52001IE1494

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Ett hållbart Europa"

(2002/C 48/26)

Den 31 maj 2001 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artiklarna 11.4, 19.1 och 23.3 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om "Ett hållbart Europa för en bättre värld".

Underkommittén "Ett hållbart Europa", som ansvarat för kommitténs förberedande arbete i detta ärende, antog sitt yttrande den 30 oktober 2001. Föredragande var Ernst Ehnmark och medföredragande Lutz Ribbe.

Vid sin 386:e plenarsession (sammanträdet den 29 november 2001) antog Ekonomiska och sociala kommittén enhälligt följande yttrande.

1. Uppmaning till rådsmötet i Laeken

1.1. Ekonomiska och sociala kommittén välkomnar det belgiska ordförandeskapets initiativ att utarbeta en deklaration om Europas framtid som skall antas av Europeiska rådet i Laeken. Detta innebär ett unikt tillfälle att lägga fram grundläggande synpunkter på Europas framtid, målsättningar och avsikter, i ett tidigt skede i den breda allmänna debatt som skall föras i denna fråga.

1.2. Vid toppmötet i Göteborg fattade man det långsiktiga beslutet att hållbar utveckling skall vara ett övergripande mål för EU. Genom detta beslut gav toppmötet EU en ny framtidsvision.

1.3. Planerna på en Laeken-deklaration erbjuder ett unikt tillfälle att skärpa visionen om hållbar utveckling och lyfta fram den som en av Europeiska unionens viktigare uppgifter. Det är nu vi måste klargöra omfattningen på den utmaning och den möjlighet detta nya projekt innebär för EU och se till att det är ordentligt förankrat i debatten om Europas framtid. Hållbar utveckling skall stå i fokus för debatten om vad det är för Europa vi vill ha.

1.4. I sin verksamhet detta år har ESK särskilt uppmärksammat den globala betydelse som hållbar utveckling har och konsekvenserna av det beslut som fattades vid toppmötet i Göteborg. I detta kommitténs andra yttrande om hållbar utveckling har fokus lagts på frågan hur man skall gå vidare med denna vision så att den blir mer praktiskt användbar med ett bredare engagemang från allmänheten.

1.5. Hållbar utveckling är en vision där ambitionen är att få till stånd goda och hållbara levnadsvillkor för alla medborgare, inte endast i termer av ekonomisk välfärd, utan även socialt, kulturellt och miljömässigt sett. God livskvalitet beror inte endast av ekonomiska resurser, utan är resultatet av flera olika faktorer som samverkar över tiden.

1.6. Efter att högtidligen ha förklarats som en långsiktig och övergripande EU-politik är hållbar utveckling nu Europas nya framtidsvision. Denna vision innebär att man anlägger en alltigenom integrerad syn på hur politiken skall utformas för det allmännas bästa i en gemensam framtid där behovet av samordnade och konsekventa åtgärder lyfts fram.

1.7. En sådan hållbar utveckling griper in på samtliga verksamhetsfält inom EU och i medlemsstaterna och banar väg för medborgarna att komma närmare EU och EU-politiken.

1.8. I egenskap av ny framtidsvision utmanar hållbar utveckling EU att visa hur väl man lyckas nå fram till nya generationer och till andra delar av världen. En sådan kraftinsats i fråga om solidaritet och ansvarskänsla kan dock komma att ske på bekostnad av EU:s ursprungliga drivkraft, dvs. viljan att mobilisera gemensamma insatser för att på ett sätt som stärker alla parter möta och lösa de konflikter som ofrånkomligen uppstår när man försöker nå ett så ambitiöst och omfattande mål som detta.

1.9. Hållbar utveckling fokuserar på tre viktiga politikområden - ekonomisk politik, socialpolitik och miljöpolitik - med en tydlig ambition att samordna målsättningar och insatser på alla dessa tre områden för att nå det övergripande slutmålet att skapa ett hållbart samhälle. Miljöpolitik utgör sålunda ett lika prioriterat område som ekonomisk politik och socialpolitik. Dessa tre politikområden påverkar varandra och skall så göra i stor utsträckning. I enlighet med det beslut som fattades av regeringscheferna vid toppmötet i Göteborg måste EU därför ta ledningen och ge tydliga signaler till EU:s medborgare och i slutänden till hela världen.

1.10. Politiken i praktiken

1.10.1. Hållbar utveckling utgör ett radikalt perspektiv på det Europa vi vill ha och kommer att innebära genomgripande förändringar i människors liv och beteende. Ingen annan politisk målsättning kommer att påverka vardagen så mycket som hållbar utveckling. Såväl samhället som ekonomin och näringslivet kommer att ställas inför oerhörda utmaningar.

1.10.2. Eftersom hållbar utveckling sätter solidariteten i centrum utgör denna nya framtidsvision för Europa ett unikt tillfälle att genom hårt praktiskt arbete prova ut goda styrelseformer. Med den enorma uppgiften att skapa en framtid där politik och åtgärder utformas så att de svarar mot medborgarnas långsiktiga prioriteringar kommer politiskt ledarskap att bli avgörande och frågor om styrelseformer måste sättas i förgrunden.

1.11. Trots den långsiktighet och de långa perspektiv som förknippas med hållbar utveckling måste realistiska och konkreta operativa mål sättas upp. Hållbar utveckling måste fås att fungera i praktiken genom konkreta projekt för EU och medlemsstaterna. Detta är viktigt, såväl psykologiskt som politiskt, eftersom det rör EU-medborgarnas dagliga liv.

1.12. Den nya framtidsvisionen visar på behovet av en process med fortsatt initiativkraft. Hållbar utveckling är en långvarig process som förutsätter kontinuerliga insatser på samtliga områden. ESK vill lyfta fram den hållbara utvecklingens kunskapsdimension, som måste stärkas genom investeringar inom utbildning, livslångt lärande och forskning.

1.13. Politiken för hållbar utveckling måste byggas nedifrån och upp med ett brett stöd från allmänheten. Nationella handlingsplaner för hållbar utveckling kommer att ge unika möjligheter till nya dialogformer, t.ex. genom aktivt medborgarengagemang i samband med utformningen av EU-politiken på detta område, uppbackat av välfungerande förfaranden för informationsspridning och samråd. De nationella handlingsplanernas roll och funktion måste klargöras, i synnerhet i förhållande till EU- strategin.

1.14. Arbetsmarknadsparterna har en avgörande roll att spela genom att både stödja och övervaka samrådsprocesserna. Utan arbetsmarknadsparternas och de icke-statliga intresseorganisationernas aktiva medverkan kommer lanseringen av hållbar utveckling som EU:s framtidsvision inte att lyckas.

1.15. Ekonomiska och sociala kommittén har en unik position för att övervaka och stödja samrådsprocesserna. Kommittén företräder det organiserade civila samhället i vidare mening. Kommittén har för avsikt att utgöra en aktiv länk i samrådsprocessen.

1.16. Hållbar utveckling utgör en stor utmaning för kandidatländerna. EU bör redan från början föra en dialog med dem för att se till att de snarast möjligt görs delaktiga i gemensamma målsättningar och insatser. Redan det faktum att det finns en ny framtidsvision för projektet EU kan ge ny drivkraft till reformarbetet i dessa länder och utgöra en motiverande faktor för att få allmänhetens stöd för att delta i utformningen av EU-politiken.

1.17. Hållbar utveckling är en utmaning för EU-institutionerna, särskilt vad gäller behovet av ökad samordning och konsekvens i de politiska åtgärderna. Samtliga institutioner måste leva upp till dessa nya krav. Det finns ett akut behov av att bättre integrera hållbar utveckling i såväl planering som genomförande av all politik. Kommittén understryker behovet av detta och betonar särskilt vikten av bättre politisk samordning inom kommissionen. ESK föreslår att det inrättas ett särskilt organ inom generalsekretariatet eller inom kommissionsordförandens kansli.

1.18. EU bör föra frågan vidare vid Europeiska rådet i Barcelona i mars 2002 och ge tydliga signaler när det gäller klimatskydd, energiproduktion och långsiktiga lösningar inom transportsektorn. Nya åtgärder måste vidtas för att återvinna allmänhetens förtroende på livsmedelsområdet.

1.19. Enligt ESK måste nya mål för hållbar utveckling inom såväl den sociala som den ekonomiska pelaren fastställas vid toppmötet i Barcelona. Hälsorisker på arbetsplatsen måste behandlas i sitt sociala, ekonomiska och miljömässiga sammanhang. Förbättrad arbetskvalitet utgör en nyckelfaktor inom strategins sociala dimension. Folkhälsofrågor, inte minst mot bakgrund av en allt äldre befolkning, utgör ytterligare en nyckelfaktor. Att anlägga ett sektorsövergripande synsätt är svårt, men nödvändigt.

1.20. ESK föreslår en informationskampanj i hela EU om de grundläggande frågorna för hållbar utveckling, som omfattar skolor och universitet, arbetsplatser och bibliotek samt icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter.

1.21. ESK framhåller vikten av att föra ut de centrala frågorna till allmänheten, så att man får till stånd en diskussions- och samrådsprocess. ESK föreslår en förlängd samrådsperiod under 2002 efter Europeiska rådets möte i Barcelona.

2. Bakgrund

2.1. Vid plenarsessionen i maj 2001 antog ESK enhälligt ett yttrande om "Utarbetandet av en EU-strategi för hållbar utveckling". Det centrala i ESK:s inrådan till Europeiska rådet i Göteborg var att den tid som avsatts för politiska överväganden och för att uppnå ett brett stöd från allmänheten och förståelse för konkreta åtgärder är för kort, och att ytterligare insatser krävs för att rådets och regeringarnas beslut på detta område skall kunna bli tillräckligt väl underbyggda.

2.2. ESK framhöll sin avsikt att delta aktivt i det kommande arbetet med att förbereda och genomföra strategin.

2.3. Vidare välkomnade ESK kommissionens förslag att kommittén skall stå som medarrangör av de forum för hållbar utveckling som skall hållas vartannat år.

2.4. Man nämnde också att man var redo att mobilisera sina grupper av ledamöter för att förbättra kommunikationen med gräsrotsnivån och utveckla en övervakningsfunktion med inriktning på kvalitetsanalys av genomförandet av strategin för hållbar utveckling.

3. Europeiska rådet i Göteborg

3.1. Vid sitt möte i Göteborg i juni beslutade Europeiska rådet att följa en politisk linje som kan betraktas som relativt parallell till ESK:s förslag och som ett resultat av konvergerande politiska diskussioner.

3.2. Huvudinnehållet i rådets beslut kan sammanfattas i fyra punkter:

- Bekräftelse av behovet av att de ekonomiska, sociala och miljömässiga effekterna av all politik skall granskas under samordnade förhållanden och beaktas vid beslutsfattande.

- Tillämpning av en nedifrån-och-upp-strategi som bygger på att medlemsstaterna skall utforma nationella strategier för hållbar utveckling.

- Betoning av ett öppet samråd med samtliga berörda aktörer och uppmaning till medlemsstaterna att inrätta lämpliga samrådsprocesser.

- Identifikation av ett antal målsättningar och åtgärder som allmän vägledning för framtida politikutveckling inom fyra prioriterade områden: klimatförändringar, transport, folkhälsa och naturresurser.

3.3. Vidare framhöll rådet sin avsikt att vid två sammanträden under nästa år se över vilka framsteg som gjorts.

- Vid toppmötet i Laeken kommer rådet att behandla kommissionens förslag om instrument för att bedöma hållbarhetskonsekvenserna när det gäller alla viktigare politiska förslag. Hänsyn skall tas till potentiella ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser.

- Vid Europeiska rådets vårmöte i mars 2002 kommer rådet att i ett större sammanhang se över de framsteg som gjorts när det gäller utvecklingen och genomförandet av strategin.

3.4. Rådet framhöll också att hållbar utveckling kan ge upphov till en ny våg av tekniska innovationer och investeringar som genererar tillväxt och sysselsättning. Rådet uppmanade näringslivet att ta del i utvecklingen av ny miljövänlig teknik och i större utsträckning använda den i sådana sektorer som energi och transport.

4. Europeiska rådet i Göteborg sett i ett längre perspektiv

4.1. Resultatet av Europeiska rådet i Göteborg kan med tanke på omständigheterna endast sägas ha motsvarat förväntningarna. Rådet lanserade en långsiktig insats för hållbar utveckling och i och med detta markerade man att hållbarhet är en huvudmålsättning för det europeiska samarbetet. Man framhöll särskilt att hållbar utveckling måste backas upp av medborgarna och att lämpliga samrådsmekanismer måste skapas. Slutligen ställde rådet upp en rad prioriterade åtgärder och krav på framtida insatser.

4.2. Därmed har kravet på en samordnad politik till stöd för hållbar utveckling tydligt formulerats.

4.3. Såväl kommissionen som rådet är införstådda med att hållbar utveckling i Europa endast är möjlig om den sker i nära samråd med samtliga delar av det civila samhället. Detta förutsätter ett intensivt samråd och samarbete med många olika intressegrupper.

4.3.1. På grund av tidsbrist kunde inte Europeiska rådet i Göteborg anta ett antal konkreta åtgärder för att uppnå de överenskomna målsättningarna. Desto viktigare är det därför att kommissionens sammanfattande rapport, som skall utgöra utgångspunkt för rådsmötet i Barcelona, åtföljs av konkreta och realistiska åtgärder. Detta är avgörande för ett fortsatt brett engagemang från allmänheten.

4.3.2. I det remissdokument som kommissionen lade fram i mars 2001 talas det exempelvis om att långsiktigt minska koldioxidutsläppen med 70 %. Kommittén ser positivt på ett sådant förslag, men noterar att det inte presenteras några "strategier" för att visa hur en sådan minskning skulle kunna uppnås.

4.3.3. En 70-procentig minskning av koldioxidutsläppen förutsätter ofrånkomligen enorma förändringar i hur vår ekonomi fungerar och i hur vi lever våra liv. Enligt Europeiska miljöbyrån kommer EU att få problem redan med att uppfylla Kyotomålen. Vilka strategier kommer då att behövas för att ännu extremare långsiktiga mål skall kunna uppfyllas?

4.3.4. En del upplever att en aktiv klimatskyddspolitik verkar begränsande på den ekonomiska konkurrenskraften. Ökad energi- och resurseffektivitet är dock inte bara rätt ur ekologisk synvinkel, utan även ekonomiskt sett: minskad energikonsumtion innebär inte bara minskade växthusgaser, utan även lägre energikostnader för näringslivet. Innovativ och effektiv teknik blir sålunda dubbelt lönsamt.

4.3.5. Enligt ESK utgör dessa motstridiga inställningar och den beklagliga bristen på konsekvens mellan mål och medel förklaringen till att det är så svårt att göra prioriteringen av hållbar utveckling trovärdig och få stöd för detta mål från större grupper i samhället.

4.4. Vid Europeiska rådet i Göteborg klargjordes att institutionella mekanismer måste skapas för att säkerställa en konsekvent politik. Detta kommer att innebära nya åtgärder inom EU-institutionerna för att få till stånd samordning över gränserna och mellan olika sektorer. Europeiska rådet i Göteborg uppmanade rådet (allmänna frågor) att samordna de övergripande förberedelserna av strategin för hållbar utveckling.

4.5. En viktig aspekt på besluten i Göteborg var att EU:s insatser för hållbar utveckling skall backas upp av nationella åtgärdsplaner med start våren 2002. Detta påminner om strukturfondernas arbetsmetoder och innebär att alla aspekter som prioriteras av rådet måste återspeglas i projekt baserade på nationella överväganden. Det är med andra ord ett sätt att bygga upp en samordnad och hållbar politik nedifrån och upp i stället för uppifrån och ned.

4.6. Som slutlig kommentar kan sägas att budskapet från Euroepiska rådet i Göteborg var att det egentliga arbetet med strategin för en hållbar utveckling skulle börja nu. När allt kommer omkring är tidsperspektivet för dessa frågor 20-25 år; ingen kan vänta sig att en heltäckande strategi för hållbar utveckling skall stå klar efter ett par månaders allmän debatt och politiska toppmöten.

5. Konsekvens i begreppet hållbar utveckling

5.1. Strategin för en hållbar utveckling är ett komplement till EU:s politiska åtaganden för ekonomisk och social förnyelse, och den tillför en tredje pelare (eller dimension) till Lissabonstrategin, nämligen miljöpolitik.

5.2. ESK framhöll i sitt tidigare yttrande hur viktigt det är att åtgärder under dessa tre pelare samordnas helt och fullt. Miljömål måste därför innehålla hänvisningar till sysselsättningsrelaterade och sociala följder. Hållbara offentliga finanser är likaså en grundförutsättning för en trovärdig hållbar strategi på områdena socialvård och social integration/utslagning.

5.3. Kommittén inser att det är svårt att skapa tillräcklig politisk överensstämmelse mellan de tre pelarna. Det är inte alltid helt klart hur pelarna interagerar, om de stärker eller motverkar varandra. Valet av bedömningsindikatorer är naturligtvis en avgörande faktor. Problemet är att indikatorerna vanligen - vilket bland annat framgår av en färsk OECD-analys - gäller endast en av de tre pelarna, dvs. är antingen ekonomiska, sociala eller miljörelaterade. Indikatorer som gör det möjligt att mäta och analysera kopplingar och effekter "mellan pelarna" är någonting helt annat.

5.4. De ekonomiska riktlinjerna är ett exempel på hur hållbarheten till en del kan införlivas i den övergripande analysen och rekommendationerna. I kommissionens förslag till ekonomiska riktlinjer - som senare antagits av rådet och parlamentet med smärre ändringar - betonas behovet av hållbara offentliga finanser, och i slutet av riktlinjerna hänvisar man till det beslut om att införliva hållbar utveckling i Lissabonstrategin som fattades av Europeiska rådet i Stockholm.

5.5. Behovet av hållbar ekonomisk tillväxt, hög sysselsättningsgrad, stabila pensionssystem, åtgärder för att motverka utslagning, nya investeringar i forskning och utveckling och nya åtgärder för att möjliggöra en hållbar miljöpolitik - alla dessa faktorer måste utgöra utgångspunkter när de ekonomiska riktlinjerna utformas.

5.6. Den sociala pelaren är helt klart en mångfasetterad utmaning. Enligt den sociala handlingsplanen skall kraftfulla åtgärder vidtas för att man skall kunna minska utslagningen och öka integrationen. EU:s sysselsättningspolitik, som inleddes 1997 av Europeiska rådet i Luxemburg, är en annan viktig del av den sociala pelaren. Allmän och yrkesinriktad utbildning, livslångt lärande samt kvalitet i arbetet är andra delar som lades till vid toppmötet i Stockholm 2001.

5.7. Det är dock anmärkningsvärt att kommissionen i sitt förslag till riktlinjer för sysselsättningspolitiken 2002 endast i förbigående nämner besluten om hållbar utveckling. I förslaget konstateras bl.a. att toppmötet rekommenderade att de nationella handlingsplanerna för hållbar utveckling innefattar främjande av sysselsättning på miljöområdet. I de riktlinjer som sedermera lagts fram nämns dock inte hållbar utveckling i någon större utsträckning.

5.8. Den sociala pelaren innehåller även en långsiktig fråga: den europeiska sociala modellen. Denna modell blir allt viktigare i kraft av utvidgningen och EU:s ökade internationella åtaganden. Det talas ofta om den europeiska sociala modellen utan någon närmare analys eller förklaring, men att den existerar står dock helt klart. Det är t.ex. allmänt accepterat att denna modell inbegriper aspekter som solidaritet och social trygghet i kombination med konkurrenskraftig industriell och ekonomisk tillväxt.

5.9. Arbetsmarknadens parter måste ta ett särskilt ansvar för att fördjupa analysen och uppdatera den europeiska sociala modellen.

5.10. En annan viktig dimension i strategin för en hållbar utveckling är enligt ESK:s mening sammanhållning i ordets vidaste bemärkelse. Att bevara och stärka sammanhållningen kommer att bli avgörande för EU:s framtid. Detta är särskilt tydligt i fråga om utvidgningen. Men sammanhållning uppnås inte genom enbart ekonomisk och social utveckling samt miljöutveckling. Den måste även ha en kulturell dimension som innefattar gemensamma värden, förståelse av kulturer och ömsesidig respekt för kulturell mångfald.

5.11. Den kulturella dimensionen i strategin för en hållbar utveckling kräver en djupare analys. Kulturell mångfald står i fokus för unionens framtidsvision. I strategin för en hållbar utveckling bör detta beaktas, och strategin bör innehålla åtgärder för att stärka det nya begreppet hållbar kulturell mångfald.

5.12. ESK anser att denna dimension i strategin bör värderas mycket högre. Kulturella värden, vanor och beteendemönster som ingår i det europeiska arvet spelar direkt eller indirekt en viktig roll för hur sammanhållningsmodellerna utvecklas. Erkännande av och acceptans för gemensamma kulturella traditioner och attityder bidrar till att befästa ömsesidig förståelse och respekt. Den hållbara utvecklingens kulturella dimension kan betraktas som ett verktyg för att bevara och stödja kulturell mångfald.

5.13. Solidaritet mellan generationerna står i fokus för varje definition av strategin för en hållbar utveckling. Samråd och annat arbete som rör denna strategi måste därför vara attraktivt för och aktivt involvera alla åldersgrupper. Det skulle vara mycket värdefullt om yngre grupper (dvs. personer under 25 år) och något äldre personer (dvs. personer över 55 år) deltog.

6. Strategin för en hållbar utveckling - den brådskande inledningen på en lång process

6.1. Debatten om kommissionens förslag om en strategi för en hållbar utveckling har visat att perspektiven skiljer sig åt: Antingen har man en mer visionär syn på behovet av att motverka ohållbara trender, eller ett mer handlingsinriktat angreppssätt med betoning på konkreta insatser, främst på miljöområdet. Till stöd för det sistnämnda angreppssättet har man ofta pekat på de många år som gått sedan Rio-konferensen antog det övergripande målet hållbar utveckling.

6.2. Efter EU-toppmötet i Göteborg har debatten mer eller mindre avsomnat, trots utmaningen att omsätta slutsatserna från toppmötet i praktiken. I skuggan av de senaste världshändelserna väntar nu arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället i stort på initiativ från EU-institutionerna med anvisningar om hur besluten från Göteborg skall genomföras och strategin vidareutvecklas.

6.3. Detta innebär ett riskabelt avbrott i breda samhällsgruppers påtryckningar för insatser som skall göra det möjligt att börja utforma ett hållbart samhälle. I sitt tidigare yttrande om strategin påpekade ESK att det var viktigt att processen inleddes snarast möjligt och fick ett konkret innehåll. Detta är inte mindre brådskande ett halvår efter Göteborgstoppmötet.

6.4. Samtidigt måste man betona att strategin för en hållbar utveckling måste utvecklas under lång tid och successivt, i linje med det som medlemsstaternas befolkningar och regeringar kan stödja. Strategin för en hållbar utveckling är inget big-bang-fenomen. För höga ambitioner kan påverka de bästa avsikter negativt.

6.5. ESK anser att det är viktigt att betona den successiva karaktären i strategin för en hållbar utveckling. Europeiska rådet visar prov på samma inställning, i och med att det har beslutat att en årlig uppföljning skall ske som en del av Lissabonstrategin.

7. Kartläggning av viktiga miljöfrågor

7.1. Miljödelen i strategin för en hållbar utveckling omfattar en rad viktiga frågor som i stor utsträckning inverkar på hur medborgarna lever och samhället fungerar. Kommittén vill ge följande exempel på detta:

7.2. Rådet och kommissionen har ofta påpekat att en hållbar utveckling kommer att ge upphov till ny teknik och därmed öppna nya marknader, vilket i sin tur banar väg för en ny ekonomi. På området energieffektivitet och energibesparing har kommissionen lagt fram ett antal förslag, och ESK har även presenterat sina synpunkter. Det allmänna intrycket man får inom denna sektor är dock att det finns en enorm outnyttjad potential för att göra mer - och för att involvera medborgarna mer.

7.2.1. Att satsa på hållbarhet inom produktion eller andra former av ekonomisk verksamhet är redan i sig svårare och förutsätter ett intelligentare tillvägagångssätt än vad en kortsiktig "exploatering" eller överexploatering av resurserna gör. De rådande ramvillkoren gör dessutom att hållbar ekonomisk verksamhet i många fall fortfarande är mer oekonomiskt.

7.2.2. Vi vet att vi här på vår planet lever i ett slutet system och att det finns många lokala och regionala slutna stabila system. Nu öppnar vi dock dessa en gång så stabila kretslopp ett efter ett och har möjlighet att i stor skala överexploatera den naturliga potentialen på ett sätt som vi aldrig tidigare kunnat göra.

7.2.3. Tyvärr är det nog så att det varit lättast att skapa vinster genom en "exploatering" av sådana lättillgängliga faktorer som naturresurser och arbetskraft. En produktion med striktare normer än vad som krävs i lag leder knappast automatiskt till högre vinster.

7.2.4. Att det ligger till på detta sätt skall inte ses som kritik mot dagens politiskt och ekonomiskt ansvariga, utan som ett tungt historiskt arv som vi fått överta. Att skapa motivation för företagen att integrera ett tredelat resultattänkande ("triple-bottom-line") i sin verksamhet och i sina årsrapporter, så att inte bara det ekonomiska resultatet redovisas, utan även sociala och miljömässiga resultat, är till syvende och sist ett ansvar som ligger på samhället i stort.

7.2.5. Dessa exempel visar på de långsiktiga utmaningar strategin för en hållbar utveckling innebär, samt på behovet av en kontinuerlig offentlig debatt om strategins mål och medel. En annan slutsats är att dagens ekonomiska modeller inte är särskilt väl avpassade till strategin för en hållbar utveckling.

7.3. Vidare illustrerar exemplet det faktum att det behövs ett politiskt ledarskap för att strategin för en hållbar utveckling skall bli verklighet och inte bara en deklaration. Regeringar och politiska partier måste aktivt arbeta för att få allmänhetens stöd.

8. Ett samhälle med hållbar utveckling - ett kunskapssamhälle

8.1. I ett tidigare yttrande argumenterade ESK för att ett samhälle med ambitioner att skapa hållbar utveckling måste vara ett kunskapsintensivt samhälle. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg framhölls att den hållbara utvecklingen har potential att skapa en ny våg av teknisk innovation och investeringar.

8.2. Strategin för en hållbar utveckling har genom ett beslut blivit en del av den övergripande Lissabonstrategin för att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga region. Den hållbara utvecklingens krav visar ännu tydligare på det akuta behovet av de investeringar i forskning och utbildning som hänvisas till i Lissabonstrategin, samtidigt som lösningar utifrån en hållbar utveckling innebär potentiella möjligheter att öka EU:s konkurrenskraft.

8.3. ESK vill särskilt lyfta fram behovet av konsekvens i politiken och prioriteringarna mellan EU:s ramprogram för forskning och utveckling å ena sidan och strategin för en hållbar utveckling å den andra. EU bör i sin forskningspolitik gå i täten genom att garantera tillräckliga resurser för utveckling av nya transport- och energiproduktionslösningar, för att bara nämna två exempel. Utan tillräckligt EU-stöd kommer de organ som finansierar forskning på nationell nivå att få svårt att hålla takten. Det är även viktigt att EU-stöd beviljas till nätverk av olika universitet och institut som samarbetar i projekt med relevans för strategin för en hållbar utveckling.

8.4. Kunskapsfaktorn kommer även att inverka på utbildningssystemen. Det kommer att bli efterfrågan på ingenjörer och tekniker som har utbildning i hållbara lösningar. Likaså kommer det att bli efterfrågan på agronomer och andra specialister inom livsmedels- och djuruppfödningssektorn. Behovet av tvärvetenskaplig utbildning kommer att öka.

8.5. Kunskapsfaktorn i strategin för en hållbar utveckling kommer att få effekter på det livslånga lärandet och fortbildningen på arbetsplatserna.

9. Samråd och dialog

9.1. Att allmänhetens stöd för EU-politiken kräver lämpliga processer för samråd och dialog har konstaterats tidigare. Problemet är hur detta skall uppnås. Det anses ofta att de frågor som behandlas är alltför tekniska och saknar intresse på gräsrotsnivå. Under EU-toppmötet i Göteborg lyftes hållbar utveckling fram som ett område där det är särskilt viktigt med samråd och dialog.

9.2. Två samrådsprocesser för ytterligare behandling av strategin för en hållbar utveckling granskas här mer ingående. Den ena innebär att medlemsstaterna skall utarbeta planer för hållbar utveckling och att berörda aktörer skall knytas till detta arbete genom samråd. Den andra är kommissionens förslag om att i samarbete med ESK anordna forum för berörda aktörer vartannat år.

9.2.1. Hur samråd skall utformas på nationell nivå är en fråga för medlemsstaterna och de berörda aktörernas organisationer. Det finns dock vissa kopplingar till insatserna på EU-nivå.

9.3. Det första forumet för berörda aktörer är planerat till hösten 2002.

9.3.1. Resultatet av forumet kommer i hög grad att bero på hur det förbereds. De berörda aktörernas organisationer bör involveras på ett tidigt stadium.

9.3.2. ESK föreslår att forumet föregås av en längre period med samråd och dialog på nationell, regional och lokal nivå. Detta skulle ge EU ett enastående tillfälle till dialog inte bara med de berörda aktörernas organisationer utan även med medborgarna själva, t.ex. genom arrangemang i skolor, arrangemang anordnade av olika frivilligorganisationer etc.

9.3.3. Syftet med samrådsperioden skulle vara att öka medvetenheten om ohållbara trender och behovet av att något måste göras, samtidigt som man även skapar en kommunikationskanal mellan medborgarna och EU. Att fånga den breda allmänhetens intresse är en uppgift som kräver uppfinningsrikedom. I detta fall vore det lämpligt att formulera ett eller två huvudteman som kan ge en klar bild av de aktuella frågorna och utmaningarna.

9.3.4. Medvetenheten bland allmänheten om behovet av hållbar utveckling kunde utan tvekan vara högre än den är. ESK föreslår att en särskild informationssatsning gör av kommissionen i samarbete med det organiserade civila samhället för att öka kännedomen om och förståelsen av de konkreta frågor som hör samman med hållbar utveckling.

10. Institutionella mekanismer för politisk samordning

10.1. Problemen i samband med politisk samordning på området för hållbar utveckling är bara en del av ett mer allmänt problem inom unionen och på andra håll. I vitboken om styrelseformer tar kommissionen upp detta allmänna problem. Europeiska rådet å sin sida framhöll vid sitt möte i Göteborg att en förutsättning för att uppnå hållbar utveckling är att den ekonomiska politiken, socialpolitiken och miljöpolitiken behandlas på ett ömsesidigt förstärkande sätt.

10.2. Kommittén välkomnar signalerna från Europeiska rådet och delar uppfattningen att hållbar utveckling är ett område där det är uppenbart att olika sektorer måste samordnas på ett ömsesidigt förstärkande sätt.

10.3. ESK understryker att det är mycket viktigt med en god politisk samordning inom kommissionen. ESK föreslår därför att en särskild tjänst som samordnare för strategin för en hållbar utveckling inrättas inom kommissionen, antingen inom generalsekretariatet eller inom kommissionsordförandens kansli.

10.4. ESK skulle gärna se att en samordningsgrupp inrättades inom Europaparlamentet för att bidra till att säkerställa samstämmigheten i olika ärenden och rapporter.

10.5. ESK har själv inrättat en underkommitté för frågor som rör hållbar utveckling och kommer senare att överväga framtida institutionella beslut på området.

10.6. Vid Euroepiska rådets möte i Laeken i december 2001 bör man överväga mer omfattande strategier för att uppnå ökad politisk samordning. Kommissionen har påpekat att det för närvarande finns en mängd parallella strategier och politiska program, mellan vilka samordningen är mycket begränsad eller i vissa fall obefintlig.

11. Indikatorer som kan användas för uppföljning

11.1. I slutet av oktober presenterade kommissionen sina indikatorer för hållbar utveckling. Åtta nya indikatorer har lagts till samtidigt som åtta har strukits. Den fullständiga listan över indikatorer för Lissabonstrategin, inklusive hållbar utveckling, har sålunda inte utökats i någon nämnvärd grad.

11.2. ESK betonar vikten av att man kommer överens om och godkänner vilka uppgifter och indikatorer som skall användas, så att de kan accepteras av alla och så att den diskussion som skall ligga till grund för olika åtgärder kan baseras på väl underbyggda fakta i stället för ideologiska ställningstaganden. Indikatorerna skall ge en bred överblick över samtliga aspekter på hållbar utveckling, och inte ge ett kortsiktigt eller ofullständigt perspektiv.

11.3. Längre fram kommer ESK att framföra ytterligare synpunkter på indikatorerna.

12. Målinriktade prioriteringar från toppmötet i Göteborg

12.1. Vid Europeiska rådets möte i Göteborg valde man ut ett begränsat antal prioriteringar och åtgärder som föremål för allmänna riktlinjer för den framtida politiska utvecklingen inom fyra prioriterade områden. ESK kommer att lägga fram detaljerade synpunkter på detta i kommande yttranden.

12.2. Bekämpning av klimatförändringar: Europeiska rådet bekräftade sitt åtagande att uppfylla målen i Kyotoprotokollet och uppnå de vägledande målen för elektricitet från förnybara energikällor. Vidare uppmanades Europeiska investeringsbanken att samarbeta med kommissionen i ärenden som rör klimatförändringar.

12.2.1. ESK har nyligen antagit ett yttrande om kommissionens grönbok om energipolitik(1). Kommittén betonar att en ökad energiproduktion från förnybara energikällor endast kan uppnås om omfattande investeringar görs i infrastruktur och teknisk utveckling. I direktivet om förnybara energikällor fastställs ett ambitiöst mål för elproduktion från förnybara energikällor för år 2010. Att uppnå detta och andra mer långtgående mål är en stor utmaning.

12.2.2. ESK anser att man bör fästa särskild vikt vid nätverk av universitet som bedriver forskning som syftar till att utveckla sätt och metoder för att göra förnybar energi mer effektiv. Sådana nätverk bör beviljas stöd inom ramprogrammen för FoU.

12.2.3. ESK ser fram emot ytterligare initiativ från kommissionens sida avseende de åtgärder som EU planerar att vidta för att minska utsläppen av växthusgaser, vilket man förbundit sig att göra i och med undertecknandet av Kyoto-protokollet.

12.3. Säkerställa hållbara transporter: Vid Europeiska rådets möte i Göteborg, där man betonade behovet av en övergång från vägtransporter till järnvägstransporter, sjötransporter och kollektivtrafik, uppmanades Europaparlamentet och rådet att senast 2003 anta reviderade riktlinjer för transeuropeiska transportnät. Vidare påpekades att kommissionen senast år 2004 kommer att föreslå en ram för att "säkerställa att priserna för de olika transportsätten bättre återspeglar samhällets kostnader".

12.3.1. Det finns en mycket tydlig koppling mellan transporter, fysisk planering och nya energibesparande fordon. Drivkraften för förändring finns dock på lokal och regional nivå. Därför är det nödvändigt med samrådsinsatser på lokal nivå.

12.4. Hoten mot folkhälsan: Europeiska rådet, väl medvetet om medborgarnas oro över livsmedlens säkerhet och kvalitet, prioriterade antagandet av riktlinjer för kemikalieanvändning, den planerade handlingsplanen beträffande utbrott av smittsamma sjukdomar samt antagandet av förordningen om Europeiska livsmedelsmyndigheten och livsmedelslagstiftningen. Slutligen begärde Europeiska rådet dessutom att möjligheten till ett europeiskt nätverk för övervakning och tidig varning avseende hälsofrågor skulle utredas.

12.4.1. Detta är ett område där unionen på ett mycket tydligt sätt kan visa sin kapacitet när det gäller att reagera på medborgarnas oro, men också ett område där ansvarsfördelningen mellan EU och den nationella nivån kan vara känslig. Efter att ha blivit medveten om de senaste fallen av utbrott av smittsamma sjukdomar bland lantbruksdjur är allmänheten sannolikt mer intresserad av vilka åtgärder som vidtas än vem som vidtar dem.

12.4.2. Hög prioritet bör ges åt att skapa ett europeiskt nätverk för folkhälsoövervakning och tidig varning. ESK skulle gärna se att kommissionen inom kort presenterar ett initiativ i detta ärende.

12.5. Att förvalta naturresurser på ett mer ansvarsfullt sätt: Europeiska rådet betonade att hög ekonomisk effektivitet måste gå hand i hand med hållbar användning av naturresurserna. Vidare enades man om målsättningar för förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken, formerna för en översyn av den gemensamma fiskeripolitiken, genomförandet av EU:s integrerade produktpolitik och målet att år 2010 ha fått bukt med hoten mot den biologiska mångfalden.

12.5.1. ESK kommer att lägga fram ett yttrande om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken under våren 2002.

13. Framtida åtgärder och nya frågor att ta itu med

13.1. Vid Europeiska rådets sammanträde i Barcelona i mars 2002 kommer man för första gången sedan Europeiska rådets möte i Göteborg att följa upp frågorna inom ramen för strategin för en hållbar utveckling. För detta ändamål kommer kommissionen att utarbeta en sammanfattande rapport som skall läggas fram senast i januari 2002.

13.2. Utöver de prioriterade frågor som Europeiska rådet i Göteborg enades om, föreslår ESK att följande frågor behandlas i den sammanfattande rapporten år 2002:

13.2.1. Arbetskvalitet: Den sociala pelaren i strategin för en hållbar utveckling har främst varit inriktad på social utslagning och social integration samt sysselsättningspolitiken. ESK föreslår att även frågor om den långsiktiga kvaliteten i arbetet bör omfattas.

13.2.2. Vid Europeiska rådets möte i Stockholm enades man om att insatser för att åter nå upp till full sysselsättning inte enbart handlar om en inriktning på fler arbeten, utan också bättre arbeten. Gemensamma strategier bör fastställas för att upprätthålla och förbättra arbetskvaliteten. Nya undersökningar har visat att den nutida arbetssituationen medför miljömässiga och i synnerhet psykologiska problem som hänger samman med en alltför hög stress- och arbetsnivå. Inom IKT-sektorn har man sedan länge varit medveten om dessa problem.

13.2.3. Vetenskapliga nätverk och universitetens roll: För att kunna möta vissa av de utmaningar som strategin för en hållbar utveckling medför krävs antingen offentlig- eller privatfinansierade investeringar i vetenskap och teknik. Europeiska rådet har betonat behovet av tillfredsställande samordning mellan strategin för en hållbar utveckling och det nya ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling. ESK föreslår att man i den kommande sammanfattande rapporten fäster särskild vikt vid befintliga och planerade vetenskapliga nätverk kopplade till strategin för en hållbar utveckling.

13.2.4. Samarbete med näringslivet: Europeiska rådet betonade behovet av aktiv medverkan från näringslivet i arbetet med strategin för en hållbar utveckling. ESK betraktar näringslivet som en samarbetspartner i främjandet av en samordnad hållbar politik och föreslår att näringslivets roll betonas i den sammanfattande rapporten.

13.2.5. Allmänna ekonomiska riktlinjer: I enlighet med Europeiska rådets beslut ingår ekonomiska riktlinjer som en integrerad del i strategin för en hållbar utveckling. Nästa serie allmänna ekonomiska riktlinjer bör innehålla en bedömning av samspelet mellan riktlinjerna och strategins övergripande målsättningar. ESK föreslår att den sammanfattande rapporten inriktas på samspelet mellan riktlinjerna och strategin.

14. Utvidgningen och den globala dimensionen

14.1. Det kommer att ta flera år att utveckla och genomföra strategin för en hållbar utveckling. Därför är det av avgörande betydelse att kandidatländerna aktivt deltar i de framtida förhandlingarna om EU:s strategi för en hållbar utveckling.

14.2. Representanter för kandidatländerna skulle exempelvis regelbundet kunna sammanträda med det samordnande organet inom Europeiska kommissionen, dvs. generalsekretariatet. På så sätt får kandidatländerna större möjligheter att ta itu med de aktuella problemen i respektive land i god tid före anslutningen.

14.3. För egen del kommer ESK regelbundet att bjuda in representanter för det organiserade civila samhället i kandidatländerna till diskussioner om frågor som gäller hållbar utveckling.

14.4. Strategin för en hållbar utveckling har en mycket viktig global dimension, vilket framgick vid Rio-konferensen om hållbar utveckling. Vid FN-konferensen om frågor som rör hållbar utveckling som skall hållas i Johannesburg nästa år kommer man att utvärdera utvecklingen sedan Rio-konferensen och diskutera frågor inför framtiden.

14.5. ESK betonar att EU har ett dubbelt ansvar när det gäller den hållbara utvecklingens globala dimension: dels att föregå med gott exempel och visa att åtgärderna inom ramen för strategin för en hållbar utveckling kan och bör vidtas, dels att ge stort stöd åt insatser som syftar till att få till stånd ett nytt och förstärkt internationellt avtal. Denna sistnämna uppgift kommer att bli ett av EU:s viktigaste åtaganden under de närmaste åren. ESK kommer att göra sitt yttersta för att stödja detta.

15. ESK:s roll beträffande strategin för en hållbar utveckling

15.1. I ett tidigare yttrande meddelade ESK att man hade för avsikt att bidra till den framtida utvecklingen av strategin, att man var villig att i samarbete med kommissionen organisera forum för berörda parter vartannat år och utveckla en väktarfunktion med stöd av de rapporter som utarbetats på medlemsstats- och EU-nivå.

15.2. I det här yttrandet förordar ESK omfattande samråd i förberedelserna inför det forum för berörda parter som kommer att äga rum hösten 2002. Kommittén kommer att aktivt delta i förberedelserna inför och övervakningen av denna process och själva forumet.

15.3. I syfte att förbättra samordningen av politiken har kommittén inrättat en sektorsöverskridande underkommitté för hållbar utveckling. ESK kommer senare att överväga lämpliga permanenta lösningar för att säkerställa nödvändig samstämmighet i politiken. Aspekten "hållbar utveckling" måste integreras som en referensram i ett flertal yttranden i framtiden.

15.4. Nästa år kommer ESK att mer ingående behandla några av nyckelområdena i strategin för en hållbar utveckling och på så sätt bidra till att integrera aspekten "hållbar utveckling" i alla viktiga delar av EU:s arbetsprogram.

15.5. ESK företräder som enda EU-institution stora delar av det organiserade civila samhället. Härigenom har ESK en unik möjlighet att verka som ett konstruktivt och stödjande organ i den framtida utvecklingen och övervakningen av strategin för en hållbar utveckling.

Bryssel den 29 november 2001.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) ESK:s yttrande om grönboken "Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning" (KOM(2000) 769 slutlig), EGT C 221, 7.8.2001.