(i)

Föreligger skäl som utgör hinder för att tolka artikel 13 så att den part som yrkar återvinning, efter att ha fått kännedom om den berörda lagbestämmelsen, ska åberopa dessa omständigheter, om den berörde, enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat där insolvensförfarandet har inletts, ska ange samtliga omständigheter till stöd för talan, eller

(ii)

åligger det svaranden i målet om återvinning att visa att dessa omständigheter inte förelåg och att det därför inte är möjligt att angripa rättshandlingen med stöd av denna bestämmelse utan att den part som yrkar återvinning behöver åberopa dessa omständigheter särskilt?

(i)

det åligger svaranden i målet om återvinning att visa att omständigheter som anges i bestämmelsen inte föreligger i det konkreta fallet, eller

(ii)

kan bevisbördan för att dessa omständigheter föreligger fastställas av den medlemsstats lagstiftning som är tillämplig på rättshandlingen som är en annan än lagstiftningen i den stat där insolvensförfarandet har inletts och enligt vilken bevisbördan åvilar den part som yrkar återvinning eller

(iii)

kan artikel 13 även tolkas så att nationella bestämmelser i den stat där talan har väckts är avgörande för frågan om bevisbördan?

(i)

Ska artikel 13 tolkas så att svaranden i målet om återvinning ska visa att den lagstiftning som avses i artikel 13 inte innehåller allmänna eller andra bestämmelser eller principer, som möjliggör att angripa en rättshandling med stöd av de åberopade faktiska omständigheterna, och

(ii)

kan en domstol med stöd av artikel 13, om den anser att svaranden i målet om återvinning tillräckligt har redogjort för ovanstående kräva av den andra parten att denne visar att det finns en bestämmelse i den konkursrätt eller den allmänna lagstiftning som är tillämplig på handlingen och som är gällande i en annan medlemsstat än den där insolvensförfarandet har inletts, som anges i artikel 13, och med stöd av vilken det trots allt är möjligt att angripa rättshandlingen?