30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/9

Föredragande:

Stefano MALLIA

1.1

EU måste göra en större ansats för att erkänna den unika karaktären hos de utmaningar som öar brottas med. Dessa utmaningar kan inte enbart hanteras genom sammanhållningspolitiken.

1.2

Öarna lider av en rad strukturella handikapp som ofta försvårar förutsättningarna för att bedriva affärsverksamhet. Kommittén är fast övertygad om att politiken inom kärnområden såsom den inre marknaden, konkurrens, transporter, landsbygdsutveckling och fiske samt EU-initiativ och EU-program som främjar utbildnings-, ungdoms- och idrottspolitiken, måste tillämpas på ett flexiblare sätt med hänsyn till ö-samhällenas ekonomier.

1.3

EESK anser att Eurostats kriterier för att definiera öar bör omprövas och att lämpligare kriterier (se punkterna 2.4–2.6) bör användas.

1.4

Människor med funktionsnedsättning, och mer allmänt alla människor med sämre förutsättningar, måste särskilt uppmärksammas, eftersom de tenderar att lida mer än andra av de problem som öar konfronteras med.

1.5

EESK menar att det är viktigt att alla insatser som görs för att hjälpa öarna prioriterar tillgång till offentliga tjänster och främjar hållbar tillväxt och full sysselsättning, konkurrenskraft och sammanhållning på EU:s öar.

1.6

Öar och öregioner erbjuder ofta unika möjligheter till lösningar för ren energi. EESK stöder alla insatser från kommissionens sida i denna riktning och i synnerhet öarnas omställning till lösningar för 100 % ren energi.

1.7

EESK ställer sig bakom Europaparlamentets uppmaning till kommissionen om att inleda en djupgående studie om de extra kostnader som uppstår till följd av att ett område är en ö.

1.8

Kommittén uppmanar kommissionen och rådet att betrakta alla regioner eller medlemsstater som är öar som berättigade till infrastrukturrelaterat stöd inom ramen för sammanhållningspolitiken efter 2020. Mot bakgrund av detta ska alla fonder för perioden 2014–2020 som syftar till att lindra de särskilda svårigheter som öar ställs inför i efterhand utvärderas utifrån hur effektiva de har varit.

1.9

EESK uppmanar kommissionen att fastställa ett mer lämpligt regelverk med hänsyn till tillämpningen av reglerna för statligt stöd i regioner och medlemsstater som är öar.

1.10

EESK uppmanar kommissionen att intensifiera samordningen via den avdelningsövergripande arbetsgruppen för territoriell utveckling och stadsutveckling och att använda territoriella konsekvensbedömningar för att se över lagstiftningen och se var ö-relaterade klausuler skulle kunna läggas till.

2.1

Mer än 21 miljoner människor bor på öar i Europa. De utgör omkring 4 % av den totala befolkningen i EU-28. Om vi lägger ihop befolkningen på samtliga öar i Europa (med undantag för de öar som är länder – Storbritannien, Irland, Cypern och Malta) får vi det 11:e mest tätbefolkade landet i Europa (1). Det finns ett brådskande behov av att anta ett integrerat politiskt regelverk för att ta itu med de problem i samband med ekonomisk, social och territoriell sammanhållning som de europeiska öarna ställs inför.

2.2

EU måste erkänna den unika karaktären hos de utmaningar som öar ställs inför. Därför behövs en insats på både EU-nivå och nationell nivå för att maximera den fulla potentialen hos EU:s öar.

2.3

Syftet med detta yttrande är att få igång en debatt på EU-nivå om öarnas värde i EU:s politik, särskilt sammanhållningspolitiken efter 2020, och främja en nedifrån-och-upp-strategi som bygger på mer konkret deltagande från det civila samhället och arbetsmarknadsparterna i beslutsfattandet för att lägga fast en politik och program som utgår från människors verkliga behov. Det partnerskap och flernivåstyre som fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser (2) måste stärkas ännu mer under perioden efter 2020.

2.3.1

Syftet med yttrandet är också att presentera en lämplig uppsättning politiska rekommendationer som ska omfatta begreppet ”inkluderande öar” och i praktiken genomföra principerna om ”ändamålsenlighet” och ”jämlikhet” som pelare för att främja konkurrenskraft och social sammanhållning för alla öar i Europa.

2.4

Enligt Eurostats definition (3) är en ö ett territorium som uppfyller följande fem villkor: 1) ytan ska vara minst en km2; 2) avståndet mellan ön och fastlandet ska vara minst en kilometer; 3) ön ska ha en fast bosatt befolkning som uppgår till minst 50 personer; 4) ön får inte ha någon fast förbindelse med fastlandet; 5) på ön får det inte finnas en huvudstad i en medlemsstat.

2.5

Europas öar kan också grupperas utifrån geografiska aspekter, Nuts-nomenklaturen (standardindelningen av territoriella enheter för statistikändamål) och med avseende på storlek.

2.6

Det finns tre aspekter som definierar ö-karaktär: 1) den ringa storleken, 2) avskildheten och 3) sårbarheten (4).

2.7

EU:s strategi för öar ökade i betydelse när två små öriken, Cypern och Malta, gick med i EU.

2.7.1

I grönboken om territoriell sammanhållning från 2008 (5) föreslås en definition av territoriell sammanhållning som ett sätt att omvandla ”mångfald till en tillgång som bidrar till hela EU:s hållbara utveckling”. Ur denna synpunkt kan ö-karaktären betraktas som en tillgång och en källa till potentiell utveckling.

2.8

EU:s sammanhållningspolitik för 2014–2020 utgör grunden för att samordna EU:s program kring missgynnade territoriers, såsom öars, behov, med särskild hänsyn till de centrala territoriella utmaningar som fastställs i den gemensamma strategiska ramen. De nya verktyg som infördes för perioden 2014–2020 för att stödja integrerade territoriella utvecklingsstrategier, såsom integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling, måste analyseras ytterligare ur ett ö-perspektiv inför utarbetandet av sammanhållningspolitiken efter 2020.

2.9

Med beaktande av EESK:s yttrande om ”Öarnas särskilda problem” och ”Smarta öar” (6), och efter halvtidsöversynen av ”Europa 2020-strategin” (7) står det klart att sammanhållningsfonderna inte har fungerat som förväntat när det gäller öarna. Det är uppenbart att ett nytänkande behövs.

2.10

I januari 2016 lade Europaparlamentet genom sin resolution om öars särskilda situation (8) grunden för en översyn av den nuvarande EU-politiken.

3.1

Enligt slutsatserna i Euroislands-studien, inom ramen för Espon (9), är det användbart att kortfattat beskriva ”styrkor och svagheter” och ”möjligheter och hot” innan man analyserar de problem som europeiska öar brottas med, för att sätta de utmaningar som ligger framför dem i ett sammanhang.

3.1.1

När det gäller ”styrkor” är livskvalitet, den höga förekomsten av natur- och kulturtillgångar och en stark kulturell identitet konkreta faktorer som bör utnyttjas för att skapa nytt välstånd och sysselsättning på öarna.

3.1.2

När det gäller ”svagheter” påverkar ö-karaktären direkt och varaktigt några av de viktigaste parametrarna för öarnas attraktionskraft såsom tillgänglighet, tjänster av allmänt intresse, privata tjänster och nätverk, stordriftsfördelar och marknadsorganisation.

3.1.3

”Möjligheter” som kan nämnas är efterfrågan på livskvalitet, högkvalitativa och säkra livsmedel, turism inriktad på särskilda intressen samt tjänster för de bosatta. Dessa faktorer bör utnyttjas och omvandlas till styrkor för att motverka öarnas främsta nackdelar som hänger samman med deras ringa storlek, avsides läge och sårbarhet.

3.1.4

”Hoten” handlar om klimatförändringar, globalisering, ekonomiska kriser, stigande energipriser, vattenbrist, markförstöring och utrotning av fiskebestånd.

3.2

Även om de problem som drabbar de europeiska öarna får mycket varierande effekter beroende på specifika faktorer (10), kan de delas in i tre huvudgrupper: 1) öarnas ekonomi, 2) social jämlikhet och 3) miljövård.

3.3

Öarnas ekonomi – öar har i genomsnitt en lägre BNP per capita än genomsnittet i EU-28 (11). I allmänhet går processen för att skapa ekonomisk konvergens långsammare än i EU:s övriga regioner. På många öar hålls BNP-nivån och sysselsättningen upp av turismen och en stor offentlig sektor, vilket tyder på låg konkurrenskraft inom ekonomin.

3.3.1

De höga transportkostnaderna och avsaknaden av förbindelser med andra territorier är ett stort problem för många öregioner. Detta problem måste erkännas och hanteras på ett flexibelt sätt som ger öarnas ekonomier möjlighet att överleva och blomstra. Den rättsliga ramen, förordning (EEG) nr 3577/92, ger medlemsstaterna möjlighet att organisera offentliga tjänster för att säkerställa regelbundna förbindelser med öarna, men man skulle behöva se över vilka effekter denna åtgärd har fått i praktiken.

3.3.2

En ensidig ekonomi är en annan aspekt som inverkar negativt på vissa öars ekonomiska konkurrenskraft. Vissa ö-ekonomier är specialiserade på ett eller ett fåtal ekonomiska områden (t.ex. turism), eller har en begränsad ekonomisk verksamhet på grund av sin ringa storlek.

3.3.3

EESK ställer sig bakom Europaparlamentets uppmaning till kommissionen om att inleda en djupgående studie/analys av de extra kostnader som uppstår till följd av att ett område är en ö, i fråga om transportsystem för passagerare och varor, energiförsörjning och marknadstillträde, i synnerhet för små och medelstora företag.

3.4

Social jämlikhet – under de senaste tio åren har den sociala jämlikheten på de europeiska öarna förändrats i grunden till följd av en rad interna och externa faktorer: transporter, ekonomiska förändringar, förändrade livsmönster, kulturer och ambitioner. Den ekonomiska krisen har fått negativa effekter på den sociala jämlikheten.

3.4.1

Befolkningsnedgången påverkar de minst utvecklade öarna som tenderar att drabbas hårdare av en åldrande befolkning.

3.4.2

På vissa öar (t.ex. i Medelhavet) har flyktingströmmar påverkat normerna för social jämlikhet. Ett stort antal migranter har nyligen kommit till öarna, ibland har antalet till och med överstigit den lokala befolkningen, som i sin tur inte har varit i stånd att tillhandahålla nödvändigt stöd och bistånd. EESK uppmanar kommissionen att fortsätta att stärka synergierna mellan asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) och de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och uppmuntrar medlemsstaterna och regionerna att utnyttja ESI-fonderna för att stödja en effektiv integrationspolitik som omfattar utbildning, sysselsättning, bostäder och icke-diskriminering.

3.4.3

EU:s initiativ och program till stöd för utbildnings-, yrkesutbildnings-, ungdoms- och idrottspolitik, såsom Erasmus +, bör ta hänsyn till öarnas isolerade situation samt till den brist på expertis och kunskap som ibland föreligger, i syfte att se till att det internationella utbytet och den internationella samverkan erhåller ordentlig finansiering och fungerar väl.

3.4.4

Personer med funktionsnedsättning och, mer allmänt, personer med sämre förutsättningar, lider mer än andra av de problem som beskrivs ovan. Det positiva exemplet med sammanhållningspolitiken som föreskriver att de slutliga stödmottagarna ska göra projekt som finansieras med ESI-fonder tillgängliga för missgynnade personer bör bli en förebild för all EU-politik.

3.5

Miljövård – de europeiska öarna ligger ofta i regioner som anses ha en unik biologisk mångfald.

3.5.1

Ett av skälen till detta är att livsmiljöerna i hög grad är uppsplittrade. Många öar anses ha en särskild rik landbaserad och marin biologisk mångfald. I allmänhet visar sig detta genom att det finns skyddade områden på de flesta av öarna.

3.5.2

De europeiska öarna har unika naturliga egenskaper, men deras ekosystem är också ömtåliga och mycket sårbara för människans och annan yttre påverkan. De kan också kännetecknas av begränsad åkermark, torka, stigande havsnivåer och markerosion.

3.5.3

Alla öar konfronteras med mer eller mindre allvarliga problem med havsföroreningar, särskilt farorna med de plastbaserade föroreningar som är allmänt förekommande i våra hav (och som huvudsakligen orsakas av verksamhet utanför öarna), ökenspridning och markförstöring, färskvattenbrist, beroende av fossila bränslen, avfallshantering och avloppsvattenrening.

4.1

För att komma vidare och omvandla dessa utmaningar måste man harmonisera och förbättra balansen mellan den ekonomiska, miljömässiga och sociala hållbarheten genom att tillämpa en helhetsstrategi som går ut på att genomföra koncept som ”Kvalitetsöar”, ”Gröna öar” och ”Öar för lika möjligheter”.

4.2

EESK anser att det är mycket viktigt att främja en hållbar tillväxt (ekonomisk, miljömässig och social) och full sysselsättning, innovation, konkurrenskraft och sammanhållning på öarna i EU genom att stärka och diversifiera specifika ekonomiska aktiviteter för att främja ömsesidig solidaritet mellan öarna själva och mellan öarna och fastlandet.

4.2.1

Trots öarnas storlek och ö-karaktären kan produkter från öarna som tagits fram med lokala resurser och lokalt kunnande vara konkurrenskraftiga. Ny kunskap, nytänkande och kompetenta mänskliga resurser är en förutsättning för en sådan framgångsrik strategi som måste bygga på nischmarknader.

4.3

EESK är fast övertygad om att politiken inom kärnområden såsom den inre marknaden, konkurrens, transporter, landsbygdsutveckling och fiske måste tillämpas på ett flexiblare sätt med hänsyn till ö-samhällenas ekonomier. Att bara förlita sig till sammanhållningspolitiken räcker inte för att uppnå målen.

4.3.1

En prioritering som måste beaktas för att främja ”kvalitetsöar”, med hänsyn till ovan nämnda politikområden, är kopplad till utnyttjandet av ”öppen och social innovation” för att skapa nya arbetstillfällen och företag och på så sätt skapa öar som är mer attraktiva för invånarna.

4.4

Det är mycket viktigt att medlemsstaterna, genom att utnyttja de europeiska struktur- och investeringsfonderna, stärker åtagandet om en hållbar förvaltning och skydd av miljön för att öka öarnas territoriella tillgångar. Det är också mycket viktigt att man genomför strategier för att minska användningen av resurser såsom vatten, mark, energi samt för återvinning av avfall som produceras av både företagen och lokalbefolkningen.

4.5

EESK anser att den cirkulära ekonomin är en prioritering för öarna i EU. Utvecklingen av en cirkulär ekonomisk modell för öarna kommer att bidra till att skydda deras ekonomier från att exponeras för resursförsörjningsrisker och föränderliga råvarupriser.

4.6

Öar och öregioner erbjuder ofta unika möjligheter till lösningar för ren energi. Europeiska kommissionen har insett detta och har åtagit sig att stödja utvecklingen och införandet av bästa tillgängliga teknik på EU:s öar och öregioner, inklusive utbyte av bästa praxis när det gäller finansiering och regelverk (12). EESK uppmanar kommissionen att dra igång en sådan insats tillsammans med medlemsstaterna och öarnas myndigheter och ger sitt fulla stöd till genomförandet av en övergripande rättslig ram för att stödja de europeiska öarnas omställning till lösningar för 100 % ren energi.

4.7

EESK stöder främjandet av en territoriell utveckling som bygger på att alla öbor har lika möjligheter att ta del av tjänster av allmänt intresse, och på samarbete mellan öar och fastlandet, bättre tillgång till tjänster, hållbar rörlighet samt förbättrade transporter och förstärkt kommunikationsinfrastruktur.

4.8

Det är viktigt att främja omskolning och livslångt lärande i syfte att fullt ut ta vara på det lokala humankapitalet, trygga lika villkor och möjligheter för personer med funktionsnedsättning och stödja ett aktivt åldrande som en strategisk lokal resurs. Det är också viktigt att locka unga öbor att i högre grad delta i EU:s program för rörlighet i utbildningssyfte, såsom Erasmus+.

4.9

Utöver ett starkt politiskt stöd kommer de utmaningar som EU:s öar måste ta itu med de närmaste åren även att kräva ett större deltagande av det civila samhället och arbetsmarknadens parter i arbetet med en ny strategi för öarna, samt ett näringsliv som understöds av åtgärder för att främja de små och medelstora företagens konkurrenskraft.

4.9.1

Därför måste offentliga och privata ekonomiska aktörer, arbetsmarknadens parter och de olika delarna av det organiserade civila samhället få kunskap om EU:s politik, program och finansieringsmöjligheter genom skräddarsydda utbildningsprogram samt organisatoriskt och tekniskt stöd.

4.10

EESK betonar att digital kapacitet är en väsentlig förutsättning för att uppväga öarnas nackdelar i fråga om konnektivitet. Det behövs större satsningar på informations- och kommunikationsinfrastruktur och -teknik för att se till att de offentliga tjänsterna räcker till för att tillgodose behoven hos dem som lever i öregioner.

5.1

EESK anser att Eurostats kriterier för att definiera öar bör omprövas med hänsyn till deras lämplighet.

5.2

Kommittén ser positivt på kravet i den gemensamma strategiska ramen för 2014–2020 (13) om att medlemsstaterna ska beakta geografiska och demografiska drag och vidta åtgärder för att ta itu med de specifika territoriella utmaningarna i varje region för att frigöra regionernas specifika utvecklingspotential och således också hjälpa dem att på det mest effektiva sättet uppnå smart och hållbar tillväxt för alla. Det behövs en större insats i denna riktning för att uppnå mer konkreta resultat.

5.3

Den främsta utmaningen för att stödja de europeiska öarnas konkurrenskraft och sammanhållning är att höja deras attraktionskraft. Enligt slutsatserna från ”Euroislands”-studien (14) måste två faktorer vägas in när man planerar utvecklingen mot en smart och hållbar tillväxt för alla på EU:s öar: hur attraktivt det är att bo där och hur attraktivt det är att bedriva affärsverksamhet där.

5.4

Med beaktande av Europaparlamentets resolution om öars särskilda situation och resolutionerna från konferensen för perifera kustregioner i Europa, konstaterar EESK att följande behövs för att öka öarnas attraktionskraft:

5.5

EESK ställer sig bakom ReK:s efterlysning av mer intensivt och målinriktat stöd inom ramen för sammanhållningspolitiken och övrig EU-politik för att förnya hamnstäder och hamnområden, inklusive öar, med hjälp av de möjligheter som ges i den territoriella agendan, agendan för städer, Leipzigstadgan och Amsterdampakten (15).

5.6

Merparten av sammanhållningspolitikens medel är koncentrerade till de mindre utvecklade regionerna. Klassificeringen av regioner i sammanhållningspolitiken bygger till stor del på regional BNP, som av flera skäl är en allt annat än perfekt indikator.

5.6.1

Med hänsyn till EESK:s slutsatser om ”Halvtidsöversynen av Europa 2020-strategin” bör fler indikatorer undersökas för att komplettera BNP i tilldelningsmetoden för strukturfonderna. Detta scenario borde leda till en ökning av medlen för öregionerna. EESK uppmanar kommissionen att ta fram andra indikatorer än BNP, som tar hänsyn till öarnas ekonomiska, sociala och miljömässiga sårbarhet.

5.6.2

Med beaktande av begreppet ”bortom BNP”, skulle EU:s öar kunna klassificeras som ”mindre utvecklade territorier”. I detta fall skulle samtliga europeiska öar kunna utnyttja sammanhållningsfonderna för att förverkliga och genomföra strategisk infrastruktur, och stödbeloppen till företag för konkurrenskraft och sammanhållning i dessa områden skulle också kunna ökas och anpassas efter deras attraktionskraft.

5.6.3

Mervärdet av ett program med innovativa åtgärder för öarna bör undersökas av kommissionen och syfta till att kartlägga och testa innovativa lösningar för en hållbar utveckling på öarna efter 2020.

5.6.4

Med beaktande av de geomorfologiska och ekonomiska särdragen på vissa europeiska öar (kustområden, inlands- och bergsområden), är det möjligt att genomföra en innovativ strategi med målet att främja komplementaritet mellan ESI-fonderna och synergier mellan strategier för att stödja blå tillväxt och landsbygdsutveckling.