52014DC0669

I.     FRAMSTEG I GENOMFÖRANDET AV PROGRAMMET OCH LÄRDOMAR

Energiinfrastruktur och innovation, drivkrafterna bakom det europeiska energiprogrammet för återhämtning (nedan kallat återhämtningsprogrammet), är fortfarande lika viktiga som de var 2009 när återhämtningsprogrammet inrättades. Båda har en nyckelroll när det gäller att öka försörjningstryggheten, uppfylla rådande och framtida energi- och klimatförändringsmål samt fullborda den inre marknaden.

Den senaste tidens politiska händelser i Ukraina och Ryssland har återigen visat hur viktigt det är att trygga gasförsörjningen. Återhämtningsprogrammet har, genom projekt för t.ex. omvända flöden av gas, redan bidragit till att förbättra EU:s återhämtningsförmåga, särskilt jämfört med den föregående gaskrisen 2009. Återhämtningsprogrammets stöd till innovation inom sektorn för havsbaserad vindkraft och till avskiljning och lagring av koldioxid har också i hög grad bidragit till att öka EU:s användning av inhemska tillgångar, som vind eller kol.

Information om det aktuella läget för alla projekt inom återhämtningsprogrammet finns tillgänglig på följande länk: http://ec.europa.eu/energy/eepr/doc/cswd_project_2014.pdf.

I sitt meddelande om den europeiska strategin för energitrygghet, som antogs den 28 maj 2014[1], har kommissionen på nytt bekräftat hur betydelsefullt det är att man utvecklar kritisk infrastruktur för att öka vår energitrygghet.

Infrastruktur och innovation är nödvändiga för att EU:s klimat- och energimål ska kunna nås – vare sig det handlar om de 20/20/20-mål för förnybara energikällor, energieffektivitet och minskning av växthusgasutsläpp som gäller just nu, eller om de mål som kommissionen nyligen lade fram för 2030. Havsbaserade vindkraftsprojekt inom ramen för återhämtningsprogrammet genererar redan el för elnätet, och bidrar därmed till EU:s mål för förnybara energikällor och växthusgasutsläpp. Projekt som finansieras inom ramen för Europeiska fonden för energieffektivitet bidrar till energieffektivitet. Återhämtningsprogrammets projekt för avskiljning och lagring av koldioxid är nödvändiga för att i rätt tid demonstrera en teknik som krävs för en kostnadseffektiv minskning av växthusgasutsläpp och för övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Infrastruktur och innovation är också nödvändiga för att fullborda den inre energimarknaden och utforma sammanlänkningar som bryter medlemsstaters isolering från de europeiska gas- och elnäten.

I mars 2014 efterlyste Europeiska rådet påskyndade ansträngningar särskilt avseende genomförandet av alla åtgärder för att uppfylla målet för en sammanlänkning av minst 10 % av den installerade elproduktionskapaciteten för alla medlemsstater[2]. Återhämtningsprogrammets projekt har redan bidragit avsevärt till detta mål.

Återhämtningsprogrammets projekt har redan bidragit avsevärt till EU:s mål, och projekten som pågår är fortfarande relevanta för de nyligen föreslagna målen. I denna rapport anges, för varje del av återhämtningsprogrammet, den utveckling som har ägt rum i genomförandet av projekten och av Europeiska fonden för energieffektivitet. Rapporten tar vid efter den rapport som antogs 2013[3] och omfattar genomförandet av projekten mellan oktober 2013 och den 31 augusti 2014 samt de betalningar som gjordes mellan den 1 juli 2013 och den 31 augusti 2014.

II.       ÖVERGRIPANDE GENOMFÖRANDE AV PROJEKTEN

I slutet av 2013 var 30 av 61 projekt redan fullständigt tekniskt slutförda och totalt 1 499 826 548 euro har betalats ut till stödmottagarna.

Utbetalningshastigheten förblir låg, men i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (i bilagan) kan vi se att de flesta projekten har slutförts och att de projektansvariga kommer att lägga fram den slutliga betalningsbegäran i slutet av året. Detta är ett bevis på svårigheterna med att planera sådana här stora och komplicerade projekt. De projektansvariga har också ställts inför ytterligare utmaningar till följd av den tekniska komplexiteten, särskilt vad gäller integreringen av havsbaserad vindkraft i elnätet och avskiljning och lagring av koldioxid, problemen för såväl offentliga myndigheter på statlig nivå som tillsynsmyndigheter att ta fram lämpliga regelverk, bristen på acceptans från allmänhetens sida och svårigheter kopplade till miljöfrågor och offentlig upphandling. Fördröjningar i tillståndsprocessen har dessutom orsakat många av förseningarna.

För närvarande har 42 miljoner euro som inte använts återtagits från det tyska projektet för avskiljning och lagring av koldioxid. För de avbrutna el- och gasinfrastrukturprojekten har 12 miljoner euro återtagits. Detta kan delvis förklaras av att de slutliga kostnaderna understeg de kostnader som uppskattades inledningsvis.

1.         Gas- och elinfrastruktur

Genom återhämtningsprogrammets delprogram för infrastruktur stöds 44 projekt inom tre stora verksamhetsområden.

Projekten genomförs av de systemansvariga för överföringssystemen i respektive medlemsstat eller av projektansvariga. Ett belopp på 2,268 miljarder euro har anslagits, varav 897 973 693 euro (40 %) hade betalats ut till stödmottagarna i april 2014. Ett villkor för utbetalningarna är att de projektansvariga åtar sig att genomföra projektet genom ett slutligt investeringsbeslut.

Projekten omfattar tre områden:

– Gasinfrastruktur- och lagringsprojekt: infrastrukturen för transport av och handel med gas i hela EU måste integreras ytterligare genom att man bygger de sammanlänkningar som saknas mellan medlemsstaterna. Ytterligare diversifiering av EU:s energikällor och leveransvägar bör fortsätta, inbegripet flytande naturgas (LNG).

– Projekt för omvända gasflöden: Under gasförsörjningskrisen mellan Ryssland och Ukraina 2009 stod de flesta av de central- och östeuropeiska medlemsstaterna utan gas, inte på grund av brist på gas i Europa, utan för att de befintliga infrastrukturerna saknade teknisk utrustning och kapacitet att vända på gasflödena från öst-västlig riktning till väst-östlig riktning. Finansiering genom återhämtningsprogrammet har gjort det möjligt att komma till rätta med denna brist och omvända flöden tillämpas numera i Central- och Östeuropa. De främsta exemplen på slutförda projekt är de fyra projekten i Österrike som ger bättre tillgång för alla grannländer till de österrikiska lagringsanläggningarna i Baumgarten, två projekt i Slovakien för att säkra tvåvägsgasflöde mellan Slovakien och Tjeckien och mellan Slovakien och Österrike och förbättrad tillgång till underjordiska gaslagringsanläggningar i Slovakien, och de tre projekten i Tjeckien vilka ökade överföringskapaciteten i nordväst-östlig riktning samt ett projekt i Ungern som möjliggör ett säkert väst-östligt naturgasflöde i Ungern till Rumänien.

– Projekt för elinfrastruktur: Integrationen av en ökad mängd el från olika förnybara energikällor kräver enorma investeringar i ny infrastruktur. Dessutom är ett antal medlemsstater fortfarande ”energiöar” eftersom de är dåligt anslutna till sina grannar och den inre energimarknaden.

1.1       FRAMSTEGEN HITTILLS

Hittills har 27 av de 44 infrastrukturprojekten slutförts (jämfört med 19 i början av 2013). Det finansiella stödet har dessutom avslutats för fyra projekt. Sju projekt har slutförts på elområdet. De återstående fem projekten utvecklas på ett bra sätt, och vissa projekt förväntas bli slutförda under året eller senast 2015. På gasområdet har 20 projekt slutförts medan åtta fortskrider enligt planeringen och fyra håller på att slutföras. De flesta (12 av 14 projekt) av projekten som rör omvända flöden och sammanlänkningar i Central- och Östeuropa har slutförts. Medel från återhämtningsprogrammet har hjälpt till att trygga finansieringen av projekten som därmed kommit igång utan förseningar. Som en följd av detta har säkerheten och tillförlitligheten i gasnätet förbättrats, försörjningstryggheten och diversifieringen har ökat och kritiska flaskhalsar har avlägsnats.

Flera exempel kan ges. Medel från återhämtningsprogrammet har säkrat och ökat den gränsöverskridande gaskapaciteten mellan Frankrike och Belgien. På den belgiska sidan har man byggt och redan tagit i drift två nya kompressionsstationer (Berneau och Winksele). På den franska sidan upphandlades rörledningarna för avsnitten Pitgam–Nedon och Cuvilly–Dierrey–Voisines och anläggningsarbetet pågår.

Medel från återhämtningsprogrammet bidrog till att det danska överföringssystemet kunde utvidgas och förstärkas, vilket möjliggjorde ökade gasleveranser till Sverige och import av gas från Tyskland via sammanlänkningspunkten Ellund. I framtiden kan detta projekt innebära leveranser av norsk gas till konsumenter i centrala Europa och i Östersjöregionen från möjliga leveransvägar från Norge via Danmark.

Slutförandet under 2011 av de två sammanlänkningarna för el mellan Portugal och Spanien, i Douro- och Algarveregionerna, bidrog till att ansluta förnybara energikällor. Medel från återhämtningsprogrammet bidrog i hög grad till att modernisera och utvidga det portugisiska nätet, och därmed till att öka den gränsöverskridande kapaciteten som delas med Spanien.

Medel från återhämtningsprogrammet bidrog också till de första sammanlänkningarna för el mellan Irland och Storbritannien. Genom att bidra till ökningen av kapaciteten för sammanlänkningar för el och möjliggöra en framtida integration av havsbaserad vindkraft, har denna sammanlänkning ökat försörjningstryggheten och diversifieringen när det gäller energikällor för Irland.

Tre projekt inom återhämtningsprogrammet i Östersjöregionen har som mål att förbättra den inre energimarknadens funktionssätt och garantera lika förutsättningar. När projekten har slutförts kommer de i hög grad att bidra till att öka försörjningstryggheten, möjliggöra elhandel och minska regionens importbehov. I detta sammanhang påskyndade medlen från återhämtningsprogrammet anläggandet av undervattenssammanlänkningen för el mellan Estland och Finland (Estlink2), vilken togs i bruk i mars 2014. Estlink2 är en viktig länk för integrationen av den framtida elmarknaden mellan medlemsstaterna vid Östersjön och Nord Pool Spot. Estlink2 kommer dessutom att öka tillförlitligheten hos Östersjöstaternas energisystem, samtidigt som det minskar deras beroende av ryska energileveranser.

Trots vissa framsteg drabbades emellertid fyra projekt på gasområdet av stora svårigheter och de kommer att avvecklas under 2014. Det handlar om Nabucco, Galsi, Poseidon och projektet för omvända flöden i Rumänien. Utgången av de kommersiella förhandlingarna om gasleveranserna var inte positiv för de första tre projekten. Projektet för omvända flöden i Rumänien kunde inte genomföras på grund av tekniska skäl.

1.2       LÄRDOMAR

Avsevärda framsteg har gjorts ifråga om infrastrukturprojekt för el och gas. En stor del av projekten, 40 av 44, är antingen slutförda eller fortskrider planenligt. För vissa projekt har slutdatumet för genomförandet förlängts (se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar).

Återhämtningsprogrammet förbättrar konkret den inre marknadens funktionssätt genom att det skapar sammanlänkningar mellan de östra och västra delarna av EU och ger tryggare energiförsörjning i de berörda länderna och regionerna. Vissa viktiga milstolpar har uppnåtts: projekten för omvända gasflöden är igång, vilket gjorde att man undvek en gasförsörjningskris under perioden med sträng kyla i februari 2012. De elprojekt som får stöd inom programmet bidrar i stor utsträckning till att fullborda den inre marknaden. Elnätsprojekten kommer att bidra till att absorbera den el som produceras från förnybara energikällor. Färdigställandet av ett energiinfrastruktursystem som omfattar hela EU går framåt tack vare undanröjandet av flaskhalsar och den gradvisa integreringen av ”energiöar”, t.ex. de tre baltiska staterna, Iberiska halvön, Irland, Sicilien och Malta.

Som läget är i dag räknar man med att majoriteten av de 13 pågående projekten bör kunna slutföras under 2014 och 2015, och att endast ett fåtal projekt kommer att pågå fram till 2017.

Man har kunnat visa att en del av projekten främst försenades på grund av tillståndsförfarandena, skillnader i lagstiftning vid gränsöverskridande projekt och brist på kommersiell bärkraftighet. I detta sammanhang stöder återhämtningsprogrammet utvecklingen av en europeisk politik för energiinfrastruktur, vilken utgör en huvudprioritet för energipolitiken. I riktlinjerna för den transeuropeiska energiinfrastrukturen[4] finns rekommendationer för hur man på ett lämpligt sätt bör utveckla projekten av gemensamt intresse i åtta fastställda prioriterade korridorer. Projekt av gemensamt intresse kan framför allt dra nytta av påskyndade förfaranden (högst tre och ett halvt år) för att erhålla tillstånd och av rättsliga incitament för att underlätta genomförandet av gränsöverskridande projekt, samt kan komma ifråga för finansiering från Fonden för ett sammanlänkat Europa[5].

2. Projekt för havsbaserad vindkraft

2.1   Framstegen hittills

Återhämtningsprogrammets delprogram för havsbaserad vindkraft består av nio projekt och ger 565 miljoner euro i stöd inom följande två huvudsakliga verksamhetsområden:

· Storskaliga test, tillverkning och utplacering av innovativa turbiner och fundamentstrukturer till havs (sex projekt).

· Utveckling av modulbaserade lösningar för nätanslutning av stora mängder vindkraft (tre projekt).

Tre av dessa projekt har slutförts och ett avslutades i förtid. 226 981 500 euro har betalats ut till projekten.

2.2       Framstegen hittills områdesvis

2.2.1 Framstegen med innovativa turbiner och strukturer till havs

Sedan den senaste rapporten har ytterligare två projekt slutförts på ett framgångsrikt sätt, nämligen Bard I och Borkum West II. Tillsammans med det redan slutförda Thornton Bank-projektet har dessa tre projekt resulterat i att ytterligare 925 MW vindkapacitet har integrerats i nätet, tack vare medel från återhämtningsprogrammet.

Ett annat projekt, Nordsee Ost, framskrider planenligt och vindkraftsparken bör kunna tas i drift innan årets slut.

När det gäller de återstående två projekten, Aberdeen Offshore Wind Farm – Wind Deployment Centre och Global Tech I, finns det fortfarande stora svårigheter med genomförandet. I Aberdeen har svårigheter med att få planeringstillstånd försenat projektet. Man bedömer att det tidigast kan fattas beslut om slutinvesteringen under andra kvartalet 2015 (med slutförande under 2018). Global Tech-projektet har ännu inte fått tillstånd, men det behöver en medinvesterare innan det kan ske några avgörande framsteg. Kommissionen fortsätter att noga övervaka situationen, och kommer att avsluta projekten om det inte sker några verkliga framsteg inom de närmaste tolv månaderna.

2.2.2 Framsteg i integrationen av vindkraft i elnätet

Ett projekt, HVDC Hub, har avslutats. De två återstående projekten, Kriegers Flak och Cobra Cable, kommer inte att kunna slutföras på åtskilliga år.

När det gäller Kriegers Flak har de projektansvariga mottagit anbuden från den upphandling som krävdes för att bygga upp projektet. Anbuden för vissa viktiga tekniska komponenter låg avsevärt över det pris som man hade budgeterat. Detta har tvingat de projektansvariga att göra en ny bedömning av projektets utformning i syfte att minska kostnaderna. Denna bedömning pågår och kommissionen väntar på ett förslag från de projektansvariga att ändra projektet och dess varaktighet. Kommissionen ska granska förslaget för att se om det är förenligt med återhämtningsprogrammet. Om så är fallet kommer man att göra en ny upphandling av vissa komponenter innan man fattar det slutliga investeringsbeslutet.

Angående Cobra Cable har det skett betydande framsteg sedan den senaste rapporten. Bidragsavtalet har ändrats och åtgärderna har förlängts till december 2017. Till följd av ändringen kommer de projektansvariga att ansöka om de nödvändiga tillstånden och utfärda inbjudan att lämna anbud, för att man ska kunna fatta det slutliga investeringsbeslutet under andra kvartalet 2016. Kabeln bör vara i drift två år senare.

3. Avskiljning och lagring av koldioxid

Återhämtningsprogrammets delprogram bestod av sex projekt som gav 1 miljard euro i stöd till projekt som hade som mål att demonstrera den fullständiga processen för avskiljning, transport och lagring av koldioxid.

Uppgifter från den 30 april 2014:

Ett projekt har slutförts som tillhandahöll operativa pilotanläggningar för avskiljning, transport och lagring av koldioxid. Tre projekt har avslutats i förtid. Två projekt pågår. 374 871 355 euro har betalats till dessa projekt.

Framsteg i projekt för avskiljning och lagring av koldioxid

Den del av Compostillaprojektet som omfattades av bidraget från återhämtningsprogrammet slutfördes i oktober 2013, och resulterade i det lyckade uppförandet av tre pilotanläggningar för avskiljning, transport och lagring. Resultaten av de tester som gjordes i pilotanläggningarna och annat förberedelsearbete bidrog till kunskapsutbyte inom nätverket för projektet för avskiljning och lagring[6], som även offentliggjorde en rapport om projektet. Den projektansvarige beslutade sig därefter för att inte gå vidare med uppförandet av demonstrationsanläggningen, vilken inte hade omfattats av bidraget från återhämtningsprogrammet. Pilotanläggningarna kommer att vara mycket användbara testplatser framöver och kan fortsätta att drivas tack vare stöd från den spanska staten. Tjänster från pilotanläggningarna kommer att bjudas ut på marknaden[7].

De återstående två projekten, Road (i Nederländerna) och Don Valley (i Storbritannien), har haft fortsatta svårigheter att få den nödvändiga finansieringen för både anläggandet och driften.

Don Valley-projektet har gjort avsevärda framsteg i förberedelserna för anläggandet av infrastrukturen för transport och lagring av koldioxid i en saltvattensakvifer. Don Valley-projektets framtid är dock helt beroende av att det får driftsstöd genom det brittiska systemet för CFD-kontrakt. I augusti 2014 offentliggjorde den brittiska regeringen ett policydokument i vilket man redovisar kommande steg i tänkbara utformningar av ett system för CFD-kontrakt inom avskiljning och lagring av koldioxid som är lämpligt för projekt som Don Valley. Kommissionen kommer att fortsätta sina diskussioner, både med de projektansvariga och med den brittiska regeringen om val av tidpunkt för projektet och utsikterna för att man fattar ett positivt slutligt investeringsbeslut.

Angående Road-projektet innebär bristen på finansiering, som främst beror på det låga koldioxidpriset, att man måste hitta kompletterande medel. Europeiska kommissionen har gjort stora ansträngningar för att försöka föra samman de berörda medlemsstaterna, vilka erkänner projektets potential, de berörda partnerna inom industrin och Norge för att hitta en lösning. Detta har omfattat förslag om att alla parter tillför mer medel i det inledande skedet och om hur Horisont 2020-medel kan användas som hävstång för kompletterande medlemsstatsfinansiering för projektets operativa fas. Man måste hitta en lösning på den rådande bristen på kapital i Road-projektet före den 31 december 2014, det nuvarande slutdatumet för bidragsavtalet genom återhämtningsprogrammet.

III.        EUROPEISKA FONDEN FÖR ENERGIEFFEKTIVITET

Europeiska fonden för energieffektivitet inrättades i juli 2011 med ett EU-bidrag på 146,3 miljoner euro för att stödja projekt för energieffektivitet. Den inkluderar ett bidrag på 125 miljoner euro till en fond som hittills har nått en total volym på 265 miljoner euro[8], med stöd av ett bidragsinstrument för tekniskt stöd på 20 miljoner euro och 1,3 miljoner euro för informationskampanjer.

Sedan antagandet av halvtidsutvärderingen i november 2013, som en del av återhämtningsprogrammets sista årsrapport, har ytterligare sju projekt godkänts. Fonden har totalt fördelat 219 miljoner euro till 13 projekt, främst inom sektorn för energieffektivitet.

EU:s hela bidrag till fonden (125 miljoner euro) har alltså framgångsrikt tilldelats projektinvesteringar fram till den 31 mars 2014, i enlighet med förordningen[9].

1.         Framstegen hittills

Fond

I slutet av 2013 tecknade fonden sin andra aktieinvestering i ett biomassaleldat kraftvärmeverk i Rennes och upprepade därmed en liknande aktieinvestering i Orléans (båda i Frankrike). Europeiska fonden för energieffektivitet ingick även sitt första partnerskap med ett finansinstitut: ett grönt finansieringsinstrument med den rumänska banken ”Banca Transilvania”, för att tillhandahålla mindre lån till offentliga myndigheter i Rumänien tillsammans med tekniskt stöd för projekt för energieffektivitet. Den fullständiga förteckningen över godkända och undertecknade projekt finns som bilaga till denna rapport.

Tekniskt stöd

Det tekniska stödet på 20 miljoner euro gavs till 20 projekt för att hjälpa till att strukturera dem. Ungefär 2,2 miljoner euro från budgeten för tekniskt stöd kommer inte att fördelas. Detta kan förklaras med att de flesta projekt som har finansierats hittills inte har behövt något tekniskt stöd. De första projekten som identifierades i fondens inkörningsfas hade förvisso en högre utvecklingsnivå, så att man skulle kunna hantera tidsbegränsningen och återhämtningsmålet i förordningen. Det senaste tekniska stödet som gavs under 2013 gick till de offentliga myndigheterna i Ringkøbing-Skjern (Danmark) för utveckling av projekt för biomassa, Rhône-Alpes (Frankrike) för utarbetning av ett renoveringsprogram för skolor, Ore Valley Housing Association för utveckling av ett fjärrvärmesystem och Elche (Spanien) för utveckling av ett offentligt belysnings- och renoveringsprogram.

Informationskampanjer

Epec[10] har slutfört informationskampanjen, under vilken man inriktade sig på tre aspekter: stöd för utvecklingen av energiprestandaavtal i medlemsstaterna, främjande av optimal användning av struktur- och sammanhållningsfonderna för energieffektivitet och förnybar energi, och spridande av information om ändrad policy och prioriteringar för den fleråriga budgetramen för 2014–2020. I de olika medlemsstaterna anordnades skräddarsydda seminarier och uppföljningsverksamheter, som hade sin grund i utarbetandet av olika faktablad och landstrategier.

2. Huvudsakliga slutsatser och utsikter

Fonden har på ett framgångsrikt sätt uppfyllt sitt mål genom att man har fördelat hela EU-bidraget före slutet på den investeringsperiod som har angetts i förordningen och tillhandahållit innovativa finansieringslösningar till projekt för energieffektivitet. Det tekniska stödet har också visat sig vara mycket användbart till att stödja offentliga myndigheter i utarbetandet av de projekt som sedan finansieras genom fonden.

Europeiska fonden för energieffektivitet kommer även framöver att använda en balanserad investeringsmetod och utvidga sin geografiska täckning för att möta de olika behoven hos europeiska lokala och regionala offentliga myndigheter. Fonden har stegvis skapat en solid meritlista över lönsamma investeringar (nettovinst som registrerats 2013) och kommer nu aktivt att söka efter kompletterande större investerare för att ge ytterligare kraft till EU:s bidrag.

IV. Övergripande slutsatser

Återhämtningsprogrammet har gett goda resultat. Huvuddelen av projekten har slutförts, främst när det gäller programmets sammanlänkningsdelar. De ökar EU:s återhämtningsförmåga om det skulle uppstå någon försörjningskris, och bidrar till uppfyllandet av EU:s energi- och klimatförändringsmål.

Europeiska fonden för energieffektivitet har också varit framgångsrik: en kommersiell fond har inrättats som kommer att fortsätta växa och skapa finansieringslösningar och vinster som täcker de administrativa kostnaderna, aktieägarnas utdelningar och återbetalningen av etableringskostnaderna.

Det mest problematiska området är avskiljning och lagring av koldioxid. Som redan har fastställts i tidigare rapporter speglar detta många olika faktorer, av vilka den viktigaste är det förändrade kommersiella läget för tekniken sedan återhämtningsprogrammet inleddes. Kommissionen fortsätter att göra allt den kan politiskt sett för att vidareutveckla de återstående två projekten. Deras framgång kommer emellertid att vara beroende av insatser från privata investerare och nationella regeringar.

Genomförandet av programmet har gått långsammare än förväntat på vissa områden, vilket generellt sett berott på orsaker som legat utanför kommissionens direkta kontroll. Tillståndsfrågor (t.ex. Aberdeen), problem med kostnaderna för innovativa tekniker (t.ex. Kriegers flak), ny nationell lagstiftning (t.ex. Cobra Cable) och finansiering har bidragit till förseningarna.

Oaktat dessa förseningar är värdet av storskalig infrastruktur, innovativa tekniker och innovativ EU-finansiering för att uppnå EU:s leveranstrygghet, inremarknads- och klimatförändringsmål emellertid fortfarande högt. Detta har understrukits av rådet och Europaparlamentet när de ökade EU-medlen för energiinfrastruktur och innovation i Fonden för ett sammanlänkat Europa, Horisont 2020 och strukturfonderna enligt den nya budgetramen. Slutförandet av de återstående projekten inom återhämtningsprogrammet kommer att komplettera dessa program och ge värdefulla kunskaper att bygga vidare på när de till sist avslutas.

[1]               COM(2014) 330 final.

[2]               Den europeiska strategin för energitrygghet avser att utvidga detta mål till 15 % senast 2030.

[3]               COM(2013) 791 final.

[4]               Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer (EUT L 115, 25.4.2013, s. 39).

[5]               Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa (EUT L 348, 20.12.2013, s. 129).

[6]               http://ccsnetwork.eu/

[7]               http://www.ciuden.es/index.php/en/tecnologias/instalaciones

[8]           Kompletterande investeringar har gjorts av Europeiska investeringsbanken (75 miljoner euro), Cassa Depositi e Prestiti SpA (CDP) (60 miljoner euro) och Investment Manager Deutsche Bank (DB) (5 miljoner euro).

[9]               Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2010 av den 15 december 2010 om ändring av förordning (EG) nr 663/2009 om inrättande av ett program för hjälp till ekonomisk återhämtning genom finansiellt stöd från gemenskapen till projekt på energiområdet (EUT L 346, 30.12.2010, s. 5).

[10]             The European PPP Expertise Centre (Epec) är ett gemensamt initiativ från EIB, Europeiska kommissionen, EU-medlemsstaterna och kandidatländerna. Epec hjälper till  att stärka förmågan hos sina medlemmar från den offentliga sektorn att göra transaktioner inom ramen för offentlig-privata partnerskap. http://www.eib.org/epec/.

BILAGA 1

Betalningar inom återhämtningsprogrammet

Totala betalningar som gjorts för projekt inom återhämtningsprogrammet (i euro) Uppgifter från den 31 augusti 2014:

Budgetpost || År || Totalt

Sammanlänkningar || 2010 || 360 855 255,05

|| 2011 || 224 168 978,21

2012 || 129 803 680,81

2013 || 126 931 210,31

2014 || 56 214 568,83

Totalt |||| 897 973 693,21

CCS || 2010 || 193 746 614,74

2011 || 192 003 911,76

2012 || -5 616 118,92

2013 || 26 844 338,79

2014 || -32 107 391,30

Totalt |||| 374 871 355,07

HAVSBASERAD VINDENERGI || 2010 || 146 307 027,84

|| 2011 || 41 300 324,67

2012 || 15 624 303,94

2013 || 11 990 156,27

2014 || 11 759 687,45

Totalt |||| 226 981 500,17

Europeiska fonden för energieffektivitet: ||||

|| 2011 || 30 000 000,00

|| 2012 || 934 251,15

2013 || 24 892 026,95

2014 || 32 333 453,99

Totalt || || 88 159 732,09

Totalsumma || 2010 || 700 908 897,63

2011 || 487 473 214,64

|| 2012 || 140 746 116,98

2013 || 190 657 732,32

2014 || 68 200 318,97

Totalt || || 1 587 986 280,54

Betalningskrav har dragits av från betalningarna