1

Pye Phyo Tay Za, medborgare i Burma/Myanmar, har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 19 maj 2010 i mål T-181/08, Tay Za mot rådet (REU 2010, s. II-1965) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen klagandens talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 194/2008 av den 25 februari 2008 om förlängning och skärpning av de restriktiva åtgärderna mot Burma/Myanmar och om upphävande av förordning (EG) nr 817/2006 (EUT L 66, s. 1) (nedan kallad den omtvistade förordningen), i den mån klagandens namn finns upptaget i förteckningen över de personer, enheter och organ som förordningen är tillämplig på.

2

Med anledning av bristen på framsteg när det gäller demokratiseringen och de fortsatta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Burma/Myanmar antog Europeiska unionens råd den 28 oktober 1996 en rad restriktiva åtgärder mot landet i gemensam ståndpunkt 96/635/GUSP (EGT L 287, s. 1). Eftersom den situation som motiverade att den gemensamma ståndpunkten antogs inte hade förändrats, så förlängdes och förstärktes de aktuella restriktiva åtgärderna under de följande åren.

3

När klaganden var sexton år kom han för första gången att bli föremål för restriktiva åtgärder genom rådets beslut 2003/907/GUSP av den 22 december 2003 om genomförande av gemensam ståndpunkt 2003/297 (EUT L 340, s. 81) och i kommissionens förordning (EG) nr 2297/2003 av den 23 december 2003 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1081/2000 om förbud mot försäljning, leverans och export till Burma/Myanmar av utrustning som kan användas i det inre förtrycket eller för terrorhandlingar och om frysande av tillgångar som innehas av vissa personer med anknytning till viktiga offentliga tjänster i Burma/Myanmar (EUT L 340, s. 37).

4

Den 27 april 2006 antog rådet gemensam ståndpunkt 2006/318/GUSP om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar (EUT L 116, s. 77). Rådet förordnade om frysning av penningmedel och ekonomiska resurser tillhörande medlemmar av Burma/Myanmars regering och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dem. Regeringsmedlemmarna och de fysiska personerna belades även med ett förbud mot att resa inom medlemsstaterna. Åtgärderna förlängdes till den 30 april 2008 genom rådets gemensamma ståndpunkt 2007/248/GUSP av den 23 april 2007 om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar (EUT L 107, s. 8).

5

Med hänsyn till den allvarliga situationen i Burma/Myanmar ansåg rådet att det var nödvändigt att öka påtryckningarna på militärregimen och antog rådets gemensamma ståndpunkt 2007/750/GUSP av den 19 november 2007 om ändring av gemensam ståndpunkt 2006/318 (EUT L 308, s. 1).

6

Artikel 5.1 och 5.2 i gemensam ståndpunkt 2006/318, i dess lydelse enligt gemensam ståndpunkt 2007/750, har följande lydelse:

”1.   Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av enskilda medlemmar i Burma/Myanmars regering och som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dem och förtecknas i bilaga II ska frysas.

2.   Inga tillgångar eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för, eller göras tillgängliga till förmån för, fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga II”.

7

Under avsnitt J, ”Personer som drar nytta av regeringens ekonomiska politik och andra personer med kopplingar till regimen”, i bilaga II till gemensam ståndpunkt 2006/318, i dess lydelse enligt gemensam ståndpunkt 2007/750, finns klagandens namn medtaget, åtföljt av uppgiften ”Son till Tay Za” (J1c). I förteckningen återfinns även klagandens fars namn, Tay Za, åtföljt av uppgiften ”Verkställande direktör, Htoo Trading Co; …” (J1a).

8

Vad Europeiska gemenskapens behörighet angår, genomförde den omtvistade förordningen, som antogs med stöd av artiklarna 60 EG och 301 EG, vissa restriktiva åtgärder som föreskrivs i de gemensamma ståndpunkterna 2006/318 och 2007/750. Bilagorna till den omtvistade förordningen innehåller förteckningar över personer, enheter och organ som berörs av de restriktiva åtgärderna. Dessa bilagor ändrades genom kommissionens förordning (EG) nr 385/2008 av den 29 april 2008 om ändring av förordning nr 194/2008 (EUT L 116, s. 5).

9

I artikel 11.1 och 11.2 i den omtvistade förordningen stadgas följande:

”1.   Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, förvaras eller kontrolleras av enskilda medlemmar av [Burma/]Myanmars regering och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dem och som återfinns i förteckningen i bilaga VI, ska frysas.

2.   Inga penningmedel eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt ställas till förfogande för, eller göras tillgängliga till förmån för, fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga VI.”

10

Bilaga VI till den omtvistade förordningen har rubriken ”Förteckning över regeringsmedlemmar i [Burma/]Myanmar och personer, enheter och organ som är associerade med dem och som avses i artikel 11”.

11

Under avsnitt J i bilaga VI till den omtvistade förordningen, i dess lydelse enligt förordning nr 385/2008, upptas ”[p]ersoner som drar nytta av regeringens ekonomiska politik och andra personer associerade med regimen”. Under J1c och J1a anges klagandens namn följt av uppgiften ”Son till Tay Za” respektive namnet på klagandens far, Tay Za, åtföljt av informationen ”Verkställande direktör, Htoo Trading Co., Htoo Construction Co.”.

12

I artikel 18.2 i nämnda förordning föreskrivs att ett meddelande ska offentliggöras med närmare regler för hur uppgifter beträffande bilaga VI ska lämnas.

13

Den 11 mars 2008 publicerade rådet ett meddelande till personer och enheter som står i de förteckningar som avses i artiklarna 7, 11 och 15 i den omtvistade förordningen (EUT C 65, s. 12).

14

I punkt 2 i detta meddelande anger rådet bland annat att de personer och enheter som förtecknas i bilaga VI till den angripna förordningen ska utgöras av:

15

I meddelandet angavs även att ”[r]ådet erinrar ... berörda personer och enheter om att de när som helst får inkomma med en begäran, tillsammans med styrkande handlingar, om att beslutet att uppta dem eller låta dem kvarstå i ovannämnda förteckningar ska omprövas”.

16

Klaganden bodde i Singapore med sin mor från år 2000 till år 2007, då han återvände till Burma/Myanmar.

17

I skrivelse av den 15 maj 2008 begärde klaganden att rådet skulle underrätta honom om de faktiska omständigheter som motiverade att hans namn togs upp på förteckningen i bilaga VI till den angripna förordningen och stryka hans namn från denna förteckning.

18

Rådet svarade genom skrivelse av den 26 juni 2008 att klaganden fanns upptagen på förteckningen i nämnda bilaga på grund av att han, i egenskap av son till Tay Za, tillhörde den grupp av personer som drar nytta av den ekonomiska politik som förs av regeringen i Burma/Myanmar.

19

Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 16 maj 2008 yrkade klaganden att förstainstansrätten skulle ogiltigförklara den omtvistade förordningen.

20

Till stöd för sin talan åberopade klaganden åtta grunder. Grunderna avsåg att den omtvistade förordningen saknade rättslig grund samt åsidosättande av motiveringsskyldigheten, av rätten till en rättvis rättegång, av rätten till ett effektivt domstolsskydd, av äganderätten, av proportionalitetsprincipen, av de rättsprinciper som följer av att frysning av penningmedel är en åtgärd av straffrättsligt slag samt av rättssäkerhetsprincipen.

21

Rådet, med stöd av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och Europeiska kommissionen, yrkade att talan skulle ogillas.

22

Genom den överklagade domen ogillade tribunalen nämnda talan i dess helhet.

23

Klaganden har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska:

24

Rådet har yrkat att domstolen ska

25

Förenade kungariket har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet.

26

Kommissionen har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

27

Klaganden har åberopat fyra grunder. Därigenom har klaganden gjort gällande att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning för det första såvitt gäller den omtvistade förordningens rättsliga grund, för det andra avseende rådets motiveringsskyldighet, för det tredje såvitt gäller rätten till försvar och för det fjärde avseende respekten för äganderätten och proportionalitetsprincipen.

28

Den första grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av den omtvistade förordningens rättsliga grund. Nedan följer de punkter i den överklagade domen som är relevanta för denna grund:

29

Klaganden har gjort gällande att artiklarna 60 EG och 301 EG inte ger rådet befogenhet att frysa hans tillgångar, eftersom kopplingen mellan honom och regeringen i Burma/Myanmar är otillräcklig. Enligt klaganden följer det av punkt 166 i domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommission, att det endast är ledningen i ett tredjeland, och personer som är associerade med denna ledning eller står under dess kontroll, som kan bli föremål för restriktiva åtgärder som antas med stöd av artiklarna 60 EG och 301 EG. Det är inte tillåtet att vidta sådana åtgärder mot personer av enbart det skälet att de presumeras dra nytta av en regims ekonomiska politik på grund av sin koppling till personer som, till följd av att de ingår i en affärsmiljö, själva förmodas dra nytta av regimen.

30

Med åberopande av den dom som förstainstansrätten meddelade den 23 oktober 2008 i mål T-256/07, People’s Mojahedin Organization of Iran mot rådet (REG 2008, s. II-3019), har klaganden vidare gjort gällande att det ankommer på rådet att bevisa att det är motiverat med en frysning av penningmedel. Det följer enligt klaganden av nämnda dom att beslutet att medta honom på den aktuella förteckningen ska grundas på seriös och trovärdig bevisning. Institutionerna ska även informera den berörde om skälen.

31

I den överklagade domen kritiserade tribunalen klaganden för att inte ha motbevisat den presumtion som vilar på honom på grund av att han inte preciserat ursprunget för de medel som gjorde det möjligt för honom att mellan åren 2005 och 2007 vara aktieägare i två av sin fars bolag med säte i Singapore. Klaganden har påpekat att han inte ägde dessa aktier när han för första gången medtogs på den aktuella förteckningen år 2003, eller år 2008 när den omtvistade förordningen antogs. Han har vidare understrukit att han absolut inte hade någon koppling till sin fars kommersiella intressen.

32

Klaganden anser att det förhållandet att familjemedlemmar till de personer som avses i den omtvistade förordningen medtas på en sådan förteckning i syfte att undvika att frysningen av penningmedel kringgås, inte är något övertygande skäl. Att familjemedlemmar tas med i företeckningen hindar nämligen inte att medel, i förebyggande syfte, överförs till vare sig mer avlägsna familjemedlemmar eller tredjeman.

33

Vad beträffar gemenskapens behörighet att vidta riktade restriktiva åtgärder mot vissa personkategorier, har klaganden anfört att domstolen i domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen fann att även om artiklarna 60 EG och 301 EG gör det möjligt att vidta sanktionsåtgärder gentemot ett tredjeland så innebär inte detta per automatik ett medgivande att vidta selektiva åtgärder mot fysiska personer.

34

Rådet har bemött dessa argument på följande sätt. Till skillnad från vad klaganden har påstått finns han upptagen på förteckningen i den omtvistade förordningen i sin egenskap av medlem av en särskild personkategori som identifieras i förordningen, och inte som individ. Så länge inte motsatsen visas presumeras familjemedlemmar till personer som är associerade med militärregimen i Burma/Myanmar dra nytta av den ekonomiska politiken i landet. Klaganden är således associerad med regimen i den mening som avses i domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen. Klaganden har för övrigt alltid hävdat att han är student och har inte vid något tillfälle låtit framskina att han är ekonomiskt oberoende av sin far.

35

Vad gäller risken för att de restriktiva åtgärderna kringgås har rådet anfört att det förhållandet att en företagsledare och hans familjemedlemmar samtidigt upptas på den aktuella förteckningen just innebär att samtliga aktuella tillgångar fryses, inklusive tillgångar som kan ha överförts i förväg till familjemedlemmarna. Med hänsyn till den grad av förtroende som krävs för att göra en sådan överföring är företagsledare mindre benägna att göra dem till tredjeman.

36

Förenade kungariket har begränsat sin intervention till förevarande grund och anser i likhet med kommissionen att tribunalen inte gjorde någon felaktig rättstillämpning då den fann att den omtvistade förordningen hade en korrekt rättslig grund. Mot bakgrund av lydelsen i och syftet med gemensam ståndpunkt 2006/318 och den omtvistade förordningen, samt mot bakgrund av att det är nödvändigt att undvika att viktiga åtgärder kringgås, ska begreppet ”personer … som är associerade med” medlemmar av regeringen i Burma/Myanmar i artikel 11 i förordningen tolkas så, att det omfattar familjemedlemmar till sådana personer och familjemedlemmar till personer som drar nytta av regeringens ekonomiska politik.

37

Enligt kommissionen synes klaganden bestrida själva mekanismen med de ”riktade sanktionsåtgärder” som rådet valt att använda. Det ankommer emellertid inte på unionsdomstolen att kontrollera denna särskilda mekanism, som valts för att tillämpa ett handelsembargo mot tredjeland.

38

Inom unionens rättssystem har rådet ett stort utrymme för skönsmässig bedömning av de omständigheter som ska beaktas när ekonomiska och finansiella sanktionsåtgärder enligt artiklarna 60 EG och 301 EG ska vidtas i enlighet med en gemensam ståndpunkt som antagits på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

39

Unionsdomstolen kan, i synnerhet, inte ersätta rådets bedömning av den bevisning, de fakta och andra omständigheter som föranlett en sådan åtgärd med sin egen bedömning. Tribunalens prövning av lagenligheten av beslut om frysning av penningmedel är således begränsad till att avse en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att uppgifterna om de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att bedömningen av de faktiska omständigheterna inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk. Klaganden har emellertid inte visat att tribunalen gjorde fel då den tillbakavisade hans argument att de handläggningsregler och de skäl som rådet åberopade till stöd för att anta den omtvistade förordningen var felaktiga.

40

Enligt kommissionen är frågan om det föreligger en tillräcklig koppling mellan klaganden och ledningen för Burma/Myanmar, samt tribunalens faktiska bedömning av avsaknaden av bevisning eller av de argument som klaganden har åberopat för att vederlägga att han är direkt eller indirekt associerad med militärregimen i landet, inte några rättsfrågor.

41

Kommissionen har, utan att framställa någon egentlig invändning om rättegångshinder avseende denna grund, anfört att frågan om huruvida det föreligger en tillräcklig koppling mellan klaganden och ledningen för Burma/Myanmar som kan motivera tillämpning av de aktuella restriktiva åtgärderna är en fråga som avser de faktiska omständigheterna och inte en rättsfråga. Klaganden har enligt kommissionen inte visat att de av tribunalen fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga eller att tribunalen missuppfattat bevisningen. Kommissionen anser därför att de faktiska omständigheter som tribunalen har fastställt ska ligga till grund för domstolens bedömning.

42

Domstolen kan inte godta dessa argument.

43

I likhet med vad tribunalen slog fast i punkt 61 i den överklagade domen kan begreppet tredjeländer i artiklarna 60 EG och 301 EG enligt domstolens rättspraxis inbegripa ledningen i ett sådant land samt enskilda och enheter som är associerade med ledningen eller som direkt eller indirekt kontrolleras av denna (se domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, punkt 166).

44

Det var mot bakgrund av nämnda rättspraxis som tribunalen prövade om det förelåg en tillräcklig koppling mellan klaganden och ledningen för Burma/Myanmar som kunde motivera att restriktiva åtgärder vidtogs mot klaganden med stöd av artiklarna 60 EG och 301 EG.

45

I förevarande överklagande ska domstolen avgöra om tribunalen på ett korrekt sätt tillämpade domstolens praxis avseende omfattningen av artiklarna 60 EG och 301 EG, såsom denna följer av i synnerhet domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, då tribunalen i punkterna 66 och 67 i den överklagade domen slog fast att familjemedlemmar till ledare för viktiga företag för militärregimen i Myanmar kan antas dra fördel av den befattning dessa ledare har och att det därför inte finns något som hindrar slutsatsen att även de drar fördel av regeringens ekonomiska politik.

46

Det följer av domstolens fasta praxis att valet av rättslig grund för en gemenskapsrättsakt ska grunda sig på objektiva omständigheter som kan bli föremål för domstolsprövning, däribland rättsaktens syfte och innehåll (se, bland annat, dom av den 16 november 2011 i mål C-548/09 P, Bank Melli Iran mot rådet, REU 2011, s. I-11381, punkt 66).

47

I artikel 60.1 EG föreskrivs att om åtgärder från gemenskapens sida anses nödvändiga i ett sådant fall som avses i artikel 301 EG, får rådet vidta nödvändiga brådskande åtgärder gentemot berörda tredjeländer vad gäller kapitalrörelser och betalningar.

48

Enligt artikel 301 EG ska rådet besluta om de brådskande åtgärder som är nödvändiga, om en gemensam ståndpunkt eller en gemensam åtgärd som har beslutats enligt bestämmelserna om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i fördraget om Europeiska unionen förutsätter ett handlande från gemenskapens sida som helt eller delvis avbryter eller begränsar de ekonomiska förbindelserna med ett eller flera tredjeländer.

49

Den omtvistade förordningen avser vidtagande av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar.

50

Det framgår av skäl 6 i den omtvistade förordningen att mot bakgrund av att regimen sedan lång tid tillbaka återkommande har begått allvarliga överträdelser av de grundläggande rättigheterna är de restriktiva åtgärderna i denna förordning ett redskap för att främja respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna i syfte att skydda den allmänna moralen.

51

Enligt artikel 11 i den omtvistade förordningen tar de restriktiva åtgärderna sig formen av en frysning av alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör enskilda medlemmar av Burma/Myanmars regering och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som är associerade med dem.

52

Den i bilaga VI till den omtvistade förordningen angivna förteckningen över regeringsmedlemmar och personer, enheter och organ som är associerade med dem, vilka avses i artikel 11, innehåller bland annat namnet på medlemmar av statens råd för fred och utveckling, ministrar, högt uppsatta militärer och personer som drar nytta av regeringens ekonomiska politik.

53

Det ska erinras om att domstolen redan slagit fast att – med hänsyn till lydelsen i artiklarna 60 EG och 301 EG, särskilt uttrycken ”gentemot berörda tredjeländer” och ”med ett eller flera tredjeländer”, – dessa bestämmelser avser vidtagandet av åtgärder gentemot tredjeländer, varvid sistnämnda begrepp kan inbegripa ledningen i ett sådant land samt enskilda och enheter som är associerade med ledningen eller som direkt eller indirekt kontrolleras av denna (domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, punkt 166).

54

Förteckningen över personer som drar nytta av den ekonomiska politik som förs av regeringen i Burma/Myanmar och vilkas penningmedel och ekonomiska tillgångar har frusits finns i avsnitt J i bilaga VI till den omtvistade förordningen. I förteckningen återfinns bland annat namnen på familjemedlemmar till ledare för vissa företag. Bland dessa namn nämns klaganden.

55

Mot bakgrund av domstolens praxis (se ovan punkt 53) kan det inte uteslutas att ledare för vissa företag kan bli föremål för restriktiva åtgärder som vidtas med stöd av artiklarna 60 EG och 301 EG, under förutsättning att det visats att de är associerade med ledningen för Burma/Myanmar eller att företagens verksamhet är beroende av denna ledning.

56

Familjemedlemmar till företagsledare som finns upptagna i förteckningen i bilaga VI till den omtvistade förordningen får emellertid sina penningmedel frusna redan av den anledningen att de ingår i familjen till en person som i sin tur är associerad med den nationella ledningen.

57

I punkt 67 i den överklagade domen slog tribunalen fast att dessa företagsledares familjemedlemmar kan antas dra fördel av den befattning dessa ledare har och att det därför inte finns något som hindrar slutsatsen att även de drar fördel av regeringens ekonomiska politik. Tribunalen slog även fast att presumtionen kan motbevisas om en sökande lyckas visa att han inte har något nära band till den ledare som ingår i hans familj (punkt 68 i den överklagade domen).

58

Tribunalen drog sedan slutsatsen (punkt 70 i den överklagade domen) att restriktiva åtgärder som vidtagits i form av riktade och selektiva sanktionsåtgärder gentemot vissa personkategorier som rådet anser associerade med den aktuella regimen, bland annat familjemedlemmar till ledare för viktiga företag i det berörda tredjelandet, omfattas av tillämpningsområdet för artiklarna 60 EG och 301 EG.

59

Det finns anledning att pröva om tribunalen, genom sin bedömning, har gjort en felaktig rättstillämpning avseende omfattningen av artiklarna 60 EG och 301 EG såsom dessa tolkats i domstolens praxis (se, bland annat, domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen).

60

Det är riktigt att domstolen i punkt 166 i domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen gjorde en vid tolkning av artiklarna 60 EG och 301 EG. Domstolen inbegrep nämligen i uttrycket ”tredjeländer” i ovannämnda bestämmelser ledningen i tredjeländer, samt enskilda och enheter som är associerade med ledningen eller som direkt eller indirekt kontrolleras av denna. Denna tolkning underställdes inte desto mindre vissa villkor för att säkerställa att artiklarna 60 EG och 301 EG tillämpas på ett sätt som överensstämmer med deras syfte.

61

Domstolen tillbakavisade härvid kommissionens argument att det är tillräckligt att de restriktiva åtgärderna riktar sig mot personer eller enheter som befinner sig i tredjeländer eller som på annat sätt har anknytning till ett tredjeland för att åtgärderna ska kunna anses ha vidtagits mot landet i den mening som avses i artiklarna 60 EG och 301 EG (se domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, punkt 168).

62

En sådan tolkning av artiklarna 60 EG och 301 EG skulle innebära att dessa bestämmelser gavs ett alltför stort tillämpningsområde och att det inte togs hänsyn till kravet att de åtgärder som beslutas med stöd av dessa bestämmelser måste vidtas gentemot tredjeländer, vilket är ett krav som framgår av bestämmelsernas lydelser (domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, punkt 168).

63

För att åtgärder som riktas mot fysiska personer ska kunna vidtas med stöd av artiklarna 60 EG och 301 EG, såsom restriktiva åtgärder mot tredjeländer, får de således endast avse ledningen i sådana länder och personer som är associerade med ledningen (domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, punkt 166).

64

Detta krav säkerställer att det föreligger en tillräcklig koppling mellan de berörda personerna och det tredjeland som är föremål för de restriktiva åtgärder som unionen vidtagit. Samtidigt förhindras att artiklarna 60 EG och 301 EG ges en för vid tolkning som därmed skulle strida mot domstolens praxis.

65

Genom att anse att det är tillåtet att presumera att även familjemedlemmar till ledare för viktiga företag drar fördel av regeringens ekonomiska politik, har tribunalen utökat den kategori fysiska personer som kan bli föremål för riktade restriktiva åtgärder.

66

Att tillämpa sådana åtgärder på fysiska personer enbart på grund av deras familjeband med personer som är associerade med ledningen i det berörda tredjelandet, oberoende av deras personliga beteende, strider mot domstolens praxis avseende artiklarna 60 EG och 301 EG.

67

Det är nämligen inte lätt att påvisa ett samband, ens ett indirekt sådant, mellan å ena sidan avsaknaden av framsteg i demokratiseringsprocessen och den omständigheten att kränkningarna av de mänskliga rättigheterna fortsätter i Burma/Myanmar – vilket enligt skäl 1 i den omtvistade förordningen var en av anledningarna till att förordningen antogs – och å andra sidan beteendet hos familjemedlemmar till företagsledare, vilket beteende inte i sig är föremål för några åtgärder.

68

I punkt 168 i domen i de ovannämnda förenade målen Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen slog domstolen fast att de restriktiva åtgärder som vidtagits mot ett tredjeland inte kan riktas mot personer som på ”annat sätt” är associerade med landet. Härigenom ville domstolen begränsa de kategorier av fysiska personer som kan bli föremål för riktade restriktiva åtgärder till att gälla personer vars anknytning till det aktuella tredjelandet är helt uppenbar. Det rör sig här om ledningen i tredjeländer och om individer som är associerade med denna ledning.

69

Det kriterium som tribunalen använt för att inbegripa familjemedlemmar till företagsledare grundas på en presumtion som varken föreskrivs i den omtvistade förordningen eller i de gemensamma ståndpunkterna 2006/318 och 2007/750, som förordningen hänvisar till. Denna presumtion uppfyller inte heller syftet med detta regelverk.

70

En åtgärd som består av frysning av klagandens penningmedel och ekonomiska resurser kunde således, inom ramen för en förordning som syftar till att vidta sanktionsåtgärder mot ett tredjeland med stöd av artiklarna 60 EG och 301 EG, endast vidtas på grundval av precisa och konkreta omständigheter som visar att klaganden drar fördel av den ekonomiska politik som förs av ledningen i Burma/Myanmar.

71

Det följer av samtliga överväganden ovan att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning då den fann att företagsledares familjemedlemmar kan antas dra fördel av den befattning dessa ledare har och därför även drar fördel av regeringens ekonomiska politik, varför det föreligger en tillräcklig koppling, såvitt avser artiklarna 60 EG och 301 EG, mellan klaganden och militärregimen i Burma/Myanmar.

72

Överklagandet ska följaktligen vinna bifall på den första grunden och den överklagade domen upphävas i den mån den omtvistade förordningen inte ogiltigförklaras, såvitt gäller klaganden, för bristande rättslig grund.

73

Eftersom överklagandet ska bifallas såvitt avser den första grunden, vilket medför att den överklagade domen ska upphävas, behöver övriga grunder inte prövas.

74

Om överklagandet är välgrundat ska domstolen enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol upphäva tribunalens avgörande. Domstolen kan då själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande.

75

Domstolen förfogar över de upplysningar som krävs för att slutligt avgöra den talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen som klaganden väckte vid tribunalen.

76

Det är härvid tillräckligt att påpeka att talan, av de skäl som redovisas i punkterna 60–70 i denna dom, är välgrundad. Den omtvistade förordningen ska således ogiltigförklaras, i den del den berör klaganden, på grund av att den saknar rättslig grund.

77

Enligt artikel 122 första stycket i rättegångsreglerna[*] ska domstolen, när överklagandet bifalls och domstolen själv avgör tvisten, besluta om rättegångskostnaderna. [*I artikel 122 i den svenska versionen av domstolens rättegångsregler föreskrivs endast följande: ”När överklagandet avvisas eller slutlig dom avkunnas, skall domstolen besluta om rättegångskostnaderna.” Jämför även artikel 148 i den svenska versionen av tribunalens rättegångsregler. Övers. anm.]

78

Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 118 i dessa regler ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Klaganden har yrkat att rådet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom rådet har tappat målet ska rådet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

79

I artikel 69.4 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 118 i dessa regler också ska tillämpas i mål om överklagande, föreskrivs i första stycket att medlemsstater och institutioner som har intervenerat ska bära sina rättegångskostnader. I enlighet med denna bestämmelse ska Förenade kungariket och kommissionen förpliktas att bära sina rättegångskostnader i såväl förfarandet vid tribunalen som vid domstolen.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande: