26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/24

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2012Blå tillväxt – möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn (COM(2012)0494),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 11 september 2012Lägesrapport om EU:s integrerade havspolitik (COM(2012)0491) och det bifogade arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2012)0255),

—

med beaktande av deklarationen från Limassol av den 8 oktober 2012 om en agenda för tillväxt och sysselsättning inom havs- och sjöfartssektorerna,

—

med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention som trädde i kraft den 16 november 1994,

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden (COM(2013)0133),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 31 oktober 2012Översikt över EU:s policy, lagar och initiativ när det gäller marint avfall (SWD(2012)0365),

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 29 augusti 2012Kunskap i havsfrågor 2020: från kartläggning av havsbotten till havsprognoser (COM(2012)0473),

—

med beaktande av kommissionens vitbok av den 28 mars 2011Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 juni 2010Europa – världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism (COM(2010)0352),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 januari 2009Meddelande och handlingsplan för att inrätta ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder (COM(2009)0010),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2007En integrerad havspolitik för Europeiska unionen (COM(2007)0575),

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 7 juni 2006Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven (COM(2006)0275),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2010 om en integrerad havspolitik – utvärdering av gjorda framsteg och nya utmaningar (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 december 2008 om turismens inverkan i kustregionerna – de regionala utvecklingsaspekterna (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2008 om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om unionens framtida havspolitik: en europeisk vision för oceanerna och haven (6),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 20 mars 2013Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén – Blå tillväxt: Möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn,

—

med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 31 januari 2013Blå tillväxt: Möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för regional utveckling och fiskeriutskottet (A7-0209/2013), och av följande skäl:

A.

Mer än 70 procent av jordens yta består av oceaner och hav som skulle kunna spela en avgörande roll när det gäller att bemöta EU:s långsiktiga utmaningar, såsom klimathot och global konkurrenskraft.

B.

I EU finns sex större kustregioner (Atlanten, Nordsjön, Östersjön, Svarta havet, Medelhavet och de yttersta randområdena), vilka uppvisar skillnader när det gäller territoriella resurser och vilken typ av verksamhet som bedrivs.

C.

Cirka hälften av EU:s befolkning bor längs EU:s 89 000 km långa kustlinje. Detta befolkningstryck bör således beaktas av de regionala och lokala organen när de genomför offentliga strategier.

D.

Den tekniska utvecklingen och sökandet efter nya källor till hållbar tillväxt förväntas öka den havsanknutna ekonomins storlek till 590 miljarder euro fram till 2020, vilket innebär att totalt 7 miljoner arbetstillfällen skapas.

E.

Den förväntade ökningen av mänsklig aktivitet kommer att äga rum i en ömtålig havsmiljö, där endast 10 procent av de marina livsmiljöerna och 2 procent av de marina arterna är i gott skick. Detta visar att ekonomisk verksamhet till havs inte får undergräva den marina hållbarheten.

F.

Det krävs att man investerar i naturtillgångar och humankapital för att klara av dagens utmaningar, framför allt att göra den mänskliga aktiviteten ekonomiskt och socialt hållbar, säkerställa god miljöstatus och genomföra anpassningar till klimatförändringen för att bekämpa kusterosion och försurning av haven samt bevara den biologiska mångfalden. Sunda och produktiva ekosystem är mycket viktiga för utvecklingen av en hållbar och konkurrenskraftig blå ekonom.

G.

Eftersom kunskapen om de marina ekosystemens stora komplexitet är begränsad råder det stor osäkerhet om miljöeffekternas omfattning inom den blå tillväxtens fokusområden och om huruvida dessa effekter är skadliga eller inte. Beslutsfattandet i denna fråga måste därför styras av försiktighetsprincipen i enlighet med artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

H.

Kust- och havspolitiken bör inkluderas i den allmänna ramen för programperioden 2014–2020, bl.a. för att målen för Europa 2020-strategin ska kunna uppnås.

I.

För att nå målet att åstadkomma en smart och hållbar tillväxt för alla kust- och öområden krävs det en noggrann analys av de systemiska och strukturella nackdelar som karakteriserar dessa områden.

J.

Kostnaderna för sjöfarten för EU:s ösystem är betydligt högre än för andra kustområden i EU.

K.

Turismens säsongsbetonade karaktär är ett stort hinder för kust- och öområdenas utveckling. Det är nödvändigt att utarbeta en särskild strategi för att motverka detta.

L.

Det är därför viktigt att samordna de makroregionala strategierna och handlingsplanerna för unionens havsområden.

M.

Detta betänkande utgör Europaparlamentets färdplan för ytterligare stöd för blå tillväxt.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om blå tillväxt, som utgör den marina dimensionen av Europa 2020-strategin och som ger en tydlig indikation på den havsanknutna ekonomins potential att skapa smart och hållbar tillväxt för alla och generera sysselsättningsmöjligheter.

2.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport om den integrerade havspolitikens framsteg och upprepar sitt stöd för denna politik samt understryker att främjandet av den fortsätter att vara det viktigaste sättet att stärka den blå tillväxten.

3.

Europaparlamentet erkänner den nyckelroll som haven och oceanerna i allt högre grad kommer att spela för världens framtida ekonomiska tillväxt. Parlamentet anser att strategin för blå tillväxt, som en del av den integrerade havspolitiken, kommer att främja utvecklingen av synergier och samordnade strategier och således generera europeiskt mervärde och bidra till att det skapas arbetstillfällen inom de havsanknutna sektorerna.

4.

Europaparlamentet betonar att det för att stärka konkurrenskraften på den internationella marknaden för de sektorer i EU som verkar inom den havsanknutna ekonomin krävs att nationella, regionala och europeiska myndigheter skapar de nödvändiga förutsättningarna för tillväxt, dvs. inrättar system för fysisk havsplanering, förbättrar infrastrukturen, gör det möjligt att förvärva yrkeskvalifikationer och säkerställer finansiering. Parlamentet understryker vikten av att offentliga myndigheter på olika nivåer utbyter information och bästa praxis genom inrättandet av en plattform på EU-nivå.

5.

Europaparlamentet framhåller att tryggandet av tillräcklig finansiering kommer att vara en utmaning för små och medelstora företag inom sektorer som är förknippade med blå tillväxt. Därför välkomnar parlamentet initiativ såsom EU:s nya regler för riskkapitalfonder som kommer att underlätta små och medelstora företags tillgång till finansiering.

6.

Europaparlamentet betonar att det i en tid då medlemsstaterna drar ner på de offentliga investeringarna är absolut nödvändigt att utvecklingspolitiken och i synnerhet högkostnadsprojekt, såsom infrastruktur för transporter, energi och telekommunikationer, får tillräcklig finansiering under och efter programperioden 2014–2020. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att styra tillgängliga finansiella instrument och EU-medel mot projekt inom den blå ekonomin.

7.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt, särskilt inom ramen för den kommande fleråriga budgetramen 2014–2020, att ta hänsyn till de specifika behoven i de undsatta medlemsstaterna som får allt svårare att genomföra högkostnadsprojekt och i de yttersta randområdena och öområdena, som på grund av sin avskildhet och sina naturliga särdrag dras med strukturella begränsningar.

8.

Europaparlamentet noterar den ekonomiska kris och de sociala problem som har drabbat olika områden och i synnerhet öar, framför allt i Medelhavsområdet och särskilt de öar som ligger långt från fastlandet. Parlamentet anser att öarnas långa avstånd till den inre marknaden gör dem utsatta för ekonomisk och industriell stagnation och avfolkning, vilket bör hanteras med hjälp av specifika åtgärder från EU:s sida. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga inrättandet av frizoner som genom att minska skattetrycket och dra till sig direkta utlandsinvesteringar kan bromsa den nedåtgående spiral som har drabbat öområdena och stimulera deras tillväxt och utveckling.

9.

Europaparlamentet understryker att havsområdesstrategier är viktiga för att främja regional utveckling och ekonomisk, territoriell och social sammanhållning, samt för att sätta fart på den europeiska ekonomin, stimulera en allomfattande blå tillväxt, skapa arbetstillfällen och skydda den biologiska mångfalden i haven och vid kusterna. Parlamentet anser att sådana strategier, i kombination med befintliga och framtida makroregionala strategier, bör införas effektivt för alla havsområden i EU samt att lämpliga ekonomiska och administrativa resurser från EU och andra källor bör avsättas för genomförandet av dem. Parlamentet anser att man bör stärka regionernas roll i arbetet med att utarbeta havsområdesstrategier. Parlamentet noterar i detta sammanhang att territoriellt och gränsöverskridande samarbete på ett viktigt sätt kan bidra till hanteringen av problemen i kust- och havsområden.

10.

Europaparlamentet välkomnar de framgångar som uppnåtts i genomförandet av EU:s strategier för Östersjö- och Atlantområdet, och uppmanar på nytt kommissionen att utarbeta en EU-strategi för Svartahavsområdet.

11.

Europaparlamentet efterlyser ett starkt stöd från EU och medlemsstaterna med avseende på inrättandet av regionala och gränsöverskridande maritima kluster. Parlamentet framhåller deras strategiska betydelse i egenskap av kompetenscentrum för ekonomiska verksamheter med anknytning till blå tillväxt. Parlamentet anser att utvecklingen av sådana kluster främjar utbytet av kunskap och god praxis, skapar synergier mellan sektorerna inom den blå ekonomin och drar till sig investeringar.

12.

Europaparlamentet betonar att det finns en naturlig koppling mellan ekonomisk tillväxt och klimatförändring och understryker att all sjöfartsverksamhet måste vara förenlig med EU:s strategi för anpassning till klimatförändringar för att bidra till ett klimattåligare Europa.

13.

Europaparlamentet understryker dock att ökningen av den ekonomiska verksamhet som är knuten till blå tillväxt inte får ske på bekostnad av havs- och kustekosystemen, som är extremt känsliga och bland de första att drabbas av klimatförändringarnas effekter. Parlamentet understryker att blå tillväxt måste vara förenlig med miljömålen och den ekosystembaserade strategin i ramdirektivet om en marin strategi liksom med direktivet om strategisk miljöbedömning, och påminner om att försiktighetsprincipen ska följas om det råder osäkerhet. Parlamentet betonar att all ekonomisk verksamhet som kan knytas till blå tillväxt bör garantera säkerheten inom sjöfarten.

14.

Europaparlamentet ser med oro på hur det marina avfallet påverkar miljön i alla europeiska hav, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att relevanta EU-direktiv tillämpas och upprätthålls i sin helhet, exempelvis direktiven om avfallshantering, hamnanläggningar som tar emot fartygsavfall, vattenkvalitet och en marin strategi.

15.

Europaparlamentet betonar att all havsverksamhet, inbegripet den som äger rum inom ramen för den integrerade sjöfartspolitiken, ska genomföras i enlighet med Förenta nationernas havsrättskonvention. Parlamentet understryker behovet av en gemensam EU-strategi för utforskning, utnyttjande, bevarande och förvaltning av havets naturtillgångar som kan garantera en effektiv och säker avgränsning av de exklusiva ekonomiska zonerna (EEZ) mellan EU:s medlemsstater och tredjeländer enligt internationell rätt.

16.

Europaparlamentet betonar i detta sammanhang behovet av rättslig förutsebarhet för alla aktörer som överväger att investera i havsområden, och rekommenderar nya stimulansåtgärder för att förbättra utnyttjandet av medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zoner.

17.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens lagstiftningsförslag om fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden, eftersom detta är nödvändiga åtgärder för att administrera det ökade antalet havs- och kustverksamheter och skydda miljön, se till att verksamheterna kan samexistera och undvika konflikter när det gäller användningen av kust- och havsområdena. Mot denna bakgrund anser parlamentet att man bör prioritera en ekosystembaserad förvaltning av den mänskliga verksamheten vid kusterna och till havs.

18.

Europaparlamentet noterar att den fysiska planeringen i kust- och havsområden förväntas leda till en minskning av företagens kostnader och till ett förbättrat investeringsklimat, medan den integrerade förvaltningen av kustområden kommer att underlätta samordningen av verksamheter i kustområden och åstadkomma en generell förbättring av kustområdenas förvaltning.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att bästa praxis sprids samt att lärdomar dras av de förberedande åtgärderna på detta område, eftersom det finns betydande skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller utveckling av förvaltningssystem för havs- och kustområden. Parlamentet anser ändå att det krävs en skräddarsydd strategi inom detta område så att medlemsstaterna när de genomför EU:s riktlinjer om fysisk planering i havs- och kustområdena har möjlighet att ta hänsyn till lokala särdrag och behov, i samarbete med lokala myndigheter.

20.

Europaparlamentet anser att man bör förstärka kopplingen mellan land och hav i den fysiska planeringen för att skydda den mänskliga verksamheten och försörjningskedjan, liksom för att se till att kusterna förbinds med inlandet. Parlamentet anser att detta skulle göra det möjligt att undvika det fenomen som innebär att kustområden behandlas som gränser.

21.

Europaparlamentet betonar att bristande vetenskapliga kunskaper om maritim verksamhet och den miljö i vilken den bedrivs kan utgöra hinder för fysisk planering, och visar på vikten av initiativet ”Kunskap i havsfrågor 2020” och dess konkreta mål, såsom kartläggningen av havsbottnen i EU:s vatten fram till 2020. Denna kartläggning av havsbottnen bör vara enhetlig så att berörda organ, framför allt forskningscenter, universitet och offentliga institutioner, kan komma åt informationen.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att utarbeta planer för att övervaka och kartlägga fartygsvrak och arkeologiska platser under vatten som utgör en viktig del av unionens historiska och kulturella arv. Parlamentet framhåller också att man måste öka kunskapen om och göra det lättare att undersöka sådana platser och att den plundring de är föremål för måste förebyggas så att det därmed blir möjligt att skydda dem på lämpligt sätt.

23.

Europaparlamentet anser att den totala sysselsättningen inom den blå ekonomin kan överskrida den bedömning som gjorts på 7 miljoner arbetstillfällen fram till 2020, om den backas upp av en utbildningspolitik som säkerställer en rörlig arbetskraft med tillräcklig specialisering och erfarenhet.

24.

Europaparlamentet upprepar sin begäran om att arbets-, hälso- och säkerhetsförhållandena för de yrkesverksamma inom havsnäringarna avsevärt måste förbättras. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att intensifiera sina insatser inom detta område för att öka arbetstryggheten och på så sätt göra yrken med anknytning till blå tillväxt och tillhörande sektorer mer attraktiva.

25.

Europaparlamentet betonar behovet av att vidta lämpliga åtgärder för att förbättra sjömännens arbetsförhållanden, införliva ILO:s konvention om arbete till sjöss i unionslagstiftningen och föreslå ett program för kompetensutveckling och utbildning av sjömän, inbegripet rekrytering av unga människor, däribland personer från tredjeländer.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant följa och stödja de insatser som görs på regional nivå för att bedöma vilken kompetens och vilka yrken som kommer att efterfrågas inom den blå ekonomins sektorer. Kommissionen bör dessutom se till att initiativ som ”Kompetenskarta för EU” återspeglar den blå ekonomins behov.

27.

Europaparlamentet anser att kommissionen, tillsammans med medlemsstaterna, bör ta fram en handlingsplan för att främja de yrken som är direkt eller indirekt kopplade till den blå ekonomin i syfte att locka folk till detta område.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja initiativ som stöder arbetskraftens rörlighet mellan ekonomiska sektorer och mellan medlemsstater, såsom en flerårig utbytesverksamhet för studenter, lärare och unga arbetstagare, med Erasmus som förebild. Parlamentet stöder samarbete mellan företag och utbildningsanordnare som syftar till att förbereda avgångsstudenter för arbeten inom nya områden.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med representanter för havsanknutna ekonomiska sektorer och utbildningsanordnare för att inrätta och finansiera ”sektorsspecifika sysselsättnings- och kompetensråd” på EU-nivå, med målet att kartlägga arbetstillfällen, förändringar när det gäller kraven på färdigheter och aktuella utbildningsbehov.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett initiativ för att främja rörligheten bland forskningspersonal, i synnerhet i kustområdena, med specifik inriktning på turism, energi och bioteknik enligt Erasmus-modellen. Initiativet bör i första hand genomföras under lågsäsong för turismen, i syfte att på ett hållbart sätt integrera flödena av människor i ekosystem som blir allt känsligare och samtidigt optimera utnyttjandet av kust- och öområdenas infrastruktur.

31.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s forskningskapacitet på havsområdet är i världsklass och har stor betydelse för att säkerställa att den politik som bedrivs är välgrundad och att ett innovationstänkande genomsyrar näringslivet. Företagen vittnar dock om svårigheter med att kommersialisera forskningsresultaten.

32.

Europaparlamentet understryker att programmet Horisont 2020, med enklare förfaranden och bättre stöd för innovation och med utgångspunkt i erfarenheterna av projekten inom ”Ocean of Tomorrow”, skulle kunna ge väsentligt stöd åt havs- och sjöfartsforskning i syfte att förbättra marknadsintroduktionen.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera den europeiska strategin för havs- och sjöfartsforskning till 2014 och föreslå konkreta åtgärder för att förbättra synergierna och kunskapsspridningen mellan forskare i EU.

34.

Europaparlamentet påpekar att sunda marina ekosystem är en förutsättning för en sund och hållbar blå ekonomi. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta forska om de sammanlagda effekterna av människans användning av havsmiljöer och av sjöfartsverksamhet inom alla sektorer.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla lämplig övervakning av miljön på lång sikt och genomföra forskning om system för tidig varning.

36.

Europaparlamentet framhåller att sådana projekt som det europeiska nätverket för marin observation och datainsamling (Emodnet) är viktiga för att underlätta för utbyte av och tillgång till forskningsdata.

37.

Europaparlamentet noterar med oro att sjöfarten inom EU fortsätter att tyngas av orimlig byråkrati inom administration och tull, vilket hotar visionen om ett europeiskt område för sjötransporter och hindrar branschens tillväxt, i synnerhet när det gäller sjöfartscabotage och höghastighetsleder till sjöss. Parlamentet anser att det är nödvändigt att utarbeta homogena bestämmelser för sjöfarten inom EU, vilket är oumbärligt för att garantera den fria rörligheten för varor och personer i EU:s vatten.

38.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att pilotprogrammet ”Blue Belt” varit framgångsrikt och uppmanar kommissionen att lägga fram de lagstiftningsförslag som behövs för att skapa en sådan ”blå zon”, och att göra den nödvändiga översynen av Europeiska unionens tullkodex före utgången av 2013.

39.

Europaparlamentet påpekar att främjandet av sjötransporter inte bara bidrar till ekonomisk tillväxt och sysselsättning, utan också till uppnåendet av de mål som satts upp i vitboken Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde om att 50 procent av de godstransporter som nu går på väg ska flyttas över till järnväg och sjöfart fram till 2050.

40.

Europaparlamentet betonar att den roll som innehas av höghastighetsleder till sjöss måste utvidgas eftersom de utgör viktiga europeiska korridorer, och understryker att det för att på lång sikt säkerställa den europeiska maritima konkurrenskraften är absolut nödvändigt att utveckla integrerade intermodala kedjor för transport av passagerare och varor. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande som redogör för dessa höghastighetsleders framsteg, utveckling och framtidsutsikter. Parlamentet anser att större öar bör integreras fullständigt i höghastighetslederna till sjöss, så att deras tillgänglighet förbättras och deras ekonomiska konkurrenskraft stärks.

41.

Europaparlamentet betonar att sjösäkerheten är avgörande för att sjöfarten ska kunna främjas varaktigt liksom för hållbar ekonomisk tillväxt, sysselsättning inom havsnäringarna och hållbara miljöstandarder i denna sektor. Parlamentet framhåller att principen om förebyggande insatser bör tillämpas för att förutse nya risker och förhindra alla typer av katastrofer i samband med sjötransport. Åtgärder på detta område måste vidtas inom EU, men även på internationell nivå och framför allt inom Internationella sjöfartsorganisationen.

42.

Europaparlamentet betonar att genomförandet av det tredje sjösäkerhetspaketet innebär en förbättring av kvaliteten på de transporter som sker under europeisk flagg, det arbete som bedrivs av klassificeringssällskap, hamninspektionerna, fartygstrafikövervakningen, olycksutredningarna och skyddet för offer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda det praktiska genomförande av detta lagstiftningspaket.

43.

Europaparlamentet betonar att sjötransportpolitiken bör beakta alla relevanta ekonomiska, miljömässiga och folkhälsorelaterade frågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka vilka konsekvenser det får att EU:s sjöfartssektor följer miljö- och folkhälsokraven, och att där så är lämpligt föreslå särskilda åtgärder för att motverka negativa effekter på konkurrenskraften i sektorn. Parlamentet noterar att de rättsliga kraven avseende fartygsskrotning och svavelhalten i marina bränslen bör säkerställa ett högt miljöskydd och samtidigt effektivt värna målet att överföra transporterna från väg till hav, vilket är i linje med unionens klimatförändringsmål.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsevärt utöka sina insatser för att nå en internationell överenskommelse om att minska utsläppen av växthusgaser från sjötransporter, med tanke på att fartygens utsläpp av växthusgaser får allt större konsekvenser.

45.

Europaparlamentet påpekar att miljövänligare bränslen, t.ex. flytande naturgas (LNG), kan ha stor betydelse för att man ska nå målet att minska EU:s koldioxidutsläpp från bunkerolja för sjöfart med minst 40 procent till 2050.

46.

Europaparlamentet framhåller behovet av att stödja utvecklingen av effektiva och hållbara hamntjänster och hamninfrastrukturer som är utformade för att kunna hantera de utmaningar som den förväntade ökningen av sjöfarten medför, och av att minska miljöpåverkan och buller, säkerställa övergången från land- till sjötransport samt säkra en smidig förflyttning mellan olika transportslag för personer och varor. Parlamentet förespråkar en parallell utveckling av de verksamheter som rör reparation och skrotning i de europeiska hamnarna.

47.

Europaparlamentet uppmärksammar möjligheten att skapa logistikplattformar som underlättar transporten av varor mellan Europa och övriga ekonomier i världen. Parlamentet betonar den strategiska betydelsen av sjötransporterna och förbindelserna mellan de yttersta randområdena och andra områden på fastlandet.

48.

Europaparlamentet betonar att EU:s varvsindustri skulle kunna spela en större roll för tillväxt och sysselsättning genom att utnyttja de möjligheter som uppstår vid efterfrågan av både ”rena fartyg” (ökad energieffektivitet och minskade utsläpp av SOx och NOx) och fartyg och strukturer som är lämpliga för uppförande, installation och drift av havsbaserade vindkraftverk. Parlamentet uppmanar varvsindustrin att ta vara på detta tillfälle, särskilt eftersom närsjöfarten längs EU:s kust förväntas öka.

49.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck rådet att nå en överenskommelse med parlamentet om antagande av en förordning som föreskriver att nedmonteringen av fartyg ska ske med respekt för miljön och arbetstagarnas arbetsförhållanden, vilket skulle göra det möjligt för EU:s varvsindustri att återvinna material på ett mer konkurrenskraftigt sätt.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta tillämpningen av strategin ”LeaderSHIP 2020” genom att stödja de åtgärder som framtagits för att möta den europeiska varvsindustrins utmaningar, såsom tillgång till finansiering, kompetens och global konkurrenskraft.

51.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med lokala och regionala myndigheter och organisationer i det civila samhället stödja initiativ för att utveckla och förbättra turisminfrastruktur, med särskild betoning på behoven hos personer med funktionsnedsättning och personer med nedsatt rörlighet, och att göra allt för att komma till rätta med byråkrati och bristande insyn i branschen. Samtidigt måste miljölagstiftningen följas.

52.

Europaparlamentet anser att turismen bör främjas och stödjas eftersom den är en drivkraft för tillväxt och sysselsättning i kustområden. Parlamentet anser att en sund miljö är en förutsättning för alla typer av turism i kustområdena och att man därför måste göra allt som krävs för att skydda miljön. Parlamentet understryker behovet av att tillhandahålla hållbar infrastruktur för att utveckla nya former av turism, särskilt för sådana aktiviteter inom turismsektorn som har stor tillväxtpotential, såsom ekoturism, landsbygdsturism och fisketurism samt hållbar vattensport. Parlamentet välkomnar initiativ som främjar gränsöverskridande turismstrategier som är inriktade på ett visst havsområde.

53.

Europaparlamentet understryker att erosionen vid Europas kuster, skyddet av Europas miljö- och djurarv samt en förbättring av vattenkvaliteten fortfarande är viktiga frågor som behöver åtgärdas. Parlamentet framhåller därför behovet av lämpliga investeringar på dessa områden så att en hållbar bad- och undervattensturism av god kvalitet kan utvecklas.

54.

Parlamentet anser att det är viktigt att det parallellt med att det tas fram åtgärder för att utnyttja och utveckla naturarvet längs kusterna och till sjöss samt sjöfartsarvet även tas fram åtgärder för bevarande och återställande av detta arv.

55.

Europaparlamentet betonar vikten av att det inrättas specialutbildningar på hög nivå eller att befintliga sådana utbildningar förbättras (ekonomi och ledningsfrågor inom turismföretag, yrken med koppling till turistnäringen, sjöfartsskolor, kockskolor osv.), och efterfrågar en förbättrad tillgång till sådana utbildningar i syfte att höja kvaliteten på turismtjänsterna och turismprodukterna samt främja användningen av nya tekniker och anpassningen till klimatförändringen.

56.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att förenkla viseringsförfarandena, minska kostnaderna för visumansökningar och utfärda visum för flera inresor till besökare från tredjeländer, särskilt från Brik-länderna. Kommissionen uppmanas att undersöka och omedelbart genomföra nya och ”smarta” sätt att utfärda turistvisum, med målet att maximera den inkommande strömmen av turister.

57.

Europaparlamentet betonar att kryssningsindustrin utgör en väsentlig ekonomisk resurs för europeiska hamnar och intilliggande samhällen. Denna resurs är också mycket viktig för utvecklingen och användningen av energieffektivare fartyg med lägre utsläpp. Parlamentet uppmuntrar framtagandet av attraktiva turistprogram som utformas för att ge besökarna nya erfarenheter och som framhåller hamnstädernas marina, kulturella och historiska betydelse.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera insatserna för att öka de europeiska hamnarnas konkurrenskraft genom att stödja och samordna deras infrastrukturkapacitet och förbättra de tjänster som erbjuds (t.ex. anpassning till Schengenkraven), för att göra europeiska hamnar mer attraktiva för kryssningsfartyg och mer gynnsamma för lokalsamhällen och fiskesamhällen som därigenom kan diversifiera sina verksamheter. Kommissionen uppmanas att beakta de drag som utmärker hamnar på öar och i de yttersta randområdena.

59.

Europaparlamentet begär att det i samband med moderniserings- och utbyggnadsprojekt för hamnar ska vara obligatoriskt att utrusta passagerarterminaler och nya passagerarfartyg med faciliteter för personer med nedsatt rörelseförmåga.

60.

Europaparlamentet påminner om betydelsen av transporten av passagerare som färdas till sjöss i kust- och havsområdena, huvudsakligen med färjor och kryssningsfartyg, och noterar ikraftträdandet av förordning (EU) nr 1177/2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss, vilken bör bidra till att stärka en sjöfartsturism av god kvalitet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inleda en kampanj för att förbättra kvaliteten på passagerar- och kryssningsfartyg med avseende på passagerarnas rättigheter, och då utgå från operatörernas bästa praxis.

61.

Europaparlamentet understryker båtsportens och vattensporternas betydelse för havsturismen. Kommissionen uppmanas att inom ramen för sitt kommande meddelande om havsturism granska näringens sociala och ekonomiska konsekvenser, möjligheterna att på EU-nivå harmonisera och förenkla reglerna för beviljande av trafiktillstånd, trafik- och verksamhetsförhållanden, säkerhetskrav, underhåll och reparation av båtar samt ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer inom denna sektor.

62.

Europaparlamentet inskärper vikten av badturismen som ett utmärkande drag för vissa kustregioner i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning för att fastställa om direktiv 2006/123/EG skulle kunna påverka små och medelstora företag i sektorn negativt och att, om nödvändigt, föreslå åtgärder för att mildra denna påverkan och se till att särdragen för denna näringsverksamhet beaktas vid tillämpningen av direktivet.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna, regionerna, autonoma regioner och övriga intressenter i kust- och öområden att utveckla och systematiskt genomföra initiativet ”forna handelsvägar”, som parlamentet godkände i samband med budgeten för 2013, både i Medelhavsområdet och i andra europeiska havsområden, särskilt i syfte att diversifiera turistutbudet och minska säsongsberoendet.

64.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen inkluderar hållbar sjöfarts-, ö- och kustturism i relevanta åtgärder och program, såsom programmet ”EDEN – Framstående europeiska resmål” och programmet ”Calypso”. Parlamentet föreslår även att kommissionen stöder initiativ som främjar diversifieringen av kust-, sjöfarts- och havsturismen, bidrar till att göra turismverksamheten och sysselsättningen inom turismen mindre säsongsberoende och främjar anpassningen till klimatförändringarna. Parlamentet anser i detta sammanhang att en diversifiering av turismutbudet kan bidra till att stärka havsregionernas attraktivitet och göra det möjligt för dem att erbjuda mer än det traditionella ”sol, strand och havspaketet”.

65.

Europaparlamentet efterlyser en satsning på orter som inriktar sig på båtturism eftersom dessa kan minska säsongsberoendet och skapa en multiplikatoreffekt för de lokala och regionala ekonomierna genom att integrera fiskesamhällena och se till att det råder balans mellan ekonomisk tillväxt och hållbarhet.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta den lokala och småskaliga gastronomins roll för utvecklingen av den europeiska kustturismen. Parlamentet anser det nödvändigt att befintliga strategier och instrument utnyttjas och samordnas. Dessutom bör nya program och åtgärder utvecklas för att uppmuntra synergier mellan i första hand små och medelstora företag i primärsektorn och tjänstesektorn i EU:s kustområden.

67.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att inrätta en avdelning för sjöfarts- och kustturism inom ramen för ett ”virtuellt observationscentrum för turism”, för att se till att kopplingar skapas mellan forskningsinstitut, företag och offentliga myndigheter. Målet är att främja marknadsundersökningar, ge företag och offentliga myndigheter långsiktig information om hur tillgång och efterfrågan utvecklas samt skapa gynnsammare företagsvillkor liksom att tillhandahålla information om kopplingarna mellan initiativ för biologisk mångfald, klimatskydd och hållbar turism.

68.

Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarna är ett av de största hoten mot den marina biologiska mångfalden världen över och att en strategi för blå tillväxt måste bygga på förnybara energikällor och energieffektivitet.

69.

Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att EU:s hav och oceaner är viktiga för EU:s energiförsörjning och för möjligheten att diversifiera EU:s energikällor och tillförselvägar.

70.

Europaparlamentet noterar att havsbaserad energi från vind, tidvatten och vågor liksom temperaturgradientenergi samt den konventionella offshore-energisektorn har potential att skapa hållbara arbetstillfällen i kustområden, minska utsläppen och bidra till EU:s energimål på medellång och längre sikt. Parlamentet understryker att det kommer att behövas investeringar för omstrukturering av nätanslutningar och i överföringskapacitet för att man ska kunna utnyttja denna potential.

71.

Europaparlamentet betonar att blå energi är en tillgång för EU:s havsbaserade ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att dess potential tillvaratas genom utnyttjande av strategierna för olika havsområden, med särskild hänsyn tagen till de yttersta randområdena på grund av deras geografiska belägenhet och naturliga särdrag.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja EU:s globala ledarskap inom detta område genom att utveckla en europeisk industristrategi för blå energi, i likhet med vad som tidigare gjorts inom andra områden.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt nästa meddelande på detta område anta en integrerad strategi för utveckling av energikällor till havs, genom att utnyttja synergier mellan havsbaserad vindkraft och andra former av förnybar havsenergi. Parlamentet framhåller att denna strategi bör göra det möjligt att erbjuda en komplett och hållbar energimix, i linje med försiktighetsprincipen och med garantier för säkerheten inom sjöfarten. Den bör även innehålla planer för tillhandahållandet av infrastruktur som lämpar sig för överföringen till land av den energi som produceras till havs och säkerställa sammankopplingen med det konventionella elnätet.

74.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att underlätta för ett hållbart uppförande av ett elnät för förnybar energi i Nordsjön. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett förslag om ett regelverk för detta.

75.

Europaparlamentet betonar att vattenbruket och fisket bör bidra till en hållbar livsmedelsproduktion i hela EU och till långsiktig livsmedelsförsörjning och konsumentskydd. Parlamentet anser att utvecklingsinsatser och innovation som syftar till att skapa en hållbar beredningsindustri för vattenbruks- och fiskeriprodukter bör uppmuntras genom minskad byråkrati och sysselsättningsfrämjande åtgärder i dessa sektorer och genom förbättrad livskvalitet i både kust- och landsbygdsområden.

76.

Europaparlamentet framhåller vikten av att utveckla ett hållbart vattenbruk för att minska överfisket av de europeiska fiskbestånden och beroendet av importerad fisk från tredjeländer, vilken utgör mer än 60 procent av den fisk som konsumeras i EU.

77.

Europaparlamentet betonar att vattenbruket i EU redan tillhandahåller 80 000 arbetstillfällen och att det har potential att avsevärt förbättra kustsamhällenas ekonomi, särskilt med tanke på uppgifter från FN enligt vilka produktionen av odlad fisk kommer att överskrida det konventionella fisket 2019.

78.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina kommande strategiska riktlinjer för vattenbruk i EU främja havsbaserat vattenbruk, som kan samordnas med anläggningar för blå energi för att minska den påverkan som ett alltför intensivt vattenbruk har på kusternas ekosystem och annan verksamhet. Parlamentet framhåller att medlemsstaternas respektive planer för integrerad förvaltning måste säkerställa att administrationen förenklas och att det avsätts lämpliga områden för utvecklingen av denna verksamhet.

79.

Europaparlamentet betonar vikten av den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), som för första gången kopplar samman den integrerade havspolitiken och finansieringen av fisket, och av Europeiska investeringsbanken, när det gäller att stödja en hållbar och miljövänlig utveckling av fisket, vattenbruket och fiskberedningsindustrin liksom ekonomisk diversifiering i fiskesamhällen som är beroende av dessa sektorer, särskilt vad gäller småskaligt kustfiske, yrkesutbildning för kvinnor och ungdomar samt åtgärder för att locka nya företagare till branschen.

80.

Europaparlamentet inser att det är en utmaning för medlemsstaterna att skydda Europas havsgränser. Parlamentet anser att en framgångsrik blå ekonomi kräver att EU:s havsgränser säkras, i syfte att garantera skydd av havsmiljön, fiskekontroller, kampen mot illegalt fiske och tillämpning av lagar. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att inrätta en europeisk kustbevakning som samordnar insatser och övervakning till sjöss. Parlamentet betonar dessutom vikten av att öka de regionala samarbetsinitiativen i fiskerisektorn.

81.

Europaparlamentet konstaterar att det existerar gynnsamma förutsättningar för utvinning av mineraler i havet, men påpekar att havsbottnens miljö hör ihop med resten av jorden genom utbyte av materia, energi och biologisk mångfald. Om dessa utbyten störs kan de orsaka oförutsedda förändringar i fiskbestånden och förlust av biologisk mångfald.

82.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara särskilt uppmärksam på miljöeffekterna vid utvinning av mineraler i havet, särskilt i mycket känsliga havsmiljöer, att stödja aktuell forskning, att tillämpa försiktighetsprincipen och att samarbeta med de myndigheter i tredjeländer som är involverade i sektorn för att snabbare täppa igen de kunskapsluckor som finns inom forskningen.

83.

Europaparlamentet konstaterar att effektivare resursanvändning i kombination med en bättre återvinningspolitik ger en mer kostnadseffektiv och hållbar strategi för att tillgodose våra behov av mineraler än intensiv exploatering av undervattensresurser. Parlamentet beklagar att bristerna i återvinningen av råvaror och sällsynta jordartsmetaller bidrar till att öka mängden avfall, och efterfrågar därför åtgärder för att förbättra återvinningsmetoderna i syfte att kunna erbjuda alternativ till mineralutvinningen till havs. Parlamentet noterar att denna alternativa strategi skapar arbetstillfällen på lång sikt.

84.

Europaparlamentet inser att blå bioteknik kan skapa högkvalificerade arbetstillfällen och har mycket att tillföra inom viktiga områden som hälsa, näringslära och innovation. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att stödja den forskning och innovation som krävs för att främja denna verksamhet inom initiativ för företagsamhet.

85.

Europaparlamentet betonar den potential som marin biologisk mångfald har för sektorn för blå bioteknik, särskilt i de djuphavsområden som ännu till stor del är outforskade, men understryker att utforskningen av detta mycket känsliga ekosystem måste ske med försiktighet.

86.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt definiera de problem och utmaningar som kan kopplas ihop med blå bioteknik (t.ex. bionanoteknik, biomaterial och introduktion av genetiskt modifierade fiskar, skaldjur och mikroorganismer) samt att tillämpa en vetenskapligt sund strategi som grundar sig på försiktighetsprincipen för att identifiera, bedöma och hantera de relaterade miljö- och hälsoriskerna.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja partnerskap mellan den privata sektorn och forskningsinstitut liksom gränsöverskridande partnerskap, såsom Europeiskt centrum för marinbiologisk forskning. Marin bioteknik och tillgång till den marina biologiska mångfalden kräver nämligen vetenskaplig kunskap och sofistikerad och dyr utrustning.

88.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.