23.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 434/24

—

med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 5 juli 2012 om främjande, skydd och åtnjutande av mänskliga rättigheter på internet, där betydelsen av att skydda de mänskliga rättigheterna och ett fritt informationsflöde på nätet betonas (1),

—

med beaktande av rapporterna av den 16 maj 2011 (A/HRC/17/27) och av den 10 augusti 2011 från FN:s särskilda rapportör Frank La Rue (A/66/290) för främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten, där det betonas att de internationella människorättsnormerna och standarderna avseende rätten till åsikts- och yttrandefrihet är tillämpliga på internet som kommunikationsmedium,

—

med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 28 mars 2008 (7/36), där man fastställde mandatet för FN:s särskilda rapportör för främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten,

—

med beaktande av FN:s rapport av den 16 juni 2011 om riktlinjer för näringsliv och mänskliga rättigheter ”Guiding Principles on Business and Human Rights: Implementing the United Nations’Protect, Respect and Remedy’ Framework” (som återspeglar FN:s särskilda representant John Ruggies arbete),

—

med beaktande av resolutionen av den 19 oktober 2011 (2) från Interparlamentariska unionens styrande råd,

—

med beaktande av den strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati som antogs av rådet den 25 juni 2012 (3),

—

med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2012 till rådet om EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2012 om skydd av kritisk infrastruktur – resultat och kommande åtgärder: vägen mot global it-säkerhet (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om en konkurrenskraftig digital inre marknad – e-förvaltning som en spjutspets (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2012 om blinda personers tillgång till böcker och andra trycksaker (8),

—

med beaktande av 2012 års allmänna budget av den 29 februari 2012, särskilt uppmaningen att skapa en fond för global frihet på internet (9),

—

med beaktande av meddelandet av den 12 december 2011 från kommissionens ledamot för den digitala agendan om strategin mot nedkoppling (No Disconnect Strategy),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 12 december 2011 om mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder (COM(2011)0886),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om ett öppet internet och nätneutralitet i Europa (10),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 om en förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

—

med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om en effektiv råvarustrategi för Europa (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering (12),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen av den 25 maj 2011 om ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om de kulturella aspekterna i EU:s yttre åtgärder (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om förvaltning av internet – framtida åtgärder (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om sakernas internet (16),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal (17),

—

med beaktande av sina resolutioner om brådskande fall avseende kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen, i den mån digitala friheter tas upp i resolutionstexterna,

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 27 september 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden (18),

—

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning (EU) nr 442/2011 och med införande av exportrestriktioner avseende informations- och kommunikationsteknik och övervakningsverktyg (19),

—

med beaktande av förordning (EU) nr 264/2012 av den 23 mars 2012 om ändring av förordning (EU) nr 359/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Iran och med införande av exportrestriktioner avseende informations- och kommunikationsteknik och övervakningsverktyg (20),

—

med beaktande av artiklarna 3 och 21 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och alla relevanta internationella instrument som rör de mänskliga rättigheterna, bland annat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

—

med beaktande av FN:s konvention av den 17 april 2003 om skydd för det immateriella kulturarvet (21),

—

med beaktande av FN-stadgan,

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och de pågående förhandlingarna om EU:s anslutning till konventionen,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7-0374/2012), och av följande skäl:

A.

Den tekniska utvecklingen gör det möjligt för människor över hela världen att använda ny informations- och kommunikationsteknik (IKT) och att vara uppkopplade på internet, vilket kan främja omvälvande förändringar i samhället och bättre fungerande demokrati, samhällsstyrning, ekonomi, näringsliv, medier, utveckling och handel.

B.

Internet är en nyckel till informationsåtkomst, yttrandefrihet, tryckfrihet, mötesfrihet och ekonomisk, social, politisk och kulturell utveckling.

C.

Det finns en global konsensus som återspeglas i folkrätten om att inskränkningar av grundläggande rättigheter måste ske i enlighet med lagen.

D.

De mänskliga rättigheterna måste skyddas och främjas av EU, både på och utanför internet.

E.

Att försöka få med alla i utvecklingen, främja digital kompetens och överbrygga digitala skillnader är nyckelfaktorer för att kunna dra nytta av internet och informations- och kommunikationsteknikens potential att få människor att växa.

F.

Informations- och kommunikationstekniken har varit ett centralt redskap för att organisera sociala rörelser och protester i olika länder, särskilt under den arabiska våren, men används också som medel att utöva förtryck genom (mass)censur, övervakning samt spårning och övervakning av information och enskilda personer.

G.

Informations- och kommunikationsteknik kan också spela en roll som ett användbart verktyg för terroristorganisationer i förberedandet och utförandet av terrordåd.

H.

Det sammanhang i vilket tekniken används bestämmer i stor utsträckning vilken inverkan tekniken kan ha som en kraft för positiv utveckling eller för förtryck.

I.

Dessa förändringar skapar nya sammanhang som kräver en anpassad tillämpning av befintliga lagar på grundval av en strategi för integrering av internet och informations- och kommunikationsteknik inom alla EU:s yttre åtgärder.

J.

Internet har blomstrat och utvecklats strukturellt som en plattform av mycket stort värde för allmänheten. Missbruk av de nya möjligheter och verktyg som internet har gett tillgång till skapar dock också nya hot och faror.

K.

Internet har också blivit en utvecklingsfaktor för internationell handel som behöver bevakas, särskilt med avseende på konsumentskydd.

L.

Begränsningar bör bara finnas i fall där internet används för olaglig verksamhet, till exempel hets, våld och rasistiska attityder, totalitär propaganda samt barns tillgång till pornografi eller sexuell exploatering av barn.

M.

Internets globala och gränslösa karaktär kräver nya former av internationellt samarbete och styrning med flera parter.

N.

I artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen fastslås att unionen ”ska sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av dess yttre åtgärder och mellan dessa och övrig politik. Rådet och kommissionen ska med bistånd av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik säkerställa denna samstämmighet och samarbeta i detta syfte.”

O.

Nätneutralitet är en grundläggande princip för det fria internet som garanterar konkurrens och insyn.

P.

Digital säkerhet och digital frihet är båda grundläggande faktorer och kan inte ersätta varandra.

Q.

EU föregår endast som exempel när det gäller digitala friheter om dessa friheter skyddas inom unionen.

1.

Europaparlamentet noterar att ocensurerat tillträde till det öppna internet, mobiltelefoner och informations- och kommunikationsteknik har haft inverkan på de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och skapat positiva effekter genom att utvidga tillämpningsområdet för yttrandefrihet, informationsåtkomst, rätt till integritet och mötesfrihet runt om i världen.

2.

Europaparlamentet erkänner det öppna internets och informations- och kommunikationsteknikens stora möjliggörande, skapande och katalyserande potential för samhällsbyggandet, det civila samhället, den globala ekonomiska, sociala, vetenskapliga, kulturella och politiska utvecklingen, samt deras bidrag till mänsklighetens framsteg som helhet. Parlamentet är dock medvetet om de nya hot och faror för de mänskliga rättigheterna som är följden av att informations- och kommunikationstekniken missbrukas.

3.

Internet och sociala medier gör det möjligt för regeringar att inleda direkt diplomati och underlättar större kontakter mellan människor runt om i världen. Europaparlamentet understryker att ett öppet samtal om olika uppfattningar kan bidra till att motverka extremism och förbättra engagemanget och förståelsen mellan olika kulturer.

4.

Europaparlamentet ser kultur som en ingångs- och kontaktmöjlighet i lägen där de politiska förbindelserna är blockerade eller störda. Frihet och kultur är nära förbundna med varandra, och digital kulturdiplomati är av strategiskt intresse för EU.

5.

Europaparlamentet betraktar konstnärlig frihet och friheten att imitera och återanvända som grundvalar för kreativitet och yttrande- och tankefrihet. Det finns betydande undantag och begränsningar i det upphovsrättsliga ekosystemet, särskilt i fråga om journalistik, citat, satir, arkivering, bibliotek och en säkrad tillgång till och användbarhet av kulturarvet.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på vederbörligt sätt ta itu med det faktum att vissa länder förtrycker och kontrollerar medborgare, organisationer och aktivister i det civila samhället och att företagen i vissa länder spelar en allt större teknisk roll i samband med blockering av innehåll och kontroll och identifiering av människorättsförsvarare, journalister, aktivister och dissidenter. Kommissionen uppmanas dessutom att vidta åtgärder mot kriminalisering av legitima åsikter på nätet och antagande av restriktiv lagstiftning för att berättiga dessa åtgärder, som står i strid med Köpenhamnskriterierna.

7.

Europaparlamentet betonar att internetleverantörer, programvaruutvecklare, hårdvarutillverkare, sociala nätverkstjänster och medier osv. måste erkänna och genomföra principerna om företagens sociala ansvar för att människorättsförsvarares handlingsfrihet och säkerhet ska kunna garanteras, liksom yttrandefriheten.

8.

Europaparlamentet betonar att främjandet och skyddet av de digitala friheterna bör integreras och ses över årligen så att ansvar och kontinuitet tryggas, i alla EU:s yttre åtgärder och i politiken och instrumenten för finansiering och bistånd under den höga representantens och Europeiska utrikestjänstens ledarskap. Parlamentet förespråkar en offensiv hållning i denna fråga och åtgärder som säkerställer övergripande samarbete och samordning mellan och inom berörda EU-institutioner och EU-byråer.

9.

Europaparlamentet stöder kommissionens erkännande att ett säkert tillträde till internet är en del av Köpenhamnskriterierna och att begränsningar av yttrandefriheten, även på internet, bör motiveras med ett tvingande samhällsbehov och i synnerhet stå i proportion till det legitima mål som eftersträvas.

10.

Europaparlamentet är medvetet om de problem med skyddet och främjandet av mänskliga fri- och rättigheter på nätet som finns i alla länder. Samtidigt erkänner parlamentet de avgörande skillnader som påverkar de sammanhang där informations- och kommunikationsteknik används, till exempel när det gäller rättssäkerhet och rätten att överklaga.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkra konsekvensen mellan EU:s yttre åtgärder och kommissionens egna interna strategier när man försvarar strikt nödvändiga och proportionerliga inskränkningar av de grundläggande rättigheterna och i synnerhet när man upprätthåller grundläggande folkrättsliga principer, till exempel att inskränkningar måste grunda sig på lagar och inte införas på ett godtyckligt sätt av näringslivet.

12.

Europaparlamentet uppmuntrar EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att ge de digitala friheterna och strategin mot nedkoppling högsta prioritet.

13.

Europaparlamentet betonar att det, för att EU:s utvecklings- och människorättspolitik ska vara effektiv, krävs att informations- och kommunikationstekniken integreras och att de digitala skillnaderna minskar, genom att man tillhandahåller grundläggande teknisk infrastruktur, underlättar tillgången till kunskap och information samt främjar digital kompetens över hela världen.

14.

Europaparlamentet anser att informations- och kommunikationstekniken kan möjliggöra insyn och god förvaltning, läskunnighet, utbildning, sexuell och reproduktiv hälsovård, effektiv valövervakning och katastroflindring, särskilt i avlägset belägna områden och samhällen under utveckling.

15.

Europaparlamentet betonar att EU:s program för utveckling och mänskliga rättigheter bör omfatta biståndsprogram som främjar digitala friheter, framför allt i samhällen i odemokratiska länder, liksom i länder som befinner sig i en övergångsperiod efter en konflikt eller genomgår en politisk övergång. EU:s lagstiftningsexperter är mycket viktiga parter för att utbilda motparter och se till att grundläggande rättigheter och principer kommer med i tredjeländers nya bestämmelser och lagstiftning avseende bland annat medier. Bistånd i form av uppbyggnad av IKT-infrastruktur bör villkoras med att öppen tillgång till internet och information via nätet genomförs och upprätthålls, liksom digital frihet i allmänhet.

16.

Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att utveckla IKT i konfliktområden för att främja fredsskapande verksamhet inom det civila samhället, i syfte att tillhandahålla säkra kommunikationer mellan parterna i fredlig konfliktlösning, så att man aktivt övervinner fysiska hinder och risker som påverkar bilaterala kontakter för människor och organisationer i sådana områden.

17.

Europaparlamentet hoppas att modern kommunikationsteknik, särskilt sociala medier, genom lämplig användning kan bidra till att stärka och befästa direktdemokrati bland medborgarna i EU och i tredjeländer, genom att det inrättas sociala plattformar för utformning av lagstiftning.

18.

Europaparlamentet betonar att digital insamling och spridning av bevis på brott mot de mänskliga rättigheterna kan bidra till att straffrihet bekämpas globalt. Sådant material bör vara tillåtligt enligt internationell (straff)lagstiftning som bevis under rättegångar.

19.

Europaparlamentet betonar behovet av att se till att sällsynta jordartsmetaller som används i produktionen av informations- och kommunikationsteknik kan utvinnas med respekt för de mänskliga rättigheterna, arbetsrätten och miljörätten och inte blir föremål för monopol eller begränsat handelstillträde av rent politiska skäl. En multilateral strategi för att trygga tillgången till sällsynta jordartsmetaller under humana förhållanden är en förutsättning för att dessa mål ska kunna uppnås.

20.

Europaparlamentet erkänner att internet har blivit en del av den offentliga sfären, där det skapas nya former för gränsöverskridande handel, men också innovativ marknadsutveckling och social och kulturell interaktion. Parlamentet anser att digitala friheter och gränsöverskridande handel bör gå hand i hand för att skapa och optimera affärsmöjligheter för europeiska företag i den globala digitala ekonomin.

21.

Europaparlamentet är medvetet om den oro som orsakas av att vissa människor allt oftare, när de hör ordet upphovsrätt, känner hat inför det som det ordet står för. Parlamentet erkänner att utrikeshandelspolitiken haft stor betydelse för utformningen av mekanismerna för efterlevnaden av upphovsrätten.

22.

Europaparlamentet beklagar att teknik och tjänster som härrör från EU ibland används i tredjeland för att kränka mänskliga rättigheter genom censur av information, massövervakning och kontroll samt för att upptäcka och spåra enskilda medborgare och deras verksamhet på (mobil)telefonnät och internet. Kommissionen uppmanas starkts att vidta alla nödvändiga åtgärder för att sätta stopp för denna ”digitala vapenhandel”.

23.

Europaparlamentet kräver ett förbud mot export av teknik och tjänster som används i förtryckande syfte till auktoritära regimer. För säkerhets skull bör det dock anges att sådana förbud måste bestämmas från fall till fall, med hänsyn tagen till de specifika omständigheterna kring olika konfliktområden eller auktoritära regimer.

24.

Europaparlamentet betraktar vissa produkter och tjänster inom störnings-, kontroll-, övervaknings- och avlyssningsteknik som ”engångsartiklar” och efterlyser därför en regelbundet uppdaterad lista över länder som kränker yttrandefriheten i samband med de mänskliga rättigheterna. Export av de ovannämnda ”engångsartiklarna” bör förbjudas till dessa länder.

25.

Europaparlamentet betonar att EU:s sanktioner när det gäller teknik måste genomföras och övervakas på EU-nivå så att det säkerställs att medlemsstaterna efterlever bestämmelserna på ett likvärdigt sätt och så att samma förutsättningar fortsätter att gälla för alla.

26.

Europaparlamentet betonar att kommissionen bör kunna ge företag som tvekar om de ska ansöka om exporttillstånd aktuell information om lagligheten i eller eventuellt skadliga effekter av handelsuppgörelser. Detta bör även gälla EU-företag eller EU-baserade företag som ingår avtalsförhållanden med regeringar i tredjeländer, antingen för att få driftstillstånd eller förhandla om frysningsklausuler eller genom att godta statlig inblandning i företagsdrift eller statlig användning av nätverk och tjänster.

27.

Europaparlamentet betonar vikten av att skydda konsumenternas rättigheter i samband med internationella avtal som rör informations- och kommunikationsteknik.

28.

Europaparlamentet kräver att kommissionen senast under 2013 lägger fram förslag med krav på ökad insyn och ansvarsskyldighet när det gäller EU-baserade företag och en redovisning av en policy för konsekvensbedömningar avseende mänskliga rättigheter, detta i syfte att förbättra kontrollen av export av informations- och kommunikationsteknik, produkter och tjänster som är avsedda för att blockera webbplatser, genomföra massövervakning, spåra och övervaka enskilda personer, bryta sig in i privata (e-post)konversationer eller filtrera sökresultat.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till en rättslig ram på EU-nivå som tvingar företag som utför offentlig upphandling i medlemsstaterna att genomföra bedömningar av informations- och kommunikationsteknikens inverkan på de mänskliga rättigheterna, med start redan i forsknings- och utvecklingsfasen, och se till att inte involveras i eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeland.

30.

Europaparlamentet anser att företagen bör utforma och genomföra affärsmetoder med övervakning av nya IKT-produkters potentiella konsekvenser för de mänskliga rättigheterna, däribland på forsknings- och utvecklingsstadiet, och se till att produkterna inte finns med vid eventuella kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge EU-företagen omfattande information så att de kan uppnå rätt balans mellan affärsintressen och företagens sociala ansvar.

31.

Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang djupt att europeiska företag och internationella företag med verksamhet i EU är aktivt inblandade i tredjeländer där regeringen tillämpar en repressiv politik mot människorättsaktivister och politiska dissidenter i fråga om digitala rättigheter, tillgång till internet och informations- och kommunikationsteknik. Kommissionen uppmanas med kraft att utesluta företag som deltar i sådan verksamhet ur EU:s upphandlingsförfaranden och anbudsinfordringar.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge EU:s företag omfattande information och vägledning, baserad på FN:s principer framtagna av John Ruggie, så att man kan se till att såväl företagens intressen som företagens sociala ansvar kan tillgodoses och efterlevas.

33.

Europaparlamentet betonar att man måste ta hänsyn till effekterna av fastställandet av tekniska standarder för informations- och kommunikationsteknik och telekomprodukter och -tjänster inom EU, när sådana varor och tjänster exporteras till länder utanför unionen där begrepp som ”laglig avlyssning” har en annan innebörd, till exempel i länder utan rättssäkerhet.

34.

Europaparlamentet erkänner att internet har blivit ett offentligt rum och ett öppet forum, för vilket ett fritt informationsflöde och tillgång till informations- och kommunikationsteknik är något helt oundgängligt. Därför anser parlamentet att de digitala friheterna och den fria handeln måste främjas och värnas samtidigt, i syfte att uppmuntra och stödja det fria utbytet av idéer liksom ökade affärsmöjligheter för EU-medborgarna i en alltmer digital global ekonomi.

35.

Europaparlamentet önskar att EU:s frihandelsavtal ska innehålla insynsvänliga säkerhetsspärrar som upprätthåller ett obegränsat tillträde till internet och garanterar ett fritt informationsflöde.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att mandaten för multilaterala och bilaterala handelsförhandlingar, liksom själva det sätt på vilket förhandlingarna förs, verkligen leder fram till att EU:s centrala målsättningar uppnås, framför allt främjandet av unionens värden om demokrati och rättsstatlighet, förverkligandet av en digital inre marknad i uttryckets verkliga bemärkelse samt respekten för unionens politik för utvecklingssamarbete.

37.

Europaparlamentet uppmanar EU att ge politiskt stöd åt europeiska företag när dessa möts av krav på att avlägsna användargenererat innehåll eller tillhandahålla personuppgifter på ett sätt som bryter mot grundläggande rättigheter och kringskär friheten att bedriva affärer.

38.

Europaparlamentet uppmanar EU att bestrida och minimera den extraterritoriella tillämpningen av tredjeländers lagstiftning på unionsmedborgare och EU-företag på nätet.

39.

Europaparlamentet konstaterar att e-handeln har vuxit fram utanför de traditionella regelverken för handeln. Parlamentet betonar att det behövs ett utökat internationellt samarbete inom Världshandelsorganisationen (WTO) och Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) för att skydda den globala digitala marknaden och se till att den utvecklas. Parlamentet efterlyser en översyn och uppdatering av WTO:s nuvarande avtal om handel med informationsteknikprodukter, och begär att EU utreder möjligheterna till ett internationellt avtal för den digitala ekonomin.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte föra över verkställighet och upphovsrättsliga anspråk till ekonomiska aktörer i framtida handelsavtal och att se till att ingrepp i friheten på internet enbart får göras i enlighet med rättsstatliga principer och av en rättslig myndighet.

41.

Europaparlamentet anser att begränsat tillträde för EU-företag och konsumenter på nätet till (digitala) marknader till följd av masscensur i tredjeländer utgör protektionistiska åtgärder och handelshinder. Parlamentet uppmanar kommissionen att presentera en strategi mot åtgärder som tredjeländer vidtar för att begränsa EU-företagens tillträde till internetmarknaderna.

42.

Europaparlamentet uppmanar EU att sträva efter att se till att regleringen av internet och informations- och kommunikationstekniken hålls på en berättigad och lämplig nivå och endast genomförs om EU bedömer det nödvändigt.

43.

Europaparlamentet önskar att riktad repressiv teknik ska omfattas av Wassenaar-arrangemanget.

44.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att ge politiskt stöd åt EU-företag som verkar i tredjeländer där de uppmanas att avlägsna användargenererat innehåll, där friheten att tillhandahålla tjänster begränsas eller där de ombeds tillhandahålla personuppgifter på sätt som bryter mot de grundläggande rättigheterna. Parlamentet påpekar att företag som erbjuder digitala tjänster ofta verkar över gränserna och att lagstiftningen i tredjeländer kan missgynna europeiska användare och konsumenter. Parlamentet uppmanar därför också rådet och kommissionen att se till att minimera den inverkan som tredjeländers lagstiftning har på fysiska eller juridiska personer som bedriver verksamhet inom EU.

45.

Europaparlamentet konstaterar att ökade ingripanden i och regleringar av internet från myndighetshåll skadar dess öppna och gränslösa karaktär och således kringskär utvecklingsmöjligheterna för ökad e-handel och EU-företag inom den digitala ekonomin. Parlamentet anser att medverkan från flera olika parters sida är det bästa sättet att skapa en balans mellan offentliga och privata intressen på internet och på den globala marknaden, och efterlyser en internationell insats för utbyggnad av den infrastruktur som den digitala ekonomin behöver för att kunna expandera, bland annat i form av liberala regleringssystem. Utvecklingsländerna uppmanas att öka den ömsesidiga nyttan i enlighet med principen om handel för att uppnå förändring.

46.

Europaparlamentet anser att om EU-företagens tillträde till digitala marknader och konsumenter på internet begränsas med bland annat statlig censur i massiv skala, eller om tillträdet till marknaden i tredjeländer begränsas för europeiska leverantörer av tjänster på internet, är det fråga om handelshinder. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att införa en skyddsmekanism i alla framtida handelsavtal, särskilt i de avtal som innehåller bestämmelser om tjänster på internet och om webbgemenskaper där man delar information, i syfte att se till att IKT-företag från EU inte av tredje part ska åläggas begränsa åtkomsten till webbsidor, avlägsna användargenererat innehåll eller tillhandahålla personuppgifter, till exempel personliga IP-adresser, på ett sätt som strider mot grundläggande fri- och rättigheter. Parlamentet uppmanar därutöver rådet och kommissionen att ta fram en strategi mot åtgärder som tredjeländer vidtar för att begränsa EU-företagens tillträde till de globala internetmarknaderna.

47.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett nytt förslag till regelverk för export av varor med dubbla användningsändamål, där frågan om eventuellt skadlig export av IKT-produkter och IKT-tjänster till tredjeländer åtgärdas och kommissionen får en samordnande och övervakande roll.

48.

Europaparlamentet anser att ett insynsvänligt och samarbetsvilligt beslutsfattande är grundläggande för att säkra respekten för internets öppna och involverande karaktär. Alla debatter om reglering av internet bör vara öppna och omfatta alla berörda parter, särskilt sådana som är specialiserade på skyddet av grundläggande rättigheter, liksom vanliga internetanvändare. EU bör spela en ledande roll i utvecklingen av grundregler för den digitala friheten och uppförandekoder på internet, bland annat tvistlösningsmekanismer, och även ta hänsyn till motstridiga jurisdiktioner.

49.

Europaparlamentet konstaterar att strukturen för internet i dagsläget är relativt oreglerad och styrs genom en flerpartsstrategi. EU måste se till att flerpartsstrategin är inkluderande och att små företag och aktörer och användare från det civila samhället inte blir överkörda av att fåtal större företag och myndigheter.

50.

Europaparlamentet anser att samarbetet mellan regeringar och privata aktörer kring IKT-frågor inte bör bygga på direkta eller indirekta skyldigheter för internetleverantörer att anta rollen som brottsbekämpare och fungera som polis och domare för internet.

51.

Europaparlamentet betonar behovet av en övergripande EU-strategi för förvaltningen av internet och för frågor i samband med telekombestämmelser. Parlamentet påminner om att sektorn internationellt regleras av Internationella teleunionen, där EU-medlemsstaterna har varsin röst.

52.

Europaparlamentet är oroat över förslagen från myndigheter och företag i samarbete som försöker införa tillsynsverksamhet och öka myndighetskontrollen och den privata kontrollen över internet och telekommunikationsdriften.

53.

Europaparlamentet uppmanar EU att ta itu med och motsätta sig extraterritoriella konsekvenser av tredjeländers lagstiftning för EU:s medborgare, konsumenter och företag, särskilt Förenta staternas lagar om immateriella rättigheter. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att skyndsamt lägga fram sin EU-omfattande strategi för datormoln, som framhålls i den digitala agendan för Europa.

54.

Europaparlamentet påminner om att internet, dataförbindelser och datalagring samt informations- och kommunikationsteknik är grundläggande delar av EU:s centrala infrastruktur.

55.

Europaparlamentet beklagar tendensen i EU mot större befogenheter att blockera webbplatser, eftersom detta alltid bör vara en sista utväg.

56.

Europaparlamentet stöder kraftfullt principen om nätneutralitet, som går ut på att leverantörer av internettjänster inte får blockera, diskriminera, hindra eller försämra (även genom prissättning) människors möjligheter att använda en tjänst för att få tillgång till, använda, skicka, lägga ut, ta emot eller erbjuda innehåll, applikationer eller tjänster av valfritt slag, oavsett källa eller mottagare.

57.

Europaparlamentet anser att det behövs mer globalt samarbete för att upprätthålla och modernisera de immateriella rättigheterna i framtiden, vilket är en nödvändighet för att säkra innovation, sysselsättning och en öppen världshandel.

58.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utveckla en politik för immateriella rättigheter som gör att de som vill skapa eget innehåll och dela med sig av det även i fortsättningen får göra det utan att åberopa några immateriella rättigheter.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett nytt regelverk för gränsöverskridande e-handel, en utvärdering och översyn av direktiv 2001/29/EG om informationssamhället för att säkerställa förutsebarhet och flexibilitet för EU:s upphovsrättsliga system och en översyn av direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (Ipred), som skulle balansera behovet av relevanta reformer och skydd av upphovsrätten med behovet att skydda grundläggande rättigheter på nätet och bevara ett öppet internet samt fungera som en grund för bestämmelser om immateriella rättigheter och åtaganden i framtida frihandelsavtal.

60.

Europaparlamentet är medvetet om att mänskliga rättigheter måste skyddas även på nätet och anser att informations- och kommunikationstekniken bör integreras i alla EU-program, särskilt den europeiska grannskapspolitiken och de strategiska partnerskapen, för att få detta att gå snabbare.

61.

Europaparlamentet anser EU bör erkänna digitala friheter som grundläggande rättigheter och som nödvändiga förutsättningar för åtnjutande av allmänna mänskliga rättigheter som integritet, yttrandefrihet, mötesfrihet och tillgång till information samt garantier för insyn och ansvarstagande i det offentliga livet.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att stödja, utbilda och ge inflytande åt människorättsförsvarare, civilrättsaktivister och oberoende journalister som använder informations- och kommunikationsteknik i sitt arbete samt att hävda de tillhörande grundläggande rättigheterna integritet, yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet på nätet.

63.

Europaparlamentet ber medlemsstaterna att inte använda undantaget för allmän ordning som en restriktiv åtgärd för att begränsa den grundläggande mötes- och demonstrationsrätten för organisationerna i det civila samhället, och påminner om att alla sådana undantag måste vara berättigade och proportionerliga.

64.

Utöver biståndsprogram önskar Europaparlamentet politiskt och diplomatiskt stöd för digitala friheter i länder som tar emot stöd från EU.

65.

Europaparlamentet anser att begränsningar av de digitala friheterna bör beaktas till fullo i EU:s förbindelser med tredjeländer och att länder som tar emot stöd och bistånd från EU bör åläggas att använda informations- och kommunikationstekniken på ett sätt som ökar insynen och ansvarstagandet. Detta gäller dock inte länder som befinner sig i akuta konflikter, är drabbade av katastrofer eller befinner sig i situationer omedelbart efter en konflikt eller katastrof.

66.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att i anslutningsförhandlingar och förhandlingar om ramavtal med tredjeländer, människorättsdialoger, handelsförhandlingar och alla former av människorättskontakter införa villkorsklausuler som föreskriver att man måste garantera och respektera ett obegränsat tillträde till internet och digitala friheter.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att främja och bevara höga standarder för digitala friheter i EU, särskilt genom att kodifiera principen om nätneutralitet genom lämplig lagstiftning, så att man stärker unionens trovärdighet när det gäller att främja och försvara de digitala friheterna runt om i världen.

68.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att skapa synergieffekter mellan EU:s handelspolitik, säkerhetspolitik och utrikespolitik, samt enhetliggöra unionens värderingar och intressen, om EU verkligen ska kunna öka sin ekonomiska makt och agera globalt för att försvara de digitala friheterna.

69.

Europaparlamentet anser att samordning och gemensamma diplomatiska initiativ med andra OECD-länder för att utarbeta och verkställa en strategi för digital frihet är helt nödvändigt för att åstadkomma effektiva och flexibla insatser.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att snarast möjligt anta en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik.

71.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Europeiska utrikestjänsten.