6.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 301/49

—

ogiltigförklara artikel 1.8 a och b i beslutet i den mån som det däri fastställs att Westfälische Drahtindustrie GmbH och Westfälische Drahtindustrie Verwaltungsgesellschaft mbH & Co. KG har åsidosatt artikel 101 FEUF alternativt artikel 53 i EES-avtalet före den 12 maj 1997,

—

ogiltigförklara artikel 2 i beslutet i den mån som det däri anges att samtliga sökanden är solidariskt skyldiga att betala böter om 15 485 000 euro, Westfälische Drahtindustrie GmbH och Westfälische Drahtindustrie Verwaltungsgesellschaft mbH & Co. KG är solidariskt skyldiga att betala böter om 30 115 000 euro och Westfälische Drahtindustrie GmbH är skyldig att betala böter om 10 450 000 euro,

—

alternativt, sätta ned de bötesbelopp som sökandena påförs i artikel 2 i beslutet till en rimlig nivå, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

För det första har sökandena gjort gällande att artikel 25.1 b i förordning (EG) nr 1/2003 (1) har åsidosatts då påståendet att sökandena har deltagit i en enda fortlöpande överträdelse är oriktigt.

För det andra har sökandena alternativt gjort gällande att artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 har åsidosatts, då grundläggande principer för beräkning av böter har åsidosatts med beaktande av att kommissionen vid bedömningen av överträdelsens varaktighet beaktade kartellens kristid.

För det tredje har sökandena gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 23.3 i förordning nr 1/2003, då den genom att använda de föreliggande upplysningarna i samband med prövningen av begäran om nedsättning av bötesbeloppet åsidosatte principen om berättigade förväntningar och principen att den som har stiftat en lag själv måste följa den.

För det fjärde har sökandena gjort gällande att artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 har åsidosatts då kommissionen vid bedömningen av överträdelsens svårighetsgrad gjorde sig skyldig till flera felbedömningar.

För det femte har sökandena gjort gällande att artikel 23 i förordning nr 1/2003 samt motiveringsskyldigheten enligt artikel 296.2 FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har åsidosatts. Sökandena har gjort gällande att kommissionen i samband med fastställandet av bötesbeloppen godtyckligt avvek från den beräkningsmetod som anges i det överklagade beslutet.

För det sjätte har sökandena gjort gällande att kommissionen genom att överskrida gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning och genom att åsidosätta proportionalitetsprincipen vid beräkningen av bötesbeloppen åsidosatte artikel 23 i förordning nr 1/2003.

För det sjunde har sökandena gjort gällande att artikel 296.2 FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har åsidosatts då kommissionen i väsentliga delar inte motiverade det överklagade beslutet.

För det åttonde har sökandena gjort gällande att kommissionen åsidosatte sökandenas rätt att yttra sig enligt artikel 27 i förordning nr 1/2003 och artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att inte höra sökandena i väsentliga frågor.