52007IP0205

P6_TA(2007)0205

Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik 2005

Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2007 om rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller GUSP, inbegripet de finansiella konsekvenserna för Europeiska unionens allmänna budget 2005 (2006/2217(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av rådets årliga rapport (10314/1/2006),

- med beaktande av artikel 21 i EU-fördraget,

- med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (det konstitutionella fördraget), undertecknat i Rom den 29 oktober 2004,

- med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS) som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

- med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet [1], särskilt punkt 40,

- med beaktande av sitt beslut av den 17 maj 2006 om det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning [2],

- med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 16- 17 juni 2005 och framför allt deklarationen om ratificering av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, samt ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten den 15- 16 juni och 14- 15 december 2006,

- med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15- 16 december 2005 om budgetplanen för 2007-2013,

- med beaktande av sin resolution av den 12 januari 2005 om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa [3],

- med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2006 om gemensam utrikes- och säkerhetspolitik 2004 [4],

- med beaktande av sin resolution av den 16 november 2006 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin inom ramen för ESFP [5],

- med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2006 om nästa steg under perioden av eftertanke och analys om Europas framtid [6], och resultatet av det gemensamma parlamentariska mötet om Europas framtid - från eftertanke till handling, som hölls i Bryssel den 4- 5 december 2006,

- med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2006 om nya ekonomiska instrument för utveckling i samband med millennieutvecklingsmålen [7],

- med beaktande av sina resolutioner av den 15 juni 2006 [8] och 13 december 2006 [9] om toppmötena mellan EU och Ryssland,

- med beaktande av sina resolutioner av den 1 juni 2006 om att förbättra förbindelserna mellan EU och Förenta staterna inom ramen för ett transatlantiskt partnerskapsavtal [10], och om de transatlantiska ekonomiska förbindelserna mellan EU och Förenta staterna [11],

- med beaktande av sina resolutioner av den 23 oktober 2003 om fred och värdighet i Mellanöstern [12] och av den 7 september 2006 om situationen i Mellanöstern [13],

- med beaktande av sin resolution av den av den 7 september 2006 om förbindelserna mellan EU och Kina [14],

- med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15 och 16 december 2005 om "EU och Afrika - Mot ett strategiskt partnerskap",

- med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2005 om översynen av icke-spridningsavtalet 2005 - kärnvapen i Nordkorea och Iran [15] som förordar att EU tillämpar principen om att "inget ord med i laget innebär inga pengar med i laget" vid sina förbindelser med den koreanska halvön,

- med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om tryggad energiförsörjning i Europeiska unionen [16],

- med beaktande av sina resolutioner av den 18 maj 2006 om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2005 och EU:s politik på området [17] och av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal [18],

- med beaktande av sin resolution av den 13 december 2006 om institutionella aspekter på Europeiska unionens förmåga att integrera nya medlemsstater [19],

- med beaktande av sin resolution av den 13 december om utvidgningsstrategin och de största utmaningarna 2006-2007 [20],

- med beaktande av artikel 112.1 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från budgetutskottet (A6-0130/2007), och av följande skäl:

A. Rådet har hittills haft som praxis att i efterhand lägga fram en beskrivande förteckning över de aktiviteter som genomförts inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) under det gångna året i stället för att i förväg samråda med Europaparlamentet i enlighet med artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen, men förhoppningsvis kommer rådet att tillrättalägga denna praxis genom att i fortsättningen tillämpa en konstruktiv tolkning av punkterna 42 och 43 i det nya interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning [21].

B. Rådet bör en gång för alla ersätta denna praxis med ett verkligt samråd med parlamentet för att se till att parlamentets synpunkter verkligen ger utslag på de beslut som fattas inför det kommande året.

C. Efter att den femte EU-utvidgningen genomförts har 18 medlemsstater ratificerat konstitutionsfördraget, men fördraget måste ratificeras fullt ut och träda i kraft för att unionen skall vara beredd att möta dagens globala ansvar, hot och utmaningar.

D. Under ratificeringsprocessen har det nya konstitutionsfördragets bestämmelser om yttre förbindelser undgått kritik, och GUSP kan följaktligen komma att spela en viktig roll för att stärka allmänhetens förtroende för unionen.

E. Unionens yttre åtgärder som helhet och GUSP i synnerhet måste ta hänsyn till unionens intressen, särskilt till hur nära de olika tredjeländerna och regionerna ligger den europeiska modellen och de europeiska värderingarna, och till det faktum att unionen som en viktig geopolitisk aktör på den globala arenan agerar som en politisk, ekonomisk, social och miljövänlig union av stater och folk som är förpliktigad till fred och handlar i enlighet med principen om demokrati, rättsstatsprincipen och principen om social rättvisa och därför behöver starka och pålitliga politiska och ekonomiska partner.

F. Den gemensamma utrikespolitikens effektivitet och trovärdighet har på senare tid undergrävts genom att vissa medlemsstater utövat sin vetorätt i bilaterala frågor trots andra medlemsstaters ansträngningar att försöka finna kompromisslösningar. Medlemsstaterna bör agera på ett likartat sätt och undvika att utöva sin vetorätt annat än i ytterst känsliga frågor av nationellt EU-intresse.

G. Att utveckla och stärka demokratin, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utgör fortfarande de viktigaste målen för GUSP. GUSP bör framför allt inriktas på ekonomisk integration, diplomati, civilt krisförebyggande arbete och konflikthantering.

H. För att GUSP och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) skall vara trovärdiga måste de tilldelas ytterligare medel som motsvarar deras ambitionsnivåer.

I. Finansieringen av Europeiska unionens militära insatser genomgår fortfarande inte någon demokratisk kontroll från vare sig de nationella parlamenten eller Europaparlamentet.

Ratificeringen av konstitutionsfördraget som en huvudaspekt och grundläggande valmöjlighet när det gäller GUSP under 2007

1. Europaparlamentet anser att Europeiska unionen inte kan utforma en utrikes- och säkerhetspolitik som ens delvis utgör en lösning på de allra viktigaste utmaningarna, såsom globalisering, sammanstörtade och sammanfallande stater, gränsöverskridande migration, internationell terrorism, energiberoende och klimatförändringar, utan det konstitutionsfördrag som har ratificerats av 18 länder. Om GUSP skall kunna bli effektiv krävs det nödvändiga resurser och kompetens för att kunna upprätthålla Europeiska unionens och dess medlemsstaters säkerhet, oberoende och integritet. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att det i samtliga medlemsstater råder ett brett stöd bland allmänheten för att unionen skall inta en större roll i världen, eftersom de enskilda medlemsstaterna inte längre kan uppfylla denna roll. Parlamentet understryker att det nuvarande och kommande ordförandeskapet bör ha som en av sina främsta prioriteringar att slutföra genomförandet av konstitutionsfördraget.

2. Europaparlamentet anser i detta sammanhang att en utrikesministerstjänst måste inrättas och att utrikesministern kommer att både ingå i kommissionen och vara ordförande för utrikesministrarnas rådsmöte, för att på så sätt se till att GUSP blir samstämd och enhetlig och att Europa kan tala med en röst.

3. Samtidigt som en ny EU-utrikesministerpost inrättas måste enligt Europaparlamentets åsikt medlemsstaterna gå in för uppgiften att fastställa och genomföra en verklig och effektiv gemensam utrikespolitik som är inriktad på vad som är allmänt angeläget för EU.

4. Europaparlamentet anser att bidragsklausulen, det strukturella samarbetet, den europeiska avdelningen för yttre åtgärder och ställningen som en enda juridisk person är exempel på akut nödvändiga framsteg som kan möjliggöras genom som kan möjliggöras genom i konstitutionsfördraget.

5. Europaparlamentet påpekar att ett politiskt och socialt samförstånd kring en mer omfattande integrering i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor utgör en god grund för att föra den konstitutionella processen framåt.

6. Europaparlamentet uppmanar än en gång stats- och regeringscheferna att avsluta den konstitutionella processen före 2008 års utgång. Detta är inte bara en förutsättning för att ytterligare utvidgningar skall kunna genomföras, utan det är också nödvändigt för att unionen skall kunna arbeta på ett effektivare och mer demokratiskt sätt samt under större insyn i fråga om både yttre åtgärder och GUSP/ESFP.

Bättre effektivitet, konsekvens och synlighet för GUSP

7. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Europeiska försvarsbyrån, utvecklandet av stridsgruppskonceptet, inrättandet av den europeiska grannskapspolitiken och tillämpningen av solidaritetsklausulen för att bekämpa terrorhot eller terrorattacker, och även inrättandet av civila övergripande mål, civila beredskapsgrupper och partnerskapet för fred inom ramen för stabilitetsinstrumentet. Kommissionen uppmanas med kraft att, i enlighet med vad Europaparlamentet begärt i flera resolutioner, upprätta den europeiska civila fredskåren.

8. Europaparlamentet anser att det är lämpligare att rådet och kommissionen utnyttjar sina förfarandemässiga och organisatoriska möjligheter för att även stärka förbindelsen mellan den första och andra pelaren genom att

a) den höge representanten för GUSP och kommissionen lägger fram gemensamma förslag för rådet rörande både GUSP och yttre åtgärder,

b) regelbundet hålla gemensamma möten för gruppen av kommissionsledamöter för yttre förbindelser, den höge representanten för GUSP och delegationer från Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor för att bättre kunna bedöma och samordna de strategiska prioriteringarna,

c) regelbundet hålla gemensamma möten mellan rådets arbetsgrupper och Coreper, kommissionen och parlamentets föredragande för att man skall kunna förbättra förståelsen för varandras ståndpunkter,

d) regelbundet använda sig av EU:s kärngruppsmekanism, som ursprungligen skapades för att hantera politiska frågor rörande Somalia 2004 och som är en mekanism som stärker de institutionella banden och sammanför den höge representanten för GUSP och rådet, kommissionen, ordförandeskapet och de medlemsstater som vill delta; mekanismen är emellertid särskilt lämplig för att hantera utrikespolitiska frågor som inte väcker någon större kontrovers bland medlemsstaterna men som ändå är betydelsefulla för flera av dem,

e) utan förbehåll utbyta information, rapporter och analyser som utarbetas av EU:s, dess institutioners och dess medlemsstaters avdelningar, delegationer, särskilda representanter, ambassader etc.,

f) förbättra samarbetet mellan de tre gemenskapsinstitutionernas respektive direktorat för yttre åtgärder genom att underlätta genomförandet av regelbundna möten och utbyten på hög och medelhög nivå, bland annat rotation och utbyte av europeiska tjänstemän som arbetar med utrikesfrågor,

g) uppmuntra dialogen om och förfarandena för att inrätta en diplomatakademi för EU,

h) uppmuntra kommissionen att omvandla de delegationer som den har ansvar för till "EU-ambassader",

i) i samtliga fall överföra EU:s särskilda representanters uppgifter i ett land till chefen för EU-delegationen i det landet, så som har skett i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien,

j) stärka samspelet mellan å ena sidan de 127 gemenskapsdelegationerna och gemenskapsrepresentationerna och å andra sidan de övriga EU-institutionerna och delegationerna, medlemsstaternas utrikesministerier och ambassader, genom att anordna regelbundna möten, tillhandahålla konkret hjälp och organisera ett ömsedigt personalutbyte mellan medlemsstaternas konsulat och ambassader och de relevanta institutionerna.

9. Europaparlamentet uppmanar de EU-medlemsstater som ingår i FN:s säkerhetsråd att - efter att ha informerat övriga EU-medlemsstater - att uppmärksamma parlamentets förslag och anstränga sig för att inom säkerhetsrådet göra en samordnad insats som återspeglar majoritetsopinionen i Europa.

10. Europaparlamentet uppmanar vidare de medlemsstater som ingår i FN:s säkerhetsråd att förbättra samordningen på detta område för att EU:s insatser på det internationella planet skall bli effektivare samt att inom en snar framtid fatta beslut om en gemensam plats för EU i säkerhetsrådet.

11. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att i GUSP-frågor införa omröstning med kvalificerad majoritet för att samstämmigheten, effektiviteten och synligheten i EU:s yttre insatser inte skall undergrävas totalt.

12. Europaparlamentet anser att mer skulle kunna göras för att stärka den politiska dialogen med tredjeländer och regioner, särskilt med dem som är unionens viktigaste partner. Parlamentet anser också att mer skulle kunna göras i förebyggande syfte i förbindelserna med internationella organisationer. Kommissionens delegationsnätverk skulle kunna utnyttjas på ett flexiblare och mer dynamiskt sätt.

13. Europaparlamentet påpekar att den politiska dialogen med tredjeländer måste stärkas, inte minst när det gäller de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser det också vara nödvändigt att gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna ser till att de personer som ingår i deras delegationer har kunskap om samt arbetar och handlar i enlighet med de riktlinjer beträffande de mänskliga rättigheterna som antagits av rådet.

14. Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att den parlamentariska diplomatin skulle kunna spela en viktig och kompletterande roll i unionens förbindelser med tredjeländer och regioner. Rådet och kommissionen uppmanas att föra ett närmare samarbete med de tre största interparlamentariska församlingarna (den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet och den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika) som har en viktig roll att spela och som samlar parlamentariker från flera delar av världen och därmed utökar den demokratiska legitimiteten och utgör värdefulla politiska forum för en övergripande dialog. Parlamentets ansvariga organ uppdras att samordna och förbättra det administrativa stödet för dessa interparlamentariska församlingar på lämpligt sätt.

15. Europaparlamentet anser att EU, för att ta itu med den rådande bristen på enhetlighet och för att fylla den rådande luckan mellan förmåga och förväntan, bör utnyttja alla verktyg som finns inom ramen för de yttre förbindelserna, såsom politik avseende handel, bistånd, utrikesfrågor och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), samt den utrikespolitiska dimensionen av miljö, forskning, transport, jordbruk, fiske och inrikesfrågor.

Rekommendationer i anslutning till vissa tematiska aspekter inför 2007

16. Europaparlamentet vidhåller att man, för att garantera välstånd och säkerhet, bör prioritera ett begränsat antal områden, som i högre grad överensstämmer med unionsmedborgarnas önskemål och intressen samt med deras förväntningar på unionens roll i internationella frågor, såsom befäst demokrati, mänsklig säkerhet och kampen mot terroristorganisationer, migrationshantering, interkulturell dialog, energisäkerhet, klimatförändringar, vapenkontroll och nedrustning, icke-spridning av massförstörelsevapen och unionens bidrag till att bekämpa fattigdomen och uppnå millennieutvecklingsmålen och att åstadkomma en bättre social utveckling.

17. Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att fullt ut genomföra det internationella systemet för icke-spridning av kärnvapen, att aktivt arbeta för att upprätthålla det befintliga rustningskontroll- och nedrustningssystemet - särskilt den konsekventa tillämpningen och omfattande övervakningen av konventionen om kemiska vapen, den övergripande konventionen om förbud mot landminor (Ottawafördraget) och ikraftträdandet av företaget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) - och att inleda förhandlingar om nya nedrustningsavtal rörande bland annat eldhandvapen och ytterligare nedrustning konventionella vapen och kärnvapen.

18. Europaparlamentet är mycket oroat över det uttalande som gjorts av Rysslands president, Vladimir Putin, om Rysslands ovilja att fortsätta följa avtalet från 1990 om konventionella styrkor i Europa. Parlamentet anser att det är en inadekvat reaktion på planerna på ett antimissilsystem. Parlamentet efterlyser ett återupptagande av den politiska dialogen inom ramen för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa om säkerhet, vapenkontroll och nedrustning.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom dessa prioriterade områden framför allt inrikta sig på de politiska, handelsmässiga, ekonomiska och finansiella instrument och strategier som inryms under den första pelaren enligt de befintliga fördragen, för att bättre kunna uppnå unionens mål i de internationella frågorna. EU:s yttre åtgärder skulle också kunna förbättras genom fler kvinnor i ledande positioner, inbegripet inom GUSP.

20. Europaparlamentet upprepar att ESS bör uppdateras, varvid såväl dess civila som dess militära inriktning och de viktiga grundbegreppen konfliktförebyggande och effektiv multilateralism bör bibehållas, samtidigt som energisäkerheten, klimatförändringarna och förhindrandet av fattigdomens utbredning i världen bör betraktas som de allvarligaste hoten mot säkerheten i EU. Parlamentet anser att särskild hänsyn måste tas till sambandet mellan säkerhet och utveckling och de socioekonomiska frågornas särskilda betydelse.

21. Europaparlamentet betonar att terrorismen utgör ett av de främsta hoten mot unionens säkerhet och att den måste bekämpas under beaktande av de gemensamma värdena demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt skyddet för dessa värden, i nära samarbete med unionens internationella samarbetspartner, enligt den strategi som utarbetats av FN.

22. Europaparlamentet betonar att samtidigt som kampen mot terrorismen måste utgöra en central del av EU:s yttre åtgärder är det väsentligt att respekten för de mänskliga och medborgerliga rättigheterna även fortsättningsvis prioriteras. Mycket mer bör göras för att med utgångspunkt från folkrätten och FN-stadgan stärka det internationella samarbetet i kampen mot terrorismen.

23. Europaparlamentet upprepar de viktiga, utrikespolitiska aspekterna i frågorna om energisäkerhet, bland annat när det gäller unionens beroende av energi och andra strategiska varor från länder och regioner som blir alltmer instabila och frågan om tillgång till och utveckling av alternativa energikällor. Parlamentet förkastar användandet av begränsad energitillförsel som ett politiskt instrument och betonar att när det gäller energipolitiken är det nödvändigt att medlemsstaterna sinsemellan visar solidaritet. Parlamentet anser att man med alla krafter bör arbeta för att minska ett sådant beroende. Parlamentet kräver ett tydligt och starkt utrikespolitiskt stöd för en gemensam strategi och för de enskilda projekt som syftar till att diversifiera energiförsörjningen.

24. Europaparlamentet understryker att Europeiska unionen har ett avgörande intresse av att stärka de globala styrelseformerna, de internationella institutionerna och folkrättens betydelse. Parlamentet understryker att FN har en central roll när det gäller att utveckla de globala styrelseformerna. Kina och Indien, i egenskap av blivande stormakter, samt Ryssland, måste vara med och ta ansvar för de globala styrelseformerna och finna lösningar på de globala utmaningarna, och att de transatlantiska partnerna tillsammans har en oersättlig roll att spela i detta sammanhang.

25. Europaparlamentet understryker att det är viktigt att det regionala samarbetet inom ramen för EU:s utrikesförbindelser ytterligare utvecklas, särskilt i grannskapsområdet, genom att stärka förbindelserna med Svartahavsområdet och främja samarbetet både mellan grannländerna och mellan unionen och dess grannar för att skapa regionala lösningar som främjar stabiliteten, utvecklingen och välståndet.

26. Europaparlamentet erinrar om att EU bör med kraft uppmana sina partner att även fortsättningsvis utveckla och befästa demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstaten, eftersom dessa kriterier utgör grundstenarna för en välmående och säker värld.

27. Europaparlamentet anser att det är oroväckande att Kina i januari 2007 utförde ett första prov med antisatellitvapen. Parlamentet betraktar detta som ett tecken på en upptrappning av förekomsten av vapen i rymden. Rådet uppmanas att inom FN ta initiativ till multilaterala förhandlingar för ett internationellt förbud mot sådana vapen.

28. Europaparlamentet välkomnar Förenta staternas nya initiativ till samråd och fortlöpande information om sitt missilskydd. Parlamentet är oroat över de uttalanden som gjorts av president Putin som reaktion på Förenta staternas planer på att placera delar av sitt missilskydd i Polen och Tjeckien. Alla berörda parter uppmanas att inleda en dialog på detta område. Förenta staterna uppmanas att intensifiera sina insatser när det gäller att förbättra samrådet om och förklaringarna rörande sitt planerade missilförsvarssystem i syfte att kunna bemöta hot från nya eventuella kärnvapenmakter, så att det blir möjligt för Nato och EU att stå enade även i fortsättningen. Parlamentet kräver en ingående diskussion om dessa förslag, inbegripet frågan om nödvändigheten av ett sådant system, en analys av hotbilden och möjligheten att inrätta olika säkerhetszoner inom ramen för både EU och Nato. Parlamentet betonar att missilförsvarssystemet måste diskuteras inom Nato-Ryssland-rådet.

29. Europaparlamentet anser att yttre åtgärder i mycket större utsträckning bör vidtas för att stoppa fattigdomens utbredning i världen, bekämpa stigmatiseringen och diskrimineringen och bekämpa de vanligaste sjukdomarna, och påpekar ånyo vikten av att upprätthålla EU:s åtaganden när det gäller att uppfylla millennieutvecklingsmålen.

30. Europaparlamentet välkomnar såväl kommissionens som rådets ansträngningar för att hantera problematiken kring illegal invandring och bosättning och ge den en mycket framskjuten position i EU:s yttre förbindelser med såväl ursprungsländer som transitländer. Därför bör utvecklingssamarbetet inriktas på de grundläggande orsakerna till massmigration och omfatta ett bredare åtagande från EU:s sida när det gäller att lösa konflikter och förverkliga millennieutvecklingsmålen, särskilt i de afrikanska länderna. Parlamentet understryker att kampen mot illegal invandring är en uppgift av rättsligt och polisiärt slag och EU:s politik måste även inriktas på att ta itu med de underliggande orsakerna till den olagliga invandringen. Parlamentet påpekar att bekämpning av illegal invandring är en rättslig och polisiär uppgift som inte inbegriper användning av några militära medel eller några ESFP-befogenheter.

31. Europaparlamentet påminner om parlamentets ovan nämnda resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal, och uppmanar kommissionen och rådet att följa resolutionens rekommendationer, för att på så sätt förbättra hanteringen av de avtal av alla slag som EU har ingått med ett stort antal partnerländer, och i vilka demokratiklausuler genomgående utgör en väsentlig del. Parlamentet uppmanar sitt engagemang för att bekämpa straffrihet för krigsbrott, liksom brott mot mänskligheten och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Bland annat måste den Internationella brottmålsdomstolens ställning stärkas.

32. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta sitt ansvar och utan dröjsmål genomföra de rekommendationer som framförs i parlamentets resolution av den 14 februari 2007 om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar [22].

33. Europaparlamentet understrykerbehovet av att införa och tillämpa klausuler om de mänskliga rättigheterna, icke-spridning och terroristbekämpning i alla slags avtal som ingås med tredjeländer, och att man undviker tillfälliga ändringar för att åstadkomma konsekvens och effektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att, inom respektive rättsliga ram för de nya stabilitets- och föranslutningsinstrumenten samt det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI) och instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI), lägga fram förslag om att förse tredjeländer med tekniskt och ekonomiskt stöd för att hjälpa dem att uppfylla sina åtaganden i enlighet med ovan nämnda klausuler. Dessa instrument måste tillämpas ett sätt som är förenligt med, och som kompletterar, det nya Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

Prioriteringar inför 2007 i olika geografiska områden

34. Europaparlamentet rekommenderar att EU:s utvidgning bör fortsätta att vara ett prioriterat mål för EU:s politik under 2007, samtidigt som detta mål måste ta hänsyn till EU:s kapacitet att integrera nya medlemsstater (ta hänsyn till utvidgningens konsekvenser för EU:s institutioner, ekonomiska resurser och förmåga att fullfölja sina politiska mål). Dessutom måste den europeiska grannskapspolitiken stärkas, inbegripet genom initiativ för att stärka de ekonomiska, politiska, säkerhets- och energirelaterade förbindelserna mellan EU och länderna i Svartahavsområdet, insatser göras för att bidra till en stabilisering i Västra Balkan, bland annat med tanke på en eventuell EU-anslutning och i linje med Thessalonikiagendan, och förhandlingarna med Serbien om ett stabiliserings- och associeringsavtal måste återupptas, samarbetet mellan EU och Medelhavsländerna måste stärkas, och ett brett partnerskap med Ryssland måste utvecklas, som omfattar internationella utmaningar, handel och energi, men framför allt mänskliga rättigheter och demokratisering. Förbindelserna med Centralasien måste också fördjupas genom ett fullständigt samarbete med de berörda internationella organisationer som är verksamma i denna region.

35. Europaparlamentet anser att främjandet av nationell solidaritet, stabilitet, fred och en demokratisk och ekonomisk utveckling måste prioriteras i EU:s politik gentemot Afghanistan under de kommande åren. Parlamentet förespråkar att detta arbete skall tilldelas en tillförlitlig finansiering som planeras på medellång sikt. Parlamentet anser att EU i synnerhet måste stödja utvecklandet av starka nationella institutioner, den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen i landet, nedrustningen av de privata miliserna och bekämpningen av narkotikaodling och narkotikahandel.

36. Europaparlamentet välkomnar det tyska ordförandeskapets nya initiativ i Centralasien, som kan leda till en effektivare och mer engagerad syn på EU:s förbindelser med denna region. Detta initiativ skulle kunna leda till ett unikt och omfattande samarbete mellan EU och länderna i Centralasien. Det är av stor betydelse för EU att denna region får en stabilare ekonomiska utveckling, bättre styrelseformer och en ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.

37. När det gäller effektiv multilateralism är det nödvändigt att fortsätta reformen av FN i dess helhet och särskilt reformen av FN:s säkerhetsråd. Europaparlamentet välkomnar de lovande reformförsök som gjorts av generalförsamlingens ordförande.

38. Europaparlamentet anser att allt bör göras för att bidra till en stabilisering av situationen i Libanon. Samtidigt uppmanas kommissionen att noggrant kontrollera hur EU:s ekonomiska stöd används i detta land. Rådet bör öka sina insatser för att, inom ramen för Mellanösternkvartetten (EU, Förenta staterna, Ryska federationen och FN), främja förhandlingarna mellan israeler och palestinier och på så sätt komma fram till en omfattande fredslösning på konflikten, som grundar sig på två säkra och stabila stater. Parlamentet rekommenderar också att EU gör ett starkare åtagande beträffande kvartettens ståndpunkt (icke-våld, erkännande av Israel och godkännande av tidigare avtal och skyldigheter inklusive färdplanen). Den nya palestinska samlingsregeringen och erkännandet av de överenskommelser med Israel som gjorts hittills bör föranleda ett intensivare engagemang i Palestina från EU:s sida. Oberoende av detta måste den israeliska och palestinska regeringen av princip respektera gränserna från 1967 som gränser mellan två oberoende och ömsesidigt erkända stater. En direkt inblandning av arabiska länder skulle också kunna vara behjälplig i denna process. Parlamentet stöder också kvartettens uppmaning om fortsatt internationellt bistånd till det palestinska folket.

39. Europaparlamentet rekommenderar även att man ser till att på ett jämbördigt sätt och med inbegripande av en kamp mot terrorism som bedrivs med iakttagande av de mänskliga rättigheterna och folkrätten, stärka de transatlantiska förbindelserna med dels Förenta staterna, dels Latinamerika för att ge ny fart åt integreringsprocesserna där, genom ett nytt transatlantiskt partnerskapsavtal som ersätter den befintliga nya transatlantiska agendan. Ett sådant transatlantiskt partnerskapsavtal bör förses med ett system för regelbundna utvärderingar i likhet med den översynsmekanism som tillämpas för ESS, varigenom experter från EU och Förenta staterna bör eftersträva att ständigt förbättra det transatlantiska partnerskapet så att det skall kunna utnyttjas fullt ut.

40. Europaparlamentet rekommenderar vidare att partnerskapsavtalet med Kina drivs framåt, förutsatt att avsevärda framsteg görs i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter, att det strategiska partnerskapet med Indien fördjupas och att det politiska och ekonomiska samarbetet med Japan och Asean-länderna förstärks. Man bör också undersöka hur EU kan spela en aktiv roll för att lösa de frågor rörande den koreanska halvön som kvarstår, men som inte endast kan lösas med ekonomiska medel.

41. Europaparlamentet rekommenderar med eftertryck att man även gör avgörande åtaganden i fråga om genomförandet av strategin för EU och Afrika, som går utöver den konventionella biståndspolitiken, särskilt inför det kommande portugisiska ordförandeskapet som kommer att stå värd för nästa toppmöte mellan EU och Afrika och att ge ny fart åt integreringsprocesserna i Latinamerika genom att ingå associeringsavtalet mellan EU och Mercosur och inleda förhandlingar om liknande avtal med de centralamerikanska länderna och Andinska gemenskapen.

42. Europaparlamentet betonar att Barcelonaprocessen måste få ny fart för att skapa bättre förutsättningar för en balanserad ekonomi samt social och demokratisk utveckling i de berörda länderna.

43. Europaparlamentet anser att inför det beslut som skall fattas av FN:s säkerhetsråd om ett övergripande förslag på hur frågan om Kosovos status skall lösas måste EU var fullt beredd att axla sina nya uppgifter och åligganden i regionen och att därför lägga fram en samlad och gemensam ståndpunkt om säkerhetsrådets nya resolution som ersätter resolution 1244 (1999). Rådet uppmanas vidare att vidta kraftfullare och effektivare åtgärder i fråga om de olösta konflikterna i Sydkaukasien och Transnistrien.

44. Europaparlamentet hänvisar till sina omfattande resolutioner och betänkanden om de olika geografiska områdena av intresse för EU, eftersom de innehåller värdefulla inlägg i debatten om hur EU:s politik gentemot de olika geografiska områdena bör utvecklas.

Parlamentarisk kontroll av GUSP

45. Europaparlamentet har tagit del av den beskrivande årsrapporten om GUSP-arbetet under 2005, som lades fram av rådet den 30 juni 2006, och upprepar att rådet måste inte bara informera parlamentet, utan framför allt engagera parlamentet i de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller GUSP under 2007. Parlamentet beklagar att rådet under 2006 än en gång försummade parlamentets rättighet att årligen höras i förväg om de förestående aspekterna och valmöjligheterna, en rättighet som fastställs i artikel 21 i EU-fördraget och i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999.

46. Europaparlamentet konstaterar att rådet förvisso handlar i strid med artikel 21 i EU-fördraget, men att det av processuella skäl inte är möjligt att låta detta prövas av EG-domstolen, eftersom artikel 21 inte tas upp i den uttömmande förteckningen i artikel 46 i EU-fördraget, över de fall där EG-fördragets bestämmelser om att väcka talan inför EG-domstolen även omfattar GUSP.

47. Europaparlamentet upprepar emellertid sin besvikelse över att rådet har begränsat sig till att endast informera parlamentet och redogöra för de GUSP-åtgärder som vidtagits under det föregående året, vilket även rådet själv angivit i förordet, istället för att i början av varje år genomföra ett konkret samråd med parlamentet rörande de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna inför det kommande året, inbegripet budgeteffekterna i enlighet med artikel 28 i EU-fördraget, och därefter rapportera till parlamentet om - och i det fallet hur - parlamentets bidrag har beaktats. Parlamentet betonar att detta förfarande de facto utgör en överträdelse av artikel 21.

48. Europaparlamentet uppmanar rådet att åtgärda detta genom att ge punkterna 42 och 43 i det nya interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning av den 17 maj 2006, som träder i kraft den 1 januari 2007, en bredare och mer flexibel tolkning så att man ser till att parlamentets rätt att årligen höras i förväg om förestående aspekter och valmöjligheter när det gäller GUSP iakttas. Parlamentet betonar att inget i de befintliga fördragen pekar på att begreppet "samråd" skulle betyda något annat i ovan nämnda artikel 21 än vad det normalt sett betyder i EU:s lagstiftning.

49. Europaparlamentet uppmärksammar i synnerhet punkterna 42 och 43 i det interinstitutionella avtalet från 2006 som rör finansieringen av GUSP och inrättar en strukturerad dialog mellan rådet och parlamentet, vilka skulle kunna bidra till ett konkret samråd med det behöriga utskottet om man ger dem en konstruktiv och flexibel tolkning. Kravet om att samråd skall ske med parlamentet har delvis uppfyllts i och med den förklarande skriftväxling som ägt rum mellan det finska ordförandeskapet och ordförandena för de två berörda utskotten.

50. Europaparlamentet varnar för en återhållsam tolkning av punkt 43 i det interinstitutionella avtalet, eftersom det skulle kunna leda till ett kringgående av parlamentets rätt till ett konkret samråd i början av varje år om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna inför det kommande året i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget.

51. Europaparlamentet betonar att det är redo att, i början av varje år, föra en debatt med rådet och rådets höge representant/generalsekreterare om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller GUSP för det kommande året, eftersom det skulle utgöra ett utmärkt tillfälle att samråda med parlamentet. Parlamentet anser vidare att det vore synnerligen ändamålsenligt att kandidaterna för befattningen som hög representant/generalsekreterare lägger fram sina programförklaringar inför Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor.

52. Europaparlamentet uppmuntrar rådet och medlemsstaterna att ytterligare förbättra den parlamentariska kontrollen av ESFP genom att se till att Europaparlamentet spelar en viktig roll genom den strukturerade dialogmekanismen som inrättas i det nya interinstitutionella avtalet och genom ett närmare samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

53. Europaparlamentet understryker betydelsen av en substantiell involvering av Europaparlamentet i diskussionerna om och förfarandena för ingåendet av avtal och överenskommelser mellan EU och tredjeländer.

54. Europaparlamentet föreslår att man vidtar åtgärder för att stärka i synnerhet den parlamentariska kontrollen av underrättelse- och säkerhetstjänster beträffande

a) förbindelserna mellan EU:s institutioner och organ

- genom att ge parlamentet befogenhet att utse och avsätta samordnaren för kampen mot terrorism och cheferna för Europeiska unionens gemensamma lägescentral, EU:s satellitcenter och Eurojust,

- genom att se till att samordnaren för kampen mot terrorism och cheferna för Europeiska unionens gemensamma lägescentral, EU:s satellitcenter och Eurojust förelägger parlamentet en årsrapport om sin respektive verksamhet och budget, och genom att se till att det tas vederbörlig hänsyn till alla de rekommendationer och kommentarer som parlamentet lämnar utifrån dessa rapporter,

b) förbindelserna mellan medlemsstaterna och EU:s institutioner och organ

- genom att utveckla samarbetet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten för att på så sätt åstadkomma demokratisk kontroll av EU:s underrättelsebyråer och underrättelseorgan, och förbättra EU-medborgarnas insyn i och förtroende för såväl EU:s som medlemsstaternas säkerhetsoch underrättelsetjänster,

- genom att uppdatera det interinstitutionella avtalet av den 7 november 2002 om finansiering av Europeiska unionens solidaritetsfond [23] så att det omfattar känslig information i all GUSP-verksamhet och garanterar att Europaparlamentet hålls fullständigt informerat om all tillgänglig information om hela detta område,

- genom att rollen för Europaparlamentets befintliga särskilda kommitté, som anges i det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002, stärks när det gäller Europaparlamentets tillgång till känslig information från rådet rörande säkerhets- och försvarspolitik [24] för att det skall kunna kontrollera de nya underrättelseorganen på EU-nivå (EU:s satellitcenter, Europeiska unionens gemensamma lägescentral, samordnaren för kampen mot terrorism, Eurojust och EU:s militära stab),

- genom att garantera att EU:s samordnare för kampen mot terrorism får konkret makt genom att dennes befogenheter och mandat stärks,

c) förbindelserna mellan EU och tredjeländer

- genom att inleda ett utbyte av information och bästa praxis mellan Europaparlamentet särskilda kommitté och den amerikanska kongressens underrättelseutskott,

- genom att uppmana tredjeländer, och i synnerhet anslutningsländer och associerade länder, att via sina respektive parlament och regeringar vidarebefordra känslig information rörande GUSP till sina motsvarigheter inom EU.

Finansiering av GUSP/ESFP

55. Europaparlamentet anser att det totala anslag på 1740000000 euro som avsatts för GUSP för perioden 2007-2013 är otillräckligt för att man skall kunna uppnå EU:s ambitioner att bli en global aktör, men medger att det anslag på 159200000 euro som beviljats för GUSP för 2007 utgör ett betydande framsteg i jämförelse med tidigare anslag.

56. Europaparlamentet välkomnar förstärkningen av det GUSP-avsnitt som förhandlats fram av parlamentet och rådet och där man kommit överens om att anslå minst 1740000000 euro till GUSP under perioden 2007-2013. Parlamentet påminner om att denna nivå faktiskt mer än tredubblar anslagsnivån jämfört med den tidigare budgetplanen och just därför måste åtföljas av åtgärder för ökad parlamentarisk kontroll och förbättrat samarbete från rådets sida.

57. Europaparlamentet välkomnar det ovannämnda interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning från 2006, eftersom det ökar i synnerhet parlamentets deltagande i beslutsfattandet om GUSP-relaterade frågor, möjliggör en bättre demokratisk kontroll av EU:s yttre åtgärder och finansieringen av GUSP-verksamhet, och stärker de tidigare GUSP-bestämmelserna om regelbundna politiska samråd med parlamentet.

58. Europaparlamentet anser att en verklig bedömning av de finansiella effekterna av EU:s budget hittills har hindrats på grund av brist på förhandsinformation från rådets sida, trots att gemensamma möten om denna fråga har hållits under senare år. Parlamentet menar att undertecknandet av det nya interinstitutionella avtalet innebär att stunden har kommit att genomföra både bokstaven och andan i dessa bestämmelser vilka nu har formaliserats på ett tydligt sätt.

59. Europaparlamentet beklagar rådets tidigare inställning att tillhandahålla viktig ekonomisk information först när de slutgiltiga besluten redan har fattats, och att själva syftet med uppgiftslämnandet därigenom omintetgjorts. Parlamentet välkomnar dock vissa förbättringar i detta hänseende, särskilt i samband med det nya uppdraget i Kosovo och förväntar sig att detta kommer att fortsätta på regelbunden basis.

60. Europaparlamentet understryker i detta sammanhang punkterna 42 och 43 i det interinstitutionella avtalet från 2006. Parlamentet framhåller särskilt hur viktigt det är att rådet samråder med parlamentet om ett långsiktigt dokument som fastställer de viktigaste aspekterna och de grundläggande möjligheterna med GUSP, inklusive deras effekter på budgeten, före den 15 juni varje år, helt i enlighet med det nya interinstitutionella avtalet. Parlamentet understryker att en utvärdering av de åtgärder som inleddes under föregående år skall tas med och menar att detta sammantaget kan skapa en grund för verkligt förbättrad demokratisk kontroll.

61. Europaparlamentet beklagar, med tanke på de redan otillräckliga medel som avsatts för GUSP för perioden 2007-2013, att man under den särskilda artikeln i budgetavsnittet för GUSP om de särskilda representanterna för EU inte avstår från att skicka sändebud av det slaget, och fastställer att sådana sändebud endast skall utses för specifika fall och inte bör försvaga den roll som kommissionens delegationer innehar på platsen.

62. Europaparlamentet påminner om att EU:s särskilda representanter omfattas av GUSP:s budget och att samtliga relevanta bestämmelser i punkt 42 i det interinstitutionella avtalet från 2006 också skall tillämpas när det gäller de ekonomiska konsekvenserna av en förlängning av deras mandat. Parlamentet anser att det måste fastställas kriterier för tillsättning och utvärdering av EU:s särskilda representanter, inbegripet tydliga och målinriktade arbetsuppgifter, mandatens längd, samordning och komplettering av EU-delegationerna inom ramen för första pelaren och en bedömning av deras potentiella "mervärde". Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att samarbeta om detta och, bland annat, i god tid ge tillgång till utvärderingsrapporterna, vilka bör innehålla konkret, noggrann och objektiv information och utarbetas med den höge representanten för GUSP som yttersta ansvarig.

63. Europaparlamentet uttrycker särskild oro över att "blandade" GUSP-insatser som medfört utgifter som beror på både civila åtgärder och åtgärder med militära eller försvarsmässiga återverkningar än så länge har varit nästan omöjliga att bedöma för något parlament. Parlamentet påpekar att detta beror på den splittrade situation där å ena sidan de nationella parlamenten har insyn i den militära/försvarsmässiga delen av finansieringen och å andra sidan parlamentet enbart har insyn i de civila delarna. Parlamentet understryker att dessa kombinerade civila och militära insatser bör kunna granskas i sin helhet och uppmanar därför rådet och kommissionen att samarbeta fullt ut för att hitta sätt att få en helhetsbild av dessa uppdrag och deras flerdimensionella finansieringsstruktur.

64. Europaparlamentet beklagar att det interinstitutionella avtalet från 2006 inte uttryckligen fastställer att de gemensamma kostnaderna för militära insatser inom ramen för ESFP skall finansieras med gemenskapsmedel, för att därigenom avskaffa nuvarande praxis som innebär att sådana insatser finansieras med medel från medlemsstaternas tilläggsbudgetar eller startmedel.

65. Europaparlamentet beklagar därför att det interinstitutionella avtalet inte förändrar de befintliga bestämmelserna om ESFP-insatser, såsom principen att "kostnaderna tas där de uppkommer" eller andra tillfälliga arrangemang, bland annat den så kallade "Athena-mekanismen". Parlamentet påminner om att sådana arrangemang vidmakthåller nuvarande praxis som innebär att de medlemsstater som tillhandahåller det mest omfattande stödet på plats också finansierar dessa insatser, vilket utgör ett hot mot det framtida deltagandet i ESFP -insatser och skapar en situation som lätt skulle kunna undvikas genom att sådana insatser finansieras med EU-medel.

66. Europaparlamentet beklagar att rådet i åtminstone ett fall har finansierat vissa kostnader genom den mellanstatliga "Athena-mekanismen" trots att kommissionen tydligt och klart ansåg att utgiften i fråga borde ha finansierats av EU-budgeten. Parlamentet anser att rådet och kommissionen har en skyldighet att informera och samråda med parlamentet på områden där det råder tveksamheter och kan inte acceptera att rådet fattar ensidiga beslut.

67. Europaparlamentet uppmanar rådet att informera parlamentet om de nya bestämmelserna för "Athena-mekanismen" vilka antogs i december 2006. Parlamentet är förvånat över att rådet inte ansåg det vara lämpligt att informera parlamentet om denna fråga i samband med de två gemensamma möten som hölls under hösten 2006, trots att detta ärende hade diskuterats tidigare under året.

68. Europaparlamentet efterlyser därför en ny budgetmetod för att öka öppenheten när det gäller ESFPutgifter och för att stödja utvecklingen av de militära och civila resurser som behövs för att uppnå målen för ESS:

a) I en startfas bör rådet utarbeta ett budgetdokument som speglar de åtaganden som medlemsstaterna gjort för att fullfölja det civila övergripande målet för 2008 och det militära övergripande målet för 2010.

b) I en andra fas bör medlemsstaterna förbinda sig till ESFP genom en indikativ "budget" som årligen debatteras gemensamt av Europaparlamentet och medlemsstaternas parlament och i vilken de för flera år i taget anslår medel för att finansiera den utrustning och personal som behövs för ESFP-insatser. Dokumentet skulle ange hur mycket pengar medlemsstaterna är beredda att lägga på ESFP och skulle förbättra öppenheten när det gäller militära utgifter.

c) Slutligen bör gemensamma beslut fattas om rationaliseringen av GUSP- och ESFP-budgetarna, inklusive redovisningen av nationella utgifter på EU-nivå vad gäller säkerhets- och försvarsdimensionen, inom ramen för EU:s reviderade finansiella system för 2008-2009.

69. Europaparlamentet konstaterar att underutnyttjande av medel inom ramen för GUSP-avsnittet, särskilt återkrav av felaktiga utbetalningar, av kommissionen behandlas som "öronmärkta inkomster" enligt budgetförordningen och därför flyttas över till budgetposterna för kommande år. Parlamentet är inte övertygat om detta överensstämmer med budgetförordningens bestämmelser och uppmanar revisionsrätten att undersöka detta.

*

* *

70. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare och talmannen i Europarådets parlamentariska församling.

[1] EGT C 172, 18.6.1999, s. 1.

[2] EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 182.

[3] EUT C 247 E, 6.10.2005, s. 88.

[4] EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 59.

[5] Antagna texter, P6_TA(2006)0495.

[6] EUT C 300 E, 9.12.2006, s. 267.

[7] EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 396.

[8] EUT C 300 E, 9.12.2006, s. 482.

[9] Antagna texter, P6_TA(2006)0566.

[10] EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 226.

[11] EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 235.

[12] EUT C 82 E, 1.4.2004, s. 610.

[13] EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 240.

[14] EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 233.

[15] EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 253.

[16] EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 112.

[17] EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 341.

[18] EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107.

[19] Antagna texter, P6_TA(2006)0569.

[20] Antagna texter, P6_TA(2006)0568.

[21] EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

[22] Antagna texter, P6_TA(2007)0032.

[23] EGT C 283, 20.11.2002, s. 1.

[24] EGT C 298, 30.11.2002, s. 1.

--------------------------------------------------