23.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 317/126

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Regional integration för utveckling i AVS-länder”

KOM(2008) 604 slutlig

(2009/C 317/24)

Föredragande: Gérard DANTIN

Medföredragande: Luca JAHIER

Den 1 oktober 2008 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Regional integration för utveckling i AVS-länder”

KOM(2008) 604 slutlig.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 27 maj 2009. Föredragande var Gérard Dantin och medföredragande var Luca Jahier.

Vid sin 455:e plenarsession den 15–16 juli 2009 (sammanträdet den 16 juli 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 132 röster för och 2 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Som redan påpekats i samband med tidigare arbeten, anser kommittén att den regionala integrationen i AVS-länderna hör till de grundläggande förutsättningarna för deras utveckling. Den kommer i sin tur att bidra till en fördjupad integration och därmed skapa förutsättningarna för en positiv utveckling.

1.2   Kommittén välkomnar analyserna och riktlinjerna i meddelandet, och vill dessutom gärna se att den regionala integrationen betraktas som en av utgångspunkterna vid översynen av Cotonou-avtalet 2010.

1.3   EESK beklagar emellertid att det i meddelandet inte görs en genomgång av de problem som man hittills har stött på, och att man inte tydligare bekräftar prioriteringarna vid genomförandet.

1.4   Kommittén understryker att ett antal faktorer är avgörande för den regionala integrationens framsteg. EU kan och bör spela en viktig roll när det gäller var och en av dem.

1.5   En ökad stabilitet i de olika länderna är en förutsättning för en fördjupad regional integration. Fred och säkerhet bör ingå bland EU:s prioriteringar.

1.6   Utvecklingen i AVS-länderna är en av förutsättningarna för deras regionala integration, som i sin tur kommer att främja deras utveckling.

1.7   Utvecklingen är i synnerhet beroende av följande:

—	En ny inriktning på tillväxten som leder till en diversifiering av ekonomin, produktionsstrukturerna och tjänstesystemen.

—	En hållbar utveckling på landsbygden som säkerställer livsmedelsförsörjningen.

—	En utbyggd privat sektor och framför allt fler små och medelstora företag.

—

Goda styresformer i vid mening, särskilt när det gäller de mänskliga rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter, rättsstaten, demokratin och kampen mot korruption: När det gäller den sistnämnda frågan är kommittén förvånad över att korruption över huvud taget inte nämns i meddelandet. Vi anser att de 1,75 miljarder euro ur den tionde europeiska utvecklingsfonden som avsatts för integrationsstöd endast ska betalas ut om det går att spåra hur de används.

—	Ett effektivt deltagande av icke-statliga aktörer i enlighet med vad som föreskrivs i det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Cariforum och EG: Ur denna synpunkt är det nödvändigt att både politiskt och finansiellt främja nätverken i samhällen och näringsliv på regional nivå.

1.8   Kommittén vill gärna se att diskussioner fullföljs eller påbörjas avseende följande aspekter:

—	Nyttan av och möjligheten att främja regionalt samarbete mellan EU:s yttersta randområden och de integrerade AVS-regioner som ingår i deras geografiska område.

—	Den bromsande inverkan som tillfälliga ekonomiska partnerskapsavtal som avser en enda stat kan få när regionala ekonomiska partnerskapsavtal ingås samt lösningar på detta problem.

—	De hinder som förhandlingar om ekonomiska partnerskapsavtal avseende olika grupperingar och redan etablerade grupperingar skulle kunna utgöra för den regionala integrationen.

—	Konsekvenserna för den regionala integrationen, framför allt i Afrika, av de många olika ekonomiska ”krafter” som har ändrats och fått ökad betydelse de senaste åren.

—	Den pågående finansiella och ekonomiska krisens konsekvenser.

2.   Bakgrund

2.1   Man kan rimligtvis påstå att global konkurrens är en tendens som utmärker det nya årtusendet. Ett sätt för samtliga länder – i alla världsdelar – att möta de möjligheter och utmaningar som globaliseringen innebär är att på regional nivå integrera ekonomin med grannländernas, att skapa större och konkurrenskraftigare regionala ekonomiska block (Nafta, Asean, Apec, Mercosur, Cariforum osv.) för att delta i världshandeln, inte bara som enskilda länder utan även som inflytelserika regionala krafter.

2.2   Denna utveckling är som mest angelägen i AVS-länderna, särskilt i Afrika (1), där de kombinerade effekterna av flera faktorer (en relativt outvecklad ekonomi, utbredd fattigdom, dåliga handelsvillkor, gränser från kolonialtiden, undermålig förvaltning, ofta endemiska konflikter, korruption osv.) ännu inte har gett dem möjlighet att inta någon betydande plats i den internationella handeln, trots omfattande marknader med stor potential.

2.3   Stödet till den regionala integrationen har varit en av hörnstenarna i EU:s samarbetspolitik avseende AVS-länderna. Europeiska gemenskapens stöd till den ekonomiska integrationspolitiken har sitt ursprung redan i Yaoundékonventionen från 1969, där detta samarbete fastställts åtföljt av ett partnerskapsstöd. Sedan dess har EU genom olika konventioner (Lomé och Cotonou) fullföljt såväl sitt politiska som sitt tekniska och ekonomiska samarbete (2). Det utvecklades och utsträcktes därefter till att förutom AVS-länderna omfatta samtliga utvecklingsländer (3). Dessutom bör det påpekas att en av de handlingsplaner som antogs vid toppmötet mellan EU och Afrika den 8–9 december 2007 i Lissabon avsåg ”den regionala integrationen och infrastrukturen” (4).

2.4   Det meddelande som här behandlas har som målsättning att beskriva den regionala integrationens ramar och bakgrund, och att sammanfatta de framsteg som har gjorts och de utmaningar som ska antas. I meddelandet fastställs även målsättningar, och ett förslag till hur man ska uppnå dem läggs fram.

2.5   I föreliggande yttrande beskrivs och analyseras det huvudsakliga innehållet i meddelandet, och därefter framförs ett antal överväganden och kommentarer av allmän och specifik art. Utgångspunkten är kommitténs tidigare arbeten, såväl yttranden som regionala seminarier anordnade av kommittén med deltagande av det organiserade civila samhället i olika AVS-regioner eller konferenser som hållits i Bryssel med deltagande av icke-statliga aktörer från samtliga AVS-länder.

3.   Sammanfattning av kommissionens meddelande

3.1   Efter att kortfattat ha beskrivit de nya förutsättningarna (”Ett nytt sammanhang”), erinrat om EU:s fortlöpande verksamhet sedan lång tid tillbaka och ett antal politiska initiativ som nyligen har tagits för att främja den regionala integrationen av AVS-länderna (den regionala programplaneringen i tionde Europeiska utvecklingsfonden och intensiva förhandlingar om ekonomiska partnerskapsavtal osv.), är meddelandets avsikt att undersöka vad som redan har gjorts, se till att EU:s åtgärder är följdriktiga och dra upp riktlinjer för det fortsatta arbetet med hjälp av EU:s instrument.

3.2   Tidigare verksamhet och framtidsperspektiven behandlas i fyra huvudavsnitt:

—	Den regionala integrationens huvudsyften.

—	Insatser och problem vid regional integration i AVS-länder.

—	Utvecklingen av EU:s stöd, med fem prioriterade områden: — Förstärkning av regionala institutioner. — Skapande av regionala integrerade marknader. — Stöd till näringslivsutveckling. — Sammankoppling av regionala infrastrukturnät. — Utveckling av regional politik för hållbar utveckling.

—

Hur man på bästa sätt kan utnyttja EU:s instrument genom att stärka den politiska dialogen på global, regional och nationell nivå och systematiskt stödja skapande eller utveckling av regionala forum i det civila samhället. Inom ramen för detta stärkta gemenskapsstöd får den tionde Europeiska utvecklingsfonden större betydelse.

4.   Allmänna överväganden

Vid flera tillfällen har Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i sina arbeten behandlat frågan om regional ekonomisk integration i AVS-länderna.

4.1.1   Vid de tre senaste regionala seminarierna organiserade av kommittén (i Yaoundé i maj 2003, på Fijiöarna i oktober 2004 och i Bamako i februari 2006) var också den regionala integrationen det centrala temat och gav upphov till två yttranden.

4.1.2   Diskussionerna konkretiserades vid AVS-konferensen för icke-statliga aktörer som hölls i Bryssel i juni 2005. I dokumenten från denna anges följande: ”AVS-ländernas anpassning till en avreglering av handeln förutsätter en ökad regional integration. Etableringen av gemensamma marknader i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet måste påskyndas. En sådan grund innebär en bättre organisation som kan göra det möjligt för dessa länder att bättre ta till vara sin egna ekonomiska och sociala intressen mot bakgrund av globaliseringen”.

4.1.3   I ett förberedande yttrande om ”EU–Afrika-strategin” (5) av senare datum, som utarbetats på begäran av kommissionär Louis Michel, påpekar kommittén framför allt följande: ”Afrikas ekonomiska utveckling är i första och främsta hand beroende av en fördjupning av kontinentens inre marknad, så att den kan generera den slags inhemska tillväxt som skulle stabilisera kontinenten och befästa dess plats i världsekonomin. Regional integration och utveckling av den inre marknaden är de pelare och språngbrädor som kommer att ge Afrika möjlighet att delta i världshandeln på ett positivt sätt. Ur detta perspektiv beklagar kommittén att de regionala förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal ännu inte har slutförts, eftersom ett av målen för dessa är just ekonomisk integration”.

4.2   Mot bakgrund av de diskussioner som förts och sina tidigare ståndpunkter, välkomnar Europeiska ekonomiska och sociala kommittén föreliggande meddelande och de riktlinjer det innehåller. Eftersom den regionala integrationen spelar en viktig roll, anser vi vidare att den bör utgöra en av de strukturerande aspekterna inför översynen år 2010 av Cotonou-avtalet, när det gäller såväl partnerskapsaktörernas gemensamma utvärdering som en förstärkning och återlansering av avtalet inför kommande år.

4.3   EESK beklagar emellertid att meddelandet inte innehåller en mer komplett – och varför inte uttömmande – genomgång och analys av de problem som man hittills har stött på och som har utgjort ett hinder för den regionala integrationen. I en sådan analys skulle man ha kunnat ta upp svårigheter som bör undvikas och därmed ha gjort det möjligt att på ett rationellt sätt fastställa vilka samarbetsriktlinjer som bör föreslås. Kommittén anser att meddelandet skulle ha varit tydligare och lättillgängligare om man hade fastställt en klarare prioriteringsordning, även om det sedan krävs vissa ändringar på tillämpningsstadiet till följd av utvecklingsskillnaderna i de olika länderna.

4.4   Inom ramen för de allmänna och särskilda synpunkter som följer, förefaller det lämpligt att lyfta fram ett antal problematiska frågor. Dessa behandlas i vissa fall kortfattat, i andra fall inte alls, i meddelandet, men den avgörande betydelse som de enligt kommitténs uppfattning har för en fördjupad regional integration motiverar att de lyfts fram och presenteras som konstruktionens hörnstenar, som inte kan kringgås eller förbises.

5.   Allmänna och särskilda synpunkter

5.1   Ett antal faktorer anses allmänt bidra till en framgångsrik regional integration. Till dessa hör politiskt engagemang, fred och säkerhet, rättsstatsprincipen, demokrati, en ansvarsfull förvaltning av offentliga angelägenheter och makroekonomisk stabilitet. Dessutom krävs ett ekonomiskt klimat som främjar effektivt fungerande marknader, en öppning gentemot tredjeland, tillräckligt starka institutioner med noggrant fastställda mandat, adekvata resurser, ett politiskt stöd samt ett brett deltagande av den privata sektorn och det civila samhället.

5.2   För att göra framsteg när det gäller den regionala integrationen, framför allt genom att som målsättningar ställa upp de begrepp som ingår i den breda definition som föreslås i Cotonou-avtalet (6), är det viktigt att i första hand ta hänsyn till de aspekter som utvecklas i följande punkter och som bidrar till utvecklingen i AVS-länderna. Integrationen är i själva verket en källa till utveckling, men utveckling främjar också integration. EU bör göra största möjliga insatser på dessa områden.

5.3   Fred och säkerhet: Utveckling – framför allt i Afrika – och ökad stabilitet i de olika länderna är en förutsättning för en fördjupad regional integration. Ett betydande antal av dessa länder är emellertid fortfarande inblandade i oupphörliga konflikter. Under de senaste tio åren har konflikter i Guinea, Liberia och Sierra Leone – länder som är rika på naturresurser, särskilt diamanter och virke – förorsakat en allvarlig kris i regionen som lett till en omfattande flyktingström. Till detta kan läggas konflikten i Darfur som förlamar Sudan, det ”glömda kriget” i norra Uganda, blodbaden i Kivu, med malmen coltan och etnisk krigföring som förtecken, som delvis påminner om folkmorden i Rwanda, den fortsatta osäkerheten i de östra och västra delarna av Centralafrikanska republiken samt instabiliteten i Kongo, i Mauretanien och på Fiji, olika ”problem” som den senaste tiden uppstått i Kenya och i Zimbabwe osv. Allt detta utgör ett hinder för den regionala integrationen som inte går att undvika. Att bidra till ökad stabilitet i länderna och till fred bör vara en av Europeiska unionens prioriteringar i syfte att främja utveckling, som är en faktor som i sin tur kan leda till en fördjupad integration.

5.4   Staterna först: Den regionala integrationen är en central faktor för utvecklingen i AVS-länderna, men ännu viktigare är utvecklingen i var och en av de enskilda staterna (7), i vilken utsträckning deras ekonomier och den politik som de för stämmer överens. Det är självklart ingen idé att vilja integrera något som inte finns. En regional integrering av transporter, sammankoppling av infrastruktur osv. kan endast ske om denna utrustning finns och har utvecklats i staterna. Ur denna synpunkt är kvaliteten på utformningen (deltagande av icke-statliga organisationer) av innehållet och genomförandet av de nationella och senare de regionala vägledande programmen av central betydelse. EU ansvarar bland annat för ”användningen” av de resurser som EUF ställer till förfogande. Kommittén vill dessutom föreslå att man ska fästa särskild vikt vid problemet med finansiering av sammanhållningsåtgärder när stöd beviljas för en regional ekonomisk integrering mellan länder som uppvisar ekonomiska strukturer och utvecklingsnivåer som skiljer sig kraftigt åt. I motsatt fall kan hjälpen vara kontraproduktiv.

5.5   Korruption: Korruption förekommer, i synnerhet i Afrika, på nästan alla nivåer i samhället och bromsar den ekonomiska utvecklingen (8). Som en konsekvens bromsar den också den regionala integrationen (9). Kommittén vill uttrycka sin förvåning över att korruption som sådan inte nämns någonstans i meddelandet, trots att avskaffandet av den är en av målsättningarna för Afrikanska unionen och trots att företeelsen har en framträdande plats i Cotonou-avtalet (se artikel 30.1 f). Korruptionens politiska och ekonomiska följder är stora, i synnerhet i de afrikanska staterna, och diplomatin bör ha en viktig roll – men är absolut inte tillräcklig. EU kan som långivare visserligen inte bestämma vilka åtgärder partnerländerna ska genomföra, men har rätt att ställa krav på att de medel som ställs till förfogande genom samarbetet används på ett korrekt sätt och på rätt plats, eftersom det trots allt handlar om de europeiska medborgarnas och skattebetalarnas pengar. I det sammanhanget skulle kommittén vilja att man för de medel som ställs till förfogande, särskilt de 1,75 miljarder euro som kommer från den tionde utvecklingsfonden och som är avsedda att bidra till utvecklingen av integrationen, ställer som villkor att användningen ska kunna spåras.

5.6   Att omorientera tillväxtens innehåll genom en diversifiering av ekonomin, produktionsstrukturen och tjänstesystemen: Den regionala ekonomiska integrationen kan underlättas genom en diversifierad, expanderande marknad. Man kan inte åstadkomma detta enbart genom att utnyttja råvaror eller traditionella och massproducerade jordbruksprodukter (sockerrör, bomull, bananer, jordnötter, kakao osv.). Det gäller i stället att utveckla en förädlingsindustri som framställer produkter med mervärde, vilket på lång sikt är det bästa sättet att undvika försämrade handelsvillkor och delta på ett positivt sätt i utvecklingen av en regional ekonomi (8).

5.7   Säkerställa livsmedelssäkerhet, hållbar utveckling på landsbygden: Det kan inte finnas någon regional ekonomisk integration om inte livsmedelssäkerheten är säkerställd i de länder som deltar i integrationen (8). Jordbruket, som är en viktig beståndsdel i hållbar utveckling, bör i det sammanhanget utgöra en strategisk prioritering. Man bör dra lärdom av livsmedelskrisen 2007 och 2008 och den pågående livsmedelskrisen, som är en följd av den kraftiga ökningen av priset på jordbruksprodukter och energipriset under 2008. En successiv utveckling av jordbruket, som leder till att livsmedelskedjan skapas eller utvecklas och mer allmänt till att man ger ökad prioritet åt landsbygdsdimensionen när det gäller utveckling, kan endast åstadkommas via en seriös jordbrukspolitik och en integrerad politik för livsmedelssäkerhet och landsbygdsutveckling, på både nationell och regional nivå, som är strukturerad och planerad på kort, medellång och lång sikt. Budgeten för och finansieringen av en sådan politik bör prioriteras i vid bemärkelse, och politiken bör anpassas till de särskilda förhållandena i varje enskilt land, samtidigt som det regionala perspektivet också bör beaktas. I den tionde utvecklingsfonden bör man främja ett prioriterat utvecklingsprogram för jordbruket i de enskilda AVS-länderna som är anpassat till den regionala integrationen. Det handlar om att bryta med användningen av den nionde utvecklingsfonden, där endast fyra AVS-länder av 78 prioriterade jordbrukssektorn och 15 av dem valde landsbygdsutveckling. På så vis användes enbart 7 % av den nionde utvecklingsfonden till hållbar utveckling och endast 1,1 % till verksamhet med klar anknytning till jordbruket. Ett bredare, mer permanent och strukturellt deltagande från i synnerhet icke-statliga aktörer, jordbrukare och lantbruksorganisationer – men också lokala myndigheter – är av avgörande betydelse för en varaktig tillämpning av utvecklingspolitiken.

5.8   Utveckla den privata sektorn: Att stärka och diversifiera den privata sektorn är av avgörande betydelse för den hållbara utvecklingen, skapandet av arbetstillfällen med anständiga villkor och därigenom fattigdomsminskningen. Utvecklingen av den privata sektorn, i synnerhet små och medelstora industriföretag (8), genom ökade möjligheter till handel, är av central betydelse för att integrationen ska lyckas. Denna utveckling bör för bättre genomslagskraft åtföljas av en bättre organisation av småföretagen på regional nivå samtidigt som man bör beakta användningen av de mänskliga resurserna  (10) med avseende på utbildning, men också hälsofrågor: kampen mot HIV/aids (11), tillgång till dricksvatten, lättillgänglig hälsovård (social trygghet), hälsa och säkerhet på arbetsplatsen osv. Kommittén välkomnar således att kommissionen gör utvecklingen av företagen, i synnerhet småföretagen, till en hörnsten i arbetet med att stödja den regionala integrationen. I det sammanhanget är den sociala dialogen, kollektivförhandlingar och i allmänhet representativa arbetsmarknadsparter nödvändiga för att processen ska bli effektiv. Det handlar därför om att främja detta på regional nivå. ILO stödde inom ramen för sitt utbildningsprogram PRODIAF (12) utvecklingen av den sociala dialogen i Västafrika. Som vi redan påpekat i ett flertal slutdeklarationer från olika seminarier och konferenser önskar kommittén att detta exempel också ska följas i de engelskspråkiga delarna av Afrika och i Stillahavsområdet, samtidigt som man utvecklar konceptet regionalt kollektivavtal, något som redan skett i det fransktalande Afrika.

5.9   Gott styresskick: Dåliga styresformer av olika slag i de länder som ingår i regionen kommer att bromsa integrationen och samtidigt hämma utländska direktinvesteringar. Man bör verka för goda styresformer i ett övergripande perspektiv, och särskilt när det gäller de mänskliga rättigheterna samt barnens och arbetstagarnas rättigheter, rättsstaten, demokratin och kampen mot korruption (13). För att vara effektiva kräver dessa goda styresformer starka sammanslutningar och fackföreningar som företräder såväl arbetsgivare som arbetstagare och som är oberoende av den politiska makten.

5.10   Icke-statliga aktörers deltagande  (8): EESK ser positivt på att kommissionen i meddelandet föreslår att man ska ”systematiskt stödja skapandet eller stärkandet av regionala fora för det civila samhället” för att övervaka den regionala integrationen. I det sammanhanget är förhandlingar om ekonomiska partnerskapsavtal en möjlighet. Denna möjlighet har på ett utomordentligt sätt tagits till vara inom ramen för det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Cariforum och EG, som institutionaliserade de icke-statliga aktörernas deltagande i uppföljningen och genomförandet av avtalet. Kommittén anser att denna princip genom att samla kunskaperna bidrar till en fördjupning av det regionala projektet och dess förankring bland medborgarna, och på så vis stärker partnerskapet AVS–EU. EESK uppmanar därför kommissionen och de förhandlande AVS-länderna att se till att denna princip finns med i samtliga framtida regionala ekonomiska partnerskapsavtal. Om den politiska vilja som uttryckts ska kunna förverkligas och omvandlas till åtgärder för att det civila samhället ska kunna delta till fullo och effektivt i den regionala integrationsprocessen kommer det att bli nödvändigt att både politiskt och ekonomiskt främja inrättandet eller stärkandet av branschnätverk på regional nivå. Erfarenheten visar att dessa utgör en nödvändig etapp i arbetet med att organisera en enhetlig och funktionell dialog på regional nivå mellan icke-statliga aktörer.

Ett arbete i den riktningen måste om det inte ska misslyckas ta hänsyn till de svårigheter som uppstod på denna punkt i genomförandet av Cotonou-avtalet, i synnerhet i fråga om att öka de icke-statliga aktörernas kapacitet. Detta är nödvändigt med tanke på de behov och de svagheter som ofta kunnat konstateras i de offentliga organen, vare sig dessa är nationella eller regionala.

6.   Särskilda kommentarer

6.1   Fortsatt diskussion: EESK uppmanar kommissionen att bedöma vilka konsekvenser kulturella och etniska aspekter har för satsningen på regional integration, liksom följderna av nationsgränsernas uppdelning av regionerna och vilka åtgärder som eventuellt kan lindra effekterna.

6.2   Nya samarbeten: Kommittén uppmanar kommissionen att främja eller stödja regionala samarbeten som omfattar EU:s yttersta randområden och de integrerade AVS-länder eller AVS-regioner som geografiskt omger randområdena, i syfte att skapa ett samarbete som är uppbyggt på olika partners utvecklingsbehov och som respekterar alla berördas intressen.

6.3   De regionala ekonomiska partnerskapsavtalen och den regionala integrationen: I punkt 4.1.3 ovan påminner kommittén om att den i yttrandet om ”Strategin EU–Afrika” från september 2008 beklagade att man ännu inte lyckats avsluta de regionala förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal (med undantag för avtalet mellan Cariforum och EG), eftersom ett av målen för dessa är regional integration. Tillfälliga ekonomiska partnerskapsavtal som endast avser enskilda stater ersätter nu regionala ekonomiska partnerskapsavtal. Kommittén anser att detta kan försvåra möjligheterna att sluta regionala ekonomiska partnerskapsavtal och därmed också den regionala integrationen, eftersom de tillfälliga avtalen i stor utsträckning beaktar särskilda förhållanden i de enskilda länderna, vilket försämrar möjligheterna till en syntes som tar hänsyn till den särart som präglar regionens identitet. Stor uppmärksamhet bör riktas mot denna situation, som försvårar övergången från nationella ekonomiska partnerskapsavtal till regionala ekonomiska partnerskapsavtal.

Kommittén anser för övrigt att man bör utreda de eventuella konsekvenserna för den regionala integrationen av förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal som berör andra regionala grupperingar än de redan etablerade grupperingarna (14).

6.4   Nya krafter gör sig gällande: Inom ett antal AVS-länder, i synnerhet i Afrika, har de ekonomiska ”krafterna” förändrats, och antalet aktörer är fler. Med tanke på effektiviteten i den framtida politiken borde analysen i meddelandet ha tagit upp konsekvenserna för den regionala integrationen av den stora kinesiska närvaron, den tydliga amerikanska återkomsten och de växande indiska – och japanska och koreanska – intressena. En jämförelse mellan det meddelande som behandlas i detta yttrande och meddelandet om ”EU, Afrika och Kina: Dialog och samarbete mellan tre parter” (15) mot bakgrund av den regionala integrationen skulle ha varit givande.

6.5   Meddelandet skrevs långt innan den globala ekonomiska krisen nådde nuvarande omfattning, och krisen beaktas sålunda inte i analysen. Enligt kommitténs mening visar krisen bara allt tydligare på behovet av integration. Om man emellertid ser på vad som har hänt i USA och Europa finns det skäl att frukta motsatsen: att länderna vänder sig inåt, mot ökad självförsörjning och nationalism – och naturligtvis kan inte EU bestämma vilka val som AVS-länderna ska göra. EU har emellertid en viktig roll att spela för att undvika en förändring som motverkar den ekonomiska utvecklingen i AVS-länderna: EU bör tillämpa Cotonouavtalet och sluta regionala ekonomiska partnerskapsavtal och särskilt sträva efter att undvika att medlemsstaterna gör avkall på sina ursprungliga ekonomiska åtaganden. EU bör också säkerställa att de beslut som fattats inom G-20 genomförs korrekt till förmån för utvecklingsländerna. En negativ utveckling skulle kunna leda till ökad migration, särskilt som den penningmängd som migranter överför från Europa till AVS-länderna, i synnerhet till Afrika (16), riskerar att minska avsevärt.

Dessutom utgör en förstärkning av den regionala dimensionen troligtvis en av de få konkreta möjligheterna för AVS-länderna och i synnerhet för Afrika att proaktivt ta itu med den pågående finansiella och ekonomiska krisen – och på så vis spela en roll i globaliseringsdynamiken i framtiden och därmed skapa utvecklingsmöjligheter.

---

(1)  Förutom storleksaspekten går 95 % av AVS-biståndet till Afrika.

(2)  I detta sammanhang kan man nämna de mycket tydliga bestämmelser som ingår i Cotonouavtalet, vad gäller både målsättningar (art. 1) och strategin för samarbete och regional integration (art. 28, 29 och 30 – se bilaga 1). Dessa bestämmelser är fortfarande aktuella och bör på nytt läggas fram och lanseras.

(3)  Kommissionens meddelande European Community support for regional economic integration efforts among developing countries, KOM(1995) 219 slutlig, 16 juni 1995.

(4)  Målsättningen är att ”stödja det afrikanska integrationsprogrammet, stärka kapaciteten i Afrika vad gäller regler, normer och kvalitetskontroll och att genomföra partnerskapet mellan EU och Afrika på infrastrukturområdet”. Se yttrandet EUT C 77, 31.3.2009, s. 148–156”Strategin EU–Afrika”.

(5)  REX/247 – EUT C 77, 31.3.2009, s. 148–156, föredragande: Gérard Dantin.

(6)  ”Regional integration är en process för att i samförstånd övervinna politiska, fysiska, ekonomiska och sociala hinder som skiljer grannländer åt och för att samarbeta om förvaltningen av gemensamma resurser och regionala tillgångar.”

(7)  I yttrandet ”Strategin EU–Afrika” – EUT C 77, 31.3.2009, s. 148–156, presenteras kommitténs analyser och förslag i denna fråga.

(8)  Se fotnot 7.

(9)  Ett exempel redovisas i en rapport om Elfenbenskusten från Världsbanken som publicerades i maj 2008: ”Den beskyddarverksamhet som bedrivs av Elfenbenskustens säkerhetsstyrkor och de trakasserier som de gör sig skyldiga till vid vägspärrar i landet utgör hinder för den fria rörligheten för varor och personer. Samtidigt har beskyddarverksamheten negativa konsekvenser på den ekonomiska verksamheten eftersom denna olagliga ’uppbörd’ och ’förskingring’ kostar transportörerna mellan 230 och 363,3 miljoner dollar per år.” I rapporten noteras att denna summa motsvarar 35 %–50 % av det belopp som i nationens budget 2007 avsatts för investeringar.

(10)  Se fotnot 7: punkt 7.5 och Appendix (Bilaga) V.

(11)  Se fotnot 7. Se i samband med detta EESK:s yttrande från maj 2006 ”Afrika – en nödvändig prioritering: det europeiska civila samhällets ståndpunkt”, föredragande: Adrien Bedossa – EUT C 195, 18.8.2006, s. 104–109.

(12)  ”Främjande av den sociala dialogen i det franskspråkiga Afrika”.

(13)  Se fotnot 7. Se också artikel 30 i det gällande Cotonou-avtalet.

(14)  T.ex. i Afrika: Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) har 15 medlemsländer. Sju av dem förhandlar tillsammans inom ramen för södra Afrika, sex inom ramen för sydöstra Afrika (ESA, Eastern Southern African Community), ett inom ramen för Östafrika (EAC, Eastern Africa) och ett inom ramen för Centralafrika.

(15)  KOM(2008) 654 slutlig.

(16)  Se EUT C 120, 16.5.2008, s. 82–88”Migration och utveckling: möjligheter och utmaningar”, föredragande: Sukhdev Sharma.

---