EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52018AE2438
Opinion of the European Economic and Social Committee on ‘Proposal for a directive of the European Parliament and of the Council on unfair trading practices in business-to-business relationships in the food supply chain’ (COM(2018) 173 final)
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan [COM(2018) 173 final]
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan [COM(2018) 173 final]
EESC 2018/02438
EUT C 440, 6.12.2018, p. 165–170
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
|
6.12.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 440/165 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan
[COM(2018) 173 final]
(2018/C 440/28)
|
Föredragande: |
Peter SCHMIDT |
|
Remiss |
Europeiska unionens råd, 30.4.2018 Europaparlamentet, 2.5.2018 |
|
Rättslig grund |
Artiklarna 43.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt |
|
Presidiets beslut |
22.5.2018 |
|
Ansvarig facksektion |
Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö |
|
Antagande av facksektionen |
5.9.2018 |
|
Antagande vid plenarsessionen |
19.9.2018 |
|
Plenarsession nr |
537 |
|
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster) |
172/1/3 |
1. Slutsatser och rekommendationer
|
1.1 |
Otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan härrör från en obalans i maktförhållandet mellan aktörer i olika delar av kedjan och får negativa ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens förslag om att minska förekomsten av otillbörliga handelsmetoder som ett nödvändigt första steg för att skydda de svagare aktörerna, i synnerhet jordbrukare, arbetstagare och vissa aktörer, samt att förbättra styrningen inom livsmedelskedjan. Genom reglering och en rättslig ram med effektiva och robusta tillsynsmekanismer kan man effektivt få bukt med otillbörliga handelsmetoder på EU-nivå. |
|
1.2 |
EESK beklagar dock att kommissionen endast har infört en gemensam miniminivå för skydd i hela EU genom att endast förbjuda ett visst antal specifika otillbörliga handelsmetoder. Det behövs ett förbud mot alla otillbörliga metoder. |
|
1.3 |
Skyddet mot otillbörliga handelsmetoder är begränsat till endast små och medelstora företag som är leverantörer och deras försäljning till köpare som inte är små och medelstora företag, men EESK anser att detta inte är tillräckligt för att på ett ändamålsenligt sätt ta itu med problemet med obalans i maktförhållandena och att detta inte kommer att få någon meningsfull effekt. Skyddet bör utökas till att gälla alla aktörer, stora som små, inom och utanför EU. Till och med när stora aktörer faller offer för otillbörliga handelsmetoder är det ofta de svagaste aktörerna i kedjan som drabbas ekonomiskt. |
|
1.4 |
När det gäller genomförandet välkomnar EESK kommissionens förslag om att införa ett harmoniserat EU-nätverk av tillsynsmyndigheter. Tillsynsmekanismerna bör emellertid även stärkas, till exempel med ett särskilt ombudsmannaförfarande, kollektiv talan och åtgärder från myndigheternas sida med syftet att upprätthålla lagstiftningen, för att skydda den klagandes anonymitet. Sådana mekanismer bör även kompletteras med möjligheten att utdöma påföljder. För att underlätta klagomålsprocessen bör skriftliga avtal vara obligatoriska, vilket skulle skapa större rättvisa i förhandlingarna. |
|
1.5 |
Förutom att ta itu med otillbörliga handelsmetoder rekommenderar EESK att kommissionen uppmuntrar och stöder företagsmodeller som bidrar till att göra livsmedelskedjan hållbar (t.ex. genom att förkorta den, förbättra insynen osv.), uppnå mer jämvikt inom den och förbättra effektiviteten, i syfte att stärka maktbalansen. |
|
1.6 |
Sist men inte minst upprepar EESK att främjandet av rättvisare handelsmetoder bör vara en del av en omfattande EU-politik för livsmedel, för att se till att livsmedelskedjan blir mer ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar, i syfte att genomföra FN:s mål för hållbar utveckling. |
2. Inledning
|
2.1 |
Med otillbörliga handelsmetoder avses handelsmetoder mellan företag som starkt avviker från god affärssed, som strider mot god tro och heder och som en handelspartner ensidigt påtvingar den andra parten (1). Livsmedelskedjan är särskilt sårbar för otillbörliga handelsmetoder på grund av de kraftiga obalanserna mellan små och stora aktörer. Otillbörliga handelsmetoder kan förekomma i alla delar av leverantörskedjan och metoder som uppstår på ett ställe kan få effekter i andra delar av kedjan beroende på vilket inflytande de berörda aktörerna har på marknaden (2). |
|
2.2 |
Såsom beskrivs ingående i EESK:s yttrande om ”En rättvisare livsmedelskedja för jordbruksprodukter”, som antogs i oktober 2016 (3), har koncentrationen av förhandlingsstyrka lett till missbruk av dominerande ställning vilket har gjort att aktörer med svagare förhandlingsposition har blivit alltmer sårbara för otillbörliga handelsmetoder. Detta betyder att den ekonomiska risken överförs från marknaden upp genom leverantörskedjan, vilket får särskilt negativa följder för konsumenterna och vissa aktörer, t.ex. jordbrukare, arbetstagare och små och medelstora företag. Problemet med otillbörliga handelsmetoder har erkänts av alla aktörer i livsmedelskedjan och det har rapporterats att majoriteten av aktörerna har erfarenhet av otillbörliga handelsmetoder (4). |
|
2.3 |
Konsekvenserna för konsumenterna bör särskilt lyftas fram. Pristrycket tvingar de företag som bearbetar livsmedel att producera så billigt som möjligt, vilket kan påverka kvaliteten på de livsmedel som görs tillgängliga för konsumenterna liksom livsmedelssäkerheten. För att minska sina kostnader använder vissa företag ibland billigare råvaror, vilket påverkar livsmedlens kvalitet och värde. I många produkter använder man till exempel transfetter i stället för hälsosammare oljor och fetter från Europa (5). |
|
2.4 |
Pressen ökar på de svagaste aktörerna i livsmedelskedjan. Enligt färska uppgifter från Eurostat ökar återförsäljarnas andel av bruttoförädlingsvärdet fortfarande. Detta beror på en högre koncentration i detaljhandels- och bearbetningssektorn i livsmedelskedjan, vilken i sin tur beror på en felaktig tolkning av kartellagstiftningen. Därför måste livsmedelskedjans funktionssätt förbättras för att garantera att inkomsterna sprids på ett rättvist sätt över hela leverantörskedjan. Värdet av detaljhandeln får dock inte underskattas, med tanke på dess roll när det gäller att tillhandahålla dagligvaror. |
|
2.5 |
Att tackla otillbörliga handelsmetoder är, vid sidan av att minska prisvolatiliteten på marknaderna och att stärka producentorganisationernas roll, en av de viktigaste faktorerna för att förbättra livsmedelskedjans funktionssätt. Europaparlamentet uppmanade i sin resolution från juni 2016 (6) kommissionen att föreslå en rättslig ram avseende otillbörliga handelsmetoder, och EESK och Agricultural Markets Task Force upprepade denna uppmaning i oktober respektive november 2016. |
|
2.6 |
I 20 medlemsstater finns det redan olika lagstiftningsinitiativ för att hantera otillbörliga handelsmetoder. Tillsammans med det befintliga leverantörskedjeinitiativet har detta ökat medvetenheten om den ojämlika maktbalansen inom livsmedelskedjan. De befintliga nationella eller frivilliga ansatser som hittills har gjorts har dock endast i ett fåtal fall lyckats lösa problemet med otillbörliga handelsmetoder. Kommissionen beslutade att lägga fram ett specifikt lagstiftningsförslag i april 2018 där det erkänns att lapptäcket av regler om otillbörliga handelsmetoder i medlemsstaterna, eller avsaknaden av sådana regler, kan utgöra ett hinder för målet i fördraget att garantera jordbrukarna en skälig levnadsstandard (7). |
3. Kommissionens förslag
|
3.1 |
Med förslaget till direktiv vill kommissionen minska förekomsten av otillbörliga handelsmetoder inom livsmedelskedjan genom att införa en gemensam miniminivå för skydd i hela EU som består av en förteckning över specifika förbjudna otillbörliga handelsmetoder, till exempel sena betalningar för färskvaror, avbeställningar i sista minuten, ensidiga eller retroaktiva ändringar av avtal, och krav på att leverantören ska betala för kasserade produkter. Andra affärsmetoder kommer endast att tillåtas om parterna klart och tydligt kommit överens om dem: att en köpare returnerar osålda varor till leverantören, att en köpare tar betalt av leverantören för att säkra eller upprätthålla avtalen om leverans av livsmedel, eller att en leverantör betalar för säljfrämjande åtgärder och marknadsföring avseende produkter som köparen säljer. |
|
3.2 |
Skyddet mot otillbörliga handelsmetoder är bara tillämpligt när en leverantör som är ett litet eller medelstort företag säljer livsmedelsprodukter till en köpare som inte är ett litet eller medelstort företag (8). |
|
3.3 |
I kommissionens förslag föreskrivs också att medlemsstaterna ska utse en offentlig myndighet med ansvar för genomförandet av de nya bestämmelserna. Om en överträdelse har bevisats kommer det ansvariga organet att vara behörigt att utdöma proportionella och avskräckande påföljder. Denna tillsynsmyndighet kommer att kunna inleda utredningar på eget initiativ eller på grundval av ett klagomål. I sådana fall kommer de parter som lämnar in ett klagomål att kunna begära sekretess och anonymitet för att skydda sin ställning gentemot sin handelspartner. En samordningsmekanism mellan tillsynsmyndigheterna ska också inrättas och stödjas av kommissionen för att möjliggöra utbyte av god praxis. |
4. Allmänna kommentarer
|
4.1 |
EESK välkomnar kommissionens förslag som ett första avgörande steg mot att inleda en lagstiftningsprocess för att reglera otillbörliga handelsmetoder i hela EU, vilket starkt rekommenderas i kommitténs yttrande från 2016. Detta är en nödvändig utveckling för att skydda livsmedelskedjans svagare aktörer, dvs. jordbrukare och arbetstagare, och för att se till att deras inkomster blir mindre volatila och stabilare. Förslaget bidrar i synnerhet till att ta itu med dessa aktörers svaga förhandlingsposition, och förbättrar på detta sätt styrningen i livsmedelskedjan. |
|
4.2 |
Kommissionen konstaterar i dokumentet att det inte är troligt att det EU-omfattande leverantörskedjeinitiativet utvecklas till en omfattande styrram som gör lagstiftningsåtgärder, inklusive tillsyn, överflödiga (9). EESK upprepar i detta sammanhang att leverantörskedjeinitiativet och andra nationella frivilliga system verkligen kan vara mycket användbara, men endast som ett komplement till och inte som ersättning för effektiva och robusta tillsynsmekanismer på medlemsstatsnivå (10). |
|
4.3 |
EESK välkomnar även främjandet av ett harmoniserat EU-nätverk av tillsynsmyndigheter, vilket vi rekommenderat i ett tidigare yttrande. Ett effektivt samarbete mellan tillsynsmyndigheter är av avgörande betydelse för att tackla gränsöverskridande otillbörliga handelsmetoder som ingen annars skulle ta itu med. |
|
4.4 |
EESK beklagar dock att kommissionen har antagit en strategi med en minimal harmonisering, vilket inte räcker till för att hantera alla de otillbörliga metoder som förekommer i hela livsmedelskedjan. Kommittén beklagar i synnerhet att det endast är köpare som kan göra sig skyldiga till otillbörliga metoder och att endast ett begränsat antal otillbörliga handelsmetoder förbjuds inom denna ram, såsom förklaras närmare i kapitel 5. |
|
4.5 |
EESK ifrågasätter även kommissionens förslag att begränsa skyddet mot otillbörliga handelsmetoder till endast små och medelstora företag som är leverantörer och deras försäljning till köpare som inte är små eller medelstora företag. För att skyddet mot otillbörliga handelsmetoder ska bli effektivt och framgångsrikt bör det tillämpas på samtliga aktörer i leverantörskedjan, oavsett storlek, så att det påverkar samtliga handelsförbindelser. EESK erkänner dock de små och medelstora företagens sårbarhet. Förslaget tar inte heller upp problemet med ojämlika förhandlingspositioner och ekonomiskt beroende, vilket inte nödvändigtvis sammanfaller med aktörernas ekonomiska kraft. |
|
4.6 |
Förslagets räckvidd är inte tillräckligt omfattande och borde även täcka in jordbruksprodukter som inte är livsmedel, såsom trädgårdsprodukter, och foder. |
|
4.7 |
Att ta itu med otillbörliga handelsmetoder är (i likhet med att minska volatiliteten på marknaden och att stärka producentorganisationernas roll) en mycket viktig del i arbetet med att göra livsmedelskedjan mer ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar. EESK upprepar att främjandet av rättvisare handelsmetoder bör vara en del av en EU-omfattande livsmedelspolitik med syftet att genomföra FN:s mål för hållbar utveckling. En sådan övergripande politik bör i synnerhet garantera skäliga priser för producenterna så att jordbruket förblir livskraftigt (11). |
|
4.8 |
Trots att detta går utöver räckvidden för kommissionens förslag betonar EESK än en gång behovet av att främja ett större värdesättande av livsmedel i samhället som helhet, och skulle stödja lanseringen av en EU-omfattande informations- och medvetandegörandekampanj på temat ”livsmedlens värde” (12) och ”minskat livsmedelssvinn” i samarbete med berörda organisationer. |
5. Särskilda kommentarer
Förteckning över förbjudna otillbörliga handelsmetoder
|
5.1 |
Otillbörliga affärsmetoder kan generellt definieras som metoder som starkt avviker från god affärssed och som strider mot god tro och heder (13). Detta omfattar även all praxis som involverar en omotiverad eller oproportionell överföring av risk till en avtalspart. |
|
5.2 |
Kommissionen har endast förbjudit ett specifikt antal otillbörliga handelsmetoder. EESK upprepar att ett förbud mot alla otillbörliga metoder behövs, exempelvis (men inte uteslutande) i fråga om följande, såsom redan rekommenderats i kommitténs tidigare yttrande:
Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utöka förteckningen i enlighet med den specifika situationen i respektive land. |
|
5.3 |
EESK efterlyser ett effektivt förbud mot försäljning under självkostnadspris i livsmedelsdetaljhandeln (14). EESK rekommenderar särskilt att leverantörer, såsom jordbrukare, ska betalas ett skäligt och rättvist pris som gör det möjligt för leverantören att få en inkomst som är tillräcklig för investering, innovation och hållbar produktion. |
|
5.4 |
Samtliga otillbörliga handelsmetoder som uttryckligen förbjuds i kommissionens förslag avser situationer där det finns ett befintligt avtal. Det är dock betydligt vanligare att aktörer utsätts för påtryckningar innan ett avtal har ingåtts. Exemplen bör därför utvidgas så att de även omfattar fall där ett företag (med inflytande på marknaden) kräver av ett annat företag att det ska bevilja förmåner utan något objektivt motiverat skäl (se även artikel 19.2, punkt 5 i den tyska konkurrenslagstiftningen (GWB)). Denna bestämmelse i den tyska konkurrenslagstiftningen har visat sig vara ett lämpligt verktyg för att bekämpa missbruk av köpkraft. Den tyska förbundsdomstolens (BHG) beslut i ”Hochzeitsrabatte”-fallet (bröllopsrabatter) illustrerar med all önskvärd tydlighet förhållandet mellan en mäktig tysk återförsäljare av livsmedel och dess leverantörer (15). |
Definition av små och medelstora företag
|
5.5 |
Begränsningen av skyddet mot otillbörliga handelsmetoder till endast små och medelstora företag som är leverantörer räcker inte för att effektivt motverka problemet med obalanser i livsmedelskedjan. EESK framhåller den ”dominoeffekt” som kan skapas när stora aktörer utsätts för otillbörliga handelsmetoder. Otillbörliga handelsmetoder har en tydligt negativ effekt oavsett vem som bär ansvaret. Det är oundvikligt att de ekonomiska effekterna drabbar de svagaste aktörerna i livsmedelskedjan, dvs. jordbrukare, arbetstagare, vissa aktörer och även konsumenter. |
|
5.6 |
Ett annat argument för att utöka skyddet är att stora aktörer i synnerhet kan diskriminera små och medelstora företag och utesluta dem från leverantörskedjan, på grund av risken för att få klagomål riktade emot sig. I detta sammanhang erkänner EESK återigen de små och medelstora företagens sårbarhet. |
Tillämpning
|
5.7 |
I syfte att uppnå en effektiv tillämpning av lagstiftningen måste man göra skillnad mellan civilrättslig tillämpning (ingår ännu inte i kommissionens förslag) och myndigheternas tillämpning av lagen. Det bör redan från början betonas att tillräcklig hänsyn måste tas till den berörda partens rätt till anonymitet, eftersom många företag skulle tveka att vidta åtgärder mot missbruk av rädsla för repressalier, såsom att köparen slutar att föra företagets produkter (”skrämselfaktorn”). |
|
5.7.1 |
Civilrättslig tillämpning av lagen
När det gäller civilrättslig tillämpning av lagen bör den berörda parten ha möjlighet att väcka förbudstalan, talan om undanröjande och skadeståndstalan. På grund av ”skrämselfaktorn” är dock sådana rättsmedel av relativt liten betydelse. Alla berörda organisationer bör dessutom kunna väcka förbudstalan och talan om undanröjande. Detta skulle garantera ett särskilt skydd av den berörda parten med avseende på anonymitet, i den händelse att de otillbörliga handelsmetoderna är riktade mot flera företag (t.ex. om en livsmedelsaktör kräver att alla leverantörer/köpare ska bidra till alla extrakostnader). Den berörda parten eller organisationen bör ges möjlighet att väcka dessa typer av talan inför en domstol eller en ombudsman. Ett förfarande via en ombudsman skulle ha den fördelen att tvisten inte skulle behöva bedrivas offentligt. Ett särskilt förfarande via en ombudsman bör inrättas. Ombudsmannen bör också tilldelas särskilda befogenheter att fatta beslut. Frivilliga förfaranden skulle i många fall inte vara ändamålsenliga eller leda till någon reell lösning. Utöver detta uppmuntrar EESK aktörerna att utveckla initiativ för att få till stånd en kulturförändring och öka rättvisan i leverantörskedjan. |
|
5.7.2 |
Myndigheternas tillämpning av lagen
På grund av ”skrämselfaktorn” spelar myndigheternas tillämpning av lagen en särskilt viktig roll på området, och måste därför regleras. Myndigheter såsom kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna bör därför ges omfattande utrednings- och tillsynsbefogenheter. De konkurrensregler som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1/2003 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 (nu 101) och 82 (nu 102) i fördraget skulle kunna tjäna som exempel i detta sammanhang. (Artikel 6 i förslaget till direktiv är i jämförelse mycket svagare.) I synnerhet artikel 17 i förordningen ger möjlighet att göra utredningar avseende olika sektorer i ekonomin och olika typer av avtal. Om myndigheterna skulle få befogenhet att införa avgifter på vinster skulle detta få ytterligare avskräckande effekt. |
Alternativa livsmedelskedjor
|
5.8 |
EESK upprepar att alternativa företagsmodeller som bidrar till att förkorta leveranskedjan mellan livsmedelsproducenter och slutkonsumenten, t.ex. digitala plattformar, bör uppmuntras och stödjas och att kooperativens och producentorganisationernas roll och ställning bör stärkas för att återställa maktbalansen (16). Detta bör vara ämnet för ett framtida yttrande från EESK. |
Bryssel den 19 september 2018.
Luca JAHIER
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
(1) Europeiska kommissionen, 2014.
(2) Rapport från Agri-Market Task Force, november 2016: https://ec.europa.eu/agriculture/sites/agriculture/files/agri-markets-task-force/improving-markets-outcomes_en.pdf.
(3) EUT C 34, 2.2.2017, s. 130.
(4) Europeiska kommissionens meddelande av den 15 juli 2014, Bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan.
(5) EUT C 34, 2.2.2017, s. 130.
(6) Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan (2015/2065(INI)).
(7) COM(2018) 173 final.
(8) Definitionen i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013.
(9) COM(2018) 173 final.
(10) EUT C 34, 2.2.2017, s. 130.
(11) EUT C 129, 11.4.2018, s. 18.
(12) EUT C 34, 2.2.2017, s. 130.
(13) COM(2014) 472 final.
(14) EUT C 34, 2.2.2017, s. 130.
(15) Se Bundesgerichtshof (BGH), 23.01.2018, KVR 3/17, Wirtschaft und Wettbewerb (WuW) 2018, 209 – Hochzeitsrabatte.