27.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 256/131

1.1.1

Euroregionerna är permanenta strukturer för gränsöverskridande samarbete mellan lokala och regionala myndigheter som är direkta grannar, på var sin sida om gränsen mellan olika länder.

1.1.1.1

De kännetecknas av följande utmärkande drag (1):

1.1.2

Olika termer används för att beteckna de olika euroregionerna: euroregio, euroregion, europaregion, storregion, regio osv.

1.2.1

Euroregioner och andra liknande strukturer (2) har gränsöverskridande samarbete som huvudmålsättning. Prioriteringarna fastställs på olika grunder utifrån regionala och geografiska särdrag. I det inledande skedet, eller när det gäller arbetsgemenskaper med mycket speciella mål, prioriteras ökad ömsesidig förståelse, utveckling av kulturella relationer och ett stärkt ekonomiskt samarbete. Euroregioner som har mer integrerade strukturer och egna finansiella resurser ställer upp ambitiösare mål. De behandlar alla sorters frågor som rör gränsöverskridande samarbete – från att främja det gemensamma intresset på samtliga områden till att genomföra och förvalta gränsöverskridande program och konkreta projekt.

1.2.2

De gränsöverskridande aktiviteterna innefattar inte bara socioekonomisk utveckling och kulturellt samarbete utan även andra områden av allmänt intresse för befolkningen i gränsområden, framför allt sociala frågor, hälsa, utbildning, forskning och utveckling, avfallshantering, naturskydd och fysisk planering, turism och fritid, naturkatastrofer samt transporter och kommunikationsmedel.

1.2.3

Euroregionerna betraktas som en utmärkt ram för att genomföra EU:s politik för rörlighet på arbetsmarknaden och ekonomisk, social och territoriell sammanhållning med hjälp av gemensamma metoder i de gränsöverskridande områdena i syfte att undvika konkurrens.

1.2.4

Euroregionerna bidrar till att ur gräsrotsperspektiv och med avstamp i vardagen driva på EU:s fortsatta uppbyggnad och integration.

1.2.5

Samarbete över gränserna bidrar i sin tur till att olika organisationsformer och gränsöverskridande insatser tar form för att tackla gemensamma problem. Exempel på detta är de interregionala fackföreningskommittéerna, samarbetet mellan arbetsgivarorganisationerna och handelskamrarna och inrättandet av ekonomiska och sociala råd i euroregionerna osv.

1.2.6

Den studiegrupp som har ansvarat för utarbetandet av detta yttrande kunde konstatera detta med egna ögon när den av det ekonomiska och sociala rådet i storregionen Saar-Lor-Lux (3) bjöds in den att delta i en hearing i Luxemburg den 13 februari 2007.

1.3.1

Europarådet, som har sitt säte i Luxemburg, är den europeiska organisation som sedan årtionden tillbaka behandlar frågan om euroregioner och gränsöverskridande samarbete i allmänhet.

1.3.2

De första försöken när det gäller gränsöverskridande samarbete härrör från slutet av 1940-talet. Benelux-avtalet, som slöts 1948, var ett första försök att överbrygga nationsgränserna. Euroregio bildades 1958 i området mellan holländska Enschede och tyska Gronau. Endast kort därefter tillkom utanför Europeiska gemenskapen olika strukturer i Skandinavien, bland annat i Öresundsområdet, Nordkalotten och Kvarken, över Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges gränser.

1.3.3

Mellan 1975 och 1985 inrättades en rad arbetsgemenskaper mellan regioner i olika länder (exempelvis arbetsgemenskaperna i Jurabergen och Pyrenéerna). Dessa hade begränsat handlingsutrymme.

1.3.4

Det gränsöverskridande regionala samarbetet och inrättandet av euroregioner tog fart från och med 1990 (4). Bland de faktorer som har bidragit till detta kan följande nämnas:

1.3.5

De båda senaste utvidgningarna, från 15 till 27 medlemsstater, har bidragit till en kraftig ökning av antalet gränsöverskridande regioner och de särdrag som är utmärkande för dem. Antalet gränsregioner på NUTS II-nivå har ökat till 38, och EU:s gränser, som tidigare sträckte sig över 7 137 km, uppgår nu till 14 300 km.

1.3.6

Europaparlamentet framhöll i sin resolution från december 2005 (5) att det gränsöverskridande samarbetet är av avgörande betydelse för den europeiska sammanhållningen och integrationen, och uppmanade medlemsstaterna och kommissionen att främja och stödja euroregionerna. Det gränsöverskridande samarbetet ingick även i utkastet till det konstitutionella fördraget (art. III-220).

1.4.1

Kommissionen fastställde i gemenskapsinitiativet Interreg III för att främja samarbetet mellan regionerna tre samarbetsområden:

Euroregionerna kan framför allt räknas in under punkt A och i allt större utsträckning även under punkt B.

2.1

Den senaste tiden har olika gemenskapsinitiativ förbättrat den allmänna ramen för euroregionerna. Under första halvåret 2006 antog Europaparlamentet och ministerrådet flera viktiga beslut med konsekvenser för det gränsöverskridande arbetet.

2.2.1

Kommissionen presenterade sitt första förslag till översyn av budgetplanen (2007-2013) (6) år 2004. I det förslaget beräknade kommissionen att betalningarna skulle uppgå till cirka 1,14 % av BNI under perioden 2007-2013 i en union med 27 medlemsstater. Mot bakgrund av de stora utmaningar som EU står inför uttalade sig EESK i sitt yttrande (7) för en ökning av EU-budgetens egna medel till ett högsta belopp på 1,30 % av BNI (dvs. en ökning av det nuvarande taket på 1,24 %). Europeiska rådet fastställde vid sitt möte i december 2005 de totala utgifterna för perioden 2007-2013 till 1,045 % av BNI. Efter förhandlingar mellan rådet och Europaparlamentet fastställdes slutligen det definitiva beloppet i april 2006 till 864 316 miljoner euro, dvs. 1,048 % av BNI.

2.2.2

Denna stora nedskärning har fått konsekvenser för finansieringen av den ekonomiska och sociala sammanhållningen, där anslagen minskade från 0,41 % av BNI i EU-15 till 0,37 % i EU-27. Allt detta har skett vid en tidpunkt då de nya medlemsstaternas anslutning och andra utmaningar, som globaliseringen, kräver mer och inte mindre resurser.

2.2.3

När det gäller det territoriella europeiska samarbetet har det för det nya mål 3 avsatts 8 720 miljoner euro (2,44 % av 0,37 % av BNI har avsatts för sammanhållningen), vilket skall jämföras med de 13 000 miljoner euro som kommissionen efterlyste i sitt ursprungliga förslag. Man måste alltså göra mer med mindre.

2.2.4

EU:s finansiella stimulansåtgärder med avseende på det gränsöverskridande samarbetet har ökat jämfört med den tidigare perioden 2000-2006, men till följd av nedskärningen i förhållande till Europeiska kommissionens ursprungliga förslag krävs det mer samarbete mellan de lokala och regionala myndigheterna samt att man i större utsträckning använder sig av offentlig-privata partnerskap. De planerade resurserna går i dag till fler gränsområden, framför allt i Central- och Östeuropa, efter anslutningen av de 12 nya medlemsstaterna.

2.3.1

I kommissionens förslag, som lades fram i juli 2004, om strukturfonderna för perioden 2007-2013 fastställs ett ”konvergensmål” i stället för det tidigare mål 1, ett ”konkurrens- och sysselsättningsmål” i stället för tidigare mål 2, och ett nytt mål 3, ”europeiskt territoriellt samarbete”, som fäster större vikt vid insatser på det gränsöverskridande regionala området.

2.3.2

Detta nya mål 3 (8), som grundar sig på erfarenheterna från gemenskapsinitiativet Interreg, kommer att fokusera på att främja en balanserad integration av EU:s territorium med hjälp av gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete.

2.3.3

Kommittén utarbetade yttranden om reformen av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden år 2005 (9). Rådet och Europaparlamentet antog de nya förslagen till bestämmelser år 2006 (10).

2.4.1

Kommissionens meddelande (11) om strategiska riktlinjer för sammanhållningen antogs efter det att olika bestämmelser avseende strukturfonderna hade antagits. Meddelandet bekräftade betydelsen av det nya mål 3, ”Europeiskt territoriellt samarbete”, och dess tre delar: gränsöverskridande, nationsövergripande och interregionalt samarbete.

2.4.2

Syftet med det nya samarbetsmålet är att främja en ökad integration av EU och att genom gränsöverskridande samarbete och utbyte av bästa metoder minska de effekter som hindren för med sig.

2.4.3

De strategiska riktlinjerna för EU:s sammanhållningspolitik syftar till att

2.4.4

Det är allmänt känt att de nationella gränserna ofta är ett hinder för EU:s utveckling och att de kan begränsa unionens konkurrensförmåga. Ett av de främsta målen med EU:s gränsöverskridande samarbete är därför att undanröja de effekter som hindren för med sig vid nationsgränserna och att skapa samverkanseffekter som kan bidra till att komma till rätta med gemensamma problem med hjälp av gemensamma lösningar.

2.4.5

Sammanhållningspolitiken bör fokusera på insatser som tillför den gränsöverskridande verksamheten ett mervärde, exempelvis ökad gränsöverskridande konkurrenskraft genom innovation, forskning och utveckling: sammankoppling av immateriella nätverk (tjänster) eller fysiska nätverk (transporter) för att stärka den gränsöverskridande identiteten som en del av det europeiska medborgarskapet; ökad rörlighet och insyn på arbetsmarknaden; gränsöverskridande vattenförvaltning och skydd mot översvämningar; utveckling av turismen; främjande av de ekonomiska och sociala aktörernas medverkan: utnyttjande av kulturarvet samt förbättring av utvecklingsplaneringen.

2.5.1

Tidigare har avsaknaden av en enhetlig europeisk rättslig grund för gränsöverskridande samarbete inneburit ett hinder för utvecklingen av verksamheten på detta område.

2.5.2

Kommissionen föreslog 2004 att det skulle inrättas en europeisk gruppering för gränsöverskridande samarbete, en benämning som i kommissionens senaste förslag ändrades genom att termen ”gränsöverskridande” ersattes med ”territoriellt”.

2.5.3

I den förordning som antogs den 31 juli 2006 (12) anges följande:

3.1.1

I de stora äldre medlemsstaterna har en betydande andel av den ekonomiska aktiviteten koncentrerats till en central del av landet, ofta till huvudstaden och de största städerna. I varje land har det skett en viss regional specialisering av ekonomin.

3.1.2

Den europeiska integrationen främjar bildandet av nya samarbetsområden som euroregionerna. Med den europeiska integrationen utvecklas den regionala specialiseringen inte bara i varje enskilt land utan i allt högre grad på europeisk nivå. Nationsgränserna är inte längre något oöverstigligt hinder för handeln. Inom ramen för den ökande specialiseringen inom EU främjar detta nya förbindelser mellan olika regioner i olika medlemsstater. I vissa fall skiljer sig regionernas utvecklingsnivå åt, men deras mål är gemensamma.

3.1.3

Ett sådant samarbete är särskilt viktigt när det rör sig om småskalig verksamhet som påverkas kraftigt av gränseffekten, exempelvis de små och medelstora företagen.

3.1.4

Enligt EESK:s uppfattning bör euroregionerna på ett värdefullt sätt kunna bidra till de politiska målen för EU:s ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning. Därför är konvergens, ökad konkurrenskraft och sysselsättning, framför allt i de mindre välmående regionerna och i de regioner som ställs inför nya utmaningar i samband med den ökande specialiseringen, prioriterade målsättningar i det nya förslaget till EU:s regionalpolitik.

3.2.1

Euroregionerna främjar stordriftsfördelar. De innebär kort sagt att marknaderna blir större (agglomerationsekonomier), att produktionsfaktorerna komplementerar varandra och att investeringsincitamenten blir större. Enligt uppskattningar kan vissa innovations- och utvecklingsinvesteringar få direkta effekter på ett avstånd på 250-500 kilometer. Även om ett par av euroregionerna är större, sträcker de sig i genomsnitt över 50-100 kilometer.

3.2.2

Euroregionerna är mycket viktiga för att man skall nå ut till en tillräckligt stor kritisk massa inom vissa områden, och de möjliggör en rad investeringar i centrala tjänster som inte skulle kunna genomföras utan gränsöverskridande samarbete.

3.2.3

För att öka konkurrenskraften kan det gränsöverskridande samarbetet mellan de lokala och regionala myndigheterna bistå med olika offentliga resurser:

3.3.1

De flesta euroregioner består av regioner med en likartad utvecklingsnivå. Det finns emellertid även euroregioner som omfattar regioner med olika utvecklingsnivå. Ett av syftena med euroregionerna är att främja ekonomisk och annan typ av verksamhet som minskar de regionala skillnaderna. Därför är det viktigt att de berörda länderna och EU deltar i större utsträckning.

3.3.2

Sociala investeringar i grundläggande tjänster är ofta lägre i de gränsöverskridande områdena än i de mer centrala områdena i de olika länderna. Ofta beror det på att gränsregionerna har mindre inflytande i beslutscentrumen. I många fall leder detta till ett otillräckligt utbud av kvalitativa och lönsamma tjänster, framför allt när det gäller tjänster som riktar sig till de mest sårbara i samhället (barn, invandrare, familjer med låga inkomster, funktionshindrade, kroniskt sjuka osv.).

3.3.3

Tack vare gränsöverskridande metoder kan euroregionerna vara av stort värde när det gäller att utveckla denna typ av tjänster och säkerställa att dessa samhällsgrupper får en högre skyddsnivå. Dessutom kan euroregionerna bidra till att i stor utsträckning övervinna de rättsliga, administrativa och finansiella hinder och skillnader som begränsar dessa samhällsgruppers framstegsmöjligheter. De bidrar även till att övervinna gamla fördomar, till att utarbeta gemensamma analyser och till att förbättra den ömsesidiga förståelsen för respektive skillnader.

3.3.4

Gemenskapens regelverk och EU-domstolen har endast delvis kommit till rätta med de rättsliga tillkortakommandena i fråga om den fria rörligheten för gränsarbetare och den bristande harmoniseringen på detta område. På grund av det ökande antalet gränsarbetare har denna situation fått ökad betydelse på EU-nivå, framför allt när det gäller beskattning, sjukförsäkring och socialt bistånd. Definitionerna och handläggningen skiljer sig fortfarande åt i fråga om begrepp som bostadsort, familjesituation, ersättning av vårdkostnader, dubbelbeskattning och andra typer av administrativa begränsningar (13).

4.1.1

Behovet av att övervinna integrationshindren är något som befolkningen i gränsområdena konfronteras med dagligen. Det handlar varken om att förändra eller kränka ländernas suveränitet, utan om att underlätta ett aktivt samarbete när det gäller samtliga aspekter på livet i gränsområdena, att förbättra levnadsförhållandena och att se till att ett medborgarnas Europa blir verklighet.

4.1.2

EU:s gränser har i stor utsträckning spelat ut sin traditionella roll som barriär, men ekonomiska, sociokulturella, administrativa och rättsliga skillnader kvarstår, och detta är särskilt slående vid EU:s yttre gränser. Målet med det gränsöverskridande samarbetet är därför att i de gränsöverskridande regionerna utveckla samarbetsbaserade strukturer, förfaranden och instrument som bidrar till att avskaffa administrativa och rättsliga hinder, undanröja historiska faktorer som verkat splittrande och göra ”grannskap” till en faktor för rörlighet, ekonomisk utveckling och sociala framsteg. Det handlar kort sagt om att göra de gränsöverskridande regionerna till ”områden med delat välstånd”.

4.2.1

Det gränsöverskridande samarbetet och dess konsekventa genomförande i form av euroregioner gör det inte bara möjligt att förebygga konflikter, hantera katastrofer och övervinna psykologiska hinder. Det förbättrar även på ett påtagligt sätt utvecklingen på båda sidor gränserna. Detta mervärde kommer till uttryck på politisk, institutionell, ekonomisk, social och kulturell nivå samt i form av integration på EU-nivå. Det gränsöverskridande samarbetet utgör ett värdefullt bidrag när det gäller att främja en fridfull samexistens, säkerhet och integration i EU. Det är ett mycket effektivt medel att genomföra gemenskapsprinciperna om subsidiaritet, partnerskap och ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, och att stödja de nya medlemsstaternas fullständiga integration i EU.

4.2.2

Dessa permanenta strukturer för gränsöverskridande samarbete möjliggör ett aktivt och fortlöpande deltagande av medborgarna och förvaltningarna samt av politiska och sociala grupper av gränsöverskridande karaktär. De säkerställer den ömsesidiga förståelsen och bidrar till ett vertikalt och horisontellt partnerskap på grundval av olika nationella strukturer och instanser. De gör det även möjligt att förvalta gränsöverskridande program och projekt och att gemensamt förvalta resurser från olika källor (gemenskapsfonder, statliga fonder, egna och medel och resurser utifrån). Enligt EESK:s uppfattning kan den gemensamma utvecklingen av denna typ av initiativ genomföras med större framgång och på ett effektivare sätt om det organiserade civila samhället ges en ledande roll.

4.2.3

Ur socioekonomisk synvinkel gör strukturerna för gränsöverskridande samarbete det möjligt att utnyttja samtliga aktörers potentiella resurser (handelskamrar, föreningar, företag, fackföreningar, sociala och kulturella institutioner, miljöorganisationer och turistbyråer m.m.), att öppna upp arbetsmarknaderna och harmonisera yrkeskvalifikationerna samt att öka den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen genom åtgärder inom andra sektorer som infrastruktur, transport, turism, miljö, utbildning, forskning och samarbete mellan små och medelstora företag.

4.2.4

På det sociokulturella området ligger det gränsöverskridande samarbetets mervärde i en ständig spridning av den allmänna kunskapen, som skall ses som ett gränsöverskridande kontinuum som återges i olika publikationer och format. På samma sätt ger det tillgång till ett nätverk av olika organ som fungerar som multiplikatorer. Det gäller bland annat utbildningscentrum, institutioner för miljöskydd, kulturföreningar, bibliotek, museer osv. Dessutom främjar det gränsöverskridande samarbetet lika möjligheter och större kunskaper i grannländernas språk, även lokala dialekter, vilket är av grundläggande betydelse för den regionala gränsöverskridande utvecklingen och en förutsättning för kommunikation.

4.2.5

Mot denna bakgrund ger det gränsöverskridande samarbetet, med stöd av permanenta strukturer som euroregioner, ökat värde åt de nationella åtgärderna. Detta är möjligt tack vare de gränsöverskridande programmens och projektens komplementaritet, de samverkanseffekter som skapas, gemensam forskning och innovation, bildande av dynamiska och stabila nätverk, utbyte av kunskap och bästa praxis, indirekta effekter av avskaffandet av gränserna samt gränsöverskridande och effektiv förvaltning av tillgängliga resurser.

—

De nationella lagstiftningarnas rättsliga begränsningar av de lokala och regionala myndigheternas gränsöverskridande verksamhet.

—

Skilda strukturer och befogenheter på olika förvaltningsnivåer på respektive sida av gränsen.

—

Bristande politisk vilja, framför allt på nationell nivå, att avskaffa begränsningar, exempelvis med hjälp av nationella bestämmelser eller bilaterala avtal.

—

Avsaknad av gemensamma ramar för beskattning och social trygghet eller erkännande av akademiska examina och yrkeskvalifikationer.

—

Strukturella ekonomiska skillnader på båda sidor gränserna.

—

Språkliga, kulturella och psykologiska hinder, inklusive fördomar och historiska motsättningar mellan olika folk.

4.4.1

Ett flertal exempel från hela EU gör det möjligt att identifiera en rad allmänna principer för ett framgångsrikt gränsöverskridande samarbete:

5.1.1

Euroregionerna är territoriella enheter som omsätter nya samarbets- och associationsformer i praktiken inom den offentliga sektorn, inom den privata sektorn och mellan de båda i syfte att definiera nya nätverksbaserade politiska strategier med ett större deltagande av alla aktörer som verkligen är intresserade.

5.1.2

Detta styreskoncept kan ses som en styresform som präglas av större deltagande och som är mer horisontell än de traditionella, hierarkiska och vertikala styresformerna. Den är särskilt lämplig när det gäller euroregionerna, eftersom det handlar om att finna gemensamma lösningar på gemensamma problem.

5.1.3

Euroregionerna spelar dessutom en mindre, men trots det viktig roll för EU:s styrning av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, och detta är något som får allt större betydelse.

5.1.4

EESK anser därför att euroregionerna och liknande strukturer bör kunna bidra till att fördjupa integrationsprocessen och EU:s fortsatta uppbyggnad.

5.1.5

Inrättandet av euroregioner kräver i sin tur samarbete mellan institutionella och sociala aktörer, ofta med mycket olika traditioner och mentalitet. Att man bor nära varandra betyder inte nödvändigtvis att man samarbetar mer. Därför är institutionernas och de civila samhällsorganisationernas roll viktig inom ramen för horisontella styresformer.

5.1.6

De ekonomiska och sociala aktörernas deltagande i förvaltningen av euroregionerna kräver att det inrättas institutionella ramar som gör att systemet kan fungera. Det organiserade civila samhället bör delta i utformningen och genomförandet av den politik som fastställs på olika nivåer för det gränsöverskridande samarbetet mellan två eller fler medlemsstater. Arbetsmarknadsparternas medverkan i nätverket Eures i de gränsöverskridande områdena är ett viktigt exempel på denna princip.

6.1

Antagandet av förordningen om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete och det nya målet om territoriellt samarbete innebär nya möjligheter för euroregionerna. För det första inrättas ett rättsligt gemenskapsinstrument för gränsöverskridande samarbete, och dessutom ger det medlemsstaterna möjlighet att på sina olika nivåer delta i det territoriella gränsöverskridande samarbetet. För det andra innebär steget från ”gränsöverskridande samarbete” till ”territoriellt samarbete” att euroregionerna kan utvidga sitt verksamhetsområde, så att det från att ha omfattat konkreta frågor som rör samarbetet på det lokala planet och mellan närliggande förvaltningar nu kan omfatta den övergripande utvecklingen av större områden med gemensamma synergier och möjligheter.

6.2

EESK menar därför att det territoriella samarbete som främjas av euroregionerna är en viktig faktor för att främja integrationen inom EU och minska den ekonomiska, sociala och kulturella splittring som skapas av de nationella gränserna och i stället utveckla den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. EESK förespråkar därför att det gränsöverskridande territoriella samarbetet får särskild uppmärksamhet i de kommande diskussionerna om det slutliga antagandet av det nya europeiska fördraget.

6.3

För att det europeiska territoriella samarbetet skall kunna uppfylla de förväntningar som skapats genom tidigare nämnda reformer, krävs det enligt EESK:s mening att nationalstaterna och deras strukturer på mellannivå i större utsträckning involveras i utvecklingen av euroregionerna. Följaktligen krävs det statliga strategier för territoriellt samarbete inom gemenskapen. Framför allt måste staterna bidra till att lösa de mest akuta problem som befolkningarna i de gränsöverskridande områdena står inför, och som framför allt avser arbetsmarknad, hälsovård, sociala tjänster, utbildning och transport.

6.4

Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen, och för att göra det territoriella samarbetet mer effektivt, vore det enligt EESK:s uppfattning lämpligt att i större utsträckning involvera de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete i den direkta förvaltningen av gränsöverskridande projekt, och i vissa fall även i nationsövergripande projekt som finansieras av gemenskapsfonder eller statliga fonder.

6.5

Att omvandla euroregionerna till ”områden med delat välstånd” kräver att den privata företagssektorn (inklusive den sociala ekonomin) deltar mer aktivt i de gränsöverskridande utvecklingsinitiativen, eftersom de små och medelstora företagen har stor betydelse för produktionsstrukturen och sysselsättningen.

6.6

EESK menar att euroregionerna, liksom de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete som inrättas i enlighet med förordning 1082/2006, är ett exemplariskt sätt att i praktiken omsätta de principer för europeiskt styre som kommissionen lade fram i sin vitbok från 2001. EESK menar att effektiviteten i den gränsöverskridande verksamheten och politiken – och av det territoriella samarbetet i allmänhet – är avhängig av om det finns ett äkta partnerskap mellan samtliga berörda regionala och lokala och socioekonomiska aktörer. Därför anser EESK att man bör inrätta modeller för deltagande av organisationer som företräder det organiserade civila samhället i olika projekt för territoriellt samarbete.

6.7

EESK anser framför allt att nätverket Eures bör omvandlas till ett europeiskt instrument som spelar en verkligt central roll som förbindelselänk när det gäller efterfrågan och tillgång på arbete. Det gränsöverskridande området fungerar i denna bemärkelse som ett viktigt laboratorium. EESK beklagar de senaste årens tendens att åternationalisera förvaltningen av Eures, och förespråkar en äkta gränsöverskridande förvaltning av detta nätverk. Dessutom får man inte glömma att Eures förutom sin roll som förbindelselänk på arbetsmarknaden spelar en viktig roll när det gäller att främja den sociala dialogen i de nationsövergripande närområdena.

6.8

Det är väl känt att de socioekonomiska organisationerna spelar en viktig roll för den europeiska integrationen. Därför välkomnar EESK de transnationella försök som de interregionala fackföreningskommittéerna har tagit initiativ till, de olika formerna av gränsöverskridande samarbete och associering mellan arbetsgivarorganisationer, handelskamrar, forskningscentrum och universitet eller inrättandet av euroregionala ekonomiska och sociala råd osv. Kommittén vill uppmuntra deras konsolidering och utveckling och erbjuder sitt stöd.

6.9

EESK menar att euroregionerna spelar och i ännu större utsträckning kan spela en viktig roll i de regioner som gränsar till tredjeland, med hänsyn till såväl den ekonomiska utvecklingen som medborgarnas säkerhet och den sociala integrationen. EESK anser att denna typ av organ och den verksamhet de sysslar med bör ingå i EU:s grannskaps- och föranslutningspolitik.

6.10

Mot bakgrund av de många försök som genomförts när det gäller gränsöverskridande verksamhet (som vi ger ett par exempel på i bilagan till detta yttrande) och den bristande kunskap som råder om denna, även i euroregionerna, anser EESK att det vore mycket lämpligt att kommissionen utarbetar en handledning med bästa praxis på området som även inbegriper exempel på lyckade offentlig-privata partnerskap.

6.11

Eftersom en så mångfasetterad fråga som denna helt klart inte kan behandlas uttömmande i ett enda yttrande, anser EESK att det vore lämpligt att fördjupa sig i det gränsöverskridande territoriella samarbetet och stödstrukturerna i anslutning till detta i andra yttranden om gränsöverskridande frågor av gemensamt intresse, exempelvis arbetsmarknad, turism, utvecklingscentrum osv.