3.5.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/8

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Europeiska socialfonden efter 2013”

(förberedande yttrande)

2011/C 132/03

Föredragande: Xavier VERBOVEN

Medföredragande: Miguel Ángel CABRA DE LUNA

Den 7 oktober 2010 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Europeiska socialfonden efter 2013”

(förberedande yttrande).

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 24 februari 2011.

Vid sin 470:e plenarsession den 15–16 mars 2011 (sammanträdet den 15 mars 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 172 röster för, 1 röst emot och 7 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén framhåller följande:

1.1	Principerna om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt om solidaritet är inskrivna i fördraget och utgör två av de viktigaste grundpelarna för integrationen av medborgarna och territorierna. Följaktligen bör dessa principer stå i centrum för diskussionerna om EU:s framtida budget.

1.2

Sammanhållningspolitiken ska inte bara minska skillnaderna mellan regionerna, utan även bidra till att minska de sociala ojämlikheter som drabbar vissa befolkningsgrupper genom att främja ett samhälle med full sysselsättning, lika möjligheter, social integration och sammanhållning, dvs. mer allmänt den europeiska sociala modellen. Europeiska socialfonden (ESF) bör fortsätta att vara en strukturfond som utgör en del av Europeiska unionens sammanhållningspolitik.

1.3

ESF är det främsta verktyget för att stödja genomförandet av den europeiska strategin för sysselsättning, och fonden bör även i framtiden vara ett effektivt verktyg för att investera i de mänskliga resurserna och stödja en hög sysselsättningsgrad med arbeten av hög kvalitet samt social integration inom ramen för Europa 2020-strategin. Med hänsyn till det rådande ekonomiska läget bör ESF därför fortsätta att vara ett viktigt strategiskt och ekonomiskt instrument och ges utökade resurser motsvarande de växande utmaningar som fonden kommer att möta (högre arbetslöshetsnivåer). Resurstillskottet bör motsvara ökningen av EU:s allmänna budget, dvs. 5,9 % i enlighet med vad som föreslås av kommissionen beträffande den allmänna ökningen av EU:s budget 2011.

1.4

I denna tid av ekonomisk kris är det särskilt viktigt att Europeiska rådet har beslutat att förstärka ESF:s roll. Arbetsmarknadspolitiken och den sociala politiken bör även i fortsättningen utgöra den övergripande ramen för ESF. Satsningarna bör gälla både utvecklingen av de mänskliga resurserna, förbättringen av kompetensen och återintegreringen av friställda arbetstagare på arbetsmarknaden. För att förbättra EU:s konkurrenskraft och förverkliga Europa 2020-strategins mål bör tonvikten dock ligga på att skapa arbeten av hög kvalitet, på hållbar utveckling och på att integrera socialt utsatta grupper på arbetsmarknaden och i samhället, bl.a. ungdomar, kvinnor, invandrare, långtidsarbetslösa, de som står längst från arbetsmarknaden, äldre, funktionshindrade personer och etniska minoriteter.

1.5

Erfarenheterna av utnyttjandet av ESF bör användas för att stödja EU:s ekonomiska återhämtning och ekonomiska tillväxt. Detta bör ske genom ett förbättrat stöd till små och medelstora företag, mycket små företag och aktörer i den sociala ekonomin som beaktar målen inom ramen för ESF samt genom sociala förbättringar, både i fråga om att bevara och skapa arbeten av hög kvalitet och att främja social integration, i synnerhet genom arbete.

1.6

ESF bör i egenskap av EU:s instrument för investering i mänskliga resurser stödja de tre prioriteringarna i Europa 2020-strategin, nämligen smart tillväxt, hållbar tillväxt och tillväxt som omfattar alla. Sysselsättning, utbildning, aktiv integration och jämställdhetspolitiken är de viktigaste faktorerna när det gäller att ge människor ökade möjligheter genom att utveckla deras kunskaper och kvalifikationer, främja en innovationskultur, öka sysselsättningsgraden samt gynna en arbetsmarknad som är öppen för alla.

1.7	Partnerskapsprincipen, där partnerskapet innefattar arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället, utgör den viktigaste garantin för att insatserna inom strukturfonderna och särskilt Europeiska socialfonden ska fungera väl.

1.8	Det är viktigt att dra lärdom av arbetsmarknadsparternas roll i den sociala dialogen – och av de icke-statliga organisationernas roll i partnerskapet – för att motverka följderna av den ekonomiska krisen och uppnå resultat.

1.9	Principerna om partnerskap, icke-diskriminering och tillgänglighet samt hållbar utveckling (1) bör vidmakthållas och förstärkas för att konsolidera de goda resultat som uppnåtts under den senaste programperioden.

1.10

I bestämmelserna om strukturfonderna bör man tydligt ange partnerskapsprincipen samt ovannämnda principer i stället för att hänvisa till gällande nationella bestämmelser och praxis. Man bör också klart definiera varje partnerskaps funktion, och kraftigt förstärka uppföljningskommittéernas ställning i förhållande till de behöriga nationella och regionala myndigheterna när det gäller deras roll i samband med planering, genomförande och uppföljning.

1.11

EESK instämmer i att utvärderingen av användningen av medlen bör förbättras liksom prestationerna och resultaten. För att åstadkomma detta är det dock viktigt att fastställa indikatorer samt att ha både kvantitativa och kvalitativa mått som gäller hela förfarandet för att genomföra sammanhållningspolitiken.

1.12	Konsekvensen bör säkerställas mellan de prioriteringar som fastställs på olika nivåer, dvs. såväl nationellt, regionalt som lokalt.

1.13

Samverkan bör förstärkas med Europeiska regionala utvecklingsfonden och andra fonder, inom vilka principerna om partnerskap, icke-diskriminering och hållbarhet bör betonas i högre grad. Överlappning bör undvikas mellan ESF och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, och samordningen bör säkerställas eftersom åtgärderna inom ramen för ESF är förebyggande medan globaliseringsfondens insatser är av korrigerande karaktär.

1.14

En mängd förbättringar bör göras av genomförandeförfarandena och de praktiska rutinerna för att få tillgång till ESF-finansiering. Framför allt bör byråkratin minskas kraftigt och snabbare betalningssystem införas för att minimera de finansiella kostnaderna för dem som genomför programmen. Man bör även förenkla förfarandena för fakturering och avstämning av räkenskaperna genom att exempelvis utnyttja schablonbelopp.

1.15

ESF bör i framtiden garantera tillräckliga resurser för genomförandet av Europa 2020-strategin med hjälp av innovativa finansieringsformer (2), t.ex. direkta anslag till riktade insatser på områdena sysselsättning och social integration för de mest sårbara grupperna eller personer som löper risk att utestängas.

1.16

Arbetsmarknadernas parter och det civila samhället har en viktig roll att spela i översynen, genomförandet och utvärderingen av ESF. Därför kommer EESK i framtiden att kontinuerligt följa upp utnyttjandet av ESF, och på så sätt bidra till en förbättring av den viktiga faktor i beslutsprocessen som utgörs av kommunikationen mellan EU-institutionerna, arbetsmarknadsparterna och alla aktörer i det civila samhället.

2.   Bakgrund: den diskussion som kommissionen inlett om Europeiska socialfondens framtid

2.1   De program som ESF finansierar under perioden 2007–2013 har nu genomförts till hälften.

2.2   Kommissionen har lagt fram sina huvudriktlinjer för EU:s framtida budgetram i ”Översyn av EU:s budget” (KOM (2010) 700 slutlig) och för strukturfonderna i slutsatserna i den femte rapporten om sammanhållningen (KOM (2010) 642 slutlig).

2.3   ESF:s framtid bör planeras med beaktande av Lissabonfördraget. I enlighet med den nya artikel 9 ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.

2.4   Den ändrade artikel 175 omfattar numera territoriell sammanhållning. Som det främsta europeiska finansieringsinstrumentet för att stödja mänskliga resurser kommer ESF att fortsätta att bidra till uppnåendet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, i enlighet med vad som anges i artikel 162 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

2.5   Den nya politiska ramen för det kommande decenniet – Europa 2020-strategin – bekräftades av Europeiska rådet den 17 juni 2010. EU har därmed åtagit sig att uppnå en sysselsättningsgrad på 75 % för befolkningen i åldrarna 20–64 år, att sänka andelen ungdomar som slutar skolan i förtid till under 10 %, att se till att minst 40 % av den yngre generationen har avslutad högre utbildning, att minska antalet personer som hotas av fattigdom med 20 miljoner och att öka de privata och offentliga investeringarna i forskning och utveckling till 3 % av BNP (3).

2.6   Kommissionen kommer under 2011 att föreslå en ny budgetram för perioden efter 2013, en ram som ska åtföljas av lagstiftningsförslag om strukturfonderna, inklusive Europeiska socialfonden. Den 19 oktober 2010 lade kommissionen därför fram ett meddelande om översyn av EU:s budget. Detta bör vara rätt tillfälle att ge en nystart åt ESF och införa förändringar. ESF:s synlighet och särdrag bör stärkas i EU:s nya budgetram.

2.7   I kommissionens femte rapport om den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, som offentliggjordes den 10 november 2010, presenteras alternativ för den framtida sammanhållningspolitiken.

2.8   När det gäller ESF:s framtid har diskussioner inletts med särskilda undersökningar som underlag.

2.9   Vidare antog Europeiska socialfondskommittén ett yttrande den 3 juni 2010 och kommissionen arrangerade en konferens den 23–24 juni 2010.

2.10   Den 7 oktober 2010 begärde kommissionen att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén skulle utarbeta ett förberedande yttrande för att analysera de frågor som togs upp i Europeiska socialfondskommitténs yttrande.

2.11   Diskussionerna gäller följande fem frågor:

—	Vilket mervärde har ESF jämfört med strikt nationella finansieringsinstrument?

—	Vilka uppgifter och prioriteringar bör ESF ha i samband med Europa 2020-strategin?

—	Hur ska man säkerställa ESF:s geografiska och tematiska koncentration?

—	Hur ska man uppnå en maximal synergi med de övriga fonderna, särskilt med Europeiska regionala utvecklingsfonden?

—	Vilket genomförandesystem ska användas för att uppnå en förvaltning som är både effektivare och enklare?

2.12   Med hänsyn till att arbetstillfällen för närvarande tenderar att gå förlorade i EU borde ESF dessutom spela en ännu mer framträdande roll i den europeiska sammanhållningspolitiken. Därför bör dess budget ökas betydligt, dvs. med minst 5,9 % såsom Europeiska kommissionen har föreslagit som allmän ökning av EU:s budget 2011.

3.   Allmänna synpunkter på Europeiska socialfondens framtid

3.1   De sammanhållnings- och solidaritetsprinciper som föreskrivs i fördraget utgör de två av de viktigaste grundpelarna för integrationen av medborgarna och territorierna. Följaktligen bör dessa principer stå i centrum för diskussionerna om EU:s framtida budget.

3.2   I Lissabonfördraget bekräftas dessa principer bland annat i artikel 174 som föreskriver följande: ”För att främja en harmonisk utveckling inom hela unionen ska denna utveckla och fullfölja sin verksamhet för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning.”

3.3   I fördraget understryks framför allt följande: ”Unionen ska särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna.” Detta mål har blivit ännu viktigare efter de två senaste utvidgningarna av EU.

3.4   I EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som blivit rättsligt bindande efter det att den införlivats i fördraget, föreskrivs att EU med den territoriella sammanhållningen ska främja den sociala sammanhållningen genom att garantera alla medborgare sociala rättigheter oberoende av deras region eller nationalitet samtidigt som all diskriminering förbjuds och insatser görs för lika möjligheter m.m.

3.5   Sammanhållningspolitiken ska inte bara minska skillnaderna mellan regionerna utan även genom en inriktning på individerna främja ett samhälle med full sysselsättning, lika möjligheter, social integration och sammanhållning i EU, dvs. mer allmänt den europeiska sociala modellen.

3.6   Europeiska rådet har bestämt att strukturfonderna är de finansiella instrument som behövs för att genomföra Lissabonstrategin. Med Lissabonstrategin som utgångspunkt har insatserna inriktats på dem som har lägst kvalifikationer och störst svårigheter att få tillgång till den aktiva nationella arbetsmarknadspolitiken (4). I detta sammanhang är Europeiska socialfonden det främsta verktyget för att stödja genomförandet av den europeiska strategin för sysselsättning. Fonden bör även i framtiden vara ett effektivt verktyg för att garantera en hög sysselsättningsgrad med arbeten av hög kvalitet samt social integration inom ramen för Europa 2020-strategin.

3.7   Den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen måste även i fortsättningen stå i centrum för Europa 2020-strategin, så att all kraft och förmåga satsas på att genomföra strategin. Strukturfonderna är centrala verktyg för att uppnå prioriteringarna för det som kallas ”smart och hållbar tillväxt för alla” i medlemsstaterna, regionerna och territorierna. Därför bör EFS fortsätta att vara ett viktigt strategiskt och ekonomiskt instrument för att höja sysselsättningsgraden och öka den sociala integrationen.

3.8   Partnerskapsprincipen, som inbegriper arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället (5), utgör den viktigaste garantin för att åtgärderna inom ramen för strukturfonderna och särskilt Europeiska socialfonden ska fungera väl.

3.9   Det är viktigt att dra lärdom av arbetsmarknadsparternas roll i den sociala dialogen – och av de icke-statliga organisationernas roll i partnerskapet – för att motverka följderna av den ekonomiska krisen och uppnå resultat.

3.10   Utvärderingen av användningen av medlen bör förbättras liksom prestationerna och resultaten. För att åstadkomma detta är det dock viktigt att fastställa indikatorer samt att ha både kvantitativa och kvalitativa mått som gäller hela förfarandet för att genomföra sammanhållningspolitiken. För närvarande försöker man garantera utgifternas riktighet, inte deras effektivitet. Dessa båda syften bör kombineras samtidigt som den administrativa bördan minskas och återställs till en rimlig nivå i enlighet med proportionalitetsprincipen.

3.11   Under den rådande ekonomiska krisen bör den europeiska sysselsättningsstrategin återigen stå i centrum för EU:s prioriteringar, och mer medel bör frigöras för att skapa och upprätthålla fler och bättre arbeten för alla. Arbetsmarknadspolitiken bör fortsätta att utgöra den övergripande ramen för ESF.

3.12   Europeiska rådets beslut om sammanhållningspolitikens bidrag till den ekonomiska återhämtningsplanen är en klart positiv signal. Strukturfonderna, som representerar över en tredjedel av EU:s budget, kan utgöra en finansieringskälla som gör det möjligt att klara utmaningarna på kort, medellång och lång sikt.

3.13   Den transnationella dimensionen, som kännetecknat tidigare gemenskapsinitiativ (särskilt Equal), bör återinföras som grundprincip för sammanhållningspolitiken för att garantera inte bara ett europeiskt utan också, och framför allt, ett mer solidariskt förhållningssätt, i den mån detta inte i tillräcklig grad sker enligt det nya övergripande förhållningssättet (mainstreaming) under programperioden 2007–2013. Man bör därför på nytt införa möjligheten att bevilja finansiering för europeiska projekt, framför allt för innovativa projekt på området transnationella nätverk.

4.   Särskilda synpunkter och förslag om ovannämnda frågor

4.1   ESF:s mervärde

4.1.1   Ända sedan ESF inrättades har fondens europeiska mervärde varit uppenbart, och detta gäller i ännu högre grad under den rådande ekonomiska krisen och med tanke på det stöd som den innebär för den ekonomiska tillväxten i EU.

4.1.2   ESF är den strukturfond som berör individerna direkt: arbetstagare, arbetslösa, de som är utestängda från samhället, personer med stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, ungdomar, äldre och andra sårbara grupper.

4.1.3   ESF är det främsta verktyget för att stödja genomförandet av den europeiska strategin för sysselsättning. Följaktligen bör denna strategi integreras konkret i den nationella, regionala och lokala arbetsmarknadspolitiken samt i de mål som eftersträvas genom ESF.

4.1.4   Europa behöver göra mycket stora investeringar i de mänskliga resurserna, som utan tvekan innebär en betydande konkurrensfördel för varje samhälle. Dessa investeringar bör föregripa de sociala förändringarna och samtidigt ta itu med problemen med att bevara och skapa sysselsättning genom att utveckla arbetstagarnas kvalifikationer och kompetens. Man bör även öka de europeiska företagens produktivitet genom att söka efter innovativa och mer effektiva sätt att organisera arbetet med hjälp av verkliga investeringar i utvecklingen av arbetstagarnas kompetens och i social integration samt genom att främja lika möjligheter och initiativ rörande den sociala ekonomin.

4.1.5   I denna tid av ekonomisk kris är det särskilt viktigt att Europeiska rådet har beslutat att förstärka ESF:s roll.

4.1.6   Investeringarna bör gälla utveckling av mänskliga resurser och återintegration av friställda arbetstagare på arbetsmarknaden, men de bör också bidra till skapandet av arbetstillfällen och hållbar tillväxt för att säkerställa synergier och samverkan mellan de båda processerna. De bidrag som en effektiv social sammanhållning kan ge till den europeiska konkurrenskraften bör därför beaktas. Genom ESF kommer finansiering för att integrera de grupper som är längst från arbetsmarknaden (funktionshindrade, unga som har särskilda problem med anställbarheten, äldre som riskerar fortsatt arbetslöshet och andra personer som är socialt utestängda) att ge ett påtagligt bidrag till en förbättrad konkurrenskraft för EU och på medellång sikt till förverkligandet av målen för Europa 2020-strategin.

4.1.7   Partnerskapsprincipen utgör den viktigaste garantin för att insatserna inom ramen för strukturfonderna ska fungera väl.

4.1.8   I bestämmelserna om strukturfonderna bör man tydligt ange partnerskapsprincipen i stället för att hänvisa till gällande nationella bestämmelser och praxis. Samtidigt bör man klart definiera varje partnerskaps funktion.

4.1.9   Parterna, inbegripet den sociala ekonomins organisationer, bör få tillgång till tekniskt stöd, och deras kapacitetsuppbyggnad bör stärkas med hjälp av branschorganisationer via ESF.

4.1.10   Partnerskap av hög kvalitet bör upprättas som inbegriper arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället under varje fas av användningen av fonderna, särskilt med tanke på deras viktiga roll när det gäller att motverka följderna av den ekonomiska krisen.

4.1.11   De andra grundprinciperna för att maximera mervärdet av ESF är att under genomförandet av fonden dels främja hållbar tillväxt för att skydda och förbättra miljön, dels främja jämställdhet mellan kvinnor och män och icke-diskriminering på grund av kön, ålder, etniskt ursprung eller ras, religion eller övertygelse, handikapp eller sexuell läggning. Dessutom bör tillgången till fonden underlättas, särskilt för personer med funktionshinder eller personer som är marginaliserade i samhället (6).

4.2   Uppgifter och prioriteringar för ESF inom Europa 2020-strategin

4.2.1   Den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen måste även i fortsättningen stå i centrum för Europa 2020-strategin, såsom föreskrivs i Europeiska rådets beslut.

4.2.2   Graden av samstämmighet mellan ESF och Europa 2020-strategin är beroende av den eventuella förekomsten av strategiska riktlinjer för att omsätta EU:s strategiska prioriteringar i operativa program.

4.2.3   ESF bör därför fortsätta att vara verktyget för genomförandet av den europeiska strategin för sysselsättning. ESF bör bidra till att skapa sysselsättning av hög kvalitet, som är en faktor av avgörande betydelse för den ekonomiska tillväxten inom EU. Skapandet av arbeten av hög kvalitet bör prioriteras, men man bör också fästa uppmärksamhet vid skapandet av andra typer av arbeten, t.ex. gröna jobb, på grund av den förändrade produktionsmodellen samt vid hållbar tillväxt för alla.

4.2.4   ESF är EU:s främsta finansiella instrument för att investera i mänskliga resurser genom att stödja genomförandet av aktiva integrationsåtgärder, insatser för aktivering, omskolning och vidareutbildning.

4.2.5   Erfarenheterna av utnyttjandet av ESF bör användas för att stödja EU:s ekonomiska återhämtning.

4.2.6   Det handlar om följande åtgärder och prioriteringar:

—	Stödja aktiv integration, inbegripet integration på arbetsmarknaden, särskilt för unga, äldre arbetstagare, funktionshindrade och andra utsatta grupper såsom invandrare, samt bekämpa diskriminering.

—	Öka sysselsättningsgraden för kvinnor och motverka den bristande jämställdheten i lönehänseende.

—	Inrätta observationscentrum för arbetsmarknaden och för utnyttjandet av strukturfonderna.

—	Främja omskolning och omplacering av arbetstagarna med inriktning på innovation samt en övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

—	Förbättra stödet för små och medelstora företag, mycket små företag och aktörer inom den sociala ekonomin, som utgör 80 till 90 % av Europeiska unionens näringsliv, samtidigt som man skapar arbeten av hög kvalitet.

—	Definiera ”utbildning i kristid” utifrån diskussioner om utvecklingen i olika sektorer och regioner.

—	Sprida bra metoder mer effektivt, exempelvis investering i deltidsarbete kombinerat med utbildning av arbetstagarna.

—	Förstärka den sociala dialogen genom gemensam utbildning för arbetsmarknadens parter.

—	Stödja utbildning och livslångt lärande.

—	Stödja ett direkt deltagande i planeringen, förvaltningen och utvärderingen av fonderna i överensstämmelse med artikel 11 i förordning (EG) 1083/2006, särskilt genom att förstärka kapacitetsuppbyggnaden.

—	Trygga kvaliteten i arbetet och arbetsförhållandena.

—	Främja hälsa och säkerhet i arbetet.

—	Se till att det finns tjänster med inriktning på vård och omsorg som är såväl fysiskt som ekonomiskt tillgängliga, och vidta åtgärder för att ”avinstitutionalisera” personer som begagnar sig av vårdinrättningar, till exempel personer med funktionshinder.

—	Modernisera arbetsförmedlingarna.

4.3   Geografisk och tematisk koncentration av ESF

4.3.1   Strukturfonderna utgör EU:s främsta verktyg för att i samarbete med medlemsstaterna stödja unionens minst gynnande områden samt de mest utsatta sociala grupperna i syfte att minska de socioekonomiska klyftorna mellan olika medlemsstater och territorier. De bör fortsätta att fylla denna funktion.

4.3.2   För att effektivt förverkliga Europa 2020-strategin bör man dessutom i det framtida ESF prioritera såväl den ekonomiska som den sociala och territoriella sammanhållningen genom att minska de socioekonomiska skillnaderna mellan och inom regionerna (såsom ojämlikheterna mellan olika socialgrupper). Alla medlemsstater har svårigheter på olika områden. Därför bör alla regioner med högre arbetslöshet än unionsgenomsnittet och obalanser på arbetsmarknaden som särskilt drabbar de mest utsatta grupperna få dra nytta av ESF, inbegripet regioner med en högre BNP, t.ex. storstads- och gränsregioner.

4.3.3   ESF som är inriktat på sysselsättning, utveckling av mänskliga resurser och främjande av social integration bör fortsätta att vara det instrument som berör individerna direkt, särskilt arbetstagarna, de arbetslösa, de som är utestängda från samhället, de unga, äldre och de mest sårbara personerna.

4.3.4   Konsekvensen bör säkerställas mellan de prioriteringar som fastställs på olika nivåer, dvs. såväl nationellt, regionalt som lokalt.

4.3.5   Denna konsekvens bör avspeglas i utarbetandet och genomförandet av de operativa programmen.

4.3.6   Varje medlemsstat bör fastställa prioriteringar och arbetssätt i enlighet med de specifika förutsättningarna och möjligheterna i landets regioner. Medlemsstaterna bör även fastställa prioriteringarna i linje med respektive medlemsstats reformplaner, förutsättningar och möjligheter, och därmed också med beaktande av Europa 2020-strategin och framför allt de delar av strategin som rör sysselsättning, utbildning och social integration.

4.3.7   Dessutom bör lämpliga stödmekanismer undersökas, t.ex. direkt tilldelning av finansiering till insatser riktade till utsatta grupper (exempelvis personer med funktionshinder (7) för att koncentrera sammanhållningspolitiken på ett begränsat antal prioriteringar (8). EESK har redan tidigare rekommenderat att fonderna ska inriktas på specifika mål inom ramen för social integration (9) .

4.4   Synergi med övriga strukturfonder

4.4.1   Europeiska socialfonden är det viktigaste verktyget för genomförandet av den europeiska sysselsättningspolitiken och bör så förbli.

4.4.2   Samverkan bör dock ökas med Europeiska regionala utvecklingsfonden, och inom ramen för denna bör principerna om partnerskap, jämlikhet, icke-diskriminering och hållbarhet förstärkas liksom målen för sysselsättning och social integration. Med anledning av detta måste flexibilitetsprincipen stärkas i syfte att optimera komplementariteten och samordningen mellan Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och andra fonder (såsom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket) så att man därmed säkrar finansieringen av kompletterande initiativ, däribland de som är utformade för att öka tillgången till yrkesutbildning och infrastruktur för funktionshindrade.

4.4.3   Överlappning bör undvikas mellan ESF och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, och samordningen bör säkerställas eftersom åtgärderna inom ramen för ESF är förebyggande medan globaliseringsfondens insatser är av korrigerande karaktär.

4.5   Förvaltningssystem

4.5.1   En mängd förbättringar bör göras av genomförandeförfarandena och de praktiska rutinerna för att få tillgång till finansiering via ESF.

4.5.2   För att garantera dessa förbättringar bör partnerskapsprincipen behållas och förstärkas i det framtida ESF. Det bör påpekas att partnerskapsprincipen är ett grundläggande verktyg för ett effektivt genomförande av ESF, eftersom partnerskap gör det möjligt att mobilisera ytterligare resurser. Med tanke på den allmänna minskningen av de offentliga utgifterna i hela EU är det därför synnerligen viktigt att främja partnerskap.

4.5.3   Förbättringarna avser framför allt följande:

—

Minskad byråkrati före och under genomförandet av det operativa programmet genom att förenkla förfarandena för att få tillgång till finansiering, påskynda bl.a. betalningssystemet för att minimera de finansiella kostnaderna för dem som genomför programmet och förenkla förfarandena för fakturering och avstämning av räkenskaperna, t.ex. genom att använda schablonbelopp och förenkla redovisningen av projekt så att den bygger på konkreta resultat snarare än på finansiella dokument.

—	Begränsad möjlighet för medlemsstaternas myndigheter att fastställa ytterligare administrativa mekanismer eller villkor som komplicerar tillgången till finansiering via ESF.

—	Bättre spridning av information om möjligheterna till finansiering, bl.a. genom att tillämpa europeiska miniminormer för öppenhet och tillgång till information om möjligheterna till finansiering via ESF, t.ex. genom att förenkla det språk som används.

—	Förbättrad insyn och effektivitet på både nationell och regional nivå när det gäller urvalsförfarandet för de projekt som ska finansieras. Man bör även se till att innovativa projekt får särskild uppmärksamhet.

—	Man bör också fästa särskild uppmärksamhet vid byggnadsmiljöer, nya tekniker och transporter (inklusive varor, tjänster och infrastruktur) i syfte att undanröja hindren för fullt tillträde till de åtgärder som samfinansieras genom ESF.

4.5.4   Ett effektivt utnyttjande av medlen bör säkerställas och utvärderas i fråga om både kvantitativa och kvalitativa resultat.

4.5.5   Indikatorer som är kopplade till finansieringen bör fastställas.

4.5.6   Arbetsmarknadens parter och det civila samhället har en viktig roll att spela i denna process.

---

(1)  Såsom fastställs i artiklarna 11, 16 och 17 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

(2)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 19 oktober 2010”Översyn av EU:s budget”, KOM(2010) 700.

(3)  Meddelande från kommissionen av den 3 mars 2010: ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010) 2020 slutlig).

(4)  EESK:s yttrande om ”Sysselsättning för prioriterade kategorier – Lissabonstrategin”, EUT C 256, 27.10.2007.

(5)  Såsom föreskrivs i artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

(6)  Såsom föreskrivs i artiklarna 11, 16 och 17 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

(7)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 15 november 2010 om ”EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU”, KOM 2010 (636) slutlig.

(8)  EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden”, EUT C 234, 22.9.2005.

EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (i enlighet med artikel 128 EG-fördraget)”, EUT C 162, 25.6.2008, s. 92.

EESK:s yttrande om ”Personer med funktionshinder: successivt tillträde till sysselsättning och tillgänglighet för personer med funktionshinder i EU. Lissabonstrategin efter 2010”, EUT C 354, 28.12.2010, s. 8.

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 15 november 2010 om ”EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle I EU”, KOM 2010 (636) slutlig.

(9)  EESK:s yttrande om ”Fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning”, EUT C 120, 16.5.2008, s. 73, punkt 4.5.2.

---