26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/88

—

med beaktande av sina resolutioner om tidigare årsrapporter från kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

—

med beaktande av kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Årsrapport 2011 (COM(2012)0408) och dess följedokument (SWD(2012)0227, SWD(2012)0228, SWD(2012)0229 och SWD(2012)0230) (1),

—

med beaktande av Olafs rapport Årsrapport 2011  (2),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåret 2011 samt institutionernas svar (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och revisionsrätten om kommissionens strategi för bedrägeribekämpning (COM(2011)0376),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Herkulesprogrammet III för skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen (COM(2011)0914),

—

med beaktande av artikel 325.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (4),

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2012 om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Årsrapport 2010 (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption (7), dess skriftliga förklaring av den 18 maj 2010 om EU:s insatser när det gäller att bekämpa korruption (8), och kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Insatser mot korruption på EU:s territorium (COM(2011)0308),

—

med beaktande av Olafs årsrapport för 2012 och rapporten från Olafs övervakningskommitté för samma år,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0197/2013), och av följande skäl:

A.

EU och medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar att skydda unionens ekonomiska intressen och bekämpa bedrägerier, och ett nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna är av stor betydelse.

B.

Medlemsstaterna har det primära ansvaret för genomförandet av ungefär 80 procent av unionens budget samt för uppbörden av egna medel, bland annat i form av mervärdesskatt och tullar.

C.

Kommissionen har nyligen tagit ett antal viktiga initiativ med åtgärder för att bekämpa bedrägerier.

1.

Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna är skyldiga att motarbeta bedrägerier och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, vilket är fastställt i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

2.

Europaparlamentet påminner om att det är lika viktigt att se till att dessa ekonomiska intressen skyddas både vid uppbörden av EU:s medel och i samband med utgifter.

3.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Årsrapport 2011 (”kommissionen årliga rapport”). Parlamentet beklagar dock att rapporten begränsas till de uppgifter som medlemsstaterna har inrapporterat. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna använder olika definitioner för liknande typer av överträdelser och att alla inte samlar in samma och lika detaljerade statistiska uppgifter enligt gemensamma kriterier, vilket gör det svårt att samla in tillförlitlig och jämförbar statistik på EU-nivå. Parlamentet beklagar därför att det inte är möjligt att bedöma den faktiska omfattningen totalt av oriktigheter och bedrägerier i enskilda medlemsstater eller att identifiera och bestraffa medlemsstaterna med den största förekomsten av oriktigheter och bedrägerier, vilket parlamentet upprepade gånger har krävt. Parlamentet kräver därför att standardiserade utvärderingskriterier för oriktigheter och bedrägerier fastställs i alla medlemsstater och åtföljs av lämpliga sanktioner för de skyldiga.

4.

Europaparlamentet betonar att bedrägeri är en uppsåtlig handling som innebär ett brott och att en oriktighet är att inte följa en regel, och beklagar att kommissionen i sin rapport inte behandlar bedrägerier på djupet och hanterar oriktigheter mycket brett. Parlamentet betonar att artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avser bedrägerier och inte oriktigheter, och begär att en åtskillnad ska göras mellan bedrägerier och fel eller oriktigheter.

5.

Europaparlamentet noterar att det enligt kommissionens årliga rapport rapporterades 1 230 oriktigheter som ska ha skett med bedrägligt uppsåt och att dess ekonomiska effekter minskade med 37 procent jämfört med 2010 och uppgick till 404 miljoner EUR. Parlamentet konstaterar att sammanhållningspolitiken och jordbruket förblir de två områden som är utsatta för flest bedrägerier med uppskattade ekonomiska effekter på 204 miljoner EUR respektive 77 miljoner EUR. Dock frågar sig parlamentet om denna nedgång återspeglar den verkliga situationen när det gäller bedrägerier eller om det snarare är ett tecken på att medlemsstaternas tillsyns- och kontrollsystem är bristfälliga.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka effektiviteten hos medlemsstaternas tillsyns- och kontrollsystem och se till att uppgifterna om nivån på oriktigheterna i medlemsstaterna avspeglar den faktiska situationen.

7.

Europaparlamentet betonar att situationen där medlemsstater inte lämnar uppgifter på ett punktligt sätt eller lämnar inkorrekta uppgifter har pågått i flera år. Parlamentet betonar att det är omöjligt att göra jämförelser och en objektiv bedömning av omfattningen på bedrägerier i EU:s medlemsstater. Parlamentet betonar att Europaparlamentet, kommissionen och Olaf inte är i stånd att utföra sina uppgifter ordentligt när det gäller bedömning av situationen och inlämnandet av förslag och upprepar att en sådan situation inte kan tolereras. Kommissionen uppmanas att ta fullt ansvar för att återvinna oriktigt betalda medel till EU-budgeten. Kommissionen uppmanas vidare att införa enhetliga rapporteringsprinciper i alla medlemsstater och att säkerställa att jämförbara, tillförlitliga och korrekta uppgifter insamlas.

8.

Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen behöver intensifiera sina ansträngningar att stärka principerna om e-förvaltning vilket skulle skapa förutsättningar för större transparens i de offentliga finanserna. Parlamentet uppmärksammar det faktum att elektroniska transaktioner, i motsats till kontanttransaktioner, inte är anonyma och att det därför blir svårare att begå bedrägerier och lättare att identifiera misstänkta bedrägerifall. Medlemsstaterna uppmanas att sänka sina trösklar över vilka man obligatoriskt måste betala på annat sätt än kontant.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta kopplingen mellan medlemsstaternas rapportering av bedrägerier och avsaknaden av en harmoniserad straffrätt som innehåller en gemensam definition av bedrägerier och överträdelser när det gäller skyddet av unionens ekonomiska intressen. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna straffrättssystem endast har harmoniserats i begränsad omfattning.

10.

Europaparlamentet betonar att 233 undersökningsrapporter offentliggjorts om fall av bedrägeri i samband med missbruk av EU-medel under 5 år i de 27 medlemsstaterna, där Förenade kungariket, Slovakien, Tyskland, Bulgarien, Spanien, Rumänien och Estland är de medlemsstater som rapporterar mest aktivt (9). Parlamentet anser att undersökande journalistik spelat en viktig roll när det gäller att avslöja bedrägerier som påverkar unionens ekonomiska intressen och att detta är en värdefull informationskälla som bör beaktas av Olaf och rättsvårdande och andra berörda myndigheter i medlemsstaterna.

11.

Europaparlamentet påminner om att man i sin resolution av den 6 april 2011 om skyddet av Europeiska unionens finansiella intressen – Kampen mot bedrägerier – Årsrapport 2009 (10) efterlyste obligatoriska nationella förvaltningsförklaringar som granskats av de nationella revisionsmyndigheterna och konsoliderats av revisionsrätten. Parlamentet beklagar att inga ytterligare åtgärder har vidtagits i denna riktning.

12.

Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att bedrägerier följs upp ordentligt på europeisk nivå. Parlamentet är förbluffat över att Olafs generaldirektör i utredningsprioriteringarna för 2012 och 2013 har infört sektorsspecifika trösklar för de sannolika finansiella effekterna så att fall där den sannolika finansiella effekten ligger under tröskeln betraktas som underordnade och sannolikt inte kommer att utredas alls. Parlamentet noterar att tröskeln i tullsektorn är 1 000 000 EUR, 100 000 för Sapardmedel, 250 000 EUR för jordbruksmedel, 500 000 EUR för strukturfonderna, 1 000 000 EUR i Eruf, 50 000 EUR för centrala utgifter och externt bistånd samt 10 000 EUR i EU:s personalsektor. Parlamentet anser att detta är oacceptabelt. Parlamentet kräver att generaldirektören genast ska ändra den nuvarande praxisen och överge tröskelmetoden och istället prioritera arbetsbördan.

13.

Europaparlamentet begär att korruption som skadar Europeiska unionens ekonomiska intressen ska betraktas som bedrägeri vid tillämpningen av artikel 325.5 i EUF-fördraget och att sådan också ska behandlas i kommissionens rapport om skyddet av Europeiska unionens ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier.

14.

Europaparlamentet betonar att andelen fällande domar i mål som rör brott mot EU:s budget varierar avsevärt från en EU-medlemsstat till en annan, från 14 procent till 80 procent. Parlamentet betonar att harmoniseringen av medlemsstaterna strafflagar fortfarande är begränsad och att det rättsliga samarbetet bör stärkas. Parlamentet efterlyser en ambitiös europeisk lagstiftning och bättre samarbete och samordning mellan alla medlemsstater i syfte att säkerställa hårda straff för bedragare och att avskräcka från bedrägerier.

15.

Europaparlamentet konstaterar att det belopp som ska återvinnas till följd av avslöjade oriktigheter uppgick till 321 miljoner EUR 2001, varav 166 miljoner EUR redan har återvunnits av medlemsstaterna. Parlamentet noterar i detta avseende att återvinningsprocenten för traditionella egna medel ökade 2011 till 52 procent jämfört med 46 procent 2010.

16.

Europaparlamentet noterar Olafs rapport för 2011 och dess översikt över framstegen när det gäller rättsliga åtgärder som inleddes mellan 2006 och 2011, enligt vilka mer än hälften av åtgärderna väntar på rättsliga avgöranden (11). Särskilt uppmärksamhet bör fästas vid fall som avser tullbedrägerier, vilket är ett av de områden som har den högsta andelen systembetingad korruption i Europa.

17.

Europaparlamentet konstaterar bekymrat att kommissionen till följd av den pågående ekonomiska krisen inte har för avsikt att öka EU-finansieringen till brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna för att förbättra skyddet av EU:s ekonomiska intressen som en del av sin nya heltäckande EU-strategi. Parlamentet anser att denna strategi bör vara ett samstämt och övergripande svar syftande till att minska smugglingen och öka de uppburna inkomsterna och därmed säkerställa att en sådan investering betalar sig i framtiden.

18.

Europaparlamentet påminner om att uppbörden av moms och tullar direkt påverkar både medlemsstaternas ekonomier och EU-budgeten, och att samtliga medlemsstater bör ge högsta prioritet åt att förbättra systemen för insamling av medel och se till att alla transaktioner registreras formellt och lämnar den svarta ekonomin.

19.

I detta sammanhang betonar Europaparlamentet att skatteflykt och skatteundandragande utgör ett väsentligt hot mot EU:s offentliga finanser. Uppskattningsvis går 1 miljard EUR förlorade p.g.a. skattebedrägerier och skatteundandragande varje år i EU, vilket motsvarar en årlig kostnad på ca 2 000 EUR för varje EU-medborgare. Parlamentet påpekar att de förlorade skatteintäkterna i EU i dag överskrider det sammanlagda belopp som medlemsstaterna lägger på hälsovård, och är fyra gånger större än det belopp som satsas på utbildning i EU.

20.

Europaparlamentet betonar att varje euro som går förlorad p.g.a. tull- och momsbedrägerier måste betalas av EU:s medborgare, i enlighet med den mekanism som balanserar EU:s budget med BNI-anknutna medel. Det är oacceptabelt att de ekonomiska aktörer som sysslar med bedrägerier faktiskt subventioneras av EU:s skattebetalare. Parlamentet betonar att både kommissionen och medlemsstaterna bör ge kampen mot skatteflykt allra högsta prioritet. Medlemsstaterna uppmanas att göra sina skattesystem enklare och transparentare eftersom skattebedrägerier ofta gynnas av komplexa och ej transparenta skattesystem.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sin samordning med medlemsstaterna för att samla in tillförlitliga uppgifter om tull- och momsgapet i medlemsstaterna, och regelbundet rapportera till parlamentet i denna fråga.

22.

Europaparlamentet välkomnar att 98 procent av de traditionella egna medlen erhålls utan speciella problem, men noterar olikheter mellan medlemsstaternas resultat när det gäller att få in de resterande 2 procenten (12).

23.

Europaparlamentet betonar att när det gäller traditionella egna medel är inkomsterna från tullavgifter en viktig inkomstkälla för medlemsstaternas regeringar som behåller 25 procent för att täcka kostnaderna för uppbörden. Parlamentet upprepar att ett effektivt förebyggande av oriktigheter och bedrägerier inom detta område skyddar unionens ekonomiska intressen och har viktiga konsekvenser för den inre marknaden, genom att det utesluter en orättvis fördel för ekonomiska aktörer som undviker tullar framför dem som uppfyller sina skyldigheter i detta avseende. Problemets kärna är den odeklarerade importen eller den som har undgått tullens övervakning.

24.

Europaparlamentet är djupt oroat av revisionsrättens slutsats att de finns allvarliga brister i de nationella tullmyndigheternas övervakning (13).

25.

Europaparlamentet betonar att tullunionen är ett område där EU har exklusiv behörighet och därför är det kommissionens skyldighet att införa de åtgärder som krävs för att garantera att tullmyndigheterna i medlemsstaterna agerar som om de vore en enda myndighet samt övervaka att åtgärderna genomförs.

26.

Europaparlamentet föreslår att man studerar möjligheten att inrätta en grupp med europeiska tulltjänstemän som skulle vara specialiserade på bedrägeribekämpning och fungera som stöd till nationella tullmyndigheter.

27.

Europaparlamentet påminner om att 70 procent av tullförfarandena i EU är förenklade. Parlamentet är djupt oroat över revisionsrättens iakttagelser i dess särskilda rapport nr 1/2010, som avslöjade allvarliga brister inom detta område och visade på dåligt genomförda eller dåligt dokumenterade kontroller, begränsat utnyttjande av tekniker för automatisk bearbetning av uppgifter, överdrivet utnyttjande av förenklade förfaranden samt efterhandskontroller av dålig kvalitet.

28.

Europaparlamentet understryker att moderna it-lösningar och direkt tillgång till uppgifter är av avgörande betydelse för att tullunionen ska kunna fungera effektivt. De nuvarande lösningarna är otillfredsställande. Parlamentet är särskilt oroat av iakttagelserna i den första verksamhetsrapporten från Eurofisc 2011 (14) som offentliggjordes i maj 2012, nämligen att skatteförvaltningen i de flesta medlemsstaterna inte har direkt tillgång till uppgifter från tullen och att det därför inte är möjligt att göra automatiska samkörningar med skatteuppgifterna.

29.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen och medlemsstaterna inte har kunnat se till att i tid genomföra den uppdaterade tullkodexen, och betonar att den beräknade ekonomiska vinst man förlorat på grund av förseningarna i införandet av den nya tullkodexen uppgår till ca 2,5 miljarder EUR i årliga driftsbesparingar för kostnader för att till fullo följa regelverket och till så mycket som 50 miljarder EUR för en utvidgad internationell handelsmarknad (15). Kommissionen uppmanas att beräkna kostnaden för att skjuta upp tillämpningen av den uppdaterade tullkodexen och kvantifiera budgetkonsekvenserna av ett sådan uppskjutande.

30.

Europaparlamentet betonar att det krävs förstärkta insatser för att bekämpa tullbedrägerier och välkomnar inrättandet av ett system för transiteringsinformation mot bedrägeri (Anti-Fraud Transit Information System (ATIS)), ett centralt register avsett att hålla alla myndigheter informerade om förflyttningar av transitvaror inom EU.

31.

Europaparlamentet uppmanar, med tanke på de gemensamma tullåtgärder som genomfördes 2011 mellan EU och dess medlemsstater och vissa länder utanför EU, att sådana åtgärder genomförs regelbundet för att fokusera på smuggling av känsliga varor och bedrägerier i vissa högrisksektorer. Parlamentet betonar att gemensamma tullinsatser under 2011 innebar att 1,2 miljoner cigaretter beslagtogs och att skatte- och tullbedrägerier till ett värde på över 1,7 miljoner EUR upptäcktes.

32.

Europaparlamentet påminner om att en korrekt tillämpning av tullförfarandena har direkta konsekvenser för momsberäkningen. Parlamentet beklagar de brister som revisionsrätten har funnit inom detta område. I synnerhet är det är djupt oroande att revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 13/2011 fann att de extrapolerade förlusterna uppgick till ca 2 200 miljoner EUR (16), enbart vid tillämpningen av tullförfarande 42 (17) under 2009, i de sju medlemsstaterna som granskades, vilket motsvarar 29 procent av den mervärdesskatt som teoretiskt hade kunnat tas ut på det beskattningsbara värdet av all import som behandlades enligt tullförfarande 42 under 2009 i dessa sju medlemsstater.

33.

Europaparlamentet är djupt oroat över att momsbedrägerier är en så utbredd praxis. Parlamentet påpekar att metoden för momsuppbörd har varit oförändrad ända sedan den infördes. Metoden är föråldrad med tanke på de många förändringarna i den tekniska och ekonomiska miljön. Parlamentet framhåller att initiativ rörande direkt beskattning kräver enhälliga beslut i rådet. Parlamentet beklagar att två viktiga initiativ för att bekämpa momsbedrägeri för närvarande är blockerade i rådet (18), nämligen förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en mekanism för snabba insatser mot mervärdesskattebedrägeri (COM(2012)0428) och förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG beträffande frivillig och tillfällig tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa varor och tjänster som är känsliga för bedrägeri (COM(2009)0511).

34.

Europaparlamentet betonar behovet av kopplingar i realtid mellan affärstransaktioner och skattemyndigheter för att bekämpa skatteundandragande.

35.

Europaparlamentet är övertygat om att de momsbelopp som undgår uppbörd kan minskas om man kan eliminera de oredovisade transaktionerna.

36.

Europaparlamentet har noterat att smuggling av högt beskattade varor orsakar stora inkomstbortfall för EU:s och medlemsstaternas budgetar, och att den direkta förlusten av tullintäkter till följd enbart av cigarettsmuggling uppskattas till mer än 10 miljarder EUR per år.

37.

Europaparlamentet betonar att cigarettsmuggling utgör en viktig finansieringskälla för internationellt sammansatta kriminella organisationer, och påpekar därför vikten av att stärka den yttre dimensionen av kommissionens handlingsplan för att bekämpa smugglingen av cigaretter och alkohol längs EU:s östra gräns. Enligt den ska grannländernas förmåga att kontrollera efterlevnaden av lagstiftning stödjas, tekniskt stöd och utbildning tillhandahållas, medvetenheten ökas och det operativa samarbetet, såsom gemensamma tullinsatser, intensifieras, inklusive informationsutbyte och fördjupat internationellt samarbete. Parlamentet betonar särskilt vikten av samarbete mellan medlemsstaterna, Ryssland och länderna inom det östliga partnerskapet (Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina) för att genomföra de riktade åtgärder som föreslås i denna handlingsplan.

38.

Europaparlamentet är medvetet om att den östra gränsen är ett särskilt sårbart geografiskt område i detta sammanhang. Parlamentet välkomnar att kommissionen har offentliggjort en handlingsplan för att bekämpa cigarett- och alkoholsmuggling längs EU:s östra gräns.

39.

Europaparlamentet välkomnar Olafs verksamhet när det gäller att genomföra den ovannämnda handlingsplanen. Parlamentet välkomnar särskilt det lyckade resultatet för ”Operation Barrel” som var ett samarbete mellan 24 medlemsstater, Norge, Schweiz, Kroatien och Turkiet som fick aktivt stöd från generaldirektoratet för skatter och tullar, Europol, Frontex och Världstullorganisationen, och som ledde till att 1,2 miljoner cigaretter kunde beslagtas.

40.

Europaparlamentet välkomnar att protokollet om avskaffande av olaglig handel med tobaksprodukter antogs den 12 november 2012 vid den femte konferensen med parterna till WHO:s ramkonvention om tobakskontroll.

41.

Europaparlamentet påminner om att 94 procent av EU:s budget investeras i medlemsstaterna och att det i dessa ekonomiskt svåra tider är mycket viktigt att alla pengar satsas väl. Därför måste man inom alla finansieringsprogram prioritera kampen mot bedrägerier riktade mot EU:s budget för att göra det lättare att få tillbaka förlorade medel, så att EU:s budget endast går till huvudmålen, t.ex. att skapa sysselsättning och tillväxt.

42.

Europaparlamentet beklagar att de flesta oriktigheterna när det gäller EU-utgifter sker på nationell nivå.

43.

Europaparlamentet betonar att ökad transparens som möjliggör riktiga kontroller är nyckeln till att avslöja bedrägerier. Parlamentet påminner om att kommissionen under tidigare år uppmanats att vidta åtgärder för att se till att transparent information om mottagare av EU-stöd finns på ett enda ställe. Parlamentet beklagar att denna åtgärd inte har genomförts. Parlamentet upprepar därför sin uppmaning till kommissionen att ta fram åtgärder för att öka de rättsliga arrangemangens transparens och ett system där uppgifter om alla som tar emot EU-medel offentliggörs på samma webbplats, oberoende av vem som förvaltar medlen, och som baseras på standardiserad information som ska lämnas av alla medlemsstater på minst ett av unionens arbetsspråk. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen och förse den med fullständig och tillförlitlig information om mottagarna av de EU-medel som förvaltas av medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att utvärdera systemet med gemensam förvaltning och prioritera en rapport till parlamentet.

44.

Europaparlamentet välkomnar att Nederländerna, Polen och Finland har förbättrat sin efterlevnad av reglerna om konsekvent rapportering, och att den övergripande efterlevnadsgraden för EU–27 är ca 93 procent, vilket är en förbättring jämfört med 2010 års nivå på 90 procent.

45.

Med tanke på att minst 20 miljoner fall av småskalig korruption inom den offentliga sektorn i EU har rapporterats betonar Europaparlamentet dock att det är uppenbart att företeelsen även har en tydlig spridningseffekt på de delar av medlemsstaternas offentliga förvaltning (och motsvarande politiker) som är ansvariga för förvaltningen av EU:s medel och andra ekonomiska intressen (19). Parlamentet betonar att antalet oriktigheter som 2011 rapporterats vara bedrägerier (totalt 139 fall) inom jordbruket inte återspeglar den verkliga situationen. Parlamentet påpekar att kommissionen vänt sig till medlemsstaterna och uttryckt oro över att de uppgifter som insänts om bedrägerier eventuellt inte varit helt tillförlitliga, vilket kommissionen själv håller med om genom att påpeka att antalet anmälda bedrägerier i somliga medlemsstater varit mycket lågt. Parlamentet efterlyser ytterligare samarbete och utbyte av bästa praxis i medlemsstaterna för att reagera på bedrägerier och anmäla dem till kommissionen.

46.

Europaparlamentet är fortfarande bekymrat över de misstänkt låga nivåerna på bedrägerier som rapporterats av Frankrike, Tyskland, Spanien och Förenade kungariket, särskilt med tanke på ländernas storlek och de belopp som har mottagits som stöd. Parlamentet beklagar att kommissionen i sin årliga rapport inte gav något definitivt svar på frågan om de låga nivåerna på misstänkta bedrägerier som rapporterats av Frankrike, Tyskland, Spanien och Storbritannien beror på att rapporteringsprinciperna inte följs eller om det beror på kontrollsystemens förmåga att upptäcka bedrägerier i dessa medlemsstater. De ovannämnda medlemsstaterna uppmanas att så snart som möjligt lämna en detaljerad och grundlig förklaring till de låga nivåerna på misstänkta bedrägerier.

47.

Europaparlamentet konstaterar att det ringa antalet anmälda bedrägerier i somliga medlemsstater måhända kan förklaras med att vad man i en medlemsstat betraktar som bedrägeri inte nödvändigtvis anses som olagligt i en annan, och kommissionen uppmanas därför med eftertryck att när sådana omständigheter föreligger utpeka dem och skapa klarhet i dem, för att enhetliggöra kriterierna för definition av bedrägeri och att underrätta samtliga medlemsstater om dessa kriterier.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över systemet för anmälan av bedrägerier och förenhetliga medlemsstaternas praxis med att reagera på bedrägerier och anmäla dem för kommissionen. Parlamentet anser att detta ska syfta till att effektivisera utredningarna och samtidigt bidra till klarhet om vilka processuella rättigheter som gäller för de personer som är föremål för utredning.

49.

Europaparlamentet påpekar att man i fortsättningen, vid kampen mot bedrägerier med stödmedel inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, inte bara bör betrakta problemet som en fråga om statistik utan också undersöka mekanismerna för bedrägerierna, framför allt i allvarliga fall. Parlamentet anser även att medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla oriktigheter som de uppdagat och att oriktigheter som anmälts som bedrägerier noga ska undersökas.

50.

Europaparlamentet påpekar att kommissionen, i enlighet med en ändrad artikel 43 i den uppdaterade övergripande förordningen, bör ha befogenhet att minska eller ställa in månadsbetalningarna eller de mellanliggande betalningarna till en medlemsstat om en eller flera av de centrala komponenterna i det nationella kontrollsystemet i fråga inte existerar eller inte fungerar på grund av de konstaterade bristernas allvarliga eller ihållande karaktär, eller om oegentliga betalningar inte drivs in med nödvändig omsorg, och om

51.

Europaparlamentet uttrycker oro över att det sammanlagda belopp som olika nationella organ fortfarande hade att återvinna från mottagarna av stöd från EGFJ i slutet av budgetåret 2011 uppgick till 1,2 miljarder EUR.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs för att införa ett effektivt system för återvinning av medel, med beaktande av den utveckling som sker i samband med den pågående reformen, och att i sin nästa rapport om skydd av EU:s finansiella intressen också informera Europaparlamentet om vilka framsteg som gjorts.

53.

Europaparlamentet betonar att återinförandet av ett förfarande vid ”ringa brott” bör fullföljas och att återbetalning enligt artikel 56.3 i den uppdaterade övergripande förordningen inte behöver ske när de kostnader som redan uppkommit, tillsammans med de sannolika indrivningskostnaderna, sammanlagt överskrider det belopp som ska drivas in. I syfte att förenkla den lokala förvaltningen uppmanar parlamentet kommissionen att anse detta villkor vara uppfyllt om det belopp som ska drivas in från stödmottagaren och som härrör från en enskild utbetalning inte överstiger 300 EUR. Genom att minska den administrativa bördan med att inte driva in små och mycket små belopp blir det möjligt för nationella och regionala myndigheter att effektivare utreda allvarligare oriktigheter och att vidta lämpliga åtgärder mot dem.

54.

Europaparlamentet påpekar att kommissionen, inom ramen för förfaranden för kontroll av överensstämmelse på jordbruksområdet, utfört revisioner som resulterat i finansiella korrigeringar på sammanlagt 822 miljoner EUR. Parlamentet påpekar dessutom att det totala värdet på de korrigeringar som beslutats uppgick till 1 068 miljoner EUR, och noterar med oro att återvinningsgraden 2011 för jordbruk och landsbygdsutveckling minskade till 77 procent jämfört med 85 procent för 2010.

55.

Europaparlamentet betonar att man måste uppmärksamma hur man kan gå till väga för att optimera återbetalningsförfarandena, som fortfarande är ganska långdragna.

56.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen 2011 slutförde finansiella korrigeringar på 624 miljoner EUR av 673 miljoner EUR och att återvinningsgranden för sammanhållningspolitiken förbättrades till 93 procent, jämfört med 69 procent 2010. Parlamentet betonar dock att den kumulativa genomförandegraden för finansiella korrigeringar endast var 72 procent och att 2,5 miljarder EUR återstår att återvinna.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förenkla gällande regler för offentlig upphandling och förfarandereglerna för förvaltning av strukturfonderna.

58.

Europaparlamentet noterar att vissa större medlemsstater, såsom Frankrike, har rapporterat att inga oriktigheter var bedrägerier inom sammanhållningspolitiken under 2011. Kommissionen uppmanas undersöka skälen till detta och fastställa huruvida tillsyns- och kontrollsystemen i de medlemsstater som rapporterar 0 bedrägerifall fungerar effektivt.

59.

Europaparlamentet välkomnar att Frankrike har kunnat fullborda införandet av systemet för anmälan av oriktigheter (IMS).

60.

Europaparlamentet noterar med oro att revisionsrätten i kapitel 7 (”Yttre förbindelser, bistånd och utveckling”) i sin årsrapport om genomförandet av EU:s budget för 2011 påpekade att det fanns felaktigheter i slutbetalningarna som inte upptäckts i kommissionens kontroller, och drog slutsatsen att kontroller som utförs av kommissionen inte är fullt effektiva. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa revisionsrättens rekommendationer och yttrandet över ansvarsfriheten i syfte att förbättra sina övervakningsmekanismer för att säkra ett effektivt och lämpligt nyttjande av medlen.

61.

Europaparlamentet föreslår att revisionsrättens konstateranden och rekommendationer med koppling till EU:s yttre åtgärder, och i synnerhet till EU-uppdrag, beaktas när man ser över deras framsteg i jämförelse med fastställda mål och när man överväger att förlänga deras mandat, för att säkerställa ett effektivt och lämpligt nyttjande av de anslagna medlen. Parlamentet noterar anmärkningen om vissa svagheter avseende upphandlings- och anbudsförfaranden inom ramen för Europeiska utrikestjänstens insatser, och uppmanar utrikestjänsten att inom rimlig tid åtgärda dessa svagheter.

62.

Europaparlamentet välkomnar sådana bedrägeribekämpningsstrategier på EU-nivå som omfattar ett mer utbrett samarbete med tredjeländer, såsom systemet för transiteringsinformation mot bedrägeri, som är tillgängligt för länderna inom den europeiska frihandelssammanslutningen (Efta-länderna), ömsesidigt administrativt bistånd mellan EU-medlemsstater och tredjeländer och därtill knutna bestämmelser om bedrägeribekämpning samt de gemensamma tullinsatser som genomfördes 2011, såsom Fireblade (med Kroatien, Ukraina och Moldavien) och Barrel (med Kroatien, Turkiet, Norge och Schweiz). Parlamentet välkomnar resultaten av dessa insatser och deras ekonomiska effekter.

63.

Mot bakgrund av att bedrägerier i en globaliserad värld i allt större utsträckning begås över nationsgränserna, betonar Europaparlamentet vikten av att det finns ett starkt rättsligt ramverk med tydliga åtaganden från partnerländerna, och välkomnar att bestämmelser om bedrägeribekämpning inkluderas i nya eller omförhandlade bilaterala avtal, bl.a. i utkasten till avtal med Afghanistan, Kazakstan, Armenien, Azerbajdzjan och Georgien, och, i en mer förenklad version, med Australien, och uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att ta fram en standardklausul för att se till att dessa bestämmelser inkluderas i alla nya eller omförhandlade bilaterala och multilaterala avtal med tredjeländer.

64.

Europaparlamentet noterar den minskning av antalet oriktigheter och deras ekonomiska konsekvenser som upptäckts i samband med de föranslutningsstöd som undersökts i rapporten för 2011. Parlamentet välkomnar att återvinningskvoten för EU-medel som felaktigt betalats ut som delar av föranslutningsstöd avsevärt har ökat, även om den fortfarande bara ligger på 60 procent, men är samtidigt medvetet om att det finns avgörande skillnader mellan mottagarna när det kommer till anmälda oriktigheter, vilket i huvudsak beror på hur långt man kommit med antagande- och genomförandeprocessen av systemet för att hantera oriktigheter, det så kallade Irregularity Management System (IMS). Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta att nära övervaka genomförandet av detta system i alla länder som omfattas av instrumentet. Parlamentet stöder kommissionens uppmaning till i första hand Kroatien att till fullo genomföra IMS-systemet, en uppmaning som ännu ej hörsammats trots att utbildning och stöd har tillhandahållits, liksom uppmaningen till f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att genomföra systemet. Europaparlamentet noterar att 26 miljoner EUR har återvunnits från de fall som rapporterades 2011.

65.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens mål att stödja Kroatien och f. d. jugoslaviska republiken Makedonien i deras ansträngningar att införa IMS.

66.

Europaparlamentet upprepar att det är nödvändigt att fortsätta att förstärka Olafs oberoende, ändamålsenlighet och effektivitet, vilket bland annat inbegriper oberoendet och funktionsdugligheten hos Olafs övervakningskommitté. Olaf och övervakningskommittén uppmanas att vidta åtgärder för att förbättra sina arbetskontakter, vilka i en rapport från det brittiska överhusets EU-utskott har beskrivits som präglade av öppen fientlighet, särskilt på grund av att det saknas överenskommelser mellan de berörda om övervakningskommitténs exakta roll. Kommissionen uppmanas att undersöka hur man på ett konstruktivt sätt kan bidra till en förbättring av kommunikationen och arbetskontakterna mellan Olaf och dess övervakningskommitté.

67.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts avseende förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1073/1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av förordning (Euratom) nr 1074/1999 (COM(2011)0135). Denna förordning bör antas så snart som möjligt. Mot bakgrund av den senaste utvecklingen kring Olaf och det sätt som dess utredningar genomförts på, är parlamentet dock övertygat om att övervakningskommitténs slutsatser, som återfinns i bilaga 3 till dess årliga verksamhetsrapport, bör beaktas. Det är oacceptabelt att övervakningskommittén, som är det organ som övervakar tillämpningen av de processrättsliga garantierna, respekten för de grundläggande rättigheterna och Olaf-personalens efterlevnad av de interna bestämmelserna om utredningsförfaranden, i ett antal fall har nekats direkt tillgång till handlingarna i avslutade fall, inklusive de slutliga utredningsrapporter som översänts till de nationella rättsliga myndigheterna.

68.

Europaparlamentet noterar att den reform som nämns ovan bland annat kommer att förse Olaf med möjligheten att ingå administrativa avtal med berörda myndigheter i tredjeländer och med internationella organisationer, vilket skulle förstärka Olafs förmåga att bekämpa bedrägeri på områden med koppling till EU:s yttre politik. Parlamentet välkomnar strategin mot bedrägerier (COM(2011)0376), bl.a. med avseende på införandet av förbättrade bestämmelser om bedrägeribekämpning i utgiftsprogrammen i den nya fleråriga budgetramen för 2014–2020. Parlamentet konstaterar dock med oro kommissionens slutsats att det inte finns tillräckliga mekanismer för att avskräcka från utnyttjande i olagligt syfte av EU:s budget i medlemsstaterna, men välkomnar kommissionens förslag om hur detta problem ska tacklas och rekommenderar att mottagarländer utanför EU också ska involveras i största möjliga utsträckning.

69.

Europaparlamentet noterar den oro som Olafs övervakningskommitté uttrycker i sin verksamhetsrapport för 2012, särskilt avseende det fall som i oktober 2012 hänvisades till de nationella rättsliga myndigheterna och som ledde till att en ledamot av kommissionen avgick, vilket nämns i punkt 29 i den ovannämnda rapporten. Dessa betänkligheter bör bli föremål för en noggrann utredning, genomförd av de ansvariga rättsliga myndigheterna. Parlamentet betonar principen om respekt för konfidentialitet, och hur viktigt det är att inte blanda in politik i pågående rättsliga förfaranden.

70.

Europaparlamentet är djupt oroat över rapporterna från Olafs övervakningskommitté. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att Olaf vidtagit utredningsåtgärder som går längre än de som uttryckligen tas upp i artiklarna 3 och 4 i nu gällande förordning (EG) nr 1073/1999 om Olafs utredningar, och utöver dem som ingår i den framtida reviderade texten. Parlamentet noterar att de ovan nämnda utredningsåtgärderna omfattar: att förbereda innehållet i telefonsamtal som en tredje part ska föra med en person som är föremål för utredning, att närvara vid ett sådant samtal och att spela in det samt kräva att nationella administrativa myndigheter ska ge Olaf information som de inte själva besitter direkt och som kan anses vara kopplad till rätten till respekt för privatliv och kommunikation, eller Olafs senare användning, insamling och lagring av sådan information.

71.

Europaparlamentet är chockat av sådana åtgärder eftersom användningen av sådana metoder, enligt rättspraxisen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, kan betraktas som en ”myndighets ingripande” i utövandet av rätten till ”privatliv”, ”brevväxling” och/eller ”kommunikationer” vilka måste ”behandlas lagenligt” (artikel 7 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, vilken motsvarar artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna).

72.

Europaparlamentet framhåller än en gång att det inte kan accepteras att Olaf eller någon annan av del av kommissionens administration kränker grundläggande rättigheter. I detta sammanhang hänvisar parlamentet till Olafs övervakningskommittés åsikt, uttryckt i bilaga 3 till dess årsrapport för 2012, att Olaf eventuellt har gått längre än de utredningsåtgärder som explicit räknas upp i artiklarna 3 och 4 i den förordning som för närvarande är i kraft, bland annat när det gäller förberedelsen av innehållet i ett telefonsamtal som en tredje part skulle föra med en person som var föremål för utredning och närvaron vid detta samtal som spelades in. Parlamentet förväntar sig att Olaf presenterar en tillfredsställande rättslig grund för sina utredningsåtgärder, t.ex. inspelning av telefonsamtal.

73.

Europaparlamentet välkomnar uttalandet i verksamhetsrapporten för 2012 från Olafs övervakningskommitté (punkt 53) att samtliga åtgärder för att annullera Olafs beslut avvisades av EU-domstolen såsom otillåtliga, och att ombudsmannen inte fann några fall av vanstyre. Parlamentet framhåller vidare att Europeiska datatillsynsmannen fann att Olaf generellt sett följde bestämmelserna om dataskydd, med undantag av ett fall där datatillsynsmannen ansåg att Olaf hade brutit mot rätten till skydd av personuppgifter genom att i onödan avslöja en visslares identitet för hans institution.

74.

Europaparlamentet är djupt oroat av slutsatserna från övervakningskommittén att Olaf inte gjort någon förhandskontroll av lagligheten avseende andra utredningsåtgärder än de som specifikt förtecknas i Olafs anvisningar till personalen avseende utredningsmetoder (ISIP). Parlamentet noterar att detta äventyrar respekten för de berörda personernas grundläggande rättigheter och processrättsliga garantier.

75.

Europaparlamentet uppmanar Olaf att informera parlamentets ansvariga utskott om vilken rättslig grund som tillåter byrån att hjälpa till med och förbereda inspelning av telefonsamtal mellan privatpersoner, utan att i förväg ha fått deras godkännande, samt använda innehållet för administrativa utredningar. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Olaf att förse parlamentet med en rättslig analys av lagligheten avseende dessa inspelningar i medlemsstaterna – i linje med en liknande begäran från rådet.

76.

Europaparlamentet noterar att överträdelser av processrättsliga krav under förundersökningarna kan påverka lagligheten i det slutliga beslut som fattas på grundval av Olafs utredningar. Parlamentet anser att detta potentiellt är mycket riskfyllt eftersom överträdelser skulle innebära rättsligt ansvar från kommissionens sida. Olaf uppmanas att genast ta itu med denna brist genom att utse rättsliga experter med lämpliga kvalifikationer för uppgiften att utföra förhandskontroller inom rimliga tidsramar.

77.

Europaparlamentet anser att direkt medverkan från Olafs generaldirektör i vissa utredningsuppgifter, bland annat intervjuer av vittnen, är oacceptabel. Parlamentet påpekar att generaldirektören därmed blir föremål för en intressekonflikt eftersom det enligt artikel 90a i tjänsteföreskrifterna och 23.1 i ISIP-anvisningarna är han/hon som ska ta emot klagomål mot Olafs utredningar och avgör huruvida lämpliga åtgärder mot bristande respekt för processrättsliga garantier har vidtagits. Olafs generaldirektör uppmanas att i framtiden avstå från direkt medverkan i utredningsuppgifter.

78.

Europaparlamentet är bekymrat över att Olaf inte alltid gjort en noggrann bedömning av information som mottagits, i relation till begreppet tillräckligt välgrundad misstanke. Parlamentet anser att det är avgörande för att skydda och konsolidera Olafs oberoende gentemot institutioner, organ, kontor och byråer och stater när någon av de senare står bakom informationen.

79.

Europaparlamentet anser att Olaf alltid bör informera övervakningskommittén när man mottar ett klagomål avseende grundläggande rättigheter och processrättsliga garantier.

80.

Europaparlamentet förväntar sig mer information om de punkter som nämns i övervakningskommitténs årsrapport och kräver full transparens i samband med alla dessa punkter.

81.

Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna mellan 2006 och 2011 vidtog rättsliga åtgärder till följd av Olaf-utredningar i endast 46 procent av fallen. Detta är otillräckligt, och parlamentet uppmanar åter kommissionen och medlemsstaterna att garantera ett effektivt genomförande i rätt tid av rekommendationerna när ett fall väl har utretts av Olaf.

82.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör vara skyldiga att årligen rapportera om uppföljningen av de fall som Olaf har hänvisat till deras rättsliga myndigheter, inklusive om vilka straffrättsliga och ekonomiska påföljder som utdömts i sådana fall.

83.

Europaparlamentet är bekymrat över iakttagelserna i övervakningskommitténs årsrapport om att det inte finns några uppgifter om genomförandet av Olafs rekommendationer i medlemsstaterna. Parlamentet anser att denna situation är otillfredsställande och uppmanar Olaf att se till att medlemsstaterna lämnar relevanta och detaljerade uppgifter om genomförandet av Olafs rekommendationer, och begär att Europaparlamentet ska hållas informerat.

84.

Europaparlamentet konstaterar att det till följd av Olafutredningar återvanns 691,4 miljoner EUR 2011, varav 389 miljoner EUR avser ett enskilt fall i den italienska regionen Kalabrien rörande ett strukturfondsprogram för vägfinansiering.

85.

Europaparlamentet begär att potentiella bedrägerier och oriktigheter med mindre finansiella effekter, på områden såsom tull (där tröskeln under vilken Olaf inte vidtar åtgärder är 1 miljoner EUR) och strukturfonderna (där tröskeln är 500 000 EUR), ska rapporteras till medlemsstaterna som ska få den information och de möjligheter som behövs för att tillämpa nationella antibedrägeriförfaranden.

86.

Europaparlamentet är djupt oroat över Olafs effektivitet och hur byrån fungerar internt, samtidigt som man anser att det är grundläggande med en stark och väl fungerande Olaf för kampen mot bedrägerier och korruption där EU-skattebetalarnas pengar är inblandade. Kommissionen uppmanas därför att i samarbete med parlamentets behöriga utskott, och när kommissionen besvarar utskottets frågor, analysera lagligheten i Olafs åtgärder, vidta alla åtgärder som krävs för att förbättra Olafs styrning samt formulera praktiska lösningar för att avhjälpa bristerna före slutet av 2013. Kommissionen och rådet uppmanas att under tiden upphöra med alla diskussioner och beslut rörande införandet av en europeisk åklagarmyndighet.

87.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen till följd av parlamentets begäran nu utvecklar en metod för att mäta kostnaden för korruption inom offentlig upphandling där unionens medel används.

88.

Europaparlamentet välkomnar initiativen i kommissionens arbetsprogram för 2012 att bättre skydda Europeiska unionens finansiella intressen och meddelandet om skyddet för Europeiska unionens ekonomiska intressen genom straffrättsliga bestämmelser och administrativa utredningar. Parlamentet betonar att detta initiativ syftar till att skärpa sanktionerna mot brottslig verksamhet, inbegripet korruption, och att stärka Europeiska unionens finansiella skydd.

89.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya strategi mot bedrägerier (COM(2011)0376) och den interna handlingsplanen (SEC(2011)0787) för dess genomförande som antogs i juni 2011 och som syftar till att bättre förebygga och upptäcka bedrägerier på EU-nivå. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att rapportera om och att utvärdera de strategier mot bedrägeri som fastställts inom varje generaldirektorat.

90.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363 – förslag till PIF-direktivet) vilket ska ersätta konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och dess protokoll.

91.

Europaparlamentet välkomnar särskilt att definitionen av unionens ekonomiska intressen i förslaget till PIF-direktiv inbegriper moms, i enlighet med EU-domstolens dom som bekräftade (20) att det finns en direkt koppling mellan å ena sidan uppbörden av momsintäkter i enlighet med tillämplig unionslagstiftning och, å andra sidan, unionsbudgetens tillgång till motsvarande momsmedel, eftersom varje brist i uppbörden av den ena leder till en minskning av den andra.

92.

Europaparlamentet välkomnar förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om Herkulesprogrammet III för skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen (COM(2011)0914) som kommer att efterträda Herkulesprogrammet II, vars halvtidsutvärdering bevisade programmets mervärde.

93.

Europaparlamentet noterar att även om kommissionen nu tar alla dessa goda initiativ så är de flesta åtgärder mot korruption passiva. Kommissionens generaldirektorat uppmanas att förstärka det bedrägeriförebyggande arbetet inom sina respektive ansvarsområden.

94.

Europaparlamentet ser fram mot kommissionens presentation av lagstiftningsförslaget, som man utlovat till juni 2013, om inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet som kommer att ha ansvaret för att de som skadar tillgångar som förvaltas av eller på uppdrag av EU blir undersökta, åtalade och ställda inför rätta.

95.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten, Olafs övervakningskommitté och Olaf.