18.5.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/74

---

457:E PLENARSESSIONEN DEN 4 OCH 5 NOVEMBER 2009

Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Ny kompetens för nya arbetstillfällen – Att förutse och matcha kompetensbehoven på arbetsmarknaden”

KOM(2008) 868 slutlig

(2010/C 128/13)

Föredragande: Vladimíra DRBALOVÁ

Den 16 december 2008 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Ny kompetens för nya arbetstillfällen – Att förutse och matcha kompetensbehoven på arbetsmarknaden”

KOM(2008) 868 slutlig.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 15 oktober 2009.

Vid sin 457:e plenarsession den 4–5 november 2009 (sammanträdet den 4 november) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 141 röster för, 2 röster mot och 2 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   EESK anser att kommissionens meddelande ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen” är ett initiativ som kommer lägligt. EESK håller med om att det finns ett behov av en kapacitetsutveckling och en mekanism för att förutse kompetensbehoven på arbetsmarknaden på nationell nivå och EU-nivå. Ökad kompetens på alla nivåer är en förutsättning för att ekonomin ska kunna återhämta sig på kort sikt. Det är också en förutsättning för långsiktig utveckling, ökad produktivitet, konkurrenskraft, sysselsättning, lika möjligheter och social sammanhållning. Försöken att förutse de framtida behoven på arbetsmarknaden har sina gränser och därför måste mekanismerna och instrumenten förbättras.

1.2   EESK ser positivt på de nya förbättringar som Cedefop föreslagit och som syftar till att man fortlöpande ska kunna förutse kompetensbehoven på europeisk nivå, t.ex. genom att skapa bättre metoder och databaser och göra en parallell uppdatering av prognoserna för utbud och efterfrågan, vilket gör det möjligt att analysera skillnaderna. Kommittén anser samtidigt att definitionen av begreppet ”kompetens” måste utvecklas ytterligare med tanke på skillnaderna i praxis mellan medlemsstaterna.

1.3   Man måste emellertid konstatera att det inte finns några redskap för att säkert fastställa de framtida behoven, och med tanke på globaliseringen bör man också komma ihåg att den globala arbetsfördelningen inte är stabil på medellång sikt, medan utbildningarna sannolikt sker just på ”medellång sikt”.

1.4   EESK anser att kompetensutveckling och en matchning mot nuvarande och framtida kompetensbehov på arbetsmarknaden är rätt steg. Kommittén anser dock att man till fullo bör utnyttja den potential som redan finns på arbetsmarknaden, att man bör stärka arbetstagarnas anpassningsförmåga, höja kvaliteten på befintliga arbetstillfällen, skapa nya produktiva arbetstillfällen och utveckla potentialen på den nya s.k. ”gröna” marknaden.

1.5   Kommittén stöder fullt ut idén om ett partnerskap och samarbete mellan alla berörda parter. Vi erkänner framför allt bidraget från arbetsmarknadsparterna – som de främsta aktörerna på arbetsmarknaden – och från det civila samhället. Kommittén stöder också ett djupare samarbete och samordning av verksamheten på internationell nivå, framför allt när det handlar om ILO och OECD.

1.6   Kommittén framhåller särskilt vikten av ett nära och effektivt samarbete mellan olika utbildningsinstitutioner och företag, ett samarbete som skulle leda till konstruktiva förändringar i utbildningssystemen, till att färre elever avbryter sin skolgång, till att tekniska utbildningar blir mer attraktiva och till att kvaliteten på lärlingssystemet höjs. Det skulle också medföra att man kan förutsäga tendenserna beträffande de kvalifikationer som krävs på de nationella arbetsmarknaderna och därigenom även kompetensbehoven. På så vis skulle man kunna höja den allmänna sysselsättningsnivån i unionen och på ett bättre sätt anpassa behoven till praxis i företagen. Kommittén framhåller också vikten av att den allmänna grundutbildningen för elever och lärarutbildningen är av hög kvalitet samt att systemen för karriärrådgivning måste förbättras. Man bör ta särskild hänsyn till de små och medelstora företagens behov.

1.7   EESK pekar i detta sammanhang på de rekommendationer som antogs vid EU:s särskilda sysselsättningspolitiska toppmöte i Prag i maj 2009. Dessa syftar till att höja kompetensnivån, investera i utbildning, stimulera rörligheten inom EU, förutse efterfrågan på yrkeskompetens och bättre matcha denna mot arbetsmarknadens krav samt öka möjligheterna till lärlingsutbildning och praktikplatser av hög kvalitet.

1.8   Kommittén ställer sig också positiv till medlemsstaternas åtagande vid ministerrådets (utbildning) sammanträde i maj att skapa en fastare ram för ett mer intensivt samarbete på utbildningsområdet och till de fyra strategiska målen, som syftar till att öka anställbarheten och företagarpotentialen hos alla dem som genomgår en utbildning. I detta sammanhang spelar framför allt den europeiska ramen för kvalifikationer en viktig roll (1).

1.9   Kommittén välkomnade också det svenska EU-ordförandeskapets beslut att i sitt handlingsprogram ta med konferensen den 22–23 oktober 2009”Nya kunskaper för nya arbetstillfällen”, som inriktas på arbetsmarknadens framtida behov och de offentliga arbetsförmedlingarnas roll.

2.   Inledning

2.1   EU:s ekonomi har genom den globala finanskrisen hamnat i en lågkonjunktur med stora effekter på den europeiska arbetsmarknaden och sysselsättningen. Arbetslösheten förväntas för närvarande stiga till 9,4 % 2009 och till 10,9 % 2010.

2.2   Europeiska kommissionen har reagerat på situationen genom en ekonomisk återhämtningsplan för Europa  (2), där vikten av en samordnad strategi understryks, strategiska mål fastställs och en rad åtgärder föreslås inom Lissabonstrategins fyra prioriterade områden.

2.3   EU har bland annat riktat in sina stimulansåtgärder på att bevara arbetstillfällen – och mänskliga resurser – och stimulera företagande. Kommissionen har efterlyst ett omfattande europeiskt initiativ till stöd för sysselsättningen och har dessutom rekommenderat att man håller ett öga på det befintliga och det förväntade utbudet av lediga arbetstillfällen och bättre reagerar på det genom att utveckla och öka kompetensnivån.

2.4   Den viktigaste faktorn för tillväxt och välståndsutveckling är ett lands förmåga att skapa högkvalitativa arbetstillfällen. En politik för sysselsättning och tillväxt måste vila på ett antal grundstenar. En modern, inkluderande, flexibel och konkurrenskraftig arbetsmarknad innefattar ett brett spektrum av aktiviteter och uppgifter. Dessutom är den fria rörligheten för arbetstagare en av EU:s grundpelare. Målet är inte bara att göra det lättare för medborgarna att arbeta i en annan medlemsstat och att förbättra utbudet av arbetstillfällen, utan också att skapa ett bredare och mer flexibelt utbud av arbetskraft för företagen och att förbättra anpassningen till arbetsmarknadens behov.

2.5   Europeiska rådet betonar i slutsatserna från vårtoppmötet 2009 tydligt att man bör rikta in sig på att höja EU:s kapacitet att öka kompetensen på alla nivåer och att förutse och ta hänsyn till behoven på arbetsmarknaden. Rådet riktade också en skarp uppmaning till medlemsstaterna att genomföra integrerad riktlinje nr 24 och anpassa sina utbildningssystem till efterfrågan på ny kompetens.

2.6   Vid EU:s särskilda sysselsättningspolitiska toppmöte, som ägde rum i Prag den 7 maj 2009, antogs tio konkreta åtgärder med inriktning på de långsiktiga och kortsiktiga utmaningarna. Det är meningen att dessa åtgärder ska genomföras på nationell och europeisk nivå i samarbete med arbetsmarknadens parter. Fyra av åtgärderna avser utbildning, livslångt lärande, lärlingsutbildning, stöd till ökad rörlighet och åtgärder för att förutse kompetensbehoven och matcha dem mot arbetsmarknadens behov.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Kommissionen offentliggjorde 2008 meddelandet ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen – Att förutse och matcha kompetensbehoven på arbetsmarknaden” (3). I detta framhölls mot bakgrund av den rådande krisen behovet av att stärka det mänskliga kapitalet och anställbarheten genom en höjning av kompetensnivån. Målet med kommissionens förslag är att förbättra EU:s kapacitet att bedöma och förutse kompetensbehoven och att matcha dem bättre mot de nya arbetstillfällen som uppstår.

3.2   Kommissionen gör å ena sidan en första bedömning av kompetensnivån i förhållande till arbetsmarknadens behov fram till 2020, men föreslår å andra sidan också att man systematiskt följer upp, utvärderar och i god tid förutser arbetsmarknadens framtida behov. Genom programmet Progress och programmen för livslångt lärande kommer man också att rikta in sig på nya sätt att mäta kompetensnivån.

3.3   Kommissionen mobiliserar de instrument som finns för att effektivt genomföra dessa processer och skapar nu nya instrument, som ska stärka eller förenkla processen. Kommissionen framhåller vikten av flexicurity och av att man vidtar åtgärder för kompetensutveckling. Till de instrument som nyligen föreslagits hör ett europeiskt övervakningsverktyg för arbetsmarknaden, ett flerspråkigt standardlexikon över yrken och kompetens och s.k. ”Match and Map”, ett instrument som ska göra livet lättare för användarna av Eures. Man nämner också den centrala roll som Europeiska socialfonden (ESF) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) spelar. Försöken att förutse de framtida behoven på arbetsmarknaden har sina gränser och därför måste mekanismerna och instrumenten förbättras.

3.4   Kommissionen framhäver också med rätta de övergripande färdigheternas och de ”mjuka färdigheternas” (soft skills) allt större betydelse, t.ex. lagarbete, språkkunskaper och kommunikationsförmåga. Man bör ägna särskild uppmärksamhet åt att höja normerna och kunskapsnivån i fråga om att läsa, skriva och räkna (numeracy) redan i späd ålder.

3.5   Att inrätta branschspecifika råd för kompetens (SSC = Sector Skills Council) på grundval av avtal mellan arbetsgivare, utbildningsinstitutioner och andra berörda parter inom enskilda sektorer verkar vara en bra metod. Verksamheten i dessa råd kan kopplas till strukturen för social dialog inom sektorn, eftersom arbetsmarknadsparterna har en särskilt viktig roll att spela i detta sammanhang (4).

3.6   Vid ministerrådets (utbildning) sammanträde den 12 maj 2009 åtog sig medlemsstaterna att samarbeta mer på utbildningsområdet. De prioriteringar som fastställdes understryker den viktiga roll som utbildningen har att spela i en bredare diskussion om den ekonomiska och sociala politiken. De gemensamma utmaningarna är följande: 1) en arbetskraft som måste ha den kompetens som krävs för morgondagens arbetstillfällen, 2) en anpassning till behoven i ett samhälle som åldras och 3) en mer intensiv global konkurrens.

3.7   Rådet antog också slutsatser om ett stärkt partnerskap mellan utbildningsinstitutioner och arbetsmarknadspartner. Utbildningen spelar en viktig roll för den sociala sammanhållningen, bland annat genom att den kan ge människor kunskaper, kompetens och kvalifikationer som gör det lättare för dem att komma in och stanna kvar på arbetsmarknaden. Därför spelar arbetsmarknadsparterna också en viktig roll som arbetsmarknadens främsta aktörer.

4.   Fakta och siffror

4.1   I sina slutsatser från mötet i juni 2008 bekräftade Europeiska unionens råd sin begäran om en tydlig utvärdering av kompetensbehoven i Europa fram till 2020 – ”Att förutse och matcha arbetsmarknadens behov, med särskild inriktning på ungdomar” (5).

4.2   Cedefop har därför gjort en analys av kompetensbehoven under perioden 2006–2020 (6), som omfattar 25 av EU:s medlemsstater samt Norge och Schweiz. Enligt analysen kommer 20,3 miljoner nya arbetstillfällen att skapas fram till 2020. Ytterligare 85 miljoner arbetstillfällen kommer att uppstå till följd av s.k. ”replacements” (dvs. ersättning – arbetstillfällen som blir lediga genom att arbetstagare går i pension eller lämnar arbetsmarknaden), vilket man dock inte kan se som en nettoökning av antalet arbetstillfällen. Man räknar med att tjänstesektorn 2020 kommer att stå för tre fjärdedelar av alla arbetstillfällen.

4.3   För närvarande har nästan 40 % av arbetstagarna arbeten som kräver en högre kompetens, t.ex. inom ledning, fria yrken (professional work) eller tekniska yrken. Under det närmaste årtiondet kan man förvänta sig att antalet arbetstillfällen som kräver kompetens på hög eller medelhög nivå fortsätter att öka. Sannolikt ökar också vissa typer av arbete som inte kräver någon utbildning eller endast en låg utbildningsnivå.

4.4   Om denna utvecklingstendens fortsätter kommer förändringarna att leda till en polarisering när antalet arbetstillfällen ökar. Denna polarisering kommer att leda till att efterfrågan på arbetstillfällen som kräver en medelhög utbildningsnivå (och kännetecknas av enkla rutinuppgifter) minskar, trots att nya arbetstagare på alla arbetsplatser måste ha en adekvat yrkesutbildning med tanke på de många arbetstagare som går i pension.

4.5   För närvarande ökar kvalifikationskraven inom alla yrkeskategorier – även inom de kategorier som befinner sig längst ned på kvalifikationsskalan. Denna tendens till högre kompetenskrav påverkas av kompetensutbudet. Befolkningens utbildningsnivå har generellt sett ökat under de senaste tio åren, bland annat genom att människor i många medlemsstater utnyttjat möjligheten att skaffa sig högskoleutbildning och genom att äldre arbetstagare – som i genomsnitt har lägre kvalifikationer – gått i pension.

4.6   I Cedefops slutsatser framhävs dock helt tydligt vikten av en allmän och långsiktig höjning av kompetenskraven för många/flertalet arbetstillfällen. Av det sammanlagda antalet lediga arbetstillfällen under perioden 2006–2020 kommer enligt Cedefops prognoser nästan 91 % att kräva en hög eller medelhög utbildningsnivå. Arbetskraftens nuvarande kvalifikationsstruktur kommer under nästa årtionde att behöva ändras, eftersom allt fler lediga arbetstillfällen (uppemot 55 miljoner) kommer att kräva kvalifikationer på medelhög nivå (även inom yrkesutbildningen). Knappt 10 miljoner arbetstillfällen kommer att finnas lediga för sökande som saknar utbildning eller endast har en låg utbildningsnivå.

4.7   Av statistik från Eurostat framgår att EU sedan 2000 lyckats skapa högkvalitativa arbetstillfällen. Det finns också ett positivt samband mellan sysselsättningsgraden hos personer med högskoleutbildning och tillväxt i sysselsättningen. I de flesta av EU:s medlemsstater har sysselsättningsgraden bland personer med högskoleutbildning ökat mer än sysselsättningen i genomsnitt. På Malta har t.ex. sysselsättningsgraden bland personer med högskoleutbildning mer än fördubblats sedan 2000, samtidigt som den totala sysselsättningen ökat med bara 12 %. Nu måste man också iaktta den motsatta utvecklingstendensen, dvs. att det skapas osäkra arbetstillfällen.

4.8   Cedefops undersökning medför alltså en rad implikationer:

—	Den allmänna efterfrågan på kompetens kommer att öka även i framtiden.

—	Genom politiken måste man se till att arbetskraften anpassas till dessa krav. Det är bra att veta om en brist på arbetstillfällen på arbetsmarknaden endast är tillfällig eller övergående eller om det handlar om ett långvarigt fenomen som kräver målinriktade åtgärder.

—	Kontinuerlig yrkesutbildning och livslångt lärande måste bidra till att människors kompetensnivå ständigt följer de strukturella förändringarna på arbetsmarknaden.

—	Det antal ungdomar som kommer in på arbetsmarknaden under nästa årtionde kommer inte att kunna fullgöra alla arbetsmarknadens krav. Detta kommer att få konsekvenser för utbildningssystemen. Livslångt lärande är av grundläggande vikt.

—	Utbildningen kan inte, hur viktig den än är för att man bättre ska kunna anpassa sig till arbetsmarknadens krav, lösa problemet med överkvalificering och underkvalificering.

—	Det är viktigt att noga utvärdera den kompetens som finns, att förhindra att kompetens går förlorad och att använda den kompetens vi har.

5.   Särskilda kommentarer

5.1   Kommissionens mål är att kompetensutbudet ska motsvara arbetsmarknadens behov. Om hindren för den fria rörligheten för arbetstagare i EU (även administrativa sådana) undanröjs och människor får bättre information om utvecklingen på arbetsmarknaden och kompetensbehoven, skulle det bidra till att främja rörlighet över yrkesgränser, sektorsgränser och geografiska gränser (7). Det skulle också möjliggöra en bättre matchning mellan arbetstagarnas kompetens och tillgängliga arbeten. Det är också viktigt att man stärker det som brukar kallas ”transition mobility”, dvs. att man för personer som förlorat sitt arbete underlättar övergången till ett nytt och högkvalitativt arbete samtidigt som deras trygghet garanteras(flexicurity).

5.2   Kommissionen nämner i sitt arbetsdokument (8), som medföljer meddelandet, en definition av sådana begrepp som kvalifikationer, kunskaper och kompetens. Praxis visar dock att de olika medlemsstaterna hanterar dessa begrepp på mycket olika sätt. Kommissionen bör tydligare definiera vad man menar med ”kompetens” i meddelandet.

5.3   Europa hade ett kompetensproblem redan före den nuvarande krisen. Redan för över tio år sedan påpekade EU-institutionerna och näringslivet att Europa inte producerar, attraherar eller håller kvar så många forskare, ingenjörer och IT-specialister som den europeiska industrin behöver. Situationen börjar bli akut, och siffrorna pekar på att den unga generationens intresse för vetenskapliga ämnen blir allt mindre. Bristen på kompetens i förhållande till marknadens behov ökar i Europa och är en tidsinställd bomb på Europas väg mot ökad konkurrenskraft. En lämplig kompetensnivå, ökad tillgång till information och strategiska förbättringar kommer att få positiva effekter framför allt på de små och medelstora företagen.

5.4   Invandrare från tredjeländer kan också bidra till EU:s utveckling, framför allt med tanke på att utbudet av arbetskraft minskar i många länder. EU:s nya strategi för ekonomisk migration från tredjeländer och tillströmningen av begåvade personer från andra delar av världen kan bara vara en tillfällig lösning. Praxis kommer att utvisa om införandet av de s.k. blå korten hjälper Europa att lyckas i kampen om att locka till sig begåvade personer. I Europa kommer för närvarande endast 2 % av de högkvalificerade arbetstagarna från tredjeländer.

5.5   Nu när Europa har hamnat i en turbulent period måste problemet med kompetensbristen ägnas större uppmärksamhet och göras synligare. På medellång och lång sikt har Europa dessutom en ännu större sysselsättningsskapande potential – både när det gäller nya arbetstillfällen och sådana som blir lediga. Nettoprognosen för nya arbetstillfällen pekar icke desto mindre på en polariserad ökning, med en stor ökning av antalet arbetstillfällen med krav på en högre kompetensnivå.

5.6   Att minska antalet anställda i tider av begränsad efterfrågan är en mycket kortsiktig lösning. Kompetensuppbyggnad är en långvarig och kostsam process, oavsett om det handlar om formell utbildning (grundskola, gymnasieskola eller högskola) eller företagsintern utbildning (företagskultur, organisatoriska särdrag, kundkontakter). En ekonomisk återhämtning skulle vara omöjlig om företagen led brist på tillräckligt kvalificerad arbetskraft.

5.7   Ett förutseende och framtidsorienterat scenario förutsätter ett gemensamt agerande från regeringarnas och den privata sektorns sida:

—	Att man överför medel från Europeiska socialfonden till yrkesutbildning och omskolning under perioden 2007–2013.

—	Att man inleder gemensamma aktioner och partnerskap mellan den privata och den offentliga sektorn.

—	Att man genomför en gemensam politik för att begränsa antalet elever som avbryter sin skolgång och för att väcka ungdomars intresse för matematik, vetenskap och en karriär inom ingenjörsvetenskap, informations- och kommunikationsteknik och miljöskydd.

—	Att man stärker och utvecklar partnerskapet mellan skolor och universitet på hög nivå och detta genom planerad praktiktjänstgöring som gör det möjligt för studenterna att, framför allt under de sista studiemånaderna, få direktkontakt med det arbetsliv som studierna är inriktade på.

—	Att man stöder kompetensens rörlighet inom Europa.

—	Att man stärker innovationen inom utbildningen, inklusive e-inlärning och distansundervisning.

—	Att man tar till vara potentialen inom socialt marginaliserade grupper (till följd av fattigdom, arbetslöshet, funktionshinder, diskriminering osv.), som fortfarande har utbildningspotential och för vilka omfattande medel för återanpassning redan har avsatts.

—	Att man organiserar utbildning för invandrare.

5.8   Europa måste förbättra sin ”kompetenspyramid” (Skills Pyramid) (9) – läs- och skrivkunnighet, baskompetens, yrkeskunskaper, s.k. GKE-talanger (GKE = den globala kunskapsekonomin). Många länder i Europa har för närvarande en lång väg kvar till en kompetenspyramid som motsvarar EU:s ambitioner.

5.9   Om man vill skapa, trygga och behålla den kompetens som krävs, måste Europa, vidta en rad åtgärder för att påverka både utbudet av och efterfrågan på kompetens i Europa. Efterfrågesidan kommer med säkerhet att påverkas av behoven hos de växande sektorerna, av de långsiktiga prioriteringar som utvecklas snabbt på både global och lokal nivå och av andra utvecklingstendenser i fråga om globala resurser eller demografisk utveckling. När det gäller utbudssidan kommer det europeiska arbetskraftsutbudet framför allt att påverkas av den demografiska utvecklingen, den låga rörligheten och Europas förmåga att producera den kompetens som krävs.

5.10   Kommittén understryker återigen vikten av att lärarutbildningen är av hög kvalitet (10). Utbildning och yrkesträning för lärare måste kombineras med centrala politiska åtgärder inom innovation, forskning och företagande. Lärarutbildningen måste innehålla inslag som gör det möjligt för lärarna att bättre reagera på förändringar på arbetsmarknaden och utveckla lämplig kompetens på alla utbildningsnivåer.

5.11   Arbetsmarknadsparterna spelar i detta sammanhang en central roll. Samarbetet mellan företag och skolor måste få mycket konkreta effekter, framför allt när det handlar om att fastställa läroplaner och skapa yrkes- och kvalifikationssystem på nationell nivå. Dessa måste återspegla arbetsgivarnas krav när det handlar om konkreta uppgifter som måste utföras i företagen. Det är viktigt att man utbildar lärlingar, att det finns praktikplatser för unga arbetstagare och att man gör efterfrågade utbildningar mer attraktiva. Kommissionen bör i första hand uppmärksamma de uppgifter som företagen ska utföra och därefter kompetensen. Man bör konsekvent skilja på de små och medelstora företagens behov.

5.12   Europa måste också ta hänsyn till de effekter som anpassningen till klimatförändringarna har på sysselsättningen. Den globala uppvärmningen kommer att påverka produktionsfaktorer och produktionsprocesser. Kommissionen håller redan på att utarbeta en rad analyser med avseende på ett nytt ekonomiskt koncept med låga koldioxidutsläpp och skapande av s.k. gröna jobb och miljöindustrier. De första resultaten visar att mängden tillgängliga data är begränsad, att prognoserna om klimatförändringarnas effekter på arbetsmarknaden är vaga och att det råder stora skillnader mellan dem. Övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp måste ses som en långsiktig process, där arbetsmarknaderna gradvis anpassar sig.

5.13   Kommissionen har i sitt meddelande framför allt riktat in sig på åtgärder för att skapa nya arbetstillfällen och höja kompetensnivån för dessa framtida arbetstillfällen. EU måste också effektivt utnyttja den potential som redan finns på arbetsmarknaden och höja kvalifikationerna och anpassningsförmågan hos de arbetstagare som förlorat eller riskerar att förlora sina arbeten. Man bör alltså även ägna uppmärksamhet åt omskolning, kompletterande yrkesutbildning och livslångt lärande. Å andra sidan måste EU kunna skapa förutsättningar för nya produktiva, högkvalitativa och välbetalda arbetstillfällen.

5.14   Initiativ som syftar till en kompetenshöjning måste återspegla de enskilda individernas ambitioner och behov. Utbildningen har en grundläggande betydelse för medborgarnas fria val och deras möjligheter till individuell utveckling. Utbildningen har ur arbetsmarknadens perspektiv också i uppgift att förmedla kunskaper och kompetens till enskilda människor, eftersom dessa kunskaper krävs för att man ska kunna uppfylla ständigt nya krav och på så sätt garantera en hög nivå på sysselsättningen.

5.15   En politik som syftar till att öka arbetskraftens kompetens och anpassningsförmåga måste grunda sig på principerna om jämlikhet mellan alla medborgare och icke-diskriminering. Detta innebär att man avlägsnar alla befintliga hinder i utbildningssystemen, både i de formella systemen och inom företagen. Dessa hinder påverkar framför allt de särskilt utsatta grupperna, t.ex. äldre arbetstagare och funktionshindrade personer.

5.16   Ministerrådet (utbildning) framhåller i sina slutsatser av den 12 maj 2009 också arbetsmarknadsparternas viktiga roll. De europeiska arbetsmarknadsparterna ägnar sig inom ramen för den europeiska sociala dialogen åt frågor rörande utbildning och arbetsmarknadens behov. År 2002 utarbetade de tillsammans en åtgärdsram för livslång utveckling av kompetens och kvalifikationer, och 2006 utarbetade de en analys av centrala element på arbetsmarknaden, som kommer att ligga till grund för den gemensamma verksamheten inom ramen för deras tredje arbetsprogram 2009–2010 – ett självständigt avtal om inkluderande arbetsmarknader och en rapport om sysselsättningen.

5.17   Rådets slutsatser innehåller också en uppmaning om att stärka partnerskapet med det civila samhället och att alla berörda parter bör delta i samarbetet – företag, utbildningsinstitutioner, offentliga arbetsförmedlingar osv.. Samarbetet med berörda icke-statliga organisationer och de sociala initiativen kan fungera som ett komplement till den traditionella sociala dialogen.

5.18   Ett av den öppna samordningsmetodens största bidrag på utbildningsområdet på europeisk nivå är den europeiska ramen för kvalifikationer (EQF – European Qualifications Framework). Den borde bidra till att kvalifikationerna blir mer överskådliga och tydliga och därmed också bidra till större rörlighet i Europa.

5.19   Europeiska socialfonden (ESF) har visat sig vara ett nyttigt instrument för att tillgodose Europas behov inom yrkesutbildningen. Förbättringar för framtiden kan göras genom att man undanröjer byråkratiska förfaranden och överlappningar med initiativ från strukturfonderna och genom att man i högre grad involverar arbetsmarknadsparterna.

5.20   De s.k. referensnivåerna för genomsnittliga resultat i Europa (de europeiska referensnivåerna) kommer att fungera som ett instrument för uppföljningen av framstegen. Medlemsstaterna har kommit överens om följande mål för 2020:

—	Minst 15 % av alla vuxna bör delta i program för livslångt lärande.

—	Andelen 15-åringar som har problem med läsning, matematik och naturvetenskapliga ämnen bör vara lägre än 15 %.

—	Andelen personer i åldern 30–34 år med slutförd högskoleutbildning bör uppgå till minst 40 %.

—	Andelen ungdomar som hoppar av skola och utbildning bör vara lägre än 10 %.

—	Åtminstone 95 % av alla barn mellan fyra års ålder och den ålder där skolplikten tar vid bör delta i förskoleutbildning.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets rekommendation (2008/C 111/01) om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande.

(2)  En ekonomisk återhämtningsplan för Europa, KOM(2008) 800 slutlig, 26.11.2008.

(3)  Meddelande från kommissionen: Ny kompetens för nya arbetstillfällen – Att förutse och matcha kompetensbehoven på arbetsmarknaden, KOM(2008) 868 slutlig, 16.12.2008.

(4)  EUT C 277, 17.11.2009, s. 15.

(5)  CEDEFOP, PANORAMA Series 160, Skill needs in Europe (2008).

(6)  Man bör ta hänsyn till att man utförde analysen innan den finansiella och ekonomiska krisen bröt ut och därför inte beaktade effekterna av denna.

(7)  EUT C 228, 22.9.2009, s. 14.

(8)  Kommissionens arbetsdokument SEK(2008) 3058 som medföljer meddelande KOM(2008) 868 slutlig.

(9)  Diskussionsunderlag för European Business Summit 2009, INSEAD (The Business School for the World) i samarbete med Microsoft och Belgiens företagsförbund (FEB/VBO).

(10)  EUT C 151, 17.6.2008, s. 41.

---