—

Smaranda Bara m.fl., genom C. F. Costaş och K. Kapcza, avocați,

—

Casa Naţională de Asigurări de Sănătate, genom V. Ciurchea, i egenskap av ombud,

—

Rumäniens regering, genom R. H. Radu, A. Buzoianu, A.-G. Văcaru och D. M. Bulancea, samtliga i egenskap av ombud,

—

Tjeckiens regering, genom M. Smolek, och J. Vláčil, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom I. Rogalski, B. Martenczuk och J. Vondung, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 124 FEUF och av artiklarna 10, 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Smarandra Bara m.fl. och, å andra sidan, Președintele Casei Naționale de Asigurări de Sănătate (ordföranden i den nationella sjukförsäkringskassan), Casa Națională de Asigurări de Sănătate (nationella sjukförsäkringskassan) (nedan kallad CNAS) och Agenția Națională de Administrare Fiscală (nationella skattemyndigheten) (nedan kallad ANAF) rörande behandling av vissa uppgifter.

3

Artikel 2 i direktiv 95/46, med rubriken ”Definitioner”, har följande lydelse:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…”

4

Artikel 3 i direktiv 95/46, med rubriken ”Tillämpningsområde”, har följande lydelse:

”1.   Detta direktiv gäller för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg liksom för annan behandling än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register.

2.   Detta direktiv gäller inte för sådan behandling av personuppgifter

5

I artikel 6 i direktiv 95/46, som avser principer om uppgifternas kvalitet, föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna skall föreskriva att personuppgifter

2.   Det åligger den registeransvarige att säkerställa att punkt 1 efterlevs.”

6

Artikel 7 i direktiv 95/46, som avser principer som gör att uppgiftsbehandling kan tillåtas, har följande lydelse:

”Medlemsstaterna skall föreskriva att personuppgifter får behandlas endast om

7

Artikel 10 i direktiv 95/46, med rubriken ”Information vid insamling av uppgifter från den registrerade” har följande lydelse:

”Medlemsstaterna skall föreskriva att den registeransvarige eller hans företrädare i vart fall skall ge den person från vilken uppgifter om honom själv samlas in följande information, utom i fall då han redan känner till informationen:

8

Artikel 11 i direktivet, med rubriken ”Information när uppgifterna inte har samlats in från den registrerade” har följande lydelse:

”1.   Om uppgifterna inte har samlats in från den registrerade, skall medlemsstaterna föreskriva att den registeransvarige eller hans företrädare vid tiden för registreringen av personuppgifter eller, om utlämnande till en tredje man kan förutses, inte senare än vid den tidpunkt då uppgifterna först lämnas ut, skall ge den registrerade åtminstone följande information, utom när den registrerade redan känner till informationen:

2.   Bestämmelserna i punkt 1 skall inte gälla när det – särskilt i samband med behandling för statistiska ändamål eller historiska eller vetenskapliga forskningsändamål – visar sig omöjligt eller innebära en oproportionerligt stor ansträngning att ge information eller om registrering eller utlämnande uttryckligen föreskrivs i författning. I sådana fall skall medlemsstaterna föreskriva lämpliga skyddsåtgärder.”

9

Artikel 13 i direktivet, med rubriken ”Undantag och begränsningar”, har följande lydelse:

”1.   Medlemsstaterna får genom lagstiftning vidta åtgärder för att begränsa omfattningen av de skyldigheter och rättigheter som anges i artiklarna 6.1, 10, 11.1, 12 och 21 i fall då en sådan begränsning är en nödvändig åtgärd med hänsyn till

2.   Under förutsättning av lämpliga rättsliga garantier får medlemsstaterna, i synnerhet om uppgifterna inte används för åtgärder eller beslut som avser särskilda registrerade personer, i fall då det uppenbarligen inte föreligger någon risk att den berörda personens privatliv kränks, genom lagstiftning begränsa de rättigheter som anges i artikel 12 när uppgifterna endast behandlas för ändamål som har med vetenskaplig forskning att göra eller när uppgifterna endast lagras i form av personuppgifter under en begränsad tid som inte överstiger den tid som är nödvändig för att framställa statistik.”

10

Det framgår av beslutet om hänskjutande att det i artikel 215 i lag nr 95/2006 om omorganisation på hälsovårdsområdet (Legea nr. 95/2006 privind reforma în domeniul sănătății) av den 14 april 2006 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 372 av den 28 april 2006) föreskrivs följande:

”(1)   Skyldigheten att erlägga sjukförsäkringsavgift åligger fysiska eller juridiska personer som har anställt personer med stöd av ett individuellt anställningsavtal eller med stöd av särskilda bestämmelser i lag, eller eventuellt fysiska personer.

(2)   De juridiska eller fysiska personer för vilka de försäkrade personerna arbetar är skyldiga att varje månad till den sjukkassa som den försäkrade har valt lämna uppgifter, i vilka den försäkrade namnges, avseende sina förpliktelser gentemot fonden och att inkomma med bevis om att avgifter har betalats.

…”

11

I artikel 315 i denna lag föreskrivs följande:

”Nödvändiga uppgifter för bedömningen av om en enskild person ska anses vara försäkrad överförs utan kostnad till sjukförsäkringskassorna av myndigheter, offentliga institutioner och andra institutioner med stöd av ett protokoll.”

12

Artikel 35 i beslut av ordföranden vid CNAS nr 617/2007 av den 13 augusti 2007 om godkännande av metodregler för utarbetande av handlingar till styrkande av ställningen som försäkrad person eller som försäkrad person utan skyldighet att erlägga avgift och om tillämpningen av åtgärder för tvångsverkställighet för uppbörd av belopp som ska betalas till den gemensamma nationella sjukförsäkringsfonden (Monitorul Oficial al României, del I, nr 649 av den 24 september 2007) har följande lydelse:

”… vad beträffar skyldigheten att göra inbetalningar för fysiska personer som är försäkrade genom ett försäkringsavtal, andra än de för vilka ANAF sköter inbetalningen, består fordringsbeviset, beroende på det enskilda fallet, i deklarationen […], i den förklaring som avses i beslut om att skyldigheten att erlägga avgift föreligger från den behöriga enheten vid CAS [sjukförsäkringskassan] eller i domstolsavgöranden om belopp som ska erläggas till fonden. Beslutet om skyldighet att erlägga avgift kan antas av den behöriga myndigheten vid CAS på grundval av information som överförts från ANAF med stöd av ett protokoll.”

13

Artikel 4 i protokoll nr P 5282/26.10.2007/95896/30.10.2007 vilket ingåtts mellan CNAS och ANAF (nedan kallat 2007 års protokoll) har följande lydelse:

”Efter ikraftträdandet av förevarande protokoll tillhandahåller [ANAF], genom relevanta underordnade strukturer, i elektroniskt format den ursprungliga databasen avseende:

…”

14

Sökandena i det nationella målet uppbär inkomster från eget företagande. ANAF överförde uppgifter till CNAS om deras deklarerade inkomster. CNAS begärde med ledning av dessa uppgifter betalning av förfallna sjukförsäkringsavgifter.

15

Sökandena i det nationella målet väckte talan vid Curtea de Apel Cluj (domstol i andra instans i Cluj) i vilken de, med hänvisning till direktiv 95/46, bestred lagligheten av överföringen av skatteuppgifter om deras inkomster. Sökandena gjorde gällande att dessa personuppgifter med stöd av enbart ett internt protokoll hade överförts och använts för andra syften än de för vilka uppgifterna ursprungligen hade överlämnats till ANAF, utan deras uttryckliga samtycke och utan att de på förhand informerats om detta.

16

Det framgår av beslutet om hänskjutande att offentliga institutioner enligt lag nr 95/2006 har rätt att överföra personuppgifter till sjukförsäkringskassor så att dessa kan bedöma om en enskild person ska anses vara försäkrad. Dessa uppgifter är sådana som gör att personer kan identifieras (namn, förnamn, personligt identifikationsnummer, adress) men omfattar inte uppgifter om uppburna inkomster.

17

Den hänskjutande domstolen ska avgöra om det vid CNAS:s behandling krävdes att de registrerade först hade informerats om den registeransvariges identitet och för vilka ändamål uppgifterna hade överförts. Den hänskjutande domstolen ska även avgöra om överföring av uppgifter med stöd av 2007 års protokoll strider mot bestämmelserna i direktiv 95/46, enligt vilket det krävs att varje inskränkning i registrerades rättigheter ska föreskrivas i lag och innehålla skyddsåtgärder, bland annat när uppgifterna används till personernas nackdel.

18

Under dessa omständigheter beslutade Curtea de Apel Cluj att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

19

Enligt fast rättspraxis kan domstolen underlåta att besvara en tolkningsfråga som en nationell domstol har ställt då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i målet vid den nationella domstolen eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (se dom PreussenElektra, C‑379/98, EU:C:2001:160, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

20

Samtliga yttranden som inkommit till domstolen har innebörden att de tre första tolkningsfrågorna, avseende tolkningen av 124 FEUF, inte kan tas upp till sakprövning, eftersom de saknar samband med saken i det nationella målet.

21

Domstolen erinrar härvidlag om att artikel 124 FEUF ingår i kapitel 3 i avdelning VIII i EUF-fördaget om ekonomisk och monetär politik. Nämnda artikel förbjuder varje åtgärd som ger unionens institutioner, organ eller byråer, centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i medlemsstaterna en positiv särbehandling hos finansinstitut i den mån åtgärden inte är baserad på tillsynsmässiga hänsyn.

22

Detta förbud härrör från artikel 104 A i EG‑fördraget (senare artikel 102 EG) som infördes i EG‑fördraget genom Maastricht-fördraget. Förbudet ingår i bestämmelserna om ekonomisk politik i EUF-fördraget, vilka syftar till att ge medlemsstaterna incitament att iaktta en sund finanspolitik, genom att förhindra att en monetär finansiering av offentliga underskott eller en positiv särbehandling av myndigheter på finansmarknaderna leder till alltför stor skuldsättning eller alltför stora underskott hos medlemsstaterna (se, för ett liknande resonemang, dom Gauweiler m.fl., C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 100).

23

Det är följaktligen uppenbart att den önskade tolkningen av artikel 124 FEUF inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet som avser skydd för personuppgifter.

24

Det saknas således anledning att besvara de tre första frågorna.

25

CNAS och den rumänska regeringen har hävdat att den fjärde frågan inte kan prövas i sak. Nämnda regering har gjort gällande att det inte finns något samband mellan den skada som sökandena i det nationella målet har åberopat och en ogiltigförklaring av de administrativa rättsakter som har ifrågasatts i det nationella målet.

26

Det erinras om att det framgår av fast rättspraxis att nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten, vilka ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen har lämnat på eget ansvar, och vilka det inte ankommer på EU-domstolen att pröva riktigheten av, presumeras vara relevanta. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom Fish Legal och Shirley, EU:C:2013:853, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

27

Domstolen erinrar om att det nationella målet avser lagligheten av den behandling av skatteuppgifter som samlats in av ANAF. Den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i hur bestämmelser i direktiv 95/46 ska tolkas vid prövningen av om överföringen av dessa uppgifter till CNAS och deras efterföljande behandling var laglig. Den fjärde tolkningsfrågan är således relevant och tillräckligt klar för att domstolen ska kunna lämna ett användbart svar på den. Begäran om förhandsavgörande ska således prövas i sak vad beträffar den fjärde frågan.

28

Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde frågan huvudsakligen för att få klarhet i huruvida artiklarna 10, 11 och 13 i direktiv 95/46 ska tolkas så, att de utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som de i det nationella målet, som medger att en myndighet i en medlemsstat överför personuppgifter till en annan myndighet och uppgifterna därefter behandlas utan att de registrerade har informerats om denna överföring och denna behandling.

29

Det ska härvidlag, med stöd av de upplysningar som har lämnats av den hänskjutande domstolen, konstateras att de skatteuppgifter som överförts till CNAS från ANAF utgör personuppgifter i den mening som avses i artikel 2 a i direktivet, då det rör sig om ”upplysning[ar] som avser en identifierad eller identifierbar person” (dom Satakunnan Markkinapörssi och Satamedia, C‑73/07, EU:C:2008:727, punkt 35). Såväl överföringen från ANAF, det organ som ansvarar för den databas som samlar in uppgifterna, som den därefter följande behandlingen av CNAS utgör följaktligen ”behandling av personuppgifter” i den mening som avses i artikel 2 b i direktivet (se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom Österreichischer Rundfunk m.fl., C‑465/00, C‑138/01 och C‑139/01, EU:C:2003:294, punkt 64, och dom Huber, C‑524/06, EU:C:2008:724, punkt 43).

30

I enlighet med bestämmelserna i kapitel II i direktiv 95/46, med rubriken ”Allmänna bestämmelser om när personuppgifter får behandlas”, ska, med förbehåll för de undantag som får göras enligt artikel 13 i direktivet, all behandling av personuppgifter stå i överensstämmelse, dels med de principer om uppgifternas kvalitet som anges i artikel 6 i detta direktiv, dels med någon av de principer som gör att uppgiftsbehandlingen kan tillåtas, som anges i artikel 7 i direktivet (dom Österreichischer Rundfunk m.fl., C‑465/00, C‑138/01 och C‑139/01, EU:C:2003:294, punkt 65, dom Huber, C‑524/06, EU:C:2008:724, punkt 48, och dom ASNEF och FECEMD, C‑468/10 och C‑469/10, EU:C:2011:777, punkt 26).

31

För den registeransvarige eller dennes företrädare gäller en skyldighet att ge information, och villkoren för denna skyldighet, i artikel 10 och 11 i direktiv 95/46, varierar beroende på huruvida uppgifterna har samlats in hos den registrerade eller ej, med reservation för de tillåtna undantag som anges i artikel 13 i direktivet.

32

Vad för det första beträffar artikel 10 i direktivet föreskrivs i denna bestämmelse att den registeransvarige ska ge den person från vilken uppgifter om honom själv samlas in den information som anges under punkterna a–c i denna artikel, utom i fall då han redan känner till informationen. Denna information avser den registeransvariges identitet, ändamålen med behandlingen samt all ytterligare information som är nödvändig för tillförsäkra en korrekt behandling av uppgifterna. Bland den ytterligare information som är nödvändig för att tillförsäkra en korrekt behandling av uppgifterna anges uttryckligen i artikel 10 c i direktivet ”mottagarna eller de kategorier som mottar uppgifterna” och ”förekomsten av rättigheter att få tillgång till och att erhålla rättelse av de uppgifter som rör [denna person]”.

33

Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 74 i sitt förslag till avgörande, är kravet på information till dem vars personuppgifter behandlas av särskilt stor betydelse, eftersom det utgör en nödvändig förutsättning för att de ska kunna utöva sin rätt till tillgång och rättelse av de behandlade uppgifterna, vilken avses i artikel 12 i direktiv 95/46, och deras rätt att göra invändningar mot behandlingen av dessa uppgifter, vilken fastställs i artikel 14 i direktivet.

34

Härav följer att kravet att behandla personuppgifter korrekt i artikel 6 i direktiv 95/46 förpliktar en myndighet att upplysa de personer som berörs av överföringen av dessa uppgifter om att uppgifterna har överförts till en annan myndighet för att behandlas av denna i dess egenskap av mottagare av nämnda uppgifter.

35

Det framgår av de förklaringar som lämnats av den hänskjutande domstolen att sökandena i det nationella målet inte har informerats av ANAF om att personuppgifter som rör dem har överförts till CNAS.

36

Den rumänska regeringen har emellertid gjort gällande att ANAF är skyldig, bland annat enligt artikel 315 i lag nr 95/2006, att överföra nödvändig information till regionala sjukförsäkringskassor för att CNAS ska kunna bedöma om en enskild person som uppbär inkomster från eget företagande ska anses vara försäkrad.

37

Förvisso föreskrivs uttryckligen i artikel 315 i lag nr 95/2006 att ”nödvändiga uppgifter för bedömningen av om en enskild person ska anses vara försäkrad överförs utan kostnad till sjukkassorna från myndigheter, offentliga institutioner och andra institutioner med stöd av ett protokoll”. Det framgår dock av de förklaringar som lämnats av den hänskjutande domstolen att nödvändiga uppgifter för att bedöma om en enskild person ska anses vara försäkrad i den mening som avses i denna bestämmelse inte omfattar inkomstupplysningar, då lagen även medger att personer utan skattepliktiga inkomster ska anses vara försäkrade.

38

Artikel 315 i lag nr 95/2006 kan således inte, i den mening som avses i artikel 10 i direktiv 95/46, anses utgöra en information som de registrerade berörda redan känner till och som gör att den registeransvarige befrias från sin skyldighet att informera de personer från vilka inkomstuppgifter har samlats in om vem som är mottagare av uppgifterna. Det kan således inte anses att den berörda överföringen har skett med iakttagande av bestämmelserna i artikel 10 i direktiv 95/46.

39

Det ska härefter prövas om avsaknaden av information till de registrerade kan omfattas av artikel 13 i direktivet. Det framgår nämligen av artikel 13.1 e och f att medlemsstaterna får begränsa omfattningen av de skyldigheter och rättigheter som avses i artikel 10 i direktivet i fall då en sådan begränsning är en nödvändig åtgärd med hänsyn till ”ett viktigt ekonomiskt eller finansiellt intresse hos en medlemsstat … inklusive monetära frågor, budgetfrågor och skattefrågor” och ”en tillsyns-, inspektions- eller regleringsfunktion som, även om den är av övergående karaktär, är förbunden med myndighetsutövning i e under punkterna c), d) och e) nämnda fallen”. Det krävs emellertid uttryckligen i artikel 13 att sådana begränsningar vidtas genom lagstiftning.

40

Förutom den omständigheten, vilken har anförts av den hänskjutande domstolen, att inkomstuppgifter inte ingår bland de personuppgifter som är nödvändiga för bedömningen av om en person ska anses vara försäkrad, ska det emellertid påpekas att artikel 315 i lag nr 95/2006 i princip enbart avser överföring av sistnämnda uppgifter som finns hos myndigheter, offentliga institutioner och andra institutioner. Det framgår likaså av beslutet om hänskjutande att definitionen av överförbar information samt villkoren för att överföra denna information inte har vidtagits genom lagstiftning utan genom 2007 års protokoll mellan ANAF och CNAS, vilket inte har publicerats i författningssamlingen.

41

Under sådana omständigheter kan det inte anses att de villkor som uppställs i artikel 13 i direktiv 95/46 för att en medlemsstat ska få göra undantag från de rättigheter och skyldigheter som anges i artikel 10 i direktivet är uppfyllda.

42

Vad för det andra beträffar artikel 11 i direkrivet, föreskrivs det i punkt 1 i denna artikel att den registeransvarige, när uppgifterna inte har samlats in från den registrerade, ska ge denne den information som anges i leden a och c. Denna information avser den registeransvariges identitet, ändamålen med behandlingen samt all ytterligare information som är nödvändig för att tillförsäkra en korrekt behandling av upplysningarna. Bland denna ytterligare information anges uttryckligen i artikel 11.1 c direktivet ”de kategorier av uppgifter som behandlingen gäller” och ”förekomsten av rättigheter att få tillgång till och att erhålla rättelse av de uppgifter som rör honom”.

43

Härav följer, under de omständigheter som gäller i det nationella målet, att enligt artikel 11.1 b och c i direktiv 95/46 ska de registrerade som berörs av CNAS:s behandling av de uppgifter som överförts av ANAF informeras om ändamålen med behandlingen och om de kategorier av uppgifter som behandlingen gäller.

44

Det framgår av de förklaringar som har lämnats av den hänskjutande domstolen att CNAS inte har gett sökandena i det nationella målet den information som anges i artikel 11.1 a och c i direktivet.

45

Domstolen tillfogar att enligt artikel 11.2 i direktiv 95/46 ska bestämmelserna i artikel 11.1 i direktivet inte gälla bland annat när registrering eller utlämnande föreskrivs i författning. Medlemsstaterna ska i sådana fall föreskriva lämpliga skyddsåtgärder. Av de skäl som angetts i punkterna 40 och 41 i denna dom omfattas de bestämmelser i lag nr 95/2006 som har åberopats av den rumänska regeringen och 2007 års protokoll varken av undantagen i artikel 11.2 eller av undantagen i artikel 13 i direktivet.

46

Mot bakgrund av samtliga ovan angivna omständigheter ska frågan besvaras som följer. Artiklarna 10, 11 och 13 i direktiv 95/46 ska tolkas så, att de utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som de i det nationella målet, vilka medger att en myndighet i en medlemsstat överför personuppgifter till en annan myndighet och att uppgifterna därefter behandlas, utan att de berörda personerna har informerats om denna överföring och denna behandling.

47

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

Artiklarna 10, 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ska tolkas så, att de utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som de i det nationella målet, vilka medger att en myndighet i en medlemsstat överför personuppgifter till en annan myndighet och att uppgifterna därefter behandlas, utan att de berörda personerna har informerats om denna överföring och denna behandling.