Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller handelsnormer”

KOM(2010) 738 slutlig – 2010/0354 (COD)

2011/C 218/23

Föredragande: Antonio POLICA

Europaparlamentet och rådet beslutade den 27 januari 2011 respektive den 18 januari 2011 att i enlighet med artikel 43.2 och för avdelning II även artikel 118.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller handelsnormer”

KOM(2010) 738 slutlig – 2010/0354 (COD).

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 6 april 2011.

Vid sin 471:a plenarsession den 4–5 maj 2011 (sammanträdet den 4 maj 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 152 röster för, 5 röster emot och 10 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning av EESK:s synpunkter och rekommendationer

1.1   EESK ser positivt på kommissionens förslag att skapa en konsekvent kvalitetspolitik för jordbruksprodukter som kan hjälpa jordbrukarna att bättre informera om jordbruksprodukternas kvalitet, egenskaper och särdrag samt garantera att konsumenterna får adekvat information. Dessutom är kommittén övertygad om att kvalitetspaketet kan bidra till att öka möjligheterna att skapa arbetstillfällen och företag i landsbygdsområdena och motverka avfolkningen för att på så sätt bidra till bevarandet av de kulturella särdragen, ett bättre förhållande mellan människa och miljö samt en sundare förvaltning av naturresurserna.

1.2   Kommittén välkomnar en förbättring av systemen för kvalitetsmärkning av jordbruksprodukter (ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter) i syfte att förenkla och standardisera kraven och förstärka själva modellen. Kommittén vill dessutom se ett förstärkt skydd mot illojala handelsmetoder och anser att ett allmänt införande av handelsnormer kan bidra till en sådan utveckling.

1.3   Som EESK framhållit även i tidigare yttranden (1), anser kommittén att spårbarheten, dvs. att kunna följa en produkt genom hela livsmedelskedjan från produktion till försäljning, är ett viktigt instrument som gör det möjligt att på ett effektivt sätt tillämpa de riktlinjer som kommer att antas när väl de särskilda handelsnormerna har införts. Det räcker inte med informationen på etiketten, utan man måste även kunna garantera en objektiv kontroll av denna information.

1.4   Förutom att garantera informationens korrekthet med hjälp av effektiva spårbarhetsinstrument, bör man även öka och förbättra effektiviteten hos dessa instrument genom att på etiketten ange klara, fullständiga och begripliga uppgifter och hitta den rätta balansen mellan konsumenternas rätt till fullständiga uppgifter och den faktiska läsbarheten, som hänger samman med de tryckta bokstävernas storlek, för att därigenom undvika alltför komplexa, tekniska eller utförliga uppgifter som skulle kunna förvirra konsumenten eller avhålla denne från att läsa uppgifterna.

1.5   För att man ska kunna garantera att kontrollerna genomförs på ett korrekt och effektivt sätt rekommenderas att även fakturor och alla övriga dokument som åtföljer produkterna ska innehålla viss basinformation som anges i handelsnormerna för en viss sektor eller produkt. Särskild vaksamhet krävs när det gäller produkter från tredjeländer, som importeras till EU, för att motverka och förebygga otillbörliga affärsmetoder (2).

1.6   Det kontrollnät som krävs för att man ska kunna se till att produkterna uppfyller de fastställda kraven och för att lämpliga administrativa påföljder ska kunna tillämpas för de fall handelsnormerna inte uppfylls bör åtföljas av ansträngningar och initiativ för att skapa ett ökat ansvarstagande hos sektorns aktörer och för att främja och sprida en kultur präglad av respekt för reglerna.

1.7   Kommittén konstaterar att förslaget att utnyttja instrumentet med delegerade akter för att reglera området för handelsnormer ligger i linje med den förenkling av lagstiftningen som föreskrivs i Lissabonfördraget och även med artikel 290 i EUF-fördraget. Det överensstämmer dessutom med den strategi som kommissionen hittills tillämpat och som kommittén accepterat i liknande situationer (3). Detta instrument bör dock användas med stor försiktighet. Det får bara användas mycket selektivt i vissa särskilda fall, annars kan det orsaka störningar i sektorer som redan regleras av särskilda handelsnormer, i första hand sektorn för ”färsk frukt och färska grönsaker” (4).

1.8   När det gäller de uppgifter som måste anges i märkningen är det utan tvivel positivt att ett rättsligt krav införs som ålägger alla sektorer att ange ”produktionsplatsen” (5). På så sätt uppfyller man konsumenternas krav på öppenhet och information och undviker andra potentiellt vilseledande hänvisningar. Däremot verkar förslaget att fastställa ”lämplig geografisk nivå” från fall till fall inte särskilt logiskt. I linje med det som kommittén delvis tidigare har uttryckt önskemål om (6), vore det att föredra att märkningen angav ”produktionsplatsen”, varmed förstås odlings- eller produktionsorten, dvs. ursprungslandet för jordbruksprodukter som inte är bearbetade eller som används vid beredningen av ett livsmedel.

1.9   Europaparlamentet och rådet har förklarat sig vara villiga att reglera och ge rättsligt skydd till EU-medborgarnas baslivsmedel. I detta avseende har EU redan tidigare gjort mycket och man har nu mer omfattande tekniska/juridiska befogenheter för att kunna göra detta igen. Kommittén motsätter sig framför allt en automatisk anpassning till gällande handelsnormer som antagits av andra internationella organisationer (7) utan föregående analys och utvärdering i syfte att bedöma hur effektiva de är samt deras överensstämmelse med det nya regelverket.

1.10   Kommittén stöder proportionalitetsprincipen som ingår som en komponent i förslagets rättsliga aspekter, men ställer sig dock tveksam till en tillämpning av denna princip i kombination med fakultativa kvalitetsbeteckningar, eftersom detta skulle kunna leda till mindre strikta kontroller och en försämrad regelefterlevnad. Målet bör alltid vara att förenkla och minska byråkratin och samtidigt upprätthålla ett adekvat kontrollsystem för att skydda konsumenterna.

1.11   Åtgärderna i förslaget skulle få större effekt om de fick allmän spridning genom att man vänder sig till konsumenterna direkt och via organisationer som företräder olika konsumentintressen. Massmedierna används i stor utsträckning till att stimulera försäljningen, men utnyttjas inte tillräckligt mycket för att informera EU-medborgarna om de regler som skyddar dem så att de blir mer medvetna om olika alternativ när de ska köpa en vara.

2.   Inledning – kommissionens dokument

2.1   Kvalitetspaketet har till syfte att förbättra såväl EU:s bestämmelser om jordbruksprodukternas kvalitet som de nationella och privata certifieringsordningarnas funktion, så att de blir enklare, öppnare och lättare att förstå, lättare att anpassa till förändringar och mindre tungrodda för producenter och förvaltningar.

2.1.1   Kvalitetspaketets utformning ligger i linje med EU:s övriga politik. I kommissionens nyligen framlagda meddelande om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 framhålls bl.a. behovet av en fortsatt diversifiering av jordbruket i landsbygdsområdena och av ökad konkurrenskraft. Även i meddelandet ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” framhålls en konkurrenskraftigare ekonomi som ett strategiskt mål inom ramen för EU:s prioriteringar, och kvaliteten lyfts fram som en av det europeiska jordbrukets starkaste konkurrensfördelar.

2.2   År 2009 offentliggjorde kommissionen sitt meddelande om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter (KOM(2009) 234 slutlig) som innehöll följande strategiska riktlinjer:

2.3   Kvalitetspaketet omfattar följande:

2.4   Ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar:

Genom förslaget behålls och stärks kvalitetsordningen för jordbruksprodukter och livsmedel, men det berör inte ordningarna för geografiska beteckningar för vin, aromatiserade drycker och spritdrycker. Det aktuella registreringsförfarandet innebär dessutom att tidsfristerna kortas, att en rad gemensamma minimikrav för de offentliga kontrollerna införs och att förordningens användningsområde behålls (produkter som är avsedda som livsmedel och andra produkter).

2.5   Garanterade traditionella specialiteter:

Ordningen för reservering av namn på garanterade traditionella specialiteter behålls, men möjligheten att registrera namn utan att reservera dem utgår. Registreringssystemet förenklas, traditionskriteriet har utsträckts till 50 år och ordningen begränsas till färdiglagade rätter och bearbetade produkter.

2.6   Fakultativa kvalitetstermer:

Förslaget syftar till att inlemma de fakultativa kvalitetstermerna i förordningen, eftersom dessa framhåller mervärdesskapande egenskaper, och att stödja vissa specifika handelsnormer (kött från frigående fjäderfä, blomhonung, kallpressad olivolja) med en anpassning till EUF-fördragets lagstiftning.

2.7   Handelsnormer:

Enligt förslaget ska kommissionen normalt anta handelsnormer med hjälp av delegerade akter. För alla sektorer fastställs en rättslig grund som föreskriver en obligatorisk angivelse av jordbruksorten på etiketten, på lämplig geografisk nivå och med hänsyn till de specifika förhållandena inom varje sektor. En undersökning från fall till fall kommer att genomföras, med början i mjölksektorn.

2.8   Enligt förslaget ska nationella behöriga myndigheter ansvara för övervakningen av samtliga regelsystem. Tillsynen över medlemsstaternas kontrollinsatser bör ske på så hög nivå som möjligt, dvs. på EU-nivå, så att trovärdigheten i fråga om de regler som gäller för livsmedelsprodukter kan upprätthållas inom hela EU, i linje med de principer som förslagen i ovannämnda förordning baseras på.

3.   Allmänna synpunkter

3.1   Kommissionens förslag, som innebär dels att producenterna ska ha tillgång till lämpliga instrument för att kunna informera konsumenterna om produktegenskaper och produktionsmetoder, dels att producenterna skyddas mot otillbörliga affärsmetoder, är ett viktigt steg i en hel rad beslut som rör produktkvalitet.

3.2   Spårbarheten är ett viktigt instrument för att följa en produkt i produktionskedjan, och bidrar tillsammans med uppgifterna på etiketten till att ge konsumenten tydlig, fullständig och begriplig information om den saluförda produkten. Spårbarhetsinstrumentet ska således bestå av samtliga intyg, registreringar och handelsdokument som styrker samtliga processer och transaktioner. Denna dokumentation ska finnas tillgänglig hos alla aktörer i produktionskedjan och kunna presenteras på begäran från kontrollorganen.

3.3   Enligt förslaget ska medlemsstaterna utifrån en riskanalys genomföra kontroller för att se till att produkterna uppfyller såväl befintliga som framtida krav och besluta om lämpliga administrativa påföljder. Kommittén rekommenderar att man främjar bibehållandet av ett effektivt nätverk för kontrollorgan, så att man kan ta till vara och bygga vidare på den kompetens som finns inom de olika nationella kontrollmyndigheter som redan i dag arbetar med frågor rörande respekten för handelsnormer inom de sektorer där sådana normer redan införts.

3.4   Parallellt med ett övervakningssystem baserat på kontroller och analyser anser kommittén att det även behövs insatser och initiativ för att öka ansvarstagandet hos de olika aktörerna inom denna sektor och för att främja och sprida en kultur präglad av respekt för reglerna.

3.5   När det gäller de hänvisningar till ”produktionsplatsen” som ska anges i märkningen är förslaget alltför allmänt hållet och anger endast att de ska anges på ”lämplig geografisk nivå” som ska fastställas från fall till fall. Om denna parameter bibehölls, skulle det i värsta fall kunna leda till att en livsmedelsprodukt endast är märkt med ”producerat i EU”. Detta skulle utesluta ett tredjeland som ursprungsland, men knappast ligga i linje med den lovvärda målsättningen att förbättra informationen och öppenheten gentemot konsumenterna som de föreslagna handelsnormerna är tänkta att bidra till.

3.6   Den utbredda användningen av delegerade akter som anges i förslaget till ändring/integration av befintliga eller föreslagna handelsnormer medger för tillfället inte en tillräckligt djupgående analys av frågan i dess helhet. Det är positivt att kommissionen utförligt har beskrivit det allmänna innehållet i de handelsnormer som planeras för framtiden tillsammans med en översikt över de krav rörande uppgifter, information och beteckningar som ska gälla för allt som avser hantering, bearbetning och transporter av den saluförda produkten. Den positiva bedömning som gjorts av normernas genomförbarhet och som stöds av de konsekvensanalyser som genomförts, kan emellertid ännu inte bekräftas i praktiken, framför allt inte normernas effektivitet när det gäller tillämpningen per kategori och produkt. Denna bedömning kan göras först efter det att normerna tillämpats i praktiken.

3.7   Förslagen i kvalitetspaketet ingår i ett gemensamt integrerat kvalitetsprojekt. Detta betyder att de olika instrumenten ska betraktas som komplement till varandra och att de ska fungera fullständigt samordnat. Det är därför nödvändigt att kontrollera att en eventuell ändring av något av instrumenten inte får negativa eller oönskade återverkningar på de övriga instrumenten.

4.   Särskilda synpunkter

4.1   När det gäller genomförandet av målet för kvalitetspolitiken verkar innehållet i art. 112b 3 ologiskt, då en produkt ska anses vara a priori förenlig med den allmänna handelsnormen om den produkt som är avsedd att saluföras är förenlig med en tillämplig norm, i lämpliga fall antagen av någon av de internationella organisationer som förtecknas i bilaga XIIb. Kommittén är följaktligen emot en sådan bestämmelse i och med att den inte ger möjlighet till en effektiv undersökning av den faktiska överensstämmelsen med allmänna och specifika handelsnormer, något som är väsentligt om man vill värna om EU-medborgarna och konkurrenskraften.

4.2   När det gäller de undantag som föreslås i artikel 112 k ges inte någon tillfredsställande förklaring till varför de nationella myndigheterna ska kunna göra undantag eller låta nationella bestämmelser fortsätta att gälla, t.ex. för bredbara fetter och vissa oenologiska metoder. Om avsikten med undantagen är att formalisera redan existerande praxis och att förhindra att det uppstår allt fler system som kan undantas från framtida handelsnormer stöder kommittén förslaget, men vill i så fall att texten förtydligas så att denna tolkning bekräftas.

4.3   Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 innebär att det blir möjligt för kommissionen att med hjälp av lagstiftningsinstrumentet delegerade akter anta särskilda handelsnormer för alla de livsmedelsprodukter som anges i bilaga I till förslaget samt för jordbruksalkohol. Detta instrument bör dock användas med stor försiktighet, och endast i specifika fall. Annars kan störningar uppstå i sektorer som redan nu regleras av särskilda handelsnormer, i första hand sektorn för ”färsk frukt och färska grönsaker”.

4.4   Slutligen vill kommittén påpeka att de strykningar och tillägg som görs i den ursprungliga förordningen (EG) nr 1234/2007 är mycket komplicerade och att de måste beskrivas på ett mycket klart och tydligt sätt så att det blir lättare för slutanvändarna, dvs. producenter och konsumenter i första hand, att läsa och förstå dem. Därmed underlättas även en korrekt och enhetlig tillämpning av normerna.

(1)  EUT C 18, 19.1.2011, s. 5–10”EU:s jordbruksmodell: produktkvalitet och konsumentupplysning som konkurrensmedel”.

(2)  EUT C 100, 30.4.2009, s. 60–64”Hälsosäkerhet vid import av jordbruks- och livsmedelsprodukter”.

(3)  EUT C 107, 6.4.2011, s. 30–32”Stöd för landsbygdsutveckling från EJFLU – System för direktstöd inom GJP”.

(4)  Förordning (EG) nr 1580/2007, ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1221/08.

(5)  KOM(2010) 738 slutlig – art. 112e 3 c.

(6)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 81, punkt 1.3 och EUT C 354, 28.12.2010, s. 35, punkt 5.5.18.

(7)  KOM(2010) 738 slutlig, artikel 112b 3 och bilaga XIIb.