21.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 125/1

Föredragande:

Oliver RÖPKE

1.1

Den inre marknaden är en stor landvinning och ett viktigt inslag i den europeiska integrationsprocessen. Den bör utgöra grunden för välstånd i Europa. Införandet av euron och Schengenavtalet var avgörande ögonblick på vägen mot att fullborda den inre marknaden. Båda utsätts emellertid för allt större tryck, delvis på grund av kortsiktiga nationella intressen, och en betydande del av befolkningen ifrågasätter dem i allt större utsträckning, delvis på grundval av EU-medborgarnas verkliga oro.

1.2

EESK har alltid ställt sig bakom åtgärder för att stärka den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital, betalningar och personer och upprätthålla den nödvändiga jämvikten mellan ekonomisk politik, socialpolitik och miljöpolitik. Det är mycket viktigt att fortsätta att verka för ekonomisk och social konvergens mellan medlemsstaterna.

1.3

I syfte att vidareutveckla den inre marknaden måste onödiga hinder undanröjas för att säkerställa tillväxt, sysselsättning, långsiktigt välstånd och en mycket konkurrenskraftig social marknadsekonomi. Av särskild betydelse i detta sammanhang är marknadshinder såsom otillräckligt erkännande av kvalifikationer och examensbevis, tekniska begränsningar på lokal nivå, regleringshinder som beror på skillnader mellan nationella regelverk samt bristande samordning av e-förvaltningslösningar på EU-nivå.

1.4

Kommittén är oroad över att EU:s inre marknad knappt har växt sedan finanskrisen. Ekonomin i euroområdet minskade faktiskt med 1,6 % mellan 2008 och 2015. I jämförelse har andra ekonomiska regioner, t.ex. USA, Australien och Japan, överträffat EU betydligt i fråga om inhemsk efterfrågan och tillväxt. Det krävs därför aktiva åtgärder för att styra EU tillbaka mot de politiska målen i Europa 2020-strategin.

1.5

EESK betonar återigen vikten av gränsöverskridande rörlighet för företag och arbetstagare. Man får dock inte förbise den omständigheten att inremarknadsprinciperna har mycket mindre stöd bland en betydande del av befolkningen. En orsak till detta är den ökande risken för fortsatt illojal och olaglig praxis i samband med gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster. Den höga risken för missbruk undergräver starkt arbetstagarnas och de ärliga företagens förtroende för den inre marknaden.

1.6

Beslutsamma åtgärder måste vidtas för att motverka dessa tendenser, och det är viktigt att trygga lojal konkurrens även i näringslivets intresse. En väl fungerande inre marknad förutsätter att den europeiska och nationella lagstiftningen efterlevs vid gränsöverskridande verksamhet. Detta är anledningen till att majoriteten av EESK:s ledamöter stöder alla ansträngningar för att se till att samma arbete på samma plats i praktiken avlönas på samma sätt i EU, såsom kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker efterlyst.

1.7

Även om den inre marknaden har en stark social förankring i EUF-fördraget och sekundär EU-lagstiftning bör man överväga en bättre balans mellan marknadsfriheterna och de grundläggande sociala rättigheterna i primärrätten. Syftet med detta skulle vara att åtgärda missnöjet hos de många människor som i allt större utsträckning anser att deras sociala intressen och krav inte beaktas ordentligt på den inre marknaden.

1.8

EESK välkomnar i princip insatserna för att kontrollera EU-rättens effektivitet. Detta initiativ skulle kunna spela en viktig roll när det gäller att minska onödiga regleringskostnader som tillämpas när samma område omfattas av olika nationella eller regionala regler. Harmoniserad lagstiftning bör därför kontrolleras med avseende på nödvändighet, särskilt i de små och medelstora företagens intresse. EESK upprepar dock sin åsikt att höga konsumentskyddsstandarder inte är en onödig börda.

1.9

EESK understryker att den digitala inre marknaden bör vara en politisk prioritet med tanke på dess enorma tillväxtpotential. Rådande rättslig osäkerhet på sysselsättnings-, ekonomi- och konsumentområdena måste granskas och undanröjas utan dröjsmål. Kommissionen bör införa en tydlig rättslig ram för nya former av ekonomi och nya företagsmodeller på den inre marknaden, inbegripet olika former av delningsekonomin, i syfte att täppa till luckor i lagstiftningen. Tillämplig lagstiftning måste respekteras fullt ut i detta sammanhang, med särskilda insatser för att skydda konsumenternas och arbetstagarnas rättigheter samt rättvis konkurrens.

1.10

Skapandet av en kapitalmarknadsunion bör också fortsätta att stå högt upp på dagordningen eftersom den mer effektiva kapitalallokering som denna leder till kan skapa positiva effekter för såväl ekonomi och sysselsättning som konsumenter. Ett antal utvecklingstendenser på senare tid, t.ex. Brexit, får inte leda till onödiga förseningar i genomförandet av dessa planer eller till att de äventyras.

1.11

EESK upprepar att lagstiftningsluckorna i skattepolitiken ger upphov till illojal konkurrens på den inre marknaden. Därför stöder kommittén åtgärderna till förmån för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och landsspecifik rapportering samt de pågående insatserna för att bekämpa skatteflykt och skatteparadis. Att införa en gemensam lägsta bolagsskattesats skulle kunna utgöra ett användbart komplement till dessa initiativ och sätta stopp för kapplöpningen mot den lägsta skattesatsen.

1.12

Offentliga tjänster, även kallade tjänster av allmänt intresse, spelar en central roll i den sociala marknadsekonomin och är mycket viktiga för allmänheten. Tjänster av allmänt intresse har en plats bland EU:s gemensamma värden och spelar en roll när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning.

1.13

Denna roll att främja social och territoriell sammanhållning bör beaktas inom ramen för de ”principer och villkor” som EU kan fastställa för dessa tjänster. I samband med den planerade reformen av tjänstedirektivet framhåller EESK protokoll nr 26 till EU-fördraget om tjänster av allmänt intresse, enligt vilket medlemstaternas nationella, regionala och lokala myndigheter ges ett stort handlingsutrymme när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

1.14

Det krävs en rad åtgärder för att ta itu med otillbörliga metoder vid offentlig upphandling, som gör att anbud underskrider en skälig standard, ibland inte uppfyller kraven beträffande minimilön enligt respektive nationell lagstiftning och praxis och i många fall leder till stora kostnadsöverskridanden. I synnerhet måste det råda öppenhet om bästa anbudspris och tjänst och eventuella kostnadsöverskridanden som kan uppstå i ett senare skede. Målet bör vara att tillämpa principen om bästa anbud och inte om lägsta anbud.

2.1

Den europeiska integrationen måste följa målet att uppnå den nödvändiga jämvikten mellan ekonomisk politik, socialpolitik och miljöpolitik. Den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och betalningar samt personer måste kompletteras med respekt för de grundläggande sociala rättigheter som är förankrade i EU-fördragen genom stadgan om de grundläggande rättigheterna. De grundläggande sociala rättigheterna måste tillämpas på den inre marknaden i praktiken. Samtidigt bör onödiga hinder som fortfarande kvarstår på den inre marknaden avlägsnas för att säkerställa långsiktigt välstånd och en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft.

2.2

EESK har vid upprepade tillfällen, senast i sitt yttrande om ”Att förbättra den inre marknaden” (1) framhållit att den inre marknaden är en av den europeiska integrationens grundpelare med potential att skapa direkta fördelar och hållbar tillväxt för Europas ekonomier.

2.3

Den inre marknaden är en stor landvinning och bör utgöra grunden för Europas välstånd. Införandet av euron i euroområdet och Schengenavtalet var avgörande ögonblick på vägen mot att skapa en gemensam inre marknad. De utsätts dock nu för ett kraftigt tryck som illustrerar hur olika EU-medlemsstaternas intressen är. I viss mån sköts beslutsfattandet och tillsynen fortfarande på nationell nivå.

2.4

EESK noterar att det fortfarande finns betydande marknadshinder i form av otillräckligt erkännande av kvalifikationer och examensbevis, uppdelade läroplaner, tekniska begränsningar på lokal nivå, regleringshinder som främst beror på fragmentering av den inre marknaden på grund av olika nationella regelverk, administrativa bördor såsom efterlevnad av nationella skatte- och tullregler samt avsaknad av e-förvaltningsmöjligheter och bristande samordning av e-förvaltningslösningar på europeisk nivå.

2.5

Kommissionen försöker genomföra en fullständig harmonisering på vissa områden, vilket kan leda till att den nuvarande skyddsnivån sänks i vissa medlemsstater. EESK betonar att kommittén har motsatt sig sådana åtgärder i ett flertal yttranden. Fullständig harmonisering, på de områden där kommissionen eftersträvar detta, måste uppnås samtidigt som den rådande skyddsnivån bevaras.

2.6

Allmänheten i medlemsstaterna har en allt starkare känsla av att EU gör föga för att skydda sociala standarder och inkomster eller för att uppnå en rättvis beskattning och rättvisa sociala avgifter. Den inre marknaden har en solid social dimension på grundval av EUF-fördraget och sekundär EU-lagstiftning, men man bör överväga en bättre balans mellan marknadens ekonomiska friheter och de grundläggande sociala rättigheterna.

2.7

De åtgärder som läggs fram inom den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör avspegla unionens grundläggande principer och bygga på övertygelsen om att ekonomisk utveckling bör leda till större sociala framsteg och social sammanhållning och att socialpolitiken, samtidigt som man sörjer för lämpliga säkerhetsnät i linje med de europeiska värderingarna, även bör betraktas som en produktiv faktor.

2.8

Trots alla de resultat som uppnåtts genom EU:s sammanhållningspolitik är vi fortfarande långt från verklig ekonomisk och social konvergens mellan medlemsstaterna, och det finns stora skillnader i löner och sociala standarder. De lägre löner som råder i vissa medlemsstater beror på den historiska utvecklingen och den naturliga mångfalden på den omfattande inre europeiska marknaden och återspeglar lokala produktivitetsnivåer och många andra faktorer, bland annat investerarnas intressen. Trots detta bör mer uppmärksamhet ägnas åt social dumpning, som bör definieras som en illojal och olaglig praxis att inte följa bestämmelserna om lön för arbete eller betalning av social- och sjukförsäkring och på så sätt få en orättvis fördel gentemot konkurrenterna (2).

2.9

Sedan den finansiella krisen bröt ut, dvs. under perioden 2008–2015, har tillväxten på den inre marknaden uppgått till 0,4 % – nästan nolltillväxt i reala termer. I euroområdet har den inre marknaden till och med minskat med 1,6 %. De flesta andra ekonomiska regioner har lämnat EU långt efter sig när det gäller den inhemska efterfrågan (t.ex. USA +8,8 %, Australien +17,9 %, Japan +3,8 %) (3). Åtgärderna för att åter få fart på efterfrågan på den inre marknaden, såsom den europeiska investeringsplanen med Europeiska fonden för strategiska investeringar, har ännu inte haft nödvändig verkan.

2.10

Kommittén är orolig för att de sysselsättnings- och socialpolitiska målen i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla inte kommer att kunna uppnås (4). Den ekonomiska nedgången, det långsamma genomförandet av ändamålsenliga strukturreformer och den bristande efterfrågan på den inre marknaden har hittills gett motsatt verkan: Sysselsättningsgraden föll från 70,3 % år 2008 till 69,2 % år 2014. Den borde emellertid vara 75 % senast 2020. I stället för att minska med 20 miljoner fram till 2020 hade antalet människor som drabbas av fattigdom och social utestängning ökat med 4,9 miljoner år 2014. I slutet av 2015 fanns det dessutom över sex miljoner fler arbetslösa i EU än före krisen.

2.11

En annan viktig aspekt i Europa 2020-strategin är utbildning. EESK välkomnar att den andel av befolkningen som lämnade utbildning i förtid har minskat från 14,2 % år 2008 till 11 %. Andelen personer med eftergymnasial utbildning ökade också från 31,3 % till 38,7 % mellan 2008 och 2015. EESK välkomnar kommissionens kompetensstrategi där det påpekas att en hög kvalifikationsnivå är nödvändig för att locka företag och skapa nya arbetstillfällen.

2.12

Förenade kungarikets beslut att lämna EU utgör en stor utmaning för den europeiska inre marknaden. EESK rekommenderar att de framtida förhandlingarna ska grundas på respekt för samtliga den inre marknadens grundläggande principer och värderingar.

3.1.1

Arbetskraftens rörlighet kan vara viktig för att företagen ska få tillgång till kvalificerad arbetskraft, för egenföretagarna och för att arbetstagarna ska ha möjlighet att få ett bra arbete, tillgång till nya färdigheter och goda arbetsvillkor. Det finns emellertid fortfarande hinder.

3.1.2

I en studie om hinder och kostnader (5) påpekas det att man förutom kostnadsbesparingar för administrativa tjänster, medborgare och företag kan förvänta sig att interoperabla e-förvaltningstjänster kommer att få särskilt stor inverkan på arbetskraftens rörlighet. Ett förbättrat erkännande av yrkesexamina är avgörande för att både företag och arbetstagare ska kunna röra sig över gränserna.

3.1.3

I sitt yttrande om ”Missbruk av status som egenföretagare” (6) betonade EESK att falskt egenföretagande kan leda till kringgående av sociala avgifter, skatteundandragande och missbruk av arbetstagarnas rättigheter samt odeklarerat arbete och därför bör undanröjas. I detta sammanhang välkomnar EESK det redan inrättade europeiska forumet mot odeklarerat arbete som ett steg i rätt riktning (7).

3.1.4

Syftet med forumet är att förebygga och avskräcka från odeklarerat arbete genom ett förbättrat samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, t.ex. arbetsmiljöinspektioner, skattemyndigheter och socialförsäkringsmyndigheter. Detta samarbete omfattar att utbyta bästa praxis för förebyggande och avskräckande åtgärder, identifiera gemensamma principer för att kontrollera arbetsgivare, främja personalutbyten och gemensam fortbildning samt underlätta gemensamma kontroller.

3.1.5

Många arbetstagare ges i dag arbete som ”egenföretagare som tillhandahåller tjänster” snarare än anställda, såsom tidigare var fallet. Dessa människor har inget anställningsavtal eftersom de arbetar för egen räkning i enlighet med statusen som egenföretagare. I ett sådant anställningsförhållande behöver man i de flesta fall inte följa nationell arbetslagstiftning. Tydliga och bindande kriterier måste tillämpas för att bedöma huruvida en person egentligen är anställd eller en äkta egenföretagare. Därför har EESK kritiserat kommissionens förslag till direktiv om privata enmansbolag med begränsat ansvar som ”inte […] helt färdigt” (8). Det sätter i synnerhet mikroföretag, små och medelstora företag och äkta egenföretagare under tryck.

3.2.1

I direktivet från 1996 fastställs EU:s regelverk för att skapa en korrekt och rättvis jämvikt mellan målen att främja och underlätta det gränsöverskridande tillhandahållandet av tjänster, skydda utstationerade arbetstagare och garantera lika villkor mellan inhemska och utländska konkurrenter.

3.2.2

I tillämpningsdirektivet från 2014 (9) tillhandahålls nya och förstärkta instrument för att bekämpa och bestraffa kringgående av regler, bedrägeri och missbruk för att komplettera direktiv 96/71/EG och bidra till en effektivare komplex ram för utstationering av arbetstagare.

3.2.3

EESK antog nyligen ett separat yttrande om kommissionens förslag till en riktad översyn av direktivet om utstationering av arbetstagare med kommentarer till de viktigaste ändringarna och förslagen (10) utifrån uppmaningen från kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i hans politiska riktlinjer för nästa kommission: ”I vårt EU bör samma arbete på samma plats avlönas på samma sätt (11)”.

3.2.4

I sitt yttrande om ”Rättvisare rörlighet för arbetstagarna inom EU” (12) uppmanade EESK kommissionen att ta itu med illojala metoder som leder till social dumpning. Detta problem blir alltmer brännande i takt med att praktiska exempel från medlemsstaterna visar att risken för lönedumpning och social dumpning ökar drastiskt i gränsöverskridande sammanhang. Av kontroller av BUAK (13) i Österrike framgår att 38 av de 7 238 österrikiska företag som inspekterades under 2015 misstänktes för att underbetala sina anställda enligt lagen om bekämpning av lönedumpning och social dumpning. Detta innebär att 0,53 % av företagen misstänktes för att underbetala sina anställda. Under samma period gjordes kontroller av 1 481 företag med verksamhet i Österrike men med säte i andra EU-länder. Av dessa företag misstänktes 398 för att underbetala sina anställda, dvs. för lönedumpning. Detta motsvarar 26,87 %.

3.2.5

För utländska företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet och använder sig av utstationerade arbetstagare är risken för lönedumpning 50 gånger högre än för lokala leverantörer. Detta är en larmsignal för den inre marknadens (bristande) funktion. Den höga risken för missbruk undergräver starkt de europeiska arbetstagarnas förtroende för den inre marknaden.

3.2.6

Ett annat problem är falsk utstationering av arbetstagare. Fall med falska utstationerade arbetstagare, dvs. missbruk genom falska A1-utstationeringsintyg, är tecken på de problem som orsakas av attester, intyg eller liknande handlingar som utfärdats officiellt eller av offentliga organ. Detta gör det allt svårare för mikroföretag, små och medelstora företag och kvalificerade arbetstagare att hävda sig gentemot konkurrenter som agerar illojalt. Falsk utstationering av arbetstagare måste därför undanröjas.

3.2.7

Kommissionen har nyligen föreslagit en ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. EESK kommer att avge ett separat yttrande i enlighet med kommissionens begäran med en förväntan om att det ska utvecklas ett moderniserat system för samordning av de sociala trygghetssystemen som motsvarar den sociala och ekonomiska verkligheten i medlemsstaterna och respekterar principerna i EU-lagstiftningen, i synnerhet i fråga om likabehandling och icke-diskriminering.

3.2.8

EESK noterar förslaget om ett tjänstepass (eller id-kort för tjänster), vilket bör undanröja behovet av flera förfrågningar om information och dokumentation som redan lämnats till hemmedlemsstaten genom att ett gemensamt elektroniskt dokumentarkiv inrättas. EESK motsätter sig varje form av urholkning av principen om destinationsland. Kommittén kommer att utarbeta ett separat yttrande om detta.

3.3.1

I princip bör åtgärder för att kontrollera att EU:s lagstiftning är ändamålsenlig välkomnas. Ett interinstitutionellt avtal mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet kan utgöra en användbar ordning för att göra det lättare att uppnå målet om enklare och ändamålsenligare EU-lagstiftning. I fråga om samarbete måste man dock se till att EU:s rättsliga standarder som erbjuder social- eller ekonomipolitisk nytta skyddas och inte ifrågasätts.

3.3.2

Små och medelstora företag berörs i lika hög grad som konsumenter och arbetstagare. Enligt principen om att tänka småskaligt först är det särskilt viktigt att undvika onödiga bördor för små och medelstora företag. En konsumentskyddspolitik som bygger på en hög skyddsnivå i enlighet med artikel 169 i EUF-fördraget är nödvändig för att den inre marknaden ska fungera väl.

3.3.3

Refit skulle också kunna spela en viktig roll när det gäller att minska regleringskostnader som tillämpas när samma område omfattas av olika regionala regler. En harmoniserad lagstiftning skulle kunna leda till betydande kostnadsbesparingar och stimulera tillväxten i EU:s regioner genom att undanröja dessa hinder. Man bör därför undersöka om det är genomförbart.

3.3.4

Många rättsakter som ska ses över inom ramen för Refit-programmet i syfte att minska byråkratin rör rättsregler som skyddar anställnings- och konsumentstandarder och därför har en betydande sociopolitisk och ekonomisk nytta. EESK upprepar att höga konsumentskyddsstandarder inte är en onödig börda.

3.3.5

EESK hänvisar till sitt yttrande av den 14 december 2014 (14) och upprepar sin ståndpunkt att smart lagstiftning inte innebär ett undantag från skyldigheten att respektera bestämmelserna om skydd för allmänheten, konsumenterna och arbetstagarna samt jämställdhetsstandarderna och miljöskyddsbestämmelserna. Dessutom får principen om att tänka småskaligt först inte leda till att mikroföretag och små och medelstora företag undantas från lagstiftningen, utan deras intressen och behov bör beaktas i lagstiftningen.

3.3.6

Kommissionens vägran att fortsätta med det planerade lagstiftningsinitiativet om frisörer, trots att det råder enighet mellan de europeiska arbetsmarknadsparterna i denna fråga, är fullständigt obegriplig. Kommissionens tillvägagångssätt strider mot principerna och värderingarna för social dialog, där man respekterar principen om representativitet, och är mycket kortsynt, eftersom avsaknaden av lagstiftning om arbetsmiljö kan leda till yrkessjukdomar och därmed till betydande kostnader för både företagen och den offentliga sektorn.

3.3.7

EESK fäster uppmärksamheten på den gemensamma förklaringen från de europeiska arbetsmarknadsparterna om en nystart för den sociala dialogen på grundval av resultaten från de tematiska grupperna, där samspelet mellan den europeiska sociala dialogen och strategin för bättre lagstiftning nämns.

3.3.8

EESK välkomnar att dialogen inom den nyligen inrättade Refit-plattformen inletts. Utöver målet att göra det lättare att göra affärer och trygga standarderna för arbetstagarna måste både kommissionen och plattformens experter se till att konsumenternas rättigheter skyddas i samband med insatserna för att förenkla EU-lagstiftningen.

3.4.1

Den digitala inre marknaden bör vara en av prioriteringarna med tanke på de fördelar som kan förväntas om den inre marknaden på detta område fullbordas. Den potentiella BNP-vinsten av att fullborda den digitala inre marknaden uppskattas till 415 miljarder euro per år (15).

3.4.2

EESK håller med kommissionen om att den rådande rättsliga osäkerheten på sysselsättnings-, ekonomi- och konsumentområdena måste analyseras och åtgärdas. Här bör man ägna uppmärksamhet åt att slå vakt om befintliga arbetsnormer, sociala standarder och konsumentskyddsstandarder och säkerställa en tillförlitlig rättslig ram för företagen. Det bör inte finnas olika regler för den ”digitala” världen och för den ”icke-digitala” världen på den digitala inre marknaden. Kommissionen bör tillhandahålla rättsliga standarder som kan användas för den digitala och den icke-digitala inre marknaden.

3.4.3

I sitt yttrande om omotiverad geoblockering (16) välkomnade EESK förslaget till förordning om geoblockering, både för företagen och för konsumenterna, som ett nödvändigt inslag i strategin för den digitala inre marknaden. Förordningen utgör dock enbart ett litet steg och skapar ingen radikal förändring av situationen. Geoblockering, dvs. diskriminering av konsumenter i fråga om deras tillgång till onlinetjänster på grund av hemvist eller geografisk internetadress eller nationalitet, måste upphöra. Att hänvisa konsumenterna till en lokal webbplats med högre priser utgör också diskriminering på den inre marknaden. EESK kommer att behandla slutsatserna från rådet (konkurrenskraft) från november 2016 om den allmänna riktlinjen för den föreslagna texten, där man tydligt framhöll behovet av att skilja mellan prisdiskriminering och prisdifferentiering.

3.4.4

På områden såsom geoblockering, gränsöverskridande paketleveranser, gränsöverskridande försäkringar, upphovsrättslicensiering och finansmarknader måste EU och medlemsstaterna anses ha huvudansvaret för att undanröja hinder för gränsöverskridande handel och säkerställa en bättre fungerande marknad.

3.4.5

Det fria flödet av uppgifter kräver ett ökat skydd för personuppgifter och privatlivet, vilket kommer att bli avgörande i framtiden, och man bör överväga en sammanhängande politik för stordata, molntjänster och sakernas internet.

3.4.6

Den ökande digitaliseringen av ekonomin skapar nya affärsmodeller och öppnar nya möjligheter, men innebär också nya utmaningar. EESK har fört ingående diskussioner om denna nya företeelse, som har resulterat i flera yttranden (17).

3.4.7

Kommissionen bör också gå vidare med sitt förslag till en gemensam digital ingång för att göra det till ett verkligt effektivt instrument.

3.4.8

Socialt och samverkansbaserat entreprenörskap är avgörande för den sociala sammanhållningen i syfte att ge européerna en mer effektiv och hållbar ekonomisk tillväxt. EESK uppmanar återigen kommissionen att vidta en lång rad nödvändiga politiska åtgärder för att se till att delningsekonomins många olika former och funktionssätt stöds och genomförs samt att dess trovärdighet och förtroendet för den ökar både på EU-nivå och i de olika medlemsstaterna (18).

3.5.1

Kommissionen tillkännagav 2015 en handlingsplan för att skapa en kapitalmarknadsunion. Kommittén (19) anser att denna union bör lägga stor vikt vid den ekonomiska och finansiella stabiliteten i EU och leda till en bättre och mer effektiv kapitalallokering, med positiva konsekvenser för såväl investeringar och tillväxt som sysselsättning och konsumenter. Kommittén (20) har också uttryckt sin oro över att det kommer att ta tid att nå fram till slutresultatet, och denna oro kan bara växa sig starkare med tanke på ett antal utvecklingstendenser på senare tid, t.ex. Brexit och andra som nämns ovan (se punkt 2).

3.5.2

Handlingsplanen omfattar minst 33 åtgärder på olika områden, som ska genomföras på kort och medellång sikt. Flera av dessa åtgärder gör att ytterligare finansiella medel tillhandahålls, särskilt för små och medelstora företag och hushåll. Kommittén (21) anser att dessa förslag bör genomföras på kort sikt med hänsyn tagen till principerna om säkerhet, transparens och tillsyn. Med samma oro för säkerhet och stabilitet för ögonen har kommittén (22) redan flera gånger framhållit att man måste ta itu med och reglera skuggbankernas verksamhet.

3.5.3

EU:s reglering av finansmarknaderna och tillsynen av den var inte tillräcklig för att förhindra de spekulativa transaktioner, den överskuldsättning och det oansvariga risktagande som ledde fram till finanskrisen, med allvarliga konsekvenser för hela samhället. EESK påminner kommissionen om att lägga fram ett förslag om privata hushålls överskuldsättning.

3.6.1

Som EESK hävdade i sin rapport från 2012 om hinder för EU:s inre marknad leder lagstiftningsluckor i skattepolitiken till illojal konkurrens. Kommissionens planer på en gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör välkomnas. EESK har inrättat en studiegrupp i denna fråga. För att sätta stopp för kapplöpningen mot botten i fråga om bolagsskatt och uppnå en rättvisare skattepolitik skulle man även kunna överväga att införa en lägsta bolagsskattesats.

3.6.2

Utbyte av skatterelaterade uppgifter mellan medlemsstaterna och rättsliga åtgärder för att förhindra de vanligaste metoderna för att undvika att betala skatt bör välkomnas. Ett centralt krav i detta sammanhang är att det i varje land bör införas ett rapporteringskrav för företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet, utan att öka de onödiga administrativa bördorna.

3.6.3

Man bör också vidta åtgärder mot skatteparadis. Vid en utfrågning i Europaparlamentet efterlyste ekonomen och nobelpristagaren Joseph Stiglitz världsomfattande insatser mot sådana system för skatteundandragande (23).Den franske akademikern Gabriel Zucman har uppskattat att finansiella tillgångar på cirka 5 800 miljarder euro befinner sig i skatteparadis världen över, varav 80 % inte beskattas (24). Kommissionen föreslår nu åtgärder på internationell nivå för att ta itu med skatteparadisen.

3.6.4

Som ett första steg måste man se till att avtalen om ömsesidigt bistånd och det automatiska utbytet av uppgifter mellan enskilda länder genomförs. Ett internationellt nätverk av skatterevisioner bör övervägas för multinationella företag. När det gäller överföringar av tillgångar och kapital till länder som klassificeras som skatteparadis är en möjlig utgångspunkt att ålägga finansinstituten att rapportera de överföringar som de gör (25).

3.7.1

EESK har redan lyft fram de befintliga hindren i tjänstesektorn i sin rapport från 2012 om hindren för den inre marknaden. Kommissionen har konstaterat att många medlemsstater inte fullgör sin skyldighet att underrätta EU-myndigheterna om lagstiftningsåtgärder, vilket gör det svårt för kommissionen att bedöma huruvida en ny bestämmelse är motiverad och proportionerlig.

3.7.2

Kommissionen planerar därför att reformera anmälningsförfarandet, som nu också bör tillämpas på de tjänster som för närvarande inte omfattas av tjänstedirektivets tillämpningsområde. Kommissionen måste se till att förslagens utformning inte undergräver medlemsstaternas suveränitet eller demokratiska princip.

3.7.3

Tjänster av allmänt intresse spelar en central roll i den sociala marknadsekonomin. Tillgången till boende, vatten och energi, avfalls- och avloppshanteringstjänster, kollektivtrafik, hälso- och sjukvård, sociala tjänster, ungdoms- och familjetjänster, kultur och kommunikation är av avgörande betydelse för allmänheten. Tjänster av allmänt intresse har en plats bland EU:s gemensamma värden och spelar en roll när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning. Denna roll att främja social och territoriell sammanhållning bör beaktas inom ramen för ”principerna och villkoren”.

3.7.4

I samband med den planerade reformen av tjänstedirektivet framhåller EESK protokoll nr 26 till EU-fördraget om tjänster av allmänt intresse, dvs. den rättsligt bindande tolkningen av artikel 14 i EUF-fördraget. På grund av de kulturella, sociala och geografiska skillnaderna har medlemsstaternas nationella, regionala och lokala myndigheter ett stort handlingsutrymme när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. När det gäller dessa tjänster, som ska tillhandahållas i enlighet med användarnas behov, bör man sörja för en hög nivå av kvalitet, säkerhet, överkomlighet och likabehandling samt främja allmän tillgång och användarnas rättigheter, samtidigt som man ser till att de är effektiva och förvaltas väl.

3.8.1

När det gäller offentlig upphandling finns det ingen statistik över de faktiska kostnaderna jämfört med de kostnader som angetts av den bästa anbudsgivaren i upphandlingsförfarandet. I många fall överskrids kostnaderna betydligt (26).

3.8.2

Gång på gång är vinnarna anbudsgivare som agerar illojalt, som sänker sina anbud under ett rimligt pris och som använder otillförlitliga underleverantörer. Följaktligen uppstår ofta uppföljningskostnader, som överstiger den näst eller tredje bästa anbudsgivarens pris.

3.8.3

För att motverka denna praxis krävs flera åtgärder: Införandet av en elektronisk upphandlingsprocess bör leda till en kapacitet att samla in statistik som gör det möjligt att identifiera dem som lämnar in låga anbud och uppmuntra de ansvariga att uppträda på ett positivt sätt. Inom ramen för den statistiska undersökningen måste priset för det bästa anbudet och de efterföljande faktiska kostnaderna registreras centralt för att skapa öppenhet beträffande eventuella kostnadsöverskridanden. Anbud som bygger på priser som inte uppfyller minimikraven enligt respektive nationella bestämmelser och förfaranden måste uteslutas från anbudsförfarandet för att undvika en eventuell kapplöpning för att sänka kostnaderna och kvalitetsstandarderna.