52011DC0308

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLEMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

Insatser mot korruption på EU:s territorium

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1........... Inledning......................................................................................................................... 3

2........... Skärpt bevakning av insatserna mot korruption................................................................ 5

2.1........ Dagens bevaknings- och utvärderingssystem.................................................................... 5

2.2........ EU:s rapport om insatserna mot korruption...................................................................... 6

3........... Bättre tillämpning av befintliga bestämmelser om korruption............................................. 8

3.1........ Rådets rambeslut 2003/568/RIF om kampen mot korruption inom den privata sektorn..... 9

3.2........ Andra internationella bestämmelser om korruption........................................................... 9

3.3........ Samarbete mellan EU och övriga internationella aktörer mot korruption.......................... 10

4........... Mer fokus på korruptionsfrågorna i EU:s interna politik.................................................. 10

4.1........ Rättstillämpning samt rättsligt och polisiärt samarbete inom EU....................................... 10

4.1.1..... Rättsligt och polisiärt samarbete.................................................................................... 11

4.1.2..... Ekobrottsutredningar och frysning av tillgångar............................................................... 11

4.1.3..... Skydd av uppgiftslämnare............................................................................................. 12

4.1.4..... Utbildning av rättsvårdande myndigheter........................................................................ 12

4.2........ Offentlig upphandling.................................................................................................... 12

4.3........ Sammanhållningspolitik till stöd för institutionell kapacitet............................................... 13

4.4........ Redovisningsnormer och lagstadgad revision för EU-företag.......................................... 13

4.5........ Förebygga och motverka politisk korruption.................................................................. 14

4.6........ Bättre statistisk information........................................................................................... 14

4.7........ Integritet i idrottssammanhang....................................................................................... 14

4.8........ Skydda EU:s offentliga medel mot korruption................................................................ 15

5........... Mer fokus på korruptionsfrågorna i EU:s externa politik................................................. 15

5.1........ Kandidatländer, potentiella kandidatländer och grannländer........................................... 15

5.2........ Samarbets- och utvecklingspolitiken.............................................................................. 16

5.3........ Handelspolitiken........................................................................................................... 17

6........... Slutsats......................................................................................................................... 17

1. Inledning

Fyra av fem EU-medborgare anser att korruption[1] är ett allvarligt problem i deras land[2]. Trots att EU under de senaste decennierna arbetat för att göra Europeiska unionen väsentligt öppnare och skapa bättre insyn är det fullständigt klart att mycket återstår att göra. Det är oacceptabelt att cirka 120 miljarder euro per år förloras på grund av korruption – ett belopp som motsvarar en procent av EU:s sammanlagda BNI[3]. Det är inget nytt problem, och vi kommer inte att kunna utplåna korruptionen helt, men det är förvånande att det genomsnittliga resultatet för EU:s 27 medlemsstater bara förbättrats blygsamt under de senaste tio åren, enligt Transparency Internationals korruptionsindex[4].

Även om korruptionens art och omfattning varierar skadar den alla EU:s medlemsstater och Europeiska unionen som helhet. Korruptionen leder till ekonomisk skada eftersom den minskar investeringarna, gör det svårare för den inre marknaden att fungera väl och skadar de offentliga finanserna. Korruptionen orsakar även social skada eftersom den organiserade brottsligheten kombinerar korruption med annan grov brottslighet, till exempel narkotikasmuggling och människohandel. Om man inte tar itu med korruptionen kan den också undergräva förtroendet för de demokratiska instanserna och försvaga de politiska ledarnas ansvarstagande.

Under det senaste decenniet har ansträngningar gjorts internationellt, inom EU och nationellt för att minska korruptionen[5]. På EU-nivå har det rättsliga ramverket mot korruption utvecklats tack vare lagstiftningen om korruption i den privata sektorn[6] och EU:s anslutning till Förenta nationernas konvention mot korruption[7]. I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt finns korruption med bland de allvarliga brotten med ett gränsöverskridande inslag som medlemsstaterna inte har förutsättningar att hantera själva[8]. I viss mån ingår nu åtgärder mot korruption i flera av EU:s politikområden[9].

Bestämmelserna om insatserna mot korruption har dock genomförts på ett ojämnt sätt i EU:s medlemsstater, och det övergripande genomförandet är otillfredsställande. EU:s bestämmelser om korruption har inte genomförts i alla medlemsstater.[10] Vissa länder har inte ratificerat de viktigaste internationella bestämmelserna om korruption. Och när bestämmelser om korruption och åtgärder mot korruption finns är ofta den praktiska tillämpningen otillräcklig[11].

Detta tyder på en bristande politisk vilja bland ledare och beslutsfattare att ingripa mot korruptionen i alla des former: politisk korruption, korruption av eller i kombination med organiserad brottslighet, korruption mellan enskilda och så kallad småskalig korruption. Det är därför viktigt att stimulera den politiska viljan att ingripa mot korruptionen och öka konsekvensen i medlemsstaternas policy och åtgärder mot korruption.

Av denna anledning kommer kommissionen att inrätta ett nytt system för att bevaka och bedöma medlemsstaternas insatser mot korruption, med hjälp av EU:s rapport om insatserna mot korruption, som också ska stimulera det politiska engagemanget. Rapporten ska utarbetas av kommissionen med stöd av en expertgrupp och ett forskarnätverk samt nödvändiga resurser från EU:s budget och ska offentliggöras vartannat år med början år 2013. Rapporten ska ge en rättvisande bild av alla medlemsstaters framsteg, tillkortakommanden och åtaganden. Den ska identifiera tendenser och problem som bör lösas, samt stimulera kunskapsutbyte och ett utbyte av goda metoder. Parallellt med detta system bör EU delta i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco)[12] .

EU bör också lägga större vikt vid insatser mot korruption på alla relevanta politikområden, både internt och externt. Kommissionen kommer därför främst att föreslå moderniserade EU-regler om förverkande av vinning av brott, en strategi för att förbättra ekobrottsutredningarna i medlemsstaterna 2012 samt under 2011 anta en handlingsplan för bättre brottsstatistik. Tillsammans med sådana EU-organ som Europol, Eurojust, Europeiska polisakademin och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning kommer kommissionen att utöka det rättsliga och polisiära samarbetet och förbättra utbildningen av personal vid rättsvårdande myndigheter. Kommissionen kommer att modernisera EU:s bestämmelser om offentlig upphandling, om redovisningsnormer och om lagstadgad revision vid EU-företag. Kommissionen kommer också att anta en strategi mot bedrägerier som skadar EU:s ekonomiska intressen under 2011. Samtidigt kommer kommissionen att fokusera mer på frågor som hänger samman med EU:s utvidgningsprocess och i samförstånd med den höga representanten även i grannskapspolitiken. Villkorade avtal kommer också att användas i större utsträckning i samarbets- och utvecklingspolitiken. Man bör även vidareutveckla både initiativ i den privata sektorn och den offentlig-privata dialogen på EU-nivå om det förebyggande arbetet mot korruption.

I det här meddelandet presenteras målen med EU:s rapport om insatser mot korruption och hur rapporteringen ska fungera i praktiken. Samtidigt förklaras varför EU bör lägga större vikt vid insatser mot korruption i den interna och externa politiken. Meddelandet kompletteras av kommissionens strategi mot bedrägerier. Meddelandet är inriktat på att skärpa medlemsstaternas insatser mot korruption, medan strategin huvudsakligen avser åtgärder som ska vidtas av kommissionen för att skydda EU:s ekonomiska intressen.

2. Skärpt bevakning av insatserna mot korruption 2.1. Dagens bevaknings- och utvärderingssystem

Idag finns inget sammanhängande och övergripande system för att bevaka vilka insatser EU och medlemsstaterna vidtar mot korruption eller hur effektiva de är[13]. Internationellt är de huvudsakliga tillsyns- och bedömningsorganen Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco), OECD:s konvention om bestickning i internationella affärsförbindelser samt tillsynsmekanismen inom ramen för Förenta nationernas konvention mot korruption. Dessa system ger de deltagande staterna incitament att genomföra och tillämpa normer mot korruption. De har dock alla flera särdrag som begränsar deras möjligheter att erbjuda en effektiv lösning på de problem som korruptionen på Europeiska unionens territorium ger upphov till.

Det mest omfattande instrumentet hittills av relevans för EU är Greco, eftersom alla medlemsstater deltar. Via Greco bidrar Europarådet till att säkerställa miniminormer inom ett paneuropeiskt rättsligt område. Men på grund av den begränsade synligheten i Grecos mellanstatliga utvärdering och uppföljning har instrumentet hittills inte främjat en sådan politisk vilja i medlemsstaterna som krävs för att bekämpa korruptionen på ett effektivt sätt. Greco bevakar dessutom efterlevnaden av en rad normer för insatser mot korruption som fastställts av Europarådet[14], och arbetet inriktas därför mindre på EU-rättens särskilda områden, till exempel offentlig upphandling. Grecosystemet ger inte heller utrymme för jämförande analyser eller identifiering av hur korruptionen utvecklas i EU, och stimulerar inte heller aktivt utbyte av goda metoder eller kunskapsutbyte.

OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser (nedan kallad bestickningskonventionen)[15] inriktas på särfrågan bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser och kan inte utvidgas till att även omfatta alla andra politikområden av vikt för insatserna mot korruption inom Europeiska unionens territorium. Den sjunde årliga framstegsrapporten från Transparency International[16] uppgav att bestickningskonventionen tillämpats på ett ojämnt sätt. Bara fyra medlemsstater tillämpar konventionen aktivt, medan den tillämpas sällan eller inte alls i tolv medlemsstater. Trots ett ingående bedömningssystem inom ramen för OECD:s arbetsgrupp mot mutor är det politiska engagemanget fortfarande otillräckligt för en effektiv tillämpning av OECD:s bestickningskonvention.

Förenta nationernas konvention mot korruption trädde i kraft i december 2005, och EU anslöt sig i september 2008[17]. Konferensen av deltagarna i korruptionskonventionen antog i november 2009 uppdragsbeskrivningen för översynen av tillämpningen av konventionen. EU stöder det civila samhällets deltagande och insynen i översynens resultat. Översynens möjligheter att lösa de problem som korruptionen ger upphov till på EU-nivå är av flera skäl begränsade. Det rör sig om ett mellanstatligt instrument, översynsarbetets övergripande karaktär utesluter många politikområden av särskild vikt för EU, vissa deltagande stater har mindre strikta normer för insatserna mot korruption än EU, översynen tar relativt lång tid, och de rekommendationer till deltagarna som inte genomförs kan bara följas upp ett begränsat antal gånger.

2.2. EU:s rapport om insatserna mot korruption

Med tanke på de ovan beskrivna begränsningarna i de befintliga internationella systemen för övervakning och utvärdering behövs ett särskilt EU-system för övervakning och utvärdering – EU:s rapport om insatserna mot korruption för att stimulera en starkare politisk vilja i medlemsstaterna och stärka de befintliga rättsliga och institutionella verktygen. Systemet bör kombineras med anslutning av EU till Greco.[18] EU:s rapport om insatserna mot korruption ska utarbetas av kommissionen vartannat år, med början år 2013.

Genom att inrätta EU:s rapport om insatserna mot korruption lever kommissionen upp till medlemsstaternas uppmaning i Stockholmsprogrammet[19] att ”utveckla indikatorer på grundval av befintliga system och gemensamma kriterier, för att mäta insatserna i kampen mot korruption” och Europaparlamentets uppmaning att regelbundet följa medlemsstaternas insatser mot korruptionen.[20]

Inrättandet av EU:s rapport om insatserna mot korruption bygger på principen att även om det inte finns en enda lösning som passar alla så är korruptionen ett problem för alla EU:s medlemsstater. Genom en regelbunden bedömning och offentliggörande av en objektiv, faktabaserad rapport ska systemet skapa ytterligare incitament för medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder mot korruptionen, bland annat genom att genomföra och tillämpa internationellt överenskomna normer för insatser mot korruption. Systemet ska tillämpas likadant på alla medlemsstater och ska ge en klar och tydlig bild av vilka insatser mot korruption som vidas inom Europeiska unionens territorium och hur effektiva de är, ta upp särskilda korruptionsärenden och därmed ge underlag för att på solid grund utarbeta EU:s vidare politiska åtgärder. Rapporten kan vidare fungera som ett varningssystem som minskar risken för att djupgående problem ger upphov till en kris.

EU:s rapport om insatserna mot korruption ska utarbetas av kommissionen i kombination med befintliga system för bevakning och utvärdering, för att undvika ytterligare administrativa bördor för medlemsstaterna och dubbelarbete. Rapporten ska bygga på de gemensamma miniminormer som inrättats genom befintliga internationella instrument, däribland Europarådets straffrättsliga konvention om korruption[21], civilrättsliga konventionen om korruption[22], de tjugo vägledande principerna för arbetet mot korruption[23], FN:s bestickningskonvention[24] samt OECD:s bestickningskonvention[25].

Eftersom nästan alla former av korruption kan ha gränsöverskridande konsekvenser ska rapporten inte avgränsas till prioriterade områden. Varje EU-rapport om insatserna mot korruption kommer dock att inriktas på övergripande frågor som är särskilt relevanta för EU, och särskilda frågor som är av särskilt intresse för medlemsstaterna. De ska bedömas med hjälp av en rad indikatorer som dels bygger på befintliga normer på de olika områdena, dels på normer som utvecklats i samband med utarbetandet av rapporten. Nya indikatorer ska tas fram när lämpliga normer saknas i de befintliga instrumenten eller när högre krav bör ställas på EU-nivå. Urvalet av befintliga och nya indikatorer kommer att göras av kommissionen i samråd med de myndigheter i medlemsstaterna som arbetar mot korruption. Det kan röra sig om indikatorer på uppfattad korruption, respondenternas beteende i samband med korruption, brottsstatistik, däribland statistik om förverkande och frysning av vinning av korruptionsbrott. EU:s rapport om insatserna mot korruption ska även innehålla en kvantitativ bedömning av indikatorerna och en kvalitativ analys av korruptionens tendenser och resultaten av arbetet.

Rapporten om insatserna mot korruption ska innehålla följande:

· En tematisk del som tar upp vissa aspekter på insatserna mot korruptionen inom Europeiska unionens territorium utifrån undersökningar och fallstudier, exempel på goda metoder och rekommendationer.

· Länderanalyser med individuellt utformade rekommendationer till enskilda medlemsstater, utifrån resultaten av övervaknings- och bedömningsverktygen samt genomgångar av tillgängliga uppgifter från relevanta källor. Detta avsnitt kan även innehålla rekommendationer om lämpliga åtgärder på EU-nivå.

· Tendenserna på EU-nivå, däribland resultaten av de Eurobarometerundersökningar av korruptionen som görs vartannat år och som mäter EU-medborgarnas uppfattningar om korruptionen på olika områden, samt andra relevanta informationskällor om korruption inom EU:s territorium.

Kommissionen kommer att utarbeta rapporten med hjälp av en rad informationskällor, däribland befintliga övervakningssystem (Greco, OECD och FN), oberoende experter, undersökningsresultat, kommissionens enheter och Europeiska unionens byrå för bedrägeribekämpning (Olaf), medlemsstaterna, EU-organ såsom Europol och Eurojust, det europeiska nätverket mot korruption, Eurobarometerundersökningar samt bidrag från det civila samhället.[26]

EU:s rapport om insatserna mot korruption ska hanteras av kommissionen med bistånd från

· En expertgrupp som ska lämna rådgivning om 1) upprättandet av indikatorer, 2) bedömning av medlemsstaternas resultat, 3) kartläggning av goda metoder, 4) fastställande av utvecklingstendenserna inom EU, 5) utarbetande av rekommendationer och 6) förslag till nya EU-åtgärder vid behov. Expertgruppen ska utses av kommissionen efter ett öppet anbud. De experter som väljs ut kan ha olika bakgrund (rättstillämpning, korruptionsförebyggande insatser, civila samhället, forskningssamfundet osv.), oavvislig kompetens i kampen mot korruption, hög integritet och ska åta sig att agera professionellt i eget namn.

· Ett lokalt forskarnätverk som inrättas av kommissionen och som består av företrädare för det civila samhället och akademiska instanser som ska samla in relevant information i alla medlemsstaterna för att bidra till och komplettera expertgruppens arbete.

Utvecklingen av ett program för erfarenhetsutbyte med direkt koppling till EU:s rapport om insatserna mot korruption skulle kunna hjälpa medlemsstaterna, lokala icke-statliga organisationer och andra aktörer att identifiera brister i insatserna mot korruptionen samt goda metoder, att öka medvetenheten eller tillhandahålla utbildning.

Kommissionen ska bära alla kostnader för EU:s rapport om insatserna mot korruption, även kostnaderna för den oberoende expertgruppen, forskarnätverket och – om det inrättas – programmet för erfarenhetsutbyte.

EU:s deltagande i Greco skulle skapa synergier mellan de båda systemen, även om inte Grecosystemet fullt ut tillgodoser EU:s behov av regelbunden rapportering om insatserna mot korruption inom EU:s territorium.[27] Greco kan i synnerhet bidra med uppgifter till EU:s bevakningssystem, genom jämförande analyser av befintliga utvärderingar från Greco och efterlevnadsrapporterna om EU:s medlemsstater, samt vägledning i fråga om viktiga utestående rekommendationer som kräver ytterligare uppföljning.

Mot bakgrund av det ovan sagda kommer kommissionen att inrätta en rapportering om insatserna mot korruption i Europeiska unionen för att regelbundet utvärdera medlemsstaternas insatser mot korruption. Kommissionen kommer också att begära rådets bemyndigande för att förhandla med Europarådet om EU:s deltagande i gruppen av stater mot korruption (Greco). Med utgångspunkt i rapporten om insatserna mot korruption i EU kommer kommissionen på medellång till lång sikt att se över behovet av ytterligare lagstiftning på EU-nivå, däribland tillnärmning av den straffrättsliga lagstiftningen om korruption.

3. Bättre tillämpning av befintliga bestämmelser om korruption

Ett antal bestämmelser om korruptionsbrott finns redan inom EU, Europa och internationellt. Däribland kan nämnas EU-konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i. Konventionen trädde i kraft den 28 september 2005.[28] Men övriga befintliga bestämmelser har ännu inte ratificerats och genomförts i den nationella rätten i samtliga EU-länder. För att vidta effektiva insatser mot korruptionen bör medlemsstaterna åtminstone vidta åtgärder för att slutföra ratifikationen och genomförandet.

3.1. Rådets rambeslut 2003/568/RIF om kampen mot korruption inom den privata sektorn

Rambeslut 2003/568/RIF om kampen mot korruption inom den privata sektorn[29], antogs i juli 2003. Beslutet syftar till att straffbelägga både aktiv och passiv korruption och införa närmare bestämmelser om juridiska personers ansvar och avskräckande påföljder. Enligt den första genomföranderapporten[30] från 2007 hade många medlemsstater förhållit sig relativt passiva och vidtagit mycket få åtgärder för att tillämpa beslutet. Det förekom brister i fråga om straffbeläggningen av de olika inslagen i aktiv och passiv korruption samt i fråga om juridiska personers ansvar. Den andra genomföranderapporten fogas till det här meddelandet. Den visar att många medlemsstater ännu inte genomfört detaljerna i bestämmelserna om straffrättsliga påföljder för aktiv och passiv korruption.[31] Inte heller regleras juridiska personers ansvar på nationell nivå på ett jämförbart sätt.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att snarast genomföra alla bestämmelser i rambeslut 2003/568/RIF och se till att de tillämpas effektivt. Beroende på hur arbetet fortskrider kommer kommissionen att överväga att föreslå ett direktiv som ska ersätta rambeslutet.

Kommissionen skulle välkomna att medlemsstaterna antar striktare bestämmelser för att hindra korruption i den privata sektorn och stärker företagens ansvar för korruptionsbrott. Kommissionen har för avsikt att stödja den offentlig-privata dialogen och utbytet av goda metoder på området. De privata företagen uppmanas att utveckla och genomföra tydliga gemensamma normer i sina respektive branscher när det gäller bokföring, internrevision, uppföranderegler och skydd av uppgiftslämnare.

3.2. Andra internationella bestämmelser om korruption

Flera av EU:s medlemsstater har ratificerat alla eller de flesta befintliga internationella bestämmelserna mot korruption. Men tre av EU:s medlemsstater[32] har inte ratificerat Europarådets straffrättsliga konvention om korruption[33], tolv har inte ratificerat dess tilläggsprotokoll[34] och sju[35] har inte ratificerat den civilrättsliga konventionen om korruption[36]. Tre medlemsstater har ännu inte ratificerat Förenta nationernas konvention mot korruption[37]. Fem[38] medlemsstater har inte ratificerat OECD:s bestickningskonvention.

Kommissionen uppmanar de medlemsstater som ännu inte ratificerat dessa bestämmelser att göra detta snarast, med hänsyn till EU:s exklusiva externa behörighet i förekommande fall, och att genomföra bestämmelserna fullt ut. Kommissionen kräver att medlemsstaterna utan dröjsmål ska rapportera till kommissionen om vilka åtgärder de vidtagit för att ratificera dessa bestämmelser och eventuella skäl till att de inte ratificerats. Av särskild vikt är att alla EU:s medlemsstater ratificerar och faktiskt tillämpar OECD:s bestickningskonvention. Kommissionen kommer att analysera eventuella ratifikationsproblem som uppkommit i de EU-länder som inte är medlemmar i OECD, samt problem med genomförande och tillämpning.

3.3. Samarbete mellan EU och övriga internationella aktörer mot korruption

I Stockholmsprogrammet efterlystes en bättre samordning mellan medlemsstaterna inom ramen för arbetet med FN:s konvention mot korruption, Greco och OECD. Kommissionen kommer i detta syfte att särskilt agera på nedanstående områden.

FN:s konvention mot korruption medför en rättslig skyldighet att utföra självutvärderingar. På EU-nivå är processen komplicerad eftersom den förutsätter samarbete mellan alla EU-institutioner samt med medlemsstaterna i de frågor som faller inom ramen för den delade behörigheten. Kommissionen har dock inlett arbetet[39] och analyserar hur Lissabonfördraget påverkat EU:s skyldigheter inom ramen för FN:s konvention mot korruption. När analysen är klar kommer formerna för att delta i översynssystemet, däribland utseendet av experter, att fastställas.

Kommissionen kommer att stärka samarbetet med OECD, eventuellt genom ett samförståndsavtal. Resultaten från OECD:s arbetsgrupp mot mutor kommer att användas som underlag för EU:s rapport om insatserna mot korruption.

Kommissionen har analyserat de möjliga formerna för EU:s deltagande i Greco och kommer inom ramen för EU:s behörighet att vidta de formella åtgärder som krävs.[40] Medlemsstaterna bör stödja EU:s ansökan om deltagande i Greco inom ramen för Europarådets ministerkommitté.

Kommissionen stödjer också de insatser mot korruption som vidtas inom ramen för G-20 och kommer att bidra till genomförandet av G-20-gruppens handlingsplan mot korruption, som godkändes vid toppmötet i Seoul i november 2010.[41]

4. Mer fokus på korruptionsfrågorna i EU:s interna politik

Utöver skärpt bevakning och genomförande av befintliga rättsliga bestämmelser bör åtgärder mot korruption även, inom ramen för en övergripande hållning, ingå i alla EU:s relevanta politikområden – såväl interna som externa åtgärder. Mer fokus bör riktas mot korruptionsfrågorna, i synnerhet på nedanstående politikområden.

4.1. Rättstillämpning samt rättsligt och polisiärt samarbete inom EU

Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att effektivt spåra korruptionsärenden, se till att de leder till åtal, konsekvent följs av avskräckande påföljder samt att vinning av brott återkrävs. Av särskild vikt i sammanhanget är det rättsliga och polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna, ekobrottsutredningar, utbildning för rättstillämpare och skydd av uppgiftslämnare.

4.1.1. Rättsligt och polisiärt samarbete

Enligt sin strategi för 2010-2014 ska Europol lämna ytterligare stöd till rättsvårdande insatser och fungera som EU:s samlingspunkt för brottsinformation och som expertcentrum för rättsvårdande insatser. Kommissionen uppmanar Europol att öka insatserna mot korruption som är kopplad till den organiserade brottsligheten. Arbetet bör även omfatta regelbundna hotanalyser.

Sedan 2004 har Eurojust deltagit i något fler korruptionsutredningar. Dessa ärenden stod 2010 bara för två procent av organets sammanlagda arbetsbörda, men det ökande antalet berörda medlemsstater visar på ett ökande behov av rättsligt samarbete i gränsöverskridande korruptionsutredningar. Kommissionen uppmanar Eurojust att öka ansträngningarna för att underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaternas myndigheter om gränsöverskridande korruptionsärenden.

Slutligen har EU:s antikorruptionsnätverk med kontaktpunkter[42] sedan 2008 sammanfört medlemsstaternas myndigheter, kommissionen, Olaf, Europol och Eurojust. Nätverket förvaltas av det österrikeledda nätverket European Partners against Corruption (Epac). Kommissionen kommer att samarbeta med korruptionsnätverket för att nå konkreta resultat, fokusera på operativa frågor av vikt för de som utreder korruptionsärenden och avgränsa Epacs och korruptionsnätverkets uppgifter tydligare. Kommissionen överväger att utarbeta ett förslag till ändring av rådets beslut om inrättande av EU:s antikorruptionsnätverk med kontaktpunkter.

4.1.2. Ekobrottsutredningar och frysning av tillgångar

I kommissionens fyra genomföranderapporter[43] framhölls att många medlemsstater försenats i arbetet med åtgärder om förverkande av vinning av brott. Under 2011 kommer kommissionen att lägga fram ett förslag till ändring av EU:s rättsliga ram om förverkande och återkrav för att ge domstolarna i medlemsstaterna möjlighet att faktiskt förverka vinning av brott och annan egendom som härrör från brott och återkräva motsvarande värden, även i korruptionsärenden.

I det tredje direktivet om penningtvätt[44] anges korruption som ett förbrott till penningtvätt. Bedömningar som utförts av OECD:s arbetsgrupp mot mutor tyder på att mycket få fall av bestickning i utlandet spåras med hjälp av de nationella systemen för insatser mot penningtvätt. Kommissionen betonar behovet av ytterligare samarbete mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter[45], specialiserade organ mot korruption och rättsvårdande myndigheter. Medlemsstaterna bör se till att finansiella utredningar görs effektivt och konsekvent i korruptionsärenden och att eventuella kopplingar till organiserad brottslighet och penningtvätt alltid beaktas. Kommissionen kommer under 2012 att anta en strategi för att höja kvaliteten på medlemsstaternas finansiella utredningar och utveckla finansunderrättelser som ska delas mellan medlemsstaternas myndigheter, mellan medlemsstaternas och EU: organ samt internationellt.

4.1.3. Skydd av uppgiftslämnare

Ett effektivt skydd av uppgiftslämnare mot repressalier är avgörande för insatserna mot korruption. Den relevanta rättsliga ramen inom EU är ojämn och skapar svårigheter i gränsöverskridande ärenden. Kommissionen kommer att göra en bedömning av skyddet av personer som rapporterar ekobrott, ett skydd som även ska omfatta uppgiftslämnare, samt därmed sammanhängande frågor om skydd av personuppgifter, som underlag för ytterligare åtgärder på EU-nivå.

4.1.4. Utbildning av rättsvårdande myndigheter

Kommissionen kommer att stödja utvecklingen av målinriktade utbildningsprogram i korruptionsfrågor med inriktning på rättsvårdande myndigheter via Europeiska polisakademin. Dessa program bör omfatta särskilda aspekter på hanteringen av gränsöverskridande korruptionsärenden, till exempel insamling och utbyte av bevisning, kopplingen till ekobrottsutredningar och kopplingen till utredningar av organiserad brottslighet.

4.2. Offentlig upphandling

Offentliga utgifter för arbeten, varor och tjänster står för ungefär 19 procent av EU:s sammanlagda BNI (år 2009). Nästan en femtedel av utgifterna omfattas av EU:s direktiv om offentlig upphandling (vilket motsvarar ett belopp på 420 miljarder euro, eller 3,6 % av BNI inom EU).

EU:s nuvarande rättsliga ram för offentlig upphandling[46] innehåller inga särskilda bestämmelser om förebyggande och påföljder i samband med intressekonflikter, utan bara ett fåtal regler om nepotism och korruption.

I januari 2011 inledde kommissionen ett samråd[47] om moderniseringen av EU:s regler för offentlig upphandling. Då väcktes frågan om det behövs en gemensam definition av intressekonflikter och möjliga skyddsåtgärder mot sådant på EU-nivå, till exempel genom att offentliggöra ingångna avtal för att öka insynen, utvidga uteslutningskriterierna eller genom självreglering. Vid utarbetningen av en moderniserad EU-lagstiftning om offentlig upphandling kommer kommissionen att noggrant överväga dessa frågor. Kommissionen kommer i sammanhanget även att överväga ett förslag till lagstiftning om koncessioner för att skapa bättre förutsättningar för en rättvis och konkurrensutsatt tilldelning av sådana avtal och minska risken för korruption.

4.3. Sammanhållningspolitik till stöd för institutionell kapacitet

EU:s sammanhållningspolitik syftar till att stärka medlemsstaternas institutionella kapacitet och göra offentliga tjänster och offentlig förvaltning mer effektiv. EU:s strategiska riktlinjer för sammanhållning 2007–2013 tar upp förvaltningskapacitet och gott styrelseskick som huvudprioriteringar. Sammanlagt har 3,5 miljarder euro beviljats enligt dessa riktlinjer för att stärka den institutionella kapaciteten nationellt, regionalt och lokalt varav 2 miljarder euro från Europeiska socialfonden. Förordningen om Europeiska socialfonden 2007–2013 gav särskild prioritet åt insatser för att stäkra den institutionella kapaciteten i mindre utvecklade regioner och medlemsstater. Sådant stöd till institutionell kapacitet kommer även att få positiva följder för det förebyggande arbetet mot korruption genom att göra de offentliga tjänsterna och offentliga förvaltningarna mer effektiva och insynsvänliga. Vissa medlemsstater har infört insatser mot korruption i sina operativa program. Kommissionen kommer att fortsätta ge stöd för att öka medlemsstaternas institutionella kapacitet och göra det tillgängligt för alla medlemsstater och regioner.[48]

4.4. Redovisningsnormer och lagstadgad revision för EU-företag

År 2005 blev det obligatoriskt att använda internationella redovisningsnormer i de konsoliderade årsredovisningarna för EU-företag som är börsnoterade inom EU[49]. Metoderna för lagstadgad revision harmoniserades[50] och krav infördes på extern kvalitetskontroll, offentlig tillsyn, krav på och oberoende för auktoriserade revisorer samt tillämpning av internationella normer. Dessa åtgärder ökade tillförlitligheten, kvaliteten och insynen i årsredovisningarna och minskade risken för korruption.

Kommissionen höll offentliga samråd 2010 om vilka lärdomar för revisionspolitiken vi kan dra av den ekonomiska krisen[51]. Resultaten från samrådet kommer att hjälpa kommissionen besluta om framtida åtgärder som ska säkerställa konsoliderade kontroller och kontrollsystem inom EU-företagen och minska risken för korruption. Åtgärderna kan komma att omfatta sådana frågor som förtydligande av revisorernas ställning, styrelseformer och oberoende i revisionsbolag, tillsyn av revisorer, inrättande av en gemensam marknad för tillhandahållande av revisionstjänster samt förenkling av bestämmelserna för små och medelstora företag.

4.5. Förebygga och motverka politisk korruption

Politiska skandaler visar på intrikata kopplingar mellan politiska aktörer, privata företag, massmedier, handelsorganisationer och stiftelser[52]. Dessa kopplingar bygger på ömsesidiga fördelar i inflytandet på viktiga politiska och ekonomiska beslut, vilket undergräver de demokratiska institutionerna och metoderna och gör det svårare att spåra korrupta beteenden. Grecos övervakningsarbete har lett till att flera medlemsstater gjort framsteg med sina rättsliga och institutionella ramar för finansiering av politiska partier. Tyvärr tillämpas bestämmelserna om insyn och övervakning fortfarande på ett otillfredsställande sätt i vissa medlemsstater. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna, de nationella parlamenten och Europaparlamentet att verka för ökad insyn och effektiv tillsyn av finansieringen av politiska partier och andra intressegrupper. Kommissionen är samtidigt fast besluten att uppfylla sina åligganden när det gäller att försvara EU:s allmänna intressen i enlighet med fördragen, kommissionens uppförandekodex och andra relevanta bestämmelser.

Massmedierna har en viktig roll för att öka insynen och ansvarstagandet bland politiska aktörer och är ofta ett bra verktyg för att bekämpa politisk korruption. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att på ett effektivt sätt genomföra den befintliga rättsliga ramen och säkerställa massmediernas oberoende och pressfriheten, däribland bestämmelserna om finansiering av massmedier. Kommissionen kommer via befintliga program att stödja utbildning för massmedierna för att öka kunskaperna på särskilda områden som är viktiga för att spåra korruption (till exempel penningtvätt, finansiering av politiska partier, banksektorn och börssystemen). Kommissionen stödjer även på andra sätt åtgärder som ska minska den politiska korruptionen, däribland finansiering av initiativ från det civila samhället.[53]

4.6. Bättre statistisk information

Idag finns ingen gemensam statistik inom EU för att mäta korruptionens art och omfattning eller hur effektiva åtgärderna mot korruption är. Som en uppföljning av EU:s handlingsplan för att utveckla en övergripande och samordnad EU-strategi för mätning av brottslighet och straffrättskipning[54] håller en ny handlingsplan för 2011-2015 på att utarbetas. Kommissionen kommer att inrätta en underavdelning med experter på statistik för att inleda arbetet med en gemensam EU-statistik om korruption.

4.7. Integritet i idrottssammanhang

Korruption i idrottssammanhang är ett allt mer synligt problem med gränsöverskridande inslag, som främst gäller bristande insyn i spelarköp eller uppgjorda matcher. Kommissionen kommer att analysera vilka möjligheter man har att effektivt motverka uppgjorda matcher[55] genom att utföra en undersökning av hur korruption i idrottssammanhang regleras i nationell rätt. Detta kan sedan ge underlag för ytterligare åtgärder på området, till exempel minimiregler för en brottsbeskrivning på området.

4.8. Skydda EU:s offentliga medel mot korruption

För tio år sedan ledde anklagelser om korruption till att hela kommissionen avgick och till att Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) inrättades. En av Olafs huvuduppgifter är att göra administrativa utredningar för att motverka bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som kan skada EU:s ekonomiska intressen.[56] Under 2011 kommer flera förslag att läggas fram för att öka insatserna mot bedrägerier och korruption som påverkar offentliga medel inom Europeiska unionen. I meddelandet om skyddet av Europeiska unionens ekonomiska intressen[57] beskrivs hur kommissionen avser att skydda skattemedel på EU-nivå mot olaglig verksamhet, däribland korruption inom och utanför EU-institutionerna. Meddelandet framhåller möjligheterna att förbättra den straffrättsliga ramen, arbetsmetoder för utredare och åklagare och utveckling av sådana institutioner som den europeiska åklagarmyndigheten.

Kommissionen har också för avsikt att anta en ny strategi mot bedrägerier som ska skärpa EU:s finansiella politik och bättre skydda EU:s ekonomiska intressen. Strategin ska identifiera prioriterade frågor och särskilda verksamhetsområden för att förbättra kommissionens nuvarande ramar för åtgärder mot bedrägerier, särskilt med hjälp av förebyggande insatser.

Som ett komplement till dessa förslag avser kommissionens förslag till ändring av den rättsliga ramen för Olaf[58] att göra byråns utredningar mer effektiva och snabba, stärka rättssäkerheten och Olafs samarbete med medlemsstaterna samt förbättra byråns styrelseformer.

5. Mer fokus på korruptionsfrågorna i EU:s externa politik 5.1. Kandidatländer, potentiella kandidatländer och grannländer

Omfattande insatser mot korruption i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna har vidtagits i samband med utvidgningen av EU. De senaste anslutningarna påverkade avsevärt den faktiska omfattningen på insatserna mot korruption inom Europeiska unionens territorium. Samtidigt framkom att det vid tiden för anslutningen var mycket svårt att påvisa beständiga resultat av insatserna mot korruption. Efter anslutningen måste det fortsatta arbetet mot korruptionen fortsätta följas upp.

Förhandlingsmandaten för Kroatien och Turkiet från 2005 innehöll ett särskilt kapitel[59] om rättsliga frågor, bland annat reform av rättsväsendet och kampen mot korruption. I det förnyade samförståndet om utvidgning[60] betonas rättsstatsprincipen ytterligare.

Kommissionen är medveten om att EU-bidrag till uppbyggnad av institutionell kapacitet inte räcker för att framgångsrikt motverka korruption, utan att det även behövs en stark politisk vilja. Kommissionen intensifierade därför under 2010 dialogen om rättsstatsprincipen med kandidatländerna och potentiella kandidatländer. Denna dialog bygger på erfarenheterna från liberaliseringen av viseringsbestämmelserna. De färdplaner och indikatorer som länderna skulle följa för att erhålla liberalisering av viseringsbestämmelserna visade sig utgöra effektiva verktyg för att motivera reformer och ge dem prioritet. Syftet med dialogen om rättsstatsprincipen är att skärpa indikatorerna i ett tidigare stadium av föranslutningsprocessen. Redan i kommissionens yttranden om Albaniens och Montenegros ansökningar om anslutning till EU fastställdes rekommendationer som bör uppfyllas innan några anslutningsförhandlingar kan inledas. Dialogen ska åtföljas av årliga besök från experter från EU:s medlemsstater som ska delta i processen.

Med utgångspunkt i dessa verktyg kommer kommissionen att fortsätta prioritera övervakningen av insatserna mot korruption och utföra noggranna kontroller under förberedelserna av anslutningen för att garantera hållbara reformer. Kommissionen kommer också att främja samordning av internationella givare för att undvika dubbelarbete och kanalisera de investerade medlen bättre.

I samband med stödinsatser inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken kommer den höga representanten och kommissionen att prioritera grannländernas kapacitet att ingripa mot korruption som en nyckelaspekt i det lämnade stödet.[61] Detta är särskilt viktigt med tanke på den senaste tidens händelser i Nordafrika, där motståndet mot de sittande ledarna underblåstes av behovet av att undanröja ett korrupt samhällsklimat i dessa länder.

5.2. Samarbets- och utvecklingspolitiken

EU-stödet för bättre styrelseformer och demokrati som delas ut som ett led i samarbets- och utvecklingspolitiken omfattar också åtgärder mot korruption.[62] Kommissionen använder en partnerbaserad metod med dialog med samarbetsländernas regeringar och det civila samhället, EU:s medlemsstater och andra donatorer. Kommissionen anser att externt stöd knappast kommer att ge några resultat om landet saknar politisk vilja till förändring, men anser att åtgärder för att öka motivationen kan ge goda resultat.[63] Kommissionen har för avsikt att öka dialogen med partnerländerna om insatser mot bedrägerier och korruption och stödet till sådan kapacitetsuppbyggnad som utmynnar i nationella strategier för att bekämpa korruption i alla dess former. Under programperioden och genomförandet kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt sådana strategier och hur de genomförs i praktiken.

I linje med denna målsättning kommer kommissionen att öka användningen av villkorade avtal i utvecklingspolitiken för att främja efterlevnaden av de internationella miniminormerna för insatser mot korruption som fastställs i FN:s konvention mot korruption och andra internationella eller regionala konventioner som dessa länder deltar i. På samma sätt kommer kommissionen även att verka för en bättre användning av de bestämmelser om insatser mot korruption som redan finns i den rättsliga grunden för samarbetet med partnerländerna, att anordna särskilda samråd om allvarliga korruptionsärenden samt tillämpa påföljder om inga lämpliga åtgärder vidtagits.

Kommissionen har slutligen även inrättat och kommer att fortsätta stödja internationella bestämmelser om insynsvänliga system för utvinning av naturresurser och råvaror samt handel med dessa, däribland bestämmelserna om skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel[64] eller initiativet för öppenhet i utvinningsindustrin.

5.3. Handelspolitiken

EU:s handelspolitik stimulerar tredjeland att efterleva bland annat bestämmelserna om de mänskliga rättigheterna och om god samhällsstyrning via bilaterala handelsförbindelser och andra verktyg, däribland det allmänna preferenssystemet. Kommissionen föreslog nyligen en omarbetning av det allmänna preferenssystemet[65] för att stärka incitamenten till god samhällsstyrning och normer genom efterlevnad och tillämpning av viktiga internationella traktater, däribland FN:s konvention mot korruption.

Kommissionen kommer även fortsättningsvis att främja särskilda bestämmelser i frihandelsavtal om insyn i internationell offentlig upphandling och inom ramen för världshandelsorganisationen utvidga avtalet om offentlig upphandling till att även omfatta andra medlemmar i organisationer, eftersom det innehåller bestämmelser om ökad insyn i internationell upphandling och därmed minskar risken för korruption.

6. Slutsats

Korruptionen såväl inom Europeiska unionens territorium som globalt fortsätter att oroa. Även om korruptionens art och omfattning kan variera förekommer den i alla medlemsstater och orsakar allvarliga ekonomiska och sociala skador samt påverkar demokratin i negativ riktning.

Det finns redan internationella regelverk, däribland EU:s lagstiftning mot korruption, som dock inte tillämpas i tillräcklig grad. Kommissionen uppmanar EU:s medlemsstater att se till att alla relevanta bestämmelser genomförs fullt ut i deras nationella lagstiftning, följs upp på ett effektivt sätt och tillämpas i praktiken via spårning och åtal av korruption, med stöd i straffrättsliga bestämmelser, en systematisk registrering av avskräckande påföljder och återkrav av vinning av brott.

För att nå detta mål krävs ett tydligare politiskt engagemang från alla beslutsfattare inom EU:s territorium. De befintliga internationella systemen för bevakning och utvärdering har hittills inte varit tillräckligt inflytelserika. Därför behövs åtgärder på EU-nivå för att stärka den politiska viljan i alla medlemsstater att vidta kraftigt skärpta åtgärder mot korruptionen.

Kommissionen kommer därför att inrätta en EU-rapport om insatserna mot korruptionen som regelbundet ska bedöma medlemsstaternas insatser, med början år 2013. Samtidigt bör EU förhandla om deltagande i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco).

Som ett led i de övergripande insatserna bör EU även ta itu med korruption på alla EU:s relevanta politikområden – såväl när det gäller interna som externa åtgärder. Större uppmärksamhet bör ägnas åt korruption på områdena rättsligt och polisiärt samarbete, modernisering av EU:s bestämmelser om förverkande av vinning av brott, nya EU-bestämmelser om offentlig upphandling, bättre brottsstatistik inom EU, bättre insatser mot bedrägerier för att skydda EU:s ekonomiska intressen, EU:s utvidgning och användning av villkorade avtal i EU:s samarbets- och utvecklingspolitik. Samtidigt bör den privat-offentliga dialogen på EU-nivå om insatserna mot korruption i affärsförbindelser vidareutvecklas med stöd från kommissionen.

Dessa initiativ kommer naturligtvis inte att utplåna korruptionen i eller utanför Europeiska unionens territorium. Men tillsammans bidrar de till att minska problemet för allas bästa.

[1]               I det här meddelandet definieras korruption på samma breda sätt som i FN:s globala program mot korruption såsom ”maktmissbruk för privat vinning” och begreppet täcker därför korruption både i den offentliga och den privata sektorn.

[2]               Enligt 2009 års Eurobarometerundersökning om korruption uppgick siffran till 78 procent. Undersökningen utförs vartannat år. Forskning från Transparency International visar att fem procent av EU-medborgarna betalar mutor varje år: http://www.transparency.org/policy_research/surveys_indices/gcb. En undersökning tyder på att korruptionen står för hela 20–25 procent av de sammanlagda kostnaderna i offentlig upphandling: http://www.nispa.org/files/conferences/2008/papers/200804200047500.Medina_exclusion.pdf.

[3]               Det är svårt att beräkna korruptionens sammanlagda ekonomiska kostnader. Den angivna siffran bygger på beräkningar som gjordes 2009 av specialiserade instanser och organ såsom internationella handelskammaren, Transparency International, FN:s initiativ Global Compact, Ekonomiskt världsforum och Clean Business is Good Business, vilka kom fram till att korruptionen kan utgöra fem procent av BNI i världsekonomin.

[4]               Från 6,23, på en skala upp till tio, år 2000 till 6,30 år 2010. I 2010 års index rankades nio medlemsstater bland de tjugo minst korrupta länderna i världen, medan åtta medlemsstater hade en ranking under 5. De huvudsakliga slutsatserna och tendenserna i indexet för EU:s räkning bekräftades av Världsbankens internationella indikatorer, som visar på en tydlig skillnad mellan enskilda medlemsstater, där nio av EU:s medlemsstater rankas bland de minst korrumperade och tio bland de mest korrumperade. Se även http://info.worldbank.org/governance/wgi/worldmap.asp

[5]               Kommissionen påkallade sådana insatser år 2003, se KOM(2003) 317 slutlig.

[6]               Rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn (EUT L 192, 31.7.2003, s. 54).

[7]               Rådets beslut 2008/801/EG (EUT L 287, 29.10.2008, s. 1).

[8]               I artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt förtecknas korruption bland de brott som motiverar direktiv om minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder får inrättas. Korruption har ofta följder som går utöver EU:s interna gränser och därutöver. Konkurrensen och investeringsflödena kan påverkas av gränsöverskridande bestickning och andra former av korruption, till exempel rättsröta.

[9]               Se avsnitt 4 och 5.

[10]             Kommissionen är inte behörig att inleda förfaranden mot medlemsstater som inte genomfört bestämmelser inom ramen för den tredje pelaren i fördraget, innan EUF-fördraget trädde i kraft. Sådana förfaranden kan inledas från och med den 1 december 2014, enligt artikel 10 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser till Lissabonfördraget.

[11]             Se avsnitt 3.

[12]             Se avsnitt 2.2 och kommissionens rapport till rådet om formerna för EU:s deltagande i Greco, KOM(2011) 307.

[13]             Sedan 2006 finns ett särskilt tillsynssystem för två av medlemsstaterna, mekanismen för samarbete och kontroll av Rumäniens och Bulgariens framsteg (kommissionens beslut 2006/928/EG och 2006/929/EG av den 13 december 2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 56 och s. 58). Mekanismen infördes som en tillfällig lösning på de brister som kvarstod vid den nära förestående anslutningen till EU. Kommissionen gör i detta sammanhang kontroller av en rad förutbestämda indikatorer på rättsliga reformer och insatser mot korruption samt i Bulgariens fall även av kampen mot den organiserade brottsligheten.

[14]             Den straffrättsliga konventionen om korruption (STE 173, antagen den 27 januari 1999) och dess tilläggsprotokoll (ETS 191, antaget den 15 maj 2003). Den straffrättsliga konventionen om korruption (STE 174, antagen den 4 november 1999) och tjugo vägledande principer för arbetet mot korruption (Europarådets ministerkommittés resolution (97) 24).

[15]             http://www.oecd.org/document/12/0,3343,en_2649_34859_35692940_1_1_1_1,00.html.

[16]             http://www.transparency.org/global_priorities/international_conventions.

[17]             Rådets beslut 2008/801/EG (EUT L 287, 25.9.2008, s. 1).

[18]             Se kommissionens rapport till rådet om formerna för EU:s deltagande i Greco, KOM(2011) 307.

[19]             Rådets dokument 17024/09, som antogs av Europeiska rådet den 10–11 december 2009, EUT C 115, s. 1. Se även rådets resolution 6902/05 som antogs den 14 april 2005 där kommissionen uppmanades ”att överväga (…) utvecklingen av en ömsesidig utvärderings- och övervakningsmekanism”.

[20]             Europaparlamentets förklaring nr 2/2010 av den 18 maj 2010 om unionens insatser när det gäller att bekämpa korruption.

[21]             SET 173, av den 27 januari 1999.

[22]             SET 174, 4.11.1999.

[23]             Europarådets ministerråds resolution (97) 24.

[24]             FN:s generalförsamlings resolution 58/4 av den 31 oktober 2003.

[25]             Antagen av förhandlingskonferensen den 21 november 1997.

[26]             Bedömningar utförda av det civila samhället ska också beaktas. Detta kan till exempel omfatta den pågående studien som Transparency International gör av de nationella integritetssystemen i EU.

[27]             Se kommissionens rapport till rådet om formerna för EU:s deltagande i Greco, KOM(2011) 307.

[28]             EGT C 195, 25.6.1997, s. 2.

[29]             EUT L 192, 31.7.2003, s. 54.

[30]             KOM(2007) 328 slutlig.

[31]             KOM(2011) 309 slutlig. Enligt rapporten hade brottsbeskrivningen enligt artikel 2 i rambeslutet genomförts korrekt bara i nio medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Frankrike, Irland, Cypern, Portugal, Finland och Storbritannien).

[32]             Österrike, Tyskland och Italien.

[33]             SET 173, 27.1.1999.

[34]             Österrike, Tjeckien, Estland, Finland, Tyskland, Ungern, Italien, Litauen, Malta, Polen, Portugal och Spanien.

[35]             Danmark, Tyskland, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal och Storbritannien.

[36]             SET 174, 4.11.1999.

[37]             Tjeckien, Tyskland och Irland.

[38]             Cypern, Lettland, Litauen, Malta och Rumänien. Dessa medlemsstater är inte medlemmar i OECD. Bulgarien är det EU-landet som inte är medlem i OECD och som ändå antagit denna konvention.

[39]             Olaf har inlett en systematisk analys av korruptionsärenden för att identifiera hot och problem med EU:s budget.

[40]             Se kommissionens rapport till rådet om formerna för EU:s deltagande i Greco, KOM(2011) 307.

[41]             Bilaga III till förklaringen från G-20 vid toppmötet i Seoul den 11–12 november 2010.

[42]             Rådets beslut 2008/852/RIF, (EUT L 301, 12.11.2008, s. 38).

[43]             Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 8 i rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott (KOM(2011) 176 slutlig). Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 22 i rådets rambeslut 2006/783/RIF av den 6 oktober 2006 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (KOM(2010) 428). Rapport från kommissionen på grundval av artikel 6 i rådets rambeslut av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (KOM(2007) 805 slutlig). Rapport från kommissionen i enlighet med artikel 14 i rådets rambeslut 2003/577/RIF av den 22 juli 2003 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial (KOM(2008) 885 slutlig).

[44]             Direktiv 2005/60/EG – EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

[45]             I artikel 21.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindrar att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism står det att ”denna finansunderrättelseenhet skall inrättas som en central nationell enhet. Den skall ansvara för att ta emot (och, i den utsträckning det är tillåtet, begära) analysera och till behöriga myndigheter sprida uppgifter som gäller möjlig penningtvätt eller möjlig finansiering av terrorism eller som krävs enligt nationell lagstiftning. Den skall ges tillräckliga resurser för att kunna utföra sina uppgifter”.

[46]             Direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114) och direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) (EUT L 134, 30.4.2004, s. 1).

[47]             Grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad, KOM(2011) 15 slutlig.

[48]             Slutsatserna i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: sammanhållningspolitikens framtid, KOM(2010) 642, slutlig.

[49]             Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).

[50]             Direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).

[51]             Grönboken Revisionspolitik: Lärdomar från krisen, KOM(2010) 561 slutlig.

[52]             Påståenden om kopplingar mellan politiker och inflytelserika företag eller mediaägare har på senare år gjorts upprepade gånger, bland annat avseende finansiering av valkampanjer.

[53]             Stödet lämnas via det särskilda programmet för förebyggande och kamp mot brottslighet.

[54]             KOM(2006) 437 slutlig.

[55]             KOM(2011) 12 slutlig.

[56]             Olaf rapporterar varje år om sin verksamhet, se http://ec.europa.eu/anti_fraud/reports/olaf_en.html.

[57]             Meddelande om skyddet för Europeiska unionens ekonomiska intressen genom straffrättsliga bestämmelser och administrativa utredningar - En integrerad politik för att se till att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt, KOM(2011) 293 slutlig.

[58]             KOM(2011) 135 slutlig.

[59]             Kapitel 23.

[60]             Ett förnyat samförstånd om utvidgning antogs den 14 och 15 december 2006.

[61]             Meddelande om den europeiska grannskapspolitiken, KOM(2011) 303 slutlig [ej översatt till svenska].

[62]             Meddelande om styre och utveckling, KOM(2003) 615 slutlig och meddelande om samhällsstyrning och det europeiska samförståndet om utveckling - Mot ett harmoniserat tillvägagångssätt i Europeiska unionen (KOM(2006) 421 slutlig).

[63]             Till exempel initiativen för god samhällsstyrning i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet där ett stimulansbelopp på 2,7 miljarder euro betalades ut för att främja den politiska reformviljan.

[64]             Meddelande om skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (flegt) – förslag till en handlingsplan för EU, KOM(2003) 251 slutlig.

[65]             KOM(2011) 241 slutlig.