52012DC0358

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

om genomförandet under perioden 2006-2010 av långsiktigt stöd på nationell nivå till jordbruket i de nordliga områdena i Finland och Sverige i enlighet med kommissionens beslut 2009/3067 och 2010/6050

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1........... INLEDNING................................................................................................................. 3

2........... DE ALLMÄNNA PRINCIPERNA FÖR DET NORDLIGA STÖDET......................... 3

2.1........ Stödets syfte................................................................................................................... 3

2.2........ Kommissionens tillstånd.................................................................................................. 3

2.3........ Regioner som omfattas av stödet..................................................................................... 4

2.4........ Samband med produktionen........................................................................................... 4

3........... AKTUELL UTVECKLING VAD GÄLLER NORDLIGT STÖD.................................. 5

3.1........ Hur har stödsystemet utvecklats?.................................................................................... 5

3.2........ Reform av stödsystemen................................................................................................. 5

4........... NORDLIGT STÖD I FINLAND 2006-2010................................................................ 6

4.1........ Beviljade tillstånd............................................................................................................ 6

4.2........ Utbetalt stöd................................................................................................................... 7

4.3........ Totalt stöd i området som omfattas av det nordliga stödet................................................ 9

4.4........ Utveckling av jordbruksekonomin i de regioner som omfattas av nordligt stöd................ 11

5........... NORDLIGT STÖD I SVERIGE 2006 – 2010............................................................. 12

5.1........ Beviljade tillstånd.......................................................................................................... 12

5.2........ Utbetalt stöd................................................................................................................. 12

5.3........ Produktionsvolymer i stödområdet................................................................................ 13

5.4........ Utveckling av jordbruksekonomin i de regioner som omfattas av nordligt stöd................ 14

6........... SLUTSATSER............................................................................................................ 15

6.1........ Finland......................................................................................................................... 15

6.2........ Sverige......................................................................................................................... 16

1.           INLEDNING

I enlighet med artikel 142 i akten om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen[1] tillåter kommissionen att Finland och Sverige beviljar långsiktigt stöd till jordbruket på nationell nivå för att säkerställa att jordbruksverksamheten bevaras i de nordliga områdena. Stödet ifråga kallas det nordliga stödet (nedan kallat stödet).

Denna rapport läggs fram för rådet i enlighet med rapporteringskravet i artikel 143 i anslutningsakten, där det föreskrivs att kommissionen vart femte år ska lämna en rapport om de tillstånd som lämnats och resultaten av det stöd som beviljats enligt tillstånden. Rapporter har tidigare lämnats 1996, 2002[2] och 2007[3].

2.           DE ALLMÄNNA PRINCIPERNA FÖR DET NORDLIGA STÖDET

2.1.        Stödets syfte

Det nordliga stödet ges särskilt för att bevara traditionell primärproduktion och bearbetning som är naturligt anpassad efter klimatförhållandena i de berörda regionerna, förbättra produktionsstrukturerna, främja saluföring och bearbetning av jordbruksprodukter, underlätta avsättningen av sådana produkter samt säkerställa att miljön skyddas och att landsbygden bevaras.

2.2.        Kommissionens tillstånd

Stödet har godkänts genom två kommissionsbeslut, ett för Finland och ett för Sverige.

De grundläggande villkoren för stödet fastställs i artikel 142 i anslutningsakten. Det sammanlagda beviljade stödbeloppet bör vara tillräcklig för att bevara jordbruksverksamheten i de nordliga områdena, men det får inte förekomma allmänna stöd som överskrider den stödnivå som gällde under den referensperiod före anslutningen som anges i tillstånden. Stödet får inte vara knutet till framtida produktion eller leda till att produktionen ökar i förhållande till referensnivåerna.

Det första beslutet om Finland antogs 1995 (95/196/EG[4]) och har omarbetats genom beslut 2002/404/EG[5] och genom beslut K (2009) 3067. De högsta tillåtna stödbeloppet är för närvarande 358 miljoner euro per år.

Det första beslutet om Sverige antogs 1996 (96/228/EG[6]) och har omarbetats genom beslut K (2010) 6050. De högsta tillåtna stödbeloppet är för närvarande 318,67 miljoner SEK per år (cirka 35,41 miljoner euro. Den växelkurs som används i denna rapport är 9,0 SEK/EUR).

2.3.        Regioner som omfattas av stödet

De regioner som omfattas av stödsystemet definieras i respektive beslut och är belägna norr om 62:a breddgraden och i några närliggande områden söder om den breddgraden där det råder liknande klimatförhållanden, vilka gör det särskilt svårt att driva jordbruk. De faktorer som beaktas vid fastställandet av områdena är låg befolkningstäthet (högst 10 personer/km2), utnyttjad jordbruksareal (UJA) som andel av den totala arealen (mindre än 10 %) och den andel av den utnyttjade jordbruksarealen (UJA) som används till odling av livsmedelsgrödor (mindre än 20 %) samt kommuner som omges av andra kommuner i sådana områden som uppfyller kriterierna (även om de inte uppfyller samma kriterier).

I Finland omfattar det nuvarande området totalt 1 417 140 hektar UJA, vilket motsvarar 55,5 % av Finlands totala UJA, och i Sverige omfattar det nuvarande området 335 676 hektar UJA, vilket motsvarar 11 % av Sveriges totala UJA[7].

Figur 1: Stödområden i Finland(C1–C4) och Sverige (1–3)

2.4.        Samband med produktionen

Stödet begränsas till vissa jordbrukssektorer, som definieras för varje medlemsstat i respektive beslut.

Stödet beviljas på grundval av produktionsenheter, antingen antal djurenheter eller hektar, med undantag för stöd till mjölkproduktion och transport av mjölk, där stöd beviljas både för de kvantiteter som levereras och de kvantiteter som transporteras. I Finland beviljas stödet till rennäringen per djur.

Såsom anges ovan får stödet inte vara knutet till framtida produktion eller leda till att produktionen ökar i förhållande till en referensperiod. Referensperioderna anges per sektor i respektive medlemsstats beslut. Referenskvantiteten för mjölkproduktionen i Finland har flera gånger anpassats efter hur den gemensamma jordbrukspolitiken har utvecklats inom mjölksektorn. Genom den översyn av de finska och svenska stödsystemen som gjordes 2009–2010 tog man emellertid bort kopplingen mellan de individuella mjölkkvoterna och stödet. I stället infördes det en begränsning som innebär att stöd inte betalas ut för de kvantiteter mjölk i området som omfattas av tilläggsavgift inom mjölkkvotsystemet.

3.           AKTUELL UTVECKLING VAD GÄLLER NORDLIGT STÖD

3.1.        Hur har stödsystemet utvecklats?

Efter mer än tio års tillämpning inledde kommissionen en utvärdering av stödsystemet, som slutfördes 2007[8]. Genom utvärderingen analyserades i vilken omfattning målen för programmen har uppnåtts, eventuella bieffekter, huruvida de instrument som ingår i stödsystemet fortfarande är lämpliga och motiverade, samt huruvida stödet är ändamålsenligt, effektivt och relevant.

Resultaten av utvärderingen visar att stödsystemet

· har bidragit till att bevara jordbruket, produktionen och markanvändningen i de berörda regionerna,

· fortfarande är nödvändig för att man ska kunna uppnå målen i artikel 142, dvs. att upprätthålla jordbruksverksamheten i de berörda regionerna, varför stödsystemet fortfarande är relevant,

· skulle kunna reformeras (förenklas).

Med utgångspunkt från de rekommendationer som anges i utvärderingen och mot bakgrund av produktionens utveckling, har de båda aktuella medlemsstaterna åtagit sig att se över sina respektive stödsystem.

3.2.        Reform av stödsystemen

Syftet med översynen av besluten var att förenkla stödsystemen och att anpassa tillstånden efter de mål som anges i anslutningsakten.

Vad gäller förenklingssträvandena innebar de omarbetningar som gjordes 2009 och 2010 att de olika produktionssektorerna omgrupperades och att det fastställdes högsta tillåtna genomsnittliga stöd för det finska respektive det svenska området i deras helhet. Tidigare differentierades stödet mellan regionerna och mellan produktionsenheter. För att stödbeloppen skulle kunna differentieras uppmanades de nationella myndigheterna att fastställa särskilda villkor och detaljerade kriterier, som graden av naturbetingade nackdelar. Båda länderna har skickat in objektiva kriterier för mätning av graden av naturbetingade nackdelar till kommissionen.

Vad gäller anpassningen av stödet efter de mål som anges i anslutningsakten har översynen av produktionen och stödbeviljandena visat att produktionen i Finland generellt har bevarats, även om det har förekommit en viss förskjutning söderut. Inom vissa sektorer, särskilt svin och fjäderfäsektorerna, har produktionen emellertid ökat avsevärt, i viss mån tack vare stödet. Detta har, tillsammans med utvecklingen vad gäller andra stöd inom området, lett till en minskning av de högsta tillåtna årliga stödbeloppen för Finland, från 448,59 miljoner euro till 358 miljoner euro. Stöden till svin- och fjäderfäsektorerna har också frikopplats från produktionen.

Översynen visade också att produktionsnivåerna har sjunkit i det svenska stödområdet, särskilt inom mjölksektorn, som är den viktigaste sektorn som får stöd. Detta tyder på att man inte lyckats nå det mål som anges i artikel 142, dvs. att bevara jordbruksverksamheten. På grundval av ett förslag från de svenska myndigheterna inriktades därför 2010 års omarbetning av beslutet på åtgärder för att koncentrera stödet till den produktion som återstår i syfte att stoppa nedgången.

4.           NORDLIGT STÖD I FINLAND 2006-2010

4.1.        Beviljade tillstånd

Genom beslut K (2002) 404 hade Finland i början av femårsperioden tillstånd att årligen betala ut stöd på sammanlagt 448,59 miljoner euro. I beslutet angavs stödvillkor och stödberättigande produktionsfaktorer per delregion (visas ej). Beslut K (2009) 3067 (ändrat genom beslut K (2009) 9122) började gälla 1 januari 2009 och i tabell 1 visas vilka stöd som beviljats på grundval av beslutet. Bestämmelsen om mjölk har tillämpats sedan den 1 april 2009 och bestämmelserna om idisslare, trädgårdsodling, vegetabilieproduktion och andra stöd har tillämpats sedan den 1 januari 2010.

Tabell 1: Årliga stöd som godkänts enligt beslut K 2009/3067/EG

|| Högsta tillåtna genom-snittliga stöd/enhet || Enhet || Högsta tillåtna stöd (miljoner euro) || Högsta antal stödberättigande produktions-faktorer

1. MJÖLK || 10.9 || cent/kg || 193.7 || 1 776 765 ton[9]

2. IDISSLARE || || euro/djurenhet || 73.7 ||

Nötkreatur || 412 || || || 179 160 djurenheter

Tackor och getter || 533 || ||

Hästar || 277 || ||

3. SVIN OCH FJÄDERFÄN[10] || 266 || euro/djurenhet || 37.0 ||

4. TRÄDGÅRDSODLING || || || 25.4 ||

Växthus || 11.3 || euro/m2 || || 202,9 ha

Lagring av trädgårdsprodukter || 18.5 || euro/m3 || ||

5. VEGETABILIEPRODUKTION || || euro/ha || 58,3 ||

Allmänt hektarbaserat stöd || 37 || || || 881 825 ha

Stöd till särskilda grödor[11] || 145 || || || 62 475 ha

Stöd till unga jordbrukare || 36 || || ||

6. ANNAT STÖD || || || 14.9 ||

Renar || 36 || euro/djur || || 171 100 djur

Ersättning för skador på renskötseln som orsakats av stora rovdjur[12] || || || ||

Stöd till transport av mjölk och kött || || || ||

Tjänster för att bevara djurbesättningar || || || ||

Lagring av skogsbär och svamp || 0.10–0.42 || euro/kg || ||

Andra stöd[13] || || || ||

Totalt || || || 358 ||

4.2.        Utbetalt stöd

Nordligt stöd

Under åren 2006 – 2009 uppgick det totala årliga stöd som betalades till cirka 326 miljoner euro (av de 448,59 miljoner euro som tillåtits). Därefter ökade stödet till 338 miljoner euro under 2010 (av de 358 miljoner euro som tillåtits) (tabell 2).

Tabell 2: Nordligt stöd som betalats ut i Finland (miljoner euro)

Sektor || 2006 || 2007 || 2008 || 2009 || 2010

Mjölk || 159 || 159 || 159 || 159 || 161

Idisslare || 65 || 66 || 66 || 68 || 71

Svin och fjäderfän || 36 || 35 || 35 || 33 || 32

Trädgårdsodling || 21 || 20 || 21 || 20 || 22

Vegetabilieproduktion || 42 || 43 || 42 || 41 || 42

Andra stöd || 3.5 || 3.7 || 4 || 4.2 || 11

Totalt || 326.7 || 326.6 || 326.5 || 325.8 || 338.1

Sammanfattningsvis låg det årliga nordliga stödet i Finland under de högsta tillåtna stödnivåer som anges i besluten. Det bör noteras att för de sektorer där den totala produktionen var större än det tillåtna antalet stödberättigande produktionsfaktorer gjordes en proportionell minskning av stödet per produktionsenhet, så att de finansiella tak som godkänts genom beslutet kunde iakttas.

Totalt stöd i området som omfattas av det nordliga stödet

Det utgår också annat EU-stöd i det aktuella området, bland annat stöd enligt den gemensamma jordbrukspolitikens båda pelare. Av de åtgärder som vidtas enligt den andra pelaren och som är av vikt för jordbruket i området kan särskilt nämnas stödet till mindre gynnade områden och stödet till miljöåtgärder inom jordbruket. I beslut K (2000) 405[14] fastställs ett tak för det högsta tillåtna totala stödet i området till 1118,9 miljoner euro (1993 års nivå). Tabell 3 visar att det utbetalade stödet i området under åren 2006–2010, utifrån den aktuella rättsliga grunden, låg under de tak som anges i beslutet.

Tabell 3: Sammanfattning av de totala årliga stödet i Finland, inklusive EU-stöd (miljoner euro)

Typ av stöd || 2006 || 2007 || 2008 || 2009 || 2010

Direktstöd, helt EU-finansierat || 350.3 || 278.9 || 281.3 || 283.8 || 278.5

Mindre gynnade områden, inbegripet nationellt tilläggsstöd || 308.7 || 309.1 || 309.5 || 308.9 || 308.1

Stöd till miljöåtgärder i jordbruket || 164.9 || 153.5 || 162.7 || 164.6 || 167.1

Nordligt stöd[15] || 326.7 || 326.6 || 326.5 || 325.8 || 338.1

Totalt || 1 150.6[16] || 1 068.1 || 1 080.6 || 1 083.1 || 1 092.6

4.3.        Produktionsvolymer i området som omfattas av det nordliga stödet

Mjölksektorn

Nästan 80% av all mjölk i Finland produceras i stödområdet. Den fördelningen har varit tämligen stabil under femårsperioden, med en mindre ökning mot slutet av perioden. Produktionen är emellertid koncentrerad till område C2.

Under femårsperioden var mjölkproduktionen som högst under 2006/2007 och som lägst under regleringsåret 2008/2009 (1813 000 resp. 1 756 000 ton). Produktionen överskred referensnivån under tre regleringsår, dvs. 2006/2007, 2009/2010 och 2010/2011. Överskridningen under 2010/2011 låg på cirka 1,5 %.

Figur 2: Mjölkproduktionens utveckling under 2006/2007 – 2010/2011 i Finlands nordliga stödområde

Idisslare

Genom det ändrade beslutet från 2009 blev det möjligt att slå samman produktionsfaktorerna för nötkreatur, tackor, getter och hästar. Inom gruppen ökade produktionen av nötkreatur, medan produktionen av tackor, getter och hästar minskade något.

Nötköttsproduktionen i regionen varierade under femårsperioden. 2010 års nivå är omkring 2% lägre än 2006 års nivå, medan produktionen av nötkött sjönk med 8,8% i övriga Finland. Antalet am- och dikor ökade överallt i Finland, men den största tillväxten, på 55 %, har varit i region C. Produktionen av andra idisslare har varit förhållandevis stabil under perioden 2006–2010. Den totala produktionen av idisslare låg på 173 774 djurenheter under 2010, dvs. fortfarande 3% under den högsta tillåtna nivån för produktion som får stöd.

Figur 3: Idisslarproduktionens utveckling under 2006 – 2010 i Finlands nordliga stödområde

Svin och fjäderfän

Svin- och fjäderfäproduktionen hade ökat avsevärt redan före den aktuella femårsperioden och överskridit referensnivån med 50 – 70% under flera år. Grisköttsproduktionen är koncentrerad till spannmålsproducerande områden i de sydligaste delarna av stödområdet. Under 2006 låg produktionen av griskött på 90,9 miljoner kg och fortsatte att öka under de följande åren till 93,6 miljoner kg under 2010. Även fjäderfäproduktionen är koncentrerad till de sydligaste delarna av stödområdet. Produktionen har ökat stadigt, från 34,6 miljoner kg till 40,4 miljoner kg mellan 2006 och 2010. Stödet ifråga frikopplades från produktionen från och med 2009, och stödnivån låstes till 2007 års nivå. I beslutet föreskrivs dessutom en övre gräns för produktionen i de jordbruksföretag som får frikopplat stöd som låsts till 2007 års nivå (139 200 djurenheter). År 2010 låg produktionen på 135 066 djurenheter, dvs. 97 % av 2007 års nivå.

Trädgårdsodling

Trädgårdsodlingen är en liten nischnäring i Finland, med ett begränsat antal växthusföretag. Sektorn får cirka 6 % av stödet och 72% av produktionen inom sektorn sker i region C1. Storleken på sektorns produktionsområde har varierat på mellan 207 och 211 hektar under femårsperioden, vilket innebär ett mindre överskridande av referensnivån på 203 ha (med högst 8 hektar eller 4 % av referensnivån).

Vegetabilieproduktion

I det nordliga stödet till vegetabilieproduktionen ingår enligt beslutet allmänt hektarbaserat stöd, stöd till unga lantbrukare och stöd till särskilda grödor. När det gäller det allmänna hektarbaserade stödet har den utnyttjade jordbruksareal för vilken stöd utgår förblivit mycket stabil under femårsperioden (630 000-650 000 ha), även om det förekommit en avsevärd minskning av den utnyttjade jordbruksarealen i förhållande till referensnivåerna före anslutningen (30 %). När det gäller stöd för unga jordbrukare anges ingen högsta tillåtna nivå för stödberättigande produktionsfaktorer och inga jämförelser kan därför göras. När det gäller stödet till särskilda grödor överskreds det högsta tillåtna antalet produktionsfaktorer i stödområdet med 60 % under 2010. Denna produktionstopp för särskilda grödor berodde på en förändring i marknadssituationen, vilken ledde till ökat intresse för oljeväxtfrön under 2010. Vete omfattar 35–45% av produktionsområdet och produktionen har varit stabil under den aktuella femårsperioden.

Andra stöd

Renproduktionen förblev tämligen stabil och varierade från 151 589 djur till 154 971 djur under femårsperioden, vilket är 10 % under det högsta tillåtna antalet stödberättigande produktionsfaktorer som anges i beslutet. De andra stöd som återstår är inte direkt kopplade till produktionen.

Slutsatser beträffande produktionsvolymer

Sammanfattningsvis ökade den totala produktionen i de understödda sektorerna i stödområdet under femårsperioden och inom sektorerna mjölk, trädgårdsodling och särskilda grödor överskreds det högst tillåtna antalet produktionsfaktorer. När det gäller mjölkproduktion och trädgårdsodling var det inte fråga om något större överskridande (mellan 1 % och 4 % under perioden), men när det gäller särskilda grödor var överskridandet avsevärt under 2010 (60 %). Den rapporterade produktionsökningen kan inte endast förklaras med stödet, eftersom stödnivåerna per enhet minskade proportionellt i de sektorer där det högsta antalet stödberättigande produktionsfaktorer överskreds.

4.4.        Utveckling av jordbruksekonomin i de regioner som omfattas av nordligt stöd

Det fanns 62 300 jordbruksföretag i Finland under 2010, varav 58 % i stödområdet. Detta innebär en minskning med 9 % i förhållande till 2006, både i landet som helhet och i stödområdet. Den utnyttjade jordbruksarealen är densamma medan antalet hektar/jordbruk har ökat, vilket tyder på en strukturell anpassning. De minsta jordbruksföretagen finns i de nordligaste delarna av stödområdet. Man har lyckats bevara produktionen, något som förefaller vara svårast i de nordligaste områdena, trots att stödnivåerna där är högre för både animalie- och vegetabilieproduktion.

Stödet är viktigt för jordbruksinkomsterna i regionen. Nästan två tredjedelar av jordbrukarnas inkomster kommer från stödet. Stödbeloppen per jordbruk har ökat, särskilt inom animalieproduktionen. Anledningen till detta är framför allt den strukturella utvecklingen. Stödbeloppen för animalieproduktion ökade i norr. Animalieproduktionen stod för mer än 80 % av de totala försäljningsintäkterna.

Förhållandet mellan det nordliga stödet och gårdarnas nettomervärde varierade mellan 0,41 och 0,52 under perioden 2006-2010. Gårdsnettomervärdet per årsarbetsenhet i regionen ökade med nästan 15 % från 2006 till 2007, men minskade igen efter 2008 och nådde därefter 2010 en nivå på 3 % mer än i början av perioden.

I vissa delar av stödregionen har avfolkningen legat på mer än 4 % under perioden och i 76 % av regionerna har befolkningstalen minskat, vilket kan jämföras med 44 % i södra Finland. Andelen arbetstillfällen inom jordbruket i norra Finland är mer än tre gånger så stort som i södra Finland och har minskat i mindre utsträckning. Överlag har sysselsättningen utvecklats positivt, men de nya arbetstillfällena skapas i städerna och inte i landsbygdsområdena.

Genom att jordbruksproduktionen har bevarats i stödområdet har man kunnat behålla många miljötjänster och öppna jordbrukslandskap, något som är en bristvara i regionen. Jordbrukarna anser att övergången till mer miljövänligt jordbruk är den största förändringen i verksamheten under de senaste åren. I det område som omfattas av det nordliga stödet lägger man lite större vikt vid åtgärder som rör bekämpningsmedel och luftburna utsläpp än i övriga delar av Finland. I de allra nordligaste regionerna lägger man stor vikt vid mångfald och bevarande av landskapet.

5.           NORDLIGT STÖD I SVERIGE 2006-2010

5.1.        Beviljade tillstånd

I början av femårsperioden tilläts Sverige enligt beslut 96/228/EG (i dess ändrade lydelse) att betala ut 318,67 miljoner SEK per år (35,41 miljoner euro). I beslutet angavs stödvillkor och stödberättigande produktionsfaktorer per delregion (visas ej). Sedan den 1 juli 2010 kan Sverige, enligt beslut K(2010)6050, betala ut stöd enligt tabell 4 nedan.

Tabell 4: Tillåtet stöd per år enligt beslut K (2010) 6050

|| Högsta tillåtna genom-snittliga stöd/enhet[17] || Enhet || Nationellt stöd[18] i miljoner SEK per år || Högsta tillåtna stödberättigande produktionsfaktorer

1. Mjölksektorn || || || 295.67 || 450 000 ton

– Komjölk || 0.73 || SEK/kg

– Getter[19] – || 500 || SEK/st

– Transportstöd för komjölk || 0.039 || SEK/kg

2. Svin och fjäderfän[20] || 1 350 || SEK/djur-enhet || 20.97 || 16 532 djurenheter

3. Bär och grönsaker || 2 800 || SEK/hektar || 2.03 || 750 hektar

5.2.        Utbetalt stöd

Nordligt stöd

De totala årliga belopp som betalats ut som stöd varierade mellan 263,29 och 289,89 miljoner SEK (29,25–32,21 miljoner euro) under perioden (tabell 5). Det utbetalade stödet låg på sin lägsta nivå under 2009, men ökade under 2010 efter översynen av stödsystemet.

Tabell 5: Nordligt stöd per sektor (i miljoner SEK))

Sektor || 2006 || 2007 || 2008 || 2009 || 2010

Mjölk || 274,22 || 257,46 || 249,66 || 248,27 || 264,36

Svin och fjäderfän || 14,51 || 14,09 || 12,75 || 13,97 || 14,70

Bär och grönsaker || 1,16 || 1,12 || 1,14 || 1,05 || 1,04

Totalt || 289,89 || 272,67 || 263,55 || 263,29 || 280,10

Det årliga stöd som beviljats av Sverige har alltid legat under de högsta tillåtna stödnivåer som anges i besluten.

Totalt stöd i området som omfattas av det nordliga stödet

Jordbruket i de områden som får stöd enligt stödsystemet får också stöd genom instrument som finansieras av EU, särskilt inom de två pelarna inom den gemensamma jordbrukspolitiken (tabell 6). Bland den andra pelarens åtgärder är särskilt stödet till mindre gynnade områden och jordbrukets miljöåtgärder av betydelse för jordbrukssektorn i stödområdena. I beslut K(2010)6050 fastställs inte något tak för det totala stödet till regionen. Uppföljningen av nivån på EU-stödet görs i efterhand sedan 2003.

Tabell 6: Sammanfattning av utbetalat stöd i Sverige, inbegripet gemenskapsstöd (i miljoner SEK)

Typ av stöd || 2006 || 2007 || 2008 || 2009 || 2010

Arealersättning (mindre gynnade områden) || 299 || 314 || 309 || 302 || 313

De viktigaste stöden till miljöåtgärder inom jordbruket (öppna och varierade jordbrukslandskap/vallbruk) || 270 || 282 || 278 || 276 || 298

Nordligt stöd[21] || 290 || 273 || 264 || 263 || 280

Totalt || 860 || 869 || 850 || 841 || 891

Det sammanlagda stödet varierar från år till år, men följer inte någon genomgående tendens och ligger fortfarande på samma nivå sedan 1997.

5.3.        Produktionsvolymer i stödområdet

Mjölksektorn

Mjölkproduktionen i stödregionen minskade under perioden med 11 % (figur 4), vilket kan jämföras med 8 % för landet som helhet. De mest markanta nedgången var i de sydligaste delarna av stödområdet, där mjölkproduktionen minskade med 20 %. Produktionen minskar fortfarande och det är fortfarande för tidigt för att dra några slutsatser om huruvida det ändrade stödtillståndet kommer att få några effekter.

De uppgifter som samlats in om stödet till transport av mjölk från lantgårdar till den första insamlingspunkten är inte tillräckligt exakta för att rapporteras.

Figur 4: Mjölkproduktion (inkl. getmjölk) med stöd under 2006 – 2010 i det svenska stödområdet. Referensnivån är det högsta tillåtna antalet stödberättigande produktionsfaktorer som anges i beslut K (2010) 6050.

Svin och fjäderfän

Produktionen är relativt stabil, men ligger en bra bit under det högsta tillåtna antalet stödberättigande produktionsfaktorer på 16 532 djurenheter, och är till och med lägre än under den föregående femårsperioden, då produktionen var cirka 13 500 djurenheter. Inom svin- och fjäderfäsektorerna beviljades stöd för nästan 11 500 djurenheter, dvs. cirka 70 % av den högsta tillåtna nivån.

Bär och grönsaker

Det sammanlagda antalet hektar för bär- och grönsaksproduktion för vilka stöd beviljades minskade från 414 till 376 hektar under perioden. Produktionen har legat runt dessa nivåer under de senaste tio åren, dvs. på endast hälften av det högsta tillåtna antalet stödberättigande produktionsfaktorer.

Slutsatser beträffande produktionsvolymer

När det gäller mjölk har produktionsvolymen minskat under femårsperioden. De två andra sektorerna är fortfarande relativt stabila, även om produktionen varierar från år till år. Samtliga sektorer ligger långt under det högsta tillåtna antalet stödberättigande produktionsfaktorer.

5.4.        Utveckling av jordbruksekonomin i de regioner som omfattas av nordligt stöd

Det svenska stödområdet har låg befolkningstäthet, begränsningar i potentialen för ekonomisk utveckling och dåliga villkor för jordbruket. Jordbrukets struktur kännetecknas av åkrarna är mindre, mer utspridda och mer oregelbundna än i övriga Sverige. Detta ger högre kostnader, även för transporter inom jordbruksföretag på grund av avstånden mellan fälten.

Den totala jordbruksproduktionen minskade med 10 % under femårsperioden. De viktigaste jordbruksprodukten i området är mjölk och antalet producenter har minskat från 1 523 till 1 056, dvs. antalet har mer än halverats sedan 2001. Stödområdets andel av mjölkproducenter i Sverige har varit cirka 19 %, medan områdets andel av produktionen legat på 14%, vilket återspeglas i det genomsnittliga antalet kor per gård, dvs. 45,2 kor per gård i området jämfört med 62,4 kor per gård i övriga Sverige under 2009. Utvecklingen när det gäller jordbrukens inkomster visar på en kraftigt nedåtgående tendens.

Antalet producenter av slaktsvin sjönk under perioden till 67 producenter under 2010, varav endast ett fåtal i stödområde 1. Antalet jordbruksföretag som får stöd för suggor minskade från 74 till 60, men antalet suggor ökade med 20%, vilket tyder på strukturanpassning.

Stödområdet domineras av skogsmark varför jordbruket bidrar till att bevara öppna landskap vilka i sin tur gynnar den biologiska mångfalden och landskapet. Den areal som används för valljordbruk minskade med 12 % under femårsperioden, och betesmarken minskade med 40 %. Jordbruksmetoderna i stödområdena kännetecknas av mindre intensiv produktion då den viktigaste odlingsformen är vall och betesmark, dvs. odlingsformer som normalt endast behöver små mängder bekämpningsmedel och gödselmedel. Miljöpåverkan är därför mindre än från jordbruksverksamheten i andra delar av landet.

Under perioden 2000 – 2009 hade stödområdet en svagare befolkningsutveckling än övriga landet och i de mest glesbefolkade områdena sjönk befolkningstalen med 5,5 %. Antalet sysselsatta i jordbruket minskade med 15,2 % i stödområdet från 2000–2008, medan sysselsättningen ökade inom skogsbruket.

6.           SLUTSATSER

I denna rapport ges en redogörelse för de tillstånd som beviljats för nordligt stöd till Finland och Sverige under perioden 2006 – 2010 och de resultat som uppnåtts. Den är utarbetad på grundval av de uppgifter som de svenska och finska myndigheterna har tillhandahållit i enlighet med artikel 143.2 i anslutningsakten.

6.1.        Finland

När det gäller genomförandet av det finska stödsystemet för nordligt stöd konstaterar kommissionen följande:

1.           Överensstämmelse med högsta tillåtna stöd enligt kommissionen tillstånd: De totala stödbelopp som betalats ut och det totala stödet i stödområdet under perioden 2006-2010, överskrider inte nivåerna för högsta tillåtna stöd och inte de referensnivåer som anges i kommissionens beslut K(2009)3067 respektive 2002/404/EG.

2.           Överensstämmelse med det högsta tillåtna antalet stödberättigande produktionsfaktorer: Den totala produktionen inom stödområdet har överskridit det högsta tillåtna antalet stödberättigande produktionsfaktorer för mjölk, trädgårdsodling och särskilda grödor. För att motverka överskridanden av respektive totalbelopp för tillåtna stöd har Finland tillämpat en proportionerlig minskning av stödet per produktionsenhet. Härigenom var det möjligt att säkra att landet inte överskred de högsta tillåtna stödbeloppen, men det var inte möjligt att förhindra att stödet utvidgades till all produktion, om än i liten utsträckning.

3.           Uppnående av stödsystemets mål: Generellt sett har det nordliga stödet i Finland bidragit till att bevara produktionsnivåerna i området. Eftersom den totala produktionen ökade i vissa av de sektorer som får stöd och eftersom produktionen rörde sig söderut i området bör emellertid genomförandet av stödsystemet och de kriterier som används för att differentiera stödet övervakas noga.

6.2.        Sverige

När det gäller genomförandet av det svenska stödsystemet för nordligt stöd konstaterar kommissionen följande:

4.           Överensstämmelse med högsta tillåtna stöd enligt kommissionen tillstånd: De totala belopp i nordligt stöd som betalades ut under perioden 2006 – 2010 ligger under det högsta tillåtna stöd som tillåts genom kommissionens beslut 96/228/EG och K(2010)6050.

5.           Överensstämmelse med det högsta tillåtna antalet stödberättigande produktionsfaktorer: Det högsta tillåtna antalet stödberättigande produktionsfaktorer iakttogs i allmänhet inom alla de sektorer som fick nordligt stöd..

6.           Uppnående av stödsystemets mål: Det stöd som har betalats ut i Sverige har inte gjort att produktionsnivåerna har kunnat bevaras. Den omarbetade versionen av beslut K(2010)6050 skulle kunna bidra till att tendensen vänds men det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om detta.

För båda länderna gäller att den fortsatta jordbruksproduktionen bidrar till att upprätthålla ett öppet, välskött jordbrukslandskap i det skogsdominerade nordliga stödområdet. Genom att hålla landskapet öppet främjar man biologisk mångfald och landskapets skönhetsvärde. På grundval av den information som tillhandahållits av de nationella myndigheterna, anser kommissionen att myndigheterna i allmänhet har tillämpat besluten om nordligt stöd (beslut 2002/404/EG och beslut K (2009) 3067 avseende Finland och beslut 96/228/EG och K (2010) 6050 avseende Sverige) på ett tillfredsställande sätt.

[1]               EGT C 241, 29.8.1994.

[2]               Finland KOM (2007) 459, 31.7.2007 och Sverige KOM (2007) 416, 31.7.2007.

[3]               Finland KOM (2002) 102, 25.2.2002 och Sverige KOM (2002) 105, 1.3.2002.

[4]               EGT L 126, 9.6.1995, s. 35.

[5]               EGT L 139, 29.5.2002, s. 38.

[6]               EGT L 76, 26.3.1996, s. 29.

[7]               På grund av förändringar i definitionen av UJA har denna siffra minskat i förhållande till tidigare rapporter.

[8]               http://ec.europa.eu/agriculture/eval/reports/nordic/index_en.htm

[9]               Per regleringsår.

[10]             Frikopplat stöd. Referenskvantitet ≤ 139 200 djurenheter.

[11]             Spannmål (förutom korn, havre, blandade spannmål), oljeväxtfrön, andra oljegrödor, proteingrödor och fibergrödor. Sockerbetor, stärkelsepotatis, äpplen i regionerna C1, C2, C2 nord. Frilandsodlade grönsaker i regionerna C1 – C4.

[12]             Högsta tillåtna stöd är fem miljoner eur.

[13]             Skoltsamer, naturahushållning och rennäring.

[14]             EGT L 154, 27.6.2000, s. 23.

[15]             Referensnivån var 448,59 miljoner euro fram till 2008, därefter 358 miljoner euro fr.o.m. den 1 januari 2009.

[16]             Under kalenderåret 2006 betalades direktstöd ut för år 2005 och 2006.

[17]             Stödet per enhet får differentieras efter region inom begränsningarna för det högsta genomsnittet.

[18]             Högsta tillåtna stöd: 318,67 miljoner SEK

[19]             Getter för mjölkproduktion (~ 800 kg mjölk/get/år)

[20]             1 värphöna = 0,01 djurenheter, 1 sugga = 0,33 djurenheter och 1 slaktsvin = 0,10 djurenheter.

[21]             Referensnivå: 318,67 miljoner SEK