52003AE1390

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Meddelande från kommissionen om utarbetande av en handlingsplan för miljöteknik"

(KOM(2003) 131 slutlig)

(2004/C 32/07)

Den 25 mars 2003 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 14 oktober 2003. Föredragande var Staffan Nilsson.

Vid sin 403:e plenarsession den 29 och 30 oktober 2003 (sammanträdet den 29 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 116 röster för, 3 röster emot och 5 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 fastställdes det som nu kallas Lissabonstrategin: att utveckla "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi". Vid rådets möte i Stockholm i mars 2001 meddelades att man skulle se hur sektorn för miljöteknik kan bidra till att främja tillväxt och sysselsättning. Vid rådets möte i Göteborg i juni 2001 utvecklades "strategin för hållbar utveckling". Detta är sammantaget grunden för kommissionens pågående arbete med att utveckla en strategi och handlingsplan för miljöteknik.

1.2. Kommissionens arbete görs i tre steg. Det första innebar att man presenterade en rapport i mars 2002 om "Miljöteknik för hållbar utveckling"(1). Det andra steget togs med det meddelande som nu föreligger, "Utarbetande av en handlingsplan för miljöteknik". Det tredje steget blir den faktiska handlingsplanen som kommissionen avser att lägga fram i slutet av år 2003. Under denna process sker ett interaktivt arbete där alla intressegrupper har möjlighet att lägga fram förslag och idéer inför det slutliga arbetet.

1.3. Miljöteknik skall ses som en kontinuerlig process där forskning och utveckling, kunskap och praktisk tillämpning förenas. Marknaden kan i sig på rent kommersiella grunder utveckla sektorn. Men det kan också behövas olika former av stöd för att driva på utvecklingen. EESK vill med stor kraft delta i detta arbete.

1.4. Strategin och handlingsplanen kan också ses i förhållande till andra initiativ från kommissionen där miljöteknik kan bli ett viktigt verktyg, t.ex.

- Meddelandet från kommissionen om "integrerad produktpolitik" där miljöpåverkan ses på produkter utifrån ett livscykelperspektiv(2)

- Meddelandet från kommissionen om "Vägen till hållbar produktion" där syftet är att samordna åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar och där "bästa möjliga teknik", starkt hänger samman med en kommande handlingsplan för miljöteknik(3)

- Meddelande från kommissionen om en "temainriktad strategi för förebyggande och återvinning av avfall"(4).

1.5. Ett annat viktigt arbete i denna fråga är ett yttrande på eget initiativ som EESK håller på att utarbeta. Kommittén utgår där från konstaterandet att det i de nya medlemsstaterna finns särskilda faktorer som hindrar genomförandet av miljöteknik och kommer därför att behandla frågan om hur de nya medlemsstaterna skall kunna utnyttja anpassad småskalig teknik för miljöskyddet och hur detta skall kunna främjas. Särskild uppmärksamhet kommer då att ägnas åt en utvärdering av EU:s stödprogram inom ramen för anslutningsprogrammen samt åt det framtida utnyttjandet av medlen från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden(5).

2. Sammanfattning av kommissionens meddelande

2.1. Kommissionen definierar miljöteknik som "all teknik vars användning är mindre skadlig för miljön än tillämpliga alternativ" enligt den framlagda rapporten från 2002. Men kommissionen vidgar också begreppet från att bara omfatta teknik som renar utsläpp till att omfatta teknik som förhindrar föroreningar under produktionsprocesser, liksom nya material, energi och resurseffektiv produktion, miljökunskap och nya metoder. Detta vidgade begrepp inbegriper således både teknik och kunskap.

2.2. Miljöteknik är en växande marknad både inom EU och på internationellt plan. Inom EU:s miljöindustrier fanns 1999 cirka 1,6 miljoner direkta arbetstillfällen och industrin säljer varor och tjänster för ungefär 183 miljarder EUR per år. Utsläppshantering och renare teknologier står för runt 127 miljarder EUR och resurshantering (förutom anläggningar för förnybar energi) för 56 miljarder EUR. I kandidatländerna är miljöindustriernas försäljning av varor och tjänster för utsläppshantering och renare teknik värd cirka 10,3 miljarder EUR per år (vilket motsvarar 1,9 % av BNP). Kommissionen ger ett viktigt bidrag till utvecklingen av ny miljövänlig teknik genom ramprogrammet för forskning.

2.3. Det finns fortfarande många hinder, t.ex. alltför omfattande byråkrati, höga kostnader och allmänhetens attityder, för en fullständig utveckling och användning av miljöteknik. De ekonomiska hindren är ett särskilt viktigt problem så länge som de verkliga miljökostnaderna inte beaktas. Andra problem är knapp tillgång till finansiering, långa investeringscykler och dålig spridning av ny teknik. Tekniska hinder visar att det behövs målinriktade och mer effektiva forskningssatsningar. Spridningen av tekniken på marknaden fördröjs av organisatoriska hinder samt brist på kunskaper och färdigheter.

2.4. Kommissionen har valt ut fyra olika fokusområden: klimatförändringen, hållbar produktion och konsumtion, vatten samt markskydd. Kommissionens arbete bedrivs i fyra olika temagrupper som behandlar var sitt område. Dessa områden är också kopplade till de prioriterade områden som anges i sjätte miljöhandlingsprogrammet. Detta arbete kommer att ge grunden för kommande handlingsplan.

2.5. Meddelandet syftar också till att inleda ett mer omfattande samråd om de hinder som försenar utnyttjandet av miljöteknik. Alla berörda intressenter har inbjudits att komma in med synpunkter inför utarbetandet. De berörda parternas svar kommer att utgöra underlag vid utarbetandet av en handlingsplan i slutet av året.

3. EESK:s synpunkter på kommissionens meddelande

3.1. EESK stöder inriktningen på kommissionens arbete med att på olika sätt främja utveckling och kommersialisering av teknik som minskar miljöbelastningen eller förbättrar resursutnyttjandet. Arbetet bedrivs redan i ett antal medlemsstater, men det är viktigt med ett europeiskt angreppssätt för att få största möjliga genomslag där goda erfarenheter kan få en större spridning. EESK uppskattar kommissionens arbetssätt för handlingsplanen med en öppen konsultationsprocess där EESK, medlemsländers experter och olika organisationer inbjuds att delta.

3.2. EESK tycker att det är viktigt och mycket positivt att kommissionen definierar begreppet miljöteknik bredare än att endast omfatta "renande" teknik. De ekonomiska siffror som kommissionen nämner berör endast den egentliga "miljöindustrin". Dessa siffror från 1999 - som för övrigt bör uppdateras - beskriver endast delvis den ekonomiska potentialen för miljöteknik. Utmaningen inom miljöteknikområdet ligger i att successivt göra all produktion och alla varor bättre utifrån miljö- och resurssynpunkt. Det är också viktigt att inse att en betydande del av de normala förbättringar och effektiviseringar som industrin fortlöpande har gjort och gör leder till stora miljövinster utan att man för den skull har definierat detta som ny miljöteknik. Utifrån perspektivet att vi strävar efter att uppnå en hållbar tillväxt är det dock viktigt att miljöteknik blir definierad om den också skall kunna stödjas. Den vidare definitionen, det vill säga att miljöteknik också handlar om kunskap, forskning och nya produktionsmetoder, blir därför en nödvändighet.

3.3. EESK ser även miljöteknik som ett strategiskt viktigt affärsområde för de europeiska företagen, vilket på sikt kan öka de europeiska företagens konkurrensförmåga och bidra till ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Den övergripande strategin för att främja miljöteknik bör vara att göra den lönsam för företagen och öka värdet för konsumenterna.

3.4. Åtgärder för att främja miljöteknik är ett styrmedel som kompletterar och samverkar med andra styrmedel. Andra styrmedel inom miljöområdet, såsom skatter och regleringar, kan många gånger öka kostnaderna för företagen och på kort sikt försämra deras internationella konkurrensförmåga. För att klara målen i Lissabonstrategin måste de europeiska företagens konkurrensförmåga stärkas. Därför är främjandet av miljöteknik positivt eftersom vi kan uppnå miljövinster med en bibehållen och kanske förstärkt konkurrensförmåga.

3.5. Urvalet av de fyra utvalda tematiska områdena verkar relevant då de representerar de tre grundläggande elementen luft, vatten och mark, samt samhällets verksamhet: produktion och konsumtion. EESK anser dock inte att området luft endast behöver begränsas till klimateffekter eftersom övriga utsläpp till luft är ett betydande miljöproblem, och det finns säkert stora miljötekniska utvecklings- och affärsmöjligheter inom andra luftrelaterade miljöproblem. Det är också viktigt att inse att dessa områden påverkar varandra och att problemlösningar och innovationer måste klara även ett horisontellt perspektiv. Kommittén skulle också önska att miljöteknikens bidrag till bullerbegränsande åtgärder inbegrips i arbetet så snart som möjligt.

3.6. I ett scenario där miljöteknik utvecklas och kommersialiseras inom gemenskapen är det viktigt att hantera export av den tidigare och ur miljösynpunkt sämre produkten. Exempelvis kan det vara viss lagstiftning som gör en viss produkt lönsam inom EU, men den äldre tekniken är mest lönsam i tredje land och därför den mest använda. Detta minskar miljövinsterna och begränsar exportmöjligheterna av den nya tekniken. Därför bör också det internationella samarbetet inom miljöområdet fortsätta för att utvecklingen på miljöområdet skall ske så harmoniserat som möjligt, samtidigt som tredje land och i synnerhet utvecklingsländer måste ha kunskap och reella möjligheter att kunna använda tekniken.

3.7. Utveckling och kommersialisering av miljöteknik bör stärkas genom olika former av stöd. I ett scenario där miljöteknik tvingas fram genom starka ekonomiska eller legislativa styrmedel riskerar detta att leda till dels begränsade exportmöjligheter, dels att produktionsprocesserna flyttas utanför Europas gränser där restriktionerna inte är lika hårda. Detta leder i praktiken till sämre total miljönytta och till att Europa exporterar sina miljöproblem till andra länder, vilket EESK anser vara etiskt tveksamt. Dessutom minskar tillväxtmöjligheterna.

3.8. Den offentliga upphandlingen är en stor aktör och kan mycket väl användas för att utveckla och kommersialisera miljöteknik. Det bör förtydligas att det är möjligt och önskvärt, att en offentlig uppköpare ställer tydliga miljökrav i underlaget. En produkts miljöpåverkan bör bedömas utifrån ett livscykelperspektiv där alla påverkande faktorer tas med, bl.a. transporter. Det måste kunna säkerställas att ny miljöteknik verkligen är bättre än existerande teknik. Medlemsländer skulle också kunna ordna specifika teknikupphandlingar som syftar till att sporra företagen till produktutveckling i utbyte mot att det "vinnande" konceptet får en större order vilket med framgång tillämpats i några länder. Enligt kommissionens meddelande om "Integrerad produktpolitik" anges att lagstiftningen om offentlig upphandling ger gott om möjligheter att ta hänsyn till miljöaspekter vid upphandling och att den verkliga utmaningen ligger i att de offentliga upphandlarna utnyttjar befintliga möjligheter. Den utmaningen måste enligt EESK drivas av både kommissionen och medlemsländerna.

3.9. Kommissionens arbete att med hjälp av temagrupperna försöka identifiera de olika hinder som begränsar en fortsatt utveckling av miljöteknik är viktigt. Det är de involverade aktörerna som bäst kan beskriva de hinder de upplever.

3.10. I aktionsplanen vill EESK se ett förslag på hur vi på nationell och europeisk nivå kan fortsätta arbetet att identifiera hinder och påbörja processer för att avhjälpa dem. I många fall krävs storskalig teknisk forskning för att uppnå miljövinster, t.ex. utveckling av bränsleceller i fordon. Det gäller dock att även arbeta med problemområden för mindre företag och småskaliga miljötekniska framgångar. Investeringsstöd för miljöinvesteringar till små och medelstora företag kan vara en lämplig metod för att stimulera utvecklingen.

3.11. Som kommissionen har konstaterat finns det befintliga rättsliga och administrativa hinder för att utveckla miljöteknik. Europeiska ombudsmannen undersöker klagomål om administrativa missförhållanden inom Europeiska gemenskapens institutioner och organ. Ett administrativt missförhållande föreligger då en gemenskapsinstitution underlåter att agera i enlighet med de gemenskapsakter som är bindande för denna. Rättsliga hinder för utveckling av miljöteknik kan knappast anses vara ett fall för Europeiska ombudsmannen, men EESK föreslår att kommissionen ger förslag på till vem, eller vart, enskilda företag (stora och små) kan vända sig om de upplever att de rättsliga ramarna eller myndighetens agerande leder till miljöförsämringar. Denna "miljöombudsman" bör då inte bara pröva om myndigheterna har följt regelverket utan även identifiera brister i gällande regler. EESK föreslår att kommissionen undersöker förutsättningarna att inrätta en ombudsman inom området.

3.12. Kommissionen skriver i meddelandet om den forskning som bedrivs. EESK vill betona vikten av forskning och att den sker i nära samarbete med berörda aktörer. Företag och deras organisationer måste vara delaktiga när anslag till forskning beslutas inom deras områden. Företagens egna forskningsinsatser är avgörande för produktutveckling och innovation men EU:s forskningsprogram uppmärksammar också svårigheterna för små och medelstora företag inom området. Aktionsplanen bör lägga stor vikt på att utveckla metoder för hur miljöteknisk forskning ska kunna tillämpas i företagen.

Produktion och konsumtion

3.13. EESK noterar att kommissionen fokuserar på avfallsfrågorna inom området produktion och konsumtion. Vi anser dock att området rymmer fler aspekter än avfallsfrågor. För att komma till rätta med avfallsproblemen bör den politiska inriktningen vara att minska mängden avfall, och det som ändå uppkommer skall i allt högre grad kunna återanvändas, materialåtervinnas eller energiåtervinnas. Erfarenheter från bl.a. Frankrike har visat att transporterna och därmed energianvändningen kan öka om man bygger upp olämpliga system för avfallssortering. Därför bör produktutveckling stimuleras så att material används på ett resursbesparande sätt. Likaså måste avfallsfrågor lösas utifrån ett lokalt/regionalt perspektiv där lösningarna bedöms utifrån den totala miljönyttan.

3.14. Om miljöteknik skall bli en framgångsfaktor som ger bättre och billigare processer, hantering och kunskap med mindre negativ miljöpåverkan krävs att nya metoder och ny teknik analyseras utifrån ett livscykelperspektiv. Livscykelanalyser för varor och tjänster ger god kunskap om hur och var i produktionskedjan miljöbelastningen sker. Ny teknik måste utifrån en helhetssyn kunna visa att produkt och metod verkligen leder till miljövinster totalt sett. Därför bör kommissionen också i det framtida arbetet med en handlingsplan för miljöteknik integrera ett sådant synsätt.

3.15. EESK noterar att kommissionen har lagt fram ett meddelande om integrerad produktpolitik (IPP)(6) som kan fylla en viktig roll för att utveckla miljöteknik. För EESK:s övriga synpunkter på meddelandet om IPP hänvisar vi till vårt särskilda yttrande.

3.16. Kommissionen nämner pågående forskning om hur befolkningen skall anta ett mer resursbaserat synsätt och hur de skall flytta fokus från kvantitet till kvalitet. Detta är riktigt och skulle kunna ge omedelbara och stora effekter om enskilda individer såg betydelsen av sitt eget beteende i ett större sammanhang. EESK vill dock i detta sammanhang också betona svårigheten i att försöka bestämma vad konsumenten skall anse vara kvalitet. Samhället bör inte lägga sig i och avgöra vad som skall anses vara kvalitet och när kvantitet är negativt.

3.16.1. Däremot kan samhället utarbeta produktmärkningssystem som gör att konsumenten får tillräcklig information för att själv kunna väga samman miljöprestanda med smak, färg, storlek, image, pris, tillgänglighet, funktion m.m. Ett gemensamt märkningssystem finns redan utvecklat för vitvaror. Dessa märkningar anger främst produkternas energieffektivitet, men även andra parametrar finns redovisade som exempelvis bullernivå, tvätteffekt och vattenförbrukning. För kontorsvaror finns märkessystem för energiåtgång.

3.16.2. Kommissionen skriver i klimatavsnittet att det är nödvändigt med aktiviteter för att öka medvetenheten för att kunna minska klimatutsläppen. För att öka verkningsgraden av sådana kampanjer är det viktigt att konsumenten kan använda sina nya kunskaper på ett konstruktivt sätt vid olika typer av inköp. EESK föreslår därför att kommissionen i aktionsplanen nämner hur de produktmärkningssystem som finns kan utvecklas till att omfatta andra produktgrupper.

3.16.3. Många erfarenheter visar också att en marknadsdriven utveckling kan ge en väl så stor och snabb förändring som den som är styrd av regler och lagstiftning. En förutsättning är kunniga och kritiska konsumenter och beställare. Konsumentorganisationer borde ges en förstärkt roll för att sprida kunskap och information. Kommissionen visar på ett gott exempel där industrin ersatte klorblekt pappersframställning med andra mer miljövänliga metoder utan kloranvändning. Just denna förändring är dock snarare ett exempel på hur efterfrågan och marknaden drev fram en ny mer miljövänlig produktion. Industrin argumenterade länge för att det var svårt och omöjligt att förändra industriprocessen, men i takt med att marknaden satte som villkor för inköp att pappersframställningen gjordes utan klor, växte också dessa nya processer och metoder fram, vilket har lett till att papper idag framställs utan processer med klor för blekning.

Vatten

3.17. När det gäller temaområdet vatten ligger fokus på teknik för rening av avloppsvatten och avloppsslam. Kommissionen anger nyckelområden inom forskning som är viktiga, men mycket breda. Kommittén skulle gärna se att kommissionen omnämner följande två forskningsinriktningar som är betydelsefulla i sammanhanget:

- Inverkan av olika materials kontakt med vatten: Det vore praktiskt om man kunde enas om test som erkänns av alla medlemsstater och en gemensam standard för material för Europeiska unionen.

- Realtidsanalyser som möjliggör i stort sett omedelbara reaktioner vid olyckor.

3.18. När det gäller de hinder som föreligger beklagar kommissionen att vattensektorn präglas av en något konservativ inställning till ny teknik. Det beror utan tvekan på utformningen av kravspecifikationerna, som ofta är alltför detaljerade och inte lämnar tillräckligt utrymme för innovationer, och på att konsulter ofta kopplas in som har en tendens att rekommendera redan etablerad teknik. Större användning av resultatinriktade kravspecifikationer skulle med all säkerhet leda till mer innovativ teknik.

3.19. Kommittén noterar även att omfattande investeringar bör göras för att installera nya reningsverk och nya nät som kan bidra till att målen i direktivet om avloppsvatten uppnås. Därför stöder EESK fokuseringen på hanteringen av avloppsvatten och avloppsslam. EESK menar dock att grundfrågan måste vara om de system vi använder, där rent vatten används som transportmedel och där föroreningar från hushåll och produktion blandas ihop, är de rätta eller om det långsiktigt hållbara är att söka nya system. Miljötekniken kan dock på kort sikt bidra till mindre materialflöde och renare utsläpp, men risken finns också att man konserverar strukturer som inte är de miljömässigt bästa.

Klimatförändringen

3.20. En metod för att klara åtagandet i Kyotoprotokollet är att öka användningen av biobränsle och kommissionen nämner i meddelandet tidigare lagda förslag som skall stimulera utvecklingen av biodrivmedel. EESK vill med ett par exempel peka på delar som i praktiken är mycket betydelsefulla vid utvecklingen av biobränslen och som enligt förslaget försvårar utvecklingen.

3.20.1. I kommissionens förslag till ny jordbrukspolitik(7) föreslogs att det inte längre skulle vara möjligt att odla grödor för exempelvis biodrivmedel på den uttagna arealen. Detta skulle ha lett till kraftig minskning av produktionen av biobränsle. EESK motsatte sig detta i sitt yttrande(8). Rådet följde EESK:s förslag vid ministerrådets möte i juni 2003 och det kommer även fortsättningsvis vara möjligt att odla biobränslen på uttagen areal. Dessutom blir det möjligt att inom den gemensamma jordbrukspolitiken ge en koldioxidpremie till odlingar av biobränslen. Inom jordbruket utvecklas också exaktare metoder och system där man med miljöteknik genom ökad precision reducerar kemiska ämnen och utnyttjar näringsämnen mer effektivt.

3.20.2. När det gäller förslag till direktiv som ger medlemsstaterna rätt att undanta biodrivmedel från skatt(9) får detta enligt förslaget bara ske med 6 år i taget. Detta medför att osäkerheten ökar vid en investering i en biobränsleanläggning då den ekonomiska avskrivningstiden är betydligt längre än 6 år. En längre finansiell säkerhet skulle öka investeringsviljan och uppmuntra miljöteknik, och EESK uppmanar Europaparlamentet och rådet att beakta detta i den pågående beslutsprocessen.

3.20.3. I marken avgår och bildas hela tiden stora mängder koldioxid. Balansen mellan bildandet och nedbrytningen av organiskt material avgör om det blir ett utsläpp av koldioxid eller ett nettoupptag. För att komplettera ansträngningarna att minska utsläppen av växthusgaser bör möjligheterna att binda koldioxid i biologiska kolsänkor utforskas vidare, och hur detta eventuellt skulle kunna kommersialiseras i jord- och skogsbruket bör redovisas i aktionsplanen.

Markskydd

3.21. Kommissionens meddelande inom markområdet är begränsat. EESK hoppas att det något förskjutna temaarbetet för markskydd kommer att resultera i konkreta förslag på miljöteknik. Vi kan också konstatera hur nära sammanvävd markfrågan är med luftfrågan då utsläppen av exempelvis surgörande ämnen till luft förorenar marken. Det finns även starka kopplingar till klimatområdet då ett av de största hoten mot jorden är förlust av organiskt material vilket även leder till utsläpp av klimatgasen koldioxid. EESK vill därför åter betona vikten av utveckling inom detta område och att alla temaområden ingår i en horisontell strategi.

4. Sammanfattning

- EESK stödjer kommissionens inriktning på ett europeiskt initiativ att utveckla och stödja miljöteknik och de fyra temaområden som anges: klimatförändringen, hållbar produktion och konsumtion, vatten samt markskydd.

- EESK stödjer den bredare definitionen att miljöteknik är både kunskap, forskning och produktionsteknik.

- Miljöteknik kan utvecklas till ett strategiskt viktigt affärsområde om de europeiska företagens konkurrensförmåga stärks i enlighet med Lissabonstrategin.

- Utveckling och kommersialisering av miljöteknik bör stärkas genom olika former av stöd och inte genom ekonomiska och legislativa krav som både kan hindra export och leda till att produktionen flyttar utanför Europas gränser.

- Den offentliga upphandlingen kan redan idag utnyttjas för att efterfråga produkter och tjänster där miljöteknik kan efterfrågas.

- Även problemområden för mindre företag och småskaliga miljötekniska framgångar ska stödjas, en väg kan vara investeringsstöd.

- EESK föreslår att kommissionen identifierar till vem eller vart enskilda företag kan vända sig för att pröva hinder som rättsliga ramar eller myndigheter lägger och som leder till miljöförsämringar.

- Avfallsfrågor måste lösas utifrån ett helhetsperspektiv där lösningar också bedöms från ett lokalt/regionalt perspektiv.

- Livscykelanalyser måste vara ett instrument för att bedöma om ny miljöteknik leder till miljövinster.

- EESK betonar svårigheten att bestämma vad konsumenten anser vara kvalité eller inte och att samhället inte skall avgöra vad som skall anses vara kvalitet och när kvantitet är negativt. Produktmärkningssystem är en bättre väg.

- EESK anser att en marknadsdriven utveckling många gånger ger en väl så snabb förändring som den som styrs av regler och lagstiftning. Konsumentorganisationer kan i detta sammanhang spela en betydande roll.

- Rent vatten måste i första hand finnas genom att föroreningar inte förorenar vattnet. Miljöteknik kan på kort sikt bidra till renare utsläpp.

- EESK noterar att det fortfarande finns hinder för att man skall kunna säkerställa en långsiktig stabil produktion av biodrivmedel.

Bryssel den 29 oktober 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) KOM(2002) 122 slutlig.

(2) KOM(2003) 302 slutlig, EESK-yttrande som håller på att utarbetas.

(3) KOM(2003) 354 slutlig, EESK-yttrande som håller på att utarbetas.

(4) KOM(2003) 301 slutlig, EESK-yttrande som håller på att utarbetas.

(5) EESK:s initiativyttrande om "Miljöteknik för anslutningsländernas förhållanden - möjligheter och realiteter" håller på att utarbetas.

(6) KOM(2003) 302 slutlig.

(7) KOM(2003) 23 slutlig - 2003/0006 (CNS).

(8) EESK:s yttande 591/2003, EUT C 208 3.9.2003, s. 64-71.

(9) KOM(2001) 547 slutlig, EGT C 103, 30.4.2002.