Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 62009CN0509

Mål C-509/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 9 december 2009 — eDate Advertising GmbH mot X

EUT C 134, 22.5.2010, p. 14–15 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

22.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 134/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 9 december 2009 — eDate Advertising GmbH mot X

(Mål C-509/09)

2010/C 134/23

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: eDate Advertising GmbH

Motpart: X

Tolkningsfrågor

1.

Ska uttrycket ”ort där skadan kan inträffa” i artikel 5.3 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (nedan kallad förordning nr 44/2001) i samband med (risk för) kränkningar av privatlivet genom innehållet på en webbplats på Internet tolkas så,

att den berörda personen kan ansöka om förbudsföreläggande mot ägaren till webbplatsen också vid domstolarna i alla medlemsstater där webbplatsen är tillgänglig, oberoende av i vilken medlemsstat ägaren är etablerad,

eller

förutsätts det, för att domstolarna i en medlemsstat där ägaren till webbplatsen inte är etablerad ska vara behöriga, att det ifrågasatta innehållet eller webbplatsen har särskild anknytning till domstolslandet (inomstatligt samband) utöver att åtkomst till webbplatsen är tekniskt möjlig?

2.

Om ett sådant särskilt inomstatligt samband är nödvändigt:

 

Enligt vilka kriterier avgörs detta samband?

 

Kommer det an på huruvida den ifrågasatta webbplatsen enligt ägarens avsikt speciellt (också) vänder sig till Internetanvändare i domstolslandet, eller är det tillräckligt att informationen som finns tillgänglig på webbplatsen objektivt sett har anknytning till domstolslandet genom att en konflikt mellan motstridiga intressen — sökandens intresse av att hans privatliv respekteras och ägarens intresse av att utforma sin webbplats och av att rapportera — faktiskt kan ha uppstått eller kan uppstå i domstolslandet, beroende på omständigheterna i det konkreta fallet, särskilt på grund av innehållet på den ifrågasatta webbplatsen?

 

Är antalet besök från domstolslandet på den ifrågasatta webbplatsen avgörande för att fastställa ett särskilt inomstatligt samband?

3.

För det fall att det inte krävs något särskilt inomstatligt samband för att domstolarna ska vara behöriga, eller om det för att anta att ett sådant samband finns är tillräckligt att den ifrågasatta informationen objektivt sett har anknytning till domstolslandet genom att en konflikt mellan motstridiga intressen i domstolslandet, beroende på omständigheterna i det konkreta fallet, faktiskt kan ha uppstått eller kan uppstå särskilt på grund av innehållet på den ifrågasatta webbplatsen, och det för att anta att det finns ett särskilt inomstatligt samband inte förutsätts att ett minsta antal besök från domstolslandet på den ifrågasatta webbplatsen konstateras:

 

Ska artikel 3.1 och 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (nedan kallat direktivet om elektronisk handel) tolkas så,

att dessa bestämmelser ska anses vara lagvalsregler eftersom de också för det civilrättsliga området föreskriver att endast den rätt som gäller i ursprungslandet ska tillämpas och ha företräde framför de nationella lagvalssreglerna,

eller

är dessa föreskrifter en rättelse på det materialrättsliga planet genom vilken det sakrättsliga resultatet av den rätt som har förklarats vara tillämplig enligt de nationella lagvalssreglerna har modifierats till innehållet och begränsas till ursprungslandets krav?

 

Om artikel 3.1 och 3.2 i direktivet om elektronisk handel är lagvalsregler:

Föreskrivs då enligt de nämnda bestämmelserna bara att enbart gällande sakrätt i ursprungslandet ska tillämpas eller att också de i ursprungslandet gällande lagvalsreglerna ska tillämpas med konsekvensen att ursprungslandets rätt kan hänvisa till att destinationslandets rätt ska tillämpas?
Top