EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDE

av den 16 januari 2023

om ett förslag till direktiv om byggnaders energiprestanda (omarbetning)

(CON/2023/2)

(2023/C 89/01)

Inledning och rättslig grund

Den 15 december 2021 offentliggjorde Europeiska kommissionen ett förslag till direktiv om byggnaders energiprestanda (1) (nedan kallat direktivförslaget).

Europeiska centralbanken (ECB) har beslutat att avge ett yttrande på eget initiativ över direktivförslaget. ECB:s behörighet att avge ett yttrande grundas på artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 25.1 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ECBS-stadgan), särskilt eftersom direktivförslaget berör a) den grundläggande uppgiften för Europeiska centralbankssystemet (ESCB) att utforma och genomföra den monetära politiken enligt artikel 127.2 EUF-fördraget, b) ECB:s uppgifter i samband med tillsynen över kreditinstitut i enlighet med artikel 127.6 i EUF-fördraget samt c) ECB:s bidrag till harmoniseringen av de regler och den praxis som gäller för insamling, sammanställning och distribution av statistik inom dess behörighetsområde i enlighet med artikel 5.3 i ECBS-stadgan. I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

1.   Allmänna kommentarer

1.1.

ECB stöder i princip direktivförslaget vars målsättning är att öka takten och omfattningen för byggnadsrenoveringar i unionen, att förbättra informationen om byggnaders energiprestanda och att säkerställa att alla byggnader är i linje med unionens klimatmål. Direktivförslaget kommer inte bara att bidra till unionens klimatmål, utan kommer också att stödja unionens insatser för att trygga energiförsörjningen. Genom att ta itu med hinder för renovering och fastställa mål för att förbättra byggnaders energieffektivitet kommer direktivförslaget att bidra till att minska unionens beroende av fossila bränslen och minska efterfrågan på naturgas. Dessutom kommer det att göra hushåll och företag mer motståndskraftiga mot stigande energipriser genom att minska byggnaders energiförbrukning och kommer på medellång till lång sikt att bidra till att minska känsligheten för ändrade priser på fossila bränslen. Dessutom medför direktivförslaget mer säkerhet om takten och tidsplanen för en hållbar omställning i unionen, på ett sätt som kreditinstitut och finansinstitut kan beakta i sina beslut om portföljallokeringar och finansiering på medellång sikt.

1.2.

ECB välkomnar syftet med direktivförslaget att förbättra tillgången till energicertifikat (EPC) i hela unionen. De föreslagna åtgärderna skulle säkerställa full tillgång till energicertifikat för finansinstitut och ta itu med de betydande utmaningar när det gäller tillgång till denna information som i synnerhet kreditinstitut, och mer allmänt finansinstitut, för närvarande står inför. Dessa åtgärder skulle göra det möjligt för kreditinstitut och finansinstitut att förbättra de klimatrelaterade bedömningarna av de omställningsrisker som deras fastighetstillgångar kan utsättas för. En sådan förbättring är av flera skäl relevant för ECB, Eurosystemet och ECBS. För det första är denna information mycket relevant för ECB och dess banktillsynsfunktioner, eftersom fastighetslånen utgör en betydande andel av låneportföljerna för kreditinstitut som står under tillsyn. För det andra, eftersom en betydande andel av de säkerheter som används av motparter i penningpolitiska transaktioner består av finansiella tillgångar som säkras av panträtt i fast egendom, skulle ett säkerställande av fullständig tillgång till EPC-information för kreditinstitut och finansinstitut öka Eurosystemets förmåga att – inom ramen för sitt mandat att upprätthålla prisstabilitet – identifiera, övervaka och begränsa de risker som är förknippade med dess motparter, de säkerheter som den godtar i sina refinansieringstransaktioner samt dess innehav av tillgångar är resultatet av direkta köp och försäljningar. För det tredje krävs bättre tillgång till mer detaljerad EPC-information för att stödja ECBS statistiska uppgifter, inbegripet utvecklingen av statistiska indikatorer för analys av klimatförändringsrisker. Detta skulle i sin tur vara till hjälp för ECB när den bidrar till att harmonisera regler och praxis för insamling, sammanställning och distribution av statistik inom ECB:s behörighetsområde.

1.3.

ECB är dock bekymrad över den föreslagna metoden för att definiera de nya klasserna av energicertifikat, och efterlyser en högre grad av harmonisering i unionen. I direktivförslaget fastställs endast gemensamma kriterier för de bästa och sämsta energicertifikaten för varje medlemsstat, utan en fullständig harmonisering av de underliggande definitionerna och metoderna som fastställs på nationell nivå. Ur ett riskperspektiv kommer detta att minska jämförbarheten mellan medlemsstater och minska nyttan av energicertifikat som riktmärke för den risk som en viss fastighetstillgång omfattas av. En mer harmoniserad metod skulle hjälpa ECB att i sina tillsynsfunktioner bedöma energieffektivitetens inverkan på kreditinstituts fastighetsexponeringar, utifrån tillförlitliga och jämförbara uppgifter samt gemensamma och standardiserade definitioner på unionsnivå. Det skulle också stärka Eurosystemets förmåga att övervaka och bedöma de klimatrelaterade finansiella riskernas inverkan på de tillgångar som Eurosystemet har i sin balansräkning, och säkerställa ett tillräckligt skydd mot riskerna i Eurosystemets balansräkning.

1.4.

I direktivförslaget nämns med rätta finansindustrins intresse av att få tillgång till information om byggnaders energiprestanda. I direktivförslaget bör man förtydliga att kreditinstitut, som är den främsta källan till hypotekslån, omfattas av direktivets tillämpningsområde.

1.5.

Som beskrivs närmare nedan förespråkar ECB särskilt a) en mer harmoniserad metod för märkningen av energicertifikat i hela unionen, b) en fullständig och tidsnära tillgång till EPC-databaser för kreditinstitut och finansinstitut så att dessa kan hantera sina klimatrelaterade omställningsrisker samt c) att direktivförslaget införlivas i nationella föreskrifter före år 2025.

Specifika kommentarer

2.   Metod för att definiera nya klasser av energicertifikat

2.1.

Eftersom vissa medlemsstater tillämpar EPC-standarder på regional nivå, skulle ECB föredra att förfarandet för EPC-märkning och de underliggande tröskelvärdena harmoniseras inom medlemsstaterna. Dessutom bör direktivförslaget begränsa de nationella möjligheterna att tillämpa (i vissa medlemsstater omfattas t.ex. fristående byggnader med en total användbar golvyta på mindre än 50 m2 inte av EPC-krav) för att säkerställa högsta möjliga nivå av EPC-tillgänglighet på marknaden och en gemensam strategi på unionsnivå.

2.2.

När det gäller definitionen av energicertifikat stöder ECB direktivförslagets mål att öka jämförbarheten mellan olika klasser av energicertifikat i unionen jämfört med den aktuella situationen, men är bekymrad över att den föreslagna metoden inte uppnår den nödvändiga graden av harmonisering. Enligt det klimatstresstest som ECB genomförde 2022, möjliggör de olika nationella EPC-bestämmelser som för närvarande gäller, särskilt de olika metoder som medlemsstaterna använder för att beräkna byggnaders energieffektivitet, inte någon korrekt aggregering av uppgifterna på unionsnivå (2). Dessutom fastställer direktivförslaget endast gemensamma kriterier för definitionen av de bästa och sämsta byggnaderna. Byggnaderna i klass G definieras som de 15 procent av byggnaderna i varje medlemsstat som har sämst energiprestanda vid den tidpunkt då de nya energicertifikaten införs. Detta innebär att de 15 procent av byggnaderna som har sämst rating skulle ha väldigt olika energiprestanda i olika medlemsstater, vilket avsevärt minskar en ändamålsenlig jämförbarhet i unionen. Direktivförslaget genomför inte några enhetliga tröskelvärden i unionen med målet att harmonisera klassificeringen, utan överlåter istället åt medlemsstaterna att själva definiera energicertifikat. Även om detta tillvägagångssätt kan öka transparensen i fråga om byggnaders relativa energiprestanda inom en medlemsstat, och leda till jämförbara renoveringsinsatser inom unionen, skulle det också kunna medföra en ineffektiv kapitalallokering i unionen (3). Medlemsstatsspecifika energicertifikat och tillhörande renoveringsmål skulle dessutom kunna påverka värderingen av fastigheter, om en sådan värdering inte är direkt kopplad till energiprestandan och den därmed sammanhängande effekten av energirelaterade kostnader. Detta är inte önskvärt ur tillsyns- och riskhanteringsperspektiv, eftersom det skulle försvåra en koppling av värderingen av fastigheter till kreditriskparametrar och utlåningsstandarder. Med tanke på den aktuellt begränsade täckningen av energicertifikat och bristen på uppgifter om byggnadsbeståndets energiprestanda, skulle landspecifika tröskelvärden baserade på befintlig EPC-information också kunna medföra dåligt anpassade tröskelvärden, särskilt i medlemsstater där EPC-täckningen är begränsad. Om tröskelvärdena är dåligt anpassade kan det hända att EPC-uppgifter inte speglar den samlade fördelningen av energiprestanda mellan byggnader och medföra omotiverade skillnader mellan medlemsstater.

2.3.

Av de skäl som anges ovan anser ECB att en mer homogen unionsomfattande metod är att föredra, särskilt på lång sikt. ECB är medveten om att valet mellan tröskelvärden på medlemsstatsnivå och på unionsnivå är ett politiskt beslut som också måste beakta en rad andra aspekter, såsom en jämförbar renoveringsinsats i alla medlemsstater, oavsett det ursprungliga byggnadsbeståndets tillstånd eller användbarhet för hyresgäster och köpare. Direktivförslaget bör dock syfta till att EPC-skalorna på sikt konvergerar i medlemsstaterna. En sådan strategi skulle säkerställa en mer homogen definition i hela unionen och öka informationsinnehållet i energicertifikat som en grund för riskdifferentiering av fastighetstillgångar baserat på byggnaders energiprestanda (4).

2.4.

Om det i slutändan inte är möjligt att ändra metoden för harmonisering av energicertifikat skulle ett statistiskt urval baserat på andra byggnadsegenskaper och uppgifter från alla medlemsstater kunna förbättra kalibreringen av tröskelvärdena för energiprestanda. Kalibreringen bör helst göras på unionsnivå för att undvika en fragmentering av metoderna för skattningarna. Mer detaljerade uppgifter om storleken på de slumpmässiga urval som ska användas (5) när det gäller andelen nationella fastighetstillgångar skulle särskilt göra metoderna mer enhetliga i de olika medlemsstaterna.

2.5.

Om sådana ändringar inte kan uppnås är det åtminstone viktigt att de uppgifter som används för att beräkna energicertifikaten är tillgängliga för allmänheten, enligt vad som anges nedan.

3.   Tillgång till uppgifter om energiprestanda för intresserade parter

3.1.

ECB stöder direktivförslagets mål att säkerställa kreditinstitutens och finansinstitutens tillgång till energicertifikat. Tillgång till uppgifter om byggnaders energiprestanda är en nödvändig förutsättning för att bedöma klimatrelaterade omställningsrisker och fastighetstillgångarnas koldioxidavtryck, eftersom de påverkar kreditinstitut och finansinstitut, särskilt deras hypoteksportföljer. Tillgång skulle därför bidra till att förhindra potentiella spridningseffekter till unionens finansiella system. Myndigheter med ansvar för tillsyn över kredit- och finansinstitut, däribland ECB, bör ha full tillgång till energicertifikat för att bedöma de underliggande klimatriskerna.

3.2.

Förutom kreditinstitut, finansinstitut och centralbanker behöver även andra finansmarknadsaktörer som investerar i fastighetsrelaterade produkter, t.ex. hypoteksportföljer, värdepapper med bakomliggande tillgångar eller säkerställda obligationer, tillgång till energiprestandauppgifter för de underliggande fastigheterna för sina egna klimatriskbedömningar och -upplysningar, särskilt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (6) (EU) nr 2019/2088 (nedan kallad förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar eller SFDR), samt för bedömningen av anpassningen av fastighetsekonomisk verksamhet till kriterierna för begränsning av klimatförändringar i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (7) (nedan kallad taxonomiförordningen). Direktivförslaget bör därför säkerställa att investerare som investerar direkt i tillgångar som i slutändan backas upp av fastigheter, eller godtar sådana tillgångar som säkerhet, har tillgång till EPC-informationen för den fastigheten.

3.3.

EPC-data, inklusive information om efterfrågan på primärenergi, bör inte bara vara tillgängliga för kredit- och finansinstitut i samband med direkta investeringar eller hypotekslån för byggnation eller fastighetsförvärv, utan även för lån för ”totalrenoveringar”. Detta skulle göra det möjligt för kredit- och finansinstitut att bedöma effekterna som sådana renoveringar har på säkerhetens värde, och göra en lämplig riskanalys. I avsaknad av sådana bestämmelser riskerar direktivförslaget att misslyckas med att åtgärda en av de största dataluckor som identifierats för kredit- och finansinstitutens insamling av den information som krävs enligt taxonomiförordningen (8).

3.4.

Mot bakgrund av begränsningarna i den nuvarande metoden för beräkning av EPC-standarder (se punkt 2.2 ovan), särskilt i avsaknad av en mer harmoniserad metod för de nya EPC-klasserna, bör direktivförslaget åtminstone säkerställa att alla viktiga attribut och fält för energicertifikat (t.ex. primärenergianvändning i kWh/(m2.å)) är tillgängliga för alla berörda parter, inklusive kredit- och finansinstitut. Tillgång till tillräckligt detaljerad information (t.ex. primärenergianvändning i kWh/(m2.å)), och inte bara aggregerad information, är avgörande för att övervinna de begränsningar som följer av skillnaderna mellan EPC-klasserna i medlemsstaterna och för att säkerställa att de kan jämföras.

3.5.

Unik identifiering är avgörande för att koppla samman information mellan datakällor, vilket möjliggör interoperabilitet och undviker dubbelarbete i samband med rapporteringskrav. Därför bör direktivförslaget också säkerställa att EPC-data kan kopplas till en byggnads exakta belägenhet, dess fysiska egenskaper eller relevant finansiell information med hjälp av en unik byggnadsidentifiering och enligt riktlinjer som tagits fram inom ramen för infrastruktur för rumslig information i Europa (9) (Inspire), för så att investerare, centralbanker och regleringsmyndigheter på bästa sätt kan bedöma omställningsrisker och fysiska risker kopplade till byggnader.

3.6.

Direktivförslaget bör förtydliga att överföring av information från nationella databaser till unionens observatorium för byggnadsbeståndet eller någon annan särskild plattform bör anses inbegripa detaljerad information, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (10) (nedan kallad allmänna dataskyddsförordningen eller GDPR) och andra rättsliga skyddsåtgärder. För att säkerställa att alla berörda parter har aktuell information bör dessutom offentligt tillgänglig information från nationella databaser samt information som överförs till observatoriet för byggnadsbeståndet eller någon annan särskild plattform, uppdateras mer frekvent än en eller två gånger per år, enligt vad som framgår av direktivförslaget (11).

4.   Tidsplan för ny EPC-metod

4.1.

Av följande skäl föreslår ECB att direktivförslaget bör införlivas redan vid utgången av 2024, i stället för vid utgången av 2025: För det första visade ECB:s tillsynsarbete 2022 att mängden EPC-uppgifter som kreditinstituten tillhandahåller är en nyckelfråga. Delvis hänvisade kreditinstituten till begränsad tillgång till EPC-register i vissa medlemsstater (12) som en av de bakomliggande orsakerna, men de rapporterade heller inte några andra meningsfulla uppgifter. I detta avseende bör kredit- och finansinstitut få tillgång till detaljerade EPC-uppgifter så snart som möjligt för att förbättra deras befintliga riskhanteringsmetoder och -strategier när det gäller klimatrelaterade omställningsrisker, särskilt för deras befintliga fastighetsbestånd. För det andra är en tidsnära tillgång till uppgifter om energiprestanda på unionsnivå avgörande för att kunna tillämpa direktivförslagets uppgraderingskrav. I direktivförslaget föreskrivs att byggnader och byggnadsenheter som ägs av offentliga organ samt byggnader och byggnadsenheter som inte är bostäder bör förbättras till minst energiklass F senast 2027, på grundval av de nya EPC-standarderna. Dessa mål är svåra att uppnå utan ett tidigare antagande av de nya EPC-standarderna (13). Medlemsstaterna ska införliva direktivförslaget senast 2025, vilket då bara tillåter två år för att slutföra de nödvändiga renoveringarna.

4.2

Om det inte är möjligt att tidigarelägga införlivandet föreslår ECB att genomförandet av vissa bestämmelser i direktivförslaget påskyndas till utgången av 2024 i stället för utgången av 2025.

5.   Förfarandet för EPC-harmoniseringen

5.1

Eftersom nyligen utfärdade energicertifikat kommer att gälla i upp till 10 år innebär antagandet av direktivförslaget att två generationer av energicertifikat kommer att samexistera efter 2025 under en längre tidsperiod. Införlivandet av direktivförslaget bör därför förtydliga hur dessa gamla och nya generationer av energicertifikat motsvarar varandra, huruvida de bör behandlas på samma sätt i regleringssyfte och hur ägarna kommer att erhålla uppdaterade energicertifikat baserade på unionsstandarder, eftersom kan påverka byggnadernas värde. Till exempel är ”nollutsläppsbyggnader” kopplade till energiklass A enligt direktivförslaget, men det är oklart om byggnader som har uppnått en energiklass A enligt det befintliga direktivet kommer att räknas som nollutsläppsbyggnader. Det är särskilt viktigt att beakta denna punkt tillsammans med annan unionsrätt, t.ex. taxonomiförordningen och SFDR, där det hänvisas finns korshänvisningar till energicertifikat och definitionerna av nollutsläppsbyggnader och nära-nollenergibyggnader (14).

5.2

Dessutom bör medlemsstaterna identifiera de lämpligaste lösningarna för att uppmuntra fastighetsägare att uppdatera sina energicertifikat i tid, som ett sätt att öka medvetenheten om rekommenderade kostnadseffektiva renoveringar som förbättrar energiprestandan.

6.   Standarder för hypoteksportföljer

6.1

Enligt direktivförslaget ska medlemsstaterna främja finansiering och finansieringsverktyg, bland annat genom standarder för hypoteksportföljer, som omfattar mekanismer som ger hypotekslångivare incitament att öka energiprestandan i sina portföljer (15). Den föreslagna definitionen av ”hypoteksportföljer” är dock relativt bred med få riktlinjer för hur dessa standarder bör definieras på nationell nivå (16). Efter införlivandet skulle denna definition kunna leda till en heterogen situation med icke-harmoniserade standarder för hypoteksportföljer i medlemsstaterna. Direktivförslaget, eller andra nya delegerade akter från kommissionen, skulle kunna innehålla mer detaljerade minimikrav som skulle harmonisera standarderna för hypoteksportföljer i hela unionen. På samma sätt är det av yttersta vikt att utformningen av standarder för hypoteksportföljer lätt kan användas vid emissioner av finansiella instrument och skuldinstrument. En sådan konstruktion skulle kunna underlätta gränsöverskridande investeringar i bolån som förbättrar energiprestandan – även inom ramen för kapitalmarknadsunionen – och maximera finansmarknadernas bidrag, och på så sätt minska beroendet av banklån och statliga stödsystem.

6.2.

Standarderna för hypoteksportföljer bör helst skärpas över tiden i takt med att den genomsnittliga EPC-nivån på fastighetstillgångar förbättras. Standarderna för hypoteksportföljer bör därför ses över regelbundet för att ta hänsyn till den förbättrade energieffektiviteten i fastighetsbeståndet för att bibehålla det ekonomiska incitamentet att ytterligare förbättra energiprestanda i bolånepoolerna.

7.   Standardisering av databaser

7.1.

Direktivförslaget säkerställer att kopplingar till andra byggnadsrelaterade dataset införs i de nationella databaserna. Det kräver interoperabilitet och integrering av nationella databaser för byggnaders energiprestanda med andra administrativa databaser som innehåller information om byggnader, t.ex. nationella fastighetsregister och digitala byggnadsloggböcker. För att göra den insamlade informationen mer användbar för beslutsfattande föreslår ECB att direktivförslaget även bör innehålla bestämmelser om en översyn av de tekniska genomförandestandarderna som behövs för sådan interoperabilitet och integration utöver den nationella nivån. I de fall där ECB rekommenderar att direktivförslaget ska ändras anges de specifika förslagen i ett separat tekniskt arbetsdokument som åtföljs av en förklaring. Det tekniska arbetsdokumentet finns på engelska i EUR-Lex.

---

(1)  COM(2021) 802 final.

(2)  Se 2022 års klimatstresstest, juli 2022, finns på webbplatsen för ECB:s banktillsyn på www.bankingsupervision.europa.eu

(3)  Ägare i medlemsstater med en relativt hög nivå av energieffektivitet (med beaktande av det lokala klimatet) skulle behöva renovera sin byggnad även om byggnaden är relativt energieffektiv ur ett unionsomfattande perspektiv. Man bör heller inte glömma bort att tillgången till (mestadels lokal) arbetskraft kan vara en begränsande faktor i vissa medlemsstater.

(4)  En mer tillförlitlig men enkel metod för att harmonisera energicertifikat skulle kunna leda till en gemensam indikator på unionsnivå som huvudsaklig drivkraft, såsom primärenergianvändning i kWh/(m2.å) eller CO2-utsläpp eller en kombination av båda dessa, för att sedan beräkna den för alla byggnader och därefter dela upp resultatet i sju klasser. För att komplettera informationen från energicertifikat om energieffektivitet, baserat på primärenergianvändning i kWh/(m2.å), skulle en övre gräns för godtagbara växthusgasutsläpp (kgCO2eq/(m2.å) för varje EPC-klass kunna övervägas för att säkerställa en snabbare utfasning av fossila bränslen i fastigheter.

(5)  Se punkt 2 i bilaga VI till direktivförslaget.

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(8)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2139 av den 4 juni 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 genom fastställande av tekniska granskningskriterier för att avgöra under vilka villkor en ekonomisk verksamhet ska anses bidra väsentligt till begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringarna och för att avgöra om den ekonomiska verksamheten inte orsakar någon betydande skada för något av de andra miljömålen (EUT L 442, 9.12.2021, s. 1) innehåller ett viktigt kriterium för aktiviteten ”renovering av befintliga byggnader”: renoveringen måste uppfylla kraven för större renoveringar. Alternativt, om den medför att behovet av primärenergi (PED) minskar med minst 30 procent.

(9)  Se kunskapsbasen Infrastructure for spatial information in Europe som finns på https://inspire.ec.europa.eu

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(11)  Se artikel 19.3 och 19. 4 i direktivförslaget.

(12)  Se 2022 års klimatstresstest, juli 2022, finns på webbplatsen för ECB:s banktillsyn på www.bankingsupervision.europa.eu

(13)  Se artikel 9 i direktivförslaget.

(14)  Se bilaga I avsnitt 7.1 till delegerade förordning (EU) 2021/2139. Bilaga I till kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1288 av den 6 april 2022 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 vad gäller tekniska standarder för tillsyn som specificerar innehållet i och presentationen av information med avseende på principen om att inte orsaka betydande skada, och som specificerar innehållet i, metoderna för och presentationen av information med avseende på hållbarhetsindikatorer och negativa konsekvenser för hållbar utveckling, samt innehållet i och presentationen av information med avseende på främjande av miljörelaterade eller sociala egenskaper och mål för hållbar investering i upplysningar som lämnas innan avtal ingås, på webbplatser och i regelbundna rapporter (EUT L 196, 25.7.2022, s. 1).

(15)  Se artikel 15.4 i direktivförslaget.

(16)  Se artikel 2.36 i direktivförslaget.