11.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 380/89

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1),

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 312,

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för Europeiska unionens egna medel (2),

—

med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (3) samt dess genomföranderegler,

—

med beaktande av kommissionens meddelande om översyn av EU:s budget (KOM(2010)0700),

—

med beaktande av sitt beslut av den 16 juni 2010 om inrättande av ett särskilt utskott för politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart EU efter 2013 (4),

—

med beaktande av bidragen från österrikiska Nationalrat, tjeckiska deputeradekammaren, danska Folketinget, estniska Riigikogu, tyska Deutscher Bundestag, tyska Deutscher Bundesrat, irländska Oireachtas, litauiska Seimas, lettiska Saeima, portugisiska Assembleia da República, nederländska Tweede Kamer och Sveriges Riksdag,

—

med beaktande av artikel 184 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet av det särskilda utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart EU efter 2013 och yttrandena från utskottet för utveckling, miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för kultur och utbildning samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0193/2011), och av följande skäl:

A.

Parlamentet beslutade att inrätta ett särskilt utskott med följande behörighetsområden:

B.

Det särskilda utskottet bör lägga fram sitt slutbetänkande innan kommissionen lämnar in sina förslag till nästa fleråriga budgetram.

C.

Enligt artikel 311 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik, och den ska finansieras helt av egna medel.

D.

Enligt artiklarna 312.5 och 324 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska Europaparlamentet involveras i förhandlingarna om den kommande fleråriga budgetramen.

E.

Lissabonfördragets ikraftträdande stärker unionens politik och skapar nya behörighetsområden, vilket bör avspeglas i nästa fleråriga budgetram.

F.

De utmaningar som unionen och dess medborgare står inför, exempelvis den globala ekonomiska krisen, tillväxtekonomiernas snabba utveckling, övergången till ett hållbart samhälle med en resurssnål ekonomi, bekämpning av klimatförändringarna, demografiska utmaningar, inklusive integreringen av invandrare och skyddet för asylsökande, överflyttningen av den globala produktionen och de globala besparingarna till tillväxtekonomierna, kampen mot fattigdomen samt hoten från naturkatastrofer och mänskligt framkallade katastrofer, terrorismen och den organiserade brottsligheten, kräver ett kraftfullt ingripande från unionen och dess medlemsstater.

G.

Europeiska unionen har större tyngd internationellt än dess enskilda medlemsstater tillsammans.

H.

Det viktigaste målet för EU:s sammanhållningspolitik bör även i fortsättningen vara att minska de sociala, ekonomiska och territoriella skillnader som fortfarande finns i unionen. En synlig och framgångsrik sammanhållningspolitik har ett eget europeiskt mervärde, och alla EU:s medlemsstater bör kunna dra nytta av en sådan politik.

I.

EU:s medborgare har börjat kräva mer av unionen och är även mer kritiska till dess prestationer. Ett allmänt egenansvar för unionen kommer att återuppstå först när medborgarna känner sig säkra på att deras värderingar och intressen företräds på ett bättre sätt av unionen.

J.

Europa 2020-strategin kan hjälpa Europa att återhämta sig från krisen och gå starkare ur den genom att skapa sysselsättning och smart, hållbar tillväxt för alla. Denna strategi grundas på fem överordnade EU-mål om att främja sysselsättning, förbättra förutsättningarna för innovation, forskning och utveckling, uppnå klimatförändrings- och energimålen, höja utbildningsnivån och främja social integration, framför allt genom att minska fattigdomen.

K.

Unionens budget är en kraftfull reformmekanism. Dess påverkan kan förstärkas om den mobiliserar ytterligare källor i form av privat och offentlig finansiering till investeringar, och därmed fungerar som en katalysator som mångdubblar effekten av unionens utgifter. Den s.k. ”just retour-principen” (bidragsbalans) har inget ekonomiskt rättfärdigande eftersom den inte tar vederbörlig hänsyn till det europeiska mervärdet eller spridningseffekter och inte heller till behovet av solidaritet mellan EU-länderna.

L.

Enligt artikel 3 i EU-fördraget ska en hållbar utveckling i Europa bygga på en välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö.

M.

Principen om sund ekonomisk förvaltning är en av grundprinciperna för genomförandet av unionens budget. Många medlemsstater gör besvärliga skattemässiga justeringar av sina nationella budgetar. En sund ekonomisk förvaltning – effektivitet, ekonomi – har blivit allt viktigare i de offentliga utgifterna, på både unions- och medlemsstatsnivå.

N.

Möjligheterna till regelbundna justeringar av utgiftsprogrammen för förändrade behov och omständigheter har varit otillräckliga och reglernas och förordningarnas komplexa karaktär har varit en av orsakerna till att lednings- och kontrollsystemen inte har fungerat fullt ut.

O.

De första fyra åren av den nuvarande fleråriga budgetramen 2007–2013 har tydligt illustrerat budgetramens begränsade kapacitet att anpassa sig till ny utveckling och nya prioriteringar utan att de befintliga äventyras. Den nuvarande fleråriga budgetramen har inte kunna reagera snabbt på nya åtaganden såsom Galileo, Iter, livsmedelsmekanismen eller den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa.

P.

Införandet av BNI-resursen 1988 i EU:s finansieringssystem var avsett att temporärt komplettera en nedgång i de egna medlen, men det förlängdes och har förstärkts genom åren och är i dag den huvudsakliga beståndsdelen av EU:s budgetmedel. Denna dominans har förstärkt medlemsstaternas tendens att räkna ut sina nettobalanser, vilket har lett till en rad av rabatter, korrigeringar, undantag och kompensationer som gör det nuvarande systemet med egna medel alltför komplext och oklart och inte tillräckligt sammankopplat med unionens befintliga politik, samtidigt som det är orättvist, och därför inte klarar av att på ett transparent och effektivt sätt finansiera unionens politik i Europas intresse, och dessutom är totalt obegripligt för Europas medborgare.

Q.

I sin resolution av den 8 mars 2011 om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå (5) godkände Europaparlamentet införandet av en skatt på finansiella transaktioner som ”kan bidra till att angripa de mycket skadliga handelsmönstren på finansmarknaderna, exempelvis vissa kortsiktiga och automatiserade HFT-transaktioner, samt tygla spekulationen”.

1.

Europaparlamentet anser att de utmaningar som ligger framför oss – oavsett om de rör demografi, klimatförändringar eller energiförsörjning – är områden där Europeiska unionen, som är mycket större än summan av sina medlemsstater, kan visa sitt mervärde.

2.

Europaparlamentet konstaterar att den nuvarande krisen och de kraftiga begränsningarna av de offentliga utgifterna har gjort det svårare för medlemsstaterna att fortsätta att sträva efter tillväxt, större konkurrenskraft och ekonomisk och social samstämdhet och att delta fullt ut på den inre marknaden. Parlamentet är fullt och fast övertygat om att lösningen på krisen är mer och inte mindre Europa.

3.

Europaparlamentet anser att ”hållbara medel för Europeiska unionen” först och främst innebär att man måste tänka om när det gäller EU-budgetens ”medelssystem” så att de nationella bidragen kan ersättas av genuint europeiska medel.

4.

Europaparlamentet anser att händelserna nyligen visar att euroområdet behöver en djärvare ekonomisk styrning, och att en monetär pelare utan en social och ekonomisk pelare är dömd att misslyckas. Mot denna bakgrund är det mycket viktigt att unionen förstärker sitt system för ekonomisk styrning så att Europa 2020-strategin (återställning av och skydd för den långsiktiga ekonomiska tillväxten) genomförs, en upprepning av den nuvarande krisen förhindras och det europeiska projektet tryggas.

5.

Europaparlamentet påpekar att krisen har framhävt de strukturella utmaningar som de flesta av medlemsstaternas ekonomier måste hantera: suboptimal produktivitet, hög offentlig skuldsättning, stora budgetunderskott, strukturell arbetslöshet, kvardröjande hinder på den inre marknaden, låg arbetskraftsrörlighet och föråldrade kunskaper, faktorer som alla bidrar till en dålig tillväxt. Parlamentet understryker behovet av investeringar inom nyckelområden såsom utbildning, forskning och innovation för att klara av dessa strukturella utmaningar, och betonar vikten av att man vänder trenden med minskade offentliga investeringar.

6.

Europaparlamentet betonar att om de nuvarande investeringstrenderna håller i sig är det möjligt att Asien år 2025 kommer att ha intagit en tätposition i den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Parlamentet påminner dock om att dessa förändringar inte bara innebär väldiga utmaningar utan också möjligheter, t.ex. en kraftig ökning av EU:s exportpotential. Parlamentet konstaterar att unionen släpar efter inom akademisk utbildning och yrkesutbildning, eftersom bara omkring 30 europeiska universitet finns bland världens 100 främsta. Parlamentet betonar att EU även håller på att hamna på efterkälken i kompetenskapplöpningen, och erinrar om att år 2020 kommer ytterligare 16 miljoner arbetstillfällen att kräva höga kvalifikationer, medan efterfrågan på lågutbildad arbetskraft kommer att minska med 12 miljoner arbetstillfällen.

7.

Europaparlamentet anser att en av de främsta utmaningarna som Europeiska unionen står inför är att upprätthålla sin konkurrenskraft, öka tillväxten, bekämpa den höga arbetslösheten, inrikta sig på väl fungerande arbetsmarknader och sociala villkor för att förbättra sysselsättningsutvecklingen, främja arbete under anständiga villkor, garantera såväl arbetstagares rättigheter runtom i Europa som arbetsförhållanden samt minska fattigdomen.

8.

Europaparlamentet insisterar på att unionen måste ta itu med sina demografiska utmaningar, och konstaterar att kombinationen av färre förvärvsarbetande och en större andel pensionärer kommer att utsätta EU:s välfärdssystem och dess ekonomiska konkurrenskraft för ytterligare påfrestningar.

9.

Europaparlamentet är bekymrat över att ökningen av världens befolkning från sex till nio miljarder kommer att göra den globala konkurrensen om naturresurser intensivare och utsätta den globala och lokala miljön för större påfrestningar. Parlamentet konstaterar att efterfrågan på livsmedel sannolikt kommer att öka med 70 procent till 2050 och att den ineffektiva och ohållbara användningen och hanteringen av råvaror och basvaror utsätter medborgarna för skadlig konkurrens mellan livsmedel, naturskydd och energiproduktion samt dyra prischocker. Parlamentet påpekar att även industrin kan drabbas av allvarliga konsekvenser när det gäller affärsmöjligheter, bland annat begränsningar av tillgången till råvaror, vilket hotar den ekonomiska tryggheten och bidrar till klimatförändringarna. Parlamentet betonar därför att EU omedelbart måste vidta åtgärder och leda processen mot en ekonomi som grundar sig på hållbar användning av resurser.

10.

Europaparlamentet uppmärksammar att den globala energiförbrukningen ökar och att beroendet av energiimporter sannolikt kommer att öka, vilket innebär att unionen år 2050 kommer att importera nästan två tredjedelar av sina behov om inte tillräckliga ändringar görs av den nuvarande energipolitiken och om inte EU och medlemsstaterna ökar sina ansträngningar att utveckla egna förnybara energikällor och förverkligar sin potential för en effektiv energianvändning samtidigt som fullständig hänsyn tas till EU:s energi- och klimatåtaganden samt till säkerhetsaspekterna. Parlamentet varnar för att prissvängningarna och den osäkra försörjningen också kommer att förvärras av den politiska instabiliteten i energirika länder. Parlamentet efterfrågar därför en diversifiering av försörjningsvägarna och handelspartnerna.

11.

Europaparlamentet ställer sig bakom idén att EU:s samlade medel ska leda till en förbättring av den europeiska miljöns allmänna tillstånd, och att det bland annat krävs en minskning av växthusgasutsläppen som åtminstone motsvarar målen i den nuvarande EU lagstiftningen. Parlamentet föreslår därför att positiva och negativa klimat- och miljöeffekter av användningen av EU-medel ska analyseras på en övergripande nivå.

12.

Europaparlamentet anser att globaliseringen har ökat känslan av utsatthet genom att lösa upp gränserna mellan inre och yttre former av frihet, rättvisa och säkerhet. Parlamentet är övertygat om att om man ska kunna ta itu med 2000-talets säkerhetsutmaningar och samtidigt skydda de grundläggande rättigheterna och den personliga friheten krävs det globala och förutseende reaktioner, vilket bara en aktör av unionens storlek kan ge. Parlamentet är övertygat om att den externa dimensionen av EU:s säkerhet är nära kopplad till demokrati, rättsstatsprincipen och god styrning i tredjeländer och att EU har ett särskilt ansvar att bidra till detta.

13.

Europaparlamentet är övertygat om att EU är en viktig politisk och ekonomisk maktfaktor och en central aktör i den internationella handeln, och att det är av yttersta vikt att dess internationella agerande svarar mot dessa egenskaper. Parlamentet erinrar om att Lissabonfördraget ger nya verktyg för att tillvarata de europeiska intressena och värderingarna världen över på ett bättre sätt. Parlamentet betonar att unionen bara kan bidra med mervärde på den globala arenan och påverka de globala politiska besluten om den agerar kollektivt, och insisterar på att en stärkt yttre representation måste gå hand i hand med stärkt inre samordning.

14.

Europaparlamentet är övertygat om att en stärkt känsla av ett allmänt egenansvar för unionen måste bli en drivkraft för kollektiva åtgärder. Parlamentet anser att införandet av goda styrelseformer är unionens absolut mest kraftfulla verktyg för att säkerställa kontinuerligt engagemang från medborgarna.

15.

Europaparlamentet understryker att den främsta uppgiften för EU:s budgetutgifter är att skapa ett europeiskt mervärde genom att slå samman resurser, tjäna som katalysator och skapa stordriftsfördelar, positiva gränsöverskridande effekter och spridningseffekter och därigenom bidra till att avtalade gemensamma politiska mål uppnås på ett effektivare eller snabbare sätt och att de nationella utgifterna minskar. Europaparlamentet påminner om att all överlappning av utgifter och anslagna medel i olika budgetposter i princip måste undvikas och att EU:s utgifter alltid måste syfta till att skapa ett värde som är större än det samlade värdet av respektive medlemsstats utgifter. EU:s fleråriga budgetram är, om den används rätt, ett mycket viktigt instrument för långsiktig planering av det europeiska projektet, genom att den tar hänsyn till det europeiska perspektivet och unionens mervärde.

16.

Europaparlamentet påpekar därför att följande områden är potentiella kandidater för större synergieffekter och stordriftsfördelar: Europeiska utrikestjänsten, det humanitära biståndet och särskilt en snabbinsatsstyrka för EU, samordning av försvarsresurser, forskning, utveckling och innovation, stora infrastrukturprojekt (särskilt på energi- och transportområdet), och tillsynen över finansmarknaderna.

17.

Europaparlamentet anser att vid sidan av de nationella parlamentens subsidiaritetskontroll, som är förankrad i Lissabonfördraget, måste en bedömning av det europeiska mervärdet göras för varje lagstiftningsförslag med relevans för budgeten i fråga om bästa metoder. Parlamentet insisterar dock på att bedömningen av det europeiska mervärdet kräver mer än en ”kalkylbladsmetod” och att en politisk utvärdering måste omfatta en undersökning av huruvida den planerade åtgärden på ett effektivt och ändamålsenligt sätt kommer att bidra till gemensamma EU-mål och om den kommer att skapa kollektiva nyttigheter för EU. Europaparlamentet noterar att det europeiska mervärdets främsta och viktigaste beståndsdelar, såsom fred, stabilitet, frihet och fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital, inte kan bedömas i numeriska termer.

18.

Europaparlamentet betonar att man måste kunna visa att EU:s samtliga utgifter är förenliga med skyldigheterna i fördraget, gemenskapens regelverk eller viktiga politiska mål för EU. Parlamentet betonar att det europeiska mervärdet inte bara kan genereras genom utgifter, utan även genom EU-lagstiftning och samordning av den nationella politiken och EU-politiken på ekonomiska, skattemässiga, budgetmässiga och sociala områden. Parlamentet är övertygat om att det europeiska mervärdet av utgifterna i den framtida fleråriga budgetramen måste höjas. Parlamentet betonar att EU:s medel där så är möjligt ska bidra till mer än ett av EU:s politiska mål åt gången (t.ex. territoriell sammanhållning, anpassning till klimatförändringarna och skydd av den biologiska mångfalden).

19.

Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att investeringar på EU-nivå kan leda till betydligt högre besparingar på nationell nivå, särskilt på områden där EU onekligen skapar ett större mervärde än de nationella budgetarna. Parlamentet är också av den bestämda åsikten att principen om ett europeiskt mervärde bör ligga till grund för alla framtida förhandlingar om EU:s budget, och parlamentet välkomnar därför kommissionens åtagande om att inleda en omfattande analys av vilka kostnader den ofullbordade gemensamma marknaden medför för medlemsstaterna och de nationella budgetarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra denna rapport i god tid så att den kan beaktas under förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram.

20.

Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning mellan EU-budgeten och medlemsstaternas nationella budgetar vid finansieringen av gemensamma politiska prioriteringar. Parlamentet framhåller på nytt behovet av att samordna de offentliga utgifterna från planeringsstadiet till genomförandet för att säkerställa att insatserna kompletterar varandra och åstadkomma ökad effektivitet och synlighet samt en effektivisering av EU-budgeten. Parlamentet anser att den nya samordningsmekanismen för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (”den europeiska planeringsterminen”) bör spela en viktig roll för att anpassa de politiska målen i hela Europa till varandra och till EU:s mål, och därigenom bidra till att uppnå de önskade budgetsynergierna mellan EU-budgeten och de nationella budgetarna.

21.

Europaparlamentet anser att samtidigt som principen om ett europeiskt mervärde bör vara vägledande för framtida beslut om fastställande av utgiftsprioriteringar bör en effektiv användning av anslagen styra genomförandet av olika politiska åtgärder och verksamheter.

22.

Europaparlamentet betonar att för att uppnå en optimalt hållbar tillväxt och utveckling i praktiken samt solidaritet och sammanhållning, bör man prioritera förbättrade synergier mellan alla medel i EU-budgeten som påverkar den ekonomiska utvecklingen samt en integrerad strategi mellan olika sektorer, utveckling av resultatinriktad politik och, när så är lämpligt, användning av villkor, principerna om ”att inte skada” och att ”förorenaren betalar”, framgångsfaktorer och resultatindikatorer.

23.

Europaparlamentet påminner om att EU:s budget främst är en investeringsbudget som kan generera mer investeringar från offentliga eller privata källor. Parlamentet anser att förmågan att locka till sig ytterligare kapital är avgörande för att man ska kunna generera de höga investeringar som behövs för att uppnå Europa 2020-målen. Parlamentet betonar särskilt behovet av att maximera EU-finansieringens effekter genom att mobilisera, samla och utnyttja offentliga och privata ekonomiska resurser till infrastruktur och stora projekt av europeiskt intresse utan att snedvrida konkurrensen.

24.

Europaparlamentet noterar utvecklingen sedan 1990-talet av institutionaliserade offentlig-privata partnerskap i unionen, bland annat i transportsektorn, inom området för offentliga byggnader och utrustning samt inom miljöområdet, som former för samarbete mellan offentliga myndigheter och den privata sektorn och som ytterligare ett instrument för att tillhandahålla infrastruktur och strategiska offentliga tjänster. Parlamentet är dock oroat över vissa underliggande problem i förbindelse med offentlig-privata partnerskap, och insisterar på att man vid utformningen av framtida offentlig-privata partnerskap tar hänsyn till tidigare erfarenheter och korrigerar tidigare brister.

25.

Europaparlamentet noterar den tidigare allmänna positiva erfarenheten av att använda innovativa finansiella instrument – däribland en kombination av bidrag och lån samt riskdelningsmekanismer, exempelvis instrumentet för lånegarantier till projekt inom det transeuropeiska transportnätet, finansieringsfaciliteten med riskdelning och instrumenten för sammanhållningspolitiken (Jeremie, Jessica, Jaspers och Jasmine) – för att hantera ett särskilt politiskt mål. Parlamentet anser att unionen bör vidta åtgärder särskilt för att förbättra utnyttjandet av EU-medlen som ett incitament för att locka till sig ytterligare medel från EIB, EBRD, andra internationella finansiella institut och den privata sektorn.

26.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå åtgärder för att utvidga systemet för innovativ finansiering efter att ha gjort en noggrann undersökning och enligt en exakt bedömning av offentliga och privata investeringsbehov och en metod för samordning av finansiering från olika källor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras nationella rättsliga ramar gör det möjligt att genomföra dessa system. Parlamentet kräver därför en omfattande förstärkning av lagstiftnings- och budgetramen samt den operativa ramen för dessa mekanismer för att säkerställa att de verkligen leder till ökade investeringar, hållbarhet och att EU-medlen används på rätt sätt samt för att garantera tillräcklig övervakning, rapportering och ansvarsskyldighet. Parlamentet betonar dessutom att underliggande risker måste kvantifieras och beaktas på ett lämpligt sätt.

27.

Europaparlamentet noterar de historiska svårigheterna att finna privata investerare för storskaliga EU-projekt. Parlamentet inser att finanskrisen har gjort privata investerare mer motvilliga att finansiera EU-projekt och tydliggjort behovet av att återigen skapa ett så stort förtroende att stora investeringsprojekt får det stöd de behöver. Parlamentet betonar att stödet från EU-budgeten kommer att behövas, både på kort och på lång sikt, för att locka och mobilisera privata medel till projekt av EU-intresse, särskilt projekt med ett europeiskt mervärde som är ekonomiskt lönsamma men som inte anses vara kommersiellt lönsamma.

28.

Europaparlamentet välkomnar därför Europa 2020-initiativet om projektobligationer, i form av en riskdelningsmekanism med Europeiska investeringsbanken (EIB), vilket ger stöd upp till en viss nivå från EU-budgeten som bör förstärka EU-medlen och ytterligare locka till sig privata investerares intresse av att delta i prioriterade EU-projekt i enlighet med Europa 2020-målen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett färdigt förslag om EU projektobligationer och utgå från tidigare erfarenheter av gemensamma instrument för EU och EIB samt införa tydliga och öppna kriterier för vilka projekt som är stödberättigade och hur projekten ska väljas ut. Parlamentet påminner om att projekt som är av intresse för EU och som ger små inkomster kommer att fortsätta att kräva finansiering i form av bidrag. Parlamentet är oroat över att EU budgetens begränsade storlek till slut kommer att medföra begränsningar när det gäller ytterligare stöd till nya projekt.

29.

Europaparlamentet upprepar att största möjliga transparens, ansvarsskyldighet och demokratisk kontroll måste garanteras för innovativa finansieringsinstrument och mekanismer som involverar EU:s budget. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ram för genomförande av och stödberättigande för projekt – som ska beslutas inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet – som skulle säkra ett kontinuerligt informationsflöde och deltagande från budgetmyndighetens sida vid användningen av dessa instrument i hela unionen, så att parlamentet kan kontrollera att de politiska prioriteringarna respekteras, samt en utökad kontroll av sådana instrument från Europeiska revisionsrättens sida.

30.

Europaparlamentet anser att en förbättring av genomförandet av och kvaliteten på utgifterna bör utgöra vägledande principer för att uppnå en optimal användning av EU-budgeten och för att utforma och förvalta programmen och verksamheterna efter 2013.

31.

Europaparlamentet betonar vidare att utformningen av utgiftsprogrammen bör ske med stor uppmärksamhet på principerna om tydliga mål, full respekt för EU:s regelverk, instrumentens och åtgärdernas ömsesidigt kompletterande karaktär, harmonisering och förenkling av reglerna för stödberättigande och genomförande, öppenhet samt fullständig och överenskommen ansvarsskyldighet. Parlamentet betonar betydelsen av en budgetering som beaktar jämställdhetsperspektivet som ett bra administrativt verktyg för ökad effektivitet och rättvisa.

32.

Europaparlamentet understryker särskilt att förenklingen av reglerna och förfarandena bör vara en viktig övergripande prioritering, och är övertygat om att översynen av budgetförordningen bör spela en avgörande roll i detta avseende.

33.

Europaparlamentet betonar att en förbättring av unionens ekonomiska förvaltning måste stödjas genom noggrann övervakning av kommissionens och medlemsstaternas framsteg. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna bör ta ansvaret för en korrekt användning och förvaltning av EU-medlen och på lämplig politisk nivå utfärda årliga nationella förklaringar om användningen av EU medel.

34.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att ta itu med tendensen till en allt högre nivå av utestående åtaganden. Parlamentet påminner om att de utestående åtagandena enligt kommissionen kommer att uppgå till 217 miljarder euro i slutet av 2013. Parlamentet noterar att en viss nivå av utestående åtaganden är oundviklig när de fleråriga programmen genomförs, men understryker dock att förekomsten av utestående åtaganden per definition kräver att motsvarande betalningar görs. Parlamentet motsätter sig därför rådets tillvägagångssätt att på förhand besluta om nivån på betalningarna utan att göra en exakt bedömning av de faktiska behoven. Parlamentet kommer därför att göra sitt yttersta i samband med det årliga budgetförfarandet för den kommande fleråriga budgetramen för att minska skillnaden mellan åtagande- och betalningsbemyndigandena genom att i tillräcklig grad öka betalningarna.

35.

Europaparlamentet är fast övertygat att en bedömning av de starka och svaga sidorna i varje medlemsstats förvaltnings- och kontrollsystem på enskilda politikområden är nödvändig för att förbättra kvaliteten på medlemsstaternas förvaltning och kontroll av EU-medlen. Parlamentet anser vidare att bättre förvaltning, mindre byråkrati och ökad transparens samt bättre, inte fler, kontroller behövs för att öka EU-medlens effektivitet och ändamålsenlighet, även i fråga om deras utnyttjandegrad. Det är viktigt att i detta avseende finna balans mellan kontrollnivån och kostnaderna för kontrollerna.

36.

Europaparlamentet understryker betydelsen av rättssäkerhet och kontinuitet i samband med anslagstilldelningen för att säkra ett framgångsrikt genomförande av fleråriga åtgärder och program. Parlamentet anser därför att reglerna inte får ändras under programperioderna utan giltiga skäl och lämplig konsekvensbedömning, eftersom detta kan leda till högre övergångskostnader, långsammare genomförande och ökad risk för fel.

37.

Europaparlamentet betonar att institutionell kapacitet är en av de viktigaste faktorerna för att nå framgång i utvecklingen, genomförandet och övervakningen av unionens politik. Parlamentet anser därför att en förstärkning av den institutionella och administrativa kapaciteten på nationell, regional och lokal nivå kan ge stöd åt strukturella justeringar och bidra till ett smidigt och framgångsrikt utnyttjande av EU-medlen.

38.

Europaparlamentet erinrar om att Lissabonfördragets ikraftträdande stärker unionens politik och ger den viktiga nya befogenheter, främst på områdena yttre åtgärder, idrott, rymd, klimatförändringar, energi, turism och civilt skydd. Parlamentet betonar att detta kräver tillräckliga ekonomiska resurser. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att artikel 311 i EUF-fördraget kräver att unionen ska se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik.

39.

Europaparlamentet anser att Europa 2020-strategin bör vara den huvudsakliga politiska referenspunkten för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet vidhåller samtidigt att Europa 2020 inte är en allomfattande strategi som täcker in alla unionens politiska områden, och betonar att annan fördragsbaserad politik med andra mål också måste avspeglas i nästa fleråriga budgetram.

40.

Europaparlamentet anser att Europa 2020-strategin bör hjälpa EU att återhämta sig från krisen och komma tillbaka starkare genom att förbättra villkoren – och utgifterna – för innovation samt forskning och utveckling, liksom för att uppnå klimatförändrings- och energimålen, höja utbildningsnivån och främja social integration, framför allt genom att minska fattigdomen. Parlamentet noterar att Europa 2020-strategin inte enbart syftar till att skapa kortsiktig ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet, utan också syftar till mer långsiktiga strukturella förändringar i riktning mot en mer hållbar tillväxt, baserad på ett mer effektivt resursutnyttjande.

41.

Europaparlamentet anser att det nuvarande innehållet i Europa 2020 strategin såsom de övergripande målen, flaggskeppsförslagen, flaskhalsarna och indikatorerna fortfarande är mycket allmänna, och uppmanar kommissionen att lägga fram mer detaljerade förslag. Parlamentet anser dessutom att en nystart för den inre marknaden är en väsentlig del i Europa 2020-strategin och skulle öka synergierna mellan dess olika flaggskeppsinitiativ. Parlamentet understryker att målen för strategin enbart kan förverkligas med hjälp av konkreta åtaganden från medlemsstaterna i deras nationella reformprogram och åtgärder som bevisligen ger resultat samt genom konkreta och konsekventa lagstiftningsförslag.

42.

Europaparlamentet betonar vidare att Europa 2020-strategin bara är trovärdig om samstämmighet säkras mellan dess mål och de medel som anslås till dem på europeisk och nationell nivå. Parlamentet anser att nästa fleråriga budgetram bör spegla ambitionerna i Europa 2020-strategin, och är fast beslutet att samarbeta med kommissionen och medlemsstaterna för att utarbeta en trovärdig finansieringsram som framför allt garanterar tillräcklig finansiering till strategins flaggskeppsinitiativ och övergripande mål. Parlamentet gör i detta avseende gällande att uppgifter, resurser och ansvarsområden måste definieras tydligt och fördelas väl mellan unionen och dess medlemsstater, inbegripet lokala och regionala myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga flaggskeppsinitiativens budgetaspekt eftersom dessa prioriterade handlingsplaner berör all politik som finansieras av EU:s budget.

43.

Europaparlamentet varnar för att utvecklingen av en tioårig Europa 2020-strategi kräver tillräcklig budgetmässig flexibilitet för att garantera att budgetmedlen kan anpassas på lämpligt sätt till de omständigheter och prioriteringar som uppstår.

44.

Europaparlamentet understryker att under den nuvarande europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen måste upp till 60 miljarder euro i lånegarantier täckas av marginalen mellan taket för de egna medlen och de årliga budgeterade utgifterna. Parlamentet betonar att de ytterligare förpliktelser som man kom överens om inom ramen för det ekonomiska stödet på medellång sikt till medlemsstater utanför euroområdet måste täckas av samma marginal.

45.

Europaparlamentet anser att den europeiska planeringsterminen bör omfatta en förbättrad budgetsamordning och ökade synergier mellan unionen och medlemsstaterna, och därigenom öka det europeiska mervärdet. Parlamentet påpekar också att den europeiska planeringsterminen bör öka den ekonomiska samordningen mellan medlemsstaterna i enlighet med principen om gemenskapsmetoden och bidra till att förbättra den ekonomiska styrningen i euroområdet och i de medlemsstater som vill ansluta sig, och därigenom minska behovet av att utnyttja den finansiella stabiliseringsmekanismen. Parlamentet anser att den europeiska planeringsterminen bör fokusera på att förbättra synergierna mellan europeiska och nationella offentliga investeringar.

46.

Europaparlamentet noterar att den europeiska stabiliseringsmekanismen (ESM) efter 2013 har organiserats på ett rent mellanstatligt sätt. Parlamentet utrycker sin oro över denna utveckling och understryker bristen på demokratisk kontroll, ansvarsskyldighet och efterlevnadskontroll i den mellanstatliga strategin. Parlamentet framhåller behovet av att gemenskapsmetoden beaktas när det gäller ESM. Parlamentet påminner om att EU-budgeten tillhandahåller garantier för lån till medlemsstater inom ramen för europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen, liksom instrumentet för det medellångfristiga ekonomiska stödet för betalningsbalansen till medlemsstater utanför euroområdet.

47.

Europaparlamentet påminner om att den europeiska valutan infördes utan verklig ekonomisk konvergens mellan de deltagande staterna och utan en unionsbudget av tillräcklig storlek för att kunna hantera en egen valuta. Parlamentet anser att en sådan budget skulle innebära att avsevärda delar av medlemsstaternas nuvarande utgifter skulle ersättas med unionsutgifter, för att fullt ut beakta gemenskapsmetoden och ge euroområdet och EU den finanspolitiska stabilitet som krävs för att skuldkrisen ska kunna lösas. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma euroobligationernas eventuella inverkan på EU:s budget.

48.

Europaparlamentet noterar betydelsen av forskning och innovation för att påskynda övergången till en hållbar, världsledande och kunskapsbaserad ekonomi. Parlamentet anser därför att man inom nästa fleråriga budgetram i högre grad bör fokusera medel till områden som stimulerar ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft, såsom forskning och innovation i enlighet med principerna om ett europeiskt mervärde och om excellens.

49.

Europaparlamentet är fast övertygat om mervärdet av att i högre grad sammanföra nationella utgifter för forskning och innovation i EU:s budget, för att nå nödvändig kritisk massa och nödvändiga stordriftsfördelar, förbättra genomslagskraften samt minska överlappningar och slöseri med knappa medel.

50.

Europaparlamentet anser att det krävs en gemensam offentlig och privat ansträngning på både europeisk och nationell nivå för att uppnå Europa 2020-målet att avsätta 3 procent av bruttonationalprodukten (BNP) till forskning och utveckling, i syfte att inrätta det europeiska forskningsområdet och en ”innovationsunion”. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att utan ytterligare dröjsmål komma överens om en specifik färdplan för hur detta mål ska uppnås, och betonar det stora ekonomiska åtagande som detta mål skulle innebära, det vill säga upp till 130 miljarder euro årligen både för EU:s budget och för de nationella budgetarna och dubbelt så mycket för den privata sektorn.

51.

Europaparlamentet anser att offentliga medel till forskning och utveckling måste öka avsevärt eftersom offentliga investeringar ofta har en stimulerande effekt på privata investeringar. Parlamentet betonar behovet av att förbättra, stimulera och trygga finansieringen av forskning, utveckling och innovation i unionen genom att kraftigt öka de dithörande utgifterna från 2013, framför allt i det åttonde ramprogrammet för forskning. Parlamentet framhåller här den katalytiska roll som sammanhållningspolitiken har spelat under den innevarande programperioden i fråga om att öka investeringarna till forskning och utveckling, och efterlyser en vidareutveckling och förstärkning av denna trend under nästa period.

52.

Europaparlamentet understryker att de ökade anslagen måste gå hand i hand med en kraftig förenkling av finansieringsförfarandena. Parlamentet är särskilt bekymrat över den europeiska forskargemenskapens relativt låga utnyttjande av EU-medel, och uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser för att överbrygga de motstridiga kraven på att å ena sidan minska den administrativa bördan och förenkla tillgången till medel för forskare, små och medelstora företag och organisationer i civilsamhället och å andra sidan bibehålla en tillräcklig budgetkontroll. Parlamentet betonar vidare att man måste undanta små och medelstora företag från vissa administrativa krav genom att minska byråkratin och främja innovation med hjälp av en bättre tillgång till kapital.

53.

Europaparlamentet efterlyser en starkare koppling mellan grundforskning och industriell innovation och mellan innovation och tillverkningsprocess. Parlamentet påminner särskilt om att ett av de största problemen i samband med europeiska forsknings- och innovationsprogram är att resultatet inte förs ut på marknaden på ett effektivt sätt och betonar vikten av att skapa incitament för saluföring av forsknings- och utvecklingsprodukterna, främst genom att förbättra tillgången till kapital. Parlamentet framhåller i detta avseende betydelsen av att olika anslag fungerar smidigt tillsammans och uppmanar kommissionen att göra de anpassningar som krävs för att relevanta anslag ska kunna komplettera varandra.

54.

Europaparlamentet påminner om att EU:s forsknings- och utvecklingsinsatser avsevärt måste trappas upp, särskilt på området för miljö, energieffektivitet och teknik för förnybar energi, för att EU:s klimat- och energimål ska kunna uppfyllas. Parlamentet anser dessutom att EU:s ledarställning på området för grön teknik endast kan upprätthållas med hjälp av tillräckliga forskningsinsatser.

55.

Europaparlamentet menar att de innovativa företagen i Europa inte bara behöver bidrag utan även bättre lagstiftning, bättre kopplingar till forskningsbasen samt bättre och mer diversifierad tillgång till stöd och finansiering, alltifrån bidrag till lån och finansiering av eget kapital. Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att på europeisk och nationell nivå skapa nödvändiga förutsättningar så att den privata sektorn kan öka sin andel av investeringarna i forskning och utveckling. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att förbättra de offentlig-privata partnerskapen på detta område genom att dra ner på byråkrati och rationalisera nuvarande förfaranden. Parlamentet understryker i detta avseende den viktiga roll som Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden bör spela och anser framför allt att de permanenta riskdelningsinstrument som EIB tillhandahåller via finansieringsfaciliteten med riskdelning bör utökas, särskilt till stöd för små och medelstora företag.

56.

Europaparlamentet betonar att innovation är en av huvudprioriteringarna i Europa 2020-strategin. Parlamentet är medvetet om att det Europeiska institutet för innovation och teknik kan fungera som en drivkraft för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i EU genom att främja världsledande innovationer, och begär att kunskaps- och innovationsgrupperna ska utvidgas och få vederbörlig finansiering. Parlamentet betonar vikten av att Europeiska forskningsrådet tillhandahåller spetskunskaper till framtidens innovatörer och stöder forskningsidéer förknippade med hög risk. Parlamentet stöder dessutom behovet av att utarbeta långsiktiga finansiella strategier för att säkra finansieringen av storskaliga forsknings- och utvecklingsprojekt.

57.

Europaparlamentet betonar att en stark och diversifierad industriell bas är av central betydelse för uppfyllandet av målet att skapa en konkurrenskraftig och hållbar EU-ekonomi för alla. Parlamentet erinrar om att små och medelstora företag är viktiga drivkrafter för ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft, innovation och sysselsättning, och erkänner deras viktiga roll för att garantera återhämtning av och ett uppsving för en hållbar ekonomi i EU. Parlamentet välkomnar därför den tonvikt som genom Europa 2020-strategin har lagts på innovation och industripolitik, främst genom flaggskeppsinitiativen ”Innovationsunionen och ”Industripolitik för en globaliserad tid”, och betonar behovet av att förbättra de åtgärder som är relevanta för små och medelstora företag i andra flaggskeppsinitiativ.

58.

Europaparlamentet anser att små och medelstora företag och entreprenörer bör vara centrala i Europa 2020-strategin. Parlamentet kräver därför utökat stöd i nästa fleråriga budgetram till alla program och instrument som syftar till att främja små och medelstora företag, särskilt programmet för konkurrenskraft och innovation och rättsakten för småföretag (Small Business Act) samt genom användning av strukturfonderna. Parlamentet föreslår en bättre gruppering av gemenskapsinstrumenten och stöden till små och medelstora företag i EU:s budget. Parlamentet betonar vidare behovet av ökad tillgång till finansieringsinstrumentet och anpassning av det till de små och medelstora företagens behov, bland annat genom att man lägger större vikt vid instrument för mikro- och mezzaninfinansiering och genom en utvidgning och expansion av garantiinstrumenten i programmet för konkurrenskraft och innovation samt av finansieringsfaciliteten med riskdelning under ramprogrammet för forskning.

59.

Europaparlamentet anser att EU bör spela en ledande roll för att skapa och förbättra den roll som informations- och kommunikationstekniken och öppna innovationsstandarder spelar. Parlamentet betonar vikten av att utveckla den fria rörligheten för innehåll och kunskap – den så kallade ”femte friheten”, och betonar vikten av att se till att EU:s digitala agenda snabbt genomförs samt att fortsätta arbetet för att senast 2020 uppfylla målet att ge alla EU-medborgare tillgång till höghastighetsinternet, även i mindre utvecklade områden.

60.

Europaparlamentet anser att verksamhet på rymdområdet utgör en grund för innovation, industriell verksamhet och högkvalificerade arbetstillfällen, samt förbättrar medborgarnas välbefinnande och säkerhet. Parlamentet anser att utarbetandet av den nyligen inrättade europeiska rymdpolitiken logiskt borde medföra tillräckliga anslag. Parlamentet understryker den strategiska betydelsen av de stora projekten på detta område: de europeiska globala satellitnavigeringssystemen (Galileo och European Geostationary Navigation Overlay Service [Egnos]), programmet för global övervakning för miljö och säkerhet (GMES-programmet) och den nya generationen av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar), som kommer att möjliggöra upprättandet av det gemensamma europeiska luftrummet. Parlamentet insisterar på att det, med tanke på de långa planeringstiderna och de kapitalinvesteringar som redan har utlovats för dessa projekt, krävs tillräckliga och konsekventa finansiella åtaganden över budgetperioder.

61.

Europaparlamentet betonar att om man inte satsar tillträckligt på utbildning och livslångt lärande på kort sikt kan krisen förvärras och förlängas eftersom medborgarna inte kommer att ha den kompetens som krävs för arbetstillfällen inom den nya kunskapsekonomin. Parlamentet betonar därför att EU omedelbart måste stödja offentliga investeringar på detta område. Parlamentet påminner om att skolavhopp och begränsad tillgång till högre utbildning är faktorer som bidrar till hög långtidsarbetslöshet och som allvarligt hotar den sociala sammanhållningen. Parlamentet anser i detta sammanhang att man absolut måste stärka kopplingen mellan utbildning, forskning och utveckling och sysselsättning.

62.

Europaparlamentet pekar på vikten av att ge tillräcklig finansiering åt program för utbildning, rörlighet för unga människor, skolning och livslångt lärande och främjande av jämställdhet samt åt åtgärder som syftar till att anpassa arbetsmarknaden, eftersom dessa faktorer utgör ett viktigt bidrag till kampen mot att elever lämnar skolan i förtid och mot arbetslöshet samt till uppnåendet av Europa 2020-målen. Parlamentet anser att övergången till ett hållbart samhälle under de närmaste åren kräver att man i tillräckligt hög grad främjar nya gröna jobb och tillhandahåller ny utbildning i den riktningen.

63.

Europaparlamentet är av åsikten att flaggskeppsinitiativet om ny kompetens och nya arbetstillfällen bör inriktas mer på de mest utsatta grupperna och personer som har svårt för att komma in på arbetsmarknaden, exempelvis romerna. Parlamentet understryker Europeiska socialfondens (ESF) grundläggande roll för att uppfylla de sociala och sysselsättningspolitiska målen i Europa 2020-strategin, och anser att ESF därför bör behandlas som en prioriterad politisk fråga och finansieras därefter. Parlamentet efterlyser en mer strategisk användning av ESF för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män liksom tillträdet och återinträdet på arbetsmarknaden och för att bekämpa arbetslöshet, fattigdom, socialt utanförskap samt alla former av diskriminering.

64.

Europaparlamentet betonar det europeiska mervärdet av sammanhållningspolitiken, eftersom denna politik utgör en väletablerad mekanism för att skapa tillväxt och sysselsättning, ett viktigt verktyg för konvergens, hållbar utveckling och solidaritet och ett av unionens viktigaste, synligaste och mest framgångsrika politiska områden i årtionden. Parlamentet påpekar emellertid att en modern sammanhållningspolitik måste omfatta ett antal reformer, framför allt när det gäller förenklingar, och möta de viktigaste utmaningarna som unionen står inför och främja synergieffekter med annan politik och andra instrument på plats. Parlamentet är övertygat om att den europeiska sammanhållningspolitiken bör fortsätta att omfatta hela EU och erbjuda resurser, erfarenheter och stöd till alla EU-regioner.

65.

Europaparlamentet påminner om att sammanhållningspolitiken fått ökad betydelse genom att Lissabonfördraget trätt i kraft och den territoriella sammanhållningen förankrats i detta fördrag, och anser med anledning av detta att alla former av territoriellt samarbete (gränsöverskridande, interregionalt och transnationellt) måste stärkas. Parlamentet understryker att man även måste upprätta makroregionala samarbeten och strategier.

66.

Europaparlamentet betonar sammanhållningspolitikens viktiga roll för uppnåendet av Europa 2020-målen, och anser att en sund, självständig sammanhållningspolitik är en förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av denna strategi. Parlamentet understryker dock att sammanhållningspolitiken på grund av sin övergripande karaktär bidrar starkt till alla de tre prioriteringarna i Europa 2020-strategin – det vill säga smart, hållbar tillväxt för alla, och att strukturen i nästa fleråriga budgetram bör avspegla detta genom att all uppdelning av denna politik under olika rubriker eller underrubriker avvisas. Parlamentet erinrar emellertid om att EU:s sammanhållningspolitik har sitt eget uppdrag och sina egna mål, som fastställts i artikel 174 i EUF-fördraget och som sträcker sig utöver Europa 2020-strategin. Dessa bör kvarstå i nästa programperiod, särskilt med tanke på det bestående behovet av ekonomisk, social och territoriell konvergens i unionen.

67.

Europaparlamentet betonar att en framgångsrik och stärkt sammanhållningspolitik behöver tillräcklig finansiering och att de belopp som avsatts för den under den nuvarande budgetperioden åtminstone bör bibehållas under nästa period för att påskynda insatserna för att minska skillnaderna i utveckling mellan EU:s regioner. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin kraftfulla begäran om ett säkerställande av att de outnyttjade medlen från sammanhållningsfonden under nästa fleråriga budgetram ska ligga kvar i EU:s budget och inte återlämnas till medlemsstaterna. Parlamentet upprepar att BNP per capita måste kvarstå som det huvudsakliga kriteriet för berättigandet till regionalpolitiskt stöd.

68.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och regionerna i framtiden bör rikta EU-medel och nationella medel till ett litet antal prioriteringar och projekt som verkligen är av europeiskt intresse, såsom forskning och utveckling samt innovation, och på detta sätt anta de särskilda utmaningar som de står inför. Parlamentet uppmanar med anledning av detta kommissionen att upprätta konkreta förslag för att garantera en starkare tematisk koncentration av sammanhållningsfinansieringen för Europa 2020-prioriteringarna, och anser att ett mer resultatinriktat system än den nuvarande ”öronmärkningen” bör införas, men att man måste se till att vederbörlig hänsyn tas till regionspecifika behov och prioriteringar. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens avsikt att avtala med varje medlemsstat och dess regioner eller direkt med regionerna – inom ramen för avtalen om utvecklings- och investeringspartnerskap och de operativa programmen – om specifika villkor för uppnåendet av de fastställda målen.

69.

Europaparlamentet är övertygat om att det behövs en integrerad politisk insats och menar att alla sektorsspecifika investeringar i nästa fleråriga budgetram måste samordnas med investeringar som gjorts inom ramen för sammanhållningspolitiken. Parlamentet framhåller därför att samordningen måste förbättras, onödiga överlappningar minskas och större synergieffekter skapas mellan Eruf, ESF, sammanhållningsfonden, EJFLU och Europeiska fiskerifonden. Parlamentet understryker också att dubbelarbete måste undvikas och att samordningen mellan Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och ESF måste förbättras. Parlamentet anser därför att inrättandet av en gemensam strategisk ram med gemensamma investeringsprioriteringar för alla dessa medel utgör ett viktigt steg i denna riktning. Parlamentet anser vidare att samordningen måste äga rum på alla politiska beslutsnivåer, från strategisk planering till genomförande. Parlamentet är övertygat om att ESF måste fortsätta att vara en del av sammanhållningspolitiken i alla skeden i planeringen, genomförandet och förvaltningen av politiken.

70.

Europaparlamentet anser att stadsområden – i egenskap av platser med stora utmaningar (arbetslöshet, socialt utanförskap, miljöförstöring och invandring) – kan spela en viktig roll för den regionala utvecklingen och bidra till att de ekonomiska och sociala skillnaderna kan hanteras på plats. Parlamentet betonar därför behovet av en mer synlig och fokuserad syn på sammanhållningspolitikens stadsdimension, samtidigt som balanserade villkor för utveckling av synergi i stadsområden, förorter och landsbygdsområden garanteras.

71.

Europaparlamentet konstaterar att enligt fördraget ska särskild hänsyn tas till landsbygdsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner samt de yttersta randområdena. Parlamentet anser att dessa regioners resurser och kapacitet kan spela en betydande roll för EU:s konkurrenskraft i framtiden och betonar därför att dessa områden som står inför utmaningar bör uppmärksammas också i kommande fleråriga budgetram. Parlamentet anser att en särskild strategi måste utarbetas för regioner med permanenta nackdelar, vilket anges i parlamentets resolution av den 22 september 2010.

72.

Europaparlamentet påminner om att den huvudsakliga kritiken mot sammanhållningspolitiken hör samman med dess invecklade regler. Parlamentet insisterar på vikten av korsfinansiering och av att förenkla reglerna och förfarandena för denna politik, minska komplexiteten och den administrativa bördan och skapa en mer öppen och effektiv resursfördelning till städer, kommuner och regioner. Parlamentet betonar att revisions- och kontrollsystemen bör uppfylla högsta standarder, så att missbruk kan upptäckas och omedelbart sanktioneras. Parlamentet betonar att kontrollfrekvensen, i enlighet med proportionalitetsprincipen, ska stå i proportion till riskerna för oegentligheter.

73.

Europaparlamentet efterfrågar en förbättring av övervaknings- och utvärderingssystemen angående sammanhållningspolitikens genomförande. Parlamentet betonar att partnerskapsprincipen bör spela en avgörande roll för denna förbättring och att den måste förenklas ytterligare. Parlamentet anser att utarbetandet av konkreta och mätbara resultatindikatorer bör betraktas som en förutsättning för att mäta de faktiska framsteg som har uppnåtts mot de överenskomna målen, och välkomnar kommissionens förslag på en förhandsutvärdering, utvärdering under programmets gång och en konsekvensbedömning av alla operativa program. Parlamentet påminner om att andra sammanhållningspolitiska principer, såsom samfinansieringsregeln, flernivåstyrning, lokalförankrade strategier, jämställdhetsintegrering och additionalitet har visat att de behövs och bör behållas i nästa fleråriga budgetram.

74.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en mellankategori för nästa programperiod för regioner vars BNP per capita ligger på mellan 75 procent och 90 procent av EU:s BNP, för att ge dem en tydligare status och mer trygghet i deras utveckling. Parlamentet vill att kommissionen ger ytterligare information om budgetkonsekvenserna av ett sådant alternativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att även utarbeta konkreta förslag för att öka jämlikheten mellan dessa regioner och andra regioner på samma utvecklingsnivå. Parlamentet betonar att övergångsbestämmelserna för den kommande programperioden för tidigare konvergensregioner vars BNP per capita ligger på mellan 75 procent och 90 procent av genomsnittet i EU inte får införas på bekostnad av de nuvarande konvergens- och konkurrenskraftsregionerna (mål 1 respektive mål 2) eller målet europeiskt regionalt samarbete (mål 3).

75.

Europaparlamentet varnar för att införa sanktioner inom ramen för makroekonomiska villkor som hör samman med stabilitets- och tillväxtpakten för sammanhållningsfonden, eftersom det skulle strida mot just de mål som sammanhållningspolitiken strävar efter att uppnå, nämligen minskade regionala skillnader. Parlamentet understryker därför att övervakningen måste intensifieras så att man ser till att strukturfondsmedlen används i enlighet med EU:s lagstiftning och de mål som satts upp.

76.

Europaparlamentet är särskilt bekymrat över de operativa systemens långsamma start i början av varje planeringsperiod, bland annat på grund av en överlappande fas med slutförande av de tidigare systemen. Parlamentet påpekar att detta problem måste lösas i tid genom att man tar itu med de faktorer som bidrar till dessa förseningar. Parlamentet påpekar med anledning av detta att det behövs en viss kontinuitet mellan programperioderna när det gäller inrättande av nationella förvaltnings- och kontrollsystem och myndigheter.

77.

Europaparlamentet uppmuntrar lokala och regionala myndigheter att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja de innovativa finansieringsinstrumenten, bland annat roterande fonder för energieffektivitetsåtgärder. Parlamentet begär att dessa finansieringsinstrument förenklas och att den demokratiska kontrollen av dem stärks.

78.

Europaparlamentet bekräftar att den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) även bör styras mot att bidra till att nå målen i Europa 2020-strategin och att båda pelarna i GJP bör lämna ett värdefullt och specifikt bidrag till den, på ett ömsesidigt kompletterande sätt. Parlamentet betonar att GJP är fast förankrad i Lissabonfördraget, där dess mål och uppgifter definieras.

79.

Europaparlamentet betonar att den aktuella och den reformerade gemensamma jordbrukspolitikens huvudsakliga roll är att garantera en tryggad livsmedelsförsörjning för Europeiska unionen och för övriga världen i en tid av stigande livsmedelspriser och livsmedelsbrist, men den ska samtidigt tillhandahålla en mängd kollektiva nyttigheter även utanför jordbruksmarknaderna, exempelvis att bevara jordbruksmark i produktion i hela Europa, forma landskapens mångfald, förbättra den biologiska mångfalden och djurskyddet, motverka klimatförändringarna, skydda jord och vatten, bekämpa avfolkningen av landsbygden, fattigdom och segregering, skapa sysselsättning och tillhandahålla allmänna tjänster i landsbygdsområden, bidra till en mer hållbar livsmedelsproduktion och stödja förnybara energikällor.

80.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till en reformerad gemensam jordbrukspolitik, i syfte att uppnå en mer effektiv fördelning och användning av den gemensamma jordbrukspolitikens budget, bland annat genom en rättvis fördelning av direktbetalningar mellan medlemsstater, regioner och jordbrukare, med hjälp av strängare villkor för tillhandahållandet av de kollektiva nyttigheter som samhället förväntar sig samt mer riktade betalningar för att säkerställa bästa möjliga avkastning på offentliga medel. Parlamentet betonar att tvåpelarsystemet i den gemensamma jordbrukspolitiken måste behållas och att genomförandemekanismerna måste förenklas.

81.

Europaparlamentet stöder utvecklingsländernas självförsörjning av livsmedel och påminner om det åtagande som WTO-medlemmarna gjorde vid ministerkonferensen i Hongkong 2005 om att avskaffa alla former av exportbidrag. Parlamentet anser att den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste följa EU:s koncept om en konsekvent utvecklingspolitik. Parlamentet framhåller att unionen inte längre får använda exportstöd för sina jordbruksprodukter och måste fortsätta att samordna sitt arbete med världens ledande jordbruksproducenter för att minska stöd som snedvrider konkurrensen.

82.

Europaparlamentet insisterar på att med tanke på den stora variationen uppgifter och mål som den gemensamma jordbrukspolitiken står inför, bör man avsätta minst lika stora belopp som för budgetåret 2013 till GJP för nästa budgetperiod.

83.

Europaparlamentet kräver en ökad samordning av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och andra sammanhållnings- och strukturfonder för att stärka den territoriella strategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram specifika förslag på hur bättre synergieffekter kan uppnås när det gäller finansiering av icke-jordbruksrelaterade verksamheter i EJFLU och andra relevanta instrument. Parlamentet förväntar sig att kostnaderna för en diversifiering av ekonomin i de regioner där jordbruket minskar kommer att öka under nästa fleråriga budgetram.

84.

Europaparlamentet understryker att fiskeresurser utgör en kollektiv vara som är mycket viktig för den globala livsmedelstryggheten. Parlamentet påpekar att fiske- och vattenbrukssektorn med närliggande verksamheter ofta är den viktigaste källan till försörjning och hållbar sysselsättning i kust- och öregioner och avlägsna regioner. Parlamentet anser att man för att kunna uppnå de medellångfristiga och långfristiga målen för den reformerade gemensamma fiskeripolitiken (en stabil, hållbar och livskraftig fiskesektor), återhämtning av fiskbestånden och hantering av de sociala aspekterna av minskningen av fiskeansträngningen måste anslå tillräckliga ekonomiska resurser efter 2013. Parlamentet erkänner behovet av att öka samordningen med sammanhållningspolitiken. Parlamentet understryker att Europeiska fiskerifonden bör användas för att stödja mer hållbara fiskemetoder, i enlighet med principen om maximal hållbar avkastning, och för att bevara marina ekosystem samtidigt som man särskilt beaktar det småskaliga fisket.

85.

Europaparlamentet understryker att EU bör leda omvandlingen till en hållbar ekonomi och främja en övergång till ett hållbart samhälle med en konkurrenskraftig europeisk industri och rimliga energipriser för att garantera en ren och hälsosam levnadsmiljö. Parlamentet betonar att detta bland annat bör uppnås genom minskad energiförbrukning, inom alla sektorer, för vilket en välfungerande inre energimarknad och bra infrastruktur är en förutsättning, decentralisering av energiförsörjningen, ökad användning av förnybar energi, förbättrat skydd av den biologiska mångfalden och säkerställande av ekologisk resiliens.

86.

Europaparlamentet understryker att Life+ har införts framgångsrikt och visat sig vara betydelsefullt när det gällt att bevara den biologiska mångfalden och skydda miljön. Parlamentet betonar behovet av att även fortsättningsvis ha välfinansierade program för natur och biologisk mångfald i syfte att uppfylla EU:s mål på miljöområdet, särskilt i fråga om Life+ och Natura 2000.

87.

Europaparlamentet understryker behovet av en övergripande strategi där åtgärderna för att bekämpa klimatförändringarna och minska växthusutsläppen – i synnerhet energisparande åtgärder – kombineras inom alla relevanta politiska områden, däribland utrikespolitiken. Parlamentet är övertygat om att välfungerande incitament, såsom villkorade EU-utgifter och lagstiftning, är de viktigaste faktorerna för att uppnå Europa 2020-målen på detta område. Parlamentet anser därför att klimatåtgärderna bör integreras i alla relevanta utgiftsområden, däribland området för externa utgifter, och att klimatkonsekvensbedömningar bör utföras för nya projekt. Parlamentet anser att en större del av inkomsterna från det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter bör investeras i åtgärder och innovation på klimatområdet.

88.

Europaparlamentet är av åsikten att uppfyllandet av kravet på hållbarhet, genom införande av miljökriterier och ökad resurs- och energieffektivitet för att bekämpa klimatförändringarna, är ett av huvudmålen i Europa 2020-strategin.

89.

Europaparlamentet stöder därför förslaget i kommissionens budgetöversyn om att införa en skyldighet att på ett öppet sätt identifiera var sektorsprogrammen har främjat de klimat- och energimål 20/20/20 som fastställs i Europa 2020-strategin och bidragit till att uppfylla målen i flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa”.

90.

Europaparlamentet understryker det globala ansvar som EU har för att motverka klimatförändringarna. Parlamentet påminner om att de löften om ekonomiskt stöd som gjordes inom ramen för överenskommelserna från Köpenhamn och Cancún i syfte att hjälpa utvecklingsländerna att motverka klimatförändringarna ska vara nya och ligga utanför det befintliga utvecklingsbiståndet och nödvändig samstämdhet ska upprätthållas mellan de två politikområdena. Parlamentet föreslår att ett nytt program införs för detta ändamål. Parlamentet påminner om Europaparlamentets ståndpunkt när det gäller behovet av att även fortsättningsvis finansiera all EU-politik genom EU:s budget. Parlamentet kräver att EU:s löften i internationella fora om ekonomiskt stöd för att motverka klimatförändringarna införs i EU:s budget så att man kan säkra högsta möjliga hävstångseffekt av gemenskapsmedlen.

91.

Europaparlamentet är övertygat om att energiandelen i nästa fleråriga budgetram bör öka. Parlamentet anser att förnybar energiteknik, energieffektivitet och energibesparingspolitik bör vara nyckelprioriteringar och kräver en motsvarande ökning av EU:s finansiering av dessa områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram konkreta riktmärken samt att se till att de överenskomna målen uppfylls och effektivt kan övervakas inom ramen för den europeiska planeringsterminen för samordning av politiken och med hjälp av specifika planer, såsom de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet.

92.

Europaparlamentet understryker behovet av att öka resurserna till forskning, teknisk utveckling och demonstration inom energiområdet för att utveckla hållbar energi som är tillgänglig för alla. Parlamentet kräver att den redan antagna strategiska planen för energiteknik ska genomföras till fullo, och få tillräcklig finansiering, under nästa fleråriga budgetram.

93.

Med hänsyn till de enorma finansieringsbehoven på området för transport- och energiinfrastruktur och till de positiva externa effekterna av sådana projekt, betonar Europaparlamentet behovet av att utveckla ett stödjande regelverk som stimulerar till att långsiktiga offentliga och privata investeringar främjas inom dessa områden. Parlamentet begär att innovativa finansiella instrument utvecklas i samarbete med långsiktiga investerare.

94.

Europaparlamentet understryker behovet av att prioritera energieffektivitet och förnybar energi när man fattar beslut om finansiering av energiinfrastruktur. Parlamentet understryker vidare det trängande behovet av att modernisera och uppgradera Europas energiinfrastruktur, att utveckla smarta nät och bygga de sammanlänkningar som är nödvändiga för att förverkliga den inre energimarknaden, för att diversifiera källor och leveransvägar med tredjeländer och därmed förbättra försörjningstryggheten, för att öka andelen förnybar energi och för att uppfylla energi- och klimatmålen. Parlamentet noterar att det enligt uppskattningarna kommer att behövas betydande investeringar om cirka 1 000 miljarder euro fram till 2020 på detta område, framför allt för att säkra överföringskapaciteten, med bland annat ny produktionskapacitet och investeringar i elnät. Parlamentet noterar vidare att på grund av de aktuella energipriserna på världsmarknaden kan den avsevärda investering som är nödvändig främst komma från den privata sektorn. Parlamentet betonar behovet av att maximera EU-finansieringens effekter och den möjlighet som ges genom strukturfonderna och innovativa finansiella instrument till att finansiera prioriterade nationella och gränsöverskridande europeiska nyckelprojekt för energiinfrastruktur. Parlamentet framhäver att det krävs betydande anslag från Europeiska unionens budget för innovativa finansiella instrument på detta område.

95.

Europaparlamentet understryker att investeringar i effektiv transportinfrastruktur spelar en mycket viktig roll för att Europa ska kunna försvara sin konkurrenskraft och bana väg för en långsiktig ekonomisk tillväxt efter krisen. Parlamentet anser att de transeuropeiska transportnäten (TEN-T) är nödvändiga för att den inre marknaden ska kunna fungera ordentligt, och att de ger ett viktigt europeiskt mervärde eftersom de bidrar till att förbättra tillgängligheten och driftskompatibiliteten mellan EU:s olika delar genom att se till att det finns gränsöverskridande förbindelser, att flaskhalsar avlägsnas, att användningen av trafiklednings- och informationssystem ökar samt att driftskompatibilitet garanteras mellan gränsöverskridande infrastruktur, vilket medlemsstaterna inte skulle investera i på egen hand. Parlamentet anser att TEN-T bör utgöra ett verkligt europeiskt stomnät snarare än en sammansättning av nationella projekt och att finansieringen av huvudprojekt bör utvärderas och granskas mot bakgrund av de framsteg som görs i fråga om det europeiska mervärdet. Parlamentet är fast övertygat om att TEN-T därför bör vara en huvudprioritering i nästa fleråriga budgetram.

96.

Europaparlamentet anser att villkorligheten bör förbättras genom att man inför principen om att outnyttjade anslag går förlorade (frigörande av medel). Då den öronmärkta finansieringen inte har utnyttjats bör de outnyttjade medlen eller de resurser som frigjorts från transportanslagen enligt parlamentets mening bibehållas i EU:s budget och inte återföras till medlemsstaterna.

97.

Europaparlamentet påminner om att det kommer att krävas en global investering på 500 miljarder euro i TEN-T under perioden 2007–2020. Parlamentet anser därför att en ökning av medlen till TEN-T i nästa fleråriga budgetram är nödvändig, tillsammans med en ökad samordning mellan EU och medlemsstaterna liksom de medel som är tillgängliga för TEN-T och för transportprojekt inom ramen för sammanhållningspolitiken och det territoriella samarbetet, så att man bättre utnyttjar de finansieringskällor som redan finns. Parlamentet understryker också den roll som innovativa finansieringsinstrument, inklusive offentlig-privata partnerskap och projektobligationer kan spela i finansieringen av dessa projekt. Parlamentet anser att medel endast bör betalas ut från sammanhållningsfonden om de allmänna principerna för den europeiska transportpolitiken är uppfyllda. Parlamentet anser att finansieringen av TEN-T aktivt ska integrera målsättningarna om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt åtagandena om hållbar utveckling för att uppfylla Europa 2020-målen och i största möjliga utsträckning prioritera koldioxidsnåla transporter.

98.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt ta hänsyn till behovet av att utveckla gods- och passagerarflöden till mer hållbara och effektiva transportflöden samtidigt som man tillhandahåller effektiv sammodalitet. Parlamentet anser att man i den kommande översynen av riktlinjerna för TEN-T måste finna lösningar för samverkan mellan nationella och gränsöverskridande järnvägssystem och införa villkor för EU:s utgifter, för att uppnå en verklig gemensam europeisk järnvägspolitik, och även se till att flodtransporter och närsjöfart utnyttjas i högre grad.

99.

Europaparlamentet påminner om att turismen är ett nytt behörighetsområde enligt Lissabonfördraget, vilket därför också bör speglas i den nästa fleråriga budgetramen. Parlamentet understryker turismens viktiga bidrag till den europeiska ekonomin och anser att den europeiska turismstrategin bör syfta till att öka sektorns konkurrenskraft och stödjas med tillräcklig finansiering för nästa period.

100.

Europaparlamentet erkänner den nyckelroll som haven och oceanerna i allt högre grad kommer att spela i den framtida, globala ekonomiska tillväxten. Parlamentet anser att den integrerade havspolitiken måste fullföljas och fokusera på de utmaningar som kust- och havsområdena möter samt stödja ”blå tillväxt” och en hållbar maritim ekonomi. Parlamentet begär att EU utökar sina insatser för att stödja en ambitiös havspolitik inom EU som gör det möjligt för Europa att hävda sin internationella ställning inom denna strategiska sektor. Parlamentet insisterar på att man måste ge tillräckliga budgetmedel till denna politik.

101.

Europaparlamentet betonar att främjandet av ett unionsmedlemskap har en direkt påverkan på EU-medborgarnas vardag och bidrar till en bättre förståelse av de möjligheter som ges genom unionens politik samt av deras grundläggande rättigheter, som fastställts i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt i fördragen. Parlamentet är övertygat om att tillräcklig finansiering måste garanteras på området för medborgarskap.

102.

Europaparlamentet påpekar att ungdoms- och kulturrelaterad politik är viktig och en av främsta prioriteringarna som måste uppmärksammas för sitt mervärde och för att den når ut till medborgarna. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ta hänsyn till att kulturella och kreativa sektorer har blivit allt viktigare för den europeiska ekonomin och har spridningseffekter på andra ekonomiska sektorer. Parlamentet betonar kraftfullt att den fulla potentialen i denna politik bara kan förverkligas om den får tillräcklig finansiering och om dess potential utnyttjas fullt ut inom landsbygdsutvecklings- och sammanhållningspolitiken.

103.

Europaparlamentet påminner om idrottens betydelse för hälsa, ekonomisk tillväxt och sysselsättning, turism och social integration, och om att artikel 165 i EUF-fördraget ger EU nya behörigheter på detta område. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Utveckling av idrottens europeiska dimension”(KOM(2011)0012) som ett första steg för att utvärdera idrottens, och i synnerhet vardagsmotionens, mervärde och fokusera på idrottens samhälls-, ekonomi- och organisationsdimension.

104.

Europaparlamentet betonar att ungdomar bör vara en stor prioritering för unionen och att den unga dimensionen bör synliggöras och förstärkas i EU:s politik och program. Parlamentet anser att ungdomar bör ses som en gränsöverskridande fråga inom EU, där synergieffekter bör utvecklas mellan olika politiska områden som rör ungdomar, utbildning och rörlighet. Parlamentet välkomnar ”Unga på väg-initiativet” som en hörnsten i Europa 2020-strategin. Parlamentet framhåller särskilt att ungdomsrelaterade program som livslångt lärande och Aktiv ungdom som kostar lite per stödmottagare och därför är mycket effektiva, bör bibehållas som separata program i nästa fleråriga budgetram och tilldelas mycket större resurser.

105.

Europaparlamentet understryker att skapandet av en stabil kultur med grundläggande rättigheter och jämlikhet i enlighet med Lissabonfördraget måste förbli en prioritering för EU. Parlamentet framhåller att dessa värderingar måste integreras i budgeten, samtidigt som adekvat riktad finansiering måste garanteras.

106.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s ekonomiska, kulturella och sociala tillväxt endast kan blomstra i en stabil, laglig och trygg miljö, där de grundläggande rättigheterna respekteras och upprätthålls och där de medborgerliga friheterna skyddas. Parlamentet anser därför att en effektiv politik för rättsliga och inrikes frågor är en förutsättning för ekonomisk återhämtning och en viktig del av ett större politiskt och strategiskt sammanhang, och understryker betydelsen av att integrera EU:s prioriteringar inom området inrikes frågor i unionens yttre dimension, inklusive den europeiska grannskapspolitiken, särskilt med hänsyn till den inverkan som den växande migrationen kommer att få på EU:s politik gentemot tredje länder. Parlamentet understryker behovet av lämplig finansiering för immigrations-, asyl-, och säkerhetspolitiken och av att man beaktar EU:s prioriteringar när man genomför den.

107.

Europaparlamentet betonar behovet av en samordnad strategi för brådskande invandrings- och asylfrågor samt för förvaltning av unionens yttre gränser, med tillräcklig finansiering och stödverktyg som ställs till förfogande för att hantera krissituationer med iakttagande av mänskliga rättigheter och i en solidarisk anda mellan alla medlemsstater, samt med respekt för det nationella ansvaret och en tydlig definition av uppgifterna. Parlamentet konstaterar med anledning av detta att de allt större utmaningarna för Frontex, det europeiska stödkontoret för asylfrågor, och fonderna för solidaritet och hantering av migrationsströmmar måste beaktas på vederbörligt sätt.

108.

Europaparlamentet konstaterar att andelen finansiering för området med frihet, säkerhet och rättvisa är relativt liten, och betonar att i den framtida fleråriga budgetramen måste denna politik tilldelas lämplig och objektivt motiverad finansiering för att unionen ska kunna genomföra sina insatser, särskilt de som hör samman med nya uppgifter, i enlighet med vad som har fastställts i Stockholmsprogrammet och Lissabonfördraget.

109.

Europaparlamentet betonar att bättre synergieffekter måste skapas mellan olika fonder och program, och påpekar att en förenkling av förvaltningen av fonderna och möjligheten till korsfinansiering gör att ytterligare medel kan avsättas för gemensamma mål. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att minska antalet budgetinstrument på området för inrikes frågor till en tvådelad struktur och när detta är möjligt med delad förvaltning. Denna strategi bör i hög grad bidra till ökad förenkling, rationalisering, konsolidering och insyn i de nuvarande fonderna och programmen. Parlamentet understryker dock att det måste garanteras att de olika inrikespolitiska målen inte blandas ihop.

110.

Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över den kroniska underfinansieringen och de särskilt akuta flexibilitetsproblemen vid genomförandet av unionens yttre verksamhet, till följd av de yttre händelsernas oförutsebara karaktär och de återkommande internationella kriserna och nödsituationerna. Parlamentet betonar därför behovet av att komma till rätta med klyftan mellan EU:s ambitioner och resurser i utrikespolitiken genom att garantera tillräckliga ekonomiska resurser och effektiva flexibilitetsmekanismer för att man ska kunna reagera på globala utmaningar och oförutsedda händelser, och upprepar sin begäran om att budgetkonsekvenserna till följd av nya åtaganden och uppgifter som unionen har tagit på sig måste ligga utanför de planerade beloppen, så att de befintliga prioriteringarna inte äventyras.

111.

Europaparlamentet pekar på skillnaden mellan nivån på EU:s globala ekonomiska bistånd och dess ofta begränsade inflytande i dithörande förhandlingar, och betonar behovet av att förbättra EU:s politiska roll och inflytande i internationella institutioner och forum. Parlamentet anser att EU:s politiska roll bör stå i proportion till det ekonomiska stöd som EU tillhandahåller.

112.

Europaparlamentet konstaterar att Europeiska utrikestjänsten är i sin uppbyggnadsfas. Parlamentet betonar att enligt rådets beslut av den 26 juli 2010 bör upprättandet av Europeiska utrikestjänsten ”vägledas av principen om kostnadseffektivitet syftande till budgetneutralitet” (6). Parlamentet betonar att denna nya tjänst måste utrustas med tillräckliga medel för att EU ska kunna uppfylla sina mål och leva upp till sin roll som en global aktör. Parlamentet understryker därför behovet av att den nya tjänsten till fullo utnyttjar effektivitetsvinsten från sammanslagningen av resurser på unionsnivå samt synergierna med medlemsstaterna genom att dubbelarbete och befintliga eller potentiella överlappningar samt bristande konsekvens och sammanhang undviks och minskningar och besparingar möjliggörs i alla nationella budgetar, vilket visar det verkliga mervärdet av unionens diplomati.

113.

Europaparlamentet erinrar om att tidsfristen fram till 2015 för att uppfylla millennieutvecklingsmålen och det kollektiva målet för offentligt utvecklingsbistånd på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) hamnar inom nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonar därför att en lämplig övergripande nivå av utvecklingsbistånd och finansiering behövs för att unionen och dess medlemsstater ska kunna uppfylla sina internationella utvecklingsåtaganden, inklusive de finansiella åtagandena enligt Köpenhamnsöverenskommelsen och Cancúnavtalet. Parlamentet betonar vidare att även framtida löften om ekonomiskt stöd som syftar till att hjälpa utvecklingsländerna att bekämpa klimatförändringen eller att anpassa sig till dess effekter ska ligga utanför nuvarande utvecklingsbudgetar, med en lämplig samordning mellan de två politikområdena. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att vidta omedelbara åtgärder för att uppfylla sina mål för det offentliga utvecklingsbiståndet och fullgöra sina utvecklingsåtaganden.

114.

Europaparlamentet betonar behovet av att finna den rätta balansen mellan direkt budgetstöd, å ena sidan, och finansiering av hållbara projekt, å andra sidan. Parlamentet understryker att utvecklingsbistånd måste komma alla till del, även de mest marginaliserade och utestängda befolkningsgrupperna.

115.

Europaparlamentet upprepar sin begäran om att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) ska ingå i EU:s budget, eftersom man därmed skulle stärka samstämmigheten och öppenheten, men insisterar på att införandet av fonden i EU-budgeten måste leda till en generell ökning av budgeten med det belopp som ursprungligen anslogs för att finansiera EUF.

116.

Europaparlamentet anser att Europeiska kommissionen/Europeiska utrikestjänsten systematiskt bör utvärdera verkningarna av EU:s bistånd i syfte att effektivisera EU:s utvecklingsbistånd och öka synergierna mellan EU:s utvecklingsbistånd och det nationella utvecklingsbiståndet i linje med Parisförklaringen.

117.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att EU:s utvecklingsbistånd främjar en hållbar utveckling i mottagarländerna. Utvärderingar måste göras och kriterier fastställas i enlighet med detta mål.

118.

Europaparlamentet konstaterar att den största andelen av världens fattigaste lever i tillväxtekonomier. Parlamentet vidhåller emellertid att alternativa system för utvecklingssamarbete med dessa länder, såsom medfinansiering, bör införas gradvis, som incitament för regeringarna i fråga att i högre grad engagera sig i kampen mot fattigdomen i det egna landet.

119.

Europaparlamentet betonar att EU:s utrikespolitik bör vara baserad på unionens grundläggande principer och värderingar, det vill säga demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna, mångfald, grundläggande friheter och rättsstatsprincipen. Parlamentet upprepar behovet av att förse unionen med tillräckliga och riktade medel för att främja dessa värderingar i världen och att utvidga området av fred och stabilitet till dess grannskap. Parlamentet framhåller det specifika bidraget från finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter.

120.

Europaparlamentet anser att EU har ett särskilt ansvar inom det internationella samfundet för att främja säkerhet, demokrati och välstånd i Europas grannländer, eftersom ekonomisk utveckling och större stabilitet i dessa länder är i EU:s direkta intresse. Parlamentet menar därför att uppbyggnaden av nära och effektiva förbindelser med grannländerna bör fortsätta att vara en prioritering i unionens utrikespolitiska agenda, och betonar att ökade ekonomiska åtaganden behövs för att unionen ska kunna leva upp till stora utmaningar – som stöd för en demokratisk övergång och konsolidering, god styrning, mänskliga rättigheter – och höga förväntningar som härrör från detta moraliska ansvar. Parlamentet anser samtidigt att en mer riktad användning av medel är minst lika viktig som finansieringsnivåer, och efterfrågar därför ett stärkande av villkorlighetsprincipen i EU:s biståndsprogram i syfte att förbättra den demokratiska utvecklingen och främja en sund budgetförvaltning samt minska korruptionen och stärka förmågan att använda EU-stödet på ett öppet, effektivt och ansvarsfullt sätt.

121.

Europaparlamentet konstaterar att EU närmar sig en ny utvidgningsomgång, särskilt i riktning mot västra Balkan, och kräver att man i nästa fleråriga budgetram beaktar kostnaderna för framtida utvidgningar, särskilt genom att avsätta tillräckliga medel till föranslutningsinstrumentet. Parlamentet anser att föranslutningsinstrumentet främst bör stödja kandidatländernas nödvändiga anpassningar till unionens regelverk, samt underlätta användningen av EU-medel, särskilt till förmån för civilsamhället, arbetsmarknadens parter, minoriteter, icke-statliga organisationer, kulturarv samt lokala och regionala myndigheter.

122.

Europaparlamentet understryker att unionen snabbt måste anpassa sin politik till tillväxtländerna och utveckla nya strategiska partnerskap med dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta avseende föreslå ett politiskt instrument som är inriktat på verksamheter som inte är kopplade till offentligt utvecklingsbistånd utan gäller områden av ömsesidigt intresse.

123.

Med tanke på de allt större globala utmaningarna och EU:s globala ansvar, särskilt med avseende på den rådande politiska utvecklingen i arabvärlden, anser Europaparlamentet att en omstrukturering av EU:s externa finansiella instrument är absolut nödvändig. Parlamentet förordar därför en översyn och en mer strategisk tillämpning av EU:s externa instrument samt utarbetandet av nya samarbetsformer och distributionsmekanismer tillsammans med partnerländer i syfte att öka effekten och synligheten av EU:s utrikespolitik och uppnå det övergripande målet att göra utrikespolitiken mer konsekvent och samstämd. Parlamentet betonar att nästa fleråriga budgetram bör främja konsekvens i politiken så att EU:s politik och utgifter i samband med jordbruk, fiske, handel och energi inte står i direkt motsättning till utvecklingspolitiska mål.

124.

Europaparlamentet upprepar att förebyggande och hantering av kriser är viktiga prioriteringar för EU. Parlamentet betonar därför behovet av att säkerställa effektiva instrument med tillräcklig finansiering i detta avseende, och anser att det nuvarande stabiliseringsinstrumentet fortfarande är ett viktigt medel för snabba reaktioner från EU vid krissituationer, men att mer tonvikt bör läggas vid förebyggande åtgärder på längre sikt, inklusive fredsskapande och konfliktförebyggande åtgärder, närmare bestämt via mer lyhörda geografiska program.

125.

Europaparlamentet anser att humanitärt bistånd spelar en nyckelroll i EU:s yttre förbindelser. Parlamentet konstaterar att naturkatastrofer blir allt vanligare och deras effekter alltmer förödande, samtidigt som konflikter uppstår allt oftare till följd av kampen om resurser som energi, vatten och råvaror. Parlamentet understryker behovet av att garantera lämpliga budgetanslag för instrumentet för humanitärt bistånd och reserven för katastrofbistånd, för att undvika kommissionens årliga ad hoc-krav på extra medel. Denna budget bör fortsätta att vara oberoende – frikopplad från andra (t.ex. geopolitiska) beaktanden och intressen – så att det humanitära biståndets neutralitet kan garanteras.

126.

Europaparlamentet anser att en offentlig administration av hög kvalitet, på både unionsnivå och nationell nivå, är en viktig faktor för att uppnå de strategiska mål som fastställs i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en tydlig analys av de administrativa utgifterna efter 2013, med hänsyn till konsolideringen av de offentliga finanserna, de nya uppgifter och befogenheter som har tilldelats unionen genom Lissabonfördraget samt de effektivitetsvinster som kan uppnås genom en optimal användning av mänskliga resurser, särskilt genom omplacering och ny teknik.

127.

Europaparlamentet framhåller att en sådan analys bör användas för att undersöka möjligheterna till synergieffekter och besparingar, bl.a. genom omstruktureringar, ytterligare interinstitutionellt samarbete, en översyn av varje institutions och organs arbetsmetoder och arbetsorter samt en tydligare åtskillnad mellan institutioners och byråers uppgifter. Parlamentet anser vidare att analysen också bör beakta den ekonomiska effekten på medellång och lång sikt på fastighetspolitiken, pensionssystem och andra områden som regleras av bestämmelser för personal vid EU:s institutioner. Parlamentet menar att denna analys kan visa att det finns utrymme att minska EU:s totala budget för administration utan att den höga kvaliteten, resultaten och attraktiviteten för EU:s offentliga förvaltning försämras.

128.

Europaparlamentet framhåller de betydande besparingar som skulle vara möjliga om parlamentet hade ett enda säte.

129.

Europaparlamentet anser att strukturen hos nästa fleråriga budgetram bör underlätta både en kontinuerlig planering och flexibilitet inom och mellan rubrikerna, samt undvika svagheterna i den nuvarande fleråriga budgetramen, främst i fråga om bristerna i underrubrik 1 a ”Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning”, 3 b ”Medborgarskap” och 4 ”EU som global partner”. Parlamentet anser att den fleråriga budgetramens struktur bör göra EU:s politiska och budgetära prioriteringar tydligare för EU-medborgare. Parlamentet insisterar i detta avseende på behovet av att undvika omotiverade radikala förändringar samt att befästa och förbättra den nuvarande strukturen.

130.

Europaparlamentet upprepar att Europa 2020-strategin bör vara den huvudsakliga politiska referenspunkten för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet anser därför att strukturen bör avspegla Europa 2020-strategins mål om smart och hållbar tillväxt för alla och ge det större politiskt utrymme, och föreslår följaktligen en ny struktur där man sammanför all intern politik under en gemensam rubrik med titeln ”Europa 2020”.

131.

Europaparlamentet föreslår att man under rubriken Europa 2020 ska införa fyra underrubriker med sammankopplade politiska områden, vilket bör leda till bättre samordning och genomförandesynergier. Parlamentet föreslår en underrubrik som omfattar kunskapsrelaterad politik, en andra underrubrik som handlar om sammanhållningspolitiken och som avspeglar dess övergripande karaktär och dess bidrag till alla mål inom Europa 2020, samt om socialpolitiken, en tredje underrubrik som omfattar politik för hållbarhet och resurseffektivitet samt en fjärde underrubrik för medborgarskap som kombinerar nuvarande underrubrikerna 3a (medborgarskap) och 3b (frihet, säkerhet och rättvisa) till en enda underrubrik mot bakgrund av de svårigheter som tidigare uppstått när ett antal små program förts samman under en liten underrubrik.

132.

Europaparlamentet anser att nästa fleråriga budgetram bör göra det möjligt att öronmärka storskaliga projekt som är strategiskt viktiga för EU, under rubriken Europa 2020. EU-budgeten bör omfatta ett begränsat långsiktigt bidrag till dessa projekt, i syfte att säkra en kontinuerlig planering och stabil organisering av dem. Om det skulle behövas ytterligare medel till dessa storskaliga projekt bör dessa medel inte tas från små framgångsrika projekt som finansieras via EU:s budget.

133.

Europaparlamentet anser att, med tanke på Europa 2020-strategins integrerade karaktär och för att säkerställa att budgetmedel anpassas efter strategins stegvisa utveckling, är det nödvändigt att högre flexibilitet garanteras mellan de fyra underrubrikerna om Europa 2020.

134.

Europaparlamentet erinrar om de svårigheter som uppstår när ett antal ganska små program förs samman inom en liten underrubrik, och föreslår därför att underrubrikerna 3a (medborgarskap) och 3b (frihet, säkerhet och rättvisa) slås samman till en och samma underrubrik i den fleråriga budgetramen 2007–2013.

135.

Europaparlamentet anser att rubriken för den yttre åtgärder bör behållas.

136.

Europaparlamentet anser att rubriken för administration bör behållas.

137.

Europaparlamentet efterlyser att det inrättas en ”övergripande budgetramsmarginal” för samtliga rubriker under det totala budgetramstaket och över de separata tillgängliga marginalerna för varje rubrik, som kan användas inom ramen för det årliga budgetförfarandet. Parlamentet anser att en sådan marginal även bör tillföras outnyttjade marginaler och anslag (åtaganden och betalningar) från det föregående budgetåret.

138.

Europaparlamentet anser dessutom att man för att förbättra transparens och synlighet bör använda en extra reservmarginal under taket för de egna medlen och över taket för den fleråriga budgetramen för att inkludera risker för uteblivna betalningar i samband med den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismens lånegarantier och det ekonomiska stödet på medellång sikt till betalningsbalanserna i medlemsstater utanför euroområdet, liksom en eventuell medverkan av EU:s budget i den europeiska stabiliseringsmekanismen efter 2013.

139.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att i en bilaga till EU:s budget ange alla EU-utgifter som uppstår – till följd av ett mellanstatligt förfarande – utanför EU:s budget. Parlamentet anser att denna information, som ska tas fram årligen, kommer att ge en fullständig bild av de investeringar som medlemsstaterna går med på att göra på EU-nivå.

140.

Europaparlamentet föreslår att alla investeringar som görs inom varje europeiskt politikområde och som dessutom kommer från olika delar av EU:s budget klart ska visas i EU:s budget, eventuellt i en bilaga. Enligt parlamentet bör kommissionen dessutom tillhandahålla en beräkning av förutsedda investeringsbehov för hela programperioden.

141.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera detaljerad information om inkomstsidan av EU:s budget i det förslag till budget som den lägger fram för EU:s budgetmyndighet. I alla nationella budgetar läggs, enligt allmän praxis, budgetens inkomst- och utgiftssida fram på samma gång, och parlamentet är av den bestämda åsikten att ett sådant förfarande skulle innebära att en ständig debatt kan föras om EU:s finansieringssystem. Samtidigt är parlamentet medvetet om att budgetmyndigheten för närvarande inte har behörighet att föreslå ändringar till denna del av budgeten.

142.

Europaparlamentet föreslår därför följande struktur för nästa fleråriga budgetram:

143.

Europaparlamentet upprepar ståndpunkten i sin resolution av den 25 mars 2009 om halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013 (7) att större flexibilitet inom och mellan rubriker är en absolut nödvändighet för att EU ska fungera, inte bara när det gäller att möta EU:s nya utmaningar, utan även för att underlätta beslutsfattandeprocessen inom institutionerna.

144.

Europaparlamentet betonar behovet av en obligatorisk halvtidsöversyn som möjliggör en både kvantitativ och kvalitativ analys och inventering av hur den fleråriga budgetramen fungerar, om den fleråriga budgetramen sträcker sig över mer än fem år. Parlamentet understryker att halvtidsöversynen i framtiden bör bli en juridiskt bindande skyldighet, som fastställs i förordningen om den fleråriga budgetramen, med ett specifikt förfarande och en bindande kalender, vilket garanterar att parlamentet deltar fullt ut i egenskap av lagstiftande myndighet och budgetmyndighet. Parlamentet betonar att om översynen visar att taken är inadekvata för återstoden av perioden bör en verklig möjlighet att ändra dem garanteras.

145.

Europaparlamentet insisterar på att den grad av flexibilitet som faktiskt ges genom översynsmekanismen är beroende av förfarandet för att utöva den, och upplever ett allmänt motstånd i rådet mot att använda den. Parlamentet anser att det är nödvändigt – om justeringen av utgiftstaken ska fortsätta att vara ett realistiskt alternativ – att de framtida översynsmekanismerna omfattar ett förenklat förfarande för förändringar under en avtalad tröskel, och begär dessutom att möjligheten att höja det övergripande taket för den fleråriga budgetramen ska kvarstå.

146.

Europaparlamentet betonar vikten att garantera tillräckliga reserver för varje rubrik, och noterar med intresse kommissionens förslag om att införa en fast procentandel för marginalerna, men anser att detta alternativ bara kan leda till bättre flexibilitet om de framtida taken sätts på en så hög nivå att ytterligare manöverutrymme ges.

147.

Europaparlamentet påpekar att flexibiliteten under taken bör förbättras på alla tänkbara sätt och välkomnar kommissionens förslag som lades framunder budgetöversynen.

148.

Europaparlamentet anser att möjligheten att tidigarelägga eller skjuta upp utgifter inom en rubriks fleråriga anslag för att tillåta kontracykliska åtgärder och meningsfulla insatser vid större kriser måste bibehållas, och anser med hänsyn till detta att det nuvarande systemet med flexibilitet för lagstiftningsakter har fungerat tillräckligt väl i den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet begär därför att flexibilitetströskeln på fem procent över eller under de belopp som fastställs inom ramen för medbeslutandeförfarandet ska bibehållas i nästa fleråriga budgetram.

149.

Europaparlamentet är övertygat om att outnyttjade marginaler eller de anslag som frigjorts eller inte utnyttjats (både åtagande- och betalningsbemyndiganden) i en årsbudget bör föras över till nästa år och utgöra en övergripande marginal i den fleråriga budgetramen som kan tilldelas de olika rubrikerna i enlighet med de beräknade behoven. Mot bakgrund av detta anser parlamentet att de medel som avsatts för EU-budgeten bör användas endast i detta sammanhang och inte återlämnas till medlemsstaterna, vilket för närvarande är fallet.

150.

Europaparlamentet anser dessutom att dessa förslag måste kompletteras med en omfördelningsflexibilitet för att möjliggöra överföringar mellan rubriker under ett givet år samt med ökad flexibilitet mellan underrubrikerna.

151.

Europaparlamentet upprepar att beslutsprocessen måste utformas så att dessa instrument kan användas på ett effektivt sätt.

152.

Europaparlamentet anser att det är av största betydelse att behålla särskilda instrument (flexibilitetsinstrumentet, Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter, Europeiska unionens solidaritetsfond och reserven för katastrofbistånd), som kan mobiliseras vid behov, genom att samtidigt förenkla deras användning ytterligare och ge dem tillräckliga anslag samt eventuellt skapa nya instrument i framtiden. Parlamentet betonar att mobiliseringen av ytterligare finansieringskällor måste följa gemenskapsmetoden.

153.

Europaparlamentet anser att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har varit framgångsrik när det gällt att bidra med unionens solidaritet och stöd till arbetstagare som friställts till följd av negativa globaliseringseffekter och den världsomspännande finansiella och ekonomiska krisen, och att denna fond därför bör bibehållas i den nya fleråriga budgetramen. Parlamentet anser emellertid att förfarandena för att tilldela stöd från fonden är alltför tidskrävande och krångliga. Kommissionen uppmanas att föreslå sätt att förenkla och förkorta dessa förfaranden inför framtiden.

154.

Europaparlamentet anser att flexibilitetsinstrumentet, som är den flexibilitetsmekanism som har genomförts i störst utsträckning, har varit nödvändigt för att ge ytterligare flexibilitet. Parlamentet föreslår en betydande ökning av det ursprungliga beloppet till flexibilitetsinstrumentet, med en påföljande årlig ökning under den fleråriga budgetramens löptid och att möjligheten bibehålls att föra över den outnyttjade delen av det årliga beloppet till år n+2.

155.

Parlamentet konstaterar att de medel som har avsatts till brådskande naturkatastrofer och humanitära katastrofer på senare år har varit otillräckliga. Parlamentet begär därför en betydande ökning av anslagen till reserven för katastrofbistånd samt en möjlighet till en flerårig mobilisering av instrumentet.

156.

Europaparlamentet understryker att vid valet av varaktighet för nästa fleråriga budgetram bör man uppnå en riktig balans mellan stabilitet för planeringscyklerna och genomförandet av enskilda politikområden och varaktigheten för institutionernas politiska cykler – särskilt de som gäller för Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. Parlamentet påminner om att längre varaktighet förutsätter större flexibilitet.

157.

Europaparlamentet anser att en femårig cykel till fullo är förenlig med parlamentets uttryckliga vilja att i så stor utsträckning som möjligt anpassa den fleråriga budgetramens varaktighet efter institutionernas politiska cykler, av orsaker som hör samman med demokratisk ansvarsskyldighet och ansvar. Parlamentet frågar sig emellertid om en femårig cykel kan vara alltför kort i detta läge för politik som kräver en mer långsiktig planering (det vill säga sammanhållning, jordbruk och transeuropeiska transportnät), samtidigt som den inte är helt förenlig med de politikområden som omfattar planering och genomförande av livscyklerna.

158.

Europaparlamentet konstaterar att den tioåriga budgetramen, som föreslås av kommissionen i budgetöversynen, kan ge omfattande stabilitet och förutsebarhet för den finansiella planeringsperioden, men eftersom de övergripande taken och de viktigaste juridiska instrumenten skulle vara fasta i tio år kommer den fleråriga budgetramen därmed att bli mindre flexibel samtidigt som det blir mycket svårt att anpassa sig till nya situationer. Parlamentet anser dock att en 5+5-cykel bara kan användas om en överenskommelse om en maximal flexibilitetsnivå, inbegripet en obligatorisk halvtidsöversyn, kan nås med rådet, på det sätt som föreskrivs i förordningen om den fleråriga budgetramen.

159.

Europaparlamentet är av uppfattningen att för nästa fleråriga budgetram bör en sjuårig cykel, som fastställs fram till 2020, vara den bästa övergångslösningen, eftersom det kan ge mer stabilitet genom att säkerställa kontinuitet för programmen för en längre tidsperiod och även skapa en tydlig koppling till Europa 2020-strategin. Parlamentet betonar dock att alla alternativ avseende varaktigheten för nästa fleråriga budgetram kräver tillräcklig finansiering och adekvat flexibilitet med goda resurser inom och utanför budgetramen för att man ska kunna undvika de problem som har uppstått under perioden 2007–2013.

160.

Europaparlamentet anser att ett beslut om en ny sjuårig budgetram inte bör utesluta möjligheten till en femårig period eller en 5+5-årsperiod från 2021. Parlamentet upprepar sin övertygelse om att en synkronisering av den finansiella planeringen med kommissionens och Europaparlamentets mandat kommer att öka det demokratiska ansvaret, redovisningsskyldigheten och legitimiteten.

161.

Europaparlamentet är fullt medvetet om att många medlemsstater gör besvärliga justeringar i de offentliga finanserna och påminner om att uppnåendet av ett europeiskt mervärde och säkerställandet av en sund finansförvaltning – effektivitet, ändamålsenlighet och ekonomi – mer än någonsin tidigare bör vara de vägledande principerna för EU-budgeten.

162.

Europaparlamentet understryker att EU:s budget med sin nuvarande övergripande nivå på 1 procent av BNI – oavsett realiserbara tillgångar – inte kan eliminera finansieringsunderskottet till följd av ytterligare finansieringsbehov som fördraget och befintliga politiska prioriteringar och åtaganden ger upphov till bl.a. följande:

163.

Europaparlamentet är därför av den bestämda uppfattningen att en frysning av nästa fleråriga budgetram på 2013 års nivå, vilket vissa medlemsstater har krävt, inte är ett genomförbart alternativ. Parlamentet påpekar att även med en ökning av resursnivån för nästa fleråriga budgetram med fem procent jämfört med 2013 års nivå (8) kan bara ett begränsat bidrag lämnas för att unionens avtalade mål och åtaganden ska kunna uppnås och för att principen om solidaritet inom unionen ska kunna respekteras. Parlamentet är därför övertygat om att åtminstone fem procents ökning av resurserna är nödvändiga för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet uppmanar rådet – om det inte delar denna uppfattning – att tydligt visa vilka av dess politiska prioriteringar eller projekt som kan överges helt och hållet, trots deras dokumenterade europeiska mervärde.

164.

Europaparlamentet upprepar att utan tillräckliga ytterligare resurser i den fleråriga budgetramen efter 2013 kommer unionen inte att kunna uppfylla de befintliga politiska prioriteringarna som hör samman med Europa 2020-strategin och de nya uppgifter som föreskrivs i Lissabonfördraget och än mindre reagera vid oförutsedda händelser.

165.

Europaparlamentet noterar att taket för egna medel har varit oförändrat sedan 1993. Parlamentet anser att taket för egna medel kan kräva en viss stegvis anpassning eftersom medlemsstaterna överför fler befogenheter till och fastställer fler mål för unionen. Parlamentet anser att det nuvarande taket för egna medel, vilket enhälligt har fastställts av rådet (9), visserligen ger tillräckligt budgetutrymme för att möta unionens mest överhängande utmaningar, men att det fortfarande inte skulle vara tillräckligt för att EU-budgeten skulle bli ett verksamt verktyg för den europeiska ekonomiska styrningen eller bidra i betydande grad till investeringar i Europa 2020-strategin på EU-nivå.

166.

Europaparlamentet erinrar om att i Lissabonfördraget föreskrivs att ”utan att det inverkar på andra inkomster ska budgeten finansieras helt av egna medel”. Parlamentet betonar att det sätt som systemet med egna medel har utvecklats på och det faktum att egna medel har ersatts med så kallade ”nationella bidrag”, innebär att en oproportionellt hög tonvikt läggs vid nettobalansen mellan medlemsstaterna och sålunda strider mot principen om solidaritet inom EU, försvagar det gemensamma europeiska intresset och till stor del förbiser det europeiska mervärdet. I praktiken innebär denna situation att storleken på EU:s gemensamma budget är beroende av de finansiella omständigheterna i de enskilda medlemsstaterna och deras inställning till EU. Parlamentet efterlyser därför med kraft en genomgripande reform av EU:s resurser för att anpassa finansieringen av EU:s budget till fördragets anda och krav.

167.

Europaparlamentet anser att det främsta målet med reformen är att uppnå ett autonomt, rimligare, mer transparent, enklare och rättvist system, som medborgarna lättare kan förstå, samt att tydliggöra deras bidrag till EU budgeten. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till ett slut på de befintliga rabatterna, undantagen och korrigeringsmekanismerna och är övertygat om att införandet av ett eller flera verkliga egna medel för unionen, i syfte att ersätta det BNI baserade systemet, är absolut nödvändigt om unionen någonsin ska få den budget den behöver för att på ett avgörande sätt bidra till finansiell stabilitet och ekonomisk återhämtning. Parlamentet påminner om att eventuella förändringar av de egna medlen bör genomföras i enlighet med medlemsstaternas suveränitet på skatteområdet. Parlamentet betonar i detta sammanhang att unionen bör kunna uppbära sina egna medel direkt och oberoende av nationella budgetar.

168.

Europaparlamentet betonar att omstruktureringen av systemet med egna medel i sig inte berör EU-budgetens storlek, utan handlar om att hitta en effektivare sammansättning av olika medel för att finansiera EU:s avtalade politik och mål. Parlamentet påpekar att införandet av ett nytt system inte skulle öka den totala skattebördan för medborgarna utan i stället minska belastningen på de nationella statskassorna.

169.

Europaparlamentet betonar att Europaparlamentet är det enda parlament som har något att säga till om vad avser utgifter men inte inkomster. Det finns därför ett mycket stort behov av en demokratisk reformering av EU:s resurser.

170.

Europaparlamentet noterar de potentiella nya egna medel som föreslås av kommissionen i dess meddelande om budgetöversynen (beskattning av den finansiella sektorn, auktion inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, EU-avgifter på luftfartsområdet, mervärdesskatt, energiskatt, bolagsskatt). Parlamentet inväntar slutsatserna av konsekvensanalysen av dessa alternativ, inbegripet en genomförbarhetsstudie om olika alternativ för en EU-skatt på finansiella transaktioner, som även bör omfatta de dithörande insamlingsmekanismerna, med tanke på att kommissionen ska lägga fram ett lagstiftningsförslag till den 1 juli 2011.

171.

Europaparlamentet anser att en skatt på finansiella transaktioner skulle kunna utgöra ett betydande bidrag från finanssektorn till hanteringen av krisens ekonomiska och sociala konsekvenser för de offentliga finansernas hållbarhet. En sådan skatt skulle även kunna bidra till delar av finansieringen av EU:s budget och minska medlemsstaternas BNI-bidrag. EU bör även föregå med gott exempel i frågan om kapitalöverföringar till skatteparadis.

172.

Europaparlamentet erinrar om att i enlighet med Lissabonfördraget krävs det att en majoritet av dess ledamöter godkänner den fleråriga budgetramen för att rådet ska kunna anta den med enhällighet.

173.

Europaparlamentet understryker de stränga majoritetskraven för både parlamentet och rådet och framhåller vikten av att fullt ut följa fördragsbestämmelsen i artikel 312.5 i EUF-fördraget, enligt vilken parlamentet, rådet och kommissionen, under hela förfarandet fram till antagandet av den fleråriga budgetramen, ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för detta syfte. Detta kräver uttryckligen att institutionerna genomför förhandlingar för att komma överens om en text som parlamentet kan godkänna. Parlamentet påpekar vidare att om ingen flerårig budgetram antagits vid utgången av 2013, ska giltighetstiden för de tak och andra bestämmelser som gäller 2013 förlängas till dess att en ny flerårig budgetram antagits.

174.

Europaparlamentet välkomnar åtagandet från rådets ordförandeskap (10) att säkerställa en dialog och ett samarbete med parlamentet under öppna och konstruktiva former under hela förfarandet för att anta den framtida fleråriga budgetramen, och bekräftar sin beredskap att under denna förhandlingsprocess ingå i ett nära samarbete med rådet och kommissionen helt i enlighet med bestämmelserna i Lissabonfördraget.

175.

Europaparlamentet uppmanar därför kraftfullt rådet och kommissionen att följa fördraget och göra allt som krävs för att snabbt nå en överenskommelse med parlamentet om en praktisk arbetsmetod för förhandlingsprocessen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet upprepar kopplingen mellan en reform av inkomsterna och en reform av utgifterna, och kräver därför ett fast åtagande från rådet att i samband med förhandlingen om den fleråriga budgetramen diskutera förslagen om nya egna medel.

176.

Europaparlamentet begär att en vittomfattande offentlig debatt om syftet med, tillämpningsområdet för och inriktningen på unionens fleråriga budgetram och reformeringen av inkomstsystemet ska inledas på EU-nivå, och föreslår i synnerhet att en konventsliknande konferens om den framtida finansieringen av unionen sammankallas, där ledamöter från Europaparlamentet och de nationella parlamenten måste få delta.

177.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och övriga berörda institutioner samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

—

GD BUDG:s prognos från maj 2011 om 2012 års BNI: 13 130 916,3 miljoner EUR (2012 års priser),

—

GD ECFIN:s uppskattning från januari 2011 av en nominell BNI-tillväxt på 1,4 procent för 2011-2013 och 1,5 procent för 2014-2020.

NB:

Siffrorna kan komma att ändras efter ändringar i kommissionens uppskattningar och prognoser samt efter referensår och den typ av priser som används (löpande eller fasta).