23.3.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 86/11

1.

Ska den europeiska primär- och sekundärrätten, och här i synnerhet direktiv 2000/78/EG, (1) tolkas så, att den inom ramen för det omfattande förbudet mot diskriminering på grund av ålder också omfattar nationella bestämmelser om delstatliga domares löner?

2.

För det fall fråga 1 besvaras jakande: Innebär tolkningen av denna europeiska primär- och sekundärrätt då att en nationell bestämmelse — enligt vilken storleken på en domares grundlön vid tidpunkten för anställningens början och den senare höjningen av denna grundlön beror på vederbörandes ålder — utgör en direkt eller indirekt diskriminering på grund av ålder?

3.

För det fall även fråga 2 besvaras jakande: Utgör tolkningen av denna europeiska primär- och sekundärrätt då hinder mot att en sådan nationell bestämmelse motiveras av det lagstadgade målet att belöna yrkeserfarenhet och/eller social kompetens?

4.

För det fall även fråga 3 besvaras jakande: Tillåter denna tolkning av den europeiska primär- och sekundärrätten då, så länge det inte har införlivats någon icke-diskriminerande lönebestämmelse, en annan rättsföljd än att de diskriminerade personerna avlönas retroaktivt i enlighet med den högsta löneklassen i deras lönegrad?

Ska rättsföljden av åsidosättandet av diskrimineringsförbudet härledas ur själva den europeiska primär- och sekundärrätten, här i synnerhet direktiv 2000/78/EG, eller har den diskriminerade enbart rätt att ställa krav genom tillämpning av medlemsstaternas unionsrättsligt erkända skadeståndsskyldighet till följd av ett felaktigt införlivande av unionsrättsliga bestämmelser?

5.

Utgör tolkningen av den europeiska primär- och sekundärrätten hinder mot en nationell åtgärd som innebär att rätten till löneutbetalning i efterskott eller skadestånd förutsätter att domaren framfört detta krav skyndsamt?

6.

För det fall frågorna 1–3 besvaras jakande: Följer det då av tolkningen av den europeiska primär- och sekundärrätten att en övergångslag — enligt vilken sedan tidigare anställda domare ska placeras i en löneklass enligt det nya systemet enbart på grundval av beloppet för den grundlön som de i enlighet med de tidigare (diskriminerande) lönebestämmelserna hade den dag som satts som frist för övergången, och enligt vilken den fortsatta befordringen till högre klasser fastställs huvudsakligen på grundval av den praktiska erfarenhet som förvärvats efter det att övergångslagen trädde i kraft, och oberoende av den sammanlagda erfarenhet som domaren förvärvat under sin anställning — innebär en cementering av den bestående åldersdiskrimineringen, som består ända till den högsta löneklassen?

7.

För det fall även fråga 6 besvaras jakande: Utgör tolkningen av den europeiska primär- och sekundärrätten hinder mot att denna obegränsat fortlöpande olikabehandling rättfärdigas med det lagstadgade målet att denna övergångslag ska skydda inte (bara) de rättigheter som sedan tidigare anställda domare förvärvat fram till den dag som satts som frist för övergången, utan (också) förväntningen vad gäller deras enligt de tidigare lönebestämmelserna beräknade livstidsinkomst i respektive lönegrupp och att nya domare ska få högre lön än sedan tidigare anställda domare?

Kan en fortlöpande diskriminering av sedan tidigare anställda domare rättfärdigas med att den enda alternativa lösningen (att även de sedan tidigare anställda domarna individuellt placeras på grundval av förvärvad erfarenhet) är förknippad med en tyngre administrativ börda?

8.

För det fall fråga 7 besvaras jakande: Tillåter denna tolkning av den europeiska primär- och sekundärrätten då, så länge det inte har införlivats någon icke-diskriminerande lönebestämmelse också för de sedan tidigare anställda domarna, en annan rättsföljd än att de sedan tidigare anställda domarna avlönas retroaktivt i enlighet med den högsta löneklassen i deras lönegrad?

9.

För det fall frågorna 1–3 besvaras jakande och fråga 6 nekande: Innebär tolkningen av den europeiska primär- och sekundärrätten att en bestämmelse i en övergångslag — enligt vilken sedan tidigare anställda domare som vid tidpunkten för övergången uppnått en viss ålder får en snabbare löneökning från och med en viss löneklass än de domare som är yngre den dag som satts som frist för övergången — utgör en direkt eller indirekt diskriminering på grund av ålder?

10.

För det fall fråga 9 besvaras jakande: Utgör tolkningen av den europeiska primär- och sekundärrätten hinder mot att denna olikabehandling rättfärdigas med det lagstadgade målet att denna övergångslag inte ska skydda de rättigheter som förvärvats fram till den dag som satts som frist för övergången, utan enbart förväntningen vad gäller den enligt de tidigare lönebestämmelserna beräknade livstidsinkomsten i respektive lönegrupp?

11.

För det fall fråga 10 besvaras nekande: Tillåter denna tolkning av den europeiska primär- och sekundärrätten då, så länge det inte har införlivats någon icke-diskriminerande lönebestämmelse även för de sedan tidigare anställda domarna, en annan rättsföljd än att alla sedan tidigare anställda domare retroaktivt och fortlöpande får samma löneökning som de privilegierade domare som nämns i fråga 9?