19.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 17/51

—

Regionkommittén skulle gärna se att kommissionen erkänner den centrala position som lokala och regionala myndigheter och andra berörda parter har när det gäller att göra det europeiska innovationspartnerskapet för hållbarhet och produktivitet inom jordbruket till en framgång.

—

Kommissionen bör göra lokala och regionala myndigheter delaktiga i de förvaltningsstrukturer som upprättas med syftet att främja och övervaka initiativet.

—

Kommissionen rekommenderas att definiera ”öka produktiviteten” som ”producera mer och bättre med mindre”.

—

Eftersom det europeiska innovationspartnerskapet bör behandla följande ämnen är det viktigt att ett brett spektrum av frågor behandlas med koppling till primärproduktion, resursförvaltning, bioekonomi, försörjningskedja, kvalitet, livsmedelssäkerhet och konsumenter.

—

För att man ska prioritera innovationsprogram som garanterar fortsatt jordbruksverksamhet i Europa bör man se till att forskningsinsatser ingår som främjar regioner med boskapsskötsel, stadsnära områden, områden med naturbetingade begränsningar och lokala jordbruksområden.

—

Det är viktigt att prioritera innovationsinitiativ riktade till små och medelstora företag som utgår från ett nedifrån-och-upp-perspektiv framför branschinitiativ för att jämna ut den obalans som i dagsläget kännetecknar deltagandet och som är ett resultat av skilda organisations- och kapacitetsnivåer.

—

Kommittén skulle gärna se att kommissionen fortsätter sina ansträngningar att förbättra förhållandena för primärproducenter inom livsmedelstillverknings-, bearbetnings- och distributionskedjan.

—

Operativa grupper bör även ha möjlighet att använda stöd inom ramen för EJFLU för startkostnader, exempelvis för utveckling av en strategi för att lösa ett tekniskt eller vetenskapligt problem.

Föredragande

Henk BRINK (NL–ALDE) Provinsråd i Drenthe

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket

COM(2012) 79 final

1.

För att klara konkurrensen på världsmarknaden måste Europa öka sina ansträngningar att behålla och förbättra sin position inom handel, industriellt ledarskap och spetsvetenskap.

2.

Europeisk kunskap om hållbar livsmedelsproduktion, exempelvis kunskap om jordbruksförvaltning, IKT-lösningar, livsmedelssäkerhet, bioteknologi inom jordbruket, tillväxtteknik, växtskydd, vatten, restsubstanser, energi- och avfallsförvaltning samt agrosociologi, värdesätts överallt och har en enorm marknadsföringspotential inom marknader med snabb tillväxt och utveckling både inom och utanför Europa.

3.

För att Europa ska kunna dra nytta av denna kunskap förutsätts 1) fler innovativa små och medelstora företag för att skapa tillväxt och sysselsättning, 2) mer privata investeringar, 3) innovation inom befintliga och nya sektorer, 4) tvärvetenskapligt samarbete för att skapa banbrytande lösningar och 5) intressenter som är angelägna att se lösningar med stor potential testade, uppmärksammade och tillämpade på bred front.

4.

Världen står inför en rad mycket svåra och skiftande utmaningar: Fortsatt befolkningstillväxt och växande utgiftskapacitet med förändringar i kosthållning och ökad efterfrågan på jordbruksråvaror i kombination med hot mot den globala jordbruksproduktionskapaciteten som ett resultat av klimatförändringarna.

5.

Dessa utmaningar åtföljs av en hotande brist på livsmedel, foder, fossila energikällor, råvaror, fibrer och sötvatten, hot från ökande markförstörelse och förlusten av biologisk mångfald, samt en ökande risk för en havererande finansmarknad, politisk obalans och väpnade konflikter.

6.

I framtiden måste jordbruket och livsmedelsproduktionen vara mer återhållsamma i sin användning av vatten och fossila bränslen, använda mindre gödningsmedel och växtskyddsmedel, visa upp en större mångfald och ett smartare tänkande när det gäller att utnyttja synergieffekter mellan åkerbruk, djurhållning, organisk avfallshantering, hantering av restprodukter och produktion av förnybar energi.

7.

Medlemsstater och berörda parter har vid upprepade tillfällen uttryckt stort intresse för att främja innovation inom jordbruket genom en EU-strategi. Europeiska rådet påpekade redan den 20 juni 2008 att ”det är viktigt att fortsätta med innovationer, forskning och utveckling inom jordbruksproduktionen, särskilt i syfte att öka energieffektiviteten och produktivitetstillväxten samt förmågan till anpassning till klimatförändringarna”.

8.

Jordbruksorganisationer och jordbrukskamrar har kommit fram till liknande slutsatser, och i G20-deklarationen från Cannes understryks det avgörande behovet av investeringar i forskning och innovation inom jordbruket.

9.

Regionkommittén välkomnar kommissionens initiativ att främja innovation inom jordbrukssektorn genom att inrätta ett specifikt europeiskt innovationspartnerskap för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket och de två målsättningarna att 1) öka jordbrukssektorns möjligheter att stärka produktiviteten och effektiviteten inom jordbruket (genom att senast 2020 vända den nuvarande nedgången i produktivitetsvinst) och 2) främja hållbar utveckling inom jordbruket (med garantier för välfungerande markanvändning 2020).

10.

Regionkommittén välkomnar särskilt att lokala jordbruks- och livsmedelssystem återspeglas i de åtgärdsområden som omnämns som stödberättigade för samarbete, dvs. horisontellt och vertikalt samarbete bland aktörer inom försörjningskedjan för inrättandet av logistikplattformar som främjar korta försörjningskedjor och lokala marknader samt åtgärder på lokal nivå som främjar utveckling av korta försörjningskedjor och lokala marknader.

11.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag att anslå 4,5 miljarder euro till forskning och innovation inom livsmedelssäkerhet, bioekonomi och hållbart jordbruk (inom ramen för Horisont 2020).

12.

ReK instämmer i att anslag från den gemensamma jordbrukspolitiken i kombination med anslag från ramprogrammet för forskning bör stödja det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket för att överbrygga klyftan mellan forskningsvärlden och de metoder som tillämpas i praktiken inom jordbruket.

13.

Regionkommittén anser att en förskjutning som krävs av jordbrukssektorn på grund av ökande behov av resurseffektivitet främst kommer att leda till produktion av mer livsmedel på ett mer hållbart sätt, men även till tillhandahållande av en mängd olika samhällstjänster och biobaserade produkter, som är relaterade till hälsa, fritid, markförvaltning, avfallsförvaltning, foder, fibrer och förnybar energi. Denna bredd kommer att gynna både sektorn och samhället, förutsatt att en god balans mellan livsmedelsproduktion och produktion av annat än livsmedel upprätthålls, att jordbrukssektorns fokus ligger på de omdefinierade prioriteringarna inom den gemensamma jordbrukspolitiken och att myndigheterna arbetar konsekvent i riktning mot dessa prioriteringar.

14.

ReK anser att denna reformerade jordbrukssektor innebär nya företags- och innovationsmöjligheter för Europas värdekedja.

15.

För att man på bästa sätt ska kunna utnyttja naturresurserna krävs ett aktivt samspel mellan sektorerna för jordbruk, bioekonomi och vetenskap (1) i syfte att skapa en hållbar och effektivare jordbrukssektor. När det gäller jordbrukets roll som producent av biomassa för energiproduktion måste man sörja för balans mellan livsmedels- och biomasseproduktion.

16.

Insatserna för att överbrygga klyftan mellan praxis och vetenskap är av största betydelse, men det räcker inte att inrätta en plattform för att lösa den kulturella och yrkesmässiga klyftan mellan två likvärdiga perspektiv: 1) Vetenskapsvärldens perspektiv som ofta är mer inriktat på spetskompetens inom forskningsbasen, ledande forskning, framtida och ny teknik, färdigheter, karriärutveckling och forskningsinfrastruktur, och 2) företagares och politikers perspektiv där tonvikten ofta ligger på att utforska möjligheter att generera ett värde från kunskap och lösningar som bidrar till att möta behov i samhället samt affärsmöjligheter. Kommunikation och incitament kommer att krävas från båda håll.

17.

Den föreslagna Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) erbjuder ett antal incitament som beskrivs i artiklarna 15, 16, 18, 20, 33, 36, 46, 53, 61, 62 och 63, men dessa kommer inte att förankras om inte en kunskapsförmedlare för europeiska innovationspartnerskap informerar om möjligheterna på medlemsstatsnivå innan partnerskapsavtalen färdigställs och under utformningsprocessen av de nationella och regionala driftsprogrammen för landsbygdsutvecklingen.

18.

Europeiska innovationspartnerskap kommer inte att ingå i programmen för landsbygdsutveckling såvida inte nationell medfinansiering planeras för att finansiera de olika etapperna i innovationsprocessen: 1) samarbete (för att sammanställa de operativa grupperna) för företagsutveckling (för att inleda innovationsprojekt), 2) kunskapsöverföring och konsulttjänster (för sakkunskap och utnyttjande av befintliga forskningsresultat), 3) deltagande i kvalitetssystem (för att främja samhällsnyttan och företagsresultat) samt 4) investeringar (finansiellt stöd för att uppnå målsättningarna; produktivitet och hållbarhet).

19.

Hittills har fem europeiska innovationspartnerskap upprättats om följande ämnen:

Samtliga är 1) betydelsefulla för lokala och regionala myndigheter och dessutom 2) beroende av regional förvaltning, stöd och finansiering för att nå framgång. Hittills har emellertid de lokala myndigheterna inte inbjudits att delta i processen.

20.

Regioner och landsbygdssamhällen kan spela en central roll i förvaltningen och samfinansieringen av åtgärder som vidtas via EJFLU och andra kanaler för att stimulera innovation, och fyller en avgörande funktion när det gäller att skräddarsy stöd efter en given regions specifika jordbruksmässiga, miljömässiga och territoriella förhållanden och bidrar därigenom till ett effektivare utnyttjande av EU-anslagen.

21.

Regioner och landsbygdssamhällen skulle välkomna möjligheten att uttala sig om prioriteringar eller genomförande- och förvaltningsarrangemang.

22.

Regionkommittén anser att införandet av en ram för flernivåstyre (på europeisk, nationell och regional nivå) är en grundförutsättning för att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, och då även det europeiska innovationspartnerskapet, ska nå framgång.

23.

De berörda parterna förväntas inrätta en arbetsgrupp som ska fortsätta att kartlägga kunskapsluckor bland annat inom teknologi, företagsmodeller, organisationssystem, marknadsföringsstrategier, konsumentbehov och utbildning, och skulle för det ändamålet redan nu välkomna anslag inom ramen för EJFLU. Ett kommande steg skulle kunna vara att söka samarbetsparter och skapa ett tvärvetenskapligt team med syftet att undersöka nyttan av gränsöverskridande samarbete eller utforska den befintliga kunskapsbasen innan man kontaktar nätverket för det europeiska innovationspartnerskapet för ytterligare stöd. Det här steget bör dock inte vara obligatoriskt.

24.

Vissa innovationsinitiativ om hållbarhet eller produktivitet som grundar sig på nedifrån-och-upp-principen kan tänkas välkomnas på regional eller nationell nivå, men risken finns att de inte ligger i linje med de utvalda prioriterade frågor som fastställs i den strategiska genomförandeplanen och den fleråriga färdplanen (som offentliggjorts av en styrgrupp på hög nivå efter samråd med Ständiga kommittén för jordbruksforskning och Landsbygdsutvecklingskommittén). Det skulle emellertid inte utgöra något hinder för beviljande av stöd, eftersom det skulle få en ytterst avskräckande effekt på deltagare och bryta innovationsspiralen på dess mest sårbara punkt.

25.

Innovations- och kunskapsförmedling är ett avgörande led i innovationsprocessen och strävan efter framsteg.

26.

Regionkommittén skulle gärna se att kommissionen erkänner den centrala position som lokala och regionala myndigheter och andra berörda parter har när det gäller att göra det europeiska innovationspartnerskapet för hållbarhet och produktivitet inom jordbruket till en framgång.

27.

Kommissionen bör göra lokala och regionala myndigheter delaktiga i de förvaltningsstrukturer som upprättas med syftet att främja och övervaka initiativet.

28.

Kommissionen rekommenderas att bjuda in en representant för Regionkommittén att delta i arbetet inom styrgruppen på hög nivå som har uppgiften att fastställa strategin för det europeiska innovationspartnerskapet och samordningskommittén inom det europeiska nätverket för landsbygdsutveckling i syfte att säkerställa att initiativet genomförs i linje med de lokala och regionala myndigheternas verkliga behov.

29.

Medlemsstater bör åläggas att integrera partnerskapets sektorsövergripande målsättningar i partnerskapskontraktet.

30.

Kommissionen rekommenderas att definiera ”öka produktiviteten” som ”producera mer och bättre med mindre”.

31.

Eftersom det europeiska innovationspartnerskapet bör behandla följande ämnen är det viktigt att ett brett spektrum av frågor behandlas med koppling till primärproduktion, resursförvaltning, bioekonomi, försörjningskedja, kvalitet, livsmedelssäkerhet och konsumenter.

32.

För att man ska prioritera innovationsprogram som garanterar fortsatt jordbruksverksamhet i Europa bör man se till att forskningsinsatser ingår som främjar regioner med boskapsskötsel, stadsnära områden, områden med naturbetingade begränsningar och lokala jordbruksområden.

33.

Det är viktigt att prioritera innovationsinitiativ riktade till små och medelstora företag som utgår från ett nedifrån-och-upp-perspektiv framför branschinitiativ för att jämna ut den obalans som i dagsläget kännetecknar deltagandet och som är ett resultat av skilda organisationsoch kapacitetsnivåer.

34.

Utöver insatser för att intensifiera produktionsmängderna rekommenderas kommissionen att även fästa vikt vid hållbart jordbruk, produktivt jordbruk som en följd av tillgängligheten av ny teknik, förebyggande av livsmedelsslöseri och svinn efter skörd samt ett ansvarsfullt beteende från konsumenternas sida.

35.

Kommissionen rekommenderas att fästa vikt vid EU:s export och marknadsföring av kunskap och (bio)teknologi samt vid rättvist deltagande i avlägsen lokal (storstad eller småskalig) produktion i tredje land.

36.

Kommittén skulle gärna se att kommissionen fortsätter sina ansträngningar att förbättra förhållandena för primärproducenter inom livsmedelstillverknings-, bearbetnings- och distributionskedjan.

37.

Som ett incitament för forskare att överbrygga innovationsklyftan rekommenderas kommissionen att komplettera rankningen av kunskapsinstitutioner med kriteriet ”grad av praktisk tillämpning av forskningsresultat”.

38.

ReK välkomnar ledande europeiska nätverk av regioner, forskningsinstitut och kluster med inriktning på högproduktivt hållbart jordbruk, och uppmanar kommissionen att erkänna den roll dessa nätverk och kluster spelar samt att underlätta kunskapsöverföringen mellan företagare både lokalt och mellanregionalt.

39.

Kommittén anser att medlemsstaterna bör ha möjlighet att stödja tidiga och regionala projekt som drivs av operativa grupper som arbetar med målsättningar och mål fastställda av det europeiska innovationspartnerskapet genom anslag från EJFLU och regional medfinansiering, oberoende av deras framgång med att även erhålla stöd från EIP-nätverket efter det att de besvarat anbudsinfordringar.

40.

Kommittén anser att operativa grupper bör ha möjlighet att antingen vara verksamma inom en viss medlemsstat eller ha medlemmar i flera olika medlemsstater och tredje land.

41.

För att underlätta inrättandet av grupper bör man hänvisa till ”jordbrukare och producentorganisationer” där ”jordbrukare” anges som stödberättigade.

42.

Operativa grupper bör även ha möjlighet att använda stöd inom ramen för EJFLU för startkostnader, exempelvis för utveckling av en strategi för att lösa ett tekniskt eller vetenskapligt problem eller använda en innovations- eller kunskapsförmedlare.

43.

Innan man inrättar styrkommittén på hög nivå, en Sherpa-stödgrupp/projektgrupp, en stödgrupp för operativa grupper eller ett sekretariat som utarbetar den strategiska genomförandeplanen bör man utse ett kommunikationsteam med uppdraget att främja användningen av 1) det europeiska innovationspartnerskapet i de nationella programmen för landsbygdsutveckling, 2) stödmöjligheterna i Horisont 2020 för forskningsprojekt, flerpartsprojekt, innovationskluster, innovationsförmedlare och innovationscentrum, 3) EIP-nätverkets tjänster och kontakter samt 4) en handledning/riktlinjer för lokala grupper.

44.

Regionkommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att stödja medverkan och planeringen av det europeiska innovationspartnerskapet i EJFLU:s operativa program och vidta förberedande åtgärder för inrättandet av operativa grupper.

45.

Regionkommittén rekommenderar att medlemsstaterna allvarligt överväger att omgående ta upp frågorna om produktivitet, resurseffektivitet och hållbarhet och att därför tilldela minst 10 % av det sammanlagda bidraget från EJFLU till stöd för kunskapsöverföring och innovation i jordbruket, skogsindustrin och landsbygdsområden.

46.

Regionkommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att stärka det nuvarande deltagandet i nationella och europeiska nätverk för landsbygdsutveckling.