52003PC0333

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiven 79/117/EEG och 96/59/EG

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Bakgrund

Långlivade organiska föroreningar är kemiska ämnen som motstår nedbrytning, bioackumuleras genom näringskedjan och utgör en hälso- och miljörisk. De sprids över internationella gränser långt från utsläppsplatsen, även till platser där de varken använts eller framställts. Den långväga spridningen och biomagnifieringen drabbar särskilt ekosystem och urbefolkningar i arktiska områden. De långlivade organiska föroreningarna är alltså ett hot mot människors hälsa och miljön över hela världen, och det internationella samfundet har krävt åtgärder för att framställning, användning och utsläpp av dessa ämnen skall minskas eller elimineras.

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater undertecknade i juni 1998 protokollet om långlivade organiska föroreningar till FN/ECE:s regionala konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, nedan kallat protokollet, och, i maj 2001, den globala Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, nedan kallad konventionen. De flesta anslutnings- och kandidatländer har också undertecknat protokollet och konventionen. För att kunna ingå dessa internationella överenskommelser måste gemenskapen lagstifta om införandet på gemenskapsnivå. Förslagen bör behandlas brådskande av följande skäl:

- Stockholmskonventionen träder i kraft den 90:e dagen efter det att det 50:e ratifikationsinstrumentet har deponerats. I januari 2003 hade redan 26 länder ratificerat konventionen.

- Protokollet träder i kraft den 90:e dagen efter det att det 16:e ratifikationsinstrumentet har deponerats. I januari 2003 hade redan 14 parter i konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar ratificerat protokollet.

- Gemenskapens beslutsamhet att snarast ratificera konventionen har betonats i bl.a. gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (beslut nr 1600/2002/EG [1]) och nyligen vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg.

[1] EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.

Förordningens syfte är att genomföra de av konventionens och protokollets huvudbestämmelser som för närvarande saknar motsvarighet i gemenskapslagstiftningen. Samtidigt med detta förslag lägger kommissionen fram två förslag till rådets beslut om gemenskapens ingående av konventionen respektive protokollet.

2. Protokollet

Protokollet antogs den 24 juni 1998 i Århus (Danmark) av det verkställande organet för konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Protokollets kärna är en lista över 16 ämnen (elva bekämpningsmedel, två industrikemikalier och tre oavsiktligen bildade biprodukter). Den slutgiltiga målsättningen är att utsläpp och spill av långlivade organiska föroreningar skall elimineras helt. Vissa ämnen får varken framställas eller användas (aldrin, klordan, klordekon, dieldrin, endrin, hexabromobifenyl, mirex och toxafen), och andra skall elimineras så småningom (DDT, heptaklor, hexaklorbensen och polyklorerade bifenyler (PCB)). Användningen av DDT, HCH (och lindan) och PCB underkastas stränga restriktioner. Protokollet innehåller även bestämmelser om hantering av avfall som innehåller ämnen som skall förbjudas. Parterna åläggs att minska sina utsläpp av dioxiner, furaner, PAH och HCB till en nivå som understiger utsläppsnivån för 1990 (eller något annat år mellan 1985 och 1995). Protokollet fastställer gränsvärden för förbränning av kommunalt avfall, farligt avfall och medicinskt avfall.

Protokollet har undertecknats av 36 av de 48 parterna till konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, däribland samtliga medlemsstater och alla kandidatländer utom tre (Estland, Malta och Turkiet). I mars 2003 hade 14 parter (däribland sju medlemsstater och två kandidatländer) ratificerat protokollet. För att protokollet skall träda i kraft krävs 16 ratifikationer.

3. Stockholmskonventionen

Stockholmskonventionen antogs formellt av 127 länder, och undertecknades av 91 länder och Europeiska gemenskapen, i Stockholm den 22 och 23 maj 2001. Därmed avslutades tre år av förhandlingar inom ramen för Förenta nationernas miljöprogram (UNEP). Man hade under förhandlingarna lyckats enas om ett kraftfullt internationellt regelverk som skall främja globala åtgärder mot, i en första fas, tolv långlivade organiska föroreningar (som alla ingår även i protokollet). Konventionens övergripande syfte är att skydda människors hälsa och miljön mot långlivade organiska föroreningar. Konventionen hänvisar till den försiktighetsprincip som kommer till uttryck i princip 15 i Rio-deklarationen om miljö och utveckling. Principen omsätts i praktiken i artikel 8, som fastställer förfarandet för hur nya kemikalier skall införas i konventionens bilaga A. De nio avsiktligen framställda kemikalier som för närvarande återfinns i bilaga A (aldrin, klordan, dieldrin, endrin, hexaklorbensen, heptaklor, mirex, toxafen och PCB) får bara produceras och användas i generella eller särskilt angivna undantagsfall. Bekämpningsmedlet DDT, som fortfarande används i många utvecklingsländer vid bekämpning av insekter som sprider malaria och andra sjukdomar, får bara produceras under stränga restriktioner och dessa anges i konventionens bilaga B.

De generella undantagen omfattar laboratorieforskning eller användning som referensstandard och oavsiktliga spårföroreningar i produkter och artiklar. Artiklar redan i bruk som innehåller långlivade organiska föroreningar kan också undantas, om parten informerar konventionens sekretariat om hur artiklarna används och samtidigt tillhandahåller sekretariatet det nationella programmet för hur avfall från artiklarna skall hanteras.

Konventionen inför stränga restriktioner för import och export av de tio avsiktligen framställda långlivade organiska föroreningarna. När de särskilt angivna undantagen för respektive ämne löper ut skall import och export bara tillåtas om syftet med importen eller exporten är att genomföra ett miljövänligt bortskaffande på särskilda villkor.

För parter som tillämpar särskilda regelverk för kontroll och bedömning innehåller konventionen särskilda bestämmelser om bedömning av huruvida kemikalier har långlivade organiska föroreningars egenskaper, och om införande av bestämmelser som skall förhindra utveckling, framställning och utsläppande på marknaden av nya ämnen som har sådana egenskaper.

Utsläppen av de oavsiktligen framställda biprodukter som anges i bilaga C (dioxiner, furaner, PCB och HCB) skall successivt minskas för att slutligen helt elimineras (i möjligaste mån). Det viktigaste redskapet för detta arbete är de nationella handlingsprogrammen, som skall innehålla källinventeringar, uppskattningar av utsläppen och planer för minskningarna. Den viktigaste restriktionen när det gäller biprodukter är bestämmelsen om att parterna skall främja och, i enlighet med handlingsprogrammen, kräva att bästa tillgängliga teknik används i fråga om nya källor inom partens huvudsakliga källkategorier.

Konventionen föreskriver också att lager som innehåller eller består av långlivade organiska föroreningar skall kartläggas och hanteras på ett säkert sätt. Avfall som innehåller, består av eller förorenats med långlivade organiska föroreningar skall bortskaffas på ett sådant sätt att föroreningarna förstörs eller omvandlas på ett irreversibelt sätt så att de inte längre uppvisar långlivade organiska föroreningars egenskaper. Om detta inte skulle vara det miljövänligaste alternativet, eller om halten av långlivade organiska föroreningar är låg, skall avfallet bortskaffas på något annat miljövänligt sätt. Återanvändning eller återvinning av långlivade organiska föroreningar är uttryckligen förbjuden. Vid transport av långlivade organiska föroreningar måste även andra internationella bestämmelser, normer och riktlinjer beaktas, t.ex. Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskavfall.

Utöver restriktionerna innehåller konventionen flera förpliktelser: Parterna skall upprätta och sträva efter att genomföra ett nationellt genomförandeprogram, de skall underlätta och genomföra informationsutbyte, och främja och underlätta allmänhetens medvetenhet och dess tillgång till information om långlivade organiska föroreningar. De skall vidare uppmuntra och genomföra lämplig forskning, utveckling, övervakning och samarbete i fråga om långlivade organiska föroreningar och, i förekommande fall, om alternativ till dessa och om potentiella långlivade organiska föroreningar. De skall slutligen regelbundet rapportera till partskonferensen om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra konventionen.

Konventionen tar hänsyn till de särskilda behov som föreligger för utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi, och innehåller därför allmänna bestämmelser om tekniskt bistånd och om ekonomiska resurser och mekanismer.

Sammanlagt 150 länder, och gemenskapen, undertecknade Stockholmskonventionen inom den utsatta tiden och i mars 2003 hade den redan ratificerats av 30 länder. Konventionen träder i kraft efter det att det 50:e ratifikationsinstrumentet deponerats. Samtliga EU-länder och alla kandidatländer utom två (Cypern och Estland) har undertecknat konventionen och sex medlemsstater och två kandidatländer har redan ratificerat den.

4. Gällande gemenskapsrätt

Gemenskapslagstiftningen innehåller restriktioner för utsläppande på marknaden och användning av de flesta av de avsiktligen framställda ämnen som förekommer i konventionen och protokollet, dock inte mirex, klordekon eller hexabromobifenyl. De flesta restriktionerna har införts inom ramen för rådets direktiv 79/117/EEG om förbud mot att växtskyddsprodukter som innehåller vissa verksamma ämnen släpps ut på marknaden och används [2]. Förbuden mot användning av PCB finns i rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) [3].

[2] EGT L 33, 8.2.1979, s. 36. Direktivet senast ändrat genom anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige.

[3] EGT L 262, 27.9.1976, s. 201. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/11/EG (EGT L 42, 15.2.2003, s. 45).

Gemenskapslagstiftningen har emellertid en allvarlig brist: den innehåller inte några förbud mot framställning av någon av de kemikalier som anges i konventionen och protokollet, och den saknar de mekanismer som behövs för att man i framtiden skall kunna förbjuda långlivade organiska föroreningar som läggs till i någon av överenskommelserna. De flesta av gemenskapsrättens förbud mot utsläppande på marknaden och användning av långlivade organiska föroreningar är dessutom ofullständiga, eftersom direktiv 79/117/EEG bara gäller ämnen som används som växtskyddsmedel (och inte när de används t.ex. som biocider eller inom industrin). Inte heller är utsläppande på marknaden och användning av kemikalier alltid förbjuden när kemikalien förekommer som beståndsdelar i artiklar. Slutligen är undantagen i gemenskapsrätten mera långtgående än i konventionen.

De flesta av de långlivade organiska föroreningar som anges i konventionen och protokollet omfattas av kommissionens förordning (EEG) nr 2455/92 om export och import av vissa farliga kemikalier [4], vilket innebär att de bara får importeras och exporteras med förhandsgodkännande sedan information lämnats (PIC-förfarandet). Förordningen har sedermera ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 304/2003 [5], som genomför gemenskapens åtaganden enligt Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (PIC-konventionen). Förordning (EG) nr 304/2003 förbjuder också export av de tio ämnen som anges i Stockholmskonventionen i enlighet med bestämmelserna i denna.

[4] EGT L 251, 29.8.1992, s. 13. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2247/98 (EGT L 282, 20.10.1998, s. 12).

[5] EUT L 63, 6.3.2003, s. 1.

Åtagandet att hindra utsläppande på marknaden och användning av nya kemikalier som liknar långlivade organiska föroreningar kan redan fullgöras med hjälp av regelverk för kontroll och bedömning för nya ämnen (inom ramen för rådets direktiv 67/548/EEG [6]), växtskyddsmedel (rådets direktiv 91/414/EEG [7]) och biocider (Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG [8]). Inget av dessa direktiv kan dock användas för att förbjuda framställning av nya ämnen som liknar långlivade organiska föroreningar. Denna brist bör kunna täckas med det nya REACH-systemet från vitboken om en strategi för den framtida kemikaliepolitiken (meddelande från kommissionen, KOM(2001) 88 slutlig).

[6] EGT P 196, 16.8.1967, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2001/59/EG (EGT L 225, 21.8.2001, s. 1).

[7] EGT L 242, 19.8.1991, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/5/EG (EGT L 8, 14.1.2003, s. 7).

[8] EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.

Gemenskapsrätten innehåller flera rättsakter som berör minskningen av utsläppen av oavsiktligen framställda långlivade organiska föroreningar. De viktigaste restriktionerna fastställs i direktiv 96/61/EG [9] (IPPC-direktivet), som omfattar de stora stationära källorna till de långlivade organiska föroreningar som uppstår som biprodukter (industrin, energiproduktion och avfallshantering). Det europeiska registret över förorenande utsläpp (EPER) är en inventering av de stora utsläppen och deras källor i gemenskapen. Registret infördes genom kommissionens beslut 2000/479/EG [10], och omfattar redan alla oavsiktligen framställda långlivade organiska föroreningar utom PCB. Andra internationella åtaganden kommer att leda till att listan utökas (med bl.a. PCB).

[9] EGT L 257, 10.10.1996, s. 26.

[10] EGT L 192, 28.7.2000, s. 36.

Direktivet om avfallsförbränning (direktiv 2000/76/EG [11]) gäller en mycket viktig källa till oavsiktligen framställda långlivade organiska föroreningar, nämligen alla avfallsförbränningsanläggningar. Även direktivet om stora förbränningsanläggningar (direktiv 2001/80/EG [12]) berör utsläpp av långlivade organiska föroreningar. Enligt direktiv 2000/53/EG [13] om uttjänta fordon skall farliga komponenter avlägnas från fordonet innan det fragmenteras, och resterna från fragmenteringen skall bortskaffas på lämpligt sätt. Därmed minskas utsläppen av långlivade organiska föroreningar från fragmenteringsanläggningar, som klassas som en källa till sådana föroreningar. Enligt det nyligen antagna Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) [14] skall komponenter som innehåller PCB avlägsnas och bortskaffas på lämpligt sätt. Enligt det likaledes nyligen antagna Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter [15] skall användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter begränsas. Alla dessa direktiv kommer att bidra till att utsläppen av långlivade organiska föroreningar minskar.

[11] EGT L 332, 28.12.2000, s. 91.

[12] EGT L 309, 27.11.2001, s. 1.

[13] EGT L 269, 21.10.2000, s. 34. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2002/525/EG (EGT L 170, 29.6.2002, s. 81).

[14] EUT L 37, 13.2.2003, s. 24.

[15] EUT L 37, 13.2.2003, s. 19.

Rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår [16] (Seveso II-direktivet) är viktigt när det gäller förebyggande av utsläpp av farliga ämnen vid olyckor.

[16] EGT L 10, 14.1.1997, s. 13. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 98/433/EG (EGT L 192, 8.7.1998, s. 19).

Rådets direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö [17] är i viss mån relevant i fråga om utsläpp av långlivade organiska föroreningar i vatten. Av de långlivade organiska föroreningarna är det bara HCB som fått ett konkret gränsvärde för utsläpp (rådets direktiv 88/347/EEG [18]). Direktiv 76/464/EEG ingår numera i ramdirektivet för vattenpolitiken (direktiv 2000/60/EG [19]), och vissa av de långlivade organiska föroreningar som anges i konventionen finns med på listan över prioriterade ämnen.

[17] EGT L 129, 18.5.1976, s. 23. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

[18] EGT L 158, 25.6.1988, s. 35.

[19] EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.

Sammanfattningsvis uppfyller alltså gemenskapslagstiftningen i stort sett konventionens och protokollets krav när det gäller åtgärder för att begränsa utsläpp. Det finns dock inga mål för utsläppsminskningarna på gemenskapsnivå, och utsläppsinventeringarna omfattar inte alla källor till långlivade organiska föroreningar. Gemenskapslagstiftningen om PAH är mycket begränsad, men kommissionen arbetar på ett förslag till ett underdirektiv till direktivet om luftkvalitet 96/62/EG, som kommer att innehålla luftkvalitetsmål för benso[a]pyren såsom markör för PAH.

Kommissionen antog 2001 ett meddelande om gemenskapens strategi för dioxiner, furaner och polyklorerade bifenyler (KOM(2001) 593 slutlig). Strategins syfte är att bedöma det nuvarande tillståndet i miljön och ekosystemen, att på kort sikt minska exponeringen av människor för dioxiner och PCB, att på medellång till lång sikt se till att exponeringen hålls på en säker nivå, och att minska miljöeffekterna av dioxiner och PCB. Strategin innehåller inga förslag till lagändringar, däremot förslag till flera andra åtgärder, bl.a. ett effektivare genomdrivande av befintlig gemenskapslagstiftning (främst direktivet om bortskaffande av PCB och IPPC-direktivet). Strategin skulle kunna betraktas som gemenskapens handlingsprogram för minskning och eliminering av utsläppen av långlivade organiska föroreningar.

Kemikalielagstiftningen innehåller redan bestämmelser om hanteringen av lager som inte betraktas som avfall medan bestämmelser om anläggningarnas säkerhet och om större lager finns i Seveso II-direktivet. Flera av konventionens och protokollets bestämmelser om avfallshantering har redan inarbetats i gemenskapslagstiftningen. Det viktigaste lagen är direktiv 75/442/EEG om avfall [20], som innehåller den rättsliga grunden för gemenskapens politik på området. Direktiv 91/689/EEG [21] innehåller strängare regler för hantering och övervakning när det gäller farligt avfall, och i rådets direktiv 96/59/EG fastställs särskilda bestämmelser om bortskaffande av PCB. Med undantag för PCB innehåller gemenskapslagstiftningen dock inga restriktioner för återvinning av avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar vilket däremot konventionen gör.

[20] EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 96/350/EG (EGT L 135, 6.6.1996, s. 32).

[21] EGT L 377, 31.12.1991, s. 20. Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 94/31/EG (EGT L 168, 2.7.1994, s. 28).

Avfallstransporter mellan länder regleras i rådets förordning (EEG) nr 259/93 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen [22], som är hörnstenen i Baselkonventionens genomförande i gemenskapslagstiftningen. Förordningen gäller även transport av avfall som innehåller, består av eller förorenats med långlivade organiska föroreningar: Sådant avfall får bara transporteras inom gemenskapen efter skriftlig anmälan och skriftligt samtycke. Export för bortskaffande är förbjuden, och export för återvinning får bara ske till OECD-länder [23]. Avfall får importeras till gemenskapen från EFTA-länder och länder som är parter i Baselkonventionen, och, om det är fråga om avfall som skall återvinnas, från andra OECD-länder. Förordningen är emellertid under revidering, och enligt kommissionens förslag till ny förordning skall transport av avfall som innehåller, består av eller förorenats med något av de ämnen som anges i Stockholmskonventionen underkastas samma regler som transport av avfall för bortskaffande. I praktiken innebär detta att transporter inom gemenskapen liksom tidigare bara får ske efter skriftlig anmälan och skriftligt samtycke, att all export från gemenskapen förbjuds, och att avfall bara får importeras till gemenskapen från EFTA-länder eller länder som är parter i Baselkonventionen.

[22] EGT L 30, 6.2.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2557/2001 (EGT L 349, 31.12.2001, s. 1).

[23] Enligt förordningen: "till länder som omfattas av OECD-beslutet". Det beslut som avses är OECD-rådets beslut av den 30 mars 1992 om gränsöverskridande transporter av avfall avsett för återvinning, med senare ändringar.

5. Genomförande

Gemenskapen och medlemsstaterna vill ratificera konventionen och protokollet så snart som möjligt, och genomföra dem på ett effektivt sätt. Gemenskapen vill ansluta sig före den första partskonferensen som sannolikt kommer att hållas 2004, och ratifikationsprocessen ger gemenskapen snäva tidsramar.

De flesta anslutnings- och kandidatländer har också undertecknat konventionen och protokollet. Samtliga tio anslutningsländer bekräftade nyligen sina avsikter att fullgöra sina internationella åtaganden rörande långlivade organiska föroreningar. Föreliggande förslags praktiska genomförande i anslutnings- och kandidatländerna förväntas ske på samma sätt som i medlemsstaterna, men i avsaknad av närmare uppgifter om förfarandena har kommissionen inte kunnat göra någon uttömmande bedömning. Kommissionen kommer därför på ett tidigt stadium i beslutsprocessen att skaffa närmare uppgifter om läget i anslutnings- och kandidatländerna, bl.a. genom direkta samråd med länderna i fråga, för att utröna om förordningen kommer att få andra verkningar i dessa länder än i gemenskapens nuvarande medlemsstater. Kommissionen kommer därefter att vidta lämpliga åtgärder inom ramen för anslutningsfördragen. Föreliggande förslag till förordning kan därvid komma att modifieras.

Konventionens och protokollets respektive tillämpningsområden är vidsträckta på så sätt att de omfattar de långlivade organiska föroreningarnas hela livscykel, från framställning till bortskaffande. Gemenskapens sekundärrätt är ännu inte lika heltäckande.

Trots att de flesta långlivade organiska föroreningar som anges i konventionen och protokollet inte längre framställs eller används i gemenskapen saknar den gällande kemikalielagstiftningen uttryckliga bestämmelser om förbud mot utsläppande på marknaden av avsiktligen framställda långlivade organiska föroreningar. Gemenskapens avfallslagstiftning täcker inte heller helt bestämmelserna i Stockholmskonventionen.

När detta förslag läggs fram är kommissionen i färd med att förbereda en genomgripande reform av kemikalielagstiftningen. Reformen bygger på vitboken om en strategi för den framtida kemikaliepolitiken, och kommer att beröra hela kemikalielagstiftningen. Även de nya bestämmelserna om framställning, utsläppande på marknaden och användning av avsiktligen framställda långlivade organiska föroreningar bör ingå i den nya lagstiftningen. Emellertid är det nya lagstiftningsprojektet så stort och komplext att det kan komma att ta tid innan de nya reglerna antas. Därför ingår bestämmelserna om framställning, utsläppande på marknaden och användning i föreliggande förslag som en tillfällig åtgärd för att konventionen och protokollet skall kunna ratificeras inom en snar framtid. Avsikten är att så småningom inkorporera bestämmelserna i den nya kemikalielagstiftningen. Förslaget till ny kemikalielagstiftning kommer därför att innefatta åtgärder som innebär att de bestämmelserna flyttas från denna förordning.

Vissa av konventionens och protokollets bestämmelser om begränsning av utsläpp är målsättningar snarare än tvingande regler. Vidare är behörigheten i fråga om vissa bestämmelser delad mellan gemenskapen och medlemsstaterna, och andra bestämmelser hör helt under medlemsstaternas behörighet. Därför föranleder inte alla bestämmelser i konventionen och protokollet nödvändigtvis åtgärder på gemenskapsnivå. I stort sett har gemenskapen redan utövat sin behörighet beträffande för samtliga kontrollåtgärder och, dessutom, beträffande t.ex. forskning och övervakning. Medan åtgärderna för att kontrollera avsiktligen framställda kemikalier måste harmoniseras för att konkurrensen på den inre marknaden inte skall snedvridas, kan kan tilläggsåtgärder för att kontrollera utsläpp av biprodukter, bestämmelser om markförorening och vissa av konventionens allmänna krav genomföras i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

Den lämpligaste formen för att inom rimlig tid genomföra konventionens och protokollets åtgärder för att begränsa utsläppen är därför en enda, övergripande rättsakt. Förslagets stadganden om framställning, utsläppande på marknaden och användning av långlivade organiska föroreningar, och om förbud mot framställning och användning av ämnen som uppvisar egenskaper liknande långlivade organiska föroreningar, kommer så småningom att inkorporeras i den nya kemikalielagstiftningen. Nya bestämmelser kan också komma att behövas efterhand som gemenskapslagstiftningen och de internationella överenskommelserna om långlivade organiska föroreningar förändras.

Förslaget läggs fram i form av en förordning, vilket underlättar och påskyndar genomförandet i hela gemenskapen och i de nya medlemsstaterna. Därigenom kan inkonsekvenser och luckor mellan gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning undvikas, och den praktiska tillämpningen blir enhetligare.

Förordningens huvudsyfte är att skydda människors hälsa och miljön och i denna del är den rättsliga grunden för förordningen artikel 175.1 i EG-fördraget. Förbuden och restriktionerna beträffande framställning, utsläppande på marknaden och användning av långlivade organiska föroreningar påverkar även den inre marknadens funktioner och i denna del är den rättsliga grunden artikel 95.1 i EG-fördraget.

6. De nya reglerna

Förordningen genomför de viktigaste stadgandena i konventionen och protokollet genom att förbjuda framställning, användning och utsläppande på marknaden av angivna ämnen. Med tanke på den höga skyddsnivå för människors hälsa och miljön som eftersträvas med förslaget bör gemenskapen dock inte utnyttja de möjligheter som konventionen och protokollet erbjuder att i undantagsfall tillåta fortsatt framställning, utsläppande på marknaden och användning av vissa angivna ämnen.

Förordningen borde även innehålla regler om lager och avfall, som i vissa fall skulle vara strängare än konventionens motsvarigheter. Eftersom den nödvändiga lagstiftningen om de biprodukter som anges i konventionen och protokollet i stor utsträckning redan är antagen, bör förordningen endast innehålla bestämmelser om utsläppsinventeringar och om upprättande och genomförande av nationella handlingsprogram.

Utöver bestämmelser om åtgärder för att begränsa utsläpp innehåller förordningen vissa allmänna förpliktelser grundade på konventionen och protokollet.

Nya kemikalier kommer sannolikt snart att läggas till både i konventionen och protokollet, och en viktig del av förordningen gäller hur nya långlivade organiska föroreningar skall kunna föras in i bilagorna. När beslut om införande av ett nytt ämne fattats enligt konventionen eller protokollet skall förordningen ändras med tillämpning av det föreskrivande kommittéförfarandet. Några ytterligare åtgärder behövs inte, eftersom både medlemsstaterna och rådet kommer att ha tagit ställning till införandet av ämnet i fråga inom ramen för det internationella arbetet. Förfarandet ger Europaparlamentet en möjlighet att kommentera kommissionens förslag och beslut. Förfarandet medger vidare att beslut fattas inom den angivna tidsfristen som är ett år.

För att undvika oklarheter om rättsläget bör de överflödiga restriktionerna för utsläppande på marknaden och användning av åtta långlivade organiska föroreningar i bekämpningsmedel i rådets direktiv 79/117/EEG upphävas. Även vissa bestämmelser i direktiv 96/59/EG bör ändras. Gällande restriktioner om PCB bör dock bibehållas.

7. Förordningens innehåll

Artikel 1

I denna artikel beskrivs förordningens ämnes- och tillämpningsområde genom att man anger de kontrollåtgärder som skall vidtas. Av artikeln framgår också att förordningen är underställd konventionen och protokollet. I punkt två undantas avfall uttryckligen från artiklarna 3 och 4 om åtgärderna för kontroll av framställning, utsläppande på marknaden och användning.

Artikel 2

De få definitioner som behövs för förordningen kommer, med undantag för definitionen av artikel, antingen från konventionen eller från gällande gemenskapslagstiftning. Definitionerna av ämne, avfall och återvinning hänvisar till den rättsakt där definitionen återfinns.

Artikel 3

I denna artikel fastställs förbud och restriktioner för framställning, utsläppande på marknaden och användning av avsiktligen framställda långlivade organiska föroreningar. I punkt 1 hänvisas till bilaga I, som innehåller en förteckning över de tio avsiktligen framställda långlivade organiska föroreningar som anges i konventionen, och två av de ytterligare tre ämnen som anges i protokollet. Inget av dessa ämnen framställs eller används i medlemsstaterna (undantag: artiklar innehållande PCB), och varken gemenskapen eller medlemsstaterna har begärt att få särskilt angivna undantag i enlighet med konventionen. Enligt tillgänglig information har de flesta kandidatländer förbjudit import och användning av ämnena och inget av länderna har heller någon framställning. Två kandidatländer har begärt tillfälliga, särskilt angivna undantag för sitt land för användningen av HCB som mellanprodukt. Eftersom syftet med förordningen är att eliminera framställning och användning av dessa ämnen bör de ändå förbjudas helt, även om konventionen och protokollet medger framställning och användning av vissa av dem.

I punkt 2 hänvisas till bilaga II, som innehåller en förteckning över ämnen vars framställning, utsläppande på marknaden och användning underkastas vissa restriktioner. Bilagan innehåller i dagsläget bara ett ämne, HCH (lindan). Flera av ämnets huvudanvändningar är dock fortfarande tillåtna. Sedan juli 2002 får lindan i växtskyddsmedel inte längre släppas ut på marknaden eller användas i gemenskapen (kommissionens beslut 2000/801/EG). Det finns dock uppgifter som tyder på att ämnet fortfarande används i mindre utsträckning som biocid eller i läkemedel i vissa medlemsstater och kanske också i vissa kandidatländer. Ämnet bör därför inte underkastas ett totalt förbud för framställning, utsläppande på marknaden och användning. Lindan har följaktligen införts i bilaga II, där också de tillåtna användningsområdena anges. Användningsområdena är förenliga med gemenskapens internationella åtaganden.

I konventionen avser begreppet användning inte bara användning av ämnet som sådant eller i kemiska preparat, utan även när det ingår i artiklar (t.ex. virke som konserverats med kemikalier). Artikel 3 i förordningen har avfattats med hänsyn till detta.

Artikel 4

Artikel 4 innehåller generella undantag från förbuden och restriktionerna beträffande framställning, utsläppande på marknaden och användning. Undantagen överensstämmer i stort med de mycket begränsade undantagen i artikel 3.5 och bilagorna A och B till konventionen. För tydlighetens och enhetlighetens skull tillämpas samma undantag för de tre ämnen som anges i protokollet, trots att protokollet medger mera långtgående undantag (t.ex. "vid nödsituation vid allmän hälsorisk" och för "användning i mindre utsträckning").

De generella undantagen gäller användning av ämnen för laboratorieforskning eller som referensstandard, och ämnen som förekommer som oavsiktliga spårföroreningar i ämnen, beredningar och artiklar. Vidare undantas ämnen som förekommer som beståndsdelar av artiklar som framställts eller redan används innan förbudet mot ämnet träder i kraft, under förutsättning att kommissionen meddelat sekretariatet om den fortsatta användningen. Anmälningsplikten gäller bara ämnen som anges i konvention, och artikel 4 hänvisar därför till delarna A i bilagorna I och II. Eftersom detta undantag kan gälla inte bara användning utan också utsläppande på marknaden av artiklar (en artikel kan t.ex. ha tillverkats eller importerats - men inte sålts - innan förbudet trädde i kraft), skall undantaget gälla i hela gemenskapen och kommissionen bör således göra en anmälan till sekretariatet. Initiativet till en sådan anmälan lär dock vanligen komma från den medlemsstat som vill tillämpa undantaget. Någon anmälan kommer inte att behövas för artiklar innehållande PCB, eftersom båda konventionen och bilaga I till förordningen innehåller särskilt angivna undantag för sådana artiklar. Inget av de övriga ämnen som anges i konventionen förekommer i artiklar som finns på marknaden eller används i gemenskapen. Situationen är möjligen annorlunda i anslutnings- eller kandidatländerna, men sådana artiklar kan efter anmälan användas även i fortsättningen.

Konventionen tillåter, på vissa villkor, användning av DDT och HCB som mellanprodukter i slutna system på avgränsade platser. Eftersom syftet med förordningen är att helt eliminera vissa ämnen kommer detta undantag inte att överföras till förordningen. Konceptet tillämpas dock i punkt 3 för att användas vid eventuella framtida undantag. När ämnen som anges i konventionen, och därmed även i del A i bilagorna I och II till förordningen, används som mellanprodukter skall detta anmälas till sekretariatet. Eftersom det inte kan bli fråga om något utsläppande på marknaden blir det medlemsstaternas sak att göra anmälan. Även kommissionen och övriga medlemsstater skall då informeras.

Artikel 5

Artikel 5 följer konventionens artikel 6, och innehåller bestämmelser om kartläggning av lager av avsiktligen framställda långlivade organiska föroreningar. Lagren skall hanteras på ett miljömässigt godtagbart sätt. Förordningen är mera precis än konventionen. Detta motiveras med att lager av utgångna långlivade organiska föroreningar och slarvigt skötta lager utgör en allvarlig hälso- och miljörisk.

Enligt punkt 1 skall lager bestående av eller innehållande förbjudna långlivade organiska föroreningar behandlas som avfall, och som sådant omfattas av gemenskapslagstiftningen om avfall och artikel 7 i förordningen. Det finns förmodligen inte längre några lager i medlemsstaterna av de ämnen som anges i bilaga I. Läget är annorlunda i vissa anslutnings- och kandidatländer, där det finns stora lager av utgångna bekämpningsmedel. Kommissionen har nyligen utrett lagersituationen i de tio anslutningsländerna [24]. Utredningen visar att Polen och baltstaterna har stora lager av utgångna bekämpningsmedel, varav 27 000 ton kan innehålla långlivade organiska föroreningar. Ett säkert bortskaffande av dessa lager kan kräva ekonomiskt och tekniskt bistånd från EU genom de befintliga finansiella instrumenten för t.ex. administrativt stöd vid utformningen av avfallshanteringsplaner eller stöd till att bygga säkra anläggningar för bortskaffandet.

[24] Obsolete Pesticides Status in Candidate Countries. Final Report, September 2002. Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för miljö.

I den andra punkten anges vad som gäller för lager av ämnen som bara omfattas av restriktioner. Den som innehar lager större än 100 kg skall informera den behöriga myndigheten i den medlemsstat där lagret finns om lagrets beskaffenhet och storlek inom tolv månader från det att restriktionerna träder i kraft, och därefter årligen tills restriktionerna löpt ut. Medlemsstaterna skall övervaka lagringen och hanteringen.

Enligt artikel 12 skall medlemsstaterna vart tredje år ge kommissionen en kortfattad raport om de lager som de fått information om. Kommissionen kommer på så sätt att kunna övervaka läget och bedöma huruvida det behövs ytterligare gemenskapsåtgärder för att förordningens mål skall uppnås.

Artikel 6

För att säkert täcka in alla de viktigaste restriktionerna och alla ämnen som anges i konventionen och protokollet innehåller förordningen vissa generella bestämmelser om utsläppsminskningar. Enligt artikel 8 skall medlemsstaterna upprätta och vidmakthålla utsläppsinventeringar för dioxiner, furaner, och andra långlivade organiska föroreningar som förekommer som biprodukter och som anges i konventionen, protokollet och bilaga III till förordningen. De skall också upprätta nationella handlingsprogram för att kartlägga, karaktärisera och minska de totala utsläppen av ämnena i enlighet med konventionens bestämmelser. Både utsläppsinventeringarna och de nationella handlingsprogrammen anses vara viktiga redskap för en kostnadseffektiv och kontinuerlig minskning av utsläppen av de långlivade organiska föroreningar som förekommer som biprodukter.

Artikel 7

Den befintliga gemenskapslagstiftningen om avfall gäller även avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar. Eftersom artikel 6.1 d i konventionen innehåller vissa detaljerade bestämmelser som ännu inte omfattas av gemenskapslagstiftningen har en artikel införts i förordningen som innehåller dessa särskilda bestämmelser om avfallshantering.

Artikel 7 innehåller generella bestämmelser om avfall som innehåller ämnen som anges i konventionen eller protokollet. Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) finns dock inte med i konventionen. Artikelns bestämmelser skulle svårligen kunna tillämpas på avfall som innehåller PAH, och denna grupp av ämnen har sålunda lämnats utanför artikelns tillämpningsområde. För tydlighetens skull har en särskild bilaga IV inrättats för avfall.

Huvudregeln är att avfall som innehåller ämnen som anges i bilagan skall bortskaffas utan oskäligt dröjsmål på ett sätt som garanterar att de långlivade organiska föroreningarna förstörs eller omvandlas på ett irreversibelt sätt. I konventionen medges dock att det inte alltid är lämpligt eller möjligt att helt eliminera innehållet av långlivade organiska föroreningar. I punkt 2 i artikel 9 anges därför att avfall får bortskaffas på annat sätt som är förenligt med artikel 4 i direktiv 75/442/EEG, om ämnena förekommer i en mängd som understiger den koncentrationsnivå som anges i bilaga IV till förordningen. Bilaga IV innehåller ännu inte några gränsvärden, men sådana håller för närvarande på att utarbetas och de kommer att införas med tillämpning av det föreskrivande kommittéförfarandet.

Konventionen medger också undantag från huvudregeln när destruktion inte är det mest miljövänliga alternativet. Enligt förslaget överförs detta undantag inte till gemenskapslagstiftningen, eftersom destruktion av de långlivade organiska föroreningarna anses vara det enda hållbara sättet att ta hand om avfall med höga halter av sådana föroreningar. I direktiv 96/59/EG anges att permanent lagring under markytan (i saltgruvor) av PCB och PCT får användas som alternativ till bortskaffande, oavsett halt av långlivade organiska föroreningar. Denna möjlighet bör försvinna, och i rättsäkerhetens intresse föreslås därför i artikel 18 en ändring av direktiv 96/59/EG.

I överensstämmelse med konventionen anges i punkterna 3 och 4 att avfall bara får återanvändas eller återvinnas om den långlivade organiska föroreningen förstörs vid återvinningen eller isoleras från avfallet och sedermera bortskaffas på ett miljövänligt sätt. I direktiv 96/59/EG finns dock redan ett förbud mot återvinning av avfall som innehåller PCB. Den strängare bestämmelsen har företräde, och därför hänvisar punkt 4 uttryckligen till direktivet.

Artikel 8

I denna artikel fastställs skyldigheten att upprätta genomförandeprogram i enlighet med det krav som anges i artikel 7 i konventionen. I egenskap av part till konventionen åligger det även gemenskapen att upprätta ett genomförandeprogram. Behörigheten i fråga om de områden som omfattas av konventionen är deladmellan medlemsstaterna och gemenskapen och denna uppdelning bör avspeglas i programmen.

Programmen skall genomföras, granskas och uppdateras. Samarbete och informationsutbyte skall underlättas genom att medlemsstaterna och kommissionen sinsemellan skall tillställa varandra genomförandeprogrammen.

Artikel 9

Kommissionen och medlemsstaterna skall i nära samarbete upprätta lämpliga program och mekanismer för att fortlöpande få fram jämförbara övervakningsdata om förekomsten av dioxiner, furaner och PCB. Denna skyldighet är mera långtgående än motsvarande bestämmelser i konventionen och protokollet, och härstammar från kommissionens meddelande om en strategi för dioxiner, furaner och PCB. En särskild bestämmelse om övervakning anses motiverad med hänvisning till avsaknaden av uppgifter om halterna av dessa ämnen i miljön och behovet av att kunna utvärdera restriktionernas effektivitet. För detta krävs dock lämpliga mät- och övervakningsverktyg. Det kan antas att sådana verktyg finns tillgängliga inom 10-15 år.

Några särskilda program eller mekanismer behövs inte beträffande övriga långlivade organiska föroreningar utan den allmänna uppmaningen till övervakning som fastställs i konventionen anses för närvarande vara tillräcklig.

Artikel 10

Bestämmelsen om informationsutbyte i artikel 9 i konventionen införs genom artikel 10 i förordningen. Bestämmelsen motiveras av den viktiga roll som informationsutbytet mellan länder, allmänhetens medvetenhet och dess tillgång till information spelar för arbetet med att eliminera utsläppen av långlivade organiska föroreningar. I enlighet med konventionen innehåller artikel 10 även bestämmelser om konfidentiell information.

Artikel 11

Artikeln bygger på artikel 12 i konventionen, och fastställer kommissionens och medlemsstaternas generella åtagande att ge utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi tekniskt bistånd. Biståndet skall utformas för att öka ländernas förmåga att tillämpa konventionen och att finna lämpliga lösningar i frågor rörande t.ex. användningen av DDT i vissa utvecklingsländer. Konventionen tillåter framställning och användning av DDT för bekämpning av smittospridare i länder som saknar säkra, effektiva och ekonomiskt överkomliga alternativ. I enlighet med kommissionens meddelande (KOM(2003) 93 slutlig) [25] och för att DDT skall kunna elimineras gradvis bör forskning, utveckling och introducering av alternativ främjas.

[25] Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 26 februari 2003 - "Uppdatering av EG:s handlingsprogram - Påskyndade insatser mot hiv/aids, malaria och tuberkulos som led i fattigdomsbekämpningen - Olösta policyfrågor och kommande utmaningar".

Kommissionen och medlemsstaterna skall därvid även överväga att stödja icke-statliga organisationer, som kan spela en mycket viktig roll.

Artikel 12

Första punkten i artikel 12 gäller rapporteringsplikten inom gemenskapen. Kommissionen skall kunna bedöma hur förordningen tillämpas med hjälp av den information som medlemsstaterna tillhandahåller och dess egna övervakning.

I den andra punkten införs specifika rapporteringsplikter beträffande framställning och utsläppande på marknaden av ämnen som anges i bilagorna I och II i enlighet med artikel 15 i konventionen. Frågor som rör den inre marknaden omfattas av gemenskapens behörighet, och kommissionen skall därför sammanställa rapporten på grundval av information från medlemsstaterna, och lämna den vidare till sekretariatet. Detta föreskrivs i punkt 4.

Även den tredje punkten innehåller en specifik rapporteringsplikt för medlemsstaterna: de skall vart tredje år lämna kortfattade rapporter om lager och utsläppsinventeringar. Kommissionen skall på grundval av denna information bedöma hur restriktionerna fungerar på gemenskapsnivå, och vid behov föreslå ändringar.

Utöver dessa rapporter innehåller förordningen inte några motsvarigheter till konventionens och protokollets allmänna rapporteringsförpliktelser utan genomförandet av dessa överlämnas till medlemsstaterna.

Artikel 13

Artikeln innehåller standardbestämmelser om påföljder vid överträdelser.

Artikel 14

Artiklarna 14 och 16 fastställer de förfaranden som skall följas vid ändring och uppdatering av bilagorna till förordningen. När ett internationellt beslut har fattats om att ett ämne skall införas i konventionen eller protokollet skall kommissionen utarbeta ett förslag om ändring av motsvarande bilaga till förordningen. Beslutet skall sedan fattas med tillämpning av det föreskrivande kommittéförfarandet. Enligt konventionens artikel 22 träder ändringar av bilagorna A, B eller C i kraft ett år efter det att meddelande om antagande av ändringen lämnats, utom för parter som har meddelat att de inte kan godta ändringen och parter som har lämnat en särskild förklaring rörande ämnet när ratifikationsinstrumentet deponerades (artikel 25.4 i konventionen).

Kommissionen skall regelbundet granska de detaljerade villkor och undantag från förbud och restriktioner som anges för ämnena i bilagorna. Kommissionen bör före den 31 december 2007 särskilt granska införandet i del B i bilaga II av hexaklorcyklohexan (HCH) inbegripet lindan, varvid resultatet av riskbedömningar och av utvecklingen av ny kunskap och teknik beträffande ersättningar för HCH kommer att beaktas. Ändringar kan föreslås på grundval av utvecklingen i gemenskapen och under konventionen och protokollet.

Artikel 15

Varken konventionen eller protokollet kräver att parterna utser behöriga myndigheter. Eftersom förordningen ålägger medlemsstaterna ett antal förpliktelser bör dock särskilda myndigheter ansvara för de administrativa uppgifter som följer av förordningen.

Artikel 16

I denna artikel anges vilka kommittéförfaranden som skall följas. Någon ny kommitté inträttas inte utan den kommitté som inrättats genom direktiv 67/548/EEG skall biträda kommissionen.

Artiklarna 17 och 18

Vissa bestämmelser måste ändras till följd av förordningens införande. De restriktioner som i direktiv 79/117/EEG införs för åtta bekämpningsmedel innehållande långlivade organiska föroreningar blir överflödiga och bör sålunda upphävas. Vidare bör det lagrum i rådets direktiv 96/59/EG om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT) som medger lagring av avfall som innehåller PCB ändras i enlighet med konventionen och föreliggande förordning. Dock bör övriga särskilda restriktioner för PCB i det direktivet bibehållas.

Artikel 19

Artikeln innehåller standardformuleringar om förordningens ikraftträdande och tillämpning. Eftersom förordningen gäller genomförande av bestämmelser från två fristående internationella överenskommelser bör dagen för förordningens ikraftträdande inte kopplas till dessa rättsakters ikraftträdande. Istället sätts ett fast datum.

Bilagor

Bilagorna innehåller förteckningar över de långlivade organiska föroreningar som omfattas av de olika bestämmelserna i konventionen, protokollet och, följaktligen, förordningen. När ett beslut om införande av ett ämne fattats i enlighet med konventionen eller protokollet skall ämnet föras in i en eller flera bilagor. Bilagorna kan också ändras (artikel 14). Konventionens och protokollets förteckningar över och bestämmelser för långlivade organiska föroreningar skiljer sig åt. För att varje restriktions räckvidd klart skall framgå innehåller förordningen flera bilagor.

I bilaga I finns en förteckning med tio avsiktligen framställda ämnen som återfinns i både konventionen och protokollet (del A), och en förteckning med två ämnen som bara återfinns i protokollet. Dessa ämnen är enligt artikel 4.1 helt förbjudna. Bilagan innehåller bara ett särskilt angivet undantag för ett ämne, nämligen för befintlig utrustning innehållande PCB. Däremot är det tänkbart att ämnen som senare läggs till förteckningen kan få användas i vissa fall (t.ex. som mellanprodukter), om detta inte strider mot konventionen eller protokollet.

I bilaga II finns en förteckning över de ämnen som enligt artikel 3.2 skall underkastas restriktioner för framställning, utsläppande på marknaden och användning. Även bilaga II är uppdelad i två delar, en för ämnen som återfinns i både konventionen och protokollet, och en för ämnen som bara återfinns i protokollet. Del B innehåller än så länge bara HCH (lindan), som fortfarande får användas i vissa sammanhang. Två av användningarna är tidsbegränsade, övriga undantag gäller tills vidare. Kommissionen bör emellertid granska de återstående användningarna före utgången av 2007 och en särskild bestämmelse om detta har införts i artikel 14.2.

Bilaga III innehåller en förteckning över oavsiktligen framställda ämnen, som enligt artikel 6 skall bli föremål för utsläppsinventeringar och utsläppsminskande åtgärder.

I bilaga IV anges de ämnen som omfattas av de särskilda avfallshanteringsbestämmelserna i artikel 7. Bilagan skall också innehålla de koncentrationsnivåer som avses i artikel 7.2. Några nivåer anges ännu inte, eftersom arbetet med att fastställa dem fortfarande pågår inom ramen för Baselkonventionen och Stockholmskonventionen. Även kommissionen har inlett undersökningar i ämnet.

8. Kostnader

Förslagets ekonomiska inverkan bedöms vara försumbar i nuvarande medlemsstater. Vissa anslutnings- och kandidatländer har stora utgångna lager av långlivade organiska föroreningar. Ett säkert bortskaffande av dessa lager kan bli kostsamt. EU kan dock ge tekniskt och ekonomiskt stöd genom befintliga finansiella instrument, t.ex. i form av administrativt stöd vid utformningen av avfallshanteringsplaner och stöd till byggande av säkra anläggningar för bortskaffandet.

Förordningen bör allmänt sett inte leda till några nya kostnader utöver dem som gemenskapslagstiftningen redan innebär. I komissionen behöver man inga ytterligare resursser utöver de som redan tilldelats arbetsuppgifter relaterade till POPs. I medlemsländerna kommer förslaget att medföra ett visst administrativt merarbete i samband med anmälnings- och rapporteringsförpliktelserna.

Kostnaderna måste vägas mot fördelarna: förordningen bidrar till eliminering av ämnen som är mycket farliga för hela världen. Förordningen är vidare ett instrument för genomförande av internationella åtaganden som gemenskapen, medlemsstaterna och de flesta anslutnings- och kandidatländerna redan iklätt sig.

2003/0119 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiven 79/117/EEG och 96/59/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 95.1 och 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [26],

[26] EGT C

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [27],

[27] EGT C

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [28],

[28] EGT C

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [29], och

[29] EGT C

av följande skäl:

(1) Denna förordning gäller främst miljöskydd och den rättsliga grunden för förordningen är därför artikel 175.1 i fördraget. I de delar bestämmelserna om förbud och restriktioner beträffande framställning, utsläppande på marknaden och användning av långlivade organiska föroreningar även berör den inre marknadens funktion, utgörs den rättsliga grunden för denna förordning även av artikel 95.1 i fördraget.

(2) De fortsatta utsläppen av långlivade organiska föroreningar utgör ett allvarligt problem för gemenskapen. Dessa kemiska ämnen sprids över internationella gränser långt från utsläppsplatsen, motstår nedbrytning och bioackumuleras genom näringskedjan, och utgör en hälso- och miljörisk. Det krävs därför nya och effektiva åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön mot dessa föroreningar.

(3) I enlighet med sitt miljöansvar undertecknade gemenskapen den 24 juni 1998 protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar, nedan kallat protokollet, och den 22 maj 2001 Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, nedan kallad konventionen.

(4) För att gemenskapen skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt protokollet och konventionen på ett enhetligt och effektivt sätt krävs en gemensam ramlagstiftning för åtgärderna för att främst eliminera framställning, utsläppande på marknaden och användning av avsiktligt framställda långlivade organiska föroreningar.

(5) Försiktighetsprincipen och den slutgiltiga målsättningen att helt eliminera utsläppen av långlivade organiska föroreningar innebär att gemenskapen i vissa fall bör införa strängare kontrollåtgärder än protokollet och konventionen.

(6) Åtgärderna för att kontrollera framställningen, utsläppandet på marknaden och användningen av de angivna ämnena skulle bäst kunna genomföras genom den lagstiftning som planeras för genomförandet av kommissionens vitbok om en strategi för den framtida kemikaliepolitiken [30]. Den lagstiftningen är dock så omfattande och komplex att det kan komma att dröja innan den kan antas. Det är emellertid viktigt att konventionen och protokollet ratificeras så snart som möjligt och det är därför nödvändigt att dessa åtgärder genomförs temporärt genom denna förordning.

[30] KOM(2001) 88 slutlig.

(7) De flesta av de långlivade organiska föroreningar som anges i protokollet och konventionen får varken släppas ut på marknaden eller användas i gemenskapen till följd av förbuden i rådets direktiv 79/117/EEG av den 21 december 1978 om förbud mot att växtskyddsprodukter som innehåller vissa verksamma ämnen släpps ut på marknaden och används [31], och rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) [32]. Om gemenskapen skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt protokollet och konvention och minimera utsläppen av långlivade organiska föroreningar, måste emellertid även framställningen av dessa ämnen förbjudas och undantagen begränsas till ett minimum.

[31] EGT L 33, 8.2.1979, s. 36. Direktivet senast ändrat genom anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige.

[32] EGT L 262, 27.9.1976, s. 201. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/11/EG (EGT L 42, 15.2.2003, s. 45).

(8) Framställning och användning av hexaklorcyklohexan (HCH) inbegripet lindan omfattas av restriktioner genom protokollet, men förbjuds inte helt. Ämnet används fortfarande i vissa medlemsstater och all användning bör därför inte förbjudas. HCH har dock skadliga egenskaper och kan medföra risker vid utsläpp i miljön, och framställning och användningen bör därför begränsas till ett minimum för att slutligen förbjudas helt.

(9) Utgångna och ovarsamt hanterade lager av långlivade organiska föroreningar kan utgöra en allvarlig hälso- och miljörisk, t.ex. genom att förorena mark och grundvatten. Gemenskapen bör därför anta bestämmelser som är mera långtgående än konventionens. Lager av förbjudna ämnen bör hanteras som avfall och lager av ämnen som fortfarande får framställas eller användas bör anmälas till myndigheterna och övervakas noga.

(10) I enlighet med kommissionens meddelande om gemenskapens strategi för dioxiner, furaner och polyklorerade bifenyler [33] och i enlighet med protokollet och konventionen bör utsläppen av långlivade organiska föroreningar, som är oavsiktliga biprodukter av industriella processer, kartläggas och minskas i syfte att helt elimineras. Lämpliga nationella handlingsprogram över alla källor och åtgärder, även sådana som omfattas av befintlig gemenskapslagstiftning, bör upprättas och genomföras i syfte att fortlöpande minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt.

[33] EGT C 322, 17.11.2001, s. 2.

(11) Med beaktande av meddelandet bör lämpliga program och mekanismer upprättas som kan ge tillräckliga data om förekomsten av dioxiner, furaner och polyklorerade bifenyler i miljön. För detta behövs dock lämpliga verktyg som kan användas under ekonomiskt och tekniskt genomförbara förhållanden.

(12) Enligt konventionen skall långlivade organiska föroreningar i avfall förstöras eller omvandlas på ett irreversibelt sätt till ämnen som inte uppvisar samma egenskaper. Eftersom gemenskapens avfallslagstiftning saknar detaljerade bestämmelser om sådana ämnen bör sådana bestämmelser därför införas genom denna förordning. För att en hög skyddsnivå skall kunna uppnås och kraven skall kunna uppfyllas kommer låga gränsvärden för ämnenas förekomst i avfall att fastställas vid ett senare tillfälle.

(13) Enligt konventionen skall varje part upprätta ett genomförandeprogram för sina åtaganden enligt konventionen. Eftersom gemenskapen och medlemsstaterna delar ansvaret för åtagandena bör genomförandeprogram upprättas både på nationell nivå och på gemenskapsnivå. Samarbete och informationsutbyte mellan kommissionen och medlemsstaternas myndigheter bör uppmuntras.

(14) Enligt både konventionen och protokollet skall parterna informera varandra om långlivade organiska föroreningar. Informationsutbyte med tredje länder som inte är parter till dessa överenskommelser bör också uppmuntras.

(15) Om konventionens mål skall kunna uppnås bör utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi när så är lämpligt få tekniskt bistånd. Kommissionen och medlemsstaterna bör därför vid lägligt tillfälle ge lämpligt tekniskt bistånd utformat främst för att öka dessa länders förmåga att genomföra konventionen, inbegripet frågor rörande användning av DDT för bekämpning av smittospridare och utveckling och användning av lämpliga alternativa produkter, metoder och strategier.

(16) De åtgärder som vidtas för att minska utsläppen av långlivade organiska föroreningar bör utvärderas regelbundet. Medlemsstaterna bör därför regelbundet rapportera till kommissionen, särskilt om utsläppsinventeringar, anmälda lager och framställning och utsläppande på marknaden av ämnen som är underkastade restriktioner.

(17) Enligt konventionen och protokollet kan parterna föreslå internationella åtgärder beträffande andra ämnen och följaktligen kan ytterligare ämnen komma att införas i överenskommelserna, varvid denna förordning bör ändras på motsvarande sätt. Vidare bör de befintliga posterna i förordningens bilagor kunna ändras, bland annat för att anpassas till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

(18) Eftersom genomförandet av denna förordning kräver sådana åtgärder med allmän räckvidd som avses i artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [34] bör åtgärderna antas med tillämpning av det föreskrivande förfarande i artikel 5 i beslutet.

[34] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(19) Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i förordningen, och se till att bestämmelserna genomförs. Påföljderna bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(20) Eftersom målen för förordningen - att skydda miljön och människors hälsa från långlivade organiska föroreningar - inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av förordningarnas gränsöverskridande påverkan, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(21) Med beaktande av ovanstående bör direktiv 79/117/EEG och rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT) [35] ändras.

[35] EGT L 243, 24.9.1996, s. 31.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Ämnes- och tillämpningsområde

1. Denna förordning gäller framställning, utsläppande på marknaden, användning, utsläpp och bortskaffande av ämnen som är förbjudna eller omfattas av restriktioner enligt Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, nedan kallad konventionen, eller 1998 års protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar, nedan kallat protokollet.

Dessa ämnen anges i bilagorna I-IV till denna förordning.

2. Artiklarna 3 och 4 gäller inte avfall som består av, innehåller eller är förorenat med något av de ämnen som anges i bilagorna I eller II.

Artikel 2 Definitioner

I denna förordning avses med

a) utsläppande på marknaden: att tillhandahålla eller göra tillgänglig, mot betalning eller gratis,

b) artikel: ett föremål som består av ett eller flera ämnen eller beredningar som vid tillverkningen ges en särskild form, yta eller utformning som är av större betydelse än föremålets kemiska sammansättning för föremålets slutliga funktion,

c) ämne: ämnen i enlighet med definitionen i artikel 2 i rådets direktiv 67/548/EEG [36],

[36] EGT P 196, 16.8.1967, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2001/59/EG (EGT L 225, 21.8.2001, s. 1).

d) avfall: avfall i enlighet med definitionen i artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG [37], och

[37] EGT L 194, 25.7.1975, s. 39. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 96/350/EG (EGT L 135, 6.6.1996, s. 32).

e) återvinning: återvinning i enlighet med definitionen i artikel 1 f i direktiv 75/442/EEG.

I denna förordning skall import till gemenskapens tullområde också anses som utsläppande på marknaden.

Artikel 3 Kontroll av framställning, utsläppande på marknaden och användning

1. De ämnen som anges i bilaga I får inte framställas, släppas ut på marknaden eller användas, varken för sig, i beredningar eller som beståndsdelar i artiklar.

2. De ämnen som anges i bilaga II får framställas, släppas ut på marknaden eller användas, för sig, i beredningar eller som beståndsdelar i artiklar, endast på de villkor som anges i den bilagan.

Artikel 4 Undantag från kontrollåtgärderna

1. Artikel 3 gäller inte

a) ämnen som används för laboratorieforskning eller som referensstandard,

b) ämnen som förekommer som oavsiktliga spårföroreningar i ämnen, beredningar eller artiklar.

2. Artikel 3 gäller inte ämnen som förekommer som beståndsdelar av artiklar som framställts eller redan används före eller på den dag då den aktuella bestämmelsen i denna förordning träder i kraft.

En medlemsstat som får kännedom om sådana artiklar som avses i första stycket skall omedelbart underrätta kommissionen om dessa.

När kommissionen mottagit underrättelsen eller på annat sätt fått kännedom om artiklarna skall den, i lämpliga fall, underrätta konventionens sekretariat utan dröjsmål.

3. En medlemsstat som vill tillåta att ämnen som anges i del A i bilaga I eller i del A i bilaga II framställs och används som intermediärer i slutna system på avgränsade platser fram till den tidpunkt som anges i bilagorna skall underrätta konventionens sekretariat.

Underrättelse får ske endast om

a) bilagan redan uttryckligen anger att sådan framställning och användning får tillåtas,

b) framställningsprocessen omvandlar ämnet till ett eller flera ämnen som inte uppvisar långlivade organiska föroreningars egenskaper,

c) det inte förväntas att människor eller miljö kommer att utsättas i någon betydande utsträckning för ämnet vid dess framställning och användning.

Underrättelsen skall vidarebefordras till övriga medlemsstater och kommissionen, och skall innehålla uppgifter om faktisk eller beräknad total framställning och användning av ämnet, information om processen i det slutna systemet på den avgränsade platsen, samt slutproduktens halt av icke-omvandlad och oavsiktlig spårförorening av den långlivade organiska föroreningen.

De tidpunkter som avses i första stycket får ändras om sekretariat, efter upprepade underrättelser från medlemsstaten, uttryckligen eller underförstått ger sitt samtycke i enlighet med konventionen till fortsatt framställning och användning under ytterligare en tid.

Artikel 5 Lager

1. Den som innehar lager som består av eller innehåller ämnen som anges i bilaga I skall bortskaffa lagret som avfall i enlighet med artikel 7.

2. Den som innehar lager större än 100 kg som består av eller innehåller ämnen som anges i bilaga II skall informera den ansvariga nationella myndigheten i den medlemsstat där lagret finns om lagrets beskaffenhet och storlek. Informationen skall lämnas senast tolv månader efter det att den aktuella bestämmelsen i denna förordning träder i kraft, och därefter årligen tills den tidpunkt som anges i bilaga II för den begränsade användningen av ämnet löpt ut.

Innehavaren skall hantera lagren på ett säkert, effektivt och miljömässigt godtagbart sätt.

3. Medlemsstaterna skall övervaka användning och hantering av anmälda lager.

Artikel 6 Utsläppsminskningar

Medlemsstaterna skall inom två år efter förordningens ikraftträdande upprätta och kontinuerligt uppdatera utsläppsinventeringar för de ämnen som anges i bilaga III.

Medlemsstaterna skall under samma tidsperiod även upprätta nationella handlingsprogram för kartläggning, bestämning och minskning av de totala utsläppen från mänskliga källor av vart och ett av de ämnen som anges i bilaga III.

Varje medlemsstat skall genomföra sitt handlingsprogram som en del av det nationella genomförandeprogrammet enligt artikel 8.

Artikel 7 Avfallshantering

1. Avfall som består av, innehåller eller förorenats med ämnen som anges i bilaga IV skall bortskaffas utan oskäligt dröjsmål på ett sätt som garanterar att de långlivade organiska föroreningarna förstörs eller omvandlas på ett irreversibelt sätt så att återstående avfall och utsläpp inte uppvisar långlivade organiska föroreningars egenskaper.

2. Genom undantag från punkt 1 får avfall som består av, innehåller eller förorenats med ämnen som anges i bilaga IV bortskaffas på annat sätt som är förenligt med artikel 4 i direktiv 75/442/EEG, om ämnena förekommer i en mängd som understiger den koncentrationsnivå som anges i bilaga IV till denna förordning.

3. Avfall som består av, innehåller eller förorenats med ämnen som anges i bilaga IV får inte återanvändas eller återvinnas.

4. Genom undantag från punkt 3 får avfall som består av, innehåller eller förorenats med ämnen som anges i bilaga IV återvinnas om den driftansvarige visar att den långlivade organiska föroreningen förstörs vid återvinningen, omvandlas på ett irreversibelt sätt vid återvinningen, eller isoleras från avfallet och sedermera bortskaffas i enlighet med punkt 1.

Det första stycket skall inte påverka tillämpningen av direktiv 96/59/EG.

Artikel 8 Genomförandeprogram

1. Varje medlemsstat skall inom två år från denna förordnings ikraftträdande upprätta ett program för genomförande av sina åtaganden enligt konventionen.

När medlemsstaten har antagit sitt nationella genomförandeprogram skall detomedelbart sändas till kommissionen och övriga medlemsstater.

Medlemsstaterna skall genomföra sina genomförandeprogram och i förekommande fall granska och uppdatera dem.

2. Kommissionen skall inom två år från denna förordnings ikraftträdande upprätta ett program för genomförande av gemenskapens åtaganden enligt konventionen.

När kommissionen har antagit gemenskapens genomförandeprogram skall det omedelbart sändas till medlemsstaterna.

Kommissionen skall i förekommande fall granska och uppdatera gemenskapens genomförandeprogram.

Artikel 9 Övervakning

Kommissionen och medlemsstaterna skall i nära samarbete upprätta lämpliga program och mekanismer som överensstämmer med den aktuella tekniska nivån, för att fortlöpande få fram jämförbara övervakningsdata om förekomsten av dioxiner, furaner och polyklorerade bifenyler i miljön. Vid upprättandet av sådana program och mekanismer skall den utveckling som sker inom ramen för protokollet och konventionen beaktas på lämpligt sätt.

Artikel 10 Informationsutbyte

1. Kommissionen och medlemsstaterna skall underlätta och genomföra informationsutbyte inom gemenskapen och med tredje länder om minskning eller eliminering av framställningen, användningen och utsläppen av långlivade organiska föroreningar och om alternativ till sådana ämnen, varvid alternativens risker och de ekonomiska och sociala kostnaderna förknippade med dem skall specificeras.

2. Kommissionen och medlemsstaterna skall främja och underlätta en ökad medvetenhet om och allmänhetens tillgång till information om långlivade organiska föroreningar och om minskning och eliminering av framställning, användning och utsläpp av sådana föroreningar.

3. Kommissionen och medlemsstaterna skall skydda konfidentiell information som erhållits från tredje land i enlighet med en överenskommelse med det landet. Information om människors hälsa och säkerhet och om miljön skall, utan att det påverkar tillämpningen av rådets direktiv 90/313/EEG [38], inte anses vara konfidentiell.

[38] EGT L 158, 23.6.1990, s. 56.

Artikel 11 Tekniskt bistånd

Kommissionen och medlemsstaterna skall samarbeta för att vid lägligt tillfälle kunna lämna lämpligt tekniskt bistånd, inklusive utbildning eller stöd till icke-statliga organisationer, till utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi för att, med beaktande av deras särskilda behov, hjälpa dem att utveckla och förbättra sin förmåga att uppfylla sina åtaganden enligt konventionen.

Artikel 12 Rapportering

1. Medlemsstaterna skall vart tredje år informera kommissionen om tillämpningen av denna förordning.

2. Medlemsstaterna skall årligen ge kommissionen statistik över faktisk eller beräknad total framställning och utsläppande på marknaden av de ämnen som anges i bilagorna I eller II.

3. Inom tre år från det att denna förordning träder i kraft, och vart tredje år därefter, skall medlemsstaterna ge kommissionen

a) en sammanfattning av den information om lager som inkommit i enlighet med artikel 5.2,

b) en sammanfattning av de utsläppsinventeringar som upprättats i enlighet med artikel 6.1,

c) en sammanfattning av de i enlighet med artikel 9 insamlade uppgifterna om förekomsten av dioxiner, furaner och polyklorerade bifenyler i miljön.

4. Med de intervall som konventionens partskonferens fastställer skall kommissionen sammanställa och till konventionens sekretariat vidarebefordra en rapport, grundad på den information som medlemsstaterna lämnar i enlighet med punkt 2, om de ämnen som anges i konventionen.

5. Kommissionen skall regelbundet utarbeta en rapport om tillämpningen av denna förordning, som skall sammanställas med den information som medlemsstaterna lämnat i enlighet med punkterna 1-3. En sammanfattning av sammanställningen skall lämnas till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 13 Påföljder

Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla bestämmelserna till kommissionen senast ett år efter det att förordningen träder i kraft, och skall utan dröjsmål anmäla ändringar som berör bestämmelserna.

Artikel 14 Ändring av bilagorna

1. När ett ämne införs i konventionen eller protokollet skall kommissionen när så är lämpligt ändra bilagorna till denna förordning med tillämpning av det förfarande som avses i artikel 16.2.

2. Ändringar av de befintliga posterna i bilagorna, inbegripet anpassning till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, skall beslutas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 16.2.

Kommissionen skall senast den 31 december 2007 särskilt granska införandet i del B i bilaga II av hexaklorcyklohexan (HCH) inbegripet lindan, varvid resultatet av riskbedömningar och utvecklingen av kunskap och teknik beträffande ersättningar för HCH skall att beaktas.

Artikel 15 Behörig myndighet

Varje medlemsstat skall utse en eller flera behöriga myndigheter som skall ansvara för de administrativa uppgifter som följer av denna förordning. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om vilka myndigheter som utsetts senast tre månader efter det att denna förordning träder i kraft.

Artikel 16 Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättas genom artikel 29 i direktiv 67/548/EEG.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall anta sin arbetsordning.

Artikel 17 Ändringar i direktiv 79/117/EEG

I del B i bilagan till direktiv 79/117/EEG skall "Svårnedbrytbara organiska klorföreningar", punkterna 1-8, utgå.

Artikel 18 Ändringar i direktiv 96/59/EG

I artikel 2 i direktiv 96/59/EG skall punkt f ersättas med följande:

"f) bortskaffande: de åtgärder D 8, D 9, D 10 och D 15 som anges i bilaga II till direktiv 75/442/EEG.".

Artikel 19 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

FÖRBJUDNA ÄMNEN

Del A - Ämnen som anges i både konventionen och protokollet

>Plats för tabell>

Del B - Ämnen som bara anges i protokollet

>Plats för tabell>

BILAGA II

ÄMNEN UNDERKASTADE RESTRIKTIONER

Del A - Ämnen som anges i både konventionen och protokollet

>Plats för tabell>

Del B - Ämnen som bara anges i protokollet

>Plats för tabell>

BILAGA III

ÄMNEN SOM OMFATTAS AV BESTÄMMELSERNA OM UTSLÄPPSMINSKNINGAR

ÄMNE (CAS-nr)

Polyklorerade dibenzo-p-dioxiner och dibenzofuraner (PCDD/PCDF)

Hexaklorbensen (HCB) (CAS-nr 118-74-1)

Polyklorerade bifenyler (PCB)

Polyaromatiska kolväten (PAH)

BILAGA IV

ÄMNEN SOM OMFATTAS AV BESTÄMMELSERNA OM AVFALLSHANTERING I ARTIKEL 7

>Plats för tabell>

KONSEKVENSANALYS FÖRSLAGETS KONSEKVENSER FÖR FÖRETAG, SÄRSKILT SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

Beteckning på förslaget:

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiven 79/117/EEG och 96/59/EG.

Dokumentets referensnummer:

-

Förslaget

1. Varför behövs det, med tanke på subsidiaritetsprincipen, gemenskapslagstiftning på detta område, och vilka är huvudmålen?

Förordningen innehåller de åtgärder på gemenskapsnivå som behövs för att genomföra Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar och FN/ECE-protokollet om långlivade organiska föroreningar, med beaktande av den mellan gemenskapen och medlemsstaterna delade behörigheten. Det övergripande syftet för båda de internationella överenskommelserna är att skydda människors hälsa och miljön från långlivade organiska föroreningar.

Förordningen syftar till ett snabbt och effektivt genomförande av överenskommelserna. Den skall också, för att ge en enhetligare tillämpning, undanröja luckor och inkonsekvenser mellan gemenskapsrättens och medlemsstaternas lagar. Det hela skall också bidra till den inre marknadens funktion.

Konsekvenser för företagen

2. Vilka påverkas av förslaget?

I princip berörs alla företag som sysslar med framställning, utsläppande på marknaden, användning, utsläpp och bortskaffande av de långlivade organiska föroreningar som anges i förordningen. Framställningen av de angivna ämnena i gemenskapen och anslutnings- eller kandidatländerna är mycket låg, och förordningens direkta effekt blir därför liten.

Förslaget får troligen samma effekt i hela gemenskapen och anslutnings- och kandidatländerna. Det är inte inriktat på någon särskild region.

3. Vilka åtgärder måste företagen vidta för att följa förslaget?

Eftersom det inte finns någon känd produktion och inga kända lager i gemenskapen av de ämnen som förordningen gäller medför förslaget inga omedelbara förpliktelser för företagen i medlemsstaterna. I vissa anslutnings- och kandidatländer finns stora utgångna lager av långlivade organiska föroreningar. De flesta av dessa lager är dock i statens - och inte privata företags - händer. Om ämnen som fortfarande produceras eller används i eller exporteras från gemenskapen i framtiden läggs till förordningen måste dock berörda företag följa bestämmelserna, och regelbundet rapportera om produktion import, export och lager.

När det gäller förebyggande av utsläpp och åtgärder för att begränsa utsläppen av angivna långlivade organiska föroreningar, och övervakning, innehåller förslaget inga bestämmelser som är direkt riktade till företagen. Gemenskapsrätten innehåller redan bestämmelser om förebyggande, begränsning och övervakning för de sektorer som släpper ut mest långlivade organiska föroreningar.

Avfall som innehåller någon av de angivna långlivade organiska föroreningarna skall bortskaffas utan oskäligt dröjsmål och i enlighet med bestämmelserna. Detta kan innebära att vissa företag måste ändra sina rutiner för hantering av avfall.

4. Vilka ekonomiska verkningar förväntas förslaget få?

Det är svårt att göra några exakta bedömningar av förslagets ekonomiska verkningar. Förordningen går i vissa avseenden längre än konventionen och protokollet, men detta kommer knappast att få några konsekvenser eftersom få av de angivna ämnena produceras eller används i gemenskapen. Förslaget väntas därför inte få några betydande verkningar för sysselsättning, investeringar, uppstartande av nya företag eller företagens konkurrenskraft.

5. Innehåller förslaget åtgärder för att ta hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda situation (inskränkningar eller skillnader i kraven, el. dyl.)?

Förslagets tillämpningsområde är horisontellt, och bestämmelserna är generella. Det innehåller sålunda inga bestämmelser som är direkt riktade mot eller anpassade för små och medelstora företag.

Samråd

6. Förteckning över organisationer som rådfrågats om förslaget och som fört fram särskilda synpunkter.

Det har inte hållits några särskilda externa samråd om förslaget, eftersom förordningen bygger på internationella förhandlingar som noga följdes av kemisektorns branschorganisationer, miljö- och konsumentorganisationer och andra berörda. Gemenskapens och medlemsstaterna kom fram till den gemensamma ståndpunkten vid samordningsmöten, och den information som samlades in i det arbetet har använts för att utarbeta förslaget om genomförande.

Under förhandlingarna anordnades särskilda möten för diskussioner med anslutnings- och kandidatländerna. När förhandlingarna avslutats diskuterades genomförandet i gemenskapen och anslutnings- och kandidatländernas situation och planering beträffande de internationella åtagandena i bilaterala och regionala möten. En särskild utredning om utgångna bekämpningsmedel innehållande långlivade organiska föroreningar i de tio anslutningsländerna har gjorts, bl.a. för att användas som underlag för kommissionens förslag.