52011DC0287

INNEHÅLL

1. INLEDNING 4

2. EN INRE MARKNAD FÖR IMMATERIELLA RÄTTIGHETER – MÖJLIGHETER OCH UTMANINGAR 6

3. VIKTIGA POLITISKA INITIATIV FÖR ATT MÖTA KOMMANDE UTMANINGAR 8

3.1. Reformering av patentsystemet i Europa och tillhörande åtgärder 8

3.1.1. Ett enhetligt patentskydd 8

3.1.2. Ett enhetligt system för patenttvister 9

3.1.3. Ett valorisationsinstrument för immateriella rättigheter 10

3.2. Modernisering av varumärkessystemet i Europa 10

3.3. Utarbetning av ett omfattande ramverk för upphovsrätt på den digitala inre marknaden 11

3.3.1. Styrning och hantering av upphovsrätt i Europa 11

3.3.2. Teknik- och databashantering 13

3.3.3. Användargenererat innehåll 14

3.3.4. Avgifter för privat kopiering 14

3.3.5. Tillgång till Europas kulturarv och främjande av flera medier 15

3.3.6. Utövande konstnärers rättigheter 16

3.3.7. Audiovisuella verk 16

3.3.8. Artisternas rätt till ersättning vid vidareförsäljning 16

3.4. Ytterligare skydd för immateriella tillgångar 17

3.4.1. Företagshemligheter och snyltande kopior 17

3.4.2. Andra geografiska beteckningar än jordbruksbeteckningar 18

3.5. Effektivare kamp mot varumärkesförfalskning och piratkopiering 19

3.5.1. Allmänhetens medvetenhet 20

3.5.2. En mer hållbar struktur för det europeiska observationscentrumet för varumärkesförfalskning och pirattillverkning samt nya uppgifter 20

3.5.3. Översyn av direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter 21

3.6. Den internationella dimensionen av immateriella rättigheter 22

3.6.1. Multilaterala initiativ, inbegripet samordning med internationella organisationer 22

3.6.2. Bilaterala förhandlingar och samarbete om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter med tredjeland 23

3.6.3. Förbättrat skydd för immateriella rättigheter och säkerställande av skyddet vid EU:s gränser 24

4. Slutsatser 24

INLEDNING

Att upprätta en heltäckande, integrerad inre marknad för immateriella rättigheter är ett av de mest konkreta sätten att frigöra potentialen hos Europas uppfinnare och upphovsmän, att ge dem möjlighet att omsätta sina idéer i kvalificerade arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt.

I det här dokumentet beskrivs kommissionens övergripande strategiska vision för att skapa den verkliga inre marknad för immateriella rättigheter (IPR) som saknas i Europa just nu – en europeisk IPR-ordning som lämpar sig för framtidens nya ekonomi, belönar kreativt och innovativt arbete, skapar incitament för innovation inom EU och gynnar kulturell mångfald genom att främja alternativa spridningsvägar för kulturellt material på en öppen och konkurrensutsatt marknad.

En modern, integrerad europeisk IPR-ordning får stor betydelse för tillväxten, skapandet av långsiktiga arbetstillfällen och ekonomins konkurrenskraft. Dessa är de viktigaste målen på EU:s 2020-dagordning och den årliga tillväxtöversikten, och de är grundläggande för EU:s återhämtning efter den ekonomiska och finansiella krisen. IPR-ordningen kommer att skapa utveckling inom sektorer som e-handel och digitala branscher, som har den största potentialen för tillväxt i framtiden.[1]Innovation hjälper inte bara Europas ekonomi att blomstra – det är ovärderligt med tanke på de stora utmaningar som mänskligheten står inför under 2000-talet. Det handlar om att garantera livsmedelssäkerhet, begränsa klimatförändringar, hantera demografiska förändringar och förbättra invånarnas hälsa. Genom främjandet av kulturell mångfald har innovationen också en viktig roll att spela för livskvaliteten i vardagslivet.

Immateriella rättigheter omfattar industriella rättigheter som patent, varumärken, formgivningar och geografiska beteckningar, upphovsrätt och upphovsrättsrelaterade rättigheter.

En galax av immateriella rättigheter

[pic]

Immateriella rättigheter skyddar det mervärde som genereras av Europas kunskapsekonomi tack vare dess starka upphovsmän och uppfinnare. IPR-kataloger är viktiga beståndsdelar i många europeiska företag. Europas upphovsmän och företag behöver inkomsterna från sina IPR-portföljer för att kunna upprätthålla verksamheter, generera vinster och utveckla nya marknadsmöjligheter.[2]

I en tid av globalisering och internationell konkurrens är vinstpotentialen hos immateriella rättigheter precis lika viktig som varuutbudet och tillverkningsbasen.

Den goda IPR-cirkeln bygger på en IPR-politik som ger incitament för innovation, vilket i sin tur attraherar investeringar, vilket leder till nya produkter och tjänster för nya konsumentbehov som stärker tillväxt och minskar arbetslöshet.

Den snabba tekniska utvecklingen har ändrat vårt sätt att göra affärer och vårt sätt att sprida, inhämta och konsumera produkter och tjänster, till exempel via musiktjänster och audiovisuella tjänster online. Nya affärsmodeller utvecklas, och de traditionella modellerna anpassas. Nya ekonomiska aktörer och tjänsteleverantörer kommer in på marknaden. Konsumenterna samspelar med marknaden på nya sätt. EU:s IPR-lagstiftning behöver vara ett regelverk som gynnar investeringar genom att belöna skapande, stimulera innovation i en miljö med likvärdiga konkurrensvillkor och underlätta kunskapsspridning.

EN INRE MARKNAD FÖR IMMATERIELLA RÄTTIGHETER – MÖJLIGHETER OCH UTMANINGAR

Det behöver inte bevisas längre: immateriella rättigheter är, i sina olika former, nyckeltillgångar i EU:s ekonomi

Europa har 1,4 miljoner små och medelstora företag inom de kreativa branscherna. Immateriella branscher har potential över genomsnittet för tillväxt och arbetstillfällen. Enligt EU:s konkurrenskraftsrapport 2010 står de kreativa branscherna för 3 procent av arbetskraften (2008) och är en av de mest dynamiska sektorerna inom EU. År 2008 var 6,7 miljoner personer anställda inom de kreativa branscherna i EU-27.

Som helhet ökade anställningsvolymen i de kreativa branscherna med 3,5 procent per år i genomsnitt från 2000 till 2007. Motsvarande siffra för den totala EU-ekonomin var 1 procent. De flesta nya jobb som skapades i EU under det senaste årtiondet var inom kunskapsbranscherna, där anställningsvolymen ökade med 24 procent. Anställningsvolymen i resten av EU-ekonomin ökade bara med knappt 6 procent.[3]

I en representativ studie av Fortune 500-företagen från 2002 beräknades 45–75 procent av de enskilda företagens kapital bygga på deras immateriella rättigheter.[4] År 2009 beräknades immateriella tillgångar stå för cirka 81 procent av värdet på S&P 500-marknaden.[5] Det genomsnittliga värdet på de tio starkaste varumärkena i varje EU-land var nästan 9 procent av BNP per capita 2009.[6] Immateriella rättigheter skapar incitament och skydd för investeringar i teknisk forskning och utveckling (1,9 procent av EU:s bruttonationalprodukt 2008).[7] Upphovsrättsbaserade kreativa branscher som produktion av programvaror och databaser,[8] utgivning av böcker och tidningar,[9] musik[10] och film[11] utgör 3,3 procent av EU:s bruttonationalprodukt (2006).[12]

Immateriella rättigheter formar vardagslivet

Patentskydd är en förutsättning för att nya, banbrytande läkemedel och ny medicinsk utrustning ska forskas fram. Våra alltmer avancerade tekniska apparater – smarta mobiler och handdatorer, tredje och kommande generationers mobiltelefoni, konsumentelektronik, miljövänligare bilar och höghastighetståg – bygger på tusentals patent.

Ett rimligt varumärkesskydd hjälper kunder att känna igen producenterna bakom varor och tjänster och stimulerar därmed investeringar i kvalitet, särskilt i sektorer där man är beroende av sina varumärken och kundernas lojalitet. Det handlar om livsmedelsprodukter, hushållsartiklar, läkemedel, kläder, sportkläder, kosmetika, konsumentelektronik samt tjänster inom telekommunikationer, resor, fritid och sport. I jordbruks- och livsmedelssektorn används geografiska beteckningar och växtsorträttigheter för skydd av kvalitetsprodukter, och tillgång till autentiska produkter i hela den inre marknaden. Upphovsrätt stimulerar framställning av kreativt material som programvaror, böcker, tidningar och tidskrifter, vetenskapliga publikationer, musik, film, fotografi, konst och videospel.

Äntligen har europeiska branscher fått en konkurrensfördel av Europas IPR-system

Utvecklingen av normsystem som GSM och UMTS är en europeisk framgångssaga som bygger på det outtröttliga IPR-arbetet. Dessa europeiska normsystem har blivit globalt framgångsrika teknologier tack vare sin tekniska överlägsenhet och Europas livskraftiga IPR-system. Europabaserade företag är i absoluta framkanten vad gäller licensiering av den halvledarteknik som finns i drygt 90 procent av alla mobiltelefoner som säljs i världen. Många europeiska företag genererar numera en stor del av sina intäkter genom att licensiera sina immateriella tillgångar.

Rida på vågen

Den ekonomiska potentialen hos immateriella rättigheter blir alltmer beroende av att IPR-innehavare kan samarbeta med varandra, licensiera tekniker, produkter och kreativt material samt få ut nya produkter och tjänster till konsumenterna. Onlinetjänster för musik måste duplicera komplexa clearingmekanismer för att kunna användas i olika territorier. Därför krävs en sammanhållen juridisk IPR-struktur med helhetsperspektiv. I detta sammanhang bör IPR-lagstiftning ses som ett styrmedel för att reglera och optimera relationen mellan de tre huvudaktörerna: upphovsmän, leverantörer av tjänster och material, samt konsumenter. Regelverket för immateriella rättigheter bör därför utformas som en möjligheternas lagstiftning för effektiv IPR-hantering, som skapar rätt incitament för kreativitet och investeringar, innovativa affärsmodeller, gynnande av kulturell mångfald och bredaste möjliga spridning av kreativa verk till förmån för samhället som helhet.

Europa måste bli världsledande inom nyskapande licenslösningar för att innovativa teknikprodukter samt kunskaps- och kulturprodukter ska kunna generera intäkter utan problem. Alla aktörer oavsett storlek ska ha samma förmåner av ett möjliggörande regelverk för immateriella rättigheter. Små och medelstora företag ska kunna dra nytta av immateriella rättigheter precis som de största marknadsaktörerna på den inre marknaden. Ett regelverk för immateriella rättigheter ska också skapa incitament för alla kreativa sektorer att växa och blomstra, och därmed bidra till en rik mångfald av kulturella varor, tjänster och uttryck.

Svaret ligger i den inre marknaden

Den splittrade situationen gällande immateriella rättigheter i EU påverkar Europas tillväxt, arbetstillfällen och konkurrenskraft. Licenstransaktioner försvåras av höga kostnader, komplexitet och rättslig osäkerhet för upphovsmän, användare och konsumenter. Detta har bidragit till att e-handeln inte har nått sin fulla potential inom EU, och förklarar varför det ofta är de största aktörerna som kan hantera reglerna och dra verklig nytta av den inre marknaden. Höga transaktionskostnader hämmar innovation och skapande. Innovativa små och medelstora företag kämpar för att kunna dra nytta av immateriella rättigheter och utveckla IPR-strategier. Omsättningen av kulturella varor och tjänster når inte upp till sin potential.

Befintliga regler pressas också av den allt snabbare tekniska utvecklingen, som leder till nya sätt att framställa, sprida och konsumera varor och tjänster. Europa är inte alltid tillräckligt långt framme vad gäller nya digitala tjänster. De juridiska svårigheterna med att exempelvis digitalisera Europas kulturarv och göra det tillgängligt via webben kan leda till ett kunskapsgap, om inget görs.

Kontrollen av immateriella rättigheter inom Europa och vid dess gränser fortfarande otillräcklig. Ny teknikutveckling utgör just nu ett hinder för förebyggande av obehörig användning av skyddat material. EU:s regelverk för IPR-tillsyn har ännu inte harmoniserats med den nya digitala miljön. Inom ramen för en allmän reflektion kring att anpassa EU:S politik till den digitala tidsåldern måste attraktiva lagliga erbjudanden av digitalt innehåll till rimliga priser utvecklas jämsides med åtgärder för att ytterligare stärka hävdandet av immateriella rättigheter. Arbetet med att skydda immateriella rättigheter upphör inte heller vid EU:s yttre gränser. Det har blivit en akut fråga i och med globaliserade handelsflöden och eftersom immateriella rättigheter är en av EU:s viktigaste konkurrensfördelar på tillväxtmarknader.

Det gemensamma målet för lagstiftning gällande immateriella rättigheter och konkurrens är att gynna skapande och innovation samt skapa ekonomisk tillväxt. Starkt skydd och tillsyn gällande immateriella rättigheter bör åtföljas av en strikt tillämpning av konkurrensregler för att förhindra missbruk av immateriella rättigheter som kan hindra innovation eller utestänga nya marknadsaktörer, och särskilt små och medelstora företag.

Det behövs en vision för att hantera förändring

Styrningen av EU:s IPR-regelverk bör moderniseras så att kostnader och transaktioner kan förenklas och rättssäkerheten stärkas, särskilt för små och medelstora företag. Detta bör bland annat bygga på ökad användning av nya tekniker och verktyg som maskinöversättning och sökverktyg.

Det är viktigt att uppnå rätt balans mellan rättighetsskydd och åtkomst. Det behövs rimliga system som ger incitament och belöningar åt uppfinnare och upphovsmän, men samtidigt säkerställer omsättning och spridning av varor och tjänster, utövandet av grundläggande rättigheter samt skydd och bevarande av kulturell och språklig mångfald. Samtidigt som IPR-styrningen konsolideras och förenklas bör tillsynsinstrumenten stärkas, både inom EU och internationellt.

VIKTIGA POLITISKA INITIATIV FÖR ATT MÖTA KOMMANDE UTMANINGAR

Reformering av patentsystemet i Europa och tillhörande åtgärder

Ett enhetligt patentskydd

Det befintliga patentsystemet i Europa är krångligt, splittrat och dyrt. Jämfört med ett patent i USA kan det kosta upp till tio gånger så mycket att få ett EU-patent som endast gäller i 13 medlemsstater. Ett småföretag som vill skaffa och behålla ett patentskydd under 20 år inom alla de 27 EU-staterna skulle under denna tidsperiod behöva betala cirka 200 000 euro enligt dagens regler. En stor del av den summan går till översättningar och nödvändiga transaktioner med nationella patentbyråer.

Det pågår dock ett arbete med att skapa enhetligt patentskydd inom 25 EU-stater inom ramen för fördjupat samarbete.[13] Efter rådets beslut om detta fördjupade samarbete[14] har kommissionen lagt fram förslag till åtgärder.[15] Kommissionen samarbetar med EU-parlamentet och de medverkande EU-staterna för att dessa åtgärder ska genomföras så snabbt som möjligt. Det övergripande målet med enhetligt patentskydd är att det så snart som möjligt ska ge avsevärda kostnadssänkningar för företag och att det kommer att väsentligt bidra till att förenkla administrativa förfaranden genom att det inte längre blir nödvändigt att bekräfta dessa patent på nationell nivå.

Utveckling av maskinöversättningssystem är också en viktig fråga som kan få ner höga översättningskostnader och göra patentskydd till något som även mindre företag har råd med. Maskinöversättning skulle inte bara ge billigare patentskydd utan också patentinformation på olika språk redan under ansökningsfasen, något som är avgörande för att sprida tekniska kunskaper och främja innovation i största allmänhet. Kommissionen välkomnar och främjar därför det maskinöversättningsprogram för patentdokument som Europeiska patentbyrån lanserade 2010. Syftet är att göra maskinöversättningar tillgängliga för de officiella språken i alla stater som är parter till europeiska patentkonventionen, det vill säga alla officiella EU-språk.

Ett enhetligt system för patenttvister

Patenttvister måste i dag lösas i nationella domstolar. Detta splittrade system är extremt dyrt och tidsödande för patentinnehavare och skapar också risk för olika domslut i de olika EU-staterna, vilket skapar juridisk osäkerhet.

Arbetet med ett enhetligt patentskydd måste åtföljas av lämpliga jurisdiktionsmekanismer som svarar mot behoven hos företagen som använder patentsystemet. För att det enhetliga patentskyddet ska fungera bra i praktiken krävs jurisdiktionsmekanismer som gör att patent kan upprätthållas respektive upphävas i hela det territorium som utgörs av de medverkande staterna, och som samtidigt säkerställer högkvalitativa domslut och rättssäkerhet för företag. Man arbetar just nu med specifika jurisdiktionsmekanismer, med hänsyn tagen till Europeiska unionens domstols åsikt (A-1/09) gällande hur det föreslagna avtalet om en patentdomstol för Europa och EU går ihop med fördragen.

Ett enhetligt system för patenttvister som skulle gälla både för europeiska paketpatent och europeiska patent med enhetlig verkan skulle avsevärt minska rättegångskostnader och tidsåtgång för att lösa patenttvister, samtidigt som rättssäkerheten skulle öka.

Ett valorisationsinstrument för immateriella rättigheter

Immateriella rättigheter kan utgöra upp till tre fjärdedelar av kapitalet i ett företag.[16] Immateriella rättigheter är nu så ekonomiskt synliga och betydelsefulla att transaktioner gällande immateriell egendom blir allt viktigare. Företagen behöver därför utveckla lämpliga hanteringssätt för sådana immateriella tillgångar som exempelvis patent, varumärken och upphovsrätter.

I februari 2011 ombads kommissionen av Europeiska rådet att utforska möjligheterna att skapa ett valorisationsinstrument för immateriella rättigheter på EU-nivå. Syftet är i synnerhet att ge små och medelstora företag enklare ingångar på kunskapsmarknaden. Med valorisation menas i det här sammanhanget värdering av immateriella tillgångar i bokföringstermer, något som ger bättre möjligheter att kapitalisera immateriella rättigheter och skaffa finansiering.

Kommissionen har inlett utforskningen genom att påbörja en omfattande analys med hjälp av en expertgrupp och en förstudie. Detta ska ge en allmän bild av situationen så att kommissionen sedan kan överväga tänkbara alternativa lösningar för inrättandet av ett sådant valoriseringsinstrument för immateriella rättigheter, som t. ex. en innovativ kunskapsmarknadsplattform för att underlätta överföring och handel. Kommissionen ska rapportera till Europeiska rådet före slutet av 2011.

Modernisering av varumärkessystemet i Europa

Nationell varumärkesregistrering harmoniserades i EU-länderna för nästan 20 år sedan[17], och för 15 år sedan[18] etablerades gemenskapsvarumärket. Varumärkessystemet i EU har varit framgångsrikt. Det framgår bland annat av nya rekordsiffror för 2010 års ansökningar om gemenskapsvarumärken (över 98 000). År 2011 kommer antalet ansökningar sedan gemenskapsvarumärket skapades 1996 att uppgå till en miljon. Men intressenterna kräver i allt högre grad system för varumärkesregistrering som är snabbare, bättre och effektivare, mer enhetliga, lätta att använda, allmänt tillgängliga och teknologiskt moderna. Det är dags att modernisera EU:s varumärkessystem och anpassa det till Internet-åldern.

År 2009 gjorde kommissionen en omfattande utvärdering av hur EU:s varumärkessystem fungerade som helhet. På grundval av denna utvärdering och tillhörande konsekvensbedömning kommer kommissionen under sista kvartalet 2011 att lägga fram förslag till ändringar av förordningen om gemenskapsvarumärken och varumärkesdirektivet.

Tanken med genomgången är att modernisera systemet, både inom EU och enskilda stater, så att det blir mer effektivt, verksamt och enhetligt. Särskild uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att: (1) förenkla och påskynda registreringsproceduren, med hänsyn tagen till den elektroniska tidsålderns krav, (2) öka rättssäkerheten, exempelvis genom en ny definition av vad som utgör ett varumärke, (3) förtydliga vad som täcks av varumärkesrättigheter, bland annat gällande fraktgods i olika situationer över hela EU:s tullområde, (4) skapa ett regelverk för ökat samarbete mellan Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (BHIM) i Alicante och nationella varumärkesbyråer i syfte att harmonisera administrationsrutiner och ta fram gemensamma verktyg, som till exempel kan användas för prioritetssökningar med betydligt många fler funktioner, samt bevaka registreringar som utgör intrång, (5) anpassa direktivet mer efter förordningen, särskilt genom att ytterligare likrikta de juridiska grunderna för att avslå EU-registrering, samt (6) likrikta både direktivets och förordningens grunder för avslag och samexistens med reglerna om geografiska beteckningar.

Kommissionens utgångspunkt är att alla förslag till ändringar av förordningen om gemenskapsvarumärken ska stämma med konceptet för den inre marknaden och bevara den enhetliga karaktären hos detta framgångsrika skydd för immateriell egendom.

Utarbetning av ett omfattande ramverk för upphovsrätt på den digitala inre marknaden

Internet har inga gränser, men onlinemarknaderna i EU splittras fortfarande av ett flertal barriärer. Europa är ett lapptäcke av nationella onlinemarknader, och EU-invånare kan inte alltid köpa upphovsrättsskyddade verk eller tjänster elektroniskt på en digital inre marknad. Tekniken förändras, nya digitala affärsmodeller utvecklas snabbt och onlinekonsumenterna skaffar allt större självbestämmande. Därför krävs ständig utvärdering av huruvida aktuella upphovsrättsregler skapar rätt incitament och möjliggör för rättighetsinnehavare, rättighetsanvändare och konsumenter att dra nytta av den moderna teknikens möjligheter.

Upphovsmän och andra nyskapare vill ha rimlig ersättning när deras verk används, vare sig det handlar om böcker, tidningsartiklar, ljudinspelningar, föreställningar, filmer eller fotografier. Samma sak gäller för utgivare och producenter som investerar i framställning och spridning av kreativa verk. Möjligheten finns att öka upphovsmännens andra nyskapares ersättningar om en väl fungerande upphovsrättsmiljö underlättar licensiering och spridning av konstnärliga och kreativa verk på en digital inre marknad.

Om Europa ska kunna dra full nytta av potentialen hos den nya tekniken och den digitala marknaden krävs ett EU-regelverk för växelspelet mellan upphovsmän, kommersiella användare och konsumenter. EU måste utarbeta licensieringstjänster för upphovsrätt, med webbprogram och verktyg, som kan främja livaktiga kulturella och kreativa branscher så att EU:s miljontals invånare enkelt och lagligt kan använda och förmedla publicerade verk i hela unionen, oavsett vilken medlemsstat de bor i. Nedan föreslår kommissionen en serie initiativ som ska förverkliga detta mål.

Styrning och hantering av upphovsrätt i Europa

Oavsett vilken teknik som används bör upphovsrättsreformer på den inre marknaden utformas som möjlighetslagstiftning för effektivast möjliga upphovsrättsanvändning, vilket ger rätt incitament för skapande och investeringar, innovativa affärsmodeller och spridning av kreativa verk. Reformerna ska bredda och fördjupa den repertoar som är tillgänglig för konsumenterna i hela EU. Bristande åtkomst till onlinetjänster för konsumenterna i vissa EU-länder ska åtgärdas genom ett stabilt regelverk för upphovsrättsstyrning på EU-nivå, ett regelverk som kommer att vara lämpat för nya, framväxande affärsmodeller.

Framväxande affärsmodeller

[pic]

Ett EU-regelverk för upphovsrättslicensiering online skulle avsevärt stimulera det lagliga utbudet av upphovsrättsskyddade kulturella varor och tjänster inom EU.[19] Modern licensieringsteknik skulle kunna göra fler onlinetjänster tillgängliga över gränserna, eller ge upphov till tjänster som kan utnyttjas i hela EU.[20]

Därför tänker kommissionen under 2011 lägga fram förslag till ett juridiskt regelverk för en gemensam upphovsrättsadministration som ska möjliggöra licensiering för flertaliga territorier och över hela Europa. Med tanke på den växande digitala marknaden för kulturella varor och tjänster är det särskilt viktigt med gränsöverskridande upphovsrättshantering på nätet, men man ska inte heller glömma styrmedel för andra typer av gemensamt administrerade rättigheter.

Det nya regelverket bör omfatta gemensamma regler för styrning, transparens och effektiv tillsyn som gäller alla intäkter som administreras gemensamt. Tydligare regler för upphovsrättslicensiering och intäktsdistribution leder i slutändan till rättvisa och lika villkor för alla aktörer: rättighetsinnehavare, upphovsrättsorganisationer, tjänsteleverantörer och konsumenter.

Regelverket bör gynna utvecklingen av nya onlinetjänster som täcker in mer av världsrepertoaren och förmedlar en större andel till konsumenterna i Europa. Det ska vara möjligt att upprätta "rättighetsmäklare" som kan licensiera och hantera den globala musikrepertoaren på multiterritoriell nivå, samtidigt som den kulturella mångfaldsutvecklingen i Europa också tryggas. Därför bör det inrättas ett bindande EU-system för hantering av rättigheter som underlättar gränsöverskridande licensiering. Upphovsrättshantering över gränserna för onlinetjänster förutsätter teknisk expertis, infrastruktur och elektroniska nätverk på hög nivå. Det bör ges nödvändiga medel för att säkerställa att alla operatörer följer högt satta normkrav för tjänsterna, både i relation till rättighetsinnehavare och användare, och att konkurrensen inte snedvrids.

Ett annat, och betydligt mer omfattande, sätt att reformera upphovsrätten på EU-nivå vore att inrätta europeiska bestämmelser om upphovsrätt. Dessa skulle bland annat kunna omfatta bestämmelser motsvarande EU:s nuvarande upphovsrättsdirektiv, i syfte att harmonisera och konsolidera rättigheterna enligt upphovsrätten och näraliggande rättigheter på EU-nivå. Detta skulle också ge tillfälle att undersöka om de nuvarande undantagen och begränsningarna i upphovsrätten enligt direktivet 2001/29/EG[21] behöver uppdateras eller harmoniseras på EU-nivå. Europeiska bestämmelser om upphovsrätt skulle kunna klargöra relationen mellan å ena sidan rättighetsinnehavarnas olika exklusiva rättigheter, å andra sidan undantag och begränsningar som gäller för dessa.

Kommissionen kommer också att undersöka om en valfri, "enhetlig" upphovsrätt kan inrättas på grundval av artikel 118 i EUF-fördraget och dess potentiella konsekvenser för den inre marknaden, rättsinnehavare och konsumenter.

Dessa frågor kräver mer studier och analys. Kommissionen kommer att undersöka dessa frågor, bland annat inom ramen för den dialog med intressenter som planeras i den digitala agendan för Europa, och lämna en rapport under 2012, särskilt om huruvida direktiv 2001/29/EG behöver uppdateras.

Teknik- och databashantering

Internets allomfattande räckvidd gör det nödvändigt med bättre gemensamma metoder för utfärdande av licenser. Tekniken kan ge mängder av pragmatiska lösningar på hur upphovsrättslicensiering ska anpassas till internet och stödja distributionen av kollektivt förvaltade inkomstströmmar. Mot denna bakgrund vill kommissionen stödja åtgärder som ska ge enkel och effektiv åtkomst till upphovsrättsskyddade verk genom innovativ licensteknik, certifiering av infrastrukturer för licensiering, kartläggning av och utväxling av uppgifter om faktisk användning samt elektronisk datahantering. Kommissionen vill uppmana och uppmuntra olika intressenter att utveckla automatiska, integrerade, standardbaserade infrastrukturer för rättighetshantering.[22] Interoperabla online-databaser ska kunna användas för att identifiera rättighetsinnehavare och främja utvecklingen av infrastrukturer för licensiering. Korrekta uppgifter om exempelvis kompositörers upphovsrättigheter måste samlas och finnas tillgängliga i en officiell databas för att licensiering och royaltybetalningar till upphovsrättsinnehavare ska kunna göras enhetligt i hela Europa. På samma sätt underlättas licensiering av europeisk repertoar utanför EU och motsvarande royaltybetalningar till upphovsmännen i Europa. Uppgifterna ska vara allmänt tillgängliga och transparenta för användarna så att licenser kan utfärdas utan krångel.

Användargenererat innehåll

I ljuset av den snabba utvecklingen av sociala nätverk och webbplatser för sociala medier som är beroende av slutanvändare som skapar och laddar upp elektroniskt innehåll (bloggar, poddradio, post, wikis, mashups, delning av filer och videor), ska man titta närmare på möjliga strategier för att hantera så kallat användarskapat eller användargenererat innehåll.[23] I linje med sin övergripande strategi förespråkar kommissionen en ansvarsfull användning, samtidigt som man ska se till att alla fördelar med nya interaktiva onlinetjänster kommer användarna till godo.

Insikten ökar allt mer om att det behövs lösningar för att slutanvändarna lättare och till rimligt pris ska kunna använda tredje mans upphovsrättsligt skyddade innehåll i sina egna verk. Användare som integrerar upphovsrättsligt skyddat material i sina egna verk som laddas upp på Internet måste ha tillgång till ett enkelt och effektivt tillståndssystem. Det är särskilt relevant för ”amatöranvändare” med ett användargenererat innehåll som skapas i icke kommersiellt syfte. Om de laddar upp material utan rättighetshavarens samtycke utgör det ändå ett intrång i immateriella rättigheter. Det är rätt tid att bygga vidare på upphovsrättens styrka och medla mellan rättighetshavare och användare av innehåll på ett ansvarsfullt sätt. Kommissionen ska utreda frågan vidare och ha kontakt med alla berörda parter särskilt inom ramen för ovan nämnda dialog med intressenter, för att åstadkomma en balans mellan upphovsmännens rättigheter och behovet av att ta hänsyn till nya uttrycksformer.

Avgifter för privat kopiering

För att den inre marknaden ska fungera på ett korrekt sätt krävs också att avgifterna för privat kopiering och den fria rörligheten för varor samordnas, för att åstadkomma en smidig gränsöverskridande handel med varor som beläggs med avgifter för privat kopiering.[24] Ansträngningarna ska fördubblas för att förhandla fram en överenskommelse mellan intressenter, som grundas på resultaten av ett samförståndsavtal (MOU) som kommissionen förhandlade om 2009. En oberoende medlare på hög nivå ska utses 2011 och får till uppgift att utreda olika strategier som syftar till att harmonisera de metoder som används för att påföra avgifter, förbättra administrationen av avgifterna, i synnerhet typen av utrustning som ska beläggas med avgifter, fastställa tariffer och utreda kompatibiliteten mellan olika nationella system i ljuset av de gränsöverskridande effekter som ett annat avgiftssystem får på den inre marknaden. Gemensamma ansträngningar från alla parter för att lösa kvarstående frågor bör utgöra grunden till heltäckande lagstiftningsåtgärder på EU-nivå 2012.

Tillgång till Europas kulturarv och främjande av flera medier

För att utveckla kunskapsekonomin måste man underlätta bevarandet och spridningen av Europas rika kulturarv och immateriella kulturarv samt uppmuntra inrättandet av digitala bibliotek. Det behövs innovativa licenslösningar för att främja ett gränslöst utbyte av kunskap och kultur, som innebär att akademiska institutioner, affärsverksamheter, forskare och privatpersoner lagligt kan använda upphovsrättsligt skyddade verk samtidigt som upphovsmän, utgivare och andra nyskapare får ersättning för sitt arbete. Kommissionen avser genomföra insatser på två fronter för att främja digitaliseringen och göra samlingarna i europeiska kulturinstitutioner (bibliotek, museer och arkiv) tillgängliga. Den ska å ena sidan främja kollektiva licenssystem för verk som fortfarande skyddas av upphovsrätten, utan att vara tillgängliga kommersiellt (”utgångna” verk). Å andra sidan ska en europeisk lagstiftning fastställas för att identifiera och göra så kallade ”anonyma verk” tillgängliga.[25] Ett framgångsrikt genomförande av dessa två initiativ kommer också att stimulera utvecklingen av Europeana[26] som är en elektronisk portal som ger medborgarna tillgång till det europeiska kulturarvets mångfald och rikedom.

Kommissionen fortsätter också sitt arbete med medlemsstaterna för att utveckla hållbara lösningar för att möta ”bokhungern” hos miljontals människor med synnedsättning. För närvarande finns endast en mycket liten andel publikationer tillgängliga i format som exempelvis punktskrift, storstil eller talböcker. Kommissionen förhandlade nyligen om ett samförståndsavtal[27] (som undertecknades i september 2010) för att underlätta gränsöverskridande utbyten av verk i särskilda format och för att människor med synnedsättning skulle få tillgång till dem. I samförståndsavtalet fastställs ett system med ”betrodda mellanled” som har till uppgift att leverera material i särskilda format online över nationella gränser. Kommissionen ska fortsätta sitt arbete med intressenter för att inrätta ett nätverk av betrodda mellanled i alla medlemsstater. Material i särskilda format kommer därmed att kunna levereras gränslöst i EU i en säker miljö. Systemet som fastställs i samförståndsavtalet ska ses över årligen för att fastställa om det gränsöverskridande utbytet av material i särskilda format verkligen ökar eller om åtgärder måste vidtas för att få det att växa.

Journalister är upphovsmän och deras arbete är viktigt inte bara för att de rapporterar om, kommenterar och tolkar världen som vi lever i, utan också för att pressfriheten är ett levande bevis på Europas pluralistiska och demokratiska samhälle. För att journalistiken även i fortsättningen ska vara oberoende, av hög kvalitet och professionell är det därför mycket viktigt att skydda journalisternas upphovsrätt och se till att de fortfarande har något att säga till om när det gäller hur deras verk utnyttjas. Utgivarna själva spelar en viktig roll för att sprida upphovsmännens, journalisternas, forskarnas, vetenskapsmännens, fotografernas och andra nyskapares verk. I det avseendet är det viktigt att bevara rättigheterna som journalisterna och utgivarna har över sina verk på Internet, särskilt med tanke på de samlade nyhetstjänster som växer fram. Kommissionen kommer att fortsätta att undersöka dessa frågor i ljuset av ny rättslig och teknisk utveckling.

Fri tillgång, s.k. öppen access, som ett sätt att ge maximal spridning åt forskningsresultat är ett relativt nytt fenomen. Det finns olika sätt att uppnå ”fri tillgång”, särskilt publicering (exempelvis i fritt tillgängliga tidningar) och genom egen arkivering från artikelförfattarnas sida i institutionella eller ämnesbaserade arkiv. Potentialen av ”fri tillgång” för att öka tillgången till kunskap är redan allmänt erkänd i forskningsvärden håller på att utredas vidare.[28]

Utövande konstnärers rättigheter

Kommissionen ska se till att alla former av kreativitet premieras. I en tid då allt fler multimediaformat utvecklas, erkänns de utövande konstnärerna, inbegripet professionella utövande konstnärer, ofta inte fullt ut och de premieras inte för sina kreativa inslag i ett konstverk. Ett sätt att uppnå den rätta balansen mellan nyskapare är att anpassa skyddstiden för utövande konstnärer inom musikområdet till upphovsmännens skyddstid. Kommissionen har lagt fram ett sådant förslag[29] och förväntar sig att det ska antas inom den närmsta tiden. Detta första resultat utgör en del av kommissionens allmänna upphovsrättspolitik och förmånerna som anges kommer också att omfatta producenter som med ökade intäkter, i synnerhet från Internet, kommer att uppmuntra nya talanger och stimulera producenter att investera i nya musikaliska verk.

Audiovisuella verk

Med rätt förutsättningar för smidiga, enkla och tekniskt neutrala lösningar för gränsöverskridande och alleuropeiska licenser inom den audiovisuella sektorn kommer producenterna att kunna öka tillgången till innehållet och europeiska medborgare gynnas därmed. Kommissionen ska 2011 inleda ett samråd om distribution av audiovisuella verk på internet för att kunna avge en rapport under 2012. Samrådet ska behandla upphovsrättsfrågor, video on demand-tjänster, deras införande i mediekronologi, gränsöverskridande licenser för sändningstjänster, licenseffektivitet och främjande av europeiska verk. I grönboken om audiovisuella tjänster ska också de audiovisuella upphovsmännens status och deras delaktighet i intäkterna från nätet fastställas.

Artisternas rätt till ersättning vid vidareförsäljning

I oktober 2011 ska kommissionen lämna en rapport om genomförandet och effekterna av direktivet om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt).[30] Den genomför för närvarande ett allmänt samråd för att behandla ett stort antal frågor om genomförandet av direktivet. Det rör sig bland annat om hur direktivet påverkar den inre marknaden, EU-marknadernas konkurrenskraft i modern och samtida konst, resultatet efter införandet av rätten till vidareförsäljning i medlemsstater som inte tillämpade rätten till vidareförsäljning i nationell lagstiftning innan direktivet trädde i kraft[31] samt främjande av konstnärlig kreativitet.

Ytterligare skydd för immateriella tillgångar

Nuvarande EU-lagstiftning om skydd för immateriella rättigheter kompletteras med nationella bestämmelser om vissa metoder för att ”konkurrera i lagens utkant”, som ofta ligger på gränsen mellan skyddet för industriell äganderätt och andra lagstiftningsområden.

Företagshemligheter och snyltande kopior

Ett exempel är skyddet för företagshemligheter.[32] Företagshemligheter utgör värdefulla immateriella tillgångar för ett företag, som exempelvis teknik, en affärs- eller marknadsstrategi, ett dataregister (till exempel en kundförteckning) eller ett recept. Det finns betydande skillnader mellan medlemsstaternas rättsliga system och skyddsnivån i EU.

Ett antal medlemsstater har särskilda civilrättsliga bestämmelser om företagshemligheter: Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Estland, Tyskland, Italien, Litauen, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien och Sverige. Några av staterna har också bestämmelser om straffrättsliga påföljder. Men ett stort antal medlemsstater har inga särskilda civilrättsliga bestämmelser om företagshemligheter: Belgien, Cypern, Storbritannien, Irland, Finland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Rumänien och Frankrike (även om vissa aspekter fastställs i den franska lagen om immateriella rättigheter). Men företagshemligheter kan skyddas åtminstone delvis på annat sätt, exempelvis genom ett allmänt förbud mot illojal konkurrens eller i skadeståndsrätt, avtalsrätt, arbetsrätt och straffrätt.

Stora skillnader mellan nationella lagstiftningar om arten och omfattningen av skyddet för företagshemligheter samt även när det gäller tillgång till domstolsprövning och andra rättsmedel, medför oundvikligen olika skyddsnivåer. Konsekvensen blir att vissa företag – beroende på var de är belägna – är bättre utrustade än andra för att möta utmaningarna av en informationsekonomi.

Under senare år har företagshemligheter blivit allt mer sårbara för spionage utifrån,[33] särskilt på grund av ökat datautbyte och ökad användning av Internet. De är också allt mer hotade inifrån företaget. Enligt en privat studie av sektorn kostar till exempel anställdas stöld av känslig information tio gånger mer än en oavsiktlig förlust beräknat per incident.[34] Under andra omständigheter kan dock företagshemligheter också anföras för att undanhålla kritisk information för att hindra innovation och teknisk utveckling bland konkurrenter. Med hänsyn till frågans komplexitet och dess olika implikationer behöver kommissionen fortsätta fundera kring frågan och samla heltäckande belägg innan den tar ställning till hur man bör gå vidare.

Ett annat område som väcker intresse är skyddet mot så kallade ”snyltande kopior” eller ”look alike” (uppenbara imitationer).[35] Snyltande kopior utformas för att likna befintliga produkter av väl etablerade märken, samtidigt som de skiljer sig något för att undvika att de ska anses utgöra förfalskningar. Det förvirrar konsumenterna som antingen inte är tillräckligt uppmärksamma när de handlar eller inte känner till märket tillräckligt väl för att lägga märke till skillnaderna.

Medlemsstaterna behandlar fenomenet genom olika koncept och tillhandahåller olika skyddsnivåer. Några medlemsstater har särskilda bestämmelser om snyltande kopior i sin lagstiftning om illojal konkurrens (Österrike, Tyskland, Tjeckien, Spanien), medan andra medlemsstater behandlar snyltande kopior i en generalklausul eller i en allmän klausul om förbud mot illojal konkurrens (Belgien, Danmark, Finland). Lagstiftningen i andra medlemsstater innehåller inte några bestämmelser om illojal konkurrens som gäller snyltande kopior och dessa frågor lyder under civilrätten, antingen i särskilda bestämmelser (Italien) eller i bestämmelser som allmänt tillämpas vid skadestånd (Frankrike, Nederländerna). Slutligen, i Storbritannien finns ingen lagstiftning om illojal konkurrens och det finns inga bestämmelser om snyltande kopior. Utomobligatoriskt ansvar på grund av ”passing off” (snyltning) måste då tillämpas. Skyddets effektivitet varierar därför i hög grad.

Kommissionen har inlett ett arbete för att utvärdera den ekonomiska inverkan av den aktuella splittrade rättsliga ramen, för att skydda företagshemligheter och bekämpa andra metoder som ”konkurrens i lagens utkant”, till exempel snyltande kopior. En omfattande extern studie och samråd med intressenter ska ingå i arbetet för att undersöka metodernas aktuella ekonomiska och samhälleliga effekter. Man kommer också att bedöma vilka ekonomiska fördelar en EU-strategi inom dessa områden kan medföra.

Andra geografiska beteckningar än jordbruksbeteckningar

Geografiska beteckningar utgör ett verktyg för att skydda kopplingen mellan en produkts kvalitet och dess geografiska ursprung. Det ger möjlighet till ”nischad” marknadsföring, märkesutveckling och marknadsföring som grundas på ett gott anseende.

För skyddet för andra produkter än jordbruksprodukter erbjuder emellertid medlemsstaterna olika rättsliga system (till exempel genom konkurrens- eller konsumentlagstiftningen eller genom kollektiv- eller kontrollmärken) och endast en tredjedel av dem har utvecklat en särskild lagstiftning enligt vilken geografiska beteckningar anses utgöra särskilda immateriella rättigheter. Denna splittrade rättsliga ramen för att skydda immateriella rättigheter för andra produkter än jordbruksprodukter kan påverka den inre marknaden negativt. Ett skydd för immateriella rättigheter för andra produkter än jordbruksprodukter är också en viktig fråga i samband med bilaterala och multilaterala handelsförhandlingar med tredjeland.

Kommissionen står i begrepp att inleda en förstudie om frågan om geografiska beteckningar för andra produkter än jordbruks- och livsmedelsprodukter, som ska täcka alla lagområden i detta sammanhang. Arbetet kommer särskilt att bestå av en analys av aktuella lagstiftningsramar i medlemsstaterna, en djupgående utvärdering av intressenternas behov och potentiell ekonomisk inverkan på skyddet för andra geografiska beteckningar än jordbruksbeteckningar. Utifrån resultaten från arbetet, efter ytterligare överväganden och omfattande insamling av beslutsunderlag kommer kommissionen att besluta om hur man bör gå vidare.

Effektivare kamp mot varumärkesförfalskning och piratkopiering [36]

Produkter och tjänster som grundas på immateriella rättigheter kan vara svåra och dyra att skapa, men billiga att kopiera och reproducera. Organiserat och storskaligt intrång i immateriella rättigheter har blivit ett globalt fenomen och förorsakar problem i hela världen. Enligt den senaste OECD-rapporten beräknas internationell handel med förfalskade varor ha ökat från drygt 100 miljarder US-dollar år 2000 till 250 miljarder US-dollar år 2007. [37] Enligt OECD är beloppet högre än de nationella bruttonationalprodukterna för cirka 150 ekonomier. Siffrorna som Europeiska kommissionen offentliggör om nationella tullmyndigheters ingripande visar att antalet registrerade fall av varor som misstänks göra intrång i immateriella rättigheter har ökat från 26 704 år 2005 till 43 572 år 2009, alltså en ökning med mer än 60 % på fem år.[38]

Intrångsgörare i immateriella rättigheter berövar upphovsmännen ekonomiska fördelar, hindrar innovation, skadar konkurrenskraften, förstör arbetstillfällen, försvagar de offentliga finanserna och kan medföra risker för EU-medborgarnas hälsa och säkerhet. Av en undersökning som genomfördes av Centre for Economics and Business Research (CEBR) framgår att förlusterna som varumärkesförfalskning och piratkopiering förorsakar kan minska EU:s bruttonationalprodukt med 8 miljarder euro årligen.[39] Varumärkesförfalskning genererar också stora vinster för organiserade kriminella nätverk och snedvrider den inre marknaden genom att olagliga affärsmetoder uppmuntras.[40]

EU har börjat anta utmaningen genom civilrättsliga åtgärder som ger rättighetshavare möjlighet att säkerställa skyddet för sina immateriella rättigheter,[41] genom EU:s tullförordning (EG) nr 1383/2003[42] enligt vilken kvarhållande av varor som misstänks göra intrång i immateriella rättigheter tillåts vid EU:s yttre gränser och genom inrättandet 2009 av ett europeiskt observationscentrum för varumärkesförfalskning och pirattillverkning.[43] Observationscentrumets främsta mål är att samla in och rapportera uppgifter om de ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna av varumärkesförfalskning och pirattillverkning samt skapa plattformar där företrädare för nationella myndigheter och intressenter kan utbyta idéer och expertkunskap om bästa metoder.

Dessa första framgångsrika åtgärder visar att EU är på rätt väg. Europaparlamentet, medlemsstaterna och intressenter inom den privata sektorn har svarat positivt på observationscentrumets initiala arbete. Men reaktionerna visar också att aktuellt arbete måste utvidgas. I kommissionens rapport om tillämpning av direktivet om säkerställande av skyddet, som offentliggjordes i december 2010[44], bekräftas behovet av att stärka den befintliga rättsliga ramen för att säkerställa skyddet och komplettera det med frivilliga arrangemang mellan intressenter. I samband med översynen av EU:s tullförordning, som omfattade ett offentligt samråd 2010, kom man fram till slutsatsen att lagstiftningen bör ses över såväl för att utvidga omfattningen av tullmyndigheternas kontroller som för att förtydliga vissa förfaranden för att skydda rättmätiga näringsidkares intressen.

Allmänhetens medvetenhet

Konsumenterna är i regel inte medvetna om värdet av immateriella rättigheter, om de negativa ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna av varumärkesförfalskning och piratkopiering eller om potentiella risker som är förknippade med förfalskade produkter[45]. Bättre information till medborgarna utgör därför en viktig faktor för en framgångsrik politik om immateriella rättigheter. Europaparlamentet har också uppmanat kommissionen, medlemsstaterna och intressenterna att öka konsumenternas medvetenhet, särskilt bland ungdomar, så att de får möjlighet att förstå vad som står på spel när det gäller immateriella rättigheter.[46]

I nära samarbete med Europaparlamentet och intressenterna ska kommissionen därför vidta åtgärder för att främja lämpliga kampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet. Det europeiska observationscentrumet för varumärkesförfalskning och pirattillverkning förväntas också arbeta i det syftet.

En mer hållbar struktur för det europeiska observationscentrumet för varumärkesförfalskning och pirattillverkning samt nya uppgifter

För att möta utmaningarna behövs starka bevis för problemets omfattning, bättre kunskap om förfalskade och pirattillverkade varors ursprung, om distributionskanalerna och om olika inblandade aktörer. Eftersom trenderna förändras snabbt, särskilt när det gäller Internet, måste dessutom samarbetet mellan intressenter och offentliga myndigheter förbättras.

Kommissionen föreslår därför att uppgifterna som det europeiska observationscentrumet för varumärkesförfalskning och pirattillverkning för närvarande har, utökas. I framtida uppgifter bör även ingå att utforma och organisera kampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet, tillhandahålla lämpliga utbildningsåtgärder för myndigheter med ansvar för brottsbekämpning, forska om innovativa system för brottsbekämpning och upptäckt av intrång, som å ena sidan medger att lagliga erbjudanden är så innovativa och attraktiva som möjligt och å andra sidan ger möjlighet till effektivare brottsbekämpning av varumärkesförfalskning och pirattillverkning (dvs. spårsystem), samt samordna det internationella samarbetet för kapacitetsuppbyggnad med internationella organisationer och tredjeland. I det avseendet kommer observationscentrumet att behöva en mer hållbar struktur när det gäller expertis, resurser och teknisk utrustning. Observationscentrumets uppgifter bör därför åläggas byrån för harmonisering inom den inre marknaden som, när det gäller dessa uppgifter, bör åläggas att täcka in alla immateriella rättigheter.

I det sammanhanget ska harmoniseringsbyrån förbättra det dagliga samarbetet mellan myndigheter med ansvar för brottsbekämpning och samarbetet med privata intressenter, bland annat genom att inrätta ett nytt elektroniskt system för utbyte av information och för tidig varning när det gäller förfalskade och piratkopierade produkter. Kommissionen offentliggjorde 2010 en extern undersökning som innehöll en inventering av befintliga IT-system som kan användas för att bygga upp ett sådant nätverk.[47] Undersökningen ska ligga till grund för kommande samråd och bedömningar som syftar till att identifiera kostnadseffektiva lösningar och skapa synergier med aktuella system och pågående projekt, i syfte att lägga fram ett koncept till ett elektroniskt nätverk före slutet av 2012. Nätverket ska fungera i full överensstämmelse med EU-lagstiftningen om dataskydd.

Översyn av direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

Kommissionen avser samtidigt se över direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter under våren 2012. I rapporten om tillämpning av direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter[48], som offentliggjordes nyligen, anges att utmaningen ligger i att säkerställa skyddet i den digitala miljön Kommissionen ska identifiera olika vägar för att upprätta en ram, i synnerhet för en mer effektiv bekämpning av intrång i immateriella rättigheter på Internet. Ändringsförslagen bör syfta till att angripa intrången vid källan. I det syftet bör samarbetet med mellanled som exempelvis Internetleverantörer främjas, samtidigt som det är förenligt med bredbandspolitikens mål och utan att det påverkar slutkonsumenternas intressen. Kommissionen ska se till att ändringsförslagen respekterar alla grundläggande rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt också rätt till privatliv, skydd av personuppgifter, yttrandefrihet och informationsfrihet samt till ett effektivt rättsmedel.[49]

Utifrån samförståndsavtalet som undertecknades av intressenterna den 4 maj 2011[50] ska kommissionen samtidigt fortsätta sina ansträngningar för att undersöka i vilken omfattning i synnerhet försäljningen av förfalskade varor över Internet kan minskas genom frivilliga åtgärder samt för att involvera de intressenter som är mest berörda av fenomenet (rättighetshavare, Internetplattformar och konsumenter).

Den internationella dimensionen av immateriella rättigheter

Ökad internationell handel har satt strålkastarljuset på den internationella dimensionen av immateriella rättigheter. Globaliseringen innebär oändliga möjligheter för Europa att exportera och bedriva handel med produkter, tjänster och know-how med immateriella rättigheter till tredjeland. Med allt fler intrång i immateriella rättigheter uppstår samtidigt behovet av att inrikta sig på en stark global strategi för att säkerställa skyddet, i enlighet med grundläggande rättigheter.

Europaparlamentet konstaterar i en resolution[51] att ”den största utmaningen för den inre marknaden ligger i att bekämpa intrång i immateriella rättigheter vid EU:s yttre gränser och i tredjeländer”.

Samma resonemang fördes när kommissionen 2004 utvecklade sin ”Strategi för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter i tredjeländer”[52] som för närvarande ses över. Kommissionen är vidare fast besluten att säkerställa att dess politik på området för immateriella rättigheter är förenlig med målen för utvecklingspolitiken[53].

Multilaterala initiativ, inbegripet samordning med internationella organisationer

Kommissionen ska fortsätta att sträva efter strängare efterlevnad av standarderna för immateriella rättigheter på internationell nivå. Den ska främja effektivt samarbete och engagemang med tredjeland på internationella forum, i synnerhet genom sitt arbete med Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo), Världshandelsorganisationen (WTO) och Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (Upov), som syftar till att förbättra och säkerställa skyddet för immateriella rättigheter på global nivå. Kommissionen kommer att bidra till främjandet av teknisk utveckling och överföring och spridning av teknik till ömsesidig förmån för både producenter och användare av teknisk kunskap och göra detta på ett sätt som befrämjar social och ekonomisk välfärd, samt till en lämplig balans mellan rättigheter och skyldigheter.[54] EU:s och internationella organisationers åtgärder saknar för närvarande ofta tillräcklig samordning och därmed hindras deras effektivitet.[55]

I samarbete med Wipo ska kommissionen fortsätta att stödja storskalig ratifikation av Wipos Internetfördrag från 1996 och införlivningen i inhemsk lagstiftning. Kommissionen ska också främja ansträngningar för att arbeta fram lämpliga verktyg för bedömning av hur upphovsrättssystemen fungerar. Den ska stödja pågående ansträngningar för att bekämpa det globala fenomenet med piratsignaler och återutsändning via Internet av piratkopierade sändningssignaler. Kommissionen ska också fördubbla sina ansträngningar för att upprätta ett Wipo-avtal om gränsöverskridande leverans av material i särskilda format som utformats enligt behoven för personer med lässvårigheter, i linje med målen i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Redan i juni 2010 lade EU fram ett förslag till Wipo om en gemensam rekommendation om förbättrad tillgång till verk som skyddas av upphovsrätten för personer med funktionsnedsättning.

På internationell nivå har formella förfaranden för nationella och regionala patentansökningar och patent redan harmoniserats och förenklats i Patenträttskonventionen. EU ska därför fortsätta stödja diskussionerna i Wipo om omfattande harmonisering av patenträtten. Det skulle främja patentkvaliteten och minska kostnaderna samtidigt som det kommer användare av patentsystemet till godo i hela världen.

EU bör också kunna ratificera handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning (Acta-avtalet)[56] när det har undertecknats av avtalsslutande parter under 2011. Acta-avtalet går helt i linje med EU:s regelverk och utgör ett viktigt steg för att förstärka den internationella kampen mot intrång i immateriella rättigheter, i samarbete med länder som delar samma problematik och uppfattning. Kommissionen ska under kommande veckor lägga fram ett förslag till beslut om undertecknande av avtalet.

Bilaterala förhandlingar och samarbete om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter med tredjeland

EU ska fortsätta att förhandla om bestämmelser om immateriella rättigheter i samband med frihandelsavtal med tredjeland. Vid förhandlingen av frihandelsavtal bör klausuler om immateriella rättigheter så lång möjligt erbjuda identiska nivåer av skydd för immateriella rättigheter i förhållande till de som föreligger i EU samtidigt som man beaktar de berörda ländernas utvecklingsnivå. Samarbete genom politiska och tekniska dialoger ingår också i EU:s strategi för de handelsrelaterade delarna av immateriella rättigheter.

Det behövs också en väl avvägd balans mellan skyddet för immateriella rättigheter i tredjeland och tillgången till kunskap. Politiken om immateriella rättigheter kan därför ge stöd åt en inkluderande och hållbar tillväxt om den utgör en del av en övergripande utvecklingsstrategi som syftar till att förbättra affärsmiljön, främja forskning som inriktas på utvecklingsbehoven och se till att målen för hälsa, biodiversitet, teknisk överföring och livsmedelssäkerhet beaktas på rätt sätt. Prisvänliga tekniköverföringar som möter människornas grundläggande behov utgör nyckeln för de minst utvecklade länderna. För att sådana överföringar ska kunna komma till stånd måste EU och medlemsstaterna se över incitamenten som tillhandahålls deras företag eller institutioner i syfte att främja och uppmuntra överföring av innovation och teknik till de minst utvecklade länderna. Ett exempel på ett möjligt tillvägagångssätt är pilotpartnerskapet Global Access in Action, där Wipo är involverat. Det syftar till att främja bästa metoder för utfärdande av licenser för immateriella rättigheter till förmån för de minst utvecklade länderna utan att äventyra rättighetshavarnas kommersiella kärnmarknader.[57] I det sammanhanget behövs ytterligare diskussioner om i vilken utsträckning ett undantag för de minst utvecklade länderna från Trips-avtalet efter 2013 bör eftersträvas.

Utvecklingsländer och tillväxtekonomier är särskilt sårbara för åtgärder mot intrång i immateriella rättigheter och används ibland av komplexa kriminella nätverk som tillverknings- och distributionsbaser. EU:s utbildningsåtgärder och åtgärder för kapacitetsuppbyggnad är därför mycket viktiga för att stödja länderna i deras kamp mot organiserat intrång i immateriella rättigheter. Åtgärderna främjas genom kontoret för harmonisering i den inre marknaden (varumärken och mönster) (KHIM) i samband med arbetet för det europeiska observationscentrumet mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning och genom andra program som kommissionen förvaltar. Samarbetet ska riktas mot de länder där bästa resultat för att säkerställa skyddet och bästa valuta för pengarna förväntas.

Förbättrat skydd för immateriella rättigheter och säkerställande av skyddet vid EU:s gränser

Vid EU:s gränser har tullmyndigheterna en privilegierad ställning för att vidta effektiva åtgärder. I den europeiska handlingsplanen för tullens bekämpning av intrång i immateriella rättigheter för perioden 2009–2012[58] anges att kommissionen och medlemsstaternas ska prioritera åtgärder för att stärka tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. I det sammanhanget lägger kommissionen fram ett förslag till en ny förordning som ska ersätta förordning nr (EG) 1383/2003, som syftar till att stärka skyddet för immateriella rättigheter samtidigt som förfarandena förenklas. En central EU-databas kallad Copis ska utvecklas för att lagra alla företags ansökningar om tullmyndigheternas ingripande, som avses i nämnda förordning. Nationella tullmyndigheter och kommissionen bör med gemensamma ansträngningar säkerställa ett effektivt skydd för immateriella rättigheter. Kommissionen ska till exempel inrätta en expertgrupp och ett nätverk av nationella kontaktpunkter i tullfrågor för att förebygga import av varor som gör intrång i immateriella rättigheter och som säljs över Internet.

Bekämpning av intrång i immateriella rättigheter vid gränserna innebär dessutom att export av olagliga varor till EU förebyggs. Kommissionen och medlemsstaterna har ett aktivt tullsamarbete med både ursprungsländer och andra konsumtionsländer genom särskilda initiativ som exempelvis handlingsplanen EU–Kina om tullsamarbete för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter. Handlingsplanen bör utgöra grunden för att minska antalet intrång i immateriella rättigheter inom den bilaterala handeln mellan EU och Kina.

Slutsatser

Alla former av immateriella rättigheter utgör hörnstenar i den nya kunskapsbaserade ekonomin. En stor del av de europeiska företagens värden, börsvärden och konkurrensfördelar kommer i framtiden att ligga i deras immateriella tillgångar. Immateriella rättigheter är kapitalet som livnär den nya ekonomin. Grunden för framgångsrika affärsmodeller ligger i bättre utnyttjande av portföljen immateriella rättigheter genom licenser och kommersiellt bruk.

Potentialen för den digitala inre marknaden där alla upphovsmän, tjänsteleverantörer och konsumenter gynnas och utvecklas får inte underskattas. EU måste snabbt utnyttja de mänskliga och tekniska resurser som står till förfogande för att inrätta en pulserande och konkurrenskraftig Internetmarknad för kreativa affärstransaktioner, som medger största möjliga spridning av digitala varor och tjänster som kommer alla till godo.

I denna övergripande strategi för immateriella rättigheter antas utmaningen. Fullgörandet av kommissionens ambitiösa arbetsprogram som anges ovan kommer att kräva hållbara åtaganden på Europaparlamentets, rådets, kommissionens och medlemsstaternas nivåer. Att fullt ut omvandla EU:s rika resurser i immateriella rättigheter till kapital kräver åtaganden för att utnyttja EU:s immateriella tillgångar fullt ut. Som det anges i initiativen ovan måste mer arbete utföras för att omvandla tillgångarna till sanna motorer för tillväxt och arbetstillfällen av hög kvalitet.

Eftersom nya utmaningar och nya prioriteringar uppstår i ljuset av erfarenheter och snabba tekniska och samhälleliga förändringar åtar sig kommissionen att se över strategin och dra lämpliga slutsatser i nära samarbete med intressenterna.

BILAGA: FÖRTECKNING ÖVER KOMMISSIONENS FRAMTIDA ÅTGÄRDER

Nr | Åtgärd | Beskrivning | Tidpunkt |

1 | Enhetligt patentskydd | Europaparlamentets och rådets förslag till förordningar om 1. ett enhetligt patentskydd och 2. översättningsarrangemang. | Kommissionen antog förslagen till punkterna 1 och 2 den 13 april 2011. |

2 | Valorisationsinstrument för immateriella rättigheter | Omfattande analys utifrån pågående förstudie och rapport till Europeiska rådet. | Rapporten ska läggas fram före utgången av 2011. |

3 | Översyn av förordningen om gemenskapsvarumärken och varumärkesdirektivet | Förslagen syftar till att inrätta ett mer effektivt, verkningsfullt och samstämt EU-system för varumärken. | Andra halvåret 2011 |

4 | Anonyma verk | Lagstiftningsförslag till direktiv om viss tillåten användning av anonyma verk. | Första halvåret 2011 |

5 | Multiterritoriell kollektiv förvaltning av upphovsrätt | Förslag till ett rättsligt instrument för att upprätta en europeisk ram för upphovsrättslicenser på Internet för att upprätta en stark ram för förvaltning av upphovsrätt på europeisk nivå. | Andra halvåret 2011 |

6 | Audiovisuella verk | Grönbok om offentligt samråd om olika frågor om distribution av audiovisuella verk på Internet. | Andra halvåret 2011 |

7 | Ytterligare åtgärder inom upphovsrättsområdet | Att rapportera efter samråden med intressenter och bedöma behovet av ytterligare åtgärder, så att den digitala inre marknadens fulla potential kommer EU-medborgare, tjänsteleverantörer av innehåll på Internet och rättighetshavare till godo. | 2012 |

8 | Avgifter för privat kopiering | Utnämning av en medlare på hög nivå med uppgift att förhandla fram en överenskommelse mellan intressenter om avgifter för privat kopiering. | Andra halvåret 2011 |

9 | Användargenererat innehåll | Samråd med intressenter. | Andra halvåret 2012 |

10 | Europeiska bestämmelser om upphovsrätt | Bedömning och diskussioner med intressenter och återrapportering. | 2012 och senare |

11 | Översyn av direktiv 2001/29/EG | Rapport om tillämpningen av direktiv 2001/29/EG i enlighet med artikel 12 i det direktivet | 2012 |

12 | Europeiskt observationscentrum för varumärkesförfalskning och pirattillverkning | Förslag till förordning om att tilldela byrån för harmonisering inom den inre marknaden (BHIM) vissa arbetsuppgifter som rör skyddet av immateriella rättigheter, inklusive sammankallandet av företrädare för den offentliga och privata sektorn i form av ett europeiskt observationscentrum för varumärkesförfalskning och pirattillverkning. | Maj 2011 |

13 | Rättigheter som kompletterar immateriella rättigheter | Studie för att bedöma ekonomiska och samhälleliga konsekvenser av intrång i företagshemligheter och av metoder för ”konkurrens i lagens utkant”, som exempelvis snyltande kopior, samt för att bedöma de ekonomiska fördelarna med en EU-harmonisering av lagstiftningen. | Slutet av 2012 |

14 | Andra geografiska beteckningar än jordbruksbeteckningar | Förstudie till ett EU-skydd för geografiska beteckningar för andra produkter än jordbruksprodukter. Studien ska innehålla en analys av aktuella lagstiftningsramar i medlemsstaterna, en djupgående utvärdering av intressenternas behov och potentiell ekonomisk inverkan på skyddet för andra geografiska beteckningar än jordbruksbeteckningar. | Andra halvåret 2012 |

15 | Översyn av direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter | Översyn av direktivet som syftar till att upprätta en ram för i synnerhet en mer effektiv bekämpning av intrång i immateriella rättigheter på internet vid källan. | Första halvåret 2012 |

16 | Ersättning av förordningen om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i immateriella rättigheter | Förslag till en ny tullförordning för att stärka tullmyndigheternas säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och för att skapa förutsättningar för effektiva åtgärder samtidigt som förfarandena förenklas. | Maj 2011 |

17 | Frivilliga åtgärder av intressenter, riktade mot intrång i immateriella rättigheter | Överenskommelse mellan intressenter (samförståndsavtal) om försäljning av förfalskade varor över Internet och förfaranden för uppföljning. | Samförståndsavtal undertecknat den 4 maj 2011, utvärdering och översyn runt mitten av 2012 |

18 | EU-databas Copis | Utveckling av en databas för att se till att företagens ansökningar om tullmyndigheternas ingripande förvaltas effektivt och för att sammanställa statistik över tullens kvarhållande av varor. | Första halvåret 2012 |

19 | Översyn av kommissionens strategi 2004 för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter i tredjeländer | Omdefinierad strategi för att anpassa den till senaste behov och utveckling, för att säkerställa högre standarder för tullmyndigheternas säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter i tredjeland och samarbete inom ramen för handelsavtal. | Slutet av 2011 |

[1] Se: Europa 2020-strategin (KOM (2010) 2020), den årliga tillväxtöversikten 2011 (KOM (2011) 11), digital agenda för Europa (KOM (2010) 245), inremarknadsakten (KOM (2011) 206) och Innovationsunionen (KOM (2010) 546).

[2] "The value of knowledge: European firms and the intellectual property challenge", en rapport från Economist Intelligence Unit, The Economist, January 2007. 53 procent av de svarande sade att utnyttjandet av immateriella rättigheter kommer att vara mycket viktigt eller avgörande för deras affärsmodeller om två år. 35 procent svarade att det redan var så vid tidpunkten för enkäten.

[3] The Work Foundation: The knowledge economy in Europe, rapport till Europeiska rådets vårmöte 2007.

[4] Källa: http://www.wipo.int/sme/en/documents/valuing_patents.htm.

[5] Källa: Ocean Tomo, citerad i "The 2011 drug patent 'cliff' and the evolution of IP evaluation" av Liza Porteus Viana, Intellectual Property Watch, 11/1 2011.

[6] Källa: Eurobrand Study 2009, Country Review, http://study.eurobrand.cc

[7] Källa: Eurostat.

[8] Program- och databasproduktion har den klart största andelen i upphovsrättsbranscherna och står för nästan en fjärdedel av branschernas omsättning.

[9] Bokförlagsbranschen har 135 000 heltidsanställda och bidrar med cirka 24 miljarder euro till EU:s bruttonationalprodukt, enligt Federation of European Publishers.

[10] IFPI hävdar att EU-marknaden för inspelad musik har ett värde på totalt cirka 6 miljarder euro. Marknaden för musikinspelningar står för cirka en femtedel av den totala musikmarknaden, som är värd närmare 30 miljarder euro.

[11] Produktion, distribution och visning av filmer samt uthyrning och försäljning av video står för 10 procent av upphovsrättsbranschens omsättning. Filmbranschen i Europa har drygt en miljon anställda som framställer över 1 100 filmer per år. Källa: Multi-Territory Licensing of Audiovisual Works in the European Union, KEA-studie, oktober 2010.

[12] EU:s konkurrenskraftsrapport 2010, kommissionens arbetsdokument, SEC(2010) 1276 slutlig.

[13] KOM (2010) 790 slutlig

[14] Rådets beslut 2011/167/EU den 10 mars 2011 om fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd (EUT L 76, 22.3.2011, s. 53.)

[15] KOM(2011)215 slutlig och KOM(2011)216 slutlig.

[16] Se punkt 2 och fotnot 5.

[17] Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar, EUT L 299, 8.11.2008, s. 1.

[18] Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken, EUT L 78, 24.3.2009, s. 3.

[19] Enligt IFPI:s musikrapport 2010 lägger en genomsnittlig europé mindre än 2 euro på digital musik. Motsvarande siffra för amerikaner är nästan 8 euro och för japaner 7 euro.

[20] EMusic, som är en ledande tjänsteleverantör verksam i 27 EU-stater och har en katalog på 10 miljoner ljudspår. Itunes finns i 15 EU-stater, 7digital och Vodafone finns i 12, Nokia (OviMusic) finns i 11 EU-stater, Youtube i 10 EU-stater, medan LastFM finns i 9 medlemsstater: http.//www.promusic.org/Content/GetMusicOnline/stores-europe.php.

[21] Direktiv 2001/29/EG den 22 maj 2011 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, EUT L167, 22.6.2001, s. 10.

[22] Exempel på sådana initiativ är Global Repertoire Database (GRD) och Automated Content Access Protocol (ACAP). Kommissionen stöttar redan ARROW (Accessible Registries of Rights Information and Orphan Works) som arbetar med att identifiera rättighetsinnehavare och klargöra rättighetsstatus för verk som kan vara exempelvis anonyma eller allmän egendom.

[23] Frågan togs upp i kommissionens grönbok Upphovsrätten i kunskapsekonomin och i efterföljande meddelande med samma rubrik (KOM(2008) 466 respektive KOM(2009) 532). Slutsatsen var att det behövdes ytterligare studier i frågan.

[24] Avgifter är kostnader som belastas inspelningsutrustning och tomma inspelningsmedier i några medlemsstater som har infört lagstadgade undantag för privat kopiering. Enligt Econlaw (2007) har 453 miljoner euro i avgifter för privat kopiering betalats in för digitala utrustningar och tillbehör under 2006 i EU.

[25] Utgångna verk skiljer sig från anonyma verk i det att deras upphovsmän eller utgivare är kända, men boken finns inte tillgänglig i de traditionella eller nya elektroniska handelskanalerna. Med anonyma verk avses verk där upphovsmannen är okänd eller om han/hon är känd inte kan lokaliseras.

[26] http://www.europeana.eu/portal/

[27] http://ec.europa.eu/internal_market/copyright/copyright-infso/copyright-infso_en.htm#otherdocs

[28] I den digitala agendan för Europa (s. 23) fastställs att kunskapsöverföring bör bedrivas effektivt och stödjas genom lämpliga finansieringsinstrument samt att offentligfinansierad forskning bör ges en omfattande spridning genom publicering med fri tillgång till vetenskapliga data och uppsatser. Kommissionen kommer att främja öppen tillgång till resultaten av offentligt stödd forskning. Den kommer att göra den öppna tillgången till publikationer till en överordnad princip för de projekt som finansieras av EU:s forskningsramprogram.

[29] KOM(2008) 464 slutlig.

[30] Direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt), EGT L 272, 13.10.2001, s. 32.

[31] Vissa medlemsstater får göra undantag från att tillämpa rätten till ersättning vid vidareförsäljning av verk av avlidna artister, som löper ut den 1 januari 2012. Handeln med verk som lyder under efterträdande rättsinnehavares rätt till ersättning vid vidareförsäljning är fyra gånger större än handeln med verk av levande artister. Under dessa förhållanden ska kommissionens rapport vara framåtblickande.

[32] Med företagshemligheter avses know-how som inte är registrerad eller ännu inte har registrerats som industriell äganderätt, men som i verkligheten eller potentiellt är värdefull för ägaren. Den är inte känd för allmänheten som inte heller med lätthet kan fastställa den, och ägaren har gjort rimliga ansträngningar för att hemlighålla den.

[33] Se till exempel Bundesministerium des Innern, Verfassungsschutzbericht 2009, som finns tillgänglig på http://www.bmi.bund.de/SharedDocs/Downloads/DE/Broschueren/2010/vsb2009.pdf?__blob=publicationFile.

[34] Forrester Consulting (undersökning som genomfördes för RSA och Microsoft), ”The Value of Corporate Secrets: How Compliance and Collaboration Affect Enterprise Perceptions of Risk.”, mars 2010, som finns tillgänglig på http://www.rsa.com/go/press/RSATheSecurityDivisionofEMCNewsRelease_4510.html.

[35] I vissa jurisdiktioner kallade ”exakta kopior”.

[36] Med begreppet ”förfalskningar och piratkopiering” avses varje intrång i immateriella rättigheter enligt uttalandet från kommissionen om artikel 2 i direktiv 2004/48/EG, EUT L 94, 13.4.2005, s. 37.

[37] OECD, Magnitude of counterfeiting and piracy of tangible products – November 2009 update, http://www.oecd.org/document/23/0,3343,en_2649_34173_44088983_1_1_1_1,00.html.

[38] http://ec.europa.eu/taxation_customs/customs/customs_controls/counterfeit_piracy/statistics/

[39] CEBR (2000), The Impact of Counterfeiting on four main sectors in the European Union, Centre for Economic and Business Research, London.

[40] Se till exempel Europol, ”OCTA 2011 – EU Organised Crime Threat Assessment”, http://www.europol.europa.eu/publications/European_Organised_Crime_Threat_Assessment_(OCTA)/OCTA_2011.pdf.

[41] Direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, EUT L 157, 30.4.2004, s. 16.

[42] Rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheters ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter, EUT L 196, 2.8.2003, s. 7.

[43] Se kommissionens meddelande KOM(2009) 467 av den 11 september 2009 om att stärka säkerställandet av skydd för immateriella rättigheter på den inre marknaden.

[44] KOM(2010) 779. http://ec.europa.eu/internal_market/iprenforcement/directives_en.htm.

[45] Enligt en Eurobarometerstudie som GD MARKT genomförde (se http://ec.europa.eu/public_opinion/) är endast mellan 55 procent (LT och DK) och 84 procent (FR) av konsumenterna medvetna om att det finns EU-bestämmelser om varumärkesförfalskningar och piratkopiering. Det var betydligt lägre medvetenhet än inom andra politiska områden. Enligt studien hade dessutom en av fem EU-medborgare vid minst ett tillfälle oavsiktligt köpt en förfalskad produkt.

[46] Europaparlamentets resolution av den 22 september 2010, 2009/2178(INI).

[47] Se http://ec.europa.eu/internal_market/iprenforcement/documents_en.htm.

[48] http://ec.europa.eu/internal_market/iprenforcement/directives_en.htm.

[49] Rätt till immateriell egendom erkänns som en grundläggande rättighet i artikel 17.2 i stadgan.

[50] http://ec.europa.eu/internal_market/iprenforcement/stakeholders_dialogues_en.htm#Sale.

[51] http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P7-TA-2010-0340+0+DOC+XML+V0//SV.

[52] EUT C 129, 26.5.2005.

[53] I linje med artikel 21 i EUF-fördraget och artikel 208 i EUF-fördraget.

[54] Artikel 7 i TRIPs-avtalet. Kommissionen kommer att fullt ut stödja genomförandet av de utfästelser den gjort i Istanbul den 13 mars 2011 med avseende på att erbjuda flexibla lösningar för skydd av folkhälsan och, i synnerhet, för att främja tillgång till läkemedel för alla samt att uppmuntra beviljande av bistånd till utvecklingsländer i detta hänseende, men samtidigt säkerställa att varje sådan flexibel lösning är väl avvägd med avseende på rättighetsinnehavarnas legitima rättigheter.

[55] Se till exempel ADE:s slutsatser i studien ”Evaluation of the Intellectual Property Rights Enforcement Strategy in Third Countries”, november 2010, som kommissionens generaldirektorat för handel beställde, http://trade.ec.europa.eu/doclib/cfm/doclib_section.cfm?sec=180&langId=en .

[56] Acta-avtalet (återfinns på http://ec.europa.eu/trade/creating-opportunities/trade-topics/intellectual-property/anti-counterfeiting/) bygger på Trips-avtalet från 1994 om förbättring av globala standarder för säkerställande av skyddet av immateriella rättigheter. I Acta-avtalet fastställs hur företag och enskilda personer kan säkerställa sina rättigheter i domstol, vid gränser och på Internet.

[57] Projekt ”Global Access in Action”, utvecklat av World Economic Forum Global Agenda Council om immateriella rättigheter, med stöd av Wipo samt andra offentliga och privata aktörer, http://globalaccessinaction.org.

[58] Rådets resolution av den 16 mars 2009, EUT C 71, 25.3.2009, s. 1.