52002DC0441

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - SITUATIONEN PÅ DEN INRE MARKNADEN FÖR TJÄNSTER - Rapport inom ramen för den första etappen av strategin för tjänster på den inre marknaden

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING

INLEDNING

I. Hindren på den inre marknaden för tjänster

A. Juridiska hinder

1. Svårigheter avseende tjänsteleverantörers etablering

2. Svårigheter avseende användning av "inputs" för att tillhandahålla tjänster

3. Svårigheter avseende marknadsföring av tjänster

4. Svårigheter avseende distribution av tjänster

5. Svårigheter avseende försäljning av tjänster

6. Svårigheter i fråga om kundtjänster

B. Icke-rättsliga hinder

1. Svårigheter avseende brist på information

2. Svårigheter av kulturell och språklig natur

II. Gemensamma kännetecken för de juridiska hindren

A. Hindren är föränderliga

1. Myndigheternas praxis

2. Regionaliseringen av hindren

3. Genomförandet av gemenskapens rättsakter

4. Kollektiva regler som inte är statliga

5. Aktörernas agerande

B. Hindren har horisontell karaktär

1. Samma system i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster tillämpas

2. Rätten att fritt etablera sig och rätten att fritt tillhandahålla tjänster omges av osäkerhet om vilka regler som gäller

3. Krav av samma typ ställs på olika områden

C. Hindren har samma ursprung

1. Medlemsstaterna litar inte tillräckligt på varandra

2. Man motarbetar moderniseringen av de nationella rättsliga ramarna

3. Man försöker tillvarata nationella ekonomiska intressen

III. Hindrens konsekvenser

A. Kedjeeffekter på hela den europeiska ekonomin och konkurrenskraften

1. Tjänsternas nyckelroll i ekonomin

2. Tjänsternas inbördes beroende

3. Efterfrågan på gränsöverskridande tjänster

4. Hindrens kostnader

5. Svagare tillväxt och sämre resultat för den europeiska ekonomin

B. De främsta offren

1. De små och medelstora företagen

2. De som använder tjänsterna, främst konsumenterna

C. Den låga trovärdigheten hos den inre marknaden för tjänster

1. Uppfattningen att den inre marknaden är behäftad med stora risker

2. Uppgörelser med lokala myndigheter eller partnerföretag

3. Svartarbete

Slutsatser

BILAGA

Förord

Syftet med denna rapport är att redovisa de problem med tjänsteutbudet mellan medlemsstater som de berörda parterna har framhållit i samband med kommissionens och medlemsstaternas samråd eller som framkommit i klagomål, skriftliga eller muntliga parlamentsfrågor, framställningar till parlamentet eller studier och undersökningar. Samrådet tillsammans med särskilda undersökningar kommer att fortsätta för att skaffa mer information, främst om konsumenternas situation på den inre marknaden för tjänster.

Syftet med rapporten är inte att :

- uttala sig om de åtgärder som ger upphov till problemen stämmer överens med gemenskapsrätten, främst principerna om fritt tillhandahållande av tjänster, etableringsfriheten och sekundärrätten. Dessa åtgärder kan nämligen motiveras av målsättningar av allmänt intresse, t.ex. skydd av hälsan, konsumenterna, arbetstagarna eller miljön. Rapporten föregriper inte kommissionens ställningstagande till de anmälningar som för närvarande prövas eller som inkommer senare. Vissa konstaterade problem kanske redan har bedömts som motiverade eller omotiverade av domstolen. Andra kanske omfattas av befintliga gemenskapsinstrument eller är resultatet av bristfällig tillämpning av dessa instrument eller också är de på väg att regleras genom åtgärder från kommissionens sida,

- att avgöra vilka åtgärder som skall vidtas för att lösa problemen, främst behovet av att harmonisera eller anpassa gällande regler eller eventuella överträdelseförfaranden mot vissa medlemsstater.

Under den andra fasen av strategin för tjänster på den inre marknaden kommer kommissionen att låta genomföra en juridisk och ekonomisk bedömning för att avgöra vilka åtgärder som skall föreslås på gemenskapsnivå för att lösa sådana problem som både tjänsteleverantörer och mottagare av tjänster har stött på. Bedömningen kommer att göras i samråd med alla berörda parter, bl.a. konsumentorganisationerna.

SAMMANFATTNING

Europeiska rådet i Lissabon antog ett program för ekonomiska reformer som skulle göra Europeiska unionen till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi fram till år 2010. En nyckelfaktor i programmet är genomförandet av den inre marknaden för tjänster. Kommissionen antog därför en "Strategi för tjänster på den inre marknaden" som lades upp i två steg. I denna rapport som avslutar det första steget görs en så fullständig kartläggning som möjligt av de hinder som finns kvar på den inre marknaden för tjänster. I rapporten undersöks också dessa hinders gemensamma kännetecken och en första bedömning görs av deras ekonomiska inverkan.

Rapporten grundas på ett samråd i stor skala som har omfattat Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, medlemsstaterna samt berörda parter och har pågått under 2001 och början av 2002. Rapporten kommer att ligga till grund för de åtgärder som vidtas 2003 inom ramen för det andra steget. På grund av det ömsesidiga beroendet mellan de olika tjänsteverksamheterna används i rapporten snarare en horisontell än en sektorsinriktad metod i enlighet med strategin för tjänster på den inre marknaden. Rapporten omfattar flera olika verksamheter, t.ex. konsultverksamhet till företagen, certifieringar, mäklarverksamhet, verkstads- och byggtjänster, distribution, turism, fritid och transporter. Eftersom de svårigheter som konsumenter och tjänsteleverantörer någon gång kan möta i verksamheten kan få negativa följder för den gränsöverskridande verksamheten i sin helhet, identifieras vidare svårigheterna under tjänsteleveransens olika etapper: från tjänsteleverantörens etablering, användning av nödvändiga inputs, säljfrämjande åtgärder och distributionen av tjänsterna fram till försäljning och leverans av tjänster samt service. I rapporten redovisas samtliga svårigheter som av tjänsteleverantörer och brukare uppfattas som hinder, men på detta stadium tas inte förenligheten med gemenskapsrätten upp, eftersom den frågan kommer att behandlas i strategins andra steg, i vilket genomförbara lösningar kommer att behandlas.

En central punkt i beskrivningen av den inre marknaden för tjänster är konsumtionen av tjänster. Kommissionen understryker att mottagarna av tjänster, och främst konsumenterna, är de som drabbas värst om den inre marknaden för tjänster inte fungerar väl. Konsumenterna kan hindras från att få tillträde till eller problemfritt förvärva tjänster i andra medlemsstater, kanske får de betala höga priser eller också saknar de förtroende för att förvärva tjänster i andra medlemsstater. Genom det andra steget av strategin för tjänster på den inre marknaden kommer det att bli möjligt att i detalj studera vilka svårigheter det handlar om liksom vilka problem som konsumenterna av tjänster möter för att därigenom kunna finna lämpliga lösningar.

Tjänster är en drivkraft för ekonomisk tillväxt

Den ekonomiska tillväxten vilar huvudsakligen på tjänster. De motsvarar 70 % av BNP och arbetstillfällena i de flesta medlemsstaterna. I de moderna ekonomierna dyker det upp tjänster på alla områden, inbegripet i traditionella tillverkningssektorer såsom bilindustrin som erbjuder finans-, konsult-, utbildnings- eller uthyrningstjänster. Flera faktorer i samband med efterfrågan har bidragit till att ett växande antal olika tjänster har utvecklats från de mest traditionella tjänstesektorerna såsom transport, detaljhandel, telekommunikationer, turism och reglerade yrken till tjänster som nyligen utvecklats såsom avfallshantering, energibevarande, företagstjänster, inkl. management-konsulter, databehandling samt tekniska provningar och undersökningar.

Tjänsternas tillväxtpotential kan emellertid inte komma helt till sin rätt, eftersom det stora antalet gränser utgör hinder för utvecklingen av tjänsteverksamhet mellan medlemsstaterna.

Den inre marknadens hinder påverkar i högre grad tjänster än varor...

Tjänsterna är mycket mer utsatta och påverkade av de kvarvarande hindren på den inre marknaden än varor. På grund av att tjänsteleveranserna är sammansatta och immateriella till sin natur och att de beror av tjänsteleverantörens kompetens och kvalifikationer, omfattas de ofta av mycket mer komplexa regler som täcker verksamheten i sin helhet. Även om vissa tjänster kan tillhandahållas på distans, kräver fortfarande många andra tjänster en ständig eller tillfällig närvaro av tjänsteleverantören i den medlemsstat där tjänsten levereras. När det gäller varor är det varorna som exporteras, men när det gäller tjänsteleverans är det ofta tjänsteleverantören själv, personalen, utrustningen och materialet som måste gå över de nationella gränserna. Vissa, om inte alla, etapper av tjänsteleveransen kan följaktligen genomföras i den medlemsstat där leveransen skall ske och kan vara föremål för olika regler än de som finns i tjänsteleverantörens medlemsstat. Det innebär också att de problem som påträffas i varje etapp inte kan ses separat och att det är deras kumulerade verkan som måste beaktas.

...och ger konsekvenser i varje etapp av tjänsteleveransen

Hindren för tjänsteleverantörens etablering i en annan medlemsstat kan exempelvis komma från krav på tillstånd eller yrkeskvalifikationer, restriktioner avseende tjänsteleverantörens juridiska form eller kompanjonskap mellan olika yrken. I svaren framhävs särskilt svårigheter f form av antalet nödvändiga tillstånd, förfarandenas längd och byråkratin, de lokala myndigheternas oinskränkta makt och dubbleringen med de villkor som tjänsteleverantören redan har uppfyllt i sin hemstat. Därefter nämns de problem avseende användningen av inputs som är nödvändiga för tillhandahållandet av tjänsten och som tjänsteleverantörer möter när de ger sig in på gränsöverskridande verksamhet. I det avseendet uppstår en mängd svårigheter med anledning av utstationering av arbetstagare, tjänsteleverantörens användning av utrustning eller material eller utnyttjande av gränsöverskridande professionella tjänster. Att främja försäljning av tjänster har blivit särskilt svårt på grund av de restriktiva och detaljerade reglerna för marknadskommunikation som går från rena reklamförbudet inom vissa branscher till en sträng kontroll av innehållet i andra fall. Den stora skillnaden mellan medlemsstaternas lagstiftning i det avseendet förhindrar säljfrämjande åtgärder över hela Europa för en stort antal tjänsteverksamheter.

Vid distribution av tjänster utanför de nationella gränserna stöter man på en stor mängd hinder, inbegripet tjänsteleverantörens skyldighet att vara etablerad eller bosatt i den medlemsstat där tjänsten levereras, vilket hindrar leverans från tjänsteleverantörens hemstat. Dessutom kombineras kraven om tillstånd, registrering eller deklaration med kraven på yrkeskvalifikationer samt med andra villkor för utövande av verksamheter som kraftigt skiljer sig från verksamheterna i tjänsteleverantörens ursprungliga medlemsstat. Problemen i direkt eller indirekt samband med försäljning över gränserna av tjänster hänger samman med skillnader i avtalsrätt, fasta eller rekommenderade priser för vissa tjänster, skyldigheter vad gäller beskattning och inbetalning av moms som i medlemsstaterna följer olika skalor, olika klassifikationssystem och förfaranden. Vad gäller kundtjänst kan slutligen tjänsteleverantören också möta särskilda svårigheter på grund av skillnader mellan medlemsstaterna då det gäller yrkesansvar, yrkesförsäkringar samt finansgarantier eller svårigheter vad gäller underhålls- och reparationsservice när det kräver att personal förflyttar sig över gränserna. Samtliga tjänsteleverantörer möter förr eller senare hinder under någon etapp av verksamheten. Oftast berörs flera etapper, eller till och med samtliga. I kandidatländerna har problem också anmälts, vilket mångdubblar svårigheterna vid utvidgningen.

...även med tanke på konsumenterna

Brist på öppenhet eller förtroende, olika regler i medlemsstaterna: alla sådana omständigheter hindrar konsumenterna, som svarar för en stor del av efterfrågan, att dra full nytta av den inre marknadens fördelar och spela sin roll på marknaden. På konsumentsidan bidrar svårigheterna med att skaffa information, problemen med att få tillträde till de gränsöverskridande tjänsterna, det ringa skyddet mot exempelvis oegentligheter till en uppsplittring av marknaden.

Brist på information och hinder av kulturell och språklig art tillkommer till dessa svårigheter.

De ekonomiska aktörerna och konsumenterna har svårt att få exakt information om lagar och bestämmelser, behöriga myndigheter och förfaranden i andra medlemsstater. Vidare är ofta inte företag och konsumenter medvetna om att de genom den inre marknaden har möjlighet att protestera mot åtgärder som varken är berättigade eller proportionerliga och att kräva respekt för sin rätt att erbjuda och ta emot tjänster. Samrådet har också betonat frågan om språkliga och kulturella hinder och många företags tendens att fortsätta att se enbart den nationella marknaden, vilket gör situationen särskilt besvärlig för konsumenterna.

Hindren har drag som är gemensamma för alla tjänsteverksamheter

Trots skenbara olikheter har hindren många gemensamma drag både när det gäller ursprung och verkan. Trots att tidigare program för den inre marknaden har gjort det möjligt att, framgångsrikt, undanröja fysiska och tekniska hinder har dessa ersatts av "juridiska hinder" bestående av nationella, regionala och lokala bestämmelser. Vidare kommer nya hinder från administrationernas agerande, i synnerhet från deras oinskränkta makt eller från förfaranden som är tunga och brister i öppenhet vilket gynnar lokala aktörer. Vissa svårigheter härrör från dålig tillämpning av EU-instrument. Det är tydligt att medlemsstaterna saknar förtroende för kvaliteten på de övriga medlemsstaternas rättssystem och är betänksamma när det gäller att ändra, till och med när det är nödvändigt, sina egna system för att underlätta gränsöverskridande verksamheter.

Många av de konstaterade hindren är horisontella och påverkar en hel rad tjänsteverksamheter. Ett gemensamt drag för dessa hinder är att medlemsstaterna tillämpar ett enhetligt system såväl för tjänsteleverantörer som vill etablera sig på deras territorium som för dem som vill tillhandahålla sina tjänster från ursprungslandet. För dessa tjänsteleverantörer som redan omfattas av etableringslandets bestämmelser och kontroll kan det leda till en fördubbling av bestämmelserna och oproportionerliga krav. Ett annat gemensamt drag är den rättsliga osäkerhet som härrör från tillämpningen från fall till fall av otydliga krav med ofta oförutsebart resultat.

Hindren på den inre marknaden för tjänster påverkar ekonomin i sin helhet...

Konsekvenserna av de hinder som konstateras i denna rapport märks inom samtliga ekonomiska sektorer. Hindren för en bestämd tjänst möter får återverkningar på andra tjänsteverksamheter och på industriella verksamheter, eftersom tjänsterna är integrerade inom tillverkningssektorn. Tjänsterna är nära sammanlänkade med varandra. De levereras och används ofta kombinerat med andra tjänster och utgör inputs för varje etapp i en annan tjänsteverksamhet. Exempelvis en detaljhandel i en medlemsstat som vill etablera sig i en annan kan vilja utnyttja tjänster av fastighetsmäklare, inredare, arkitekter, ingenjörer, byggnadsentreprenörer, banker samt försäkringsbolag med vilka de brukar arbeta i ursprungslandet. I det flesta fall visar det sig vara omöjligt på grund av de svårigheter som var och en av dessa tjänsteleverantörer möter, t.ex. för att de inte har tillstånd och kvalifikationer som krävs i de övriga medlemsstaterna. Etableringen av detaljhandeln i fråga kan försenas, fördyras eller försvåras, vilket får en negativ effekt på de tjänster som den i sin tur erbjuder producenter och konsumenter. Detta ömsesidiga beroende gör det nödvändigt att under det andra steget göra en djupare ekonomisk bedömning av de konstaterade svårigheterna. En sådan bedömning får inte vara begränsad till effekterna på en viss verksamhet utan omfatta konsekvenserna för ekonomin i sin helhet.

Hindren på den inre marknaden för tjänster är mycket kostsamma för de företag som har inlett gränsöverskridande verksamhet. En tjänsteleverantör som vill gå in på en marknad genom att etablera sig och erbjuda gränsöverskridande tjänster måste bära stora kostnader för juridiskt bistånd. Juridiskt bistånd är absolut nödvändig för att undersöka i vilken grad tjänsteleverantören kan exportera sin affärsmodell eller om vissa av dess komponenter, såsom den säljfrämjande strategin, måste anpassas. Dessa kostnader får läggas till de kostnader som uppstår på grund av språkliga och kulturella skillnader avseende marknadsvanor och konsumtion. Eftersom dessa hinder kan påverka varje etapp av tjänsteleveransen staplas dessa kostnaderna på varandra under hela verksamheten. Vidare läggs kostnaderna i samband med anpassningarna av affärsmodell till kostnaderna för juridiskt bistånd. Att det inte är möjligt att använda samma affärsmodell på hela den inre marknaden hindrar företagen att dra fördel av skalekonomin. Konsekvensen av alla negativa effekter blir en dålig fördelning av företagets resurser, vilket begränsar investeringar i innovation och differentiering av tjänsterna. Med tanke på tjänsternas nyckelroll är det resultatet för ekonomin i sin helhet som påverkas.

...men det är framför allt små och medelstora företag och i slutändan konsumenterna som påverkas.

Små och medelstora företag spelar en viktig roll på tjänsteområdet, men deras tillväxtmöjligheter utanför de nationella gränserna är allvarligt äventyrade. Det är svårare för dem än för deras större konkurrenter att komma till rätta med hindren, särskilt på grund av att kostnaderna för juridiskt bistånd är fasta och inte står i proportion till företagets storlek. Små och medelstora företag avskräcks följaktligen från att ge sig in i gränsöverskridande verksamhet eller kommer att vara i en ogynnsam konkurrenssituation jämfört med lokala aktörer. Små och medelstora företag från små eller perifera medlemsstater verkar vara särskilt drabbade. Dessa företag kan vidare bli intressants för förvärv genom större företag, eftersom de har lokalkunskap, erfarenhet och innovationspotential.

Det är dock användarna av tjänsterna och särskilt konsumenterna som får betala priset för dessa inskränkningar genom att de inte får dra fördel av flera tjänster av bättre kvalitet och till ett konkurrenskraftigare pris. Denna situation får slutligen också konsekvenser för deras livskvalitet. De påverkas direkt när administrativa krav eller bestämmelser hindrar dem från att utnyttja tjänster från andra medlemsstater och indirekt när de befintliga hinder avskräcker företagen från att erbjuda tjänster till kunder i andra medlemsstater eller när de leder till högre priser eller också tjänster som är mindre varierade eller av sämre kvalitet. De europeiska medborgarna blir slutligen lidande på grund av utebliven inkomst när det gäller sysselsättningsskapandet inom tjänstesektorn i sin helhet.

Dessa hinder måste snabbt avskaffas för att det ekonomiska reformmålet skall uppnås.

Tio år efter vad som skulle ha varit fullbordandet av den inre marknaden måste man konstatera att det fortfarande finns en stor klyfta mellan visionen om en integrerad ekonomi i Europa och den verklighet som de europeiska medborgarna och tjänsteleverantörerna upplever. Den rad hinder, mer omfattande än väntat, som anses påverka tillhandahållandet och utnyttjandet av tjänster hämmar den europeiska ekonomin och dess potential när det gäller tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättningsskapande.

Det är uppenbart att målet från Lissabon att göra den europeiska ekonomin till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi bara kan nås om grundläggande förändringar genomförs för att inom en nära framtid undanröja hindren på den inre marknaden för tjänster. Beskaffenheten och omfattningen av de problem som skall lösas innebär att det krävs en stor insats och ett entydigt politiskt åtagande från de europeiska institutionernas och medlemsstaternas sida för att den inre marknaden också skall fungera för tjänster. Denna rapport skall användas som underlag för de åtgärder som skall vidtas år 2003 inom ramen för det andra steget i strategin för tjänster på den inre marknaden i ljuset av de kommande diskussionerna med Europaparlamentet, medlemsstaterna och berörda parter.

Rapporten och de reaktioner som den kommer att framkalla kommer att utgöra grunden för arbetet inom ramen för nästa steg i strategin för tjänster på den inre marknaden. Nästa steg kommer att omfatta lagstiftning och andra åtgärder än lagstiftning, vars omfattning och innehåll kräver vidare undersökningar. När det gäller eventuella lagstiftningsförslag måste man få en god balans mellan, å ena sidan, nödvändigheten att undvika alltför detaljerade och omfattande bestämmelser på europeisk nivå och, å andra sidan, skydda de berörda målen av allmänt intresse. När det gäller icke-rättsliga åtgärder kommer kommissionen att i första hand ägna sig åt behoven av nödvändiga konkreta åtgärder för information och hjälp till konsumenter och företag för att de skall kunna dra fördel av den inre marknadens samtliga möjligheter.

INLEDNING

Tjänster finns överallt i den moderna ekonomin. De svarar för nästan 70 % av BNP och arbetstillfällena och är en betydande potential för tillväxt och sysselsättningsskapande. Förverkligandet av denna potential samt viljan att ge de europeiska medborgarna och företagen konkurrenskraftigare tjänster av bättre kvalitet står i centrum när Europeiska unionens ekonomi skall reformeras. Det finns emellertid mycket kvar att göra för att den inre marknaden för tjänster skall fungera.

De europeiska stats- och regeringscheferna har medgett denna utmaning. Då Europeiska rådet i mars 2000 höll sitt möte i Lissabon uppmanades kommissionen och medlemsstaterna att genomföra en strategi i syfte att undanröja hindren för den fria rörligheten för tjänster [1]. Nödvändigheten att agera på detta område betonades också vid de europeiska toppmötena i Stockholm och Barcelona 2001 och 2002. Rådet för den inre marknaden, konsumtion och turism å andra sidan betonade i sina slutsatser om översynen av Europeiska unionens prioriteringar inför en ekonomisk reform att en förbättring av funktionen på den inre marknaden för tjänster fortfarande är "en viktig strategisk utmaning för gemenskapen" [2].

[1] Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Lissabon, 24.3.2000, paragraf 17. I sin rekommendation 10093/02 av den 21 juni 2002 om riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik menar Ekofin-rådet att man måste stimulera strukturella reformer och främst "skapa en verkligt fungerande inre marknad för tjänster genom att undanröja hinder för gränsöverskridande handel och marknadstillträde".

[2] Rådets 2412:e sammanträde (inre marknaden/konsumenter/turism) i Bryssel den 1 mars 2002, dokument 6496/02 MI 35.

Som en följd av uppmaningen vid toppmötet i Lissabon utarbetade kommissionen en samlad strategi i december 2000 [3]. I denna strategi för tjänster på den inre marknaden medges informationssamhällets inverkan på sätten att tillhandahålla och utnyttja tjänster. Eftersom ett växande antal företag anlitar en kombination av tekniker för att tillmötesgå kundkretsens behov och tillhandahåller online- och offlinetjänster, måste en expansion av den inre marknaden för offlinetjänster säkras för att komplettera den inre marknaden för onlinetjänster [4].

[3] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, En strategi för tjänster på den inre marknaden, KOM (2000) 888 slutlig, 29.12.2000.

[4] Det skall påpekas att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna inom ramen för sin handlingsplan e-Europe 2005 kommer att granska tillämplig lagstiftning för att bedöma och i förekommande fall undanröja faktorer som hindrar företagen från att ge sig in på marknaden för elektroniska affärer och kunderna från att dra fördel av den inre marknaden. Syftet med granskningen är främst att garantera att tillhandahållandet offline av varor och tjänster kan betjänas av en inre marknad i verklig bemärkelse. Ett toppmöte om elektroniska affärer som kommer att anordnas 2003 kommer att utgöra inledningen på översynen som är öppen för alla berörda parter. Det kommer också att ge företrädare på hög nivå för ekonomiska intressen möjligheten att redovisa de svårigheter som de upplevt i samband med elektroniska affärer.

Syftet med strategin är att göra det lika lätt att tillhandahålla tjänster i hela EU som inom en medlemsstat. Den bygger i huvudsak på ett horisontellt synsätt som genomsyrar samtliga sektorer inom ekonomin som berörs av tjänster. Följande två steg föreslås: det första som avslutas i och med att denna rapport läggs fram består i att kartlägga och undersöka de svårigheter som kan utgöra hinder för fri etablering och fritt tillhandahållande av tjänster samtidigt som arbetet påskyndas avseende vissa initiativ som redan inletts. Dessa har kompletterats med åtgärder för att kunna ge en helhetssyn på sysselsättningen inom tjänstesektorn och den senares mervärde. Insamlingen av uppgifter och den ekonomiska analysen kompletteras med undersökningar av produktiviteten inom tjänstesektorerna och den tjänstebaserade ekonomin. På grundval av denna undersökning kommer man i det andra steget att utarbeta anpassade lösningar på konstaterade problem. Denna metod har fått stöd av Europaparlamentet [5], Ekonomiska och sociala kommittén [6] och Regionkommittén [7].

[5] Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande "En strategi för tjänster på den inre marknaden", A5-0310/2001, 4.10.2001.

[6] Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om kommissionens meddelande "En strategi för tjänster på den inre marknaden", (tillägg till yttrandet), CES 1472/2001 slut, 28.11.2001.

[7] Yttrande från Regionkommittén om kommissionens meddelande "En strategi för tjänster på den inre marknaden", CDR 134/2001 slut, 27.06.2001.

Strategin för tjänster på den inre marknaden är förenlig med en rad andra initiativ vars syfte är att förbättra funktionen på den inre marknaden för tjänster.

Då det gäller initiativen om den inre marknaden görs en över syn i 2002 års uppdatering av strategin för den inre marknaden [8]. Det framgår att framsteg har gjorts på många områden. I synnerhet kan nämnas framstegen när det gäller genomförandet av åtgärdsplanen för finansiella tjänster, antagandet av förordningen om gränsöverskridande betalningar i euro, antagandet av åtgärdspaketet för tjänster och elektroniska kommunikationsnät, direktivet om posttjänster, det kommande antagandet av ett lagstiftningspaket för offentlig upphandling samt kommissionens framläggande av förslag i syfte att harmonisera bestämmelserna om säljfrämjande åtgärder och införa ett enhetligt, öppet och flexibelt system för erkännande av yrkeskvalifikationer.

[8] Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, Översyn av strategin för tjänster på den inre marknaden 2002, Att uppfylla löftena, KOM (2002) 171 slutlig, 11.4.2002.

Då det gäller konsumentskydd har utvecklingen av konsumentpolitiken på gemenskapsnivå varit en nödvändig konsekvens av den inre marknadens successiva tillväxt. Den fria rörligheten för varor och tjänster har gjort det nödvändigt att anta gemenskapsregler som garanterar konsumenterna ett tillräckligt skydd och undanröjer hinder inom regelverket och snedvriden konkurrens. Den strategi som kommissionen antog den 12 maj 2002, och främst sättet att uppnå ett omfattande konsumentskydd [9], syftar till att avhjälpa bl.a. konsumenternas brist på förtroende för köp över gränserna. Genom det samrådsförfarande som inleddes genom grönboken om konsumentskydd [10] har det framkommit dels att Europeiska unionens regler om konsumentskydd inte svarar mot utmaningarna på en marknad i ständig utveckling, dels att reglernas behöver ändras. Vissa svar visar att skillnaderna mellan de nationella reglerna, främst då det gäller saluföring, ger anledning till betydande snedvridning av konkurrensen. Majoriteten av de svar som sade vilket alternativ de föredrog tyckte att ett ramdirektiv skulle vara utgångspunkten för reformarbetet. De flesta av dem ansåg att ramdirektivet skulle grundas på god affärssed. För att minska den juridiska uppsplittringen och således öka konsumenternas förtroende bör ramdirektivet kompletteras med en översyn av direktiven om konsumentskydd. Dessutom bör direktivens klausuler om en minsta grad av harmonisering ersättas med regler om en högsta grad av harmonisering.

[9] Strategi för konsumentpolitik, KOM (2002) 208; se också meddelandet om uppföljning av grönboken om konsumentskydd inom Europeiska unionen KOM (2002) 289 och bifogat arbetsdokument med en beskrivning av det eventuella ramdirektivets beståndsdelar.

[10] KOM (2001) 531 slutlig

Man får inte glömma bort att konsumentskyddet kan medföra skyldigheter att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse, t.ex. transporter, energi (el och gas), telekommunikationer och posttjänster. I kommissionens meddelande om tjänster i allmänhetens intresse i Europa understryks betydelsen av dessa tjänster. Där betonas också den roll som tillmäts skyldigheten att tillhandahålla allmänna tjänster och andra skyldigheter gällande konsumentskyddet som vissa verksamheter är underkastade.

Då det gäller avtalsrätten kan man nämna de kommande initiativen [11] som är ett resultat det samråd som startade genom meddelandet om europeisk avtalsrätt [12] för att lösa de juridiska problemen i samband med den inre marknadens funktion.

[11] På begäran av rådet och Europaparlamentet kommer kommissionen att lägga fram dessa initiativ före slutet av 2002.

[12] Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om europeisk avtalsrätt, KOM(2002) 398 slutlig, 11.7.2001.

Då det gäller tillämpningen av den sociala dialogen i Europa har gemensamma initiativ tagits och genomförts bl.a. i fråga om kompetens, kvalifikationer och kvalitetsfrämjande på flera områden, t.ex. persontjänster, renhållning, personlig säkerhet och byggverksamhet.

Då det gäller fri rörlighet för personer innebär avskaffandet av personkontroller vid de inre gränserna i enlighet med Schengenavtalet som införlivats genom Amsterdamfördraget [13] att kontakterna underlättas mellan tjänsteleverantörerna och deras potentiella kunder [14]. Avskaffandet av kontrollerna bör efter hand också bidra till att medborgarna och samtliga ekonomiska aktörer blir bättre medvetna om dimensionerna av området utan inre gränser.

[13] EGT L 239, 22.9.2000.

[14] Den fria rörligheten utan personkontroll vid medlemsstaternas inre gränser gagnar självklart unionsmedborgarna och deras familjemedlemmar. Den tillåter emellertid också utländska medborgare med uppehållstillstånd utfärdat av en medlemsstat (artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, undertecknat i Schengen den 19 juni 1990) att röra sig fritt utan visum på medlemsstaternas territorium under högst tre månader. Denna juridiska ram garanterar inte att en tjänsteleverantör från tredje land kan tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat än där han är etablerad.

Då det gäller den internationella dimensionen finns det synergieffekter mellan politikområdena inre marknaden och utrikeshandeln, inkl. förhandlingarna om tjänster inom ramen för GATS. Närmare bestämt måste man ta hänsyn till resultaten av de pågående diskussionerna om nationella bestämmelser utifrån artikel VI:4 i GATS.

Denna rapport är ett viktigt steg i processen att skapa en verklig inre marknad för tjänster genom att den ger en helhetsbild av verkligheten på dagens inre marknad. För första gången sedan 1962 och de allmänna programmen för avskaffande av inskränkningar i fri etablering och fri rörlighet för tjänster [15] har kommissionen inlett en undersökning av samtliga befintliga problem på den inre marknaden för tjänster. Begränsade framsteg har gjorts sedan de allmänna programmen. I vitboken om genomförandet av den inre marknaden som antogs av kommissionen 1985 [16] sägs det att framstegen när det gäller fritt tillhandahållande av tjänster från en medlemsstat till en annan har gått mycket långsammare än när det gäller den fria rörligheten för varor. I betänkandet från 1992 [17] drog Cecchini för sin del slutsatsen att den betydande tillväxtpotentialen inom tjänstesektorn hämmas av föreskrifter och tillvägagångssätt som allvarligt hindrar den fria rörligheten för tjänster och därmed den fria konkurrensen mellan tjänsteföretagen.

[15] Allmänna program för avskaffande av inskränkningar av etableringsrätten och fritt tillhandahållande av tjänster, EGT C 2, 15.1.1962.

[16] Genomförandet av den inre marknaden: Vitbok från kommissionen till Europeiska rådet (Milano, den 28-29 juni 1985), KOM (85) 310, 14.6.1985.

[17] Undersökningen som genomförts för kommissionen "The European Challenge, 1992: The Benefits of a Single Market", Paolo Cecchini, Wildwood House, 1988.

Åtgärder har redan vidtagits för att undanröja de mest uppenbara hindren för tjänster på den inre marknaden. Åtgärderna är ett resultat av att kommissionen har fullgjort sin roll som övervakare av fördraget och utövat sin initiativrätt för att lägga fram förslag till harmonisering som främjar den inre marknadens funktion. De har gjort det möjligt att på den inre marknaden uppnå en högre grad av ekonomisk integration än vad som är fallet på regional nivå på annat håll i världen. Trots framstegen har de berörda parterna kunnat konstatera en lång rad återstående problem som är anledningen till denna rapport.

Undersökningen bygger i första hand på ett samråd i stor skala med berörda parter men stöder sig också på andra informationskällor såsom skriftliga frågor och framställningar i Europaparlamentet, klagomål till kommissionen, ekonomiska och statistiska undersökningar samt svar från medlemsstaterna. Samråden, som pågick under hela år 2001 och under början av 2002, inleddes i syfte att samla förstahandsinformation om de svårigheter som förhindrar att gränsöverskridande tjänster utvecklas i Europeiska unionen. Samrådet avsåg problem som framkommit såväl vid tillhandahållandet och utnyttjandet av tjänsterna som vid etableringen i en annan medlemsstat. Genom praxis i domstolen har det tydligt visat sig att åtgärder som syftar till att förhindra, störa eller minska attraktionskraften för gränsöverskridande tjänsteleverans, utnyttjande av gränsöverskridande tjänster eller etablering i en annan medlemsstat kan utgöra hinder. Bland exempel på svårigheter som tas upp i rapporten finns således inte bara förbud, diskrimineringar eller krav som är omöjliga att uppfylla utan också olika typer av krav som när de tillämpas på företag från en annan medlemsstat förhindrar fri etablering eller fri rörlighet för tjänster. Vissa av dessa svårigheter bottnar i bestämmelsernas eller tillvägagångssättens komplexitet, besvärlighet eller brist på öppenhet. De flesta svårigheter är helt enkelt följden av omfattande skillnader mellan olika nationella bestämmelser.

Syftet med rapporten är att beskriva verkligheten på den inre marknaden såsom den uppfattas av tjänsteleverantörerna och användarna av tjänster. På detta stadium försöker man inte ta ställning till om varje hinder är berättigat eller inte.

Rapport omfattar vidare områden som redan har reglerats. Den innehåller vidare kommentarer från samrådet avseende hinder som EU-företag påträffat i kandidatländerna. Här möter företagen samma hinder som i medlemsstaterna men det tillkommer problem som hänger samman med krav på nationalitet, inskränkningar inom vissa sektorer vad gäller utländska medborgares möjligheter att äga företag samt inskränkningar i möjligheten att äga fastigheter.

I linje med strategin för tjänster på den inre marknaden handlar rapporten om de svårigheter som tjänsteleverantörer kan möta under hela verksamheten: från tjänsteleverantörens etablering, utnyttjande av nödvändiga inputs, säljfrämjande åtgärder och distribution av tjänsterna fram till försäljning, leverans och kundtjänstverksamheter. Det är tydligt att tjänsteleverantörer är mer utsatta än varutillverkare för de hinder som finns i varje etapp av verksamheten. Tillhandahållandet av tjänster kräver nämligen i många fall att leverantören ständigt eller tillfälligt befinner sig i den medlemsstat som är tjänstens destination. Vissa etapper i verksamheten, och ibland till och med alla , genomförs i denna stat och omfattas av annorlunda krav än i den ursprungliga medlemsstaten. Ett företag som exempelvis vill etablera sig eller leverera tjänster i en annan medlemsstat kan ha svårigheter att få tillstånd, inbegripet erkännande av likvärdiga kvalifikationer, att utstationera anställda, utnyttja utrustning, bjuda ut och distribuera sina tjänster, ingå avtal med kunder, ge garantier samt tillhandahålla kundtjänster. Hinder under en av dessa etapper kan räcka för att göra hela den gränsöverskridande verksamheten mindre intressant.

I samklang med det horisontella tillvägagångssättet i strategin för tjänster på den inre marknaden behandlar rapporten också de hinder som påverkar en lång rad ekonomiska verksamheter. Orsaken till detta är inte bara att vissa av dessa hinder, t.ex. tillståndsförfaranden, påverkar olika sektorer på likartat sätt, utan att tjänsterna också är nära sammanflätade sinsemellan och ett hinder som påverkar en tjänst innebär en kedjereaktion på en hel rad andra tjänster. Ett övergripande synsätt är nödvändigt för att bedöma hindren för tjänster på den inre marknaden och deras totala inverkan.

Tjänster spelar en central roll i varje medborgares ekonomi och liv. Hindren för tjänster på den inre marknaden påverkar därmed inte bara tjänsteleverantörernas konkurrenskraft utan berövar också användarna av tjänster, dvs. EU:s företag och konsumenter, tillgång till ett större utbud av tjänster av bättre kvalitet, mer innovation och till ett bättre pris.

I. Hindren på den inre marknaden för tjänster

Mot bakgrund av definitionen i EG-fördraget av den inre marknaden, "ett område utan inre gränser", och målsättningen i meddelandet "En strategi för tjänster på den inre marknaden" att göra det lika lätt att flytta tjänster mellan medlemsstaterna som inom en medlemsstat måste man konstatera att den inre marknaden för tjänster ännu inte har förverkligats. Två huvudkategorier av problem kan urskiljas: de som direkt eller indirekt följer av juridiska bestämmelser krav och de som beror på icke-juridiska faktorer.

A. Juridiska hinder

Uttrycket juridiska hinder täcker samtliga hinder för utveckling av tjänsteverksamheter mellan medlemsstaterna som direkt eller indirekt härrör från en juridisk bestämmelse och som förbjuder, stör eller gör sådana verksamheter mindre intressanta. Det kan röra sig om såväl svårigheter förbundna med skillnader i nationella bestämmelser som problem som hänför sig till nationella myndigheters agerande eller kanske en juridisk osäkerhet som uppstår genom vissa gränsöverskridande situationer är komplexa. I varje fall blir resultatet detsamma: konsumenterna och företagen avskräcks från att utnyttja tjänster från andra medlemsstater och tjänsteleverantörerna avskräcks från att bjuda ut sina tjänster i andra medlemsstater [18].

[18] Dessa effekter och att de gott och väl ersätter de tekniska hinder, fysiska hinder och skattehinder som anges i den redan omnämnda vitboken från 1985 om genomförandet av den inre marknaden, förklarar användningen av uttrycket juridiska hinder.

I nedanstående förteckning över hinder redovisas de svårigheter som tjänsteleverantörer kan stöta på när de vill utöva sin fria etableringsrätt eller fritt tillhandahålla tjänster för att utveckla en verksamhet i andra medlemsstater. Det handlar om svårigheter som anmälts vid samrådet med berörda parter och medlemsstaterna, i klagomål till kommissionen, skriftliga frågor och framställningar i Europaparlamentet, aktuella mål i domstolen samt undersökningar och utredningar som kommissionen känner till. Denna metod i syfte att upprätta en lägesförteckning över den inre marknadens funktion för tjänster får följande tre viktiga konsekvenser:

- I förteckningen tas inte ställning till om de anmälda hindren är förenliga med gemenskapsrätten, eftersom denna fråga tas upp i strategins andra steg som skall handla om lösningar, särskilt harmoniseringsbehov. Syftet med förteckningen är inte att ifrågasätta nödvändigheten av eller innehållet i de nationella reglerna som sådana utan bara att räkna upp problem som de framkallat när de tillämpats på gränsöverskridande verksamheter.

- De anmälda svårigheterna kan redan vara föremål för pågående gemenskapsinitiativ, gemenskapsinstrument eller gemenskapsåtgärder, överträdelseförfaranden eller beslut av domstolen.

- Vissa svårigheter kanske inte har anmälts även om denna risk har minimerats genom att en mängd informationskällor beaktas.

I syfte att upprätta bredast möjliga förteckning över samtliga svårigheter som hämmar utvecklingen av tjänsteverksamheter mellan medlemsstaterna [19] har den använda metoden bestått i att kartlägga de problem som en tjänsteleverantör kan möta i varje etapp av verksamheten, antingen vid etableringen i en annan medlemsstat (etapp 1), när personal utstationeras eller utrustning används i en annan medlemsstat (etapp 2), när säljfrämjande åtgärder skall vidtas i andra medlemsstater (etapp 3), när tjänsten skall distribueras i en annan medlemsstat (etapp 4), vid försäljning av tjänsten (etapp 5) eller slutligen efter tjänsteleveransen i en annan medlemsstat (etapp 6). I nedanstående förteckning anges samtliga identifierade svårigheter vid gränsöverskridande verksamheter i varje etapp av den ekonomiska kedjan.

[19] I förteckningen har hänsyn också tagits till svårigheter som anmälts i kandidatländerna. Det måste anges att ett stort antal svårigheter som upptecknats i medlemsstaterna återfinns i kandidatländerna.

1. Svårigheter avseende tjänsteleverantörers etablering

Vid samråden framkom det att medborgare från en medlemsstat, eller företag som redan är etablerade i en medlemsstat, vilka önskar etablera sig i en annan medlemsstat för att utöva tjänsteverksamhet kan stöta på en mängd svårigheter. Dessa får särskilt stor verkan när det gäller tjänster, eftersom de i motsats till varor som kan röra sig mellan medlemsstaterna (med hjälp av distributionsnät) utan att tillverkaren förflyttar sig bygger på kompetens som kräver en direkt förbindelse mellan tjänsteleverantören och kunden. Även om en tillfällig fysisk förflyttning av tjänsteleverantören eller distansleverans av tjänsten kan möjliggöra denna förbindelse, vilket föredras av små och medelstora företag, är etablering på marknaden i fråga en viktig försäljningsstrategi [20], särskilt i de fall då aktören varaktigt ämnar bosätta sig i ett land och när han vill anpassa sig till specifika marknadsvillkor eller stärka kundförtroendet. Reglernas komplexitet, förbundet med att tjänstens kvalitet är direkt beroende av leverantörens egenskaper, leder till en rad krav som inte återfinns i föreskrifterna för varor, t.ex. särskilda regler rörande tjänsteleverantörens juridiska form eller begränsningar för flertaliga yrkesverksamheter.

[20] Se särskilt undersökningen "Service internationalisation-characteristics, Potential, Barriers", A. Henten, T. Vad, CRIC workshop, Manchester 1-3.10.2001, 3 i vilken betonas att tjänstesektorn är mer beroende av gränsöverskridande etablering än området för varutillverkning.

(i) Monopol och andra kvantitativa begränsningar av tillträdet till tjänsteverksamhet

Monopolsystem i vissa medlemsstater har anmälts, eftersom de förhindrar etablering för tjänsteleverantörer från andra medlemsstater som inte har sådana monopol. Det kan handla om monopol som tilldelats en särskild enhet, såsom inom delvis liberaliserade sektorer (posttjänster, energi etc.), monopol för distribution av vissa produkter [21], som särskilt kan påverka distributionstjänster eller verksamheter inom vilka vissa aktörer har ensamrätt [22].

[21] T.ex. alkohol och tobak

[22] T.ex. spelverksamhet eller distribution av farmaceutiska produkter. Se även OECD:s undersökning "Regulatory reform in road freight and retail distribution" Economic Department working papers nr 255, 10.08.2000, 39 och följande, och undersökningen på kommissionens vägnar "Barriers to Trade in Business Services", Centre for Strategy and Evaluation Services, januari 2001, sida 15.

Kvantitativa begränsningar av tillträdet till tjänsteverksamheter som finns i vissa medlemsstater, såsom kvoter och antagningskvoter för antalet tjänsteleverantörer [23], maximiyta [24] eller geografiskt avstånd [25], begränsar antalet tjänsteleverantörer och kan gynna redan etablerade nationella aktörer i förhållande till nyanlända.

[23] T.ex. anges i vissa nationella föreskrifter att det inte får finnas fler än en leverantör av sotartjänster per kvarter eller per kommun.

[24] T.ex. för distributionstjänster.

[25] T.ex. i en medlemsstat får medicinska laboratorier bara göra analyser på prover som tagits inom 6 mils avstånd, i en annan medlemsstat måste avståndet mellan optiker vara 350 meter och i en tredje medlemsstat måste butiker förläggas till stadscentrum, vilket hindrar etablering av nyanlända.

Bland de svårigheter som anmälts finns t.ex. regler i en medlemsstat vilka begränsar antalet optiker till en per 10 000 invånare och antalet bilskolor till en per 15 000 invånare.

Territoriella begränsningar kan i vissa medlemsstater begränsa tjänsteverksamhetstillståndet [26] till en region eller en bestämd ort, vilket tvingar tjänsteleverantörer som vill täcka det nationella territoriet i sin helhet att etablera sig i flera regioner.

[26] T.ex. privata säkerhetstjänster. Se svårigheter som denna typ av tjänster stött på : en undersökning för CoESS/UNI-Europa som finansierats av kommissionen "A comparative overview of legislation concerning the private security industry in the European Union". ECOTEC, mai 2002. Det skall påpekas att arbetsmarknadens parter för sektorn för privat säkerhet, CoESS (arbetsgivarna) och UNI-Europa (fackföreningarna) inom ramen för den sociala dialogen den 13 december 2001 undertecknade en gemensam deklaration om europeisk harmonisering av lagtiftning som styr sektorn för privat säkerhet.

(ii) Krav rörande nationalitet eller vistelseort

Krav rörande nationalitet kan finnas kvar i vissa medlemsstater för aktieägare, chefer och personal i tjänsteföretag [27] och i vissa reglerade yrken [28].

[27] T.ex. ingenjörfirmor, flygklubbar och icke-statliga organisationer.

[28] T.ex. "chartered surveyors".

Krav rörande vistelseort skapar problem, i synnerhet de krav som riktar sig till ledare i tjänsteföretag [29]. Beroende på land måste t.ex. 2/3 av styrelsemedlemmarna, hälften eller minst en person i ledningen vara bosatta i landet.

[29] Det kan röra sig om ett vistelsekrav för en sökande av licens för telekommunikationstjänster (innan han ens fått licensen).

Krav rörande en enda anläggning har också anmälts, t.ex. för medicinska laboratorier, vilket direkt eller indirekt tvingar tjänsteleverantörer som vill etablera sig i en medlemsstat att avstå från etablering i en annan medlemsstat. Det innebär i själva verket exportförbud av en affärsmodell som innebär etablering i flera medlemsstater.

(iii) Tillstånds- och registreringsförfaranden

Tillträdet till ett stort antal tjänsteverksamheter [30] omfattas av ett förhandstillstånd som ofta skapar svårigheter för aktörer från andra medlemsstater.

[30] T.ex. finansiella tjänster, reglerade yrken, hantverkare, privata säkerhetstjänster, certifieringsorgan, vattenkontrollaboratorier, mässanordnare, leverantörer av telekommunikationstjänster, bemanningsföretag, artistförmedling, transport och avfallsbehandling.

Bristande hänsynstagande till de krav som tjänsteleverantören redan har uppfyllt i den medlemsstat där han är etablerad, t.ex. borgenssummor eller garantibelopp som redan inlämnats [31] kan leda till dubblerade och extra begränsningar för aktörer som är etablerade i flera medlemsstater.

[31] T.ex. för bemanningsföretag eller privata säkerhetstjänster.

Anhopningen av tillstånd som krävs för vissa verksamheter kan avsevärt öka inskränkningseffekterna gentemot en aktör från en annan medlemsstat, bara genom mångdubblingen av antalet statliga verk som skall kontaktas och formulär och certifikat som skall inlämnas [32].

[32] I ett svar sägs till och med att man måste vara en "licenssamlare" för att kunna inleda bageriverksamhet i ett land eftersom tillstånden kan variera beroende på typ av produkt eller verksamheter som levereras av ett bageri. På grund av dessa svårigheter föredrog aktören att ge upp etableringsprojektet. Anhopningen och dubbleringen av tillstånd anges också i "Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en gemensam åtgärd i medlemsstaterna på området för företagspolitik" KOM (1999) 569 slutlig, 2.1.1.

I en medlemsstat krävs det för att öppna ett hotell eller en restaurang t.ex. sju olika lokala eller regionala [33] licenser. I en annan medlemsstat krävs det för att öppna en affärslokal såväl byggnadslov, miljötillstånd och ett socialt och ekonomiskt tillstånd som att rent allmänt uppfylla bl.a. mycket komplexa urbaniseringsregler.

[33] Se t.ex. undersökningen "Tackling the impact of increasing regulation - A case study of hotels and restaurants". Better Regulation Task Force (Storbritannien), juni 2000.

Förfaranden och krav som omfattas av dessa system kan få inskränkande och rentav diskriminerande effekter gentemot aktörer från andra medlemsstater, i synnerhet när organ bestående av konkurrenter inblandas i förfarandena [34] eller då sökanden måste inge bevis på att tillståndsansökan berättigas av ett reellt behov [35].

[34] T.ex. de förfaranden som tillämpas för distributionstjänster.

[35] T.ex. handlar det i en medlemsstat om ett reellt behov från konsumenternas sida i förhållande till befintliga affärsföretag, i en annan stat är det frånvaron av negativa effekter på befintliga affärsföretag i stadens centrum och i en tredje stat är beviljandet av licensen förenat med ett krav på intresse för artistförmedlarens verksamhet "med hänsyn till skådespelares platsförmedlingsbehov".

Registreringsskyldighet för vissa tjänsteleverantörer hos en myndighet, i en yrkessammanslutning eller en hantverksförening är vanligt och kan visa sig kostsamt för en aktör som bedriver verksamhet i flera länder, i synnerhet på grund av de årsavgifter som skall inbetalas och när denna skyldighet dessutom är förenad med deltagande i ett särskilt sjukförsäkringssystem.

Tillstånds- och registreringsförfarandenas byråkratiska karaktär, den utdragna tiden, bevisbördan, översättningscertifiering, avgifter och skatter som skall betalas, vissa myndigheters föga konstruktiva inställning eller svårigheten att anföra besvär hos förvaltningsdomstol har mycket ofta angetts som avskräckande effekter på tjänsteleverantörer från andra medlemsstater [36], i synnerhet när det gäller små och medelstora företag och startup-företag [37].

[36] T.ex. har svårigheter vid öppnandet av distributionsföretag som uppstår på grund av tillstånds- och registreringssystem och tillhörande administrativa formaliteter identifierats i den redan omnämnda undersökningen av OECD ( 39 och följande) som en av de främsta inskränkningarna för marknadstillträde inom distributionssektorn; i en fransk-engelsk undersökning om tjänstesektorn i Förenade kungariket och Frankrike betonas de negativa effekterna på sysselsättningen på lokal nivå av det licens- och kvotsystem som tillämpas på vissa verksamheter: "Le secteur des services au Royaume Uni et en France. Réduire les obstacles à la croissance de la production et de l'emploi . Rapport franco-anglais", Department of Trade and Industry och Ministère de l'économie, des finances et de l'industrie, 2000, sida 89.

[37] En undersökning i företag som satts upp på resultattavlan för den inre marknaden i november 2000 visar att förenklade administrativa förfaranden står som främsta prioriterade mål för företagen (91 % av de intervjuade företagen) http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/update/score/business.htm. Se också: "Rapport om genomförandet av den europeiska stadgan för små företag", KOM (2002) 68 slutlig, i vilken det särskilt betonas i fjärde paragrafen i slutsatserna att en minskning av det totala antalet åtgärder för att starta företag skulle kunna utgöra ett viktigt mål för förenkling. "Report of the Business Environment Simplification Task Force- Best" volym 1, OPOCE 1998 ; "Etude comparative internationale des dispositions légales et administratives nécessaires pour la formation des PME dans six pays de l'Union européenne", Logotech, Observatoire de l'innovation en Europe, EIMS Publication n°27, mars 1996.

(iv) Begränsningar för flertaliga yrkesverksamheter

Vissa tjänsteverksamheter omfattas av regler i syfte att säkra oberoende och självständighet mellan olika verksamheter genom att förhindra att de utövas tillsammans. Skillnader i fråga om nationella regler på detta område kan ge en kraftigt inskränkande effekt genom att de hindrar export till en annan medlemsstat av en kompetens som just består i att behandla de olika behoven i en kundförfrågan på ett flersidigt, nyskapande och billigare sätt. Dessa begränsningar kan ta sig flera former, det kan handla om följande:

- Krav rörande struktur och ledning för tjänsteföretag som t.ex. förhindrar delägande i olika yrkeskategorier [38];

[38] T.ex. får advokater inte vara i partnerskap med icke-advokater, såsom externa revisorer, skattekonsulter eller patentbyråer. Andra former av begränsningar kan finnas såsom skyldighet i en medlemsstat för skattekonsultföretag att endast ha skattespecialister som aktieägare och styrelsemedlemmar. Se t.ex. när det gäller regler i frågan som är tillämpliga i Förenade kungariket rapporten "Competition in professions", Office of Fair Trading, mars 2001, 30.

- Begränsningar för utövande av flera yrkesverksamheter genom införande av bestämmelser om oförenlighet att utöva olika verksamheter [39], tvinga tjänsteleverantören att endast ägna sig åt en enda verksamhet [40] eller att tvinga honom att utöva olika verksamheter i olika lokaler [41].

[39] Se t.ex. fallstudier rörande oförenlighet mellan verksamheten som externa revisorer och verksamheten som auktoriserad revisor i den redan nämnda undersökningen för kommissionen "Barriers to Trade in Business Services", bilagor, fallstudier 6. Se också domen i målet av den 9 februari 2002, Wouters, C-309/99 om förbud mot integrerat samarbete mellan advokater och revisorer.

[40] T.ex. skall i en medlemsstat ett sådant krav tillämpas på bemanningsföretag.

[41] T.ex. i en medlemsstat, fastighetsförmedling och försäkringsverksamhet.

I en medlemsstat är det t.ex. förbjudet för fastighetsförmedlare att ha andra yrkesverksamheter såsom egendomsförvaltning, finansrådgivning eller rengöringstjänster.

(v) Ekonomiska aktörers juridiska form och interna struktur

Särskilt begränsande hinder för aktörer som redan är etablerade i en medlemsstat och som inte omfattas av denna typ av krav i ursprungslandet. Skillnader när det gäller reglerna i fråga betyder att de kan tvingas skapa en "måttbeställd" enhet.

Krav rörande juridisk form kan tvinga in tjänsteleverantören i en särskild juridisk form eller tvärtom förbjuda den [42]. Situationen kan bli mycket komplicerad när det gäller vissa verksamheter som tvingas ha olika juridiska former i olika medlemsstater.

[42] T.ex. får inte mässanordnare i en medlemsstat ha vinstintresse.

En advokat som t.ex. vill etablera sig i en annan medlemsstat måste upplösa sitt enmansbolag i den medlemsstat där han redan är etablerad eftersom advokater i den andra medlemsstaten bara får driva bolag med begränsat ansvar [43].

[43] Externa revisorer konfronteras också med den här typen av problem.

Förutom de diskriminerande regler som drabbar aktieägarna (redan nämnda ovan) omfattas tjänsteföretagens kapital i vissa medlemsstater av hinder, såsom ett minsta kapital i privata säkerhetsföretag eller bemanningsföretag [44] .

[44] Det kan också handla om maximigränser för andelar i aktiebolag, såsom inom mediesektorn, eller skyldigheten att finna andra aktieägare eller saminvesterare i vissa verksamhetssektorer. Det bör noteras att man i den redan nämnda fransk-engelska rapporten också har identifierat (sidan 36) krav på minimikapitalisering som ett av de främsta hindren för tjänsteverksamhet.

Ett tjänsteföretag kan åläggas att ha ett visst minimiantal anställda [45].

[45] T.ex. måste bemanningsföretag i en medlemsstat respektera ett nyckeltal på 12 anställda per 100 ingångna avtal föregående år och i andra medlemsstater måste privata säkerhetstjänster förfoga över ett minimiantal anställda som bestäms enligt verksamhet och det täckta territoriet.

(vi) Yrkeskvalifikationer

Skillnaderna när det gäller systemen för yrkeskvalifikationer kan leda till olika typer av svårigheter för tjänsteleverantörer som vill etablera sig i en annan medlemsstat, framför allt när det handlar om ett yrke där yrkeskvalifikationerna [46] inte godkänns automatiskt.

[46] Det bör noteras att oavsett problemen rörande erkännande av yrkeskvalifikationer kan skillnaderna när det gäller reglerna för yrkesutbildning för anställda skapa vissa svårigheter, såsom för privata säkerhetsföretag som i vissa medlemsstater omfattas av särskilda krav.

Skillnader inom verksamheter som anses som reglerade yrken i vissa medlemsstater kan leda till svårigheter, eftersom många tjänster [47] inte är reglerade i alla medlemsstater och vissa tjänster är reglerade bara i en enda medlemsstat [48]. En tjänsteleverantör från en medlemsstat utan krav på en yrkestitel som tänker etablera sig i annan stat där yrkestitel är ett krav kommer att ha svårt att få ett erkännande av sina yrkeskvalifikationer.

[47] T.ex. ingenjörer och ingenjörskonsulter, skatterådgivare, fastighetsförmedlare, lantmätare, trädgårdsarkitekter, ombud i bostadsrättsföreningar, konsulter och hantverkare.

[48] T.ex. har en medlemsstat utfärdat en särskild titel för tjänster som består i att redigera arbetsrättshandlingar som inte finns i någon annan medlemsstat och som omfattas av en auktorisering och skyldighet att skriva in sig i ett särskilt nationellt register för detta nya yrke.

De lämplighetsprov som vissa medlemsstater begär för verksamheter som inte omfattas av ett automatiskt erkännande kan vara en källa till svårigheter, i synnerhet för små och medelstora företag [49], på grund av bristande tydlighet och förutsägbarhet.

[49] Se redan nämnda "Report of the Business Environment Simplification Task Force", sidan 65, i vilken anges att kravet på lämplighetsprov på vissa områden "has tended to become the rule rather than the exception".

Skillnaden inom det verksamhetsfält som är tillåtet för en yrkeskvalifikation kan leda till svårigheter och det kan också hända att samma verksamhet kräver olika yrkestitlar, eftersom benämningarna inte motsvarar varandra [50].

[50] T.ex. tillåter inte titeln "charpentier" i en medlemsstat att utöva yrket "menuisier-charpentier" i en annan medlemsstat.

'Chartered building surveyors' kan t.ex. rita byggnadsplaner i ett land samtidigt som denna funktion är förbehållen arkitekter i ett annat land

(vii) Villkor för utövande av tjänsteverksamhet

Beslutet att etablera sig i en särskild medlemsstat kan inte bero bara på skillnader när det gäller villkor för tillträdet till tjänsteverksamhet utan också på villkoren för utövandet av denna tjänsteverksamhet, såsom yrkesansvarssystemet, regler rörande öppettider för butiker som påverkar strategierna för etablering inom distributionstjänster [51], beskattningsregler och regler för användning av infrastrukturer som kan påverka telekommunikationsoperatörernas etablering [52].

[51] Denna typ av begränsande effekter har också identifierats i den redan nämnda OECD-undersökningen, 49-51.

[52] T.ex. beskattning av GSM-sändningsmaster eller fastställande av trösklar för elektromagnetisk utstrålning.

De olika systemen för bolagsbeskattning skapar problem som drabbar den gränsöverskridande etableringen av tjänsteleverantörer [53]. Medan företagen skulle vilja se den inre marknaden som en enda marknad, skapas många problem av att företagen måste rätta sig efter femton olika skattesystem. Detta gör att företagsstrategier och företagsstrukturer förlorar i ekonomisk effektivitet. En mängd lagar, konventioner och praxis på skatteområdet medför betydande kostnader för harmonisering och utgör på så sätt ett hinder för den etablering som främst berör de små och medelstora företagen.

[53] Se undersökningen "Företagsbeskattning på den inre marknaden" SEK (2001) 1681 som bl.a. i detalj går igenom alla de viktigaste skattebestämmelserna som kan bromsa den ekonomiska verksamheten över gränserna på den inre marknaden. På grundval av denna analys har kommissionen lagt fram en strategi för att undanröj skattehinder för den gränsöverskridande ekonomiska verksamheten. Kommissionens meddelande "Vers un Marché intérieur sans entraves fiscales - Une stratégie pour permettre aux entreprises d'être imposées sur la base d'une assiette consolidée de l'impôt sur les sociétés couvrant l'ensemble de leurs activités dans l'Union Européenne." KOM (2001) 582 slutlig

Det visar sig att tjänsteleverantörerna särskilt berörs av problemen med skattesystemens hantering av transferprissättning inom en grupp av företag, gränsöverskridande flöden av inkomster mellan närstående bolag, gränsöverskridande kompensation av förluster och gränsöverskridande åtgärder för restrukturering. Sådana svårigheter medför risk för dubbelbeskattning och höga anpassningskostnader.

2. Svårigheter avseende användning av "inputs" för att tillhandahålla tjänster

Om tjänsteleverantörerna vill använda inputs över gränserna kan de ske på två sätt. För att erbjuda dessa tjänster kan ett företag som redan är etablerat i en medlemsstat behöva flytta till en annan medlemsstat och där använda sina egna inputs, dvs. personal, material samt de företagstjänster som vanligen utnyttjas på hemmamarknaden. Företag kan vidare behöva utnyttja inputs från andra medlemsstater. I båda fallen finns det svårigheter, vilket avslöjas i svaren. Framför allt kan gränsöverskridande rekrytering eller utstationering av personal bli problematisk [54], vilket står i strid med målet att underlätta arbetstagares rörlighet [55].

[54] Medan mänskliga resurser är viktigaste inputs för tjänsteleverans har det i svaren visat sig att gränsöverskridande användning och förflyttning av personal ligger till grund för stora svårigheter för tjänsteleverantörer, svårigheter som varutillverkare knappast känner till. Om den låga rörlighetsnivån för arbetstagare i gränsområdena, se undersökningen som genomförts för kommissionen "Scientific Report on the Mobility of Cross-border Workers within the EEA", MKW Wirtschaftsforschung GmbH, november 2001, 1.3.

[55] Se i detta sammanhang "Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet", COM (2002) 72 av den 13 februari 2002.

(i) Utstationering av arbetstagare (anställda eller tillfällig personal) till en annan medlemsstat

Tillhandahållande av tjänster mellan medlemsstaterna kräver ofta en tillfällig förflyttning av tjänsteleverantörens personal till en annan medlemsstat. Då kan problem uppstå. Det skall påpekas att direktiv 96/71/EG [56] innehåller bestämmelser om en gemensam förteckning över regler för minimiskydd som skall iakttas av arbetsgivarna i mottagarlandet, då de sänder ut arbetstagare inom ramen för det fria tillhandahållandet av tjänster.

[56] Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s.1). Syftet med direktivet är att samtidigt garantera de grundläggande rättigheterna i fördraget och arbetarskyddet. Dessutom åläggs medlemsstaterna att inleda förvaltningssamarbete och utse kontaktställen.

Den förhandsanmälan som gränsöverskridande förflyttningar av personal (anställda eller tillfällig personal) omfattas av i flera medlemsstater, särskilt inom byggnadssektorn [57], kan leda till svårigheter vad gäller aktörer från andra medlemsstater på grund av de administrativa bördor som de kan ge upphov till [58]. Här skall det tilläggas att det i vissa medlemsstater finns en skyldighet att efter en viss tid (i allmänhet tre månader) registrera och skriva in de utstationerade arbetstagarna hos olika myndigheter eller polisen [59].

[57] Dessa formaliteter måste uppfyllas för varje enskild byggnadsplats. En tjänsteleverantör som regelbundet förflyttar personal under korta perioder kan inte få ett tillstånd som t.ex. gäller för ett år. I en medlemsstat måste kravet om förhandsanmälan uppfyllas före varje enskilt byggnadsprojekts början för varje tillfälligt anställd arbetstagare som ett bemanningsföretag, etablerat i en annan medlemsstat, ställer till förfogande.

[58] T.ex. kostnader för översättning av vissa arbetshandlingar på mottagarlandets språk.

[59] T.ex. kravet om ansökan av uppehållstillstånd.

Den utdragna tiden och komplexiteten när det gäller de administrativa formaliteterna [60], de stränga och nära nog systematiska kontroller som de utstationerade arbetstagarna kan utsättas för, de administrativa bördorna och de förseningar (byggnadsstopp) som detta kan medföra, kan leda till svårigheter vad gäller regelbundna och kortvariga personalförflyttningar.

[60] T.ex. skyldigheten att upprätta och hålla vissa sociala handlingar och arbetshandlingar till kontrollmyndigheternas förfogande eller att under en viss period bevara sådana handlingar i mottagarlandet, eller hos ett bemyndigat ombud, samt låta översätta samtliga handlingar till mottagarlandets språk.

Det har exempelvis framhållits att när två förflyttade arbetstagare under en tid av tio dagar monterade en hiss var deras företag tvunget att vidta en rad administrativa åtgärder (i synnerhet att sända uppgifter om de förflyttade arbetstagarna och säkerhetsåtgärder till arbetsinspektionen i handlingar som hållits på mottagarlandets språk) trots att företaget ansåg att det redan hade uppfyllt liknande krav i sitt etableringsland.

Att bestämmelserna i mottagarlandets arbetsrätt tillämpas på utstationerade arbetstagare [61] utan hänsyn till om arbetsgivaren redan uppfyllt krav och betalat in avgifter i etableringslandet kan leda till dubbla avgifter samt extrakostnader och administrativa bördor för tjänsteleverantörer från andra medlemsstater. Dessa dubbleringar, särskilt då det gäller minimilön [62] eller betald semester [63], skulle få särskilt kraftiga inskränkande effekter när det gäller kortvariga insatser av små och medelstora företag och tjänsteleverantörer som är etablerade i ett gränsområde och som i sin verksamhet regelbundet skulle vilja utstationera anställda till flera medlemsstater.

[61] Vare sig de är medborgare i ett EU-land eller ett land utanför EU.

[62] Med särskilt avseende på lönerna framgår det av flera svar att begränsningar blir resultatet av skillnader i sättet att beräkna löner. I vissa svar framhålls t.ex. svårigheter beroende på att det mottagande landet saknar uppgifter om alla lönegrundande faktorer i etableringslandet (t.ex. trettonde eller fjortonde månad) som kan medföra en högre lön än vad lagen kräver i det mottagande landet.

[63] Exempelvis skyldigheten att betala in avgifter till en oberoende institution (semesterkassa), medan det mottagande landet ger de utsända arbetstagarna ett jämförbart skydd genom de nationella bestämmelserna om betald semester. I ett typfall av det här slaget har frågan om ersättning avgjorts av domstol.

Det kan nämnas att för ett litet hantverksföretag visade det sig att arbete i en annan medlemsstat var ekonomiskt ointressant, eftersom kravet att inbetala en kvartalsavgift i förskott avseende socialförsäkringsavgifter för utstationerade anställda ledde till en låsning av ett likviditetsbelopp som var för stort för företaget, även om beloppet senare skulle återbetalas [64].

[64] Se "Artisanat, Petites entreprises et zones frontalières - Analyse de cas particuliers d'entreprises travaillant en pays limitrophes (seconde action expérimentale)", Conseil Interrégional des Chambres des Metiers Saar-Lor-Lux, 1996.

Dessa begränsande effekter stärks genom tunga sanktioner [65], även av straffrättslig art, vars tillämpning ibland upplevs som diskriminerande av tjänsteleverantörer som inte respekterar kravet på förhandsanmälan eller bestämmelserna i arbetsrätten.

[65] T.ex. i en medlemsstat uppgår minimistraffet till 1 000 euro, inbegripet för små materiella misstag, och kan nå 26 000 euro.

Förfarandena och villkoren för utstationering av medborgare från länder utanför EU, som i flera medlemsstater liknar obligatoriska tillståndssystem [66], den utdragna tiden och komplexiteten vad gäller förfarandena, har också angetts [67] som faktorer som försvårar tjänsteleveranser, och i vissa fall till och med omöjliga att genomföra [68]. Sådana svårigheter kan påverka särskilt sektorer, i synnerhet ledande sektorer, i vilka aktörerna försöker fylla kompetensbehoven genom att vända sig till personal från länder utanför EU, t.ex. utformare av programvaror.

[66] Från kravet att skaffa arbetstillstånd i mottagarlandet, vars beviljande är beroende av en undersökning av situationen på mottagarlandets arbetsmarknad, till arbetsvisum eller upphållstillstånd utan vilka förflyttningen inte kan äga rum.

[67] I detta avseende, se särskilt undersökningen "Managing mobility matters - a European perspective", PriceWaterhouse Coopers, 2002, 2.5 samt "Report of High Level Panel on free movement of persons" under ordförandeskap av Simone Veil och framlagd för kommissionen den 18 september 1997 (Veil-rapporten), kap. 6.

[68] Att medborgare i länder utanför EU som är försäkrade i en medlemsstat i princip inte omfattas av bestämmelserna i rådets förordning nr 1408/71/EEG av den 14 juni 1971 om tillämpning av socialförsäkringssystemet för arbetstagare och deras familjer som förflyttar sig inom gemenskapen när det gäller sociaförsäkring kan också göra förflyttningen till en annan medlemsstat svårare och kostsammare. Rådet enades den 3 juni 2002 om ett förslag från kommissionen om att utsträcka tillämpningsområdet av förordning 1408/71 till att omfatta medborgare i tredje land.

Utstationering av personal från länder utanför EU omfattas i flera medlemsstater av kravet att arbetstagarna i fråga skall ha varit anställda i minst ett år i det företag som utstationerar dem. Ibland måste arbetstagaren till och med ha en tillsvidareanställning. Tiden för att bevilja den eller de handlingar som krävs för utstationeringen kan dessutom vara utdragen (upp till sex månader i vissa fall).

(ii) Utnyttjande av bemanningsföretag eller tillfälligt anställda från en annan medlemsstat

De företag som kan behöva utnyttja ett bemanningsföretag som är etablerat i en annan medlemsstat eller tillfälligt anställda i en annan medlemsstat [69] stöter på en rad svårigheter.

[69] T.ex. för att fylla behoven av kompetent personal, bemöta en ökad arbetsbörda, i synnerhet en säsongbetingad ökning, eller få en viss flexibilitet i resursförvaltningen.

Förhandstillstånd [70] eller krav på etablering [71] som påtvingas bemanningsföretag kan hindra aktörerna från att utnyttja ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat och inte har detta tillstånd. Det leder till att aktörernas tillgång till tillfälligt anställd personal från andra medlemsstater begränsas [72]. Detta kan också hindra en tjänsteleverantör från att försöka anställa arbetstagare som rekommenderas av en förmedling eller en medlemsstat för att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat i vilken ett sådant tillstånd krävs. Genom sådana system kan genomförandet av ett avtal inom avtalad tid försenas, och till och med ifrågasättas [73].

[70] Krav och förfaranden för tillstånd, den utdragna tiden samt säkerhetsbelopp och garantisummor som är förenade med tillstånden kan också förstärka dessa tillståndssystems begränsande effekter. Beviljandet av tillståndet kan vara förbundet med tjänstelevererantörens kvalitet eller struktur eller firmans aktiekapitalbelopp. Det kan också finnas krav på inbetalning av säkerhetsbelopp, garantisummor eller avgifter. I en medlemsstat kunde ett företag som måste hantera en tillfällig ökning av arbetsbördan inte anlita ett bemanningsföretag som var etablerat i en annan medlemsstat på grund av den långa tiden för beviljande av en nödvändig licens (4 månader). Kravet i vissa medlemsstater att i förväg kontakta de fackliga organisationerna, till och med i brådskande fall, kan också avsevärt förlänga förfarandena.

[71] Det kan krävas att en lokal företrädare skall finnas eller att företaget skall vara verksamt i flera regioner i samma medlemsstat.

[72] Nischsektorer (såsom spjutspetsteknik och civilflyg) har särskilt nämnts men också byggnadssektorn och byggnadsindustrin, turism, hotellbranschen samt hälsovårdssektorn.

[73] Ett flygbolag har exempelvis inte vänt sig till en tillfällig arbetsförmedling specialiserad på att rekrytera pioter, därför att förmedlingen inte var etablerad i flygbolagets medlemsstat.

Förbud inom vissa sektorer eller inskränkningar avseende utnyttjande av tillfälligt anställd personal [74] (såsom kravet att styrka ett särskilt behov av utnyttjande av tillfälligt anställda) varierar från en medlemsstat till en annan. Det kan förhindra ett företag från att utnyttja tillfälligt anställd personal vid ett gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster [75].

[74] Dessa förbud rör flera sektorer (byggnadssektorn, handelsflottan, offentliga sektorn, flyttföretag eller lågkvalificerade verksamheter) men kan också begränsas av särskilda hänsyn (ökning av arbetsbördan, genomförandet av specifika och ovanliga uppgifter, vikariat för anställda eller säsongbetonad verksmahet samt lansering av en ny verksamhet).

[75] Här tillkommer skattebestämmelser och sociala bestämmelser som är specifika för tillfällig anställning vilket leder till att det blir dyrare att utnyttja arbetstagare som ställs till förfogande av ett bemanningsföretag, etablerat i en annan medlemsstat. Användarföretaget kan t.ex. få en dubbelbeskattning från tjänsteleveransens första dag eller högre socialförsäkringsavgifter. I vissa medlemsstater kan företaget till och med tvingas betala en ersättning vid avtalets slut.

(iii) Andra svårigheter i samband med gränsöverskridande utnyttjande av arbetstagare

Av svaren framgår det att aktörerna stöter på många svårigheter [76] när de vill rekrytera eller anställa personal i en eller flera andra medlemsstater för att fylla behoven av främst yrkesutbildad personal [77]. Det gäller särskilt för företag som är etablerade i flera medlemsstater eller som sysselsätter gränsarbetare. Svårigheterna beror på hinder för arbetstagares gränsöverskridande rörlighet på den inre marknaden.

[76] Det bör noteras att de svårigheter avseende kraven rörande nationalitet, vistelse och yrkeskvalifikationer som har angetts i den del som handlar om tjänsteleverantörernas etablering också är en hämmande faktor för arbetstagares rörlighet.

[77] I synnerhet inom sektorerna för informationsteknik, kommunikation, byggnadindustrin, hälsovård och turism.

Skillnader i de nationella systemen i fråga om lön, skatter [78] och social trygghet uppfattas som en källa till stora problem [79] för de företag som sysselsätter eller försöker rekrytera migrerande personal eller gränsarbetare [80] och kan leda till extrakostnader och administrativa bördor.

[78] Skillnader när det gäller skattesystem (skattenivå och skattestruktur) nämns i flera svar som ett viktigt hinder för arbetstagares rörlighet, eftersom migrerande arbetstagare eller gränsarbetare ofta omfattas av en tyngre beskattning trots bilaterala avtal rörande dubbelbeskattning (se den ovannämnda Veil-rapporten och undersökningen "Managing mobility matters - a European perspective").

[79] Det anges i den tidigare nämnda undersökningen "Barriers to trade in Business services" (paragraf 4) samt i den tidigare nämnda undersökningen "Managing mobility matters - a European perspective" att skillnader särskilt i fråga om inkomstsskatt och pensionsavgifter har en negativ inverkan på aktörernas kapacitet att utöva verksamhet i flera meldemsstater och särskilt att lokalt rekrytera perosnal i en annan medlemsstat.

[80] T.ex. kan ett företag som vill rekrytera kvalificerad personal inte alltid informera sökandena om det exakta skatte- och avgiftsbelopp som de skall betala, trots att detta har underlättats genom övergången till euro.

Exempelvis pensionsavgifter som migrerande arbetstagare betalar till pensionskassor i vistelselandet är inte nödvändigtvis avdragsgilla i den medlemsstat i vilken de utövar verksamhet.

De komplicerade socialförsäkringsbestämmelser som finns i samtliga medlemsstater kan avskräcka företagen från att anställa migrerande arbetstagare och gränsarbetare [81] och leda till extrakostnader och administrativa bördor.

[81] Framför allt har problem angetts avseende tillämpningen av förordning nr 1408/71 om socialförsäkringsssytemet (svårigheter att bestämma vilket system som skall tillämpas, främst på gränsarbetarna, icke-tillämpning av förordningen på de förmåner som grundas på kollektivavtal, t.ex. befintliga system för yrkespension. Dessutom har det förekommit problem med dubbla avgifter trots att blanketterna E 101 och E 128 används vid utstationering. Det skall framhållas att kommissionen har föreslagit en förenkling av förordningen.

Skillnaderna i pensionssystemen och hindren för överföring av pensionsrättigheter, inbegripet tilläggspension [82], kan ha en begränsande effekt på gränsarbetares och migrerande arbetstagares rörlighet och innebära betydande administrativa och finansiella kostnader genom att de exempelvis hindrar aktörer som är etablerade i flera medlemsstater att centralisera systemen för pensionsförvaltning.

[82] Svårigheterna i fråga om möjlighet att överföra tilläggspensionsrättigheter för migrerande arbetstagare nämns framför allt i den tidigare nämnda handlingsplanen av kommissionen rörande kompetens och rörlighet.

(iv) Gränsöverskridande utnyttjande av företagstjänster

Förutom arbetskraften utnyttjar företagen vanligtvis en hel rad företagstjänster, såsom en nödvändig resurs för att tillhandahålla sina tjänster. Det kan vara tjänster för juridisk assistans, bokföring, marknadsföring, utformning av webbplatser, leasing och uthyrning av material eller transporter samt kundtjänster.

Gränsöverskridande utnyttjande av företagstjänster kan innebära svårigheter som kan hindra företag från att utnyttja tjänsteleverantörer från andra medlemsstater, som har intressantare tjänster i fråga om kvalitet, pris etc. De kan också hindra företag från att utnyttja tjänsteleverantörer som de brukar arbeta med då de tillhandahåller tjänster i en annan medlemsstat.

Ett företag för avfallstransport kan t.ex. hindras från att ta hjälp av sin miljökonsult för gränsöverskridande verksamhet, eftersom denne inte har rätt att leverera tjänster i andra medlemsstater.

Eftersom sådana hinder påverkar leverantörer av företagstjänster, kommer dessa svårigheter att behandlas i avsnittet om distribution av tjänster.

(v) Gränsöverskridande användning av utrustning och materiel

Problem vid användning av teknisk utrustning då tjänster tillhandahålls över gränserna har framhållits [83]. De kan allvarligt störa eller till och med äventyra yrkesmannens möjlighet att utnyttja rätten att fritt tillhandahålla tjänster genom att han påtvingas hinder som gäller hans utrustning och den materiel som verksamheten [84] kräver. Dessa svårigheter kan inverka på främst laboratoriers tekniska utrustning, användning av yrkesfordon, material för mässmontrar, vägarbetsmaskiner, material som används av byggnadsföretag på arbetsplatsen, värdetransportfordon eller tekniska standarder för elektroniska signaturer. I vissa fall kräver medlemsstaterna infrastruktur och stationärt material i tjänsteleveranslandet.

[83] T.ex. utrustning som används av provlaboratorier, mässutställare, certifieringsmän, optiker, fotspecialister samt konstruktörer (som stöter på olika lagstiftningar när det gäller byggnadsmaterial och en mängd inspektioner när det gäller lyftkranar till uthyrning med allvarliga konsekvenser i fråga om kostnader och ytterligare utdragna tider). Det kan också handla om svårigheter, såsom nödvändighet för SMS-företag att tvingas ansluta sig till varje aktör som är inblandad i befordran av meddelanden som distribueras över gränserna.

[84] Att t.ex. kräva att en fotspecialist som är etablerad i en annan medlemsstat skall ha oflyttbart material och en fast infrastruktur i leveranslandet är lika med att ta ifrån honom möjligheten att dra fördel av ett fritt tillhandahållande av tjänster utan etablering.

Genom införandet av euron har t.ex. behovet av gränsöverskridande värdetransporter blivit större. Centralbankerna låter nämligen tillverka en växande del av pengarna i en annan deltagande stat och affärsbanker och affärskedjor kan ha intresse av att låta leverera pengar från andra medlemsstater. Olika nationella bestämmelser för värdetransport, bl.a. tekniska krav rörande utrustning och fordon, försvårar dock tillhandahållandet av en sådan tjänst.

3. Svårigheter avseende marknadsföring av tjänster

Denna etapp är avgörande, i synnerhet för gränsöverskridande leverans av tjänster, eftersom aktörerna absolut måste marknadsföra tjänsten för att kunna erövra en ny marknad i en annan medlemsstat. Det är nämligen nödvändigt att på detta område marknadsföra kompetens och specialisering, eftersom dessa komponenter är den främsta faktorn för att skilja på tjänsteföretagen. Marknadskommunikationen styrs emellertid av stränga och komplicerade regler inom många tjänsteverksamheter [85] och det gränsöverskridande främjandet av tjänsteleverantörens kompetens kan vara svårt, och till och med omöjligt, på grund av skillnader mellan medlemsstaterna, om denne vill främja försäljning av tjänster i hela Europa.

[85] De mest varierande sektorer (reglerade yrken, distributionssektorn, telekommunikationer, press, förlagssektorn, filmsektorn samt finanstjänster) berörs av förbuden eller begränsningarna relaterade till marknadskommunikation.

(i) Förfaranden för tillstånd, registrering eller anmälan

Ett förhandstillstånd kan krävas då marknadskommunikationen gäller vissa tjänster. Mekanismerna för tillstånd för gränsöverskridande säljfrämjande åtgärder kan leda till ytterligare utdragna tider och administrativa bördor.

För alla eller vissa finanstjänster krävs det ett förhandsgodkännande i vissa medlemsstater för alla eller vissa former av reklam.

För distributionstjänster finns krav på tillstånd för att främja försäljning av vissa produkter [86], för vissa former av säljfrämjande åtgärder [87] eller användning av vissa underlag [88].

[86] T.ex. kan reklam för receptfria läkemedel kräva ett förhandstillstånd eller också kan meddelanden om frukt- och grönsakspriser på andra ställen än försäljningsställen omfattas av ett befintligt branschavtal. Se OECD:s undersökning "Assessing barriers to trade in services: retail trade services", OECD, 2.10.2000.

[87] T.ex. kräver vissa medlemsstater ett förhandstillstånd för säljfrämjande spel och tävlingar.

[88] T.ex. för ambulerande affischering, i synnerhet för trafik av fordon med säljfrämjande meddelanden i olika kvarter i en stor stad.

En anmälan till en bestämd myndighet kan också krävas för vissa former av säljfrämjande åtgärder eller reklam för vissa tjänster [89]. Det kan leda till utdragen väntan och ökade administrativa bördor då det handlar om gränsöverskridande säljfrämjande åtgärder.

[89] T.ex. måste i vissa medlemsstater arrangörer av säljfrämjande spel och tävlingar göra en anmälan till myndigheterna. I andra medlemsstater måste reklam för undervisningsinrättningar i förväg inlämnas till utbildningsdepartementet.

(ii) Förbud mot marknadskommunikation

Förbud mot marknadskommunikation för vissa typer av tjänster, vissa kategorier mottagare eller vissa kommunikationsunderlag berör särskilt tjänsteleverantörer från andra medlemsstater, eftersom de i motsats till nationella tjänsteleverantörer knappast förfogar över andra möjligheter för att främja sina produkter eller tjänster.

Vissa reglerade yrken omfattas av ett totalt reklamförbud genom lagar eller deontologisk etik, vilket minskar deras möjligheter att bygga ut kundkretsen utanför etableringsstaten.

För vissa yrken, t.ex. läkare, auktoriserade revisorer eller ingenjörer, finns i vissa medlemsstater ett förbud mot alla former av reklam, vilket till och med förhindrar förmedling av faktainformation.

Förbud mot andra tjänster kan fastställas i förhållande till underlagen för marknadskommunikation [90] eller särskilda mottagare [91].

[90] T.ex. kan tevereklam vara fullständigt förbjudet för vissa sektorer, såsom i en medlemsstat för distribution, press, förlagsverksamhet och film.

[91] Vissa marknadskommunikationsförbud syftar ofta till att skydda minderåriga. T.ex. är i vissa medlemsstater tevereklam för barn förbjudet, fullt ut eller på vissa tider. I andra medlemsstater är tevereklam för leksaker förbjudet kl. 7-22.

(iii) Marknadskommunikationens innehåll

Typen av meddelande som kan förmedlas kan också begränsas och skapa svårigheter i ett gränsöverskridande sammanhang. I vissa medlemsstater är marknadskommunikationen för reglerade yrken inte bara begränsad till faktainformationer utan dessa omfattas själva av begränsningar [92]. I vissa medlemsstater får t.ex. viss typ av information såsom priser eller en jämförelse mellan olika tjänster och priset inte förekomma i marknadskommunikation.

[92] Många yrken berörs av denna typ av inskränkningar: läkare, apotekare, arkitekter, revisorer, notarier och advokater.

I vissa medlemsstater kan t.ex. advokater inte nämna sin specialisering i kommunikationen till allmänheten, vilket begränsar deras möjlighet att dra till sig nya kunder från andra medlemsstater.

Begränsningar avseende innehåll beroende på vilken publik det är riktat till, som varierar från en medlemsstat till en annan, kan också finnas för vissa tjänster, i synnerhet marknadskommunikation till minderåriga [93].

[93] T.ex. anges i en medlemsstat i bestämmelserna för säljfrämjande åtgärder att värdet på priser i spel och tävlingar för minderåriga inte får överskrida 0,7 euro.

Genom begränsningar avseende använda argument kan det t.ex. i vissa medlemsstater vara förbjudet att använda vissa argument, t.ex. om de är "ekologisk" natur [94] eller om den använda produkten eller tjänsten uppges ha positiva effekter på hälsan.

[94] T.ex. i en medlemsstat är det förbjudet att kalla ett solarium för "Biolarium".

Begränsningar avseende det språk som används i marknadskommunikationen finns i vissa medlemsstater, såsom kravet att använda det eller de officiella språken [95].

[95] Dessa begränsningar kan omfatta all reklam eller enbart reklammeddelanden om vissa tjänster (såsom investeringstjänster) och kan till och med tillämpas om det handlar om reklam som särskilt vänder sig till medborgare från andra medlemsstater såsom utländska turister.

(iv) Marknadskommunikationens form

Genom vissa bestämmelser begränsas möjligheten att sända affärsmeddelanden utan föregående samtycke, vilket kan försvåra kundbearbetning om dessa bestämmelser också skall tillämpas på sändningar till företag [96]. Vissa bestämmelser kan omfatta vissa former av försäljning, såsom telefonförsäljning [97] postutskick eller hemförsäljning.

[96] T.ex. när det handlar om vissa reglerade yrken, såsom externa revisorstjänster, förbjuder vissa medlemsstater säljfrämjande åtgärder för tjänster om de inte efterfrågats vilket kan förhindra utsändning av newsletter eller broschyrer eller också hotades en distributör av gravstenar formellt med polisanmälan i en annan medlemsstat för att ha sänt ett fax till begravningsbyråer i landet med icke begärda informationer (tariff) om sin verksamhet.

[97] T.ex. i vissa medlemsstater tillåts telefonsamtal för att föreslå finanstjänster till potentiella kunder bara om försäljaren har kundens samtycke i förväg. I andra fall är telefonförsäljning förbjuden till och med om kunden skriftligen förhandsinformerats.

(v) Kritisk kommunikation

Utveckling och spridning mellan medlemsstaterna av oberoende information om tjänsternas kvalitet, i synnerhet test och jämförande undersökningar, är ett av de huvudsakliga medlen för användare av tjänster att få kännedom om befintliga högkvalitativa tjänster i andra medlemsstater. I det avseendet kan tillämpningen av vissa regler rörande olaglig konkurrens [98], parasitering, förtal, olaga efterbildning av märkesvaror, ärekränkning, svarsrätt eller angivande av jämförande undersökningar [99] ibland skapa en juridisk osäkerhet som kan skada den gränsöverskridande spridningen av denna typ av information.

[98] T.ex. har rättsliga åtgärder vidtagits mot konsumentsammanslutningar till följd av publicering av jämförande tester med åberopande av överträdelse av hederliga försäljningsmetoder.

[99] T.ex. i en medlemsstat är angivandet av jämförande tester förbjudet i reklam.

4. Svårigheter avseende distribution av tjänster

Nedanstående svårigheter är inte svårigheter inom distributionssektorn i egentlig mening, utan sådana som kan uppstå för alla tjänster i gränsöverskridande sammanhang. Distributionen av tjänster kan stöta på mer komplicerade hinder än varor. Bedömningen av tjänsters kvalitet, i motsats till varor, rör inte bara tjänsternas kvalitet utan också tjänsteleverantörerna, i synnerhet deras yrkeskvalifikationer, arbetskapacitet, kapital, företagets interna struktur etc. Många krav, som kraftigt varierar från en medlemsstat till en annan, ställs därmed på gränsöverskridande tjänsteleveranser.

Medlemsstaterna tenderar att ställa samma krav, helt eller delvis, på tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater som på tjänsteleverantörer som är etablerade på deras territorium. Det förklarar varför man i förteckningen över denna etapp ofta finner de svårigheter som identifierades i den första etappen rörande tjänsteleverantörers etablering.

(i) Monopol och andra kvantitativa begränsningar av tillträdet till tjänsteverksamhet

Monopol och andra kvantitativa begränsningar som förtecknats i den första etappen (tjänsteleverantörernas etablering) kan utgöra ett oöverstigligt hinder när de tillämpas på gränsöverskridande tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater. Tillämpning av monopol leder till att tjänsteleverantörerna inte har någon som helst möjlighet att tillhandahålla tjänster, inte ens tidvis eller tillfälligt. Det säger sig självt att förekomsten och tillämpningen av monopol kan få svåra effekter för konsumenterna.

(ii) Krav på nationalitet eller etablering

Förutom diskriminering på grund av nationalitet [100], är kravet på etablering [101] i den medlemsstat, eller den region, där tjänsten mottas, en av de stora svårigheterna som är gemensamma för många ekonomiska verksamheter [102] i flera medlemsstater. Denna typ av bestämmelse är ett totalt förnekande av fritt tillhandahållande av tjänster, som ger tjänsteleverantörer möjlighet att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat än den där de är etablerade.

[100] De finns kvar i vissa medlemsstater för vissa yrken, såsom notarier och lantmätare.

[101] I olika former: krav rörande säte, filial, bostad, permanent närvaro, etc.

[102] T.ex. transportörer, vinlager, byggnadsföretag, patentbyråer, bemanningsföretag, privata säkerhetstjänster, kliniska analyslaboratorier, kontrollanter av värmepannor samt begravningsbyråer.

Exempelvis certifieringsorgan för ekologiska produkter får inte utöva verksamhet i vissa medlemsstater om de inte är etablerade där. Det förhindrar ett gränsöverskridande tillhandahållande av mycket specialiserade tjänster och förhindrar också som en följdreaktion försäljning av ekologiska produkter.

Kravet att ha en lokal företrädare påminner om kravet på etablering [103].

[103] En lokal företrädare krävs ibland för att genomföra de administrativa formaliteterna eller av skatteskäl.

(iii) Förfaranden avseende tillstånd, registrering eller anmälan

Vissa medlemsstater försöker påtvinga gränsöverskridande tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater de förfaranden för tillstånd, registrering eller anmälan som är tillämpliga på tjänsteleverantörer i den egna staten (se etapp 1).

Ett förhandstillstånd i varierande form (tillstånd, licens, auktorisation) krävs [104] i många medlemsstater, till och med vid tillfälliga tjänsteleveranser. Då det tillämpas på gränsöverskridande tjänster, kan det få särskilt kraftiga begränsande och avskräckande effekter, i synnerhet därför att allvarliga, till och med straffrättsliga, sanktioner ofta tillämpas på de leverantörer som inte har det krävda tillståndet [105].

[104] T.ex. när det gäller de reglerade yrkena, inbegripet turistguider, fjällguider, hantverkare, anordnare av mässor, leverantörer av telekommunikationstjänster, certifieringsorgan, vattenkontrollaboratorier, patentbyråer, bemanningsföretag, arbetsförmedling för skådespelare och artister, privata säkerhetstjänster, transportföretag, import och hantering av avfall, sjuktransportföretag, leasingföretag, gränsöverskridande företag för elektroniska installationstjänster. Flera fall har anmälts där en nationell auktorisation faktiskt har ansetts som en förutsättning för möjligheten att delta i offentliga upphandlingar. Se den tidigare nämnda undersökningen "Barriers to Trade in Business Services".

[105] T.ex. har det angetts av fastighetsförmedlingar och turistguider av vissa nationaliteter.

Auktoriseringsbestämmelser som tar inte hänsyn till redan uppfyllda krav i etableringsstaten ökar de begränsande effekterna och kan leda till dubbla bestämmelser som skall iakttas och avgifter som skall betalas.

Registrering (eller inskrivning, godkännande etc.) i ett register i leveranslandet (i nationella företagsregister, skattemyndigheter och sociala myndigheter) krävs också ofta och kan leda till inte bara administrativa bördor utan också till stora kostnader [106].

[106] T.ex. i vissa medlemsstater finns kravet om inskrivning av byggnadsföretag i branschorgan, trädgårdsarkitekter i yrkets nationella sammanslutning, hantverkare i den nationella listan för hantverkare (inbegripet för sällsynta och kortvariga verksamheter) många reglerade yrken i ett sällskap eller en yrkesorganisationer. Horisontella krav kan vidare finnas såsom en medlemsstats krav att alla utländska företag vars verksamhet överskrider 30 arbetsdagar skall registeras i handelskammare.

Det allmänna kravet på registrering i en nationell sammanslutning för elektriker leder, om det tillämpas på en yrkesman som beger sig till en annan medlemsstat för ett tillfälligt arbete, till kravet att betala en årsavgift i den medlemsstat där arbetet skall utföras. Avgiften är omkring 776 euro (vilket är tre gånger den avgift som han betalar i sin etableringsstat).

En anmälan krävs ibland [107]. Ett sådant krav som är mindre hämmande än ett tillstånd eller en registrering i en hantverksförening kan likväl medföra administrativa avgifter och betydande kostnader på grund av svårigheter att skaffa intyg och få handlingar översatta och bestyrkta.

[107] T.ex. i en medlemsstat skall varje byggarbetsplats vara föremål för en separat anmälan.

Gränsöverskridande tjänsteleverantörer stöter dessutom på en mängd krav som hör ihop med tillståndet, såsom kravet att registrera sig i ett yrkesregister, visa upp intyg om minimikapital, ställa ett garantibelopp [108] till förfogande eller göra en särskild bokföring [109]. Samtliga krav och formaliteter kan leda till komplikationer, förseningar och administrativa utgifter, även vid tillfälliga, eller enstaka, och mycket kortvariga tjänsteleveranser [110].

[108] T.ex. för bemanningsföretag, privata säkerhetstjänster eller arkitekter.

[109] T.ex. vintransportörer.

[110] T.ex. möter cirkusartister ibland långa och komplicerade förfaranden som är oförenliga med den stora rörlighet och de tätt upprepade förflyttningar som präglar denna typ av verksamhet.

(iv) Krav avseende tjänsteleverantörens interna struktur och juridiska form

En särskild juridisk form och intern struktur krävs ofta inte bara för etablering i ett land utan också för gränsöverskridande tjänsteleveranser. Tjänsteleverantörer [111] från andra medlemsstater måste således anpassa sig till mycket olika och till och med motstridiga krav.

[111] T.ex. externa revisionsbyråer, telekommunikationsleverantörer, bemanningsföretag eller privata säkerhetstjänster (för vilka en juridisk person krävs i ett land)

I en medlemsstat kan lantmäteriverksamhet endast bedrivas i aktiebolag som förfogar över ett minimikapital, en garanti och ett minimalt antal ombud. Därigenom utestängs samtliga tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater, där de inte omfattas av sådana krav och utövar sin verksamhet i enmansbolag.

Oförenlighet mellan olika verksamheter tillämpas inte bara på tjänsteleverantörer som är etablerade i landet i fråga (se etapp 1) utan också på gränsöverskridande tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat. Detta kan få särskilt kraftiga begränsande effekter med tanke på att de ofta avser just företagens struktur.

(v) Krav avseende yrkeskvalifikationer och erfarenhet

Skillnader i nationella krav på yrkeskompetens och erfarenhet (vilka för övrigt ofta är knutna till ovanstående tillstånds- och auktoriseringsförfaranden) framhålls ofta som problematiska. [112] Tjänsteleverantörerna upplever svårigheter att få tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat på grundval av utbildningsbevis från ursprungslandet. I allmänhet är handläggningen liksom kostnaderna för att få sin yrkeskompetens erkänd desamma som för dem som vill etablera sig i den berörda medlemsstaten.

[112] T.ex. för ingenjörer, patentbyråer, elektriker och taxichaufförer i vissa gränsområden. Svårigheter att få rätt handling i destinationsstaten har också angetts av ombud som utför elektriska och sanitära installationer. Sjukgymnaster inom idrotten har angett vissa problem i samband med avsaknaden av de specifika kvalifikationer som krävs av en medlemsstat i vilken de bara ledsagade idrottsmän som förflyttade sig. Se även undersökningarna "Principen om ömsesidigt erkännande på tjänsteområdet", Kommerskollegium, 26.10.2000; "Rapport om barrierer for integration i Øresundsregionen", Øresund Industri & Handelskammare, december 2001.

Olika utbildningsbevis krävs i vissa fall för samma verksamhet, i brist på överensstämmelse mellan de nationella benämningarna [113]. Ibland är ett yrke bara reglerat i vissa medlemsstater [114] eller bara i en enda medlemsstat. Eftersom landet kräver en särskild kompetens för att utöva verksamheten, utesluts således gränsöverskridande tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater där en sådan särskild kvalifikation inte krävs.

[113] T.ex. kan problem rörande likvärdighet omfatta tandläkar- eller kardiologverksamhet.

[114] T.ex. hantverkare, fastighetsförmedlare eller arbetskonsulter.

(vi) Åläggande av villkor för tjänsteleverantörer som vill utöva en verksamhet

Skillnader mellan olika bestämmelser som reglerar tillhandahållandet av tjänster, i förekommande fall kombinerat med ovanstående problem, kan leda till många svårigheter [115]. De olika villkor som åläggs av mottagarstaten jämfört med etableringsstaten orsakar allvarliga problem för tjänsteleverantörerna och är ibland till och med diskriminerande.

[115] T.ex. kan det handla om bestämmelser om yrkesdeontologi eller skydd av allmänhetens intressen men också om mer specifika bestämmelser: krav för privata säkerhetstjänsteföretag som skall följas avseende en särskild uniform som skiljer sig från den som de använder i etableringslandet, krav för konstruktionsföretag att betala in 15 % av arbetskostnaden till skattemyndigheten före genomförandet av arbetet, omöjligheten för uppfinnare av hasardspel att erbjuda sina tjänster i vissa medlemsstater som begränsar spel som kan föreslås i kasinon, tillämpning av vissa verksmaheter i kandidatländerna, stränga språkliga krav, inbegripet för ingående av avtal.

I en medlemsstat omfattas samtliga platsförmedlingar för skådespelare och artister, även från andra medlemsstater, av en bestämmelse om att samtliga artister med vilka förmedlingen ingår ett avtal antas vara löntagare och att ett särskilt register skall föras över deras verksamhet i landet.

Territoriella begränsningar vad gäller licenser kan försvåra inte bara etablering (se etapp 1) utan också tillhandahållande av tjänster av tjänsteleverantörer från en annan medlemsstat [116].

[116] T.ex. när det gäller inkassering av skulder, transporter eller privata säkerhetstjänster.

(vii) Transporter och posttjänster

För transporter gäller olika regler i medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller de använda fordonens karakteristika [117], såsom lastbilar och turistbussar. Det finns också skillnader i fråga om villkoren för utövandet av transportverksamhet [118], särskilt för transport av avlidna personer. På samma sätt förorsakar skillnader i de nationella järnvägssystemen - olika spårvidd, olika system för elförsörjning, skillnader i fråga om total tillåten last på varje axel för vagnar och lok - avsevärda förseningar vid gränspassager och följaktligen extrakostnader [119]. Dessutom varierar de nationella reglerna för tillträde till näten, vilket kan försvåra tillhandahållandet av vissa tjänster [120].

[117] Det handlar om krav (i synnerhet vikt och dimensioner) avseende fordon i synnerhet vid transport av vissa typer av varor, såsom vin och kemiska produkter, leasingfordon eller uthyrningsfordon samt inskränkningar avseende användning av turistbussar i vissa områden.

[118] T.ex. trafikbegränsningar på helgdagar, krav avseende handlingar/intyg som är specifika i synnerhet för ett fordons planerade och effektiva trafikperioder (och översättning av dokument på lokalspråket), registering av moms till och med för en enkel överresa på det nationella territoriet, anmälningar i statistiksyfte (en källa till förseningar vid gränserna), översättning av handlingar på lokalspråket, inskränkningar på grund av monopol i hamntjänster, inskränkningar av kustfartsförbindelser med öar i några medlemsstater samt flygplatsavgifter.

[119] Europeiska kommissionen har lagt fram flera förslag för att lagstiftningen skall vara klar i januari 2002.

[120] Direktiven i fråga införlivas för närvarande med medlemsstaternas lagstiftning.

Vissa medlemsstater förbjuder t.ex. uthyrning av lastbilar, om de är registrerade i en annan medlemsstat än den där transportören är etablerad. Detta skapar hinder för användning av uthyrda lastbilar vid transporter från en medlemsstat till en annan.

Lufttrafiken skadas av att det finns olika trafikledningssystem som inte är kompatibla. Det leder till trafikstockningar, extrakostnader och innebär risker för säkerheten [121].

[121] Europeiska kommissionen presenterade i slutet av 1999 ett initiativ i syfte att reformera lufttransporterna i Europa. Vid Europeiska rådets möte i Barcelona fastställdes att planerna på ett gemensamt luftrum skall förverkligas år 2004.

Under en flygning Rom-Bryssel passeras exempelvis nio olika ledningscentraler.

Likaså kan bilaterala avtal mellan medlemsstater och tredje land innehålla bestämmelser som inte är förenliga med den inre marknaden och som missgynnar gemenskapens transportörer och gynnar transportörer från tredje land på den inre marknaden.

Posttjänsterna är också föremål för klagomål rörande t.ex. de långsamma leveranserna, skillnader i postavgifter för gränsöverskridande distribution som får återverkningar vid befordran över gränserna eller de ekonomiska konsekvenserna av en partiell harmonisering. Detta kan särskilt försvåra utvecklingen av tjänster för expressleverans i hela Europa.

(viii) Inskränkningar avseende mottagande av tjänster

Mottagare av tjänster, och i första hand konsumenterna, drabbas utöver tjänsteleverantörerna också direkt av hinder i tjänstedistributionen genom att de möter svårigheter eller till och med inte kan ta emot en tjänst [122].

[122] T.ex. möjligheten att motta betalprogram i televisionen från andra medlemsstater, att ingå ett mobiltelefonavtal i en annan medlemsstat, att få fördelaktiga erbjudanden om transportpriser eller utnyttja specialerbjudanden i affärskedjor som ibland är begränsat till det nationella territoriet och inte är tillgängliga för potentiella användare från andra medlemsstater. Andra hinder kan röra användare av instrument som krävs för mottagandet av tjänster från andra medlemsstater såsom parabolantenner (vars installation, individuellt eller kollektivt, kan kräva ett förhandstillstånd, övervakningskostnader, avgifter eller begränsade interna fastighetsregler) eller vinnare i spel eller på lotteri som måste betala skatt både till den medlemsstat där de har spelat och till ursprungsstaten vid hemtagningen av vinsten eller användaren av mobiltelefon som inte kan ta emot samtal på vissa ställen på grund av bestämmelser genom vilka användning av störningssystem på vissa ställen tillåts (förbjudet i de flesta medlemsstater).

En förmånsbehandling som är förbehållen boende i en annan medlemsstat eller en del av territoriet, såsom bestämmelser som förbehåller enbart medborgare eller boende i en medlemsstat (eller en region eller ort) att tillhandahålla tjänster kan hindra mottagare av tjänster från andra medlemsstater att förfoga över samma möjligheter att få tillgång till tjänster som nationella medborgare eller personer, bosatta i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls. Sådana fall har anmälts, i synnerhet i fråga om turism, fritid, idrott, distribution, transport och mobiltelefoni [123].

[123] T.ex. har fall angivits där mottagarna av tjänsten föreläggs villkor och extra garantibelopp när de tar ett abonnemang hos en mobiltelefonileverantör från en annan medlemsstat eller får högre avgifter i andra medlemsstater när de deltar i ett kulturellt eller idrottsligt evenemang (som ett maratonlopp), besöker ett museum eller en turistattraktion, reser med färja, ingår ett försäkringsavtal, använder idrottsanläggningar, hyr en bil, etc. Det finns slutligen situationer i vilka däremot personer som är bosatta i en annan medlemsstat gynnas och t.ex. kan få gratisplatser på en flygplats.

Många konsumenter klagar t.ex. på att det är omöjligt att i klartext få tillgång till program på de olika televisionskanaler (såväl privata som statliga) som sänds via satellit. Programmen krypteras endast för att hindra mottagande utanför medlemsstaten där sändaren är etablerad.

5. Svårigheter avseende försäljning av tjänster

Svårigheter i denna etapp är direkt eller indirekt förbundna med transaktionen. De leder till bestämmelser eller praxis som är mycket olika från en stat till en annan, rörande avtal, pris och betalning, fakturering, bokföring och moms, men också tillträde till allmänna avtal eller bestämmelser rörande återbetalning av tjänstemottagarnas utgifter. Dessa svårigheter är mer påtagliga vid tjänsteförsäljning än vid produktförsäljning, främst därför att avtalen spelar en viktigare roll för tjänster, eftersom de bestämmer tjänstens karaktär eller är själva föremålet för den. Beräkningen av priset är vidare ofta mer komplicerad och kan omfattas av olika fasta eller rekommenderade prissystem som kan variera från en medlemsstat till en annan.

(i) Avtalens utformning och innehåll

Avtalens utformning och innehåll kan ställa specifika frågor när det gäller tjänster. Samrådet med anledning av kommissionens meddelande om europeisk avtalsrätt [124] har gjort det möjligt att kartlägga många problem i den inre marknadens sätt att fungera som en följd av medlemsstaternas system för avtalsrätt [125] Dessa svårigheter berör också tjänsterna och i synnerhet de finansiella tjänsterna (framför allt försäkringarna). Resultaten av samrådet bekräftar exempelvis att det faktum att avtalsrätten är olika i medlemsstaterna ger upphov till extrakostnader, främst gällande information och tvister som drabbar små och medelstora företag liksom konsumenter särskilt hårt. Det stora antalet bestämmelser som reglerar avtalens innehåll och osäkerheten när det gäller att identifiera obligatoriska bestämmelser eller bestämmelser av allmän art som parterna i avtalet inte kan avvika från gör en användning av typavtal omöjlig på den inre marknaden i sin helhet [126]. Dessa problem märks särskilt inom sektorn för finanstjänster.

[124] KOM (2001) 398 slutlig

[125] Se kommissionens sammanfattning av resultaten av samrådet under http://europa.eu.int/comm/consumers/policy/developments/contract_law/index_fr.html

[126] T.ex. omöjligheten att upprätta ett typavtal för ett företag som är aktivt i samtliga medlemsstater har betonats i den ovannämnda undersökningen "Managing mobility matters - A European perspective ", 4.3.1.

Vissa medlemsstater fortsätter att kräva av aktörer som är etablerade i andra medlemsstater en förhandsanmälan av de allmänna och särskilda villkoren i försäkringsbrev för att kunna kontrollera och förbjuda användning av vissa bestämmelser.

Andra särskilda frågor kan påverka vissa gränsöverskridande tjänster. Bemanningsföretagen kan t.ex. stöta på särskilda regler i varje medlemsstat när det gäller kontraktens varaktighet och förlängning vid utstationering av arbetstagare. Till och med på områden med en minimal harmonisering, t.ex. hemförsäljning, finns problemen kvar.

(ii) Fastställande av priser, betalningar, fakturering och bokföring

Bestämmelser i fråga om pris som kan tillämpas på ett antal tjänster [127], vare sig de avser minimipriser, maximipriser, fasta priser eller priser rekommenderade av medlemsstaterna eller yrkessammanslutningarna, kan leda till mycket olika beräkningsmetoder och prisnivåer för samma tjänst beroende på var tjänsten tillhandahålls och kan skapa problem vid gränsöverskridande leveranser.

[127] T.ex. de reglerade yrkena, privata säkerhetstjänster, skuldindrivningstjänster, hotelltjänster och konsultverksamhet för trafiksäkerhet. De svårigheter som framkallats genom prisregleringar av tursttjänster har också identifierats som ett problem i en rapport för kommissionen "Yield management in small and medium-sized enterprises in the tourism industri", Arthur Andersen Frankfurt am Main, OPOCE, 1997.

Bestämmelser och praxis rörande fakturering och betalning anses som särskilt komplicerade i de olika medlemsstaterna och skapar problem vid gränsöverskridande transaktioner [128]. Då det gäller fakturering har momsbestämmelserna (obligatoriskt omnämnande, elektronisk fakturering, bevarande av fakturor) nyligen harmoniserats [129], men andra villkor (handelsrättens krav på omnämnande och språkregler) regleras nationellt. Betalningsmedel t.ex. har inte samma juridiska värde i samtliga medlemsstater och betalning med kreditkort kräver att företagen upprättar avtal med de organ som lokalt har ansvar för betalningsförvaltningen. Avgifterna för banköverföring är fortfarande för höga, vilket påverkar både tjänsteleverantörerna och mottagarna [130].

[128] T.ex. i en medlemsstat måste fakturan för yrkestjänster på det rättsliga området innehålla en text avsedd att dra uppmärksamheten till reklamationsreglerna.

[129] Rådets direktiv 2001/115/EG av den 20 december 2001 om ändring av direktiv 77/388/EEG i syfte att förenkla, modernisera och harmonisera kraven på fakturering när det gäller mervärdesskatt. EGT L 15,17.1.2002, s. 24-28.

[130] T.ex. i en medlemsstat tar bankerna betalt för mottagandet av överföringar till och med när avsändaren är villig att betala kostnaderna. I andra fall har bankerna vägrat inkassera på kundens konto de summor motsvarande vinster som dessa lagligen gjort i en annan medlemsstat med motiveringen att sådana insatser inte var tillåtna i deras egen medlemsstat. Se också rapporten till kommissionen "Etude sur les frais bancaires", IEIC, april 2000.

Att öppna ett konto i en bank i den medlemsstat där tjänsten skall tillhandahållas, vilket ofta är nödvändigt för att underlätta betalningar, är svårt, eftersom det är förenat med en anmälan om boende eller icke-boende, vilket i sin tur ger upphov till uppgifter om skatt och leder till väntetider och förvaltningsavgifter.

Bokföringsregler [131] motsvarar bl.a. kraven på skattekontroll och är just därför mycket olika från en medlemsstat till en annan. Redovisningshandlingarna skall förtecknas i förhållande till den nomenklatur som fastställts av varje medlemsstat, där företaget gör en momsdeklaration. Ett företag som är aktivt i flera medlemsstater måste således ha parallella bokföringssystem samtidigt som det säkerställer att företagets bokföring är sammanhållen på det hela taget .

[131] På försäkringsområdet föreskriver övervakningsmyndigheterna olika regler i fråga om bokföring och statistik vilket förhindrar användning av effektiva datasystem för bokföring.

(iii) Beskattning

Betalning och återbetalning av moms tillhör de vanligaste problemen inom ramen för gränsöverskridande tjänster. Den regel enligt vilken tjänster omfattas av moms i tjänsteleverantörens etableringsland har många undantag som leder till komplicerade situationer vid gränsöverskridande försäljning. Därav följer att många tjänsteleverantörer omfattas av momsbestämmelser i andra medlemsstater än den där de är etablerade.

De otympliga momsbestämmelserna [132] liksom de mycket stora skillnaderna (skattesats, klassifikationer, förfaranden eller momsformaliteter) förorsakar betydande problem. En flyttfirma t.ex. måste ha kontakt med de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat i vilken han erbjuder skattepliktiga tjänster och således begära ett momsnummer [133] i båda och betala moms enligt olika regler varje gång.

[132] Bestämmelsena studeras för närvarande av kommissionen som tänker lägga fram förslag om förenkling och modernisering. Undersökningen skall vara klar i början av 2003.

[133] Tiden för beviljande av ett momsnummer är från en vecka till sex månader beronde på medlemsstat.

Likaså när en resebyrå säljer hotellvistelser till andra byråer i en annan medlemsstat omfattas den av momsbestämmelser i den staten, vilket förorsakar många praktiska svårigheter.

Liknande problem har också angivits i samband med tjänster som gäller passagerartransporter, konferenstjänster och företagstjänster [134].

[134] T.ex. när ett tjänsteföretag fakturerar utgifter (management fees) till ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat för tjänster som levererats kommer enligt den klassificering som fastställts för denna typ av tjänster beskattningslandet att vara antingen det land där tjänsteleverantören är etablerad eller kundens etableringsland med risk för dubbeltaxering om dessa två kriterier tillämpas på samma tjänsteleverans.

Skattemyndigheternas överdrivna formalism har poängterats i många svar, såväl när det gäller form och antal deklarationer [135] som betalningsmedel [136].

[135] T.ex. accepterar inte vissa medlemsstater att de periodvisa momsdeklarationerna sker elektroniskt. När det gäller de samamnfattande deklarationerna accepterar en medlemsstat enbart en personligen överlämnad deklaration i pappersformat.

[136] Betalningarna sker oftast genom banköverföring. Vissa medlemsstater kräver ett konto i en lokal bank.

Återbetalningen av moms är särskilt långdragen och komplicerad vid gränsöverskridande transaktioner och kan i vissa medlemsstater ta flera månader, ibland flera år [137].

[137] Problemet skulle kunna lösas genom kommissionens förslag om avdragsrätt för mervärdesskatt KOM (1998) 377 slutlig, men medlemsstaterna har ännu inte kunnat enas om förslaget i rådet.

(iv) Återbetalning, bidrag eller stöd till mottagaren av tjänsten

Ett förhandstillstånd för återbetalning av läkaravgifter som uppkommit i en annan medlemsstat beviljas bara på vissa villkor av de nationella myndigheterna och kan avskräcka de socialförsäkrade från att vända sig till tjänsteleverantörer i en annan medlemsstat. En socialförsäkrad person som beslutar att av olika skäl (väntetider, ändring av bostad av privata skäl eller yrkesskäl [138]) bege sig till en annan medlemsstat än där han är försäkrad för en medicinsk behandling kommer vanligen inte att få någon ersättning [139].

[138] T.ex. återvände två pensionärer som var bosatta i en annan medlemsstat till sin urpsrungliga medlemsstat för att genomgå ett kirurgiskt ingrepp utan att ha fått tillstånd av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de vistades som vägrar att ersätta ingreppen.

[139] Se de utredningar som i detta avseende har utarbetats i undersökningen till kommissionen "Implications de la jurisprudence récente concernant la coordination des systèmes de protection contre le risque de maladie", Association Internationale de la Mutualité, maj 2000 och i den höga kommittén för hälsovård "The Internal Market and Health services", 17.12.2001.

Många patienter stöter på svårigheter när de begär att vårdkostnader från en annan medlemsstat skall återbetalas vare sig det avser läkarundersökning, tandvård, sjukhusbehandling, avgiftningsbehandling eller vattenkurer.

Lägre återbetalning än den som tillämpas i hemstaten för en behandling i en annan medlemsstat är också ett hinder för ett fritt tillhandahållande och utnyttjande av tjänster

Gynnsammare skattebehandling för tjänster som tagits emot av lokala tjänsteleverantörer är ett påtagligt om än inte diskriminerande hinder för tjänsteleveranser. I vissa medlemsstater t.ex. är bara yrkesutbildning i den berörda medlemsstaten avdragsgilla liksom livförsäkringar, tilläggsförsäkringar, pensionsfonder eller investeringsfonder som avtalats med lokala försäkringsbolag.

(v) Offentlig upphandling och koncessioner

Merparten av avtalen i offentlig upphandling [140] gäller t.ex. arkitekttjänster, tjänster rörande konstruktion eller infrastrukturer, avfallshantering samt allmänna transporter. Företagen kan stöta på en hel rad hinder då de ingår och genomför allmänna avtal och andra former av partnerskap.

[140] Här menas samtliga avtal i vid mening som kan ingås av en offentlig upphandlare (vare sig i traditionell form genom ett offentligt upphandlingsavtal, en koncession avseende arbete och tjänster ) genom vilket denne köper en tjänst eller överlämnar förvaltningen, helt eller delvis, av en tjänst till tredje part, för vilka denna tredje part tar på sig riskerna för exploateringen.

Genom begränsande metoder förbehålls tillträdet till vissa upphandlingar företag som är etablerade i upphandlarens medlemsstat, såsom privata överenskommelser eller förmånsrätter vid förfaranden i godo [141], vissa samtyckesförfaranden och vissa kvalifikationssystem. Dessa tillvägagångssätt leder till att utländska anbudsgivares deltagande och deras möjligheter att ta hem upphandlingen begränsas.

[141] T.ex. kan det handla om avtal som tilldelats på grundval av ett ömsesidigt förtroende (intuitu personae) med en lokal partner.

Några kommuner beslutar t.ex. att utan föregående konkurrensutsättning lägga ut hämtning och behandling av hushållsavfall eller behandling av avfallsvatten på entreprenad genom att anlita en privat eller statlig tredje parts tjänster eller genom att bevilja långvariga koncessioner som sedan förlängs.

Förfarandena för offentlig upphandling, komplexiteten, bristen på öppenhet hos vissa nationella regler för kontraktstilldelning under tröskelvärdena i gemenskapsdirektiven och myndigheternas tillvägagångssätt [142] har angivits som försvårande omständigheter för deltagande av och tilldelning av kontraktet till tjänsteleverantörer från andra medlemsstater.

[142] T.ex. bristande information till anbudsgivarna om de kriterier enligt vilka deras kompetens, anbudets kvalitet eller uppköparnas metoder i fråga om priset kommer att bedömas.

Vissa avtalsbestämmelser och villkor för genomförandet av upphandlingen gör det svårt för utländska tjänsteleverantörer att lämna in anbudet [143].

[143] Om exempelvis en genomförandeklausul tvingade företagen att anställa ett visst antal personer som deltar i nationella utbildningsprogram, skulle det blir svårare att anlita företag i andra medlemsstater som inte skulle kunna anställa personer vilka deltar i liknande utbildning i medlemsstaten för etableringen.

6. Svårigheter i fråga om kundtjänster

Perioden efter försäljningen av tjänsten kan leda till svårigheter såväl i förbindelsen kund/tjänsteleverantör som gentemot tredje part. Tjänsternas egenart jämfört med varor kan förklaras genom deras immateriella och komplexa karaktär. Detta ger t.ex. upphov till särskilda system för ansvar och yrkesförsäkring och komplicerar bevisföring och utredningar i händelse av tvister. Bristen på detaljhandlare eller återförsäljare som skulle kunna ta hand om kundservice utgör för övrigt ett särdrag.

(i) Tjänsteleverantörens yrkesansvar och yrkesförsäkring

Systemet för yrkesansvar varierar kraftigt mellan medlemsstaterna när det gäller många yrken, såsom externa revisorer, skatterådgivare och arkitekter [144]. Systemen för skadeståndsansvar är ofta specifika för vissa verksamheter och ibland kombineras de med de allmänna ordningarna, vilket kan leda till en omfattande juridisk komplexitet. Skillnaderna mellan medlemsstaterna kan framför allt röra möjligheten att begränsa ansvaret eller den maximala tid som ansvaret ifrågasätts.

[144] T.ex. hälsovårdspersonal, rättsyrken, auktoriserade revisiorer, konsulter, förvaltare av tillgångar, privata säkerhetstjänster, bemanningsföretag, konstruktörer, fastighetsförmedlare, bank- och försäkringstjänster, börsbolag samt transportörer..

Tjänsteverksamhet omfattas ofta av särskilda yrkesförsäkringssystem som införts genom lagstiftning, bestämmelser eller rekommendationer från yrkessammanslutningar som rör den obligatoriska försäkringen, det verksamhetsfält som skall försäkras, minimibelopp för täckning, inbegripet den grund på vilken det är beräknat [145] eller det bolag i vilket försäkringen skall tecknas. Dessa system kan kraftigt variera mellan medlemsstaterna.

[145] T.ex. omsättning eller antal delägare som var täckta..

T.ex. varierar minimitäckningen för försäkringar av externa revisorer beroende på medlemsstat mellan 70 000 euro och 4 090 385 euro [146].

[146] Se undersökningen för kommissionen "Systems of civil liability of statutory auditors in the context of a Single Market for auditing services in the European Union", Price Waterhouse Coopers, januari 2001.

Dessa skillnader kan leda till svårigheter vid gränsöverskridande tjänsteleveranser, därför att medlemsstaterna uppmuntras att antingen tvinga tjänsteleverantörer från andra medlemsstater [147] att använda deras försäkringssystem eller begära bevis på försäkringstäckningens likvärdighet i ursprungslandet vilket är omöjligt eller svårt att skaffa fram.

[147] T.ex. i en medlemsstat måste samtliga byggarbetsplatser, inbegripet av tjänsteleverantörer från andra medlemsstater, ta en försäkring som täcker en särskild garanti som inte finns i de övriga medlemsstaterna.

Vissa tjänsteverksamheter omfattas dessutom av särskilda finansiella garantisystem, såsom förvaltare av tillgångar eller fastighetsförmedlare. Det finns en kraftig skillnad mellan medlemsstaterna, eftersom samma verksamhet i vissa medlemsstater omfattas av kravet att avsätta ett minimalt garantibelopp eller ett minimalt aktiekapital medan det i andra medlemsstater inte finns något krav av denna typ. Beloppet och beräkningsmetoderna kan kraftigt variera.

Kontakten mellan dessa system för ansvar, yrkesförsäkring och garantibelopp är särskilt komplicerad, i synnerhet inom ramen för gränsöverskridande tjänster, t.ex. när risktäckningen i en medlemsstat bygger på ett finansgarantisystem och i den andra medlemsstaten på en obligatorisk yrkesförsäkring.

(ii) Indrivning av fordringar

Svårigheter att driva in fordringar [148] är ett problem som återkommer i många svar och som försvåras genom överdrivna gränsöverskridande betalningsfrister [149] : Ett antal företag utnyttjar betalningsförseningar som kredit på grund av den låga förseningsräntan och/eller de långa domstolsförfarandena. Vissa branschorganisationer kan också föreslå sina tjänster vid sena betalningar av de nationella offentliga myndigheterna men denna möjlighet är inte öppen för tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater. En särskild svårighet rör användning av skuldindrivningsföretag och skydd av fordringsägarnas rättigheter i händelse av konkurs i en annan medlemsstat.

[148] Framför allt absolut nödvändigt med en rättskonsult på platsen.

[149] Se meddelandet från kommissionen "Rapport de la Commission sur les délais de paiement dans les transactions commerciales" EGT C 216, 17.7.1997 och kommissionens rapport " Construire une Europe entrepreneuriale - Les activités de l'Union en faveur des petites et moyennes entreprises (PME)", KOM/2001/0098 slutlig. I denna rapport anges att "sena betalningar är orsaken till en av fyra konkurser. I undersökningar visas att över 20 % av de europeiska företagen skulle exportera mer om de kunde få kortare betalningstider av sina utländska kunder. Små och medelstora företag drabbas särskilt av de sena betalningarna, 3.7.

Ett företag kan inte använda sin vanliga inkassobyrå om den inte är etablerad i andra medlemsstater: formaliteterna för godkännande av indrivningsorgan skiljer sig mellan staterna och ibland till och med mellan regionerna; juridiskt bistånd kan vara förbehållen de juridiska yrkena och bestridandet av kostnader i samband med indrivningen är inte alltid gäldenärens ansvar.

(iii) Kundtjänst

Anordnande av gränsöverskridande kundtjänst kan visa sig svårare, för särskilda tekniska problem kan uppstå [150], eller juridiska problem, i synnerhet eftersom det ofta krävs en personlig insats av tjänsteleverantören och/eller utstationering av anställda. I sådana fall kan det bli problem med kundtjänsten, vilket leder till att tjänsteleverantören eller personalen måste bege sig till en annan medlemsstat. En montör av värmepannor t.ex. som hade installerat en värmepanna i en annan medlemsstat och ville göra en reparation mötte ovanstående problem [151].

[150] T.ex. ett gratis anropsnummer till servicetjänster är inte tillgängligt utanför ursprungslandet.

[151] T.ex. för en underhållstjänst avseende en hiss måste en hel rad administrativa åtgärder rörande förflyttade anställda genomföras (uppgifter om de anställda, arbetstider, intyg om lönebetalningar, översättningar, anslutning till en läkartjänst, plan och säkerhetsregister för byggarbetsplatsen etc.).

Olika garantibestämmelser kan utgöra ett annat gränsöverskridande hinder för viss tjänsteverksamhet. I en del svar påpekas svårigheter inom konstruktionssektorn på grund av tillämpningen av det obligatoriska garantisystemet i den medlemsstat till vilken tjänsten levererades.

(iv) Rättsliga åtgärder

Osäkerheten om rättsliga förfaranden, kostnaderna och förfarandenas längd eller också svårigheten att utnyttja tjänster eller experter från andra medlemsstater när det gäller gränsöverskridande rättsliga åtgärder har påpekats. Det framgår av svaren att de företag som tvingades delta i ett rättsligt förfarande utanför sitt ursprungsland hade intryck av att de kände sig missgynnade jämfört med den motsatta sidan, vars sakfråga sades ha upplevts positivare av de nationella rättsmyndigheterna.

B. Icke-rättsliga hinder

1. Svårigheter avseende brist på information

Svårigheten att få information om de övriga medlemsstaternas regler är ett av de återkommande problemen i svaren. Frågan rör både tjänsteleverantörerna och konsumenterna och det anses att det har en speciellt avskräckande effekt på gränsöverskridande verksamhet. Ett annat problem som framkommer av samrådet är den låga kunskapsnivån om de möjligheter som erbjuds genom den inre marknaden och om de rättigheter för medborgarna och företagen som följer av en fri etablering och ett fritt tillhandahållande av tjänster i enlighet med EG-fördraget.

(i) Brist på information om gällande regler

Bristen på information om tillämpliga nationella regler och deras tolkning tar sig olika uttryck och återkommer i samtliga etapper i tjänsteverksamheten. Svaren har gett många exempel, bland dessa finns bristen på information om tillståndssystemen (inbegripet när det gäller stadsplanering) och kraven på kvalifikationer och andra villkor som är förenade med det, arbetsrätt, tekniska standarder för utrustning och material som används av tjänsteleverantörerna eller reglerna för marknadskommunikation, försäljning på Internet, skattesystem samt avtal. Särskilda svårigheter uppstår på de områden där frågor väcks om tolkning av de nationella föreskrifter som härrör från föga tydlig, inkonsekvent och oförutsägbar nationell rättspraxis [152].

[152] Det har också angetts att det ofta var omöjligt att få ett klargörande från sina egna myndigheter avseende tillämpningen av föreskrifterna i den övriga medlemsstaterna.

Brist på kunskap om behöriga myndigheter, förfaranden och formaliteter hindrar tillhandahållandet av tjänster över gränserna. Bristen på information och öppenhet utgör särskilt ett problem för identifikation av de olika behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat för att få nödvändiga formulär och förståelse för förfarandena. I några svar påpekas att myndigheterna ibland har lämnat motstridig information. Det antyds också att det inte finns något större samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter. Det har också betonats att de nödvändiga formulären inte finns tillgängliga på Internet.

(ii) Brist på kunskap om principerna för den inre marknaden

Svaren från samrådet antyder att företagen och konsumenterna inte ofta känner till sina rättigheter i fråga om tillhandahållande och mottagande av tjänster och att ytterligare informationer måste lämnas om fritt tillhandahållande av tjänster och fri etablering samt om den inre marknaden i allmänhet. Hos de små och medelstora företagen kommer det till uttryck genom den strukturella bristen på tillgängliga resurser för övervakning och tolkning av juridisk information. Detta begränsar på samtliga nivåer de enskildas och företagens ansatser, i synnerhet små och medelstora företag, att ta emot de möjligheter som erbjuds genom den inre marknaden och tänka europeiskt.

Rätten att protestera mot icke-diskriminerande åtgärder verkar vara underskattad och många tjänsteleverantörer tror alltjämt att det bara är diskriminering som är förbjuden på den inre marknaden (eller med andra ord, att enbart regeln om nationell behandling skulle tillämpas). De verkar veta föga om domstolens rättspraxis, enligt vilken fritt tillhandahållande av tjänster och fri etablering inte bara förbjuder diskriminerande åtgärder utan också icke-diskriminerande åtgärder som kan hindra, störa eller göra verksamhetsutövandet mellan medlemsstaterna mindre intressant. I några svar påpekas ibland att även om företag hade mött störningar eller komplikationer på vissa områden omfattades lokala företag och utländska företag av samma regler. Dessa regler borde följaktligen anses som de gällande villkoren för verksamhet i landet i fråga och respekteras därefter.

Rätten att ifrågasätta proportionaliteten är också föga förstådd. Till och med där det angavs i svaren att det fanns svårigheter ifrågasattes sällan proportionaliteten för åtgärden i fråga. Det antyder en brist på kunskap om att en åtgärd, till och med motiverad av att skydda ett väsentligt mål i allmänhetens intresse (t.ex. allmän säkerhet) inte får leda till en dubblering av de krav som redan finns i den ursprungliga medlemsstaten och skall vara proportionerade, det vill säga kunna uppnå det avsedda målet och inte gå utöver det som är strängt nödvändig för att nå det.

Rätten att ta emot tjänster verkar vara underskattad såsom princip och mottagarna av tjänster, främst konsumenterna (t.ex. turister eller patienter), är ofta ovetande om att fördraget också ger dem rätt att motta tjänster utan begränsning. Det inbegriper rätten att resa till en annan medlemsstat och motta tjänster på samma villkor som nationella medborgare. Behovet av information till konsumenterna har också nämnts vid samrådet. Det har antytts att konsumenterna behöver få information om tjänster i de övriga medlemsstaterna beträffande kvalitet, förutsättningar och pris så att de är insatta i vilka tjänster som bjuds ut och om sina rättigheter. Det skulle öka deras förtroende för inköp av gränsöverskridande tjänster [153].

[153] Se redan nämnda "Rapport franco-anglais".

2. Svårigheter av kulturell och språklig natur

Frågan om kulturella gränser, i synnerhet när det gäller språk, återkom ständigt under samrådet. Många företag, främst bland de små och medelstora, ser språken som en viktig begränsning för att sälja på olika marknader och några anser att de hämmar tjänsteleverantörerna i mycket högre grad än varuproducenterna. Man måste dock göra en skillnad mellan, å ena sidan, hinder som ofta beskrivs som kulturella men som i verkligheten direkt eller indirekt härrör från olika nationella rättsliga ramar och, å andra sidan, andra svårigheter som kommer från konsumenternas preferenser och marknadsvillkoren.

(i) Gränser i samband med olika rättsliga ramar

Språksvårigheter vid tjänsteleverantörens förbindelser med myndigheterna beskrivs ibland som "kulturella" medan de också beror på juridiska och administrativa krav. T.ex. betonas i vissa svar de svårigheter som härrör från att det lokala språket används vid kontakterna med myndigheterna och angav som hinder nödvändigheten att ofta överlämna en översättning av handlingarna som gjorts av en auktoriserad översättare och certifierade av en notarie. Det upplevdes som särskilt frustrerande när förfarandena hade införts för att genomföra kontroller som redan hade gjorts i en eller flera medlemsstater.

Kulturella svårigheter förenade med skilda administrativa tillvägagångssätt angavs i många svar. I synnerhet små och medelstora företag tycker att det är svårt att förstå hur man skall gå till väga med de nationella myndigheterna i andra medlemsstater och befinner sig ofta i situationen att de inleder ett tillståndsförfarande utan att veta hur eller när förfarandet kommer att avslutas och hur mycket det kommer att kosta.

(ii) Gränser förbundna med olika marknadsvillkor

Handelsmetoder och konsumtionsvanor, inbegripet språk kan leda till svårigheter på grund av att man måste kunna språket, känna till lokala värderingar och seder och bruk i ett bestämt land eller en bestämd region. Trots att detta slags svårigheter ofta nämns i svaren, verkar man acceptera dem som en del av affärsverkligheten eftersom sådana faktorer måste beaktas oavsett plats för verksamheten och till och med på hemmamarknaden [154]. De inbakade kostnaderna för att övervinna de språkliga gränserna kan dock göra de gränsöverskridande tjänsterna mindre intressant.

[154] Försäljningsmetoderna varierar beroende på marknaderna och konsumenterna utgör sällan en enhetlig grupp i en stat eller ens i ett område, trots att de kan identifieras såsom särskilda grupper enligt, t.ex. ålder, utbildningsnivå eller språk.

Företagen tänker fortfarande nationellt och överväger ofta inte ens att utveckla sina verksamhet utanför gränserna, även om deras tjänster inte är speciellt anpassade för hemmamarknaden och potentiellt skulle kunna exporteras. Detta gäller särskilt små och medelstora företag. Brist på förtroende och ett naturligt motstånd mot att hantera vanor i andra medlemsstater anges i vissa svar såsom kulturella hinder. Såsom vissa företag betonade finns det fortfarande en brist på europeisk medvetenhet och en reflex som får dem att tänka europeiskt.

II. Gemensamma kännetecken för de juridiska hindren

De svårigheter som påverkar funktionen hos den inre marknaden för tjänster kan förefalla olikartade, men de har många gemensamma drag.

A. Hindren är föränderliga

Inventeringen av svårigheterna visar att undanröjandet av den diskriminering som avsågs i 1962 års allmänna program och undanröjandet av de fysiska, tekniska och skattemässiga hinder som avsågs i 1985 års vitbok till viss del har kommit att uppvägas på tjänsteområdet genom framväxten av nya, juridiska hinder eller genom ökande inverkan av hinder som fanns redan tidigare, men vilkas effekter bara gradvis har visat sig i takt med att handeln mellan medlemsstaterna har utvecklats.

Denna dynamik i hindren visar sig i reglernas innehåll, som ständigt måste anpassas med anledning av differentiering och innovation inom tjänsteverksamheterna - något som förklaras mer ingående i tredje delen av rapporten.

De juridiska hindren visar sig i den form de uppträder. Många av de kartlagda svårigheterna har nämligen det gemensamt att deras ursprung inte står att finna i nationell lagstiftning utan i andra former av åtgärder och regler, en kategori vars konsekvenser för den inre marknaden framträder allt tydligare.

1. Myndigheternas praxis

Av många kartlagda svårigheter framgår det att hindren inte längre härrör från ordalydelsen i de juridiska texterna utan från vissa myndigheters agerande eller från det sätt på vilket administrativa förfaranden utformas eller genomförs, bl.a. med användning av cirkulär eller handböcker. Två typer av problem förtjänar dock att särskilt framhållas.

Att en myndighet kan besluta efter eget gottfinnande inom ramen för ett tillståndssystem ligger till grund för många svårigheter, eftersom det då blir omöjligt att förutse vilket beslut myndigheten kan komma att fatta i ett ärende och eftersom myndigheten under sken av opartiskhet kan fatta beslut till nackdel för tjänsteleverantörer från andra medlemsstater.

Exempel:

- Enligt vissa regler för distributionstjänster skall beslut om etableringstillstånd fattas på grundval av allmänna socioekonomiska kriterier som exempelvis behoven med tanke på befintliga näringsidkare. Det förekommer också att organ bestående av konkurrerande aktörer som redan är etablerade i det berörda området medverkar under tillståndsprocessen. Kriterier av detta slag - som finns även i andra sektorer, bl.a. för hotell och arbetsförmedlare - ger de behöriga myndigheterna stort utrymme för egna bedömningar och innebär att redan etablerade aktörer har en fördel framför nykomlingar, även om detta är mindre tydligt än när det finns öppet diskriminerande regler.

- I ett fall har man, sedan kommissionen inlett ett överträdelseförfarande, ersatt diskriminerande lagstiftning om tjänster för anordnande av mässor och utställningar med ett system där tillstånd meddelas på grundval av ett antal allmänna kriterier och regionala tillämpningsåtgärder som - i praktiken - ger de berörda myndigheterna möjlighet att fatta beslut som diskriminerar aktörer från andra EU-länder.

Överdriven formalism, långa handläggningstider, höga handläggningskostnader och bristande insyn och öppenhet är aspekter som har framhållits i många svar. Omfattande formaliteter och förfaranden, i kombination med en brist på insyn och en ibland alltför nitisk tillämpning av reglerna, kan ha en särskilt stark avskräckande effekt på tjänsteleverantörer från andra medlemsstater, eftersom dessa inte är bekanta med de andra ländernas förvaltningskultur.

Exempel:

- Ibland kräver en myndighet att få ett intyg som inte existerar i tjänsteleverantörens hemland eller att översättningar skall styrkas av en översättare som är auktoriserad i det land där tjänsterna skall levereras. För att få ett visst intyg kan chefen för ett byggföretag vara tvungen att personligen infinna sig hos branschorganisationen i det land där byggprojektet skall genomföras. I praktiken är alla dessa krav uppenbart lättare att uppfylla för ett inhemskt tjänsteföretag än för ett tjänsteföretag från ett annan medlemsstat.

- När det gäller tull har en del svar visat att fördelarna med avskaffandet av tullavgifter i någon mån verkar vara mindre än de borde vara, på grund av att vissa komplicerade tullformaliteter finns kvar och får konsekvenser för transporttjänster [155].

[155] Det finns exempelvis uppgifter om problem med anknytning till att olika medlemsstater, och till och med olika myndigheter i samma land, tolkar tullkodexen på olika sätt, vilket resulterar i ytterligare förfaranden och bördor för transportföretagen och dessas kunder.

Hur omfattande denna typ av problem är framgår av att domstolen på senare år vid flera tillfällen har fått yttra sig över sådan ny praxis i fråga om såväl myndigheters beslut efter eget gottfinnande [156] som ytterst komplicerade och kostsamma tillståndsförfaranden [157]. Initiativ har tagits för att förenkla de administrativa förfarandena på nationell nivå och EU-nivå, bl.a. som uppföljning av rapporten från Mandelkern-gruppen [158].

[156] Dom av den 20 februari 2001, Analir, mål C-205/99; dom av den 12 juli 2001, Smits och Peerbooms, mål C-157/99; dom av den 15 januari 2002, kommissionen mot Italien, mål C-439/99; dom av den 22 januari 2002, Canal Satélite Digital SL, mål C-390/99.

[157] Se i synnerhet EG-domstolens dom av den 3 oktober 2000, Corsten, mål C-58/98.

[158] Slutrapport från den rådgivande arbetsgruppen på hög nivå med Dieudonné Mandelkern som ordförande, framlagd den 13 november 2001.

2. Regionaliseringen av hindren

Inventeringen av svårigheterna visar att juridiska hinder oftast uppträder med anknytning till regler och praxis på lokal eller regional nivå. Det kan röra sig antingen om nya hinder med koppling till de decentraliserings-, federaliserings- eller regionaliseringstendenser som under de senaste decennierna funnits i flera medlemsstater, eller också om hinder som har funnits länge men vilkas effekter har börjat märkas i takt med att de övriga hindren på nationell nivå (diskriminering samt fysiska, tekniska och skattemässiga hinder) har undanröjts.

Lokala och regionala myndigheter spelar en viktig roll i regleringen av tjänsteverksamheter, antingen genom att de har rätt att själva fastställa regler eller genom att de har rätt att besluta om den lokala tillämpningen av nationella regler. Regionernas intresse och aktiva roll för utvecklingen av tjänsteekonomin bekräftas av det tydliga stöd som Regionkommittén gav kommissionens meddelande "En strategi för tjänster på den inre marknaden". Kommittén framhöll bl.a. att små och medelstora regionala företag måste kunna vara verksamma på den inre marknaden och utnyttja den moderna tekniken på bästa sätt [159]. Inventeringen av svårigheterna har emellertid visat att man på regional nivå i vissa fall inte är tillräckligt medveten om kraven för att den inre marknaden skall kunna fungera, vilket kan resultera i svårigheter för tjänsteleverantörer från andra medlemsstater. Om en tjänsteleverantör från en annan medlemsstat vill utveckla sin verksamhet inte bara i en region utan inom hela landet, måste han iaktta en rad olika förfaranden, följa olika specifika regler och ha kontakter med ett stort antal regionala och lokala myndigheter. Detta kan bli både mer komplicerat och mer kostsamt än för en inhemsk aktör, som har lättare att anpassa sig.

[159] Regionkommitténs yttrande, op. cit.; se särskilt punkterna 10, 14, 16 och 27.

Exempel:

- I en medlemsstat omfattas vissa tjänsteverksamheter, bl.a. indrivning av fordringar, av ett system där tillstånd ges för enskilda provinser, vilket innebär att det för täckning av hela landet behövs över hundra tillstånd från olika myndigheter.

- I vissa medlemsstater fastställer de lokala myndigheterna, på grundval av sina egna kriterier, förteckningar över de sevärdheter som bara får besökas i sällskap med en lokalt godkänd guide. Eftersom det inte finns någon förteckning som omfattar hela landet ställs turistguider och resebyråer i andra medlemsstater inför en mångfald lokala förteckningar som kan omfatta såväl museer och enskilda arkeologiska minnesmärken som hela städer eller turistområden.

- Etableringen av distributionsföretag, hotell och restauranger påverkas i särskilt hög grad av denna regionalisering av de juridiska hindren, eftersom tillståndskriterierna (även i fråga om stadsplanering) i flera medlemsstater fastställs och/eller tillämpas på lokal eller regional nivå.

- I en medlemsstat har många kommuner infört en avgift för satellitmottagare, vilket gör det dyrare för konsumenterna att ta emot i synnerhet TV-kanaler från de andra medlemsstaterna, bl.a. för invånare med utländskt ursprung.

Denna tendens till regionalisering av hindren illustreras av domstolens dom [160] nyligen i ett mål som rörde i vilken mån fjorton olika regionala bestämmelser från sex regioner i en och samma medlemsstat, vilka i de flesta fallen hade införts på 1980-talet, var förenliga med principerna om fri rörlighet för tjänster och fri etableringsrätt.

[160] Dom av den 15 januari 2002, kommissionen mot Italien, mål C-439/99.

3. Genomförandet av gemenskapens rättsakter

Mot bakgrund av sekundärrättens successiva utveckling under de gångna tjugo åren kan det noteras att ett antal av de svårigheter som nämnts under samrådet har direkt anknytning till gemenskapens regelverk.

Problem med otillräcklig tillämpning av direktiv ligger bakom flera av de svårigheter som tagits upp. Sådana problem kan bl.a. hänga samman med att vissa direktiv innehåller bestämmelser som ger medlemsstaterna alltför stort manöverutrymme, som medger att undantag beviljas eller innehåller bara frivilliga krav, eller som kräver endast en minimal harmonisering, varvid medlemsstaterna får anta nationella regler som är strängare [161]. Kommissionen har redan framhållit vilka negativa konsekvenser den sistnämnda typen av bestämmelser kan få [162], och domstolen har sett sig föranledd att begränsa det missbruk av sådana bestämmelser som vissa medlemsstater gjort sig skyldiga till [163].

[161] Se även "Report of the Business Environment Simplification Task Force - Best", op. cit., sidan 61.

[162] Sådana bestämmelser finns i vissa direktiv om konsumentskydd; se "Grönbok om konsumentskyddet inom Europeiska unionen", KOM (2001) 531 slutlig, avsnitt 2.3.

[163] Dom av den 1 december 1998, Ambry, mål C-410/96.

Bl.a. följande har tagits upp i svaren:

- Direktiven om försäkringar, bl.a. den mycket skiljaktiga tillämpningen av värdmedlemsstaternas möjlighet att vidta åtgärder för att skydda det allmänna bästa [164].

[164] Dessa svårigheter förklaras i kommissionens meddelande "Friheten att tillhandahålla tjänster och det allmänna bästa inom försäkringsbranschen", KOM (1999) 5046.

- Direktiven om beskattning, i synnerhet det sjätte momsdirektivet [165].

[165] Se "Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet - Strategi för förbättring av mervärdesskattesystemets funktion inom ramen för den inre marknaden", KOM (2000) 348 slutlig.

- Direktivet om avfallstransporter, vars system för registrering eller tillstånd har tillämpats på olika sätt, något som i praktiken gör det till ett synnerligen komplicerat företag att transportera avfall över gränserna mellan fyra intilliggande länder [166].

[166] Se Storhertigdömet Luxemburgs handelskammares analys "Les autorisations de transport et de négoce de déchets en Saar-Lor-Lux", T. Theves.

Frågor om genomförandet av principen om fri rörlighet för tjänster via sekundärrätten har också påtalats i några fall [167]. Det bör noteras att domstolen i denna typ av situationer, bl.a. i fråga om hälsovårdstjänster, på senare år har hänvisat till fördragets princip om fritt tillhandahållande av tjänster snarare än till någon sekundär rättsakt [168].

[167] T.ex. inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997 s. 1) i synnerhet då det gäller utstationering under kort tid.

[168] I en rad principiellt viktiga domar (28 april 1998, Kohll, C-158/96; 12 juli 2001, Smits och Peerbooms, C-157/99; 12 juli 2001, Vanbraekel, C-368/98) har EG-domstolen slagit fast att patienter oberoende av den ovan nämnda förordning nr 1408/71 har rätt till ersättning för kostnader avseende hälsovårdstjänster som tillhandahållits i en annan medlemsstat. När det gäller utstationering av arbetstagare har EG-domstolen på grundval av tillämpningen av artikel 49 EG sett sig föranlåten att erinra om behovet av att bedöma i vilken mån det är nödvändigt och proportionerligt att tillämpa en nationell regel innebärande krav att betala minimilön på ett tjänsteföretag från en annan medlemsstat vars anställda är verksamma i flera länder (EG-domstolens dom av den 15 mars 2001, Mazzoleni, mål C-165/98; se även dom av den 25 oktober 2001, Finalarte, mål C-49/98, och dom av den 24 januari 2002, Portugaia Construções, mål C-164/99).

Exempelvis har medlemsstaternas tolkning av tillämpningsbestämmelserna i förordning 1408/71 [169] vållat svårigheter för mottagare av hälsovårdstjänster som velat ha ersättning för kostnader för vård som de fått i en annan medlemsstat [170].

[169] Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (op. cit.).

[170] Se studien för kommissionens räkning "Implications de la jurisprudence récente concernant la coordination des systèmes de protection contre le risque de maladie", op. cit.

Då det gäller avtalsrätt har kommissionen [171] och de tillfrågade parterna [172] påtalat problem med samstämmighet och enhetlig tillämpning av sekundärrätten. Problemen med samstämmighet gäller t.ex. likartade situationer som behandlas olika i flera rättsakter. Att det i sekundärrätten saknas enhetliga definitioner för begrepp som "skada" och "avtal" kan skapa problem med en enhetlig tillämpning i medlemsstaterna. Problem kan också uppstå då rättsakterna införlivas med medlemsstaternas lagstiftning som hänvisar till olika generella regler som är specifika för deras rättsordning.

[171] Se kommissinens meddelande till Europaparlamentet och rådet om europeisk avtalsrätt, KOM (2001) 398 slutlig, 11.7.2001, s. 11-12.

[172] Se kommissionens sammanfattning av resultaten av samrådet under http://europa.eu.int/comm/consumers/policy/developments/contract_law/index_fr.html

I vissa direktiv definieras t.ex. begreppet "skada" olika. I andra däremot används det utan att någon definition ges [173].

[173] Exempelvis har begreppet "skada" i direktivet om paketresor (där det saknas en definition av detta begrepp) av EG-domstolen tolkats bara mot bakgrund av detta direktiv, medan generaladvokaten hade föreslagit en tolkning med stöd av andra rättsakter.

4. Kollektiva regler som inte är statliga

Ett antal av de konstaterade svårigheterna härrör inte från regler som utfärdats av myndigheterna utan i stället från skillnader mellan regler som antagits av icke-offentliga enheter i en medlemsstat, exempelvis yrkessammanslutningar, idrottsförbund, företrädare för arbetsmarknadens parter som utformar kollektivavtal och olika intressenter eller grupper som utarbetar uppförandekodexar eller kollektiva regler [174].

[174] EG-domstolen har uttalat sig om kollektiva regler. Den första domen föll redan 1974 (Walrave, mål 36-74, punkt 18), men på senare år har domstolen i flera mål sett sig föranlåten att tillämpa sin rättspraxis från den domen (dom av den 15 december 1995, Bosman, mål C-415/93, punkt 83, och dom av den 11 april 2000, Deliège, målen C-51/96 och C-191/97, punkt 47), bl.a. på ett advokatsamfunds regler (dom av den 19 februari 2002, Wouters, mål C-309/99).

Tjänsteverksamheterna berörs i särskilt hög grad av sådana skillnader eftersom de reglerade yrkena traditionellt regleras av yrkessammanslutningar på nationell nivå. Uppförandekodexar tenderar att bli allt vanligare på andra områden, exempelvis informationssamhällets tjänster, och den pågående debatten om nya styrningsformer skulle kunna leda till en ökad användning av sådana kodexar liksom av samreglering och andra avtalsmässiga former för reglering av ekonomisk verksamhet.

Exempel: Svårigheter för yrkesutövare från de andra medlemsstaterna som önskar etablera sig i det aktuella landet och där tillhandahålla tjänster kan bli följden av regler som antagits av vissa branschorganisationer. Genom reglerna införs kvantitativa restriktioner för tillträdet till yrket eller restriktioner för de tjänster som kan erbjudas.

5. Aktörernas agerande

Enskilda aktörer kan agera på ett sådant sätt att deras verksamheter eller deras priser och försäljningsvillkor begränsas till delar av den inre marknaden. I synnerhet kan det handla om att en aktör vägrar sälja till kunder från andra medlemsstater enbart av det skälet att de inte är bosatta i samma land som aktören. Ett sådant agerande är till förfång för de tjänsteanvändare som vill köpa tjänster av företag i andra medlemsstater, och i synnerhet för konsumenterna. Ibland kan orsaken till agerandet vara att de juridiska gränserna medför att vissa gränsöverskridande verksamheter är förenade med mycket stora risker. I vissa fall, då dessa risker är relativt små, handlar det emellertid snarare om en affärsmässig önskan att dela upp den inre marknaden i flera nationella marknader [175].

[175] Ett beteende av denna typ skall visserligen bedömas enligt konkurrensreglerna, men EG-domstolen har redan markerat att det är möjligt att göra en bedömning av om ett beteende av denna typ är förenligt med den inre marknadens friheter (dom av den 8 juni 2000, Angonese, mål C-281/98, avseende artikel 39 CE; se även dom av den 13 december 1984, Haug-Adrion, mål C-251/83, avseende om avtalsbestämmelser i de allmänna villkoren i ett försäkringsavtal var förenliga med artikel 59 i EG-fördraget).

Exempelvis har en medlemsstat lämnat in ett specifikt svar där den framhåller att dess medborgare inte kan titta på krypterade TV-kanaler som är tillgängliga i andra medlemsstater eftersom kanaloperatörerna vägrar att sälja eller hyra ut dekodrar till personer som inte är bosatta i de länder där kanalerna utbjuds.

B. Hindren har horisontell karaktär

Analysen av de olika juridiska hinder som kartlagts visar att en stor del av dem är gemensamma för många inbördes mycket olika områden eller verksamhetssektorer. Tre typer av horisontella problem kan urskiljas.

1. Samma system i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster tillämpas

Ett stort antal tjänsteverksamheter ställs inför samma problem: den medlemsstat där mottagaren av tjänsten finns behandlar tjänsteföretaget som om det vore etablerat på dess territorium och tillämpar således sina rättsliga regler fullt ut.

Exempel:

En patentbyrå som emellanåt utför tjänster i en annan medlemsstat är skyldig att skaffa tillstånd från den medlemsstaten, att uppfylla de krav på yrkeskompetens som gäller där och att registrera sig i ett särskilt register. En landskapsarkitekt som under en kortare tid utför en tjänst i en annan medlemsstat är skyldig att vara medlem i det landets nationella sammanslutning och att uppfylla alla yrkesrelaterade regler som gäller där.

Inventeringen av svårigheterna, i synnerhet med anknytning till den etapp som avser distribution av tjänster (etapp 4 i den ekonomiska kedjan), visar att denna typ av problem kan uppträda i olika former. Det kan röra sig om följande:

- En skyldighet att vara etablerad i det land där tjänsten utförs, varvid etablering medför att aktören omfattas av samtliga regler i det landet.

- Ett system med krav på tillstånd från (eller registrering hos) en myndighet i det land där tjänsten utförs, varvid det för tillstånd krävs att aktören uppfyller alla eller vissa av landets regler.

- Systematisk tillämpning på aktörerna av reglerna i det land där tjänsten utförs (oberoende av om det finns en etableringsskyldighet eller ett tillståndssystem).

I alla dessa fall är syftet detsamma: att se till att de tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater befinner sig i samma situation som de tjänsteleverantörer som är etablerade i den berörda medlemsstaten, så att man systematiskt kan tillämpa detta lands regler på dem. Detta tillvägagångssätt, som strider mot EG-domstolens rättspraxis [176], innebär att man inskränker principen om fri rörlighet för tjänster till enbart en skyldighet att inte diskriminera.

[176] "En medlemsstat får inte uppställa som krav för tillhandahållandet av tjänster inom dess territorium att samtliga villkor för etablering skall vara uppfyllda, eftersom detta riskerar att göra de bestämmelser i fördraget som syftar just till att garantera ett fritt tillhandahållande av tjänster helt verkningslösa.", dom av den 25 juli 1991, Säger, mål C-76/90, punkt 13. [Domen finns inte på svenska.]

2. Rätten att fritt etablera sig och rätten att fritt tillhandahålla tjänster omges av osäkerhet om vilka regler som gäller

För många olika typer av gränsöverskridande tjänster gäller att det är mycket osäkert om de är lagliga, eftersom detta avgörs från fall till fall av de nationella myndigheterna i det land där den berörde aktören vill utveckla sin verksamhet. Denna rättsosäkerhet tar sig två huvudsakliga former:

- De nationella reglerna är ofta vaga eller tvetydiga när det gäller i vilken mån de skall tillämpas på tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat. I många fall anges det inte uttryckligen i de regler som medför skyldigheter för tjänsteleverantörer vilket reglernas geografiska tillämpningsområde är. Detta är särskilt vanligt i regler som uteslutande avser tjänsteleverantörer som är etablerade inom den berörda medlemsstatens territorium. Sådana omständigheter ger de nationella myndigheterna stort tolkningsutrymme och gör tjänsteföretagen benägna att be om specifik juridisk assistans och förtydliganden, eller till och med klartecken, från de nationella myndigheterna.

Problem av denna typ fanns exempelvis i ganska många utkast till nationella lagar om informationssamhällets tjänster som under 2001 anmäldes [177] till kommissionen.

[177] Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter, EGT L 217, 5.8.1998, sidan 18.

- Vissa nationella regler innebär att det för tillhandahållandet av tjänster eller utövandet av etableringsrätten systematiskt ställs krav på att vissa kriterier skall vara uppfyllda. Bedömningen av detta görs från fall till fall av myndigheterna, och resultatet är svårt att förutsäga.

Exempelvis får man i en medlemsstat inte anlita ett analyslaboratorium i en annan medlemsstat annat än om den berörda typen av analys "inte kan utföras" inom det egna territoriet. Det kan också röra sig om kriterier som "effekterna på den befintliga handeln" (distributionstjänster), "behovet av förmedling" (tjänster som utförs av agenturer för förmedling av artister), "det allmänna bästa" (finansiella tjänster) och "duglighet" eller "likvärdighet" (de reglerade yrkena).

I praktiken medför denna osäkerhet att rollerna blir ombytta: En aktör som vill tillhandahålla sin tjänst i en annan medlemsstat hamnar i den paradoxala situationen att han själv måste kräva att principerna om fri rörlighet för tjänster och fri etableringsrätt skall tillämpas och anföra skäl till stöd för detta krav. Normalt är det, i enlighet med EG-domstolens rättspraxis, tvärtom den nationella myndigheten som måste motivera varför den avviker från dessa principer - och den får inte under några omständigheter avvika från dem på ett generellt och systematiskt sätt [178].

[178] Samrådet visade att sådana ombytta roller förekommer även i samband med tillämpningen av direktiven om försäkringar: dessa direktiv ger värdmedlemsstaten möjlighet att i vissa fall tillämpa sina regler bara om de är nödvändiga för det allmänna bästa, men vissa medlemsstater anmäler till myndigheterna i ursprungslandet en lång, generell lista över regler som systematiskt måste följas av ett tjänsteföretag som är etablerat inom det sistnämnda landets territorium. Se meddelandet "Friheten att tillhandahålla tjänster och det allmänna bästa inom försäkringsbranschen", op. cit.

3. Krav av samma typ ställs på olika områden

Analysen av de inkomna svaren visar att vissa typer av hinder finns inom ett stort antal tjänstesektorer eller tjänsteverksamheter (även om de kan variera med avseende på detaljer). Detta gäller i synnerhet följande: system med krav på tillstånd från, deklarationer till och registrering eller inskrivning hos en yrkessammanslutning eller branschorganisation, kvantitativa begränsningar (hinder för antalet aktörer i en bransch, kvoter, gränser för lokalyta m.m.), geografiska begränsningar för tjänsteverksamheten, regler avseende utstationering av arbetstagare inom ramen för utförandet av tjänster i andra medlemsstater, regler avseende verksamheter som inbegriper flera yrkeskategorier, förbud mot eller begränsningar för marknadskommunikation, regler för prisbildning, regler för yrkesverksammas skadeståndsansvar, ansvarsförsäkring och ingående av borgen eller ställande av säkerhet, vissa aspekter av de avtalsrättsliga reglerna, indrivning av fordringar samt skatteregler.

C. Hindren har samma ursprung

De juridiska hindren kan te sig olikartade, men de bakomliggande orsakerna är mycket ofta desamma. Det finns tre möjliga förklaringarna till hur hindren uppkommer.

1. Medlemsstaterna litar inte tillräckligt på varandra

Huvudorsaken till ett stort antal av de kartlagda svårigheterna är att vissa myndigheter inte litar på kvaliteten hos de andra medlemsstaternas rättssystem.

Att man systematiskt tillämpar de regler som gäller i det land där tjänsten utförs, att man motiverar hinder enbart genom hänvisning till "det allmänna bästa" utan att kontrollera vare sig om det finns ett likvärdigt skydd i tjänsteföretagets hemland eller om begränsningen är proportionerlig, att man använder samma system för aktörer från EU som för "utländska" aktörer från länder utanför unionen, att man förutsätter att varje gränsöverskridande tjänst innebär att de nationella reglerna kringgås, och att man oftare kontrollerar tjänsteleverantörer som kommer från andra medlemsstater - alla dessa svårigheter avslöjar att det finns vissa principiella misstankar mot tjänster som kommer från andra medlemsstater. I förlängningen innebär dessa misstankar att man anser att skydd av det allmänna bästa och reglering av tjänsteverksamheter inte är mål som delas av alla EU:s medlemsstater.

Denna brist på ömsesidigt förtroende kan bero på dålig kunskap om räckvidden för principerna om fri etableringsrätt och fri rörlighet för tjänster, men också på otillräcklig insyn i andra medlemsstaters förhållanden och otillräckligt administrativt samarbete mellan medlemsstaterna, liksom - inom vissa områden - på en bristande harmonisering av de nationella reglerna som innebär att skillnaderna är alltför stora mellan de nationella systemen i fråga om det skydd för det allmänna bästa som de ger.

2. Man motarbetar moderniseringen av de nationella rättsliga ramarna

Ett antal juridiska hinder kan förklaras med att medlemsstaterna i realiteten inte har tagit hänsyn till de krav som den inre marknaden för tjänster ställer. Fördragets grundprinciper, den räckvidd som EG-domstolen har givit åt dessa principer och de på varandra följande ambitiösa programmen från 1962 och 1985 har inte alltid medfört den anpassning av nationell lagstiftning som man skulle kunna förvänta sig. Tvärtom kan det, som förklarats ovan, hända att rättssystemen utvecklas i en sådan riktning att de befintliga juridiska hindren inte alls undanröjs utan i stället förstärks, eller att nya hinder uppstår.

En enkät [179] visade att 42 procent av cheferna för europeiska företag med tjänsteverksamhet ansåg att de regler som tillämpades på deras företag var dåligt anpassade till verkligheten på marknaden, något föråldrade eller till och med helt föråldrade [180]. Andelen var högre i tjänstesektorn än i näringslivet som helhet (36,6 procent) [181].

[179] "Services Sector in Flash Eurobarometre 106", Flash Eurobarometre 106 (Special Targets), enkät för övervakning av den inre marknaden, september 2001, utförd åt Europeiska kommissionen, bifogad till resultattavla nr 9, 19.11.2001, http://europa.eu.int/comm/internal_market/fr/update/score/busisum9.htm.

[180] Andelen var störst i Frankrike (60 %) och minst i Irland (23 %).

[181] Flash Eurobaromètre 106, op. cit.

Denna obenägenhet att modernisera kan ha flera förklaringar:

- Dålig uppföljning av EG-domstolens domar från de nationella myndigheternas sida medför att dessa inte alltid upptäcker när den nationella lagstiftningen behöver ändras. De former för uppföljning som finns inom de nationella förvaltningarna verkar främst vara inriktade på de mål som direkt avser det egna landet och - när det gäller ärenden under behandling - på behovet av att utarbeta skriftliga inlagor i mål som rör andra medlemsstater. När det gäller avkunnade domar förefaller däremot få medlemsstater göra en verkligt aktiv och systematisk uppföljning även av de domar som avser andra medlemsstater för att se i vilken mån den egna lagstiftningen behöver ändras [182]. Detta förklarar hur det kan komma sig att många av de kartlagda problemen redan har varit föremål för domar där EG-domstolen har underkänt likartade åtgärder eller förfaranden.

[182] Uppföljningen begränsas ibland enbart till att man informerar de delar av förvaltningen som kan beröras.

- EG-domstolens och kommissionens praxis att ta upp enstaka fall och den relativa verkningsfullheten hos påföljderna i fall av brott mot rättsreglerna för den inre marknaden bidrar till att ge vissa nationella myndigheter intrycket att de inte är tvungna att anpassa sina regler förrän kommissionen eller EG-domstolen direkt och uttryckligen har ifrågasatt dem.

3. Man försöker tillvarata nationella ekonomiska intressen

Trots EG-domstolens fasta rättspraxis att "åtgärder som utgör en begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster inte kan motiveras av ekonomiska hänsyn, som t.ex. att skydda inhemska företag" [183] måste man konstatera, särskilt då det gäller vissa parlamentariska förarbeten, att ett antal av de kartlagda svårigheterna visar att skyddet av rent nationella ekonomiska intressen fortfarande är relativt väl förankrat i vissa medlemsstater.

[183] Domen i målet Portugaia Construções, op. cit.

III. Hindrens konsekvenser

A. Kedjeeffekter på hela den europeiska ekonomin och konkurrenskraften

Hindren påverkar alla tjänster direkt eller indirekt. Del I av den här rapporten visade att hindren på den inre marknaden får konsekvenser i alla sex etapperna av den ekonomiska processen för en tjänsteleverantör (den "ekonomiska kedjan"). Varje tjänsteleverantör som överväger att utöka sin verksamhet i en annan medlemsstat kan ställas inför en eller flera svårigheter och kommer dessutom att påverkas av de svårigheter som drabbar de andra tjänsteföretag vilkas tjänster han i sin tur utnyttjar. För att kunna skapa, marknadsföra och distribuera sin tjänst behöver ett tjänsteföretag nämligen en mängd andra tjänster. Att tjänsterna på detta sätt är beroende av varandra innebär att man måste anlägga ett helhetsperspektiv när man bedömer den samlade effekten av hindren. I den här delen av rapporten undersöks vilken roll tjänsterna spelar i ekonomin, hur tjänsterna är beroende av varandra och vilken potential för gränsöverskridande tillväxt det finns på tjänsteområdet om hindren försvinner. Det görs också en första bedömning av inverkan på den totala ekonomin, en bedömning som kommer att fördjupas under den andra fasen av strategin för tjänster på den inre marknaden. Under 2002-2003 kommer kommissionen att med hjälp av ekonomisk expertis inleda arbetet för att få fram en mer ingående analys av de ekonomiska effekterna.

1. Tjänsternas nyckelroll i ekonomin

Tjänsterna spelar en nyckelroll i Europeiska unionens ekonomi: de står för nära 70 procent av både arbetstillfällena [184] och bruttonationalprodukten i flertalet EU-länder [185]. I flera decennier har tjänstesektorn vuxit snabbare än ekonomin som helhet, och tjänsterna utgör således en allt större del av EU:s ekonomi. Det står också klart att större delen av den framtida potentialen för skapande av sysselsättning kommer att finnas i tjänstesektorn, eftersom antalet arbetstillfällen växer snabbare där än i ekonomin som helhet [186]. Trots detta bidrar tjänstesektorn bara i ytterst begränsad utsträckning till att höja produktiviteten, antagligen på grund av att konkurrensen är förhållandevis svag i tjänstebranscherna.

[184] Och denna andel blir ännu större om man räknar in de anställda i tillverkningsindustrin som ägnar sig åt tjänsteverksamheter. En studie som utförts av Svenskt Näringsliv visar exempelvis att skattningarna kan ligga så högt som 85 procent av de anställda. ("Svensk internationell tjänstehandel - nuläge och möjligheter", rapport inom ramen för ett projekt rörande internationaliseringen av de svenska tjänsteföretagen, Svenskt Näringsliv, O. Erixon, 2001. En annan studie, som gjorts på uppdrag av Europeiska kommissionen, visar att andelen anställda som ägnar sig åt tjänster ökar även inom tidigare offentliga sektorer som privatiserats (exempelvis kraftbolag), där man överger de traditionella industriverksamheterna för att i stället bli flexibla företag som är inriktade på tjänster. "The Effects of the Liberalisation of the Electricity and Gas Sectors on Employment" (Effekterna av liberaliseringen av el- och gassektorerna på sysselsättningen), ECOTEC research and consulting, 2000.

[185] Tjänsternas andel av USA:s ekonomi är ännu större, ungefär 74 % av BNP, även om EU är på väg i kapp. Se exempelvis kommissionens rapport 2002 om konkurrenskraften (SEK (2002) 528 av den 21 maj 2002, kommissionens meddelande "Prduktivitet -nyckeln till konkurrenskraft för medlemsstaternas ekonomier och företag (KOM (2002) 262 slutlig, 21.5.2002, "Dienstleistungsreport 2000" (Tjänsterapport 2000), Preussag AG, utarbetad tillsammans med Institut der Deutschen Wirtschaft, Köln, 2000; och "Croissance et emploi dans le secteur des services, une analyse comparative" (Tillväxt och sysselsättning i tjänstesektorn - en jämförande analys), Federala planeringskontoret i Belgien, arbetsdokument 6-00, 2000.

[186] "Kunskapssamhällets framväxt kommer att medföra att efterfrågan på arbetskraft i högre grad inriktas mot personer med högre kompetens". Citat ur "Innovation in the Service Sector - Selected Facts and Some Policy Conclusions", Zentrum für Europäische Wirtschaftsforschung, G. Licht, G. Ebling, N. Janz & H. Niggemann, 1999, s. 5.

Även om näringslivsstatistiken troligen tillmäts för stor betydelse eftersom tjänsterna integreras i produktionen, de är svåra att klassificera och det är svårt att i praktiken fastställa bruttoflödena, finns det inget samband mellan tjänsternas betydelse inom handeln och dess betydelse inom ekonomin: fortfarande utgjorde tjänsterna bara 21,6 % av samtliga transaktioner inom Europeiska unionen 1999, varav 11,9 % inom EU-15. Dessutom visar den relativa andelen tjänster en sjunkande tendens (andelen var 22,8 % år 1992) [187]. Skillnaden kan delvis förklaras med att det finns en inre marknad för varor men inte för tjänster. Inom tjänstesektorn är det vanligare med utländska direktinvesteringar och fusioner än direkt handel (över 40 % av de utländska direktinvesteringarna faller under tjänstesektorn, varav 20,59 % inom gemenskapen, jämfört med 44 % respektive 27,6 % för näringslivet och 15 % för övrigt [188].

[187] Källa: "EU international transactions" Eurostat 2001

[188] Källa: "European Union Foreign Direct Investment", Eurostat 2000

Det finns således en betydande tillväxtpotential för handeln med tjänster. Även om tjänsternas bidrag till produktivitetstillväxten fortfarande är svår att mäta i nuläget, är det troligt att ökad konkurrens mellan aktörerna i olika medlemsstater skulle höja produktiviteten.

Tjänster finns inom alla områden av den moderna ekonomin, även i vad som kan betraktas som "traditionell" tillverkningsindustri. I dag erbjuder exempelvis en del biltillverkare finansiella tjänster, uthyrning och leasing, konsulttjänster, utbildning, administration av fordonsparker, olika typer av hjälp till bilister och reparationstjänster [189]. Tillverkarna av elektronikprodukter erbjuder i allt större utsträckning skräddarsydda programvarutjänster [190] för sina produkter [191]. I själva produktionen utnyttjar bilindustrin datatjänster, tjänster för formgivning och kvalitetskontroll. Industrin är således mycket beroende av tjänster och kvaliteten på dem. Många sådana tjänster syns inte i tillverkningsföretagens officiella statistik [192]. Denna blandning av varor och tjänster, i kombination med ett ändamålsenligt utnyttjande av tjänste-inputs, gör det möjligt för ekonomin att erbjuda mer differentierade produkter som bättre tillgodoser kundernas behov [193]. Resultatet blir höjd produktivitet, starkare konkurrenskraft, ökad försäljning och i slutändan bättre lönsamhet för företagen [194].

[189] Se "Job Revolution, Wie wir neue Arbeitsplätze gewinnen können", P. Hartz, 2001, och "Grundlagen der Automobilwirtschaft", W. Diez, 2001.

[190] Tillverkarna av elektroniska konsumentvaror erbjuder exempelvis ett allt bredare spektrum av videospelsprogram eller investerar i underhållningsbranschen (främst filmbranschen).

[191] Andra exempel: tillverkarna av vårdprodukter erbjuder sjukhusen allt fler konsulttjänster, livsmedelsproducenterna ger råd om livsmedelssäkerhet och teleoperatörerna drar in stora pengar på att erbjuda telefonrådgivning till användare av datorprogram.

[192] I en rapport från OECD dras exempelvis slutsatsen att distinktionen mellan tillverkare och tjänsteleverantörer inte längre är relevant. En dansk studie visade likaså att bland de danska företag man ställt frågor till ansåg 31 % av de företag som officiellt klassificerades som förädlingsföretag att de i själva verket var tjänsteleverantörer. "The service economy", OECD, Science Technology Industry Forum, Paris, 2000; "Svensk internationell tjänstehandel - nuläge och möjligheter", op. cit.

[193] Se "Dienstleistungsreport 2000", op. cit.; "Marktpotentiale für Unternehmensbezogene Dienstleistungen im Globalen Wettbewerb", Institut für Wirtschaftsforschung, 1998.

[194] Se "Stratégies tertiaires des exportateurs industriels. Économies et sociéties. Les services de l'an 2000", Volym XXXIII nr 5, maj 1999: s. 17-43; "Trading Services in the Global Economy", L. Rubalcaba-Bermejo & J. Bryson, 2002.

En nyligen publicerad amerikansk undersökning illustrerar tjänsternas växande betydelse för det mervärde som storföretagen tillför:

"Vilket är världens största tjänsteföretag- Disney- Citibank- American Express- Flera mätmetoder ger faktiskt vid handen att det är IBM eller General Electric - två företag som är bra mycket mer kända för sina varor än för sina tjänster." [195]

[195] "S-Business: Defining the services industry", Association for Services Management, S.W. Brown, B.A van Bennekom, K. Goffin & J.A. Alexander, 2001, s. 4.

Tillverkare av kvalitetsvaror har exempelvis alltid fäst stor vikt vid att betjäna kunden. Sofistikerade tekniska produkter är ett exempel på det. Här krävs det ofta omfattande kontakter på konstruktionsstadiet för att tillgodose kundens exakta behov. Tjänster förmedlas genom utbildning, underhåll, teletjänster via Internet, hjälp via telefon och de kan utsträckas till att omfatta finansiering och åtgärder av typen "konstruktion och driftsstöd" då det gäller viktiga infrastrukturs projekt.

Tyska undersökningar från verkstadsindustrin visar att inkomsterna från tillhandahållandet av tjänster ökar. Ca 10 % av verkstadsföretagen skaffar över 50 % av sina inkomster från tjänsteverksamheten. Tidigare brukade dessa tjänster ingå i produktens pris, men numera faktureras de allt oftare separat.

Tillverkarna av innovativa produkter skaffar sig ofta konkurrensfördelar genom att köpa tjänster från den avancerade informationstekniken. De kunskaper som behövs för att kunna utveckla produkter med inbäddad intelligens finns ibland internt, men ofta måste man vända sig till specialister som kan tillhandahålla kommunikations- och informationstjänster. Exempel kan hämtas från bilindustrin, där det har blivit vanligt med automatiserade system, system för automatiska bromsar och navigationssystem. Andra typiska verkstadsprodukter, t.ex. lyftkranar och verktygsmaskiner är ofta utrustade med telestyrda kommando- eller diagnossystem för att tillåta maximal drift och minska underhållskostnaderna.

Samtidigt får tillverkarna extern hjälp med tjänster som de anser ligga utanför deras eget egentliga kompetensområde, varvid de vänder sig till tjänsteleverantörer som anses vara effektivare. Det finns ett starkt ömsesidigt beroende mellan produktframställarna och de företag som tillhandahåller inte bara produkter utan också produktrelaterade tjänster. Det har inte bara fått konsekvenser för industrisektorns struktur utan det har också ändrat tillverkarnas interna organisation.

Det är inte alltid som den publicerade statistiken visar omfattningen av de tjänster som tillhandahålls av tillverkarna. Även om företagens huvuduppgift är tillverkning, har några de främsta tiotusentals anställda som sysslar med tjänster.

Faktorer som bygger på efterfrågan bidrar till att tjänsterna får en allt större roll i EU:s ekonomi. [196] Det råder en växande efterfrågan på specialisttjänster åt företag - beroende på att företagen låter externa aktörer ta hand om allt fler arbetsuppgifter -, på tjänster som kombineras med varor, på tjänster som bygger på kunskap och har koppling till nöjen och fritid, och på en uppsjö olika tjänster som har samband med förändringar i befolkningsstrukturen [197], bl.a. stödtjänster för personer och olika vårdtjänster [198]. Detta har resulterat i ett ständigt växande utbud av tjänster, från mer traditionella tjänstesektorer som transport, detaljhandel, telekommunikationer, turism, vård och finansiella tjänster till nyare sektorer som tjänster till företagen inom miljövård, avfallshantering, energihushållning, management, konsultverksamhet, databehandling och tekniska analyser och provningar - för att nu nämna bara ett litet axplock.

[196] Se "Innovation and Productivity in Services: State of the Art", OECD, D. Pilat, 2001; "The Service Sector in the UK and France: Addressing Barriers to the Growth of Output and Employment", op. cit.

[197] Bl.a. att befolkningen blir allt äldre och att kvinnorna i allt högre grad förvärvsarbetar.

[198] Se exempelvis en rapport som utarbetats på uppdrag av Europeiska kommissionen: "Services for Individuals and Households in the European Union", Institute for Employment and Research, 2001.

2. Tjänsternas inbördes beroende

Tjänsterna hänger intimt samman med varandra eftersom de ofta används tillsammans i olika kombinationer under varje etapp av en tjänsteleverantörs ekonomiska verksamhet. En detaljist tillhandahåller exempelvis tjänster till producenterna och ett antal olika tjänster till slutkonsumenterna, bl.a. restaurangtjänster och diverse tjänster efter själva försäljningen. Detaljisten utnyttjar i sin tur ett stort antal andra tjänster i varje etapp av den ekonomiska processen, från etableringen av företaget via input-användning, marknadsföring, distribution och försäljning fram till den etapp som följer på försäljningen. Detta illustreras i figuren nedan.

Ekonomisk kedja för en detaljhandelstjänst

>Plats för tabell>

Svårigheter för en enda tjänst utlöser kedjereaktioner som drabbar andra tjänster på grund av detta inbördes beroende. Ett exempel som framkom under samrådet avser en detaljist som är etablerad i en enda medlemsstat men vill etablera sig i några till. Normalt vill han då i de nya medlemsstaterna anlita samma fastighetsmäklare, butiksformgivare, arkitekter, ingenjörer, byggföretag, banker och försäkringsbolag som han brukar samarbeta med i ursprungsmedlemsstaten. Därigenom skulle han kunna dra fördel av sitt långvariga samarbete med sina befintliga tjänsteleverantörer och samtidigt uppnå bättre effektivitet och stordriftsfördelar. Det finns emellertid ett stort antal faktorer som gör det svårare för dessa tjänsteleverantörer att tillhandahålla sina tjänster i de andra medlemsstaterna, något som gör det dyrare och besvärligare för detaljisten att etablera sig där [199].

[199] Arkitekter och ingenjörer riskerar exempelvis att drabbas av problem som rör yrkeskvalifikationer, byggföretagen kan få svårt att skicka sina anställda på uppdrag i det andra landet, och försäkringsbolagen kan få problem på grund av skillnader i avtals- och skattelagstiftning.

Svårigheter uppstår längs hela den ekonomiska kedjan. Vi fortsätter med detaljisten från vårt exempel. Han kanske upptäcker att han inte kan använda inputs från det personaluthyrningsföretag han brukar samarbeta med, att hans vanliga marknadsföringsbyrå inte kan sköta hans marknadsföring, att det normala åkeriet inte kan erbjuda honom transporttjänster och att hans revisor inte kan stå till tjänst med bokföring och kontroll av hans försäljningsverksamhet. Alla dessa tjänster kan vara svåra att tillhandahålla över gränserna (och ibland är det helt omöjligt att tillhandahålla dem), beroende på svårigheter i en eller flera etapper av de berörda tjänsteföretagens egen verksamhet [200]. Följden blir alltså att vår detaljist under var och en av etapperna i sin ekonomiska kedja måste köpa olika tjänster i andra medlemsstater, vilket medför både avsevärt sämre effektivitet och högre kostnader.

[200] Se beskrivningen av hindren i del I. Personaluthyrningsföretaget kanske inte kan tillhandahålla några tjänster utan att vara etablerat i de berörda länderna, marknadsföringsbyrån kanske inte känner till exakt vilka rättsliga krav som gäller för marknadsföring, åkeriet kan få svårt att använda sina fordon, revisionsfirman kanske inte har den juridiska form som krävs - och så vidare.

Den inre marknadens gränser kräver tvärsektoriella konsekvensanalyser för att beakta alla kedjeeffekter som de får på en rad verksamheter, vilket framgår av i kommissionens meddelande om konsekvensanalys [201] i vilket det förordas en analysmetod som integrerar ekonomiska, miljömässiga och sociala effekter. Denna skall omfatta bl.a. effekterna på folkhälsa, säkerhet och konsumenträtt [202]. Vad det gäller de ekonomiska effekterna får man komma ihåg att en konsekvensanalys som bara omfattar effekterna på en verksamhet eller sektor inte skulle vara fullständig och dessutom bedräglig. Man måste tillämpa en analysmetod som omfattar inte bara en upptäckt svårighets inverkan på en tjänsts ekonomiska kretslopp fram till konsumenten utan också dess inverkan på andra verksamheters ekonomiska kretslopp. En sådan dynamisk och kvalitativ bedömning kommer att göras av kommissionen med hjälp av ekonomisk expertis under den andra fasen av en strategi för tjänster på den inre marknaden [203].

[201] KOM (2002) 276 slutlig

[202] KOM (2002) 276 slutlig

[203] Det kan påpekas att nyttan av en sådan tvärsektoriell och dynamisk konsekvensanalys också medges av OECD, se "Quantification of Costs to National Welfare from Barriers to Services Trade", en översikt, OECD, 2001.

3. Efterfrågan på gränsöverskridande tjänster

Efterfrågan på gränsöverskridande tjänster ökar ständigt. [204] Efterfrågan på tjänster inte är begränsad till de nationella marknaderna. Trots tjänsternas dominerande roll i ekonomin omsätter emellertid de gränsöverskridande tjänsteleveranserna mindre än den gränsöverskridande varuhandeln. Med tanke på att de europeiska företagens reala (inflationsjusterade) omsättningstillväxt har varit exportdriven under de senaste tio åren [205] finns det anledning att tro att det finns en betydande potential för ekonomisk tillväxt genom tjänsteexport.

[204] EU-ländernas tjänsteexport ökade med 7,3 % mellan 1990 och 1999. En ännu snabbare tillväxt skedde dock i USA och i synnerhet i Kina och Japan. Sedan 1990 har Västeuropas andel av världsmarknaden minskat med ungefär 8,6 %. Se exempelvis de nyligen genomförda svenska och danska studierna "Svensk internationell tjänstehandel - nuläge och möjligheter", op. cit., och "Internationalisering af Service - Potentialer og Barriere", Erhvervsministeriet, 2001.

[205] Se "SMEs in Europe", Observatory of European SMEs, Europeiska gemenskaperna, nr 2/2002, och "Service Internationalisation - Characteristics, Potentials and Barriers", op. cit.

Globaliseringen och banden mellan tjänsteföretagen och deras multinationella kunder är en erkänd faktor bakom denna tillväxt för efterfrågan på företagstjänster. De multinationella tjänsteföretagen har liksom de tillverkare som utökat sin internationella verksamhet uppmuntrat sina tjänsteleverantörer att stödja deras verksamheter genom att exportera sina tjänster till andra medlemsstater eller genom att etablera sig i nya länder [206].

[206] En tysk studie avseende tekniska tjänster visar tydligt att ökningen av tjänstehandeln över gränserna har nära samband med framväxten av multinationella företag, vilka anlitar de tjänsteleverantörer som erbjuder de bästa tjänsterna med avseende på kvalitet och pris oavsett leverantörens nationalitet. "Marktzugangsregelungen/Berufszugangsregelungen für Technische Dienstleistungen und deren Auswirkungen auf die Internationale Wettbewerbsfähigkeit", Institut für Wirtschaftspolitik an der Universität zu Köln, M. Fredebeul-Krein & A. Schürfeld, oktober 1998. Se även "Trading Services in the Global Economy", op. cit.

Specialiseringen och differentieringen av företagstjänsterna, som medför att vissa tjänster kan vara svåra att hitta i vissa medlemsstater, bidrar också till den gränsöverskridande efterfrågan. Det har dessutom visat sig bli i allt högre grad nödvändigt att rekrytera specialiserad och kompetent arbetskraft även utanför hemmamarknaden, särskilt för tjänster som rör avancerad teknik och för andra kunskapsintensiva tjänster [207].

[207] Se exempelvis "L'emploi en Europe 2001: évolution récente et perspectives", GD Sysselsättning och socialpolitik, Europeiska gemenskaperna, 2001.

Den nya informations- och kommunikationstekniken förstärker ytterligare tendensen till internationalisering av tjänsterna. Med hjälp av den nya tekniken kan kunskapsbaserade tjänster tillhandahållas på distans, och det blir också lättare att importera och exportera tjänster utan att det behövs direktinvesteringar i utlandet [208].

[208] Enligt den brittiska regeringen medför det faktum att allt fler tjänster kan tillhandahållas på distans också att man upptäcker nya hinder som kan begränsa handeln och konkurrensen inom Europeiska unionen. Se "Realising Europe's Potential, Economic Reform in Europe", HM Treasury, 2002.

Att konsumenterna blir allt rörligare och har en allt större disponibel inkomst har också, i kombination med att de har bättre tillgång till information tack vare den nya tekniken, resulterat i ökad gränsöverskridande efterfrågan på en rad olika konsumenttjänster, bl.a. inom områdena turism, hälso- och sjukvård och nöjen och fritid.

Den potential som på grund av allt detta finns hos de gränsöverskridande tjänsterna kan emellertid inte utnyttjas fullständigt på grund av att det inom den inre marknaden finns hinder som ger upphov till kostnader och utlöser kedjereaktioner inom ekonomin som helhet [209].

[209] Ett exempel på att denna potential inte utnyttjas framgår av en enkät som genomfördes åt Europeiska kommissionen bland leverantörer av företagstjänster. Majoriteten av de tillfrågade leverantörerna uppgav att de sannolikt skulle öka sin försäljning av företagstjänster i andra EU-medlemsstater om de rättsliga hindren undanröjdes. "Entraves à la prestation de services aux entreprises", op. cit.

Liberaliseringen av marknaderna för el och gas kommer säkert att medföra en ökad gränsöverskridande efterfrågan inte bara på energi utan också på angränsande tjänster, t.ex. belysnings-, värme- och kylsystem och energetiskt effektiv drivkraft. Dessa tjänster kommer att vara nära knutna till den fysiska leveransen av gas och el och därmed belysa det komplexa samspelet mellan tjänster. Denna potential kommer dock inte att till fullo kunna utnyttjas förrän hindren för tillhandahållande av samtliga dessa tjänster undanröjs.

4. Hindrens kostnader

Hindren vållar redan i förväg kostnader för anpassning till gällande krav på tillhandahållandet och användningen av gränsöverskridande tjänster. De hinder som beskrevs i del I av den här rapporten orsakar en rad kostnader för anpassning till olika krav. Ett företag som försöker ta sig in på en marknad, oavsett om det tänker etablera sig i det nya landet eller leverera sina tjänster över gränserna, behöver omfattande juridisk rådgivning för att kunna avgöra om det kan bedriva samma verksamhet på den nya marknaden eller om det behöver anpassa några delar av sin affärsmodell, och i så fall hur.

Dessa förhandskostnader för anpassning fortplantar sig längs hela den ekonomiska kedjan. Våra exempel ovan från detaljhandeln visar att förhandskostnaderna för anpassning är betydande även när de rör bara en eller två av etapperna i den ekonomiska kedjan för ett tjänsteföretag. Eftersom hindren normalt påverkar var och en av etapperna i företagens verksamhet blir den sammanlagda kostnaden för sådan anpassning i förväg avsevärt större.

Exempel på förhandskostnader för anpassning [210]

[210] Exempel har under samrådet om strategin för tjänster på den inre marknaden lämnats av tjänsteleverantörer och av juristbyråer som är rådgivare till sådana företag.

Ett stort detaljhandelsföretag som äger en butikskedja tvingades låta en hög tjänsteman arbeta heltid i åtta månader (kostnad: 200 000 euro) med att studera hur koncernens försäljningsstrategi (etapp 5 i den ekonomiska kedjan) behövde anpassas för att uppfylla kraven enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat vars marknad man ville ta sig in på.

Innan direktivet om elektronisk handel antogs och genomfördes i medlemsstaternas lagstiftning fick ett distansförsäljningsföretag som planerade att marknadsföra och sälja varor genom en webbplats ta emot en faktura på 25 000 euro från en juristbyrå för råd om hur man skulle kunna följa gällande reklamregler i olika delar av EU, i synnerhet produktspecifika regler (etapp 3 i den ekonomiska kedjan) och regler om ingående av avtal (etapp 5).

En bank betalade 19 500 euro till en juristbyrå för en bedömning av hur den behövde anpassa sin reklam för en viss investeringstjänst (etapp 3 i den ekonomiska kedjan) i två andra medlemsstater.

Ett företag som säljer kosmetika på distans var tvunget att i sex månader låta en av sina jurister arbeta heltid i en annan medlemsstat med att bedöma hur företagets distributionsmodell behövde anpassas för att uppfylla reglerna i den medlemsstaten. Till slut bestämde företaget sig för att inte försöka ta sig in på den berörda marknaden, därför att det skulle ha krävts en genomgripande ändring av dess affärsmodell.

Förhandskostnaderna för anpassning har inget samband med företagets storlek: Ett företag som vill undersöka vilka rättsliga krav och vilken administrativ praxis som gäller i en annan medlemsstat eller bedöma möjligheterna att erbjuda eller utnyttja en tjänst måste normalt göra en initial investering i juridisk rådgivning på ungefär samma belopp, oavsett företagets storlek [211]. Förhandskostnaderna för anpassning uppstår dessutom redan innan företaget kan bestämma sig för om det skall försöka ta sig in på marknaden i en annan medlemsstat eller inte, och om beslutet blir negativt är pengarna bortkastade.

[211] En tysk studie visar exempelvis att lagstiftningens externa kostnader väger orimligt tungt på de små och medelstora företagen. "Externe Kosten von Rechtsvorschriften, Möglichkeiten und Grenzen der Ökonomischen Gesetzesanalyse", Institut für Weltwirtschaft an der Universität Kiel, H. Dicke & H. Hartung, 1986. Se även "Regulation and Small Firms", lägesrapport från Better Regulation Task Force, 1999.

Små företag tycker att förhandskostnaderna för anpassning är oöverkomliga - och i tjänstesektorn spelar de små och mycket små företagen en väsentlig roll [212]. Om man betänker hur litet det genomsnittliga europeiska detaljhandelsföretaget är, ligger det nära till hands att man drar slutsatsen att förhandskostnaderna för anpassning är orimligt stora i förhållande till företagens omsättning och att dessa kostnader med största sannolikhet avskräcker ett medelstort europeiskt detaljhandelsföretag från att ens fundera på att skaffa sig en strategi för den inre marknaden.

[212] Så är fallet i alla tjänstebranscher. Se "Major Trends and Issues", OECD, M. Edwards & M. Croker, 2002.

Genomsnittlig storlek för ett detaljhandelsföretag (EU-13, 1998) [213]

[213] Dessa medelvärden bygger på uppgifter från tretton medlemsstater; Tyskland och Grekland är inte medräknade eftersom det saknades motsvarande uppgifter från dessa båda länder. "Statistiques du commerce: le commerce de détail en Europe", Statistiques en bref: industries, commerce et services, Eurostat, J. Hubertus, tema 4-40, 2001.

genomsnittligt antal anställda: 3,2

genomsnittlig årsomsättning: 582 207 euro

År 1998 sysselsatte 90 % av detaljhandelsföretagen (i de medlemsstater som lämnat uppgifter) mindre än fem personer. Företag i denna storlekskategori utgjorde som minst 73 procent av samtliga företag (i Irland) och som mest 94 procent (i Italien).

Kostnader för ändring av företagets organisation utgör ytterligare en börda vid sidan av förhandskostnaderna för anpassning, om företaget måste frångå sin optimala strategi för de enskilda etapperna i den ekonomiska kedjan. När ett företag måste utveckla en ny affärsmodell för varje marknad det tar sig in på, uppstår både statiska kostnader inom de enskilda etapperna och dynamiska kostnader som framkallas av kedjereaktioner omfattande alla etapperna. De organisatoriska kostnaderna är av mycket olika slag och kan vara betydande, något som framgår av exemplen i det följande.

Exempel på kostnader för anpassning av företags organisation

Ett stort detaljhandelsföretag som äger en butikskedja hade i sin personal en grupp arkitekter. För att de butiksritningar som utförts av dessa arkitekter skulle kunna bli godkända i vissa medlemsstater tvingades företaget emellertid anlita nationellt registrerade arkitekter, vilket medförde en betydande merkostnad (etapp 1 i den ekonomiska kedjan).

En klädhandlare förklarade att man i hans egen medlemsstat kunde rea ut varje säsongskollektion för sig [214] medan man enligt reglerna i andra medlemsstater fick anordna rea högst två gånger per år, något som hade krävt en större ändring av hans sätt att bedriva verksamheten. Marknadsföringskampanjerna hade fått göras om helt och hållet (etapp 3 i den ekonomiska kedjan). Detta hade dessutom fått andra effekter på organisationen i andra etapper av företagets ekonomiska kedja, bl.a. ändringar i inköpsavtalen med leverantörerna - eftersom han inte kunde erbjuda lika många säsongskollektioner i medlemsstater med högst två reor per år (etapp 2) -, lagerhållningen (etapp 2) och prisstrategin (etapp 5).

[214] För vissa produktsortiment finns det åtta säsonger per år och kvarvarande lager av en serie måste reas ut.

En handlare som brukade ha söndagsöppet i sin ursprungsmedlemsstat hade inte kunnat hålla öppet på söndagarna i en annan medlemsstat. Eftersom 60 procent av hans försäljning brukade ske på helgerna blev resultatet att försäljningen koncentrerades till lördagarna. Detta medförde att han måste bygga mycket större butiker, ha bredare gångar mellan hyllorna, ha en mindre mängd varor stående ute i butikerna och bygga större bilparkeringar (etapperna 1 och 4 i den ekonomiska kedjan). Utöver dessa kostnadsökningar var dessutom försäljningen sämre än på hemmamarknaden.

5. Svagare tillväxt och sämre resultat för den europeiska ekonomin

Anpassningskostnaderna påverkar hela ekonomin. Om man studerar enbart anpassningskostnaderna för de olika tjänsteleverantörerna får man en ofullständig bild av effekten av de hinder som beskrevs i del I, eftersom man då inte tar hänsyn till hur dessa hinder påverkar ekonomin som helhet på längre sikt [215]. I synnerhet måste man ta vederbörlig hänsyn till följande faktorer:

[215] Det är viktigt att framhålla att även Cecchinirapporten (op. cit.) anlade ett "statiskt" perspektiv på EU:s ekonomi. Härvidlag kan man citera det brittiska finansdepartementets dokument "Realising Europe's Potential: Economic Reform in Europe", op. cit., sidan 16:

Minskade investeringar i forskning och utveckling, i innovation och i fortbildning blir en konsekvens av dessa hinder, eftersom kostnaderna för anpassning i förväg och för ändring av företags organisation konsumerar resurser som annars kunde ha använts för sådana investeringar, samtidigt som intäkterna kommer att växa långsammare. Tillväxten i tjänstesektorn är beroende av innovation, ökad specialisering och fortbildning av specialiserad personal, vilket gör att tjänsteleverantörernas konkurrenskraft och resultat blir lidande av detta [216].

[216] Att innovationstakten enligt alla förväntningar kommer att bli högst i de sektorer som är mest öppna för internationell konkurrens framhölls i "Innovation in the Service Sector - Selected Facts and Some Policy Conclusions", op. cit., s. 5.

Minskade investeringar i informationsinsamling och i differentiering och kundanpassning av tjänsterna är en annan konsekvens av att resurser på detta sätt "förskingras" inom tjänsteföretagen. Tjänsterna bygger på kunskap och kompetens, och det behövs detaljerad information för att leverantörerna skall kunna anpassa dem efter sina kunders specifika behov, vilket medför att minskade investeringar på dessa områden i särskilt hög grad drabbar just tjänsteföretagens resultat och därmed deras kunder.

Minskade stordriftsfördelar blir en följd av att de mest framgångsrika affärsmodellerna inte kan exporteras eftersom vissa - eller ibland alla - komponenter i den ekonomiska kedjan måste anpassas för att uppfylla de olika krav som ställs i regler och av förvaltningar i andra medlemsstater. Även om själva tjänsterna differentieras eller till och med skräddarsys för enskilda kunder, finns det förberedande och administrativa arbetsuppgifter som kan standardiseras eller utnyttja modern teknik från och med en viss nivå på efterfrågan.

Överanvändning av fusions- och uppköpsinriktade strategier leder till högre expansionskostnader. Kostnaderna för att anpassa sig till kraven i andra medlemsstater kan få tjänsteföretag som vill växa över gränserna att välja att köpa andra företag snarare än att göra egna investeringar på nya marknader [217]. Tillväxt genom förvärv anses allmänt vara en snabbare men också dyrare metod, det sistnämnda eftersom två företag med var sin affärsmodell måste fogas samman och styras.

[217] Enligt den ovannämnda studien av kommersiella tjänster i världsekonomin ökar exempelvis den del av den internationella tillväxten i Europa som beror på fusioner och uppköp snabbare än den del som beror på direktinvesteringar på nya utlandsmarknader. När det gäller detaljhandeln sades det på ett seminarium om denna sektor att "... företagsköp har blivit den huvudsakliga tillväxtmetoden för tillträde till marknaden i länder där lagstiftningen är restriktiv, i synnerhet Frankrike, Italien och Tyskland." Citat ur E. Colla, "Commerce 99 - Proceedings of the Seminar on Distributive Trades in Europe", Eurostat, Bryssel, 22-23 november 1999.

Konkurrenshämmande försvarsstrategier är en annan produkt av de juridiska hindren. Mot bakgrund av svårigheterna att göra gränsöverskridande investeringar på nya marknader och risken att bli uppköpt av stora tjänsteleverantörer, tenderar tjänsteföretagen att slå vakt om sina marknader genom uppköp eller överenskommelser på nationell nivå [218] i stället för att växa genom innovation eller differentiering [219].

[218] På det ovannämnda seminariet om detaljhandeln i Europa sades även följande: "Företagens globalisering föranleder också koncentration på nationell nivå. Wal-Mart och Promodes-Carrefour är två exempel: Wal-Marts företagsköp i Europa 1998-1999 utlöste reaktioner bland konkurrenterna och sammangåendet mellan de båda franska jättarna är bara den mest iögonenfallande händelsen."

[219] Se även "Cross-Border Acquisitions and Greenfield Entry", Research Institute of Industrial Economics, P.-J. Norbäck & L. Persson, arbetsdokument nr 570, 2002.

Den höga inflationstakten och prisnivån i tjänstesektorn beror på denna outnyttjade potential för gränsöverskridande tillväxt inom den inre marknadens tjänstesektor och på den bristande gränsöverskridande konkurrensen. Konsumenterna drabbas särskilt hårt av de negativa effekter som uppsplittringen av marknaderna orsakar eftersom de inte kommer i åtnjutande av de fördelar som priskonkurrens skulle skapa [220]. Med tanke på att de olika tjänsterna är så beroende av varandra är det uppenbart att denna prisinflation ytterligare reducerar konkurrenskraften hos de företag som utnyttjar tjänster, vilket i sin tur inverkar negativt på tillväxten och sysselsättningen i hela den europeiska ekonomin.

[220] "Realising Europe's Potential: Economic Reform in Europe", op. cit.

B. De främsta offren

1. De små och medelstora företagen

Små och medelstora företag kan göra bedömningen att kostnaden för att expandera över gränserna är oöverkomlig. Små och medelstora företag dominerar i tjänstesektorn och står för en avsevärt större del av totalproduktionen än i tillverkningssektorn [221]. Kostnaderna för att anpassa sig till kraven i andra medlemsstater slår emellertid hårdare mot dem än mot de större företagen. För de små och medelstora företag som trots detta faktiskt ger sig in på nya marknader undergräver dessutom de stora anpassningskostnaderna möjligheterna till framgång för deras utlandssatsning - eller medför åtminstone ett markant handikapp i förhållande till de konkurrenter som redan är etablerade på den berörda marknaden [222]. De små och medelstora företagen är inte heller tillräckligt stora för att ha råd att anställa specialister på anpassning till olika marknader, och deras kompetens och förmåga när det gäller att hantera flera olika regelsystem har därför stora begränsningar [223].

[221] Se "Innovation in Services and the Knowledge Economy; the Interface between Policy Makers and Enterprise: a Business Perspective", Irish Coalition of Services Industries, 2002, och "Major trends and issues", op. cit.

[222] Den avskräckande verkan av anpassningskostnaderna bör inte underskattas, och erfarenheterna av de nationella reglerna kan också avskräcka företag från att försöka ta sig in på nya marknader. I en ny brittisk rapport konstateras det exempelvis att den som äger och driver ett litet handelsföretag måste ägna tre till fem arbetsdagar i månaden åt myndighetskontakter för att uppfylla kraven enligt de nationella reglerna, och att detta motsvarar en ökning med 35 procent under de senaste fyra åren. Denna ökning beror delvis på att reglerna har blivit mer komplicerade till följd av den ökande differentieringen av tjänsterna. "Local Shops: a Progress Report on Small Firms Regulation" Better Regulation Taskforce (Storbritannien), juli 2001.

[223] Se exempelvis "The Services Sector in the UK and France: Addressing Barriers to the Growth of Output and Employment", op. cit.

Små och medelstora företag kan lätt bli föremål för fusioner eller uppköp. De medelstora företagen, som alltså har svårt att expandera utomlands, har ofta goda kunskaper om sin marknad, stor erfarenhet och en betydande innovationspotential. Detta gör dem till lockande byten för storföretag - antingen för nykomlingar som vill ta sig in på marknaden genom uppköp eller för etablerade företag som köper upp småföretag i förebyggande syfte, nämligen för att göra rivaler från andra medlemsstater mindre benägna att ge sig in på deras marknad [224].

[224] På det ovannämnda seminariet om detaljhandeln i Europa sades att "handelsnäringen i dessa länder [Frankrike, Italien och Tyskland] har alltid bestått av ett antal små och medelstora företag som antingen är familjeföretag eller fristående företag eller tillhör inköpsgrupper eller frivilligkedjor. Dessa företag tillhör favoritbytena för de stora kedjorna, som vill köpa upp dem för att slippa ha dem som konkurrenter ...".

Situationen är särskilt ogynnsam för de små och medelstora företagen i de små och perifert belägna medlemsstaterna: dels är små och medelstora företag i dessa medlemsstater tvungna att utvecklas utanför sin hemmamarknad eftersom efterfrågan där är för liten, dels kan de inte själva utnyttja attraktiva gränsöverskridande företagstjänster. Orsaken till det sistnämnda är att marknaderna i de berörda medlemsstaterna har en relativt beskedlig potentiell efterfrågan och därför ter sig minst intressanta för leverantörerna av företagstjänster, som inte tror sig kunna tjäna tillräckligt där för att täcka de höga anpassningskostnader som skulle krävas.

2. De som använder tjänsterna, främst konsumenterna

I slutändan är det de som använder tjänsterna - i synnerhet konsumenterna - som betalar priset för de hinder som finns på den inre marknaden för tjänster. Medborgarna drabbas direkt när de inte kan utnyttja tjänster som erbjuds av leverantörer i andra medlemsstater eller när uppsplittringen i fråga om regler och administrativ praxis gör företagen mindre benägna att erbjuda sina tjänster till personer som bor i andra medlemsstater. Detta bidrar också till att minska konsumenternas tilltro till tjänster som erbjuds i andra medlemsstater. Ibland får företagen faktiskt av sina egna myndigheter rådet att inte sälja till andra medlemsstater [225], och det händer också att medborgarna uppmanas av organisationer som företräder dem att akta sig för att köpa från utlandet! Liksom när det gäller de små och medelstora företagen är det medborgarna i de små medlemsstaterna som drabbas hårdast. Resultatet blir att konsumenterna i allmänhet går miste om ett brett utbud av tjänster till konkurrenskraftiga priser och om den högre livskvalitet som de skulle kunna förvänta sig av en fullständigt integrerad inre marknad.

[225] I riktlinjerna för tillämpningen av en regel rörande domstolars civilrättsliga behörighet rekommenderar exempelvis en nationell myndighet uttryckligen företag som ägnar sig åt elektronisk handel att inte sälja till konsumenter i andra EU-medlemsstater eftersom de då riskerar att bli stämda för avtalsbrott i alla dessa länder.

Kommissionens Cardiff-rapport om situationen på den inre marknaden [226] avslöjade att det fortfarande finns betydande prisskillnader på den inre marknaden. Rapporten visar att vissa detaljhandelspriser vara så mycket som 40 % högre eller lägre än det europeiska genomsnittet och att den genomsnittliga prisskillnaden är ca 30 %. Den slutsats som dras i rapporten är att skillnaderna beror på "ekonomiska" och inte "geografiska" faktorer och "Därför tycks ekonomiska reformer och konkurrensåtgärder vara de mest ändamålsenliga åtgärderna för att undanröja återstående prisskillnader på dessa marknader" [227].

[226] KOM (2001) 736, 7.12.2001.

[227] Rundabordskonferensen om finansiella tjänster i Europa har utarbetat en detaljerad rapport om vinsterna med en europeisk marknad för finansiella tjänster (The benefits fo a working European retail market for financial services, F. Heinemann, M. Jopp, 2002). Enligt gjorda beräkningar skulle den ekonomiska potentialen i form av kostnader kunna uppgå till 5 miljarder euro och den eventuella vinsten skulle kunna bli en ökad ekonomisk tillväxt med 0,5-0,7 %. De olika nationella reglerna för konsumentskydd framhålls som betydande hinder som gör en alleuropeisk marknadsföringsstrategi och produktstandardisering omöjliga. Dessutom visar en Eurobarometer som kommissionen låtit genomföra (FLASH BE 117 "consumer study" januari 2002) att konsumenterna har mindre förtroende för köp som görs i en annan medlemsstat än den egna. 32 % av de europeiska konsumenterna upplever att de har ett gott skydd vid en tvist med ett företag etablerat i en annan medlemsstat, jämfört med 56 % vid en tvist med ett nationellt företag.

De förvärvsarbetande i Europa går miste om den sysselsättningsskapande potentialen hos tjänstesektorn. Alla företag drabbas av hindren, eftersom tjänster används av vartenda företag i EU. Detta betyder att de högre kostnaderna och den sämre produktivitetsökningen, och därigenom den lägre sysselsättningen, breder ut sig över hela EU. Med tanke på att tjänstesektorn står för största delen av arbetstillfällena i EU är det denna outnyttjade potential som inger den starkaste oron.

C. Den låga trovärdigheten hos den inre marknaden för tjänster

Mångfalden av juridiska hinder kan ge de europeiska medborgarna och näringslivsaktörerna intrycket att den inre marknaden är behäftad med stora risker. För den som inte har blivit avskräckt från att försöka leverera tjänster över de inre gränserna men som inte kan betala de kostnader som dessa hinder ger upphov till [228] finns det två sätt att hantera riskerna: antingen försöker man träffa en uppgörelse med lokala myndigheter eller partnerföretag, eller också arbetar man svart.

[228] Dessa kostnader analyseras ovan i del III A.

1. Uppfattningen att den inre marknaden är behäftad med stora risker

Det har framgått av kontakterna med de berörda kretsarna att en konsekvens av de många svårigheter som kartlagts är att mottagare och leverantörer av tjänster ofta anser att gränsöverskridande verksamheter är mycket mer riskabla och kostsamma än rent nationella verksamheter. Därför väljer företagen ofta att bedriva sin verksamhet nationellt eller lokalt. Om de emellertid vill utsträcka sitt verksamhetsområde, tycks de föredra utländska direktinvesteringar, fusioner och förvärv hellre än tillhandahållande av tjänster.

Likaså känner konsumenterna större osäkerhet då de skall genomföra transaktioner i en annan medlemsstat. Sådana transaktioner hänger också samman med konsumenternas förtroende och således deras uppfattning av marknaden.

Denna uppfattning att den inre marknaden för tjänster är mer risk än möjlighet skulle till viss del kunna förklara varför bara 29 procent av företagen har utnyttjat gränsöverskridande professionella tjänster [229] och måhända också varför det finns aktörer som tror att de som part i ett tvistemål i en annan medlemsstat skulle riskera att bli partiskt behandlade av domstolen.

[229] "Barriers to Trade in Business Services", op. cit., sidan ii.

Trovärdigheten hos den inre marknaden för tjänster beror också i hög grad på hur lätt det är att överklaga beslut eller bestämmelser och få till stånd ändamålsenliga sanktioner mot en nationell myndighet som bryter mot reglerna för den inre marknaden. En enkät på detta område visade att företagsledarna var en smula skeptiska: "De företag som verkligen försöker lösa denna typ av problem vänder sig i allmänhet till branschorganisationer, kommerskollegier eller medlemmar i sina egna nätverk. Att vända sig till en förvaltning - på nationell nivå eller på EU-nivå - är inte något man föredrar inom de flesta företag, oavsett hur stora de är. Det är dock vanligare att storföretag går den vägen än att småföretag gör det. Dessa resultat bekräftar hur viktigt det är att göra det enklare och mer verkningsfullt att överklaga beslut och bestämmelser, i synnerhet på nationell nivå." [230] Europaparlamentet [231] och Ekonomiska och sociala kommittén [232] framhöll särskilt i sina yttranden om "En strategi för tjänster på den inre marknaden" hur viktigt det är att öka verkningsfullheten hos överträdelseförfarandena på tjänsteområdet.

[230] Enkät bifogad till resultattavla nr 3 för den inre marknaden, 3.11.1998:

[231] I sin resolution om kommissionens meddelande "En strategi för tjänster på den inre marknaden", op. cit., punkt 29, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att "rigoröst beivra alla överträdelser som de medlemsstater som vidtar åtgärder som strider mot artiklarna 43 och 49 i fördraget gör sig skyldiga till."

[232] I yttrandet sägs följande: "Kommissionen bör mer bestämt och effektivt spela sin roll som väktare av fördraget, särskilt genom att påskynda behandlingen av överträdelseförfaranden när principen om fri rörlighet av tjänster och etableringsrätten överträtts och genom att [uppmärksamt] granska frågan om de nationella åtgärderna står i proportion till överträdelserna. Eftersom man begär stora uppoffringar från kandidatländerna vid övertagandet av gemenskapslagstiftningen bör medlemsstaterna föregå med gott exempel.", Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om kommissionens meddelande "En strategi för tjänster på den inre marknaden", op. cit., punkt 7.5.

2. Uppgörelser med lokala myndigheter eller partnerföretag

Att tjänsteföretagen tvingas utöva sina rättigheter under stor rättsosäkerhet och att det är svårt för dem att genom rättsliga åtgärder undanröja eventuella hinder kan tvinga dem att försöka förhandla fram någon form av uppgörelse med nationella myndigheter eller med lokala aktörer. Hindren i fråga är ofta inte juridiskt berättigade och företagen skulle kunna väcka talan i domstol om dem eller anmäla dem till kommissionen, men eftersom företagen snabbt måste hitta en praktisk lösning för att tillträdet till den berörda marknaden inte skall fördröjas väljer många att i stället träffa en uppgörelse.

Kontakterna med berörda parter bekräftar att uppgörelser av denna typ förekommer, i synnerhet sådana som innefattar ett samarbete med lokala aktörer och därigenom "åternationaliserar" situationen så att vissa tidigare motsträviga myndigheter kan förmås att bevilja tillträde till den nationella marknaden [233].

[233] En sådan strategi har noterats även med anknytning till offentlig upphandling; se "Selling to the public sector in Europe. A practical guide for small and medium-sized companies". Eur-OP, 2000, sidan 17.

Det finns flera nackdelar med detta tillvägagångssätt:

- De juridiska hindren permanentas eftersom uppgörelserna innebär att företagen avstår från att vidta rättsliga åtgärder för att undanröja hindren och eftersom företagen när de väl har träffat en uppgörelse inte längre är intresserade av att få bort hindren, som då gör det svårare för konkurrenter att komma in på marknaden (konkurrenshämmande effekter).

- Det uppstår merkostnader med anknytning till förhandlingarna med lokala myndigheter eller till samarbetet med en lokal aktör (t.ex. kostnader för lokala konsulters tjänster, tolkning och olika avgifter).

3. Svartarbete

I stället för att träffa en uppgörelse kan ett tjänsteföretag välja att leverera sina tjänster utan att bry sig om i vilken mån dessa är lagliga - med andra ord "arbeta svart". Här avses svartarbete i vid bemärkelse, det vill säga inte bara verksamheter som inte följer skattereglerna utan även sådana som är olagliga på grund av att de inte uppfyller något annat juridiskt krav, liksom verksamheter för vilka gäller att den som bedriver dem inte säkert vet om de är lagliga och struntar i att så är fallet.

När det gäller gränsöverskridande tjänster kan det förekomma att en aktör arbetar svart inte så mycket på grund av att han har haft för avsikt att bedra någon utan snarare på grund av att det finns så många juridiska hinder och att detta gör det så komplicerat att avgöra om en gränsöverskridande tjänst är laglig. Som EG-domstolen nyligen slog fast i en dom [234] kan något som en nationell myndighet betraktar som svartarbete i själva verket helt enkelt vara ett legitimt utövande av de rättigheter som den inre marknaden medför.

[234] Domen i det ovannämnda Corsten-målet. - Detta mål rörde en tysk arkitekt som låtit ett nederländskt företag utföra golvläggningsarbeten vid ett bygge i Tyskland. Eftersom det nederländska företaget inte var inskrivet i hantverksregistret i Tyskland, utfärdade den tyska arbetsinspektionsmyndigheten en straffavgift avseende brott mot den tyska lagen om bekämpning av svartarbete. Detta agerande underkändes av EG-domstolen med hänvisning till principen om fritt tillhandahållande av tjänster.

Alla aktörer förlorar på att någon arbetar svart:

- Mottagaren och leverantören av tjänsten riskerar kraftiga påföljder och kan inte utnyttja de officiella kanalerna om de skulle råka i tvist med varandra.

- Leverantören måste hålla en låg profil och går därmed miste om affärsmöjligheter eftersom han aldrig öppet kan marknadsföra sin verksamhet och inte kan se till att hans företag förblir konkurrenskraftigt på längre sikt. Om svartarbete blir vanligare kan vissa nationella myndigheter dessutom komma att anföra detta som skäl till att förstärka de juridiska hindren som ett led i kampen mot svartarbete i stället för att undanröja hindren och därmed göra det lättare att lagligt bedriva gränsöverskridande tjänsteverksamhet [235].

[235] Flera svar från byggbranschen där det framhålls att arbetsinspektionsmyndigheterna gör fler kontroller på byggplatser som administreras av tjänsteföretag från andra medlemsstater.

- De offentliga myndigheterna går miste om skatteintäkter och tvingas föra en komplicerad och kostsam kamp mot svartarbete på grund av att de inte i tillräcklig utsträckning skiljer mellan verksamheter som är legitima enligt gemenskapsrätten och avsiktliga bedrägerier.

I linje med kommissionens meddelande "Nya europeiska arbetsmarknader, öppna och tillgängliga för alla" [236] är således undanröjandet av de juridiska hindren ett av de främsta vapnen i kampen mot svartarbete eftersom det utan dessa hinder skulle bli lättare att bedöma gränsöverskridande verksamheter och kontrollera om de är lagliga.

[236] Kommissionens meddelande "Nya europeiska arbetsmarknader, öppna och tillgängliga för alla", KOM (2001)116 slutlig, 28.2.2001: "Den inre marknaden för tjänster är fortfarande uppdelad. Ändå svarar den för två tredjedelar av den totala sysselsättningen och för hela tillväxten av sysselsättningen. Eftersom många tjänster till följd av den tekniska utvecklingen numera kan erbjudas på distans orsakar uppdelningen snedvridningar och den kan indirekt leda till att arbeten flyttas ut ur unionen eller till oreglerat arbete inom den."

Slutsatser

Ett decennium efter det att den inre marknaden enligt planerna skulle ha varit fullbordad är vi tvungna att konstatera att avståndet är stort mellan visionen om en integrerad ekonomi för Europeiska unionen och den verklighet som de europeiska medborgarna och tjänsteleverantörerna upplever. De juridiska hinder som när det gäller många tjänster har ersatt de fysiska och tekniska hindren är betydligt mer komplexa och mer svårforcerade än vad man kunde förvänta sig när den nya strategin för tjänster lanserades.

De förluster i fråga om sänkt konkurrenskraft som den europeiska ekonomin i sin helhet drabbas av bör inte underskattas. På detta stadium står det klart att det mål som Europeiska rådet satte upp vid sitt möte i Lissabon - att den europeiska ekonomin skall bli världens mest konkurrenskraftiga - inte kan uppnås annat än om funktionen hos den inre marknaden för tjänster ändras i grunden inom den närmaste framtiden.

De problem som måste lösas är så omfattande och av ett sådant slag att det krävs avsevärda satsningar och ett tydligt politiskt engagemang från EU-institutionerna och medlemsstaterna, som måste ge högsta prioritet åt undanröjandet av dessa hinder och vikten av att undvika nya samtidigt som man tillser att det bibehålls en hög skyddsnivå för mål av allmänt intresse. Kandidatländerna bör i möjligaste mån knytas till denna process.

Som redan nämnts är rapportens syfte inte att ta ställning till om de nationella bestämmelser som ligger bakom de konstaterade problemen är i överensstämmelse med gemenskapsrätten eller om åtgärder skall föreslås för att garantera att den inre marknaden för tjänster fungerar väl. Den här rapporten kommer att ligga till grund för de åtgärder som under 2003 skall vidtas inom ramen för det andra steget av strategin för tjänster på den inre marknaden, efter de förestående diskussionerna med Europaparlamentet, medlemsstaterna och berörda parter. Dessa diskussioner bör samtidigt ta upp de hinder som gör det svårt att både tillhandahålla och utnyttja tjänster över gränserna och de hinder som gör det svårt för tjänsteleverantörer att etablera sig i andra länder - hinder som drabbar ett brett spektrum av tjänsteverksamheter.

Att kunna etablera sig i andra länder är fortfarande viktigt för tjänsteföretagen, och på denna punkt bör man eftersträva en förenkling genom att avskaffa onödiga administrativa bördor och genom att minska byråkratin. De flesta företagen i tjänstesektorn är emellertid små och medelstora och behöver därför snarare fri rörlighet för tjänster än bättre etableringsmöjligheter för att kunna ta sig in på nya marknader. Detta har blivit än tydligare tack vare informationstekniken, som erbjuder alternativa lösningar på en del av de problem som annars kräver en permanent fysisk närvaro på en marknad. Det är därför viktigt att uppmuntra tjänsteleveranser över gränserna och se till att det blir lika enkelt att tillhandahålla tjänster mellan medlemsstater som inom en och samma medlemsstat.

För att dessa mål skall kunna uppnås planerar kommissionen - som den redan tillkännagivit i strategin för tjänster på den inre marknaden - att under det andra steget av strategin vidta åtgärder av lagstiftningskaraktär. Vilken räckvidd dessa åtgärder bör ha och vad de bör innehålla behöver analyseras ytterligare. Här måste man finna en lagom balans, så att man undviker alltför detaljerade och alltför vittgående regler på EU-nivå men ändå uppnår de uppsatta mål som ligger i allas intresse. För detta krävs det en mer ingående analys av eventuella nya områden för harmonisering, en analys som bör utföras i nära samarbete med Europaparlamentet, medlemsstaterna och berörda parter. Särskild uppmärksamhet kommer framför allt att ägnas åt de hinder som direkt inverkar på de europeiska medborgarnas rätt att fritt välja vilka tjänster de skall ta emot. Här skall också efterfrågan uppmärksammas, bl.a. medborgarnas på en inre marknad för tjänster. Det pågående arbetet för att garantera en hög gemensam skyddsnivå för konsumenterna [237] kommer i det sammanhanget att hjälpa till att stärka de förutsättningar som behövs för att konsumenterna skall ha förtroende för gränsöverskridande transaktioner.

[237] Se arbetsdokument med en beskrivning av det eventuella ramdirektivets beståndsdelar som bifogats till, kommissionens meddelande om uppföljningen av grönboken om konsumentskyddet inom Europeiska unionen, KOM (2002) 289 slutlig.

När det gäller de hinder som inte har regelkaraktär planerar kommissionen - som den redan tillkännagivit i strategin för tjänster på den inre marknaden - att föreslå åtgärder av annan art än lagstiftning. I detta sammanhang kommer kommissionen i första hand att inrikta sig på ändamålsenliga, konkreta åtgärder för att tillgodose informations- och hjälpbehoven hos de medborgare och företag som vill ta emot eller bjuda ut tjänster över gränserna.

BILAGA

SAMRÅDSMETOD

Bakgrund

Kommissionen offentliggjorde sitt meddelande "En strategi för tjänster på den inre marknaden" i december 2000. Medlemsstaterna, EU:s övriga institutioner och andra berörda uppmanades redan då att lämna svar. Eftersom det handlade om ett så komplicerat och omfattande ämne pågick samrådet sedan under hela 2001 och inledningen av 2002 för att de berörda parterna skulle få tillräckligt med tid att lämna sina svar.

Syftet med samrådet

Samrådet inleddes med syftet att samla in information direkt från berörda parter om de svårigheter som kunde hämma utvecklingen av den inre marknaden för tjänster i Europeiska unionen. Det stod sedan tidigare klart att det finns hinder för den fria rörligheten för tjänster och för utövandet av rätten till fri etablering, men kunskapen var dålig om de närmare egenskaperna hos och utbredningen av hindren. Därför gjorde kommissionen - för första gången sedan den 1962 lade fram de "allmänna programmen" för att undanröja hinder för utövandet av rätten till fri etablering och rätten att fritt tillhandahålla tjänster [238] - en detaljerad sammanställning av de svårigheter som finns kvar på den inre marknaden för tjänster. Sammanställningen bygger i huvudsak på svaren från leverantörer och användare av tjänster och på information från andra källor enligt vad som redovisas nedan.

[238] Op. cit.

Vilka typer av tjänster avses-

Syftet med samrådet var att samla information om de problem som drabbar leverantörer och användare inom ramen för samtliga ekonomiska aktiviteter av tjänstetyp inom Europeiska unionen - även sådana tjänster som inte utgör etablerade kategorier i statistiska sammanhang eller omfattas av specifika regler. Bl.a. tillhandahålls många tjänster av varutillverkare (en möbeltillverkare kan erbjuda exempelvis formgivnings-, monterings- och underhållstjänster). Alla former av gränsöverskridande tjänster har omfattats av samrådet, även när det gäller etablering.

Samrådet omfattade samtliga svårigheter som kan drabba tjänsteleverantörer i någon av de olika etapperna av en tjänsteverksamhet - från företagets etablering och användningen av de inputs (produktionsfaktorer) som behövs för att tillhandahålla tjänsten via marknadsföring och distribution till försäljning och sådant som sker efter försäljningen av tjänsten. Hinder kan dyka upp i var och en av dessa etapper, och det står klart att ett hinder i en etapp av en tjänsteverksamhet får konsekvenser för verksamheten som helhet och kan tvinga ett företag att fullständigt göra om sin affärsmodell.

Vilka svårigheter har beaktats-

Utgångspunkten för arbetet med att lokalisera hindren är rättsfall från domstolen, som tydligt har slagit fast att varje åtgärd som gör det omöjligt, svårare eller mindre lockande att leverera tjänster mellan medlemsstater utgör en begränsning. Begränsningar är med andra ord inte bara diskriminerande åtgärder, det vill säga begränsningar som drabbar tjänsteleverantörer från andra medlemsstater just på grund av deras nationalitet eller hemvist. I själva verket kan begränsningar av den fria rörligheten utgöras även av icke-diskriminerande åtgärder, det vill säga åtgärder som tillämpas lika på aktörer som är etablerade i det land där tjänsten tillhandahålls och aktörer som är etablerade i andra medlemsstater.

Svårigheterna som är resultatet av lagstiftnings- eller förvaltningsåtgärder - det vill säga härrör från krav enligt lagstiftning, enligt system för självreglering eller enligt praxis inom offentliga organ (förvaltningar och domstolar) och andra organ med regleringsmakt (yrkessammanslutningar, regionala handelskamrar osv.) - har beaktats i analysen. Det kan röra sig exempelvis om regler och förfaranden med anknytning till tillstånd, reklam, beskattning och arbetsrättsregler för utstationerad personal. Därutöver har kommissionen beaktat situationer där tidsåtgång, avgifter eller andra problem har gjort det ointressant eller omöjligt att tillhandahålla tjänster. En del svårigheter kan bero på att regler eller praxis är komplexa, klumpiga eller otydliga. De flesta svårigheterna hänger dock samman med alltför stora skillnader mellan reglerna i olika länder.

Domstolen har också slagit fast att vissa särskilda omständigheter under vissa förutsättningar kan berättiga inskränkningar i den fria rörligheten, exempelvis för att skydda folkhälsan eller konsumenterna. Syftet med det första steget i strategin var emellertid att ta reda på vilka svårigheter som företagen och medborgarna ställs inför, inte att inta någon ståndpunkt om huruvida svårigheterna är berättigade. Av det skälet har analysen omfattat även områden där det redan finns EG-rättsakter eller förslag till sådana. Vidare har analysen beaktat de svårigheter som tjänsteleverantörer från EU drabbas av i kandidatländerna.

Hur har samrådet gått till-

Först lät kommissionen ett marknadsundersökningsföretag göra en oberoende studie av 6 000 företag av alla storlekar i fjorton av medlemsstaterna [239]. Detta gav en uppfattning om svårigheternas utbredning: mer än vart tredje tillfrågat företag hade direkt erfarenhet av svårigheter med anknytning till den fria rörligheten för tjänster eller rätten till fri etablering. Företag i samtliga ekonomiska sektorer, av alla storlekar och av alla former tog upp problem som de råkat ut för i alla etapperna av tjänsteverksamheten: från etablering och användning av input via marknadsföring, distribution och försäljning till de aktiviteter som sker efter försäljningen av tjänsten.

[239] Tyskland ingick inte, beroende på svårigheter orsakade av de specifika reglerna för marknadsundersökningar, men kommissionen har på andra sätt sammanställt jämförbar information.

Sedan inleddes ett samråd där flera olika kanaler utnyttjades för att deltagandet skulle bli så stort som möjligt. Flera listbaserade utskick gjordes till europeiska och nationella sammanslutningar. Kontakt togs även med enskilda tjänsteföretag och med användare, antingen direkt eller via nationella sammanslutningar. Bilaterala möten arrangerades för fortsatta diskussioner, och åtgärder för att öka medvetenheten och kunskaperna om samrådsmetoden vidtogs i form av deltagande i konferenser och seminarier. Kommissionen utarbetade detaljerade informella enkäter för enskilda sektorer (t.ex. de små och medelstora företagen) i de fall där detta visade sig behövas. Resultatet av allt detta blev 698 separata svar, vilka ingick i svar från 668 olika källor.

Användning av andra källor

För att bilden av den rådande verkligheten på den inre marknaden skulle bli så fullständig som möjligt utnyttjade kommissionen information från andra källor som komplement till resultaten från det inledda samrådet och från den ovannämnda studien.

Först analyserade kommissionen de frågor och petitioner som skickats av Europaparlamentet, varav ett betydande antal inkommit efter lanseringen av strategin. Detta är en betydelsefull källa till information om vad som bekymrar de europeiska företagen och medborgarna. Även klagomål till kommissionen och konstaterade fall av regelbrott - också dessa inkomna i stort antal under samma period - visade sig vara mycket belysande. Dessa källor är viktiga bl.a. för kunskapen om på vilka områden medborgarna kan ha svårt att ta emot tjänster på grund av medlemsstaternas praxis.

Kommissionen gick därutöver igenom information som inkommit via olika mekanismer för samråd och för lösning av problem som näringslivets aktörer drabbas av - bl.a. Dialog med medborgarna och företagen" som kommissionen instiftat, från centrumen för samordning av den inre marknaden i medlemsstaterna och från kontaktpunkterna för medborgare och företag.

Slutligen utnyttjade kommissionen nationalekonomiska och statistiska undersökningar från erkända källor, från sina olika avdelningar, från medlemsstaterna och från de andra institutionerna.

Medlemsstaternas svar

Vid sidan av den uppmaning att lämna svar som kommissionen i december 2000 riktade till alla berörda parter i sin strategi för tjänster på den inre marknaden, tog kommissionen i september 2001 kontakt med medlemsstaterna och begärde bl.a. detaljerade ekonomiska och statistiska uppgifter om de nationella och europeiska tjänstemarknaderna. Under första kvartalet 2002 vände sig kommissionen åter till medlemsstaterna och begärde denna gång information om deras organisation på nationell nivå för uppföljning av EG-domstolens domar. De flesta av medlemsstaterna gav kommissionen den efterfrågade informationen och deras svar återspeglar i sin tur de nationella samråd som ägt rum med många berörda parter.

I november 2001 inrättade kommissionen en grupp av experter från medlemsstaterna med uppgiften att ge kommissionen råd om dess strategi. Gruppen har redan sammanträtt två gånger, och avsikten är att den skall samlas tre eller fyra gånger om året. Ett antal medlemsstater har anordnat seminarier om strategin, och personal från kommissionen har deltagit i en del av dem. Dessa seminarier har visat sig vara synnerligen lämpliga tillfällen att förklara syftena med kommissionens arbete och få till stånd en dialog med leverantörerna och användarna av tjänster, liksom att jämföra och finslipa den redan inkomna informationen om de olika typerna av svårigheter.