”1.

Skall artikel 76 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen tolkas så att denna bestämmelse endast avser det förhållandet då migrerande arbetstagare har rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i anställningsstaten och enligt lagstiftningen i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta?

2.

Vid jakande svar på den första frågan: Kan organ i anställningsstaten hålla inne rätten till familjeförmåner om dessa organ finner att ett avslag avseende beviljande av familjeförmåner i bosättningsstaten inte är förenligt med gemenskapsrätten?

3.

För det fall att den första frågan besvaras nekande: Kan anställningsstaten enligt artikel 76 i förordning nr 1408/76 tillämpa bestämmelsen om kumulationsförbud avseende förmåner för det fall att en migrerande arbetstagares make utfår, eller enligt lagstiftningen i bosättningsstaten har rätt till, familjeförmåner av samma slag?”

”Anspråk på föräldrabidrag kan göras av varje person

1.

som har sitt hemvist eller sin normala uppehållsort i Tyskland,

2.

som är vårdnadshavare för ett barn som bor i personens hushåll,

3.

som själv vårdar och uppfostrar detta barn och

4.

som inte förvärvsarbetar på heltid.”

”(1)

Om något annat inte följer av artiklarna 14c och 14f skall personer för vilka denna förordning gäller omfattas av lagstiftningen i endast en medlemsstat. Denna lagstiftning skall bestämmas enligt bestämmelserna i denna avdelning.

(2)

Om något annat inte följer av artikel 14–17 gäller följande:

b) – f)

…”

” (1)

Om familjeförmåner för samma tid och för samma familjemedlem på grund av förvärvsverksamhet utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta, skall rätten till familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, i förekommande fall med tillämpning av artikel 73 eller 74, innehållas till det belopp som utbetalas enligt lagstiftningen i den förstnämnda medlemsstaten.

(2)

Om ansökan om förmåner inte görs i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmarna är bosatta kan den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten tillämpa bestämmelserna i punkt 1 som om förmånerna hade beviljats i den förstnämnda staten.”

”a)

Rätten till familjeförmåner eller familjebidrag som utges enligt en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken förvärv av rätten till sådana förmåner eller bidrag inte grundas på villkor om försäkring, anställning eller verksamhet som egenföretagare, skall innehållas om för samma period och för samma familjemedlem förmåner utges endast enligt nationell lagstiftning i en annan medlemsstat eller vid tillämpning av förordningens artiklar 73, 74, 77 eller 78 upp till ett belopp motsvarande dessa förmåner.

b)

Om emellertid förvärvsverksamhet utövas inom den förstnämnda medlemsstatens territorium

i)

av den person, som har rätten till familjeförmåner eller av den person till vilken sådana förmåner utbetalas, skall, vad avser förmåner till vilka rätt föreligger antingen direkt enligt en annan medlemsstats nationella lagstiftning eller enligt förordningens artikel 73 eller 74, rätten till familjeförmåner, som utges direkt enligt den nationella lagstiftningen i den andra medlemsstaten eller enligt dessa artiklar, innehållas upp till ett belopp, som motsvarar de familjeförmåner, som gäller enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmen är bosatt. Kostnaden för de förmåner som har utbetalats av den medlemsstat inom vars territorium familjemedlemmen är bosatt skall bäras av den medlemsstaten,

ii)

…”

1.

Innebär artikel 13.2 a i förordning nr 1408/71 att rättigheter till familjeförmåner för en gränsarbetare inte kan uppstå i såväl anställningsstaten som i bosättningsstaten?

2.

Vid nekande svar på den första frågan: Vilken medlemsstat är enligt artikel 10 i förordning nr 574/72 i första hand behörig att utge familjeförmåner när en gränsarbetares make är anställd i bosättningsstaten?

3.

Kan anställningsstaten vägra att utbetala hela familjeförmånen när bosättningsstaten är behörig i första hand, men vägrar att utbetala förmånen?

1)

Lagvalsregeln i artikel 13 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen utgör inte hinder för att en gränsarbetare erhåller familjeförmåner i bosättningsstaten när dessa inte förutsätter att förmånstagaren har ställning som arbetstagare.

2)

Enligt bestämmelsen om kumulationsförbud i artikel 10 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning nr 1408/71 är i första hand bosättningsstaten behörig att utge familjeförmåner när maken till en förmånsberättigad gränsarbetare arbetar i den medlemsstaten.

3)

Anställningsstaten får inte vägra att betala ut hela familjeförmånen när bosättningsstaten är behörig i första hand, men vägrar att utbetala förmånen.

1 –

Originalspråk: tyska.

2 –

Trots att hennes namn som gift, Schwarz, är tillämpligt enligt tysk sedvana, kommer i det följande hennes namn som ogift, Weide, att tillämpas för att undvika missförstånd i den nationella domstolen och hos parterna i målet.

3 –

Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57), i dess gällande lydelse (nedan kallad förordning nr 1408/71).

4 –

Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106) i dess gällande lydelse (nedan kallad förordning nr 574/72).

5 –

EGT L 168, s. 1.

6 –

EGT L 209, s. 1.

7 –

EGT L 38, s. 1.

8 –

EGT L 164, s. 1.

9 –

Vad gäller kraven för upptagande till sakprövning av en tolkningsfråga, se dom av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90, C-321/90 och C-322/90, Telemarsicabruzzo m.fl. (REG 1993, s. I-393; svensk specialutgåva, volym 14, s. 1), punkt 6, och beslut av den 19 mars 1993 i mål C-157/92, Banchero (REG 1993, s. I-1085), punkt 4, av den 30 april 1998 i de förenade målen C-128/97 och C-137/97, Testa och Modesti (REG 1998, s. I-2181), punkt 5, och av den 8 juli 1998 i mål C-9/98, Agostini (REG 1998, s. I-4261), punkt 4.

10 –

Se dom av den 29 april 2004 i mål C-476/01, Kapper (REG 2004, s. I-0000), punkt 29.

11 –

Se dom av den 19 februari 2002 i mål C-35/99, Arduino (REG 2002, s. I-1529), punkt 29, av den 13 april 2000 i mål C-176/96, Lehtonen och Castors Braine (REG 2000, s. I-2681), punkt 24 och följande punkter, av den 21 september 1999 i mål C-67/96, Albany (REG 1999, s. I-5751), punkt 43, och i de förenade målen C-115/97–C-117/97, Brentjens' (REG 1999, s. I‑6025), punkt 42.

12 –

Se ovan punkt 5 och följande punkter.

13 –

Dom av den 11 juni 1998 i mål C-275/96, Kuusijärvi (REG 1998, s. I-3419), punkt 28.

14 –

Dom av den 4 juli 1990 i mål C-117/89, Kracht (REG 1990, s. I-2781), punkt 15.

15 –

Dom av den 9 december 1992 i mål C-119/91, McMenamin (REG 1992, s. I-6393).

16 –

Domen i målet McMenamin (ovan fotnot 15), punkt 14 och följande punkt.

17 –

Dom av den 5 februari 2002 i mål C-277/99, Kaske (REG 2002, s. I-1261), punkt 37 med däri angivna hänvisningar.

18 –

Dom av den 14 december 1989 i mål 168/88, Dammer (REG 1989, s. 4553), punkt 22.

19 –

Se, i detta avseende, även mitt förslag till avgörande av den 25 maj 2004 i mål C-302/02, Effing (REG 2004, I-0000), punkt 37.

20 –

Generaladvokaten Darmons förslag till avgörande av den 1 juli 1992 i målet McMenamin (REG 1992, s. I-6407), punkt 87 och följande punkt.

21 –

Dom av den 3 februari 1983 i mål 149/82, Robards (REG 1983, s. 171).

22 –

Domen i målet McMenamin (ovan fotnot 15), punkt 20 och följande punkter.

23 –

Generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i målet McMenamin (ovan fotnot,15), punkt 79 och följande punkt.

24 –

Generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i målet McMenamin (ovan fotnot 19), punkt 81 och följande punkt.

25 –

Domen i målet McMenamin (ovan fotnot 15), punkt 26.

26 –

Se dom av den 5 februari 2002 i mål C-255/99, Humer (REG 2002, s. I-1205), punkt 50, och av den 10 oktober 1996 i de förenade målen C-245/94 och C-312/94, Hoever och Zachow (REG 1996, s. I-4895), punkt 37, enligt vilken en familjeförmån till följd av sin konstruktion inte kan betraktas som en rättighet, som tillkommer en enskild obereoende av dennes familjesituation.

27 –

Artikel 2.1 i rådets förordning (EEG) nr 1249/92 av den 30 april 1992 om ändring av dels förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, dels förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 136, s. 28; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 151).

28 –

Domen i målet McMenamin (ovan fotnot 15), punkt 26.

29 –

Rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 om ändring och uppdatering av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, samt av förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 28, 1997, s. 1).

30 –

Dom av den 13 november 1984 i mål 191/83, Salzano (REG 1984, s. 3741), av den 23 april 1986 i mål 153/84, Ferraioli (REG 1986, s. 1401), punkt 14 och följande punkt, och domen i målet Kracht (ovan fotnot 13), punkt 11 och följande punkter.

31 –

Dom i målet Kracht , punkt 15 och följande punkt.

32 –

Dom av den 6 mars 1979 i mål 100/78, Rossi (REG 1979, s. 831; svensk specialutgåva, volym 4, s. 391), punkt 16 och följande punkt, av den 19 februari 1981 i mål 104/80, Beeck (REG 1981, s. 503), punkt 12, och av den 4 juli 1985 i mål 104/84, Kromhout (REG 1985, s. 2205), punkt 21.

33 –

Dom av den 13 januari 2004 i mål C-453/00 (REG 2004, s. I-0000).

34 –

Dom av den 30 september 2003 i mål C-224/01 (REG 2003, s. I-10239).

35 –

Se dom av den 10 februari 2000 i mål C-202/97, Fitzwilliam (REG 2000, s. I-883), punkt 56 och följande punkter.