1.

Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Tjeckien

2.

Jag kommer i detta förslag till avgörande att redogöra för skälen till att jag anser att förevarande fördragsbrottstalan ska bifallas.

3.

Skälen 1, 2 och 12 i direktiv 2006/126 har följande lydelse:

…

4.

I direktivets artikel 1.1, som har rubriken ”Körkortsmodell”, föreskrivs följande:

”1.   I enlighet med bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaterna införa nationella körkort i överensstämmelse med den gemenskapsmall som beskrivs i bilaga 1. Emblemet på sidan 1 av körkort enligt gemenskapsmallen skall innehålla nationalitetsbeteckningen för den medlemsstat som har utfärdat körkortet.”

5.

I artikel 4.1 och 4.4 i direktivet föreskrivs, under rubriken ”Kategorier, definitioner och åldersgränser”, följande:

”1.   Det körkort som anges i artikel 1 ger behörighet att föra motordrivna fordon i de kategorier som definieras nedan. Det får utfärdas från den åldersgräns som anges för varje kategori. Med motordrivet fordon avses varje med motor försett fordon som av egen kraft kan framföras på väg och som inte är spårbundet.

…

4.   motorfordon:

…

…

…

…

…”

6.

I artikel 7.1 a i direktiv 2006/126, som har rubriken ”Utfärdande, giltighet och förnyelse”, föreskrivs följande:

”1.   Körkort får endast utfärdas till sökande

7.

I artikel 16 i direktivet, som har rubriken ”Införlivande”, föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna skall senast den 19 januari 2011 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1.1, artikel 3, artikel 4.1, 4.2 och 4.3 och 4.4 b–k, …. De skall genast överlämna texten till bestämmelserna till kommissionen.

2.   De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 19 januari 2013.

…”

8.

I 80a § första stycket g, h och i) i Zákon č. 361/2000 Sb. o provozu na pozemních komunikacích a o změnách některých zákonů (lag nr 361/2000 om vägtrafik och om ändring av vissa lagar), i dess senaste lydelse, ( 4 ) föreskrivs följande:

”1)   Kategorier

…

9.

Kommissionen lämnade i skrivelse av den 11 juli 2014 Republiken Tjeckien en formell underrättelse, i vilken den påtalade att vissa bestämmelser i dess inhemska lagstiftning, särskilt de som rör definitionerna av kategorierna C1, C och D1 i fråga om körkort, inte var förenliga med direktiv 2006/126.

10.

Efter att ha beaktat de argument som framförts av Republiken Tjeckien i dess svar av den 8 oktober 2014, lämnade kommissionen i skrivelse av den 27 februari 2015 ett motiverat yttrande. Den uppmanade vidare Republiken Tjeckien att vidta de åtgärder som krävdes för att följa yttrandet inom en frist på två månader från dess mottagande. Denna frist förlängdes till den 27 maj 2015 på begäran av Republiken Tjeckien.

11.

Republiken Tjeckien svarade på det motiverade yttrandet i skrivelse av den 22 maj 2015, varvid den angav att, beträffande fordon i klasserna C, C1 och D1, ”för att undvika varje risk för tvetydighet och säkerställa en högre grad av rättssäkerhet, godtar Republiken Tjeckien att delvis modifiera de bestämmelser som gäller så att de motsvarar kommissionens krav”.

12.

Då kommissionen inte fått någon underrättelse om ett eventuellt antagande av de ändringar som avsågs och eftersom de fördragsbrott som påtalats i alla händelser alltjämt förelåg vid utgången av den frist som angivits i det motiverade yttrandet väckte den förevarande talan vid domstolen.

13.

Kommissionen har anfört två grunder till stöd för sin talan.

14.

Den första grunden är att i artikel 4.4 i direktiv 2006/126 definieras kategorierna C1 och C närmare genom att de uttryckligen särskiljs från kategorierna D1 och D, och att villkoret som formulerats ”som inte ingår i kategorierna D1 eller D” inte har återgivits i tjeckisk rätt. Detta medför att en körkortsinnehavare i kategori C1 eller C i den medlemsstaten har rätt att köra ett fordon som är konstruerat för transport av maximalt åtta passagerare, oavsett om det har konstruerats för transport av varor eller personer, medan det enligt direktivet krävs ett körkort i kategorierna D1 eller D när fordonet är konstruerat för passagerartransporter.

15.

Kommissionen har illustrerat följderna av denna underlåtenhet genom exemplen av en minibuss med hög komfort eller bepansrade privatfordon avsedda för passagerartransporter. Till följd av deras tekniska särdrag (inte mer än åtta passagerare, tjänstevikt överstigande 3500 kg och längd högst åtta meter) kan de köras av en innehavare av körkort i kategori C1 trots att ett körkort i kategori D1 ska krävas vid persontransporter.

16.

Kommissionens andra grund är att medan kategori D1 i artikel 4.4 h i direktiv 2006/126 definieras som en kategori innehållande ”motorfordon som är konstruerade och tillverkade för att ta högst 16 passagerare utöver föraren”, utan något krav på ett minsta antal passagerare, innehåller den tjeckiska lagstiftningen, i strid med artikel 4.4 h i direktivet, däremot det ytterligare villkoret att enbart fordon som är avsedda för att ta mer än åtta passagerare ska klassificeras som tillhörande kategori D1.

17.

Kommissionen har till stöd för dessa två grunder anfört att traditionellt omfattar kategori C fordon avsedda för varutransporter medan kategori D omfattar fordon avsedda för passagerartransporter. Detta hindrar emellertid inte att fordon i kategori C även kan transportera passagerare. Det rör sig då emellertid främst om transport av ett arbetslag som ska hantera fordonets last.

18.

Då vissa tekniska särdrag i kategorierna C och C1 är identiska med dem i kategorierna D1 och D har kommissionen understrukit att det är nödvändigt att reservera de sistnämnda kategorierna av fordon för persontransporter.

19.

Kommissionen har hänvisat till den historiska utvecklingen inom unionen i fråga om lagstiftning om körkort. Den har gjort gällande att

20.

Kommissionen har vidare anfört att definitionen av kategorier genomgått en mindre ändring i direktiv 2006/126. Unionslagstiftaren la där till det maximala antal passagerare som får transporteras i fordon i kategorierna C och C1. Detta antal motsvarar det antal personer som kan behövas för att hantera lasten. Uttrycket ”varutransporter” förekommer inte i lydelsen av de bestämmelser som definierar C‑kategorierna. Det framgår emellertid av bilaga II, som har rubriken ”Minimikrav för förarprov”, att fordon i C‑kategorierna huvudsakligen är avsedda för varutransporter och att fordon i D-kategorierna huvudsakligen är avsedda för passagerartransporter. Vidare har genom direktiv 2006/126 minimiantalet åtta passagerare för fordon i kategori D1 slopats. Således definieras denna kategori enbart genom det maximala antalet tillåtna passagerare, som inte får överstiga 16, och fordonets maximala längd, som fastställts till åtta meter.

21.

Republiken Tjeckien har gjort gällande att kommissionens talan är ogrundad och yrkat att domstolen ska lämna den utan bifall. Den har gjort gällande att den metod som den valt för att införliva direktivet är lämplig och begriplig utifrån bestämmelserna i fråga, och säkerställer uppnåendet av de mål som eftersträvas med direktiv 2006/126.

22.

Republiken Tjeckien anser, för det första, att den enligt unionsrätten inte är skyldig att införliva direktivets bestämmelser ordagrant och att den har möjlighet att klargöra de objektiva kriterier som gör det möjligt att skilja mellan fordon inom D-kategorierna, så länge detta leder till det eftersträvade resultatet.

23.

Den anser, för det andra, att unionslagstiftaren definierat fordon i de olika kategorierna i artikel 4.4 i direktivet genom tekniska särdrag som överlappar varandra, utan att det hänvisas till transport av varor eller personer, samtidigt som det lämnas till medlemsstaterna att skilja mellan dessa kategorier, såsom anges genom uttrycket ”andra fordon än dem i kategorierna D1 eller D”. Republiken Tjeckien har således på nationell nivå avgränsat fordonskategorierna Cl, C och D1, på ett preciserat och begripligt sätt som i praktiken är ägnat att undvika tvister och som uppfyller det syfte som eftersträvats genom unionsrätten att skilja mellan fordon i de olika kategorierna utifrån vad de transporterar. ( 8 ) Den har på så sätt motiverat sitt val att särskilja kategori D1 utifrån det antal passagerare som får transporteras (minst åtta).

24.

Republiken Tjeckien har understrukit att de olika särskiljande kriterierna, såsom fordonets vikt (kategorierna C och C1), fordonets längd (kategori D1) eller det högsta eller lägsta antalet transporterade passagerare (C, C1, D, D1), leder till överlappningar som skapar tolkningssvårigheter eller misstag, eftersom ett och samma fordon kan omfattas av flera kriterier.

25.

Den har även anfört att fordonskategorin Dl (fordon med en maximal längd om åtta meter som får transportera högst 16 passagerare), i avsaknad av åtskillnad, faktiskt omfattar kategorierna Cl och C. Det är också så att framförandet av en lastbil på mindre än åtta meter kräver ett körkort för kategori D1 och, enbart till följd av att den är längre än åtta meter, ett körkort för kategori C1.

26.

Republiken Tjeckien har i sin duplik anfört att den motivering som kommissionen lämnat, om att fordon i C‑kategorierna ”huvudsakligen är avsedda för varutransporter” och fordon i D-kategorierna ”huvudsakligen är avsedda för passagerartransporter”, ( 9 ) är behäftad med en grundläggande osäkerhet och ger en risk för tvister. Enligt Republiken Tjeckien medför uttrycket ”huvudsakligen” en möjlighet att kringgå regeln, så mycket mer som en strikt klassificering av fordon enligt det ena eller andra kriteriet inte alltid är möjlig och det dessutom över tid kan vara så att fordons huvudsakliga användningsområde förändras.

27.

Republiken Tjeckien har även bestritt kommissionens påstående att införlivandet av direktivet i tjeckisk rätt ledde till en oacceptabel begränsning av definitionen av fordonskategori D1. Det är inte korrekt att minibussar med hög komfort eller bepansrade privatfordon avsedda för passagerartransporter av högst åtta personer, utöver föraren, omfattas av fordonskategori D1 enligt direktiv 2006/126.

28.

Enligt Republiken Tjeckien utgör fordonskategori D1 en underkategori till fordonskategori D, såsom framgår av dess namn och lagstiftningshistoriken för definitioner av fordonskategorier på Europeiska unionens nivå. Det rör sig om en ”lättare” version av kategori D och därmed en bestämd typ av fordon i kategori D för vilka det, utifrån deras särdrag, är tillräckligt med ett enklare körkort för kategori D. Eftersom gränsen för hur många passagerare som får transporteras återfinns i definitionen av kategori D ( 10 ) måste den anges på nytt för kategori D1. Under denna gräns kan sådana fordon endast omfattas av kategori C eller, eventuellt, C1.

29.

Diskussionen rör innehållet i de bestämmelser i direktiv 2006/126 som definierar två huvudkategorier av fordon (C, D) och deras underkategorier (C1, D1) liksom deras huvudsakliga ändamål, vilket inte uttryckligen angivits i artikel 4.4 d, f, h och j i direktivet, det vill säga att skilja mellan fordon avsedda för persontransporter och andra fordon.

30.

I likhet med kommissionen anser jag att det är nödvändigt att pröva vilken innebörd och omfattning som uteslutandet av kategorierna D och D1 har, vilket är det första särskiljande kriteriet för kategorierna C et C1, genom att placera detta i sitt sammanhang ( 11 ) och att återge de syften som eftersträvas med den lagstiftning som de är en del av. ( 12 )

31.

Bestämmelserna i direktiv 2006/126 har utfärdats vid omarbetning av direktiv 91/439, vilken motiverats av de ändringar i sistnämnda direktiv som skett vid flera tillfällen.

32.

Det direktivet upphävde direktiv 80/1263, genom vilket ett gemenskapskörkort infördes i syfte att säkerställa medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av nationella körkort samt utbyte av körkort för dem som bytt bosättning eller arbetsplats från en medlemsstat till en annan.

33.

I det direktivet definierade den europeiska lagstiftaren olika kategorier av fordon som inte var släpfordon, angivna med bokstäver från A till D, och skilda från varandra genom olika kriterier.

34.

Således klassades i artikel 3.1 i det direktivet, i stigande storleksordning, fordon med två eller tre hjul (kategori A), därefter bilar som inte hör till denna kategori med en högsta totalvikt på (3500 kg) och ett begränsat antal sittplatser (maximalt åtta förutom föraren), som omfattas av kategori B.

35.

Övriga fordon särskiljdes från den kategorin med angivande av följande särdrag:

36.

I den körkortsmodell som angavs i bilaga I till direktiv 80/1263 återgavs lydelsen av dessa bestämmelser.

37.

I bilaga II i detta direktiv, som hade rubriken ”Minimikrav vid körkortsprov”, föreskrevs inga särskilda villkor för den teoretiska delen av provet som skulle göra det möjligt att särskilja mellan fordonskategorierna C och D.

38.

Från och med den 1 juli 1996, då direktiv 91/439 blev tillämpligt, gjorde lagstiftaren valet att särskilja mellan kategorierna C och D på ett annat sätt, med ett preciserat syfte.

39.

Såsom framgår av tredje, fjärde och femte skälet i det direktivet utgör det en andra etapp efter den som genomförts år 1980, bestående i att harmonisera kategorier och underkategorier av fordon samt minimibestämmelser för utfärdande av körkort, liksom att påminna om att de gemensamma bestämmelserna är tvingande. ( 13 ) Det är mot denna bakgrund som underkategorierna C1 och D1 skapats genom artikel 3.2 i detta direktiv.

40.

Distinktionen mellan fordonskategori C och D, med hänvisning till transport av varor respektive passagerare, i direktiv 80/1263 förekommer inte på samma sätt i lydelsen av direktiv 91/439. Kategori D utgörs av ”bilar avsedda för persontransporter” och kategori C, liksom underkategori C1, definieras negativt: ”bilar … med undantag av sådana som avses i kategori D”.

41.

Denna distinktion visar sig emellertid, för första gången, i den körkortsmodell som återfinns i bilaga I i direktivet. Där finns, framför C, ett piktogram för två lastbilar eller tunga lastbilar. C1 anges vid den som är av mindre storlek. Framför D finns ett piktogram visande två bussar, som för D1 är en kortare buss.

42.

I bilaga II i detta direktiv anges de villkor som ska vara uppfyllda vid förande av de fordon som specificerats i varje fordonskategori, däribland kategorierna C och D, med särskilda villkor avsedda för kategori D:

”5.5. Kategori D

Förare av fordon i denna kategori skall visa att de

43.

Lagstiftarens avsikt att bibehålla den specifika kategorin för fordon enbart ”avsedda för persontransporter” (med andra ord ” kategori D”) framgår tydligt av valet av uttryckssätt i de nya bestämmelserna i direktiv 91/439.

44.

Kategori C har nämligen definierats negativt utifrån kategori D och inte utifrån kategori B, ( 14 )med hänvisning till fordonens totalvikt. Hänsyn har också tagits till behovet att inte begränsa fordon i kategori C till enbart varutransporter. Persontransporter motiverar, när fordon är uteslutande avsedda för det ändamålet, alltjämt förekomsten av en specifik kategori (D).

45.

Samma kriterier i förminskad skala har använts för att definiera kategorierna C1 och D1, som utgörs av fordon med samma användningsområde men av mindre storlek (genom att totalvikten eller antalet passagerare begränsats). Fordonets totalvikt är särskiljande mellan kategorierna ( 15 ) C och C1 medan det för kategorierna D och D1 rör sig om antalet passagerare, nämligen fler än åtta ( 16 ) respektive fler än åtta men inte fler än sexton sittplatser.

46.

Genom direktiv 2006/126 har definitionerna av de olika kategorierna förfinats ( 17 ) utan någon grundläggande förändring av särdraget för kategori D, som är att fordonet är avsett för persontransporter.

47.

Uteslutandet av kategori D i definitionen av kategorierna C och C1 har nämligen upprätthållits och kompletterats genom införandet av kategori D1. Körkortsmodellen innehåller samma piktogram som beskrivits i punkt 41 i detta förslag till avgörande. ( 18 ) De specifikationer som finns i bilaga II, ( 19 ) till vilka även den tjeckiska regeringen hänvisat i sin svarsinlaga, ( 20 ) har motsvarande innehåll.

48.

Det ändamål som eftersträvas preciseras i skäl 12 i direktivet, där det anges att ”[d]efinitionerna av kategorierna bör i större utsträckning återspegla de berörda fordonens tekniska egenskaper och den färdighet som behövs för att köra dem”.

49.

När det gäller minimikraven för körprovet och kunskapsprovet illustrerar de specifika bestämmelserna i direktiv 2006/126 angående dessa krav för kategorierna C och D liksom deras underkategorier på nytt distinktionen utifrån det huvudsakliga transportsyftet:

…

4.2. Obligatorisk kontroll av de allmänna kunskaperna om följande ytterligare bestämmelser för kategorierna C, CE, D och DE:

…

50.

Detsamma gäller när det gäller den kontroll av lämplighet och uppträdande som görs i körprovet:

51.

Enligt samma logik när det gäller de färdigheter och uppträdanden som ska prövas för kategorierna C och D och deras underkategorier föreskrivs följande:

…

…

8.2 Särskilda manövrer provas med avseende på trafiksäkerheten

…

52.

Det råder, vid en tolkning av bestämmelserna i direktiv 2006/126, tagna tillsammans, ingen tvekan om att definitionerna av fordonskategorierna baserar sig på huruvida dessa är avsedda för persontransporter, vilket inte ändrats sedan år 1980. Det rör sig om ett klart och exakt kriterium, som motiverar att kategorierna D1 och D utesluts vid definitionen av kategorierna C och C1. Även om valet att använda en kortfattad formulering kan diskuteras ( 22 ) finns det enligt min mening inte något utrymme för tvetydigheter.

53.

Unionslagstiftarens val att ange det maximala antal personer som får transporteras i lastbil (kategorierna C eller C1), som sista villkor för dessa fordon, kan således inte leda till någon förvirring.

54.

Detta val minskar inte heller omfattningen av uttrycket ”som inte ingår i kategorierna D1 eller D” som lagts till i inledningen av artikel 4.4 d eller 4.4 f i direktivet, på samma sätt som gjorts i artikel 3 i direktiv 91/439. Dess betydelse följer nämligen av villkoret att föraren av ett fordon i denna kategori ska ha kunskaper om passagerartransporter samt passagerarnas säkerhet och komfort.

55.

Det är mot denna bakgrund som jag, i likhet med vad kommissionen anfört till stöd av sin talan, anser att det huvudsakliga målet att säkerställa trafiksäkerheten för personer ( 23 ) och att göra detta på ett enhetligt sätt inom unionen medför att det är nödvändigt att återge lydelsen av de klara och precisa bestämmelserna i detta direktiv. ( 24 ) Ett bokstavstroget införlivande gör det vidare möjligt att, i detta specifika fall, säkerställa ett annat huvudmål som eftersträvats sedan det första direktivet 80/1263, nämligen att främja den fria rörligheten och personers etableringsfrihet genom harmonisering av körkortsreglerna.

56.

Härav följer att det inte kan godtas att valet av olika kriterier leder till ett resultat i strid med det mål som eftersträvas genom direktiv 2006/126, nämligen att den exklusiva transporten av personer skulle kunna utföras av chaufförer som är behöriga att köra fordon i kategori C eller C1, vilka huvudsakligen ska visa att de har kunskaper när det gäller mottagande, transport och leverans av varor samt lastning, stuvning och avlastning.

57.

Det exempel som kommissionen har anfört illustrerar tydligt de konsekvenser som följer av den tjeckiske lagstiftarens val att fastslå en tröskel på minst åtta personer för kategori D1 ( 25 ) – en minibuss som är kortare än åtta meter och avsedd för att transportera färre än åtta personer omfattas av kategori C eller C1 trots att de villkor som ställs avser persontransporter.

58.

Den tjeckiska regeringens argument att den inte tar hänsyn till fordonets särdrag, eftersom den inte är avsedd för varutransporter är således inte övertygande. Även överlappningen av alla tekniska särdrag som anges för fordon i direktiv 2006/126 saknar betydelse så länge de motsvarar den användning som dessa fordon är avsedda för. Kategori C, som traditionellt använts för lastfordon, definieras således sekundärt av dess totalvikt, och antalet passagerare är detsamma som i kategori B. Kategori D definieras enbart utifrån minsta antalet passagerare och underkategori D1 särskiljs genom det maximala antalet personer som får transporteras och fordonets längd.

59.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts menar jag att Republiken Tjeckien, genom att inte utesluta fordon i kategorierna D och D1 från kategorierna C och C1 samt genom att fastställa en gräns på åtta passagerare för kategori D1, har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 4.1 och 4.4 d, f och h i direktiv 2006/126.

60.

Enligt artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Tjeckien ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom denna stat har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

61.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen ska besluta enligt följande: