EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 8.9.2022

COM(2022) 438 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Granskning av genomförandet av miljöpolitiken 2022

Vända trenden genom efterlevnad av miljölagstiftningen

{SWD(2022) 252 final} - {SWD(2022) 253 final} - {SWD(2022) 254 final} - {SWD(2022) 255 final} - {SWD(2022) 256 final} - {SWD(2022) 257 final} - {SWD(2022) 258 final} - {SWD(2022) 259 final} - {SWD(2022) 260 final} - {SWD(2022) 261 final} - {SWD(2022) 262 final} - {SWD(2022) 263 final} - {SWD(2022) 264 final} - {SWD(2022) 265 final} - {SWD(2022) 266 final} - {SWD(2022) 267 final} - {SWD(2022) 268 final} - {SWD(2022) 269 final} - {SWD(2022) 270 final} - {SWD(2022) 271 final} - {SWD(2022) 272 final} - {SWD(2022) 273 final} - {SWD(2022) 274 final} - {SWD(2022) 275 final} - {SWD(2022) 276 final} - {SWD(2022) 277 final} - {SWD(2022) 278 final}

1.Miljöpolitiken är mer kritisk än någonsin i det nuvarande sammanhanget

Under de senaste tre åren har EU stått inför hälsoutmaningar samt ekonomiska och geopolitiska utmaningar som saknar motstycke i nutidshistorien. Att förbättra vår kollektiva säkerhet har blivit en av de viktigaste prioriteringarna. Kriget i Ukraina har lett till ökade energipriser och det är uppenbart att kriget kommer att påverka tillgänglighet och pris för baslivsmedel. Detta har väckt oro över att EU:s mål att göra Europa till den första klimatneutrala kontinenten skulle kunna bli fördröjt. Den nuvarande situationen har dock tydligare än någonsin visat hur viktigt det är att öka EU:s framtida resursoberoende, baserat på inhemsk förnybar energi och större effektivitet. Miljön, som en av de pelare som vår socioekonomiska modell bygger på, kan inte vara immun mot dessa utmaningar, utan kan bidra till att förbättra vår resiliens.

De ökade geopolitiska spänningarna får inte göra att vi förlorar den pågående miljökrisen ur sikte. I handlingsplanen REPowerEU 1 erinrade kommissionen om att påskyndandet av Europas omställning till ren energi och ett snabbare genomförande av förslagen i 55 %-paketet utgör kärnan i vår europeiska strategi för att hantera den nuvarande energikrisen och uppnå ett mer resilient energisystem. Kriget i Ukraina ändrar inte det faktum att klimatförändringar, föroreningar och förlust av biologisk mångfald är tre av de mest skrämmande utmaningarna vi står inför i dag. Varje år har extrema väder- och klimathändelser lett till dödsfall och betydande ekonomiska förluster 2 . Klimatförändringarnas effekter märks redan genom de bränder som vi har drabbats av sommar efter sommar i södra Europa, den torka som i allt högre grad påverkar centrala och norra Europa och förekomsten av allt fler stora översvämningar. Belastningen på vatten- och livsmedelsproduktionen kommer att fortsätta öka och delar av EU är redan utsatta för medelhöga till höga vattenstressnivåer, vilka förväntas öka med tiden. Ett av åtta dödsfall i Europa kan kopplas till föroreningar 3 . Föroreningarna påverkar först och främst de mest utsatta och sårbara befolkningsgrupperna, vilket förvärrar diskrimineringen och riskerna för konflikter. Föroreningar är också en av de fem främsta drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald och hotar nu överlevnaden för mer än en miljon av planetens uppskattningsvis åtta miljoner växt- och djurarter.

Den europeiska gröna given 4 har visat sig vara korrekt i sina mål och tillräckligt flexibel för att kunna anpassas till den föränderliga situationen. Tillämpning och vid behov ytterligare utformning av EU:s politik och regler som svar på nya utmaningar kommer att fokusera på långsiktig hållbarhet. Den gröna given stöder redan utfasningen av fossila bränslen från energisystemen och utvecklingen av ny renare teknik, som elektromobilitet, grön vätgas, biokemikalier och koldioxidsnåla material. EU håller också på att ompröva sin energipolitik för att anpassa den till ett energisystem som huvudsakligen baseras på förnybar energi och ökad energieffektivitet som stöder klimat- och miljömålen, kompletterat med en handelsstrategi som är inriktad på öppet strategiskt oberoende och som bygger på att öka resiliensen och hållbarheten i EU:s ekonomi 5 . Likaså är den gröna given och EU:s lagstiftning om miljöanpassning av jordbrukspolitiken och skydd av den biologiska mångfalden samt främjande av ekologiskt jordbruk några av de hållbara svaren på frågan om global livsmedelstrygghet och försörjningstrygghet.

En sund miljö är dessutom nära kopplad till våra demokratiska värden. Framtida generationer har rätt att ärva en ren miljö och det är vår skyldighet att skapa en socioekonomisk modell som respekterar planetens gränser. I detta avseende bidrar vårt arbete till ett sunt genomförande av miljörättsstatsprincipen, starkare miljöstyrning och bättre efterlevnad i medlemsstaterna.

Genom den europeiska gröna given gavs granskningen av genomförandet av miljöpolitiken ett särskilt mandat, som ett erkännande av dess omfattande och noggranna analys och slutsatser, och det påpekades att kommissionen och medlemsstaterna måste se till att politiken och lagstiftningen efterlevs samtidigt som det betonades att ”granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik kommer att spela en avgörande roll i kartläggningen av situationen i varje medlemsland”. Detta förstärktes av investeringsplanen för den europeiska gröna given 6 , där det betonas att granskningen av genomförandet av miljöpolitiken – i likhet med andra instrument såsom den europeiska planeringsterminen och de nationella energi- och klimatplanerna inom ramen för energiunionen – också kommer att syfta till att identifiera investeringsbehoven i varje medlemsstat inom de viktigaste sektorerna inom miljöpolitiken 7 .

2.Politiska mål och rättsliga skyldigheter kommer inte att förbli mer än goda råd om de inte genomförs – betydelsen av för granskningen av genomförandet av miljöpolitiken

Förutom att komma överens om ambitiösa mål på EU-nivå är det mycket viktigt att se till att EU:s miljöpolitik och miljölagstiftning tillämpas. Ett misslyckat eller svagt genomförande av miljöreglerna kan få flera skadliga effekter för planeten, befolkningen och ekonomin. Det kan leda till politisk misstro och frustration, särskilt bland ungdomar, som inte bryr sig särskilt mycket om tomma ord och som kommer att bedöma efter resultat. 

Miljöpolitiken genomförs vanligtvis på lång sikt, och att upprätthålla drivkraften är en utmaning. Det är dock genomförandet som ger resultat för människorna. Kontinuitet och uthållighet är viktiga beståndsdelar i ett effektivt genomförande krävs därför för att uppnå unionens miljöambitioner. År 2016 8 åtog sig kommissionen att regelbundet rapportera om läget för genomförandet av EU:s miljölagstiftning. Denna tredje granskning av genomförandet av miljöpolitiken 9 sammanfattar medlemsstaternas resultat när det gäller att genomföra EU:s miljöskyldigheter, fem år efter den första granskningen av genomförandet av miljöpolitiken.  

Som nämndes i de tidigare utgåvorna kompletterar – snarare än ersätter – granskningen av genomförandet av miljöpolitiken andra verktyg som stöder, övervakar och säkerställer efterlevnad genom verkställighet på EU-nivå. Granskningen av genomförandet av miljöpolitiken påverkar inte kommissionens befogenhet att inleda överträdelseförfaranden 10 för överträdelser av EU-lagstiftningen. Granskningen av genomförandet av miljöpolitiken syftar till att stödja medlemsstaterna och göra det möjligt för dem att på ett bättre sätt tillämpa miljöpolitik och miljöregler genom att förse dem med den information och den återkoppling de behöver och genom att tillhandahålla en välbehövlig övergripande bild av läget för genomförandet av miljöpolitiken i varje EU-land och på EU-nivå 11 . Det ger också klarhet när det gäller medlemsstaternas problem med att hjälpa beslutsfattare under genomförandet, särskilt när det gäller hur resurserna bör prioriteras.

I detta avseende har kommissionen identifierat de viktigaste målen, såsom de definieras i befintliga överenskomna strategier och regler, som tillhandahåller riktmärken för att mäta framstegen i genomförandet. De liknar dem som användes under tidigare cykler av granskningen av genomförandet av miljöpolitiken, men de har i förekommande fall reviderats och förbättrats. Detta gör det möjligt att spåra framsteg och göra rättvisa jämförelser när det gäller medlemsstaternas resultat avseende tillämpningen av EU:s miljölagstiftning.

Granskningen av genomförandet av miljöpolitiken visar att politiska mål som är gemensamma för alla endast kan uppnås om de utmaningar som är specifika för varje medlemsstat hanteras effektivt. De prioriterade åtgärderna, som innehåller rekommendationer till varje medlemsstat, har skräddarsytts på grundval av bedömningarna i landsrapporterna för att identifiera hur bristerna i efterlevnaden ska åtgärdas. De harmoniserades sedan för att passa länder i en liknande situation. I bilagan till detta meddelande ges en översikt över de prioriterade åtgärderna.

På grundval av landsrapporterna syftar detta meddelande till att dra övergripande slutsatser på EU-nivå för vart och ett av de temaområden som utvärderas i landsrapporterna samt om den ram och de mekanismer för styrning som bör möjliggöra genomförandet av miljöpolitiken. Det avslutas med vägen framåt.

3.Genomförandestatus: iakttagelser

3.1 Cirkulär ekonomi och avfallshantering 

Med den nya handlingsplanen för cirkulär ekonomi från mars 2020 12 tillkännagav Europeiska kommissionen initiativ för produkters hela livscykel, från design och tillverkning till konsumtion, reparation, återanvändning, återvinning och återföring av resurser till ekonomin. Målet är att minska EU:s konsumtionsavtryck och fördubbla den cirkulära materialanvändningen i EU fram till 2030. Med initiativet för hållbara produkter och den första EU-strategin för hållbara textilier 13 genomför kommissionen därefter viktiga åtaganden inom ramen för den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin. Den ändrade ramen för övervakning av den cirkulära ekonomin 14 följer viktiga trender och mönster för att förstå hur den cirkulära ekonomins olika delar utvecklas och om tillräckliga åtgärder har vidtagits. Det behövs dock effektiva reformer och investeringar på nationell nivå.

För att bedöma cirkulariteten i hela EU i samband med granskningen av genomförandet av miljöpolitiken undersökte kommissionen flera aspekter, såsom andrahandsanvändning av material, resursproduktivitet 15 och förekomsten av strategier och program för den cirkulära ekonomin på nationell nivå. I landsrapporterna om granskningen av genomförandet av miljöpolitiken undersöktes också avfallsgenerering per capita och hur avfall behandlas, med fokus på hur materialåtervinningsgraden har utvecklats med tiden. Rapporterna om tidig varning avseende avfallshantering, som bedömer och ökar medvetenheten om framstegen mot uppnåendet av EU:s avfallsmål uppnås, kommer att vara tillgängliga i slutet av 2022. Vid granskningen av genomförandet av miljöpolitiken bedömdes också läget när det gäller införlivandet av 2018 års avfallspaket 16 , direktivet om deponering av avfall 17 , direktivet om förpackningar och förpackningsavfall 18 och direktivet om ändring av direktiven 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning 19 , samt läget när det gäller antagandet av avfallshanteringsplaner och avfallsförebyggande åtgärder, som är viktiga verktyg för genomförandet av EU:s avfallslagstiftning.  

Iakttagelser 

1.De flesta medlemsstater har nu infört nationella strategier och handlingsplaner för den cirkulära ekonomin eller har meddelat och/eller gjort framsteg med att införa övergripande strategier som omfattar hela livscykeln för produkter 22 .

2.Det finns stora skillnader i cirkularitet mellan medlemsstaterna, och andrahandsanvändning av material skiljer sig från EU-genomsnittet på 12,8 %, från 1,3 % i Rumänien till 30,9 % i Nederländerna. Detsamma gäller resursproduktiviteten, där EU-genomsnittet är 2,09 euro/kg och sträcker sig från 0,3 euro/kg i Bulgarien till 5,89 euro/kg i Nederländerna.

3.Sektorer som plast, byggmaterial och textilier bör ägnas särskild uppmärksamhet på grund av deras inverkan på miljön, men även deras användbarhet som sekundära material.

4.Att förebygga avfall är fortfarande en viktig utmaning i alla medlemsstater, även för de som har en hög materialåtervinningsgrad. Utvecklingen går åt fel håll, eftersom genereringen av kommunalt avfall i EU har ökat sedan 2014, från i genomsnitt 478 kg till 505 kg per capita: endast fem medlemsstater har minskat sin generering per capita sedan 2014 23 .

5.Att uppnå 2020 års mål om 50 % förberedelse för återanvändning/återvinning av kommunalt avfall är fortfarande ett stort problem, vilket betonades i rapporterna om tidig varning från 2018 24 .

6.Trots vissa framsteg har man ännu inte uppnått efterlevnad av de grundläggande skyldigheterna i ramdirektivet om avfall 25 och deponeringsdirektivet 26 (stängning av olagliga avfallsdeponier samt återställande och behandling av avfall innan det deponeras). Kommissionen genomför för närvarande överträdelseförfaranden mot tolv medlemsstater om bristande efterlevnad av deponeringsdirektivet 27 . 

7.Tyvärr står vissa medlemsstater inför båda problemen: de är långt från att uppnå återvinningsmålen och de driver fortfarande deponier som inte uppfyller kraven. Till följd av detta har de länderna större eftersläpning i genomförandet jämfört med resten av EU 28 . De behöver stora insatser inte bara för att uppnå de EU-avfallsmål som redan är i kraft, utan också för att bygga upp grundläggande infrastruktur och ändra improduktiva och ofta olagliga metoder för avfallshantering.

3.2 Biologisk mångfald och naturkapital

I kölvattnet av den gröna given har kommissionen åtagit sig att förnya sina verkställighetsåtgärder för att ta itu med överträdelser av EU:s naturrelaterade lagstiftning. Syftet med EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 30 är att hjälpa EU:s biologiska mångfald att återhämta sig, och i strategin fastställs nya sätt att genomföra befintlig lagstiftning mer effektivt, med nya mål och styrningsmekanismer för att uppnå välmående och motståndskraftiga ekosystem. Den syftar till att återställa och skydda naturen och erkänner att ett bättre genomförande och verkställande kräver politiskt stöd och ökade ekonomiska och mänskliga resurser, både på EU-nivå och på nationell nivå. Kommissionen föreslog, som en central del av EU:s strategi för biologisk mångfald, en lag om återställande av naturen 31 som kombinerar ett övergripande återställningsmål för långsiktig återhämtning av naturen i EU:s land- och havsområden med bindande mål för återställande av specifika livsmiljöer och arter. Dessa åtgärder bör omfatta minst 20 % av EU:s land- och havsområden senast 2030, och alla ekosystem som är i behov av återställande senast 2050. Medlemsstaterna delar ansvaret för att skydda och återställa den biologiska mångfalden och de naturliga ekosystemen genom att säkerställa ett korrekt genomförande och verkställande av EU:s relevanta miljöregelverk. Genom lagen om återställande av naturen införs ett system för medlemsstaternas inlämnande av nationella återställningsplaner som visar hur de kommer att uppnå målen, samt system för övervakning och rapportering av de framsteg som görs.

Strategin för biologisk mångfald ska tillsammans med den nya från jord till bord-strategin 32 , EU:s skogsstrategi 33 och den nya gemensamma jordbrukspolitiken hjälpa EU att ställa om till helt hållbara jordbruks- och skogsbruksmetoder. Den fastställer också mål för invasiva främmande arter och erkänner behovet av att intensifiera genomförandet av förordningen om invasiva främmande arter 34 . För att uppnå målen om internationellt samarbete i strategin för biologisk mångfald är EU-lagstiftningen utformad för att säkerställa att vi efterlever våra internationella avtal och tar itu med EU:s konsumtion av olagligt skördade produkter eller utrotningshotade arter. När det gäller skogar, som ger betydande miljömässiga och socioekonomiska fördelar, antogs EU:s skogsstrategi för 2030 i juli 2021 som en del av 55 %-paketet. Det centrala målet i strategin är att säkerställa friska, varierade och motståndskraftiga skogar i EU. I november 2021 antog kommissionen dessutom ett förslag till en förordning om avskogningsfria produkter 35 . Genom den förordningen säkerställs att de varor som omfattas av förordningen (nötkreatur, kakao, kaffe, palmolja, soja och trä) och produkter som innehåller dessa varor inte får släppas ut eller tillhandahållas på unionsmarknaden eller exporteras från unionen om de inte är avskogningsfria. Skogar är viktiga kolsänkor och insatser för att bevara dem är avgörande för EU:s vision om klimatneutralitet före 2050. Därför har kommissionen agerat för att minimera EU:s bidrag till avskogning och skogsförstörelse i hela världen och därigenom även minska EU:s bidrag till växthusgasutsläppen och den globala förlusten av biologisk mångfald.

I EU:s nya markstrategi 36 ligger fokus på markförstöring och dess inverkan på den biologiska mångfalden. I strategin betonas vikten av markskydd, hållbar markförvaltning och återställande av skadad mark för att uppnå markförstöringsneutralitet senast 2030. Mark är en begränsad och ytterst sårbar tillgång som försämras alltmer i EU.

På naturområdet fokuserades granskningen av genomförandet av miljöpolitiken på efterlevnaden av habitatdirektivet 37 , fågeldirektivet 38 och förordningen om invasiva främmande arter. Granskningen av genomförandet av miljöpolitiken bedömde särskilt medlemsstaternas Natura 2000-områden (inklusive skogar och marina områden) och hur de säkerställer en gynnsam bevarandestatus för livsmiljöer och arter. Granskningen av genomförandet av miljöpolitiken bedömde dessutom hur medlemsstaterna begränsar de invasiva främmande arterna. Att fullständig efterlevnad uppnås i alla medlemsstater är avgörande för att uppnå målen i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030, och utgör grundstenen i EU:s lagstiftning som ska se till att EU:s vilda djur inte försvinner. I detta avseende spelar Natura 2000 39 , det största samordnade nätverket av skyddade områden i världen, en central roll på grundval av dessa direktiv. Detta är ett viktigt instrument för att säkerställa långsiktigt skydd och bevarande av Europas mest värdefulla och hotade arter och livsmiljöer och de ekosystem som de stöder. Med tanke på den stora minskningen av den biologiska mångfalden är det oerhört angeläget att nätverket slutförs och förvaltas effektivt.

Figur 3: Bevarandestatus för livsmiljöer och arter som skyddas enligt habitatdirektivet på medlemsstatsnivå för rapporteringsperioden 2013–2018 40

Iakttagelser

1.Trots betydande insatser från medlemsstaternas sida och vissa förbättringar fortsätter den biologiska mångfalden i EU att minska och visar på försämrade tendenser. Några av livsmiljöerna som är i sämst skick i hela EU är kulturformade gräsmarker och myrar. Trots en minskning under det senaste årtiondet uppgick nettoutnyttjandet av mark i EU-27 fortfarande till 83,8 m2/km2 mellan 2012 och 2018.

2.Skogarna utsätts för enorm belastning. Av de 27 % av EU:s skogsområden som skyddas enligt EU:s naturvårdsdirektiv har mindre än 15 % en gynnsam bevarandestatus och antalet skogsmiljöer med dålig bevarandestatus har ökat.

3.Även om bestämmelserna i habitat- och fågeldirektiven är sedan länge etablerade och välkända, misslyckas flera medlemsstater fortfarande med att utse särskilda bevarandeområden 41 och fastställa mål och åtgärder för bevarande 42 . De flesta medlemsstater måste påskynda insatserna för att fullborda sina Natura 2000-nätverk, särskilt i den marina miljön.

4.Biologisk mångfald och ekosystem skulle dra stor nytta av betydande förbättringar av den övergripande gemensamma jordbrukspolitiken och de nya strategiska planerna för den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027, stöd till förvaltning av kulturformade gräsmarker, skydd av ekosystemtjänster och insatser för att återinföra landskapselement i områden där de har gått förlorade.

5.Verkställighetsåtgärder på EU-nivå har begränsat de skadliga effekterna av infrastrukturprojekt och avverkningsverksamhet samtidigt som de bidrar till artskydd, utökar Natura 2000-nätverket och ökar antalet områden med en förvaltningsplan.

6.Även om fullständigt genomförande av förordningen om invasiva främmande arter inleddes först 2019 uppfylls redan dess mål, som en sammanhängande ram för att ta itu med invasiva främmande arter på EU-nivå och ökad medvetenhet om invasiva främmande arter. Utmaningar kvarstår dock, eftersom de flesta medlemsstater ännu inte har genomfört handlingsplanerna för att ta itu med de prioriterade spridningsvägarna i enlighet med artikel 13 i förordningen om invasiva främmande arter.

7.Framsteg har gjorts i hela EU när det gäller att bedöma tillståndet för och belastningarna på ekosystemen och deras tjänster med hjälp av den gemensamma EU-metoden och ekosystemredovisningen. Det behövs dock mer stöd för att förbättra resultaten av övervakningen av den biologiska mångfalden och säkerställa en konsekvent rapportering, och för att engagera en kritisk massa av företagsaktörer för att visa vilka fördelar vi får av EU:s naturkapital och effekterna på detta.

3.3 Med sikte på nollförorening

Luftkvalitet – Industriutsläpp och säkerhet (Seveso) – Buller

I handlingsplanen för nollförorening av luft, vatten och mark 43 fastställs en vision för 2050 för att minska luft-, vatten- och markföroreningarna till nivåer som inte längre anses skadliga för hälsan och de naturliga ekosystemen, som respekterar de gränser som vår planet kan hantera, vilket skapar en giftfri miljö. Detta omsätts i viktiga mål för 2030 för att påskynda minskningen av föroreningar vid källan.

Genom granskningen av genomförandet av miljöpolitiken undersöks efterlevnaden av de viktigaste skyldigheterna i den gällande 44 lagstiftningen om ren luftkvalitet 45 , som fastställer hälsobaserade standarder för utsläppskoncentrationer och nationella åtaganden om utsläppsminskning för ett antal luftföroreningar. Luftföroreningar har en allvarlig inverkan på människors hälsa och på miljön. Den plats där du bor påverkar de risker som du utsätts för. Luftföroreningar påverkar också ekosystemen negativt, främst genom försurning, övergödning och ozonskador, vilket leder till förlust av biologisk mångfald och minskad jordbruksavkastning. När det gäller trender i antal förlorade levnadsår 46 per 100 000 invånare för PM2,5 har detta minskat från 820 (2015) till 762 (2019) och för NO2 från 157 (2015) till 99 (2019) i EU-27. I många medlemsstater överskrids dock ständigt gränsvärdena för dessa föroreningar och de övervakas noga av kommissionen. 

Liksom 2019 tar granskningen av genomförandet av miljöpolitiken en titt på direktivet om industriutsläpp 47 , som omfattar cirka 52 000 agroindustriella anläggningar i hela EU. I granskningen presenteras nya uppgifter för 2018 och för första gången utsläpp i vatten och luft: anläggningar som omfattas av direktivet släpper ut 20 % av de totala föroreningarna i luft och en liknande andel i vatten 48 . Skador på hälsa och miljö till följd av luftföroreningar från Europas industrianläggningar beräknas kosta mellan 277 och 433 miljarder euro 2017, och cirka 200 anläggningar står för hälften av skadorna 49 .

I 2022 års granskning av genomförandet av miljöpolitiken presenteras genomförandeuppgifter för Seveso III-direktivet 50 för första gången. Direktivet syftar till att kontrollera faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen, särskilt kemikalier, ingår och bidrar till den tekniska katastrofriskreduceringen. Med tanke på den mycket höga industrialiseringsgraden i EU har Seveso-direktivet, som gäller omkring 12 000 industrianläggningar, bidragit till att minska frekvensen av allvarliga olyckshändelser. Direktivet betraktas också allmänt som ett riktmärke för politiken kring industriolyckor och har varit en förebild för lagstiftning i många länder i världen.

Omgivningsbuller är den näst största orsaken till förtida dödsfall efter luftföroreningar, och leder till 48 000 nya fall av hjärtsjukdomar per år i EU-27 51 . Bullerdirektivet 52 syftar till att skydda människors hälsa genom att kräva att medlemsstaterna bedömer bullernivåerna så att myndigheter och allmänheten kan välja de bästa lösningarna i de obligatoriska handlingsplanerna.

Figur 4: Riskbedömning för åtaganden om utsläppsminskning 2020–2029 53

Iakttagelser

1.Trots förbättringar är luftföroreningar fortfarande ett stort hälsoproblem för européerna. Om gränserna ständigt har överskridits har kommissionen varit konsekvent när det gäller att inleda överträdelseförfaranden för viktiga föroreningar, såsom partiklar och kvävedioxid 54 . I vissa av dessa fall har Europeiska unionens domstol redan meddelat dom vilket gör beslutsamma åtgärder ännu mer brådskande 55 .

2.Medlemsstaterna måste uppfylla kraven på övervakning av luftkvaliteten på ett systematiskt och konsekvent sätt för att bättre informera politiken för ren luft och biologisk mångfald på EU-nivå och nationell nivå. Överträdelseförfaranden mot två medlemsstater är inriktade på brister i övervakningsnätverk 56 .

3.Att fullgöra åtagandena om utsläppsminskning för ammoniak (NH3) från jordbruket, en av de fem föroreningar som omfattas av direktivet om nationella åtaganden om utsläppsminskning, kräver ytterligare insatser. Granskningen av utsläppsprognoserna 2022 57 visar att mer än 70 % av medlemsstaterna löper stor risk att inte uppfylla åtagandena om utsläppsminskning för ammoniak 2020–2029 58 och 2030 och framåt 59 . För att uppnå efterlevnad krävs åtgärder såsom införande av utsläppssnåla jordbrukstekniker, inbegripet för boskap, gödsel och gödselhantering.

4.Omkring hälften av medlemsstaterna 60 anses också löpa stor risk för bristande efterlevnad av åtagandena om utsläppsminskning för kväveoxider (NOX), partikelstorlek 2,5 µm (PM2,5) och lättflyktiga organiska ämnen utom metan (NMVOC) efter 2030.

5.En medlemsstat har ännu inte lämnat in sitt nationella luftvårdsprogram 61 .

6.Införlivandet av kraven för industrianläggningar är försenat. Kommissionen inledde överträdelseförfaranden mot flera medlemsstater för underlåtenhet att korrekt införliva direktivet om industriutsläpp 62 och Seveso III-direktivet 63 .

7.Det har skett en förbättring i antagandet av kartor och handlingsplaner enligt bullerdirektivet, men de saknas fortfarande i flera medlemsstater 64 som är föremål för överträdelseförfaranden, varav vissa har hänskjutits till Europeiska unionens domstol 65 .

Vattenkvalitet och vattenförvaltning

Skyddet av vattenresurser och beroende ekosystem samt tillgången till ren vattenförsörjning är grundläggande för människans existens, ekonomin (vatten driver alla ekonomiska sektorer) och hållbar utveckling samt vår miljö. Ett korrekt genomförande av gällande regler är avgörande för människors livskvalitet och välfärd. Det har också stor potential när det gäller ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

Av dessa skäl är EU:s vattenpolitik en av prioriteringarna i den europeiska gröna given 68 . I detta syfte har kommissionen ett nära samarbete med medlemsstaterna för att bidra till att uppnå målen att bevara, skydda och förbättra kvaliteten på våra vattenresurser.

De viktigaste instrumenten är ramdirektivet för vatten 69 och tillhörande direktiv, översvämningsdirektivet 70 , dricksvattendirektivet 71 , badvattendirektivet 72 , nitratdirektivet 73 , direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse 74 och ramdirektivet om en marin strategi 75 . De olika kontroller av ändamålsenligheten som hittills genomförts visar att vattendirektiven i stort sett är ändamålsenliga, men kräver ett bättre övergripande genomförande.

Figur 5: Andel ytvattenförekomster (floder, sjöar, vatten i övergångszoner och kustvatten) som har mindre än god miljöstatus per avrinningsdistrikt 76

Iakttagelser

1.Genomförandet av målen i ramdirektivet för vatten fortsätter, men även om bedömningen av de tredje förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt ännu inte har genomförts kan det sägas att framstegen mot att uppnå god status för vattenförekomster i allmänhet är långsamma, trots att tidsfristen 2027 närmar sig. Det här beror på en blandning av faktorer: underlåtenhet att fastställa referensvillkor för karakterisering av vattenförekomster och ofullständig bedömning av belastningar, brister i övervakningen av vatten, vilket innebär att vattenförekomsternas status är okänd, bedömningar av verksamheters inverkan på vattenförekomster utförs felaktigt och de undantag som åberopas är inte tillräckligt motiverade.

2.I landsrapporterna presenteras den senaste informationen om procentandelen vattenförekomster som inte uppnår god ekologisk och kemisk status, uttag av vatten per sektor samt index för vattenutnyttjande 77 . Ökade investeringar är nödvändiga om dessa mål ska kunna uppnås, och EU-finansieringen fortsätter att stödja dessa genomförandeinsatser, främst genom sammanhållningspolitiken, faciliteten för återhämtning och resiliens samt Horisont Europa.

3.Kommissionen har delat med sig av sina slutsatser 78 om de andra förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt med de berörda medlemsstaterna och förväntar sig att bristerna åtgärdas när de tredje förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt lämnas in. Kommissionen kontrollerar också hur de nationella systemen (t.ex. tillstånd och inspektioner) säkerställer att ramdirektivet för vatten tillämpas korrekt i praktiken av varje medlemsstat när det gäller uttag av vatten, punktkällor och diffusa föroreningar. Medlemsstaterna skulle rapportera sina förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt och planer för hantering av översvämningsrisker till kommissionen senast den 22 mars 2022. Kommissionen är bekymrad över att många medlemsstater ännu inte har uppfyllt sina lagstadgade rapporteringsskyldigheter 79 och är beredd att vidta åtgärder vid bristande efterlevnad om så är lämpligt.

4.1998 års dricksvattendirektiv är på det hela taget väl genomfört i EU. I ett fåtal länder finns dock anledning till oro 80 . Senast den 12 januari 2023 måste alla medlemsstater införliva det omarbetade direktivet för att uppfylla de reviderade kvalitetsstandarderna, och kommissionen ger stöd för att säkerställa ett snabbt och korrekt införlivande av de nya reglerna.

5.Badvattendirektivet uppvisar på det hela taget många utmärkta eller goda resultat i EU. Det finns emellertid vissa skillnader mellan medlemsstaterna 81 .

6.I många fall, trots ibland väldefinierade och specifika skyldigheter såsom de i nitratdirektivet och direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, har genomförandet i praktiken gått mycket långsamt, på grund av planerings- och organisationsbrister och brist på finansiering och prioritering, trots kommissionens stödstrategi (såsom att säkra betydande EU-finansiering). Dessa frågor prioriteras med fördröjning på nationell nivå, ibland efter en andra dom från Europeiska unionens domstol.

7.Många medlemsstater har problem med genomförandet av nitratdirektivet och bör intensifiera sina insatser för att ytterligare minska nitratföroreningarna från jordbruket i grundvatten och övergödning genom att utse alla nitratkänsliga områden och genom att införa lämpliga åtgärder i sina handlingsplaner 82 .

8.Trots vissa framsteg samlas avloppsvatten från tätbebyggelse fortfarande inte in och behandlas som det borde i många medlemsstater, vilket är anledningen till att de flesta av dem fortfarande står inför överträdelseförfaranden 83 och några få har utsatts för ekonomiska sanktioner 84 . För att göra framsteg på detta område måste medlemsstaterna prioritera investeringar i system för uppsamling och rening av avloppsvatten, bland annat genom effektiv användning av sammanhållningspolitiska medel där sådana är tillgängliga och lån från Europeiska investeringsbanken.

9.Framstegen när det gäller havsmiljödirektivet framgår av landsrapporterna i kapitlet om biologisk mångfald på grund av dess betydelse för skyddet av den marina miljön. Kommissionen undersökte framstegen i bedömningen av statusen för EU:s marina vatten och det regionala samarbetet mellan medlemsstater som delar samma marina delregion för att ta itu med de stora belastningarna.

Kemikalier

EU:s kemikalielagstiftning 85 syftar till att säkerställa att alla kemikalier produceras och används på ett sätt som minimerar betydande negativa effekter på människors hälsa och på miljön. Den säkerställer även stabilitet och förutsebarhet för företag som är verksamma på den inre marknaden. Som en del av EU:s mål om nollförorening inom ramen för den europeiska gröna given offentliggjorde Europeiska kommissionen den 14 oktober 2020 Kemikaliestrategi för hållbarhet/På väg mot en giftfri miljö 86 , som syftar till att öka skyddet för medborgarna och miljön och främja innovation för säkra och hållbara kemikalier.

Övergången till en koldioxidsnål cirkulär ekonomi ger utmärkta möjligheter att främja säker och miljömässigt hållbar kemi. Innovationen bör fokusera på produkter som är ”säkra genom design” och som är kompatibla med kretslopp av rent material och som använder färre och mindre skadliga kemikalier. Inom den cirkulära ekonomin kan det sluta med att material används för ändamål som skiljer sig mycket från det ändamål som ursprungligen var avsett och för vilket de riskbedömdes. Detta belyser behovet av att fokusera på kvaliteten på rena material som en förutsättning för att uppnå ambitiösa, kvantitativa återvinningsmål 87 .

Samordnade verkställighetsprojekt 88 som genomförts inom ramen för forumet för informationsutbyte om verkställighet har dock visat att mer skulle kunna göras för att effektivisera verkställigheten, särskilt när det gäller registreringsskyldigheter och säkerhetsdatablad, som visar på en ganska hög grad av bristande efterlevnad. Echa har försökt åtgärda detta genom systematisk granskning av registreringar, och under tiden har Reach uppdaterats för att klargöra när registranter måste uppdatera Echa om eventuella relevanta ändringar. Det senaste projektet om onlineförsäljning 89 , avslöjade en betydande grad av bristande efterlevnad när det gäller produkter som säljs online. Mot bakgrund av slutsatserna i rapporterna nedan undersöker kommissionen även möjligheten att inrätta en europeisk revisionskapacitet för att säkerställa en mer homogen verkställighet mellan medlemsstaterna.

För första gången undersöks i rapporterna om granskningen av genomförandet av miljöpolitiken hur förordningen om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) 90 och förordningen om klassificering, märkning och förpackning (CLP) 91 har genomförts. Detta bygger på kommissionens bedömning 92 av de nationella myndigheternas rapporter enligt artikel 117.1 i Reach och artikel 46.2 i CLP. I augusti 2021 offentliggjorde kommissionen en mätbar bedömning av verkställigheten 93 avseende de två främsta EU-förordningarna om kemikalier, där man använde ett antal indikatorer på olika aspekter i verkställigheten.

Iakttagelser

1.Verkställigheten för Reach och CLP förbättrades jämfört med 2010–2012. De registrerade efterlevnadsnivåerna verkar vara relativt stabila över tid, medan tillsynsmyndigheterna verkar vara mer effektiva när det gäller att upptäcka produkter/företag som inte uppfyller kraven och produkter som inte uppfyller kraven och som släpps ut på EU-marknaden. I synnerhet minskade antalet överklaganden och upphävda beslut om CLP, förhållandet mellan påföljder och kostnader för efterlevnad ökade, fler inspektörer utbildades i EU och forumet för utbyte av information om verkställande ökade sin verksamhet.

2.Omkring 70 % av Reach-kontrollerna leder till verkställighetsåtgärder. Den mest använda verkställighetsåtgärden är skriftlig rådgivning (11 %), följt av administrativa åtgärder (4 %) och muntliga råd (2 %). Nio länder har genomfört uppföljningsåtgärder i samband med utvärderingen under rapporteringsperioden 94 .

3.Den viktigaste typen av sanktioner som används är böter och i mindre utsträckning hänskjutande till åklagarmyndigheten för brott mot både Reach-förordningen och CLP-förordningen. Indragning eller återkallande av verksamhetstillstånd har sällan använts som sanktion. Situationen varierar mycket mellan länderna. Till exempel har nästan tre fjärdedelar av hänskjutandena till åklagarmyndigheten för överträdelser av Reach under rapporteringsperioden rapporterats av endast två medlemsstater (Tyskland och Sverige).

4.De flesta länder har utarbetat och åtminstone delvis genomfört både en verkställighetsstrategi för Reach och en för CLP. Endast fyra länder – Belgien, Kroatien, Lettland och Polen – har ännu inte utarbetat någon Reach-strategi. Kroatien, Lettland, Malta och Polen har inte genomfört någon verkställighetsstrategi för CLP.

3.4 Klimatåtgärder

I den europeiska klimatlagen från 2021 95 sätts i linje med Parisavtalet 96 och som en del av den europeiska gröna given EU:s mål om att nå klimatneutralitet senast 2050 och om att fram till 2030 ha minskat nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer. Lagen begränsar också den andel av utsläppsminskningarna fram till 2030 som kan utgöras av kolupptag för att säkerställa att det görs tillräckliga begränsningsinsatser.

Sedan 2019 års granskning av genomförandet av miljöpolitiken har klimatlagstiftning antagits för att ge incitament till minskade utsläpp från transportsektorn, sjöfartssektorn och fluorerade gaser (f-gaser) som används i produkter. För vägtransporter skulle växthusgasintensiteten i fordonsbränslen enligt EU:s nuvarande lagstiftning ha minskat med 6 % mellan 2010 och 2020, och det finns normer för växthusgasutsläpp från olika kategorier av fordon. Enligt den nuvarande f-gasförordningen 97 ska EU:s utsläpp av f-gaser minska med två tredjedelar fram till 2030 jämfört med 2014 års nivåer. Från 2021 inkluderas utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) i EU:s utsläppsminskningsinsatser.

EU:s anpassningsåtgärder är en viktig del av den europeiska gröna given. Från och med 2021 måste medlemsstaterna rapportera om sin nationella anpassningspolitik. I den europeiska klimatlagen erkänns anpassning som en viktig del av det långsiktiga globala svaret på klimatförändringarna. Den kräver att medlemsstaterna och EU förbättrar sina anpassningsåtgärder genom att införa ett krav på genomförande av nationella strategier och regelbundna framstegsbedömningar som en del av EU:s övergripande styrning av klimat- och energiåtgärder. I februari 2021 fastställdes i EU:s uppdaterade strategi för klimatanpassning 98 hur EU kan anpassa sig till de oundvikliga effekterna av klimatförändringarna och bli ett klimatresilient samhälle 2050.

I denna granskning av genomförandet av miljöpolitiken granskas den nationella klimatpolitiken och de nationella klimatstrategierna, särskilt de nationella energi- och klimatplanerna och anpassningsstrategierna. Därefter granskas utsläpp utanför utsläppshandelssystemet, där medlemsstaterna har bindande nationella mål enligt lagstiftningen om ansvarsfördelning 99 . Detta följs av en granskning av den viktigaste utvecklingen inom sektorerna, särskilt för vägtransporter, byggnader och markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Användningen av auktionsintäkter från systemet för handel med utsläppsrätter presenteras per medlemsstat. För första gången presenteras prioriterade åtgärder per land.

Iakttagelser 

1.På det hela taget har EU:s klimatlagstiftning genomförts på en bra nivå i hela EU.

2.År 2020 minskade utsläppen av växthusgaser i EU-27, inklusive internationell luftfart, med 31 % jämfört med 1990 års nivåer och nådde den lägsta nivån på 30 år. Om utsläpp och upptag från LULUCF-sektorn inkluderas är det en nettominskning på 34 %. EU har således i hög grad överträffat sitt mål enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) att minska utsläppen av växthusgaser med 20 % till 2020 (jämfört med 1990).

3.Sedan lanseringen 2013 av ansvarsfördelningssystemet för sektorer som inte ingår i EU:s utsläppshandelssystem (såsom transport, industri som inte omfattas av utsläppshandelssystemet, byggnader, jordbruk och avfall), har utsläppen för hela EU legat under den totala gränsen varje år.

4.I ansvarsfördelningsbeslutet 100 fastställs nationella utsläppsmål för 2020, uttryckta som procentuell förändring från 2005 års nivåer. Det fastställer också årliga utsläppstilldelningar som medlemsstaterna måste respektera. På samma sätt fastställs i den efterföljande förordningen om ansvarsfördelning 101 nationella utsläppsmål för 2030 och årliga utsläppstilldelningar för perioden 2021–2030.

5.De utsläpp i EU-27 som omfattas av ansvarsfördelningsbeslutet var nästan 11 % lägre 2019 än jämfört med 2005. Målet för 2020 (–8 %) överskreds alltså redan före covid-19-krisen. Alla medlemsstater uppfyllde sina skyldigheter enligt ansvarsfördelningsbeslutet under 2013–2018. Vissa medlemsstater behövde mobilisera flexibilitetsmekanismerna i lagstiftningen för att uppfylla sina nuvarande skyldigheter. Medlemsstaterna planerar, antar och genomför strategier och åtgärder för att uppnå sina nuvarande ansvarsfördelningsmål enligt den nuvarande förordningen om ansvarsfördelning. Det finns ett starkt och överhängande behov av att medlemsstaterna planerar och genomför ytterligare klimatåtgärder inom sektorerna för ansvarsfördelning för att återspegla den ökade ambitionen enligt den föreslagna reviderade förordningen om ansvarsfördelning.

6.Efterlevnaden av EU:s utsläppshandelssystem är mycket hög, då 99 % av anläggningarnas utsläpp omfattas av det erfordrade antalet utsläppsrätter varje år. Systemet omfattar för närvarande omkring 36 % av EU:s sammanlagda utsläpp av växthusgaser från nära 9 500 kraftverk och tillverkningsanläggningar (det vill säga fasta anläggningar) samt flygningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. År 2020 hade utsläppen från fasta anläggningar redan minskat med 43 % sedan 2005.

7.År 2020 hade alla medlemsstater infört en nationell anpassningsstrategi eller anpassningsplan. Anpassningsinsatserna i varje medlemsstat och på EU-nivå måste intensifieras, eftersom klimatpåverkan verkar befinna sig i den värsta änden av det spektrum som hade prognostiserats, och även kommer att visa sig alltmer i kaskadrisker och sammansatta risker. Samtidigt har genomförandet av anpassningen halkat efter. Lämpliga åtgärder för att förebygga och/eller minimera den skada som kan orsakas av klimatförändringarna medför betydande ekonomiska och sociala fördelar 102 .

3.5 Finansiering av genomförandet av miljöpolitiken

För att lyckas är det viktigt att ett fullständigt genomförande av miljöpolitiken finansieras på rätt sätt. Den största delen måste stödjas genom medlemsstaternas offentliga utgifter och de ekonomiska aktörernas privata medel, men EU-medel utgör ett viktigt bidrag när det gäller att styra genomförandet och bidra till att tillgodose EU:s miljöinvesteringsbehov, som fortfarande är betydande. 2020 års investeringsplan för den europeiska gröna given kopplar samman miljöfinansiering och investeringar och mobiliserar 1 biljon euro i gröna investeringar (offentliga och privata) under årtiondet, med stöd av EU:s budget för 2021–2027 103 . Utöver den betydande finansiering som finns tillgänglig genom sammanhållningspolitiken inom den fleråriga budgetramen har genomförandet av miljöpolitiken sedan 2021 också fått stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens, enligt vilken reformerna och investeringarna måste respektera principen om att inte orsaka betydande skada. EU-taxonomin för hållbara verksamheter 104 och andra initiativ för hållbar finansiering kommer att bidra till att öka transparensen, integrera miljöhänsyn och omdirigera finansiella flöden mot de sex miljömålen när det gäller privata investeringar.

För första gången undersöks i granskningen av genomförandet av miljöpolitiken investeringsbehoven i samband med genomförandet av miljöpolitiken och dessa jämförs med de resurser som hittills gjorts tillgängliga, vilket motsvarar mandatet i investeringsplanen för den europeiska gröna given 2020. 

Iakttagelser

1.Den totala finansieringsnivån för miljöinvesteringar 105 (från både nationella källor och EU-källor) under 2014–2020 uppskattades till mellan 0,6 och 0,7 % av BNP (för 2014–2020) i EU-27, varav 14 % kommer från EU-finansiering. I vissa länder (t.ex. Grekland, Kroatien, Rumänien, Slovakien) kommer nästan 50 % eller mer från EU-finansiering. I EU i genomsnitt kom hälften av den totala finansieringen (53 %) från offentliga källor (både EU-medel och nationella offentliga källor), och mer än två tredjedelar i ungefär tio länder, vilket visar hur viktiga de offentliga finansieringskällorna är.

2.Jämförelsevis beräknas de årliga investeringsbehoven på EU-nivå för programperioden 2021–2027 för närvarande ligga på 0,9–1,5 % av den beräknade BNP för 2021–2027 106 , vilket tyder på en betydande investeringsklyfta (0,6–0,8 % av BNP, vilket uppgår till 76–110 miljarder euro per år, även om det varierar stort mellan medlemsstaterna) 107 som måste åtgärdas för att säkerställa ett effektivt genomförande av miljöprioriteringarna och för att stödja EU:s gröna omställning.

3.Nästan två tredjedelar av investeringsgapet på miljöområdet handlar om att ta itu med allmänna föroreningar och att skydda och förvalta våra vattenförekomster. De investeringar som fattas inom cirkulär ekonomi och avfall beräknas till mellan 13 och 28 miljarder euro per år, beroende på vilka ambitionsnivåer av cirkularitet som ska uppnås. Inom biologisk mångfald beräknas det fattas finansiering på runt 20 miljarder euro per år.

4.De ytterligare investeringsbehoven över referenserna för klimat, energi och transport har beräknats till 390 miljarder euro per år (EU-27), med ytterligare 130 miljarder euro per år för att uppnå EU:s centrala miljömål. Kostnaderna för klimatanpassningar kan också bli stora, från 35–62 miljarder euro (den lägsta beräkningen) eller 158–518 miljarder euro (den högsta beräkningen) per år. Dessa investeringsbehov återspeglar genomförandemålen för 2020 och 2030 (medan kostnaderna för klimatanpassning förväntas finnas kvar under en längre tid). 

5.Den största andelen gröna investeringar (71 %) i återhämtnings- och resiliensplanerna har avsatts för hållbar rörlighet, renovering av byggnader och energieffektivitet, samt förnybar energi och energinät. Däremot stod biologisk mångfald, cirkulär ekonomi, vatten och förebyggande och begränsning av föroreningar för endast 13 % av det totala gröna bidraget 108 . De gröna investeringar som anslås till klimat, energi och transport stöder i hög grad miljömålen, till exempel att göra Europas luft renare. De kommer dock till exempel inte att tillgodose de betydande behoven när det gäller infrastruktur för och hantering av vatten och avfall. Dessutom valde flera medlemsstater att inte prioritera åtgärder som direkt gynnar den biologiska mångfalden 109 .

6. De totala EU-medlen, som omfattar den fleråriga budgetramen (2021–2027) och NextGenerationEU, kommer att mobilisera 2,018 biljoner euro i löpande priser för att stödja återhämtningen från covid-19-pandemin och EU:s långsiktiga prioriteringar, inbegripet miljöskydd. 30 % av den fleråriga budgetramen kommer att avsättas för klimatåtgärder och 7,5 % till biologisk mångfald (2024), vilket sedan ökar till 10 % 2026 och 2027. Inom ramen för NextGenerationEU kommer faciliteten för återhämtning och resiliens att avsätta minst 37 % till klimatåtgärder. 

3.6 Miljöstyrning

Miljöstyrning är ett brett begrepp som omfattar integrering av miljöhänsyn i beslutsfattande, allmänhetens deltagande, tillgång till rättslig prövning, utbyte av information och rapportering, säkerställande av efterlevnaden av miljölagstiftningen och hantering av miljöansvar. Det omfattar även hur offentliga myndigheter kontrollerar och säkerställer efterlevnad i praktiken genom verkställighet. Inom ramen för den europeiska gröna given måste alla EU:s åtgärder och all EU:s politik bidra till att målen uppnås. Det anges uttryckligen att kommissionen kommer att vidta åtgärder för att förbättra medborgarnas och de icke-statliga organisationernas tillgång till rättslig prövning inför nationella domstolar. I detta avseende utvecklades instrumenten för miljöstyrning i syfte att uppnå målen i den europeiska gröna given om klimatneutralitet, skydd och återställande av ekosystem och biologisk mångfald, nollförorening och den cirkulära ekonomin 111 . I samma syfte antog kommissionen den 14 december ett förslag till ett nytt direktiv om miljöbrott 112  som syftar till att effektivare skydda miljön genom straffrättsliga åtgärder på nationell nivå. Det nya direktivet kommer att ersätta direktiv 2008/99/EG och det fastställer nya miljöbrott, förtydligar befintliga brott, föreslår ytterligare påföljder för miljöbrott och syftar till att säkerställa effektivare utredningar och straffrättsliga förfaranden samt underlätta gränsöverskridande utredningar och lagföring.

De viktigaste skyldigheterna och ämnena i denna tredje granskning av genomförandet av miljöpolitiken bygger på kraven i Inspiredirektivet 113 , miljökonsekvensbedömningar 114 , tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor i inhemska domstolar, sanktioner och säkerställande av efterlevnaden av miljölagstiftningen samt direktivet om miljöansvar 115 .

Utöver sina verkställighetsåtgärder har kommissionen uppmuntrat till rationalisering av miljöbedömningar för att minska dubbelarbete och undvika överlappningar när projekt godkänns. Rationalisering bidrar till att minska onödiga administrativa bördor och påskyndar beslutsfattandet, förutsatt att det inte äventyrar kvaliteten på miljöbedömningen. Det är också viktigt att normerna för deltagarrättigheter, däribland allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, respekteras i enlighet med EU:s sekundärrätt 116 och EU-domstolens rättspraxis 117 .

Kommissionen har också stöttat kapacitetsuppbyggnad för att förbättra genomförandekapaciteten hos både nationella myndigheter och icke-statliga organisationer 118 . I landsrapporterna presenteras några av dessa insatser som genomförs genom instrumentet för tekniskt stöd och programmet ”TAIEX EIR peer-to-peer”, vilket illustreras i figuren nedan.

Iakttagelser

1.Trots förbättringar i genomförandet av Inspiredirektivet, särskilt i Tyskland, Estland, Spanien, Litauen, Luxemburg, Malta och Slovenien, är det fortfarande svårt för de flesta medlemsstater att säkerställa bättre datadelning, vilket skulle ge allmänheten större insyn och stödja genomförandet av miljöpolitiken.

2.Att säkerställa ändamålsenlig tillgång till rättslig prövning på nationell nivå är avgörande för genomförandet av miljölagstiftningen. Kommissionen har vidtagit åtgärder för att se till att icke-statliga miljöorganisationer och allmänheten kan begära en översyn av åtgärder för att ta itu med luftföroreningar 119 eller av förlängningar av gruvdriftstillstånd 120 eller undantag för jakt 121 . Verkställighetsåtgärder har också syftat till att säkerställa tillgång till rättslig prövning vid tillämpningen av direktivet om miljöansvar. Det finns dock fortfarande utrymme för förbättringar i de flesta medlemsstater när det gäller att förbättra allmänhetens tillgång till domstolar för att bestrida beslut, handlingar eller underlåtenhet, särskilt när det gäller planering av vatten, natur och/eller luftkvalitet 122 .

3.De flesta medlemsstater måste också hålla allmänheten bättre informerad om rätten till rättslig prövning 123 . Bättre tillgång för allmänheten till miljöinformation och spridning av sådan information skulle bidra till en ökad medvetenhet om miljöfrågor och säkerställa ett aktivare deltagande från allmänhetens sida i beslut som rör miljön och slutligen leda till en bättre miljö.

4.I flera länder krävs dessutom ytterligare åtgärder och/eller övervakningsinsatser för att se till att kostnaderna inte hindrar en effektiv tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor 124 .

5.Regional och lokal fragmentering är fortfarande en utmaning för miljöstyrningen i Spanien, Italien, Luxemburg och Ungern. Detta måste åtgärdas, särskilt genom att utveckla bättre miljösamordningsmekanismer.

6.Direktivet om miljökonsekvensbedömning reviderades 2014 för att minska den administrativa bördan och förbättra miljöskyddet, samtidigt som beslut om offentliga och privata investeringar gjordes mer sunda, förutsägbara och hållbara. De flesta medlemsstater 125 tog tillfället i akt att effektivisera sitt regelverk för miljöbedömningar. Det krävdes dock verkställighetsåtgärder för att säkerställa att direktivet införlivades korrekt i alla medlemsstater 126 .

Figur 7: Exempel på stöd från Europeiska kommissionen till medlemsstaterna under rapporteringsperioden 

4.Vägen framåt när det gäller rättsstatsprincipen på miljöområdet

Européerna ser klimatförändringarna som en av EU:s största utmaningar 127 . Tillgängliga undersökningar 128 pekar i samma riktning: om vi fortsätter att bryta ned de ekosystem som vi i grunden är beroende av kommer framtida generationer att få betala ett fruktansvärt pris. Larmklockorna ringer högre än någonsin. I och med att utrotning av arter och förstörelse av skogar, torka, markförstöring, luftförorening, försämrad vattenförsörjning, förlust av biologisk mångfald samt naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor just nu pågår är en sak klar: det krävs beslutsamma kollektiva åtgärder för att vända dessa trender och återställa och skydda våra ekologiska system.

Ökad öppenhet kommer att möjliggöra ett effektivt genomförande av normer och lagstiftning. Granskningen av genomförandet av miljöpolitiken riktar sig inte bara till beslutsfattare på miljöområdet, utan även till alla i hela EU. Det är inte bara ännu en rapport. Den väcker allmänhetens medvetenhet, skapar argument för ansvarsskyldighet och gör det möjligt för människor i hela EU att delta i gemensamma insatser genom att ge dem bättre förståelse för vad som kan och/eller fortfarande behöver göras på individuell, lokal eller nationell nivå eller EU-nivå. Granskningen av genomförandet av miljöpolitiken syftar till att ge alla dessa intressenter befogenhet att agera samstämmigt, men ur olika synvinklar, för att uppnå samma mål med sunt förnuft: att tillämpa de regler vi har.

I allmänhetens ögon påverkar underlåtenhet att uppfylla EU:s miljömål både de nationella myndigheternas och EU:s trovärdighet. Det stora antalet miljörelaterade domstolsärenden, överträdelser, framställningar och klagomål, som hanteras både på nationell nivå och på EU-nivå, återspeglar det otillräckliga genomförandet av miljölagstiftningen.

De nationella miljömyndigheterna och de nationella domstolarna, som i första hand ansvarar för genomförandet av EU-lagstiftningen, har ansträngt sig för att genomföra och verkställa miljöregler, men det har inte varit tillräckligt för att täppa till luckorna. Även om vissa medlemsstater och regioner har utmärkta resultat när det gäller att genomföra miljölagstiftningen släpar andra efter, ibland avsevärt. Även i fall där kommissionen har vidtagit verkställighetsåtgärder, som ibland leder till att medlemsstater drabbas av höga ekonomiska sanktioner efter en andra dom från Europeiska unionens domstol som fastställer att de överträtt EU:s lagstiftning, är genomförandet svagt.

Varför blir det så? I tidigare granskningar av genomförandet av miljöpolitiken identifierades några av orsakerna, som fortfarande är giltiga i dag. De avser otillräcklig integrering av miljömålen i utformningen och genomförandet av offentlig politik med ett betydande miljöavtryck, ineffektivitet i miljöstyrningen, bland annat av dem som ansvarar för att säkerställa efterlevnaden i praktiken, och bristande insyn i miljöinformation, vilket skulle göra det möjligt för berörda parter, vare sig de är myndigheter eller vanliga medborgare, att mobilisera och agera. Landsrapporterna pekar också på kvarstående brister i genomförandet av Århuskonventionens tre pelare 129 : tillgång till information, allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning, vilket påverkar genomförandet och verkställigheten på nationell nivå 130 .

Vad kan man då göra? Samtidigt som vi alla har en roll att spela är den politiska viljan avgörande för regeringars och beslutsfattares förmåga att driva på ett skyndsamt, korrekt och effektivt genomförande av EU:s miljöpolitik och miljöbestämmelser, uppnå dess mål och dra nytta av dess fördelar. I sitt meddelande Förbättring av tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor i EU och dess medlemsstater 131 uppmanade kommissionen också till intensifierat genomförande genom mer effektiv tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor vid nationella domstolar. I synnerhet uppmanades Europaparlamentet och rådet att anta bestämmelser om tillgång till rättslig prövning i nya eller ändrade EU-lagstiftningsförslag 132 . Reaktionen på covid-19-krisen eller konflikten i Ukraina har visat vad regeringarna kan göra när de känner av en nödsituation. Offentliga myndigheter har möjlighet att använda offentliga medel för att göra de investeringar och reformer som krävs för att återställa och skydda ekologiska system, mark, vatten och luft.

När den nödvändiga politiska viljan har säkrats är lösningarna på de bakomliggande orsakerna till otillräckligt genomförande följande:

1.Planera i förväg och identifiera korrelationer och konsekvenser: Innan beslut med miljöpåverkan fattas bör alla relevanta miljöaspekter bedömas systematiskt och i förväg i syfte att identifiera ytterligare integrerade lösningar för de berörda sektorerna. Lagstiftningen om miljökonsekvensbedömningar ger den nödvändiga ramen och praxis visar att miljöförfaranden (konsekvensbedömningar, offentliga samråd, miljögodkännanden) kan integreras och att de, med lämplig planering och organisation, inte behöver vara betungande. Vi kan lära oss av god praxis.

2.Tilldela lämpliga resurser i tid, eftersom det senare kommer att kosta mer: Vi kan inte förvänta oss ett snabbt genomförande av miljöreglerna om de som ska genomföra dem är för få samt saknar resurser, organisation eller utbildning. Kapacitetsuppbyggnad är en investering som lönar sig, men analysen i denna granskning av genomförandet av miljöpolitiken visar att det i många medlemsstater fortfarande finns en betydande klyfta mellan behov och finansiering.

3.Övervaka och mät kontinuerligt, eftersom data är källan till kursförändringar och framtida beslutsfattande: För att åtgärda bristerna i genomförandet krävs tillförlitliga bevis för att identifiera ”avståndet till målet”, de hinder och de alternativ som finns tillgängliga och för att övervaka effektiviteten hos de lösningar som införs. Det krävs stora insatser för att göra denna information tillgänglig på ett användarvänligt sätt. Detta skulle göra det möjligt för offentliga myndigheter att agera, men även göra det möjligt för privata aktörer att bidra och se till att åtgärder vidtas samt så småningom bygga upp gedigen kunskap, gediget förtroende och gedigen tillit.

I detta avseende har den europeiska gröna given och NextGenerationEU varit omvälvande. Den gröna given satte klimat- och miljömål i centrum för EU:s dagordning. NextGenerationEU införde principen om att inte orsaka betydande skada och tillämpade den genom både regelbundna utgifter och de extraordinära EU-medel som är avsedda att blåsa nytt liv i EU:s ekonomi som stukats av covid-19-pandemin, och anslå en del av dessa pengar till gröna projekt. Detta har stor potential när det gäller att säkerställa disciplin i miljöintegrationen och främja utvecklingen av ren teknik och förnybar energi, hållbar rörlighet osv. Grön öronmärkning och märkning har gjort gröna projekt möjliga, liksom de reformer som medlemsstaterna lagt fram i sina planer för återhämtning och resiliens, vilket bland annat bör börja stärka miljöstyrningen. De är bara början på att vända trenden när det gäller efterlevnad av miljölagstiftningen, och därmed skydda vår miljö.

Det finns dock en sak som vi alla har i vår makt: att ställa legitima krav på myndigheterna och samtidigt vidta konkreta åtgärder för att se till att EU:s miljöregler respekteras. Det är upp till alla i EU att genomföra detta, både i den privata och den offentliga sfären. 

(1)

  COM/2022/230 final .

(2)

Ekonomiska förluster och dödsfall till följd av väder- och klimatrelaterade händelser i Europa – Europeiska miljöbyrån (europa.eu).

(3)

  Europeiska miljöbyråns rapport nr 21/2019 .

(4)

  COM(2019) 640 final .

(5)

  COM(2021) 66 final .

(6)

  COM/2020/21 final

(7)

 Offentliga stödåtgärder som nämns i granskningen måste vara förenliga med reglerna om statligt stöd i enlighet med artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(8)

  COM(2016) 316 final .

(9)

Det första granskningspaketet antogs den 3 februari 2017. Den 4 april 2019 antog Europeiska kommissionen det andra paketet för granskningen av genomförandet av miljöpolitiken.

(10)

På grundval av artiklarna 258 och 260 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(11)

Denna utgåva av granskningen av genomförandet av miljöpolitiken bygger på den information som var tillgänglig för kommissionen fram till maj 2022.

(12)

  COM/2020/98 final .

(13)

  COM(2022) 141 final .

(14)

COM & SWD(2022) - planeras för nuvarande att antas senast i slutet av 2022.

(15)

Vilket visar hur effektivt en ekonomi använder materialresurserna för att uppnå välstånd.

(16)

 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall (EUT L 150, 14.6.2018, s. 109).)

(17)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/850 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall(EUT L 150, 14.6.2018, s. 100).

(18)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/852 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall (EUT L 150, 14.6.2018, s. 141)..

(19)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/849 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiven 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 150, 14.6.2018, s. 93).

(20)

 Eurostat,  materialåtervinningsgrad för kommunalt avfall , oktober 2021. Uppgifterna avser 2020 för alla medlemsstater utom BG (2018), AT, EL och IT (2019).

(21)

Eurostat,  cirkulär materialåtervinningsgrad .

(22)

Med undantag för HR, HU, MT och SK.

(23)

 BE, BG (siffror från 2018), IE, HU, SE.

(24)

PL, ES, SK, RO, PT, MT, LV, HU, EL, FI, EE, CY, HR, BG ansågs riskera att inte klara 2020 års återvinningsmål. En ny rapport om tidig varning med en analys av framstegen med rekommendationerna från 2018 års rapporter om tidig varning samt en analys av framstegen mot att uppnå målen för avfallsåtervinning för 2025 kommer att läggas fram i slutet av 2022.

(25)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(26)

Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall, EGT L 182, 16.7.1999, s. 1.

(27)

BG, CY, EL, ES, IT, HR, PL, RO, SI, SK, CZ, PT. Dessutom undersöker kommissionen om MT och ES uppfyller sina skyldigheter när det gäller lämplig behandling före deponering.

(28)

 Särskilt EL, RO, MT och CY.

(29)

Irland måste dock stärka sin cirkulära ekonomi och förbättra återvinningen.

(30)

  COM(2020) 380 final

(31)

  COM(2022) 304 final

(32)

  COM(2020) 381 final

(33)

  COM(2021) 572 final

(34)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (EUT L 317, 4.11.2014, s. 35).

(35)

  COM(2021) 706 final .

(36)

  COM(2021) 699 final

(37)

Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.

(38)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar, EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).

(39)

Natura 2000 består av områden av gemenskapsintresse som utses enligt habitatdirektivet, liksom särskilda skyddsområden som utses enligt fågeldirektivet.

(40)

EEA, rapport nr 10/2020 , State of nature in the EU. Results from reporting under the nature directives 2013-2018 (naturens tillstånd i EU: resultat av rapporteringen enligt naturvårdsdirektiven 2013–2018), s. 44, fig. 3.8 och s. 50, fig. 3.13.

(41)

Utseende av särskilda bevarandeområden är ofullständigt för BG, CY, IE och PT.

(42)

När det gäller ES, BE, CZ, EL, DE, IT, PL, LT, LV, MT, SK och EE är bevarandemålen inte korrekt fastställda. För AT, DK, FR, HU, FI, LV, NL, SI krävs ytterligare åtgärder för att skydda områdena.

(43)

  COM(2021) 400 final

(44)

 Europeiska kommissionen, 2016. Air Quality Standards (luftkvalitetsstandarder).

(45)

Europeiska kommissionen, Reduction of National Emissions (minskning av de nationella utsläppen).  

(46)

 Europeiska miljöbyrån, 2022. Air Quality in Europe – 2021 Report (luftkvalitet i Europa – 2021 års rapport).

(47)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17). Direktivet om industriutsläpp ses över för att göra det mer effektivt.

(48)

Europeiska kommissionen, 2020 Industrial Emissions Directive evaluation (utvärdering av direktivet om industriutsläpp), s. 5

(49)

Europeiska miljöbyrån, 2021, Costs of air pollution from European industrial facilities 2008–2017 (kostnader för luftföroreningar från europeiska industrianläggningar 2008–2017), tabell 1 på s. 15, s. 16.

(50)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).

(51)

  Europeiska miljöbyrån , 2020.

(52)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller – Kommissionens förklaring i förlikningskommittén om direktivet om bedömning och hantering av omgivningsbuller, EGT L 189, 18.7.2002, s. 12.

(53)

Ricardo Energy & Environment, 2022, Review of National Air Pollutant Projections and Assessment of National Air Pollution Control Programmes (granskning av nationella luftföroreningsprognoser och bedömning av nationella luftvårdsprogram), 2022, s. 80, fig. 4-1.

(54)

 Pågående för partiklar PM10 – BG, CZ, EL, ES, FR, HR, HU, IT, PL, RO, SI, SK, SE. För partiklar PM2.5 – HR and IT. Pågående för kvävedioxid (NO2) – AT, BE, CZ, DE, EL, ES, FR, HU, IT, LU, PL, PT, RO.

(55)

BG, PL, HU, RO, IT, FR för partiklar, och FR och DE för NO2.

(56)

RO, SK.

(57)

Ricardo Energy & Environment, 2022, Review of National Air Pollutant Projections and Assessment of National Air Pollution Control Programmes (granskning av nationella luftföroreningsprognoser och bedömning av nationella luftvårdsprogram), s. 85-6. Obs! Endast 26 medlemsstater omfattas av denna granskning eftersom Rumänien ännu inte har lämnat in sitt nationella luftvårdsprogram.

(58)

AT, BG, CZ, DE, DK, EE, EL, FI, FR, HU, IE, IT, LU, LV, MT, NL, PL, PT, SE.

(59)

AT, BG, CZ, DK, EE, EL, FR, HU, IE, IT, LT, LU, LV, MT, NL, PL, PT, SE, SI.

(60)

 14 medlemsstater för flyktiga organiska föreningar utom metan (NMVOC), 13 medlemsstater för partiklar PM2,5, 12 medlemsstater för kväveoxider (NOx).

(61)

RO.

(62)

AT, BG, CZ, DE, EL, IE, HR, SI, SK.

(63)

AT, BG, CZ, DE, EE, FI, FR, HR, HU, IE, LT, LV, MT, PL, SI, SK.

(64)

CY, CZ, DE, EL, ES, FR, IT, PT, PL, SK.

(65)

Hittills har två domar utfärdats för SK och PT.

(66)

LIFE PREPAIR .

(67)

LIFE HUNGAIRY .

(68)

 I september 2021 inledde kommissionen EU:s uppdrag att återställa våra hav och vatten senast 2030, som ett sätt att uppnå havs- och sötvattenmålen i den europeiska gröna given, såsom att skydda 30 % av EU:s havsområde och återställa marina ekosystem och 25 000 km fritt strömmande vattendrag.

(69)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.

(70)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker, EUT L 288, 6.11.2007, s. 27.

(71)

 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten, EUT L 435, 23.12.2020, s. 1.

(72)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av den 15 februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG (EUT L 64, 4.3.2006, s. 37).

(73)

Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, 31.12.1991, s. 1).

(74)

Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, 30.5.1991, s. 40). Kommissionen lade fram ett förslag om att ytterligare modernisera direktivet från 1991 för att förbättra förebyggande av föroreningar, resurseffektivitet och energineutralitet för hela sektorn.

(75)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi, EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.

(76)

 Europeiska miljöbyrån, 2021 .

(77)

EU-genomsnittet är 8,39, under tröskelvärdet på 20 % för brist, men situationen är mer oroande i några medlemsstater såsom CY, EL, ES, CZ, MT.

(78)

EU-pilotprojekt om genomförandet av ramdirektivet för vatten 2000/60/EG om brister som identifierats i kommissionens bedömning av de andra förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt: AT, BG, CY, CZ, DK, EE, EL, FR, HR, HU, IE, IT, LT, LU, LV, MT, PL, PT, RO, SE, SI, SK.

(79)

  https://ec.europa.eu/environment/water/participation/map_mc/map.htm ;  https://ec.europa.eu/environment/water/flood_risk/implem.htm .

(80)

FR, HU, IR och IT.

(81)

En utvärdering av detta direktiv pågår, och kommissionen planerar att lägga fram en övergripande bedömning av dess funktion 2023.

(82)

Överträdelseförfaranden pågår mot BE, DE, ES, IT.

(83)

Överträdelseförfaranden för felaktig tillämpning av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse pågår för närvarande mot 19 medlemsstater: BG, BE, CY, FR, GR, HU, IR, IT, LV, LT, MT, PL, PT, RO, SK, CZ, SI, SW och ES.

(84)

GR, IT och ES betalar för närvarande böter avseende direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse.

(85)

Reach-förordningen: EUT L 396, 30.12.2006, s. 1 och – CLP-förordningen: EUT L 252, 31.12.2006, s. 1.

(86)

  COM(2020) 667 final .

(87)

Rapport från EEA:s vetenskapskommitté, Chemicals for a sustainable future (kemikalier för en hållbar framtid), s. 14.

(88)

Echa, på grundval av projekten REF-1, REF-2, REF-3 och REF 4.

(89)

Echas webbplats inom ramen för forumet REF 8 (2021) .

(90)

Kommissionens förordning (EU) 2020/878 av den 18 juni 2020 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), EUT L 203, 26.6.2020, s. 28.

(91)

 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006, EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.

(92)

Europeiska kommissionen, slutlig rapport om tillämpningen av Reach- och CLP-förordningarna, Final report_REACH-CLPMSreporting_2020.pdf (europa.eu) . 

(93)

  Europeiska kommissionen, REACH and CLP enforcement: EU level enforcement indicators (Reach- och CLP-verkställighet: verkställighetsindikatorer på EU-nivå).

(94)

BE, DE, ES, FI, GR, IR, IT, NL och SE.

(95)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag), EUT L 243, 9.7.2021, s. 1.

(96)

  Parisavtalets text på engelska (unfccc.int) .

(97)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006, EUT L 150, 20.5.2014, s. 195.

(98)

  COM/2021/82 final .

(99)

Lagstiftningen om ansvarsfördelning ingår i en rad strategier och åtgärder för klimatförändringar och energi som kommer att bidra till att föra Europa mot en koldioxidsnål ekonomi och öka dess energitrygghet ( https://ec.europa.eu/clima/eu-action/effort-sharing-member-states-emission-targets_en ).

(100)

Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020, EUT L 140, 5.6.2009, s. 136.

(101)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013, EUT L 156, 19.6.2018, s. 26.

(102)

FN:s klimatpanel, 2022, Climate Change 2022: Impacts, Adaptation and Vulnerability (klimatförändringar 2022: konsekvenser, anpassning och sårbarhet).

(103)

Den kommer att bidra med minst 30 % till klimatmålen, 7,5 % år 2024 och 10 % till den biologiska mångfalden 2026 och 2027.

(104)

 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088, EUT L 198, 22.6.2020, s. 13.

(105)

Grön finansiering omfattar klimatfinansiering, men även finansiering av specifika miljömål, såsom industriell föroreningsbekämpning, vattenförvaltning och skydd av den biologiska mångfalden. Med tanke på omfattningen undersöks dessa separat i granskningen av genomförandet av miljöpolitiken.

(106)

Eller 1,0–1,6 % av BNP på EU-nivå 2014–2020.

(107)

Källa: GD Miljö.

(108)

Bidragen till klimat- och miljömålen bygger på den metod som beskrivs i bilaga VI till förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.

(109)

 CY, CZ, DE, DK, EE, FI, LT, LV, MT, PT, SK.

(110)

 Eurostat, ESI-fondernas portal för öppna data , 2021. 

(111)

T.ex. EU:s plattform för biologisk mångfald, kunskapscentrumet för biologisk mångfald, nya spårare och resultattavlor inom ramen för strategin för biologisk mångfald, handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och initiativet om nollförorening. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet innehåller också en integrerad övervakningsram.

(112)

  Miljöskydd genom strafflagstiftning (europa.eu) .

(113)

 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire), EUT L 108, 25.4.2007, s. 1.

(114)

 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess ändrade lydelse: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014, EUT L 124, 25.4.2014, Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, EGT L 197, 21.7.2001.

(115)

 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).

(116)

Artikel 6.2 i direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation, artikel 13 i Seveso III-direktivet 2004/35/EC, artikel 25 i direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp, artikel 11 i direktiv 2011/92/EU om miljökonsekvensbedömning och artikel 23 i Seveso III-direktivet 2012/18/EU. Se även skäl 27 i direktiv (EU) 2016/2284 om nationella utsläppstak, i vilken finns en särskild hänvisning till EU-domstolens rättspraxis om tillgång till rättslig prövning.

(117)

 Se särskild kommissionens tillkännagivande om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (2017/C 275/01, EUT C 275, 18.8.2017, s. 1).

(118)

Särskilt genom styrningsprogrammet inom ramen för Life-programmet.

(119)

PL och BG.

(120)

PL.

(121)

LT.

(122)

AT, BG, CY, CZ, DE, DK, EE, EL, FI, HR, HU, IE, IT, MT, NL, PL, RO, SK, SE, SI.

(123)

BG, CZ, DE, EL, ES, FI, FR, HR, HU, IE, IT, LT, LV, LU, MT, PL, PT, RO, SK, SE, SI.

(124)

BE, HR, IE, IT, PT.

(125)

 AT, BE, BG, CZ, DE, EE, ES, FI, FR, HR, HU, IT, LV, LU, MT, NL, PT, RO, SE, SK.

(126)

Överträdelseförfaranden gällde 17 medlemsstater.

(127)

  Framtiden ligger i dina händer (europa.eu).

(128)

  The European environment — state and outlook 2020 (Europas miljö – tillstånd och utblick 2020) .

(129)

Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas (Unece) konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, ratificerad genom 2005/370/EG: Rådets beslut av den 17 februari 2005 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (EUT L 124, 17.5.2005, s. 1).

(130)

Det bör noteras att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1767 av den 6 oktober 2021 om ändring av förordning (EG) nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutiner och organ (EUT L 356, 8.10.2021, s. 1) förbättrade tillgången till administrativ och rättslig prövning på unionsnivå för medborgare och icke-statliga miljöorganisationer som har särskilda betänkligheter när det gäller efterlevnaden av miljölagen i miljöpåverkande förvaltningsbeslut, i enlighet med åtagandet i den europeiska gröna given.

(131)

  COM(2020) 643 final .

(132)

Se de senaste förslagen om ändring av direktivet om industriutsläpp , lagen om återställande av naturen och förordningen om avskogning , som inbegriper särskild tillgång till rättslig prövning.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 8.9.2022

COM(2022) 438 final

BILAGA

till

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Granskning av genomförandet av miljöpolitiken 2022

Vända trenden genom efterlevnad av miljölagstiftningen

{SWD(2022) 252 final} - {SWD(2022) 253 final} - {SWD(2022) 254 final} - {SWD(2022) 255 final} - {SWD(2022) 256 final} - {SWD(2022) 257 final} - {SWD(2022) 258 final} - {SWD(2022) 259 final} - {SWD(2022) 260 final} - {SWD(2022) 261 final} - {SWD(2022) 262 final} - {SWD(2022) 263 final} - {SWD(2022) 264 final} - {SWD(2022) 265 final} - {SWD(2022) 266 final} - {SWD(2022) 267 final} - {SWD(2022) 268 final} - {SWD(2022) 269 final} - {SWD(2022) 270 final} - {SWD(2022) 271 final} - {SWD(2022) 272 final} - {SWD(2022) 273 final} - {SWD(2022) 274 final} - {SWD(2022) 275 final} - {SWD(2022) 276 final} - {SWD(2022) 277 final} - {SWD(2022) 278 final}

PRIORITERADE ÅTGÄRDER FÖR ETT BÄTTRE GENOMFÖRANDE AV MILJÖPOLITIKEN

I denna bilaga sammanställs de prioriterade åtgärderna i de 27 landsrapporterna om granskningen av genomförandet av miljöpolitiken 1 .

(1)  De prioriterade åtgärderna har införts i varje landsrapport mot bakgrund av de uppgifter som finns tillgängliga för Europeiska kommissionen, för att säkerställa lika behandling av alla medlemsstater. För att möjliggöra jämförbarhet har alla prioriterade åtgärder som anges i denna bilaga delats in i grupper av medlemsstater som har mottagit liknande rekommendationer. Därför kan det hända att ordalydelsen i bilagan inte är lika specifik som i landsrapporterna.