5.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/24

---

Offentliggörande av ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2011/C 37/12

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”COPPA DI PARMA”

EG-nr: IT-PGI-0005-0602-04.05.2007

SGB ( X ) SUB ( )

1.   Beteckning:

”Coppa di Parma”

2.   Medlemsstat eller tredjeland:

Italien

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1   Produkttyp:

Klass 1.2:

Köttprodukter (värmebehandlade, saltade, rökta etc.)

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

”Coppa di Parma” SGB ska när den säljs ha cylindrisk och inte tillplattad form. Den är mellan 25 och 40 cm lång och väger minst 1,3 kg. Snittytan får inte ha några gula fettpartier eller mjuka partier, vilket tyder på dålig mognad, och det får inte finnas mögel. ”Coppa di Parma” SGB ska dessutom ha följande egenskaper:

Organoleptiska egenskaper: Typisk köttsmak med tillräcklig proteolytisk nedbrytning i de magra partierna och lipolytisk nedbrytning i de feta partierna, vilket är resultatet av en god mognadslagring; ingen avvikande smak av karbolsyra, fiskmjöl eller annat, och tillräcklig smakstyrka; angenäm, karakteristisk doft som framträder genom att en hovslagarsyl förs in i de feta partierna men inte i de magra, intill huvudvenen; medelfast konsistens vid beröring och skivning; tarm som lätt kan avlägsnas; ingen oljighet eller ärg på ytan; homogenitet mellan de inre och yttre partierna, vilket är tecken på en gradvis torkning och mognadslagring; jämn färg utan fläckar på snittytan; rött magert parti och rosaaktigt fett parti. ”Coppa di Parma” ska mognadslagras i minst 60 dagar.

Kemiska och kemisk-fysiska egenskaper: Salt: < 5 % Total proteinhalt: minst 22 % Förhållande vatten/proteiner: högst 2,00 pH: > 5,7

Mikrobiologiska parametrar Enterobakterier totalt: CFU/g < 10 E. coli: CFU/g < 10 Stafilococcus Aureus: CFU/g < 100

Följande ingredienser används vid framställning av ”Coppa di Parma”: salt (2,6–3,5 %), naturliga aromer och/eller peppar och/eller andra eventuella kryddor. Därutöver får följande ingredienser användas: vin, dextros och/eller fruktos och/eller sackaros i enlighet med lagstiftningen, bakteriekulturer i enlighet med god praxis, kalium-/natriumnitrit, kalium-/natriumnitrat, askorbinsyra och salt av askorbinsyra i enlighet med lagstiftningen.

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter):

Vid framställning av ”Coppa di Parma” ska kött från grisar av tung italiensk sort användas, i enlighet med traditionen. Denna gris är typisk för centrala och norra Italien och har särskilda genetiska egenskaper. Den föds upp under minst nio månader under särskilda förhållanden som gör att den uppnår en hög vikt och ger kött med höga halter intramuskulärt fett och enzymer, framför allt katepsin, vilket är väsentligt för mognadslagringen av ”Coppa di Parma”.

”Coppa di Parma” SGB framställs av griskött enligt följande:

—	De djur som får användas är renrasiga djur eller djur som härletts från de traditionella raserna Large White och Landrace, liksom förädlade typer som finns förtecknade i den italienska stamboken.

—	Även djur som härletts från rasen Duroc får användas, liksom de förädlade typer som finns förtecknade i den italienska stamboken.

—	Dessutom får korsningar och hybrider av andra raser användas, förutsatt att de härrör från urvals- och korsningsprogram som genomförts på ett sätt som överensstämmer med den italienska stambokens krav när det gäller produktion av grisar av tung italiensk sort.

—	I enlighet med traditionen är det dock inte tillåtet att använda djur med motsatta egenskaper, särskilt i fråga om stresskänslighet (PSS), vilket numera även kan mätas på ett objektivt sätt hos djuren efter slakt och i torkade produkter.

—	Renrasiga djur av raserna Landrace belge, Hampshire, Piétrain, Duroc och Spotted Poland får under inga omständigheter användas.

—	De genetiska typer som används ska ge höga vikter och gott köttutbyte. Den genomsnittliga vikten per parti (levande vikt) ska under alla omständigheter vara 160 kg plus eller minus 10 %.

—	Den lägsta slaktåldern är nio månader.

—	Kött från galtar eller suggor får inte användas.

—	Grisarna ska vid slakten vara vid utmärkt hälsa och ska därefter avblodas fullständigt.

De styckningsdelar som används för produktion av ”Coppa di Parma” SGB utgörs av halsens muskeldel intill halskotorna och en del av bröstkorgen (muskelmassan i den ränna som spinalutskotten, ryggraden och de transversala utskotten bildar).

Det kött som används får inte ha varit fryst.

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

Detaljerade regler för fodrets användning och sammansättning ska följas. Grisarna utfodras i två faser och fodret baseras huvudsakligen på spannmålsproduktion och biprodukter från osttillverkning. Det spannmålsbaserade fodret ska helst ges i flytande form (skulor eller mäsk), traditionellt blandat med vassle. Fodret har följande sammansättning:

—

Upp till en levande vikt på 80 kg ska det foder som anges för den senare gödningsfasen användas, tillsammans med följande foder i fallande ordning: mjöl på pressrester från soja, ensilerad majs, majsglutengryn och/eller majsglutenfoder, urkärnade johannesbröd, destillerirester, fetter med en smältpunkt över 36 °C, fiskmjöl, lysin, kärnmjölk. Spannmål ska utgöra minst 45 % av den totala fodergivan.

—

Under gödningsfasen är följande foder tillåtna i fallande ordning: majs, krossad majs och/eller majskolvar, sorghum, korn, vete, rågvete, havre, mindre vanliga spannmålsslag, kli och andra biprodukter från bearbetning av vete, torkad potatis, pressad och ensilerad betmassa, mjöl på pressrester från soja, sojamjöl, maniok, melass, mjöl på pressrester från kokos, mjöl på pressrester från majskorn, ärter och/eller andra baljväxter, torkade betrester efter sockerframställning, linkakor, äppel- eller päronmäsk, druv- eller tomatskal för att förbättra matsmältningen, torkat lusernmjöl, öljäst och andra sorters jäst, fetter med en smältpunkt över 40 °C, vassle, kärnmjölk. Under gödningsfasen ska spannmål utgöra minst 55 % av den totala fodergivan.

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Följande steg i produktionen av ”Coppa di Parma” ska äga rum i det avgränsade geografiska området:

—	Beredning av de styckningsdelar som används vid framställningen av produkten.

—	Manuell och mekanisk saltning som kan pågå i 6 till 14 dagar.

—	Stoppning, antingen i naturlig tarm för den produkt som ska säljas hel och i skivor, eller i omformad naturlig tarm, varvid även flera anatomiska delar i rad kan användas, för den produkt som ska säljas i skivor.

—	Förslutning, antingen med snöre för den produkt som ska säljas hel och i skivor, eller med elastisk tråd för den produkt som ska säljas i skivor.

—	Ugnstorkning under 8–10 timmar.

—	Torkning under sammanlagt minst 15 dagar.

—	Mognadslagring i minst 60–90 dagar beroende på vikten.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

Skivning och förpackning av ”Coppa di Parma” SGB får endast ske i anläggningar som är belägna i det avgränsade produktionsområdet enligt punkt 4 nedan och under överinseende av det godkända organet, i enlighet med de förfaranden som anges i kontrollplanen.

För ”Coppa di Parma” SGB som säljs hel får skivningen endast göras av detaljisten på butikens skärbräda och i närvaro av slutkonsumenten.

Produktens utsökthet, dess höga halt av omättat fett och den låga halten konserveringsmedel samt den potentiellt aggressiva skivnings- och förpackningsprocessen gör att dessa åtgärder måste utföras av personal med särskilda kunskaper om produkten. Bland annat är det ett krav att den tid under vilken skivorna kommer i kontakt med luften är så kort som möjligt, för att undvika brunfärgning.

3.7   Särskilda regler för märkning:

”Coppa di Parma” SGB kan säljas hel, endast försedd med etiketten, eller i skivor, vakuumförpackad eller förpackad i skyddad atmosfär.

Beteckningen ”Coppa di Parma”, följd av angivelsen ”Indicazione Geografica Protetta” eller förkortningen ”IGP” (översatt till språket i det land där produkten säljs), ska anges på etiketten, med tydliga och outplånliga bokstäver som skiljer sig från andra eventuella angivelser, tillsammans med gemenskapens grafiska symbol och företagets märkning.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området:

Produktionsområdet för ”Coppa di Parma” SGB innefattar hela det administrativa område som utgörs av provinserna Parma, Modena, Reggio Emilia, Mantova, Pavia och de kommuner längs floden Po som ingår i följande provinsers administrativa område:

—

Lodi, Senna Lodigiano, Ospedaletto Lodigiano, Orio Litta, Livraga, Borghetto Lodigiano, Brembio, Segugnago, Somaglia, Casalpusterlengo, Cotogno, Gardamiglio, San Rocco al Porto, San Fiorano, S. Stefano Lodigiano, Cavacurta, Maleo, Corno Giovine, Corno Vecchio, Maccastorna, Meleti, Castelnuovo B. D’Adda, Caselle Landi.

—	Milano: San Colombano al Lambro.

—

Cremona: Pizzighettone, Crotta d’Adda, Spinadesco, Acquanegra Cremonese, Sesto ed Uniti, Cremona, Gerre de Caprioli, Stagno Lombardo, Pieve d’Olmi, San Daniele Po, Motta Baluffi, Torricella del Pizzo, Gussola, Casalmaggiore, Martignana Po, Rivarolo del Re, Scandolara Bovara, Casteldidone, Solarolo Rainerio, S. Giovanni in Croce, San Martino del Lago, Cingia de’ Botti, Cella Dati, Tornata, Calvatone, Piadina, Voltino, Derovere, Ca’ d’Andrea, Sospiro, Bonemerse, Malagnino, Pieve S. Giacomo, Torre de’ Picenardi, Drizzona, Isola Dovarese.

Geografiskt kännetecknas produktionsområdet av kuperade områden som sträcker sig ned mot slätten till Pos norra strand.

5.   Samband med det geografiska området:

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området:

Produktionsområdet för ”Coppa di Parma” SGB kännetecknas av att det förekommer både kuperade områden och slätter samt sjöar och saltgruvor. I Parmas kuperade områden har det alltid varit möjligt att förena den teknik som används på slätterna och saltet från Salsomaggiore. Tack vare saltgruvorna har saltning och beredning av griskött sedan 1300-talet gett upphov till produkter med både nationellt och internationellt anseende. ”Coppa di Parma” är ett utmärkt exempel på detta. De yrkesverksamma i regionen har specialiserat sig på denna produktion och har under århundradenas lopp bidragit till att sprida receptet utanför provinsen Parmas gränser, till de andra provinser som anges i punkt 4.

5.2   Specifika uppgifter om produkten:

”Coppa di Parma” SGB skiljer sig från andra produkter i samma handelskategori genom den typiska smaken med den rätta smakstyrkan, den medelfasta konsistensen, homogeniteten, den låga fetthalten och den jämna färgen, som är röd i de magra partierna och rosa i de feta.

De övriga egenskaper hos ”Coppa di Parma” som skiljer den från andra liknande produkter från angränsande områden är skivornas mjuka karaktär och den begränsade betydelsen av de kryddor som används under mognadslagringen. Dessa egenskaper har sin grund i den korta mognadslagringen och avsaknaden av detaljerade föreskrifter om användningen av kryddor, vilket gör att ”Coppa di Parma” behåller en typisk smak och doft av griskött och att skivorna blir synnerligen mjuka.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB):

Anseendet för ”Coppa di Parma” SGB illustreras av den stora mängden litteratur där det hänvisas till produkten och den omnämns.

Redan i slutet av 1600-talet hänvisas till ”Coppa di Parma” i termer som ”bondiola” eller ”salame investito”, dvs. ”stoppad korv”. I början av 1700-talet nämns ”Coppa di Parma” i resandes memoarer som en produkt som är typisk för platsen. I en kartläggning från 1723 sägs att en medlem av skrået ”lardaroli” måste inneha ett visst antal ”salami” och ”bondiole”. ”Coppa di Parma” nämns också i en utvärdering av företrädarna för skrået ”lardaroli” (1750) och i en bannlysning av den 21 april 1764. Vidare finns det från samma tid kontrakt om leveranser av livsmedel till det kungliga köket som ingåtts av kungahusets förvaltare. Det finns tillförlitliga uppgifter om konsumtionen av ”coppe” och ”bondiole” vid hertig Don Ferdinando Borbones hov. I dokument från 1800-talet redogörs för vilka kvantiteter ”coppe” som säljs på marknaderna i regionen. Exporten av ”coppe” från provinsen Parma uppgick 1940 till omkring 200 stycken.

De särskilda egenskaperna hos ”Coppa di Parma” SGB har sin grund i en rad tydliga samband med miljön i vid bemärkelse, bl.a. naturgeografiska och mänskliga faktorer med anknytning till grisarna, beredningsmetoderna, lagringsmiljön och, framför allt, samverkan mellan dessa. Produktionen av ”Coppa di Parma” SGB har från början och fram till våra dagar präglats av fullständig kontinuitet. Industrialiseringen av produktionen av ”Coppa di Parma” SGB skedde via en hantverksfas, vilket gjort det möjligt att bevara produktens traditionella egenskaper. Klimatet och de omgivande förhållandena (temperatur och luftfuktighet) är typiska för Poslätten, där ”Coppa di Parma” SGB har sitt ursprung. Ursprungsområdet för råvarorna och tillverkningen motsvarar det område som avgränsats och bevarats under årens lopp, med respekt för de traditioner som gett produkten dess anseende.

”Coppa di Parma” är en av de vanligaste charkuterierna i det geografiska området och finns alltid med på listan över de produkter som kunderna erbjuds i de främsta charkuteriaffärerna i det geografiska området. I reklamen brukar producenterna av ”Coppa di Parma” framhålla skivornas fyllighet. Snittytan ska vara mjuk och aldrig torr, vilket vittnar om den korta mognadslagringen och garanterar den typiska doften. På grund av köttets fyllighet används ”Coppa di Parma” som ingrediens i pajer och piroger, vilket framgår av vissa recept där det uttryckligen och tydligt hänvisas till produkten med denna beteckning. Det bör också noteras att ”Coppa di Parma” alltid har en framträdande plats i montrarna hos de producenter som deltar i de största lokala livsmedelsmässorna.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006)

Den behöriga förvaltningen har inlett det nationella invändningsförfarandet genom att offentliggöra begäran om erkännande av den skyddade geografiska beteckningen ”Coppa di Parma” i Italiens officiella tidning.

Den konsoliderade texten med produktionsspecifikationen finns på

—	http://www.politicheagricole.it/DocumentiPubblicazioni/Search_Documenti_Elenco.htm?txtTipoDocumento=Disciplinare%20in%20esame%20UE&txtDocArgomento=Prodotti%20di%20Qualit%E0>Prodotti%20Dop,%20Igp%20e%20Stg eller

—	Den kan också nås direkt från startsidan på webbplatsen för ministeriet för jord- och skogsbruk (http://www.politicheagricole.it): klicka på ”Prodotti di Qualità” (till vänster på skärmen) och sedan på ”Disciplinari di Produzione all’esame dell’UE [regolamento (CE) n. 510/2006]”.

---

(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

---