30.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/95

—

Om det verkligen finns möjlighet till insyn och öppenhet avseende rättigheterna.

—

Om de europeiska arbetstagarnas rättigheter garanteras.

—

Om arbetstagarnas rörlighet hindras eller främjas av tillämpningen av bestämmelser som tillkommit genom medlemsstaternas införlivande av direktivet, med hänsyn till riskerna för en sluten och protektionistisk arbetsmarknad.

—

Om man förhindrar konkurrensstörningar med hänsyn till den fria rörligheten för tjänster.

—

Om de små företagen har riktig och tillräcklig tillgång till den information som behövs för att genomföra det införlivade direktivet.”

1.1

Det nu aktuella meddelandet stöder sig på en tredje utvärdering som avslutats många år efter den tidpunkt som anges i direktivet (senast den 16 december 2001) som tar hänsyn till införlivandet och genomförandet av direktivet i samtliga medlemsstater och som visar på de särskilda förhållandena inom området, som inte bara är rättsliga, tekniska och ekonomiska utan framför allt sociala och mänskliga. Dessa faktorer försvårar bedömningen, införlivandet, genomförandet och kontrollen. Direktivet är av mycket juridisk karaktär, vilket innebär att det krävs tolkningar och tolkningsutrymme på flera nivåer, införlivande och rättspraxis utan särskild anpassning till verklighet ute på fältet för företagen, de utstationerade arbetstagarna eller för dem som kontrollerar arbetet. Detta var vad arbetsmarknadsparterna och de lokala och nationella offentliga myndigheterna underströk vid parlamentets hearing. Europaparlamentet (3) utarbetade ett antal rekommendationer, som bland annat gick ut på att arbetsmarknadsparterna borde beaktas och involveras i större utsträckning. Man gick emellertid inte närmare in på hur detta skulle ske.

1.2

Kommittén vill påpeka att ett sätt att garantera att friheter som befinner sig på samma plan även blir jämbördiga i verkligheten, nämligen dels friheter för personer, dels friheter i samband med tillhandahållandet av tjänster, är att se till att direktivet erbjuder garantier för att man upprätthåller ett betydande skydd av utstationerade arbetstagares rättigheter, men även att direktivet får en huvudroll i skapandet av ett rättvist konkurrensklimat för alla tjänstetillhandahållare genom att garantera att lika villkor råder. Kommittén anser inte det vara acceptabelt att den fria rörligheten för tjänster sker på vissa arbetstagares bekostnad. Det finns vissa som tolkar domslut från EG-domstolen (4) på senare tid i denna riktning, men kommittén vill påminna om att ILO:s konventioner nr 87 och 98 och därmed sammanhängande bestämmelser om föreningsfrihet och om kollektivavtal föreskriver att sociallagar ska utformas med beaktande av de normala formerna för social lagstiftning, också när dessa omfattar kollektivförhandlingar på företaget eller någon annan nivå och inom så skilda områden som fastställande av minimilön inom en bransch eller ett företag. Eftersom införlivandet av direktiv 96/71/EG har kommit att upptas inom den normala ramen för lagstiftning på det sociala området i den enskilda medlemsstaten borde kommissionen tillämpa internationell rätt enligt den tolkning som görs av olika tillfälliga kontrollorgan och de arbetsnormer som ratificerats av samtliga medlemsstater i enlighet med den ursprungliga lagstiftningen.

1.3

Utöver detta nya meddelande föreslår kommissionen nu att rådet antar en rekommendation (5) som syftar till bättre administrativt samarbete, ett system för informationsutbyte samt spridning och utbyte av goda metoder.

1.4

Med tanke på de nya förslagen som helhet vill kommittén understryka att de är ett steg i rätt riktning – i synnerhet förslaget om stärkt administrativt samarbete och ett system för informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Förslaget syftar också till utbyte av information om den arbetsrättsliga lagstiftning som tillämpas på utstationerade arbetstagare i landet, om tillämpliga kollektivavtal, i syfte att ge arbetstagare och tillhandahållare av tjänster tillgång till denna information, även på andra språk än det som talas i det land där tjänsterna tillhandahålls, att skapa förbindelsekontor med fastställda samtalspartner, att engagera arbetsmarknadsparterna i högnivåkommittén osv.

1.5

Emellertid har kommissionen lagt fram utvärderingen av åtgärder för genomförande och införlivande i medlemsstaterna enbart på engelska, och därmed minimerat den nytta som denna utvärdering hade kunnat innebära för medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna på alla nivåer. Kommittén föreslår att kommissionen tar hänsyn till det särskilda området (mobilitet, fri rörlighet) i fråga och offentliggör bilagan (6) på åtminstone tre språk, varav ett romanskt och ett slaviskt, utöver engelska. Språkfrågan är viktig om man vill att de nya bestämmelserna ska få det önskade genomslaget, och kommittén rekommenderar lämplig språktäckning när det gäller informationen till berörda arbetsmarknadsparter i första hand, liksom systemet för informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Kommittén vill också hänvisa till sitt yttrande om genomförandet av kommissionens flerspråkighetsstrategi och till det nya förberedande yttrande (7) som kommissionen har begärt. Kommittén kommer att ta upp frågan om nödvändig kommunikation och information i samband med tillämpningen av bestämmelserna om utstationerade arbetstagare, varav kommunikationen mellan institutionerna är en aspekt.

1.6

Informationssystemet i allmänhet och systemet med de sociala registren i synnerhet

1.7

Kommissionen föreslår avskaffande av sådana åtgärder för kontroll av utstationering av arbetstagare som den anser vara onödiga samtidigt som ett tillbörligt skydd för utstationerad personal säkerställs även fortsättningsvis. I meddelandet betonar kommissionen att den därmed inte ifrågasätter medlemsländernas sociala modeller. Kommissionen anser däremot, med hänvisning till EG-domstolens rättspraxis, att vissa kontrollåtgärder inte är motiverade eftersom de går längre än vad som krävs för det sociala skyddet av arbetstagare.

1.8

Kommittén vill påpeka det inkonsekventa i att föreslå ett avskaffande av kravet på att hålla sociala register i de medlemsstater där tjänsterna tillhandahålls. Ett system för informationsutbyte ger visserligen upplysningar om den tillämpliga lagstiftningen och tillhandahållarnas och arbetstagarnas respektive rättigheter och skyldigheter, men medger inte någon individuell uppföljning av de rättigheter som har förvärvats i fråga om social trygghet på kort och lång sikt, sjukdom, olycksfall, pension, socialförsäkring, och ger heller ingen möjlighet att kontrollera obligatoriska sociala och skattemässiga avgifter i det land där tjänsten tillhandahålls, då dessa avgifter bygger på tillämplig arbetsrätt i det land där tjänsten tillhandahålls. Kommittén avråder således från denna ändring.

1.9

EESK påpekar att målsättningarna i direktiv 96/71/EG inte helt har uppnåtts trots att det gått tio år sedan dess antagande. Det finns fortfarande olika uppfattningar om art och omfattning av det sociala skyddet för utstationerade arbetstagare i Europa, vare sig dessa är EU-medborgare eller kommer från tredje land.

1.10

Kommittén menar i sin grönbok ”En modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar” att svartarbete, särskilt i samband med förflyttning av arbetskraft över gränserna, utgör en mycket störande och svårutrotad företeelse på dagens arbetsmarknad, som även har lett till konkurrenssnedvridning och utnyttjande av anställda (8). I grönboken efterlyser kommissionen tillräckliga tillsynsmekanismer för att borga för effektiva arbetsmarknader, förhindra överträdelser av nationell arbetslagstiftning och skydda arbetstagarnas sociala rättigheter.

1.11

EESK vill påpeka att arbetsmarknadsparterna i byggbranschen är särskilt uppmärksamma på genomförandet av direktiv 96/71/EG med avseende på både social dumpning och konkurrenssnedvridning p.g.a. denna sektors särskilda situation när det gäller förflyttning av personal, i synnerhet förflyttning över gränserna (9). För att skydda både personalen på hemmaplan och utstationerad personal är det därför mycket viktigt att ha effektiva kontrollmekanismer som är anpassade efter byggbranschens speciella villkor. Kommissionens planer bör med tanke på detta inte försvaga medlemsländernas kontrollmekanismer, som sedan lång tid tillbaka har visat sig vara verkningsfulla. Annars skulle kommissionen gå emot sin uttalade avsikt att inte förändra medlemsländernas befintliga sociala modeller.

1.12

EESK vill lyfta fram Europaparlamentets ståndpunkt som innebär att kommissionen bör göra en mindre hård tolkning av EG-domstolens rättspraxis när den utvärderar vissa åtgärders förenlighet med gemenskapslagstiftningen (10).

2.1

När det gäller skyldigheten att tillhandahålla vissa handlingar på det mottagande medlemslandets språk anser kommissionen att skyldigheten att översätta handlingarna är en omotiverad begränsning av det fria tillhandahållandet av tjänster. EG-domstolen fastställde däremot i ett beslut av den 18 juli 2007 (C-490/04) att denna omtvistade skyldighet helt står i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen.

2.2

Kommissionen citerar även en annan dom från EG-domstolen enligt vilken åtgärder som tillämpas automatiskt och ovillkorligt, utgående från en allmän presumtion om skatteflykt eller skatteundandragande från en persons eller ett företags sida när dessa utövar en grundläggande frihet som säkerställs i fördraget, utgör en obefogad inskränkning av det fria tillhandahållandet av tjänster (11). EESK betvivlar att detta uttalande från EG-domstolen är tillämpligt på åtgärder som faller under direktiv 96/71/EG, eftersom direktivet gör det möjligt för medlemsländerna att vidta lämpliga åtgärder i händelse av bristande efterlevnad av direktivet ifråga. Bestämmelsen förutsätter inte någon allmän misstanke om bedrägeri. Den preciserar tvärtom att direktiven inte skulle ha någon rättslig innebörd om inte medlemsländerna, med hjälp av lämpliga medel, kunde kontrollera efterlevnaden vid utstationering av personal.

3.1

Kommittén ser positivt på att kommissionen klart erkänner att det gränsöverskridande administrativa samarbetet för närvarande kännetecknas av avsevärda brister och behov av åtgärder, och kommittén är övertygad om att gott samarbete vad gäller informationsutbyte mellan medlemsländernas myndigheter kan bidra till att lösa de problem som uppstår till följd av de praktiska svårigheterna att genomföra direktivet om utstationering av arbetstagare, i synnerhet vad avser kontrollen av att bestämmelserna respekteras.

3.2

Kommittén anser emellertid inte att ett förbättrat samarbete gör nationella kontrollåtgärder onödiga. Samarbetsmekanismerna inom ramen för direktiv 96/71/EG har hittills visat sig vara oanvändbara då de inte har kunnat garantera att det sociala skyddet av arbetstagare har omsatts i praktiken på samma sätt och i samma omfattning i alla nationella system.

3.3

Denna situation är särskilt viktig för byggbranschen där förebyggande kontroller på byggplatserna är av avgörande betydelse för att kontrollera effektiviteten i skyddet av utstationerade arbetstagares rättigheter.

3.4

En återföring av tillsynsansvaret till det medlemsland som arbetstagaren kommer ifrån skulle medföra ovälkomna förseningar i fråga om skyddet av arbetstagarens rättigheter. Det är ett av skälen till att EG-domstolen i den ovannämnda domen från den 18 juli 2007 gav medlemsländerna möjlighet att behålla skyldigheten att tillhandahålla vissa handlingar på byggarbetsplatser på det mottagande landets språk. Kommittén anser inte att denna skyldighet bör tas bort utan rekommenderar tvärtom att man ökar tillgängligheten till uppgifter om anställning och sysselsättning, eller som i detta fall utstationering av arbetstagare, genom att behålla skyldigheten att tillhandahålla de uppgifter som krävs för kontroll från arbetsförmedlingar, organ för yrkesutbildning och socialt skydd i det mottagande landet och i ursprungslandet. Det kommer att bli än mer nödvändigt att se till att uppgifter finns tillgängliga, för varje enskilt företag och för varje enskild arbetstagare, på en utvidgad inre marknad och med tanke på den ökade rörlighet som man eftersträvar.

3.5

De uppgifter som krävs för att kunna informera om rättigheter i samband med pension eller skydd mot hälsorisker (skeppsvarv, kemiindustri, jordbruk osv.) bör kunna samlas in och kontrolleras enklare om kompletterande uppgifter anges (ursprungsland, företag, offentliga organ och tjänster osv.), enligt en öppenhetsprincip.

3.6

Kommittén menar också att de problem som uppstår i samband med den praktiska tillämpningen av direktivet om utstationering inte kan lösas enbart med bilaterala avtal mellan medlemsstaterna. Man bör överväga möjligheten att inrätta en instans i Europa som i samband med gränsöverskridande samarbete mellan myndigheter i anslutning till utstationering av arbetstagare kan fungera som knutpunkt, samordningspunkt, katalysator och informationscentrum. Denna instans skulle också regelbundet kunna rapportera om de problem som uppstått och de åtgärder som föreslagits för att lösa dem.

4.1

Kommittén välkomnar att kommissionen tillsammans med medlemsländerna, samt i samarbete med både fackförbund och arbetsgivare, ämnar inrätta en högnivåkommitté. Denna kommitté ska stödja utbyte och identifiering av metoder med påvisat goda resultat genom grundlig analys av och lösningar på problem som rör verkställandet av civil- och förvaltningsrättsliga påföljder i samband med utstationering utanför landsgränserna. EESK vill understryka att de europeiska arbetsmarknadsparterna inom branschen hittills har varit de som tagit det största ansvaret för övervakning och genomförande, och de bör därför också formellt få delta i processen, det vill säga ingå i kommittén så snart den är inrättad. De har för övrigt redan framfört en sådan önskan i en gemensam förklaring på europeisk nivå. Kommittén stöder kommissionens initiativ mot bakgrund av den erfarenhet som finns, men vill inte föregripa diskussionen om i hur stor utsträckning de europeiska branschöverskridande arbetsmarknadsparterna önskar delta.

4.2

Högnivåkommittén bör se till att medlemsländerna inte i praktiken ställs inför villkor som lagstiftare på nationell nivå och EU-nivå normalt sett skulle ha behövt godkänna. De åtgärder som måste vidtas för att efterleva direktiv 96/71/EG är ännu inte tillräckligt harmoniserade inom EU, något som denna kommitté skulle kunna bidra till att avhjälpa.

4.3

Slutligen välkomnar EESK att kommissionen till fullo beaktar Europaparlamentets resolutioner vad beträffar utstationering av arbetstagare, i synnerhet när det gäller erkännandet av arbetsmarknadsparternas roll, och föreslår att man till fullo utnyttjar deras erfarenheter och ger dem ökade möjligheter att sprida goda metoder.

4.4

För att värna om alla arbetstagares lika rättigheter bör Europeiska kommissionen öka sina ansträngningar att vidta åtgärder som syftar till att förbättra kontrollen och samarbetet mellan medlemsländerna.

5.1.1

EESK konstaterar med oro problemen i anslutning till uppdagandet av ”fiktiva egenföretagare” och deras ändrade rättsliga ställning när det rör sig om personer som är etablerade utanför den medlemsstat där de oegentliga förhållandena konstateras, eller när det rör sig om förtäckt utstationering. Vi vill uppmana kommissionen att överväga vilka rättsliga och praktiska möjligheter det finns för att komma till rätta med detta Det händer att utstationerade arbetstagare uppmuntras att ange att de är egenföretagare trots att de är helt beroende av en enda uppdragsgivare. Ibland händer det att de varken förklaras vara utstationerade eller egenföretagare, i vissa fall i farliga yrken där det sociala skyddet borde vara fullständigt.

5.1.2

Den nationella lagstiftningen bör inte bara innehålla tydliga och tillämpbara definitioner utan även tydliga ansvarsbestämmelser i händelse av fiktiv egen näringsverksamhet och/eller fiktiv utstationering för att garantera att korrekt ersättning, böter, skatter och sociala avgifter betalas, till förmån för arbetstagarna och samhället, och att myndigheterna kan kontrollera att dessa krav respekteras. Syftet är att minska den vinst som kan göras genom bedrägeri och att öka de ekonomiska påföljderna för dem som begår överträdelserna i fall av bedräglig samverkan mellan företag och ”fiktiva egenföretagare” för att komma undan skyldigheter i samband med det sociala skyddet.

5.2.1

På medlemsstatsnivå har vissa nationella arbetsmarknadsparter eller branschförbund ställt sig bakom principen om att företag allmänt har ett gemensamt och solidariskt ansvar för sina underleverantörer. Denna princip har inkluderats i nationell lagstiftning och förtjänar att omnämnas såsom ett exempel på god praxis. I ett betänkande från Europaparlamentet (12) betonas många fördelar för utstationerade arbetstagare i ett system med gemensamt och solidariskt ansvar. I sitt meddelande menar kommissionen att frågan om huruvida företagens subsidiära ansvar skulle kunna vara ett effektivt och proportionellt sätt att förbättra övervakningen och efterlevnaden av gemenskapsrätten förtjänar att undersökas och övervägas ytterligare. Europaparlamentet (2) har ställt sig positiv till sådana åtgärder.

5.2.2

Det är allmänt känt att olika erfarenheter har visat att direktivet om utstationering av arbetstagare ibland kringgås med hjälp av långa kedjor av underleverantörer, i kombination med tjänstetillhandahållare som arbetar över gränserna.

5.2.3

I meddelandet anger kommissionen att man har för avsikt att tillsammans med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter genomföra en djupgående utredning om problemen med tillämpningen av lagstiftningen över gränserna (sanktioner, böter, gemensamt och solidariskt ansvar). Kommissionen tar därigenom fasta på Europaparlamentets upprepade uppmaning att ta initiativ till lagstiftning om solidariskt ansvar för att minimera möjligheterna att kringgå normer som anges i lagar eller kollektivavtal i enlighet med direktivet om utstationering av arbetstagare. Kommittén vill gärna hållas informerad om resultaten av denna process.

6.1

Kommittén ställer sig bakom de initiativ som kommissionen föreslår rådet, men reserverar sig för det ensidiga synsättet som framför allt är inriktat på avlägsnande av förmodade inskränkningar eller hinder för företag, som utstationerar arbetstagare över gränserna. Mot bakgrund av de kända bristerna i samband med kontrollen av arbetsvillkoren, det gränsöverskridande administrativa samarbetet och utmätningen av böter bör emellertid möjligheterna att hävda de rättigheter för arbetstagare som säkerställs genom direktivet om utstationering enligt kommittén få samma prioritet. Kommittén hyser i synnerhet betänkligheter i fråga om förslaget om att avskaffa kravet på att hålla sociala register i de medlemsstater där tjänsten tillhandahålls. EESK uppmuntrar rådet att anta den föreslagna rekommendationen om stärkt administrativt samarbete mellan medlemsstaterna, om förbättrad tillgång med god språktäckning till information för tjänstetillhandahållare och utstationerade arbetstagare, om utbyte av information och goda metoder mellan medlemsstaterna inom ramen för en högnivåkommitté med tre parter, inbegripet företrädare för medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna på nationell och europeisk nivå i syfte att stärka direktiv 96/71/EG och skyddet för de utstationerade arbetstagarna i samband med det fria tillhandahållandet av tjänster.