52001AE1491

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén: Att stödja nationella strategier för trygga och stabila pensioner genom ett integrerat förhållningssätt"

(2002/C 48/23)

Den 5 juli 2001 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som ansvarat för det förberedande arbetet, antog sitt yttrande den 7 november 2001. Föredragande var Giacomina Cassina.

Vid sin 386:e plenarsession den 28-29 november 2001 (sammanträdet den 29 november) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 92 röster för och 1 nedlagd röst.

1. Inledning

1.1. Inom ramen för det mandat kommissionen fick av Europeiska rådet i Stockholm(1) och Göteborg(2) publicerade man den 3 juli 2001 ett meddelande(3) till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén med titeln "Att stödja nationella strategier för trygga och stabila pensioner genom ett integrerat förhållningssätt".

1.2. Debatten om och bedömningarna av innehållet i detta meddelande kommer att bidra till utformningen av en rapport till toppmötet i Laeken (december 2001). Där skall medlemsstaterna enas om målsättningar och metoder för att göra pensionerna säkra och pensionssystemen hållbara. Detta bör ske inom ramen för frivilligt samarbete, samordning, utbyte av fungerande lösningar och jämförbara uppgifter, i linje med kommissionens förslag i det mer allmänna meddelandet från 1999 om social trygghet(4).

1.3. Innan Ekonomiska och sociala kommittén remitterades det meddelande som nämns i punkt 1.1 hade man beslutat att inrätta en underkommitté för att utforma ett initiativyttrande med titeln "Den ekonomiska tillväxten, skattesystemen och hållbarheten i pensionssystemen i Europeiska unionen". Underkommitténs yttrande kommer främst att omfatta de delar av meddelandet som särskilt rör sambandet mellan tillväxt, beskattning och stabila pensioner, medan det här yttrandet kommer att fokusera på specifika aspekter som överensstämmelsen mellan olika relevanta politikområden och frågan om hur man skall utveckla samarbetet på pensionsområdet. Följaktligen kompletterar de två yttrandena varandra, och tillsammans utgör de kommitténs hela bidrag till den pågående debatten.

2. Sammanfattning av kommissionens meddelande

2.1. Kommissionen samlar de föreslagna gemensamma målen i tre stora grupper:

- Tillräckliga pensioner

- Ekonomiskt stabila offentliga och privata pensionssystem

- Modernisering av pensionssystemen(5)

2.2. Kommissionen föreslår även att man utvecklar indikatorer som stöder den öppna metoden för samordning mellan medlemsstaterna, i syfte att utforma ett övergripande och integrerat förhållningssätt i fråga om mål (social och ekonomisk stabilitet) och politik (sysselsättningspolitik, socialpolitik och ekonomisk politik) och för att främja samordning mellan relevanta aktörer i processen.

2.3. En rapport med målsättningar och metoder på pensionsområdet kommer att presenteras vid toppmötet i Laeken (jfr punkt 1.2). Sedan skall varje medlemsstat utforma sin egen strategi före juli 2002. Kommissionen kommer att bedöma dessa och identifiera goda metoder och innovativa tillvägagångssätt som sedan skall inkluderas i en gemensam rapport från kommissionen och rådet till toppmötet våren 2003. Medlemsstaternas strategiska rapporter skall uppdateras årligen till dess att en mer omfattande översyn av området görs under 2005.

2.4. Kommittén för socialt skydd skall utvärdera de nationella strategierna och deras överensstämmelse med målen, kommittén för sysselsättning skall granska framstegen inom sysselsättningsstrategin och kommittén för ekonomisk politik skall analysera konsekvenserna för statsbudgeten av den allt äldre befolkningen inom ramen för den multilaterala övervakningen.

3. Allmänna kommentarer

3.1. Den allmänna referensramen

3.1.1. För att fullt ut kunna bedöma det meddelande som behandlas i det här yttrandet anser kommittén att man bör hålla i minnet det nya strategiska mål för nästa decennium som Europeiska rådet i Lissabon fastställde i mars 2000, nämligen "att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt, med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning".

3.1.2. För EU och medlemsstaterna innebär detta åtaganden att föra den politik som behövs och att ta på sig ansvaret för den. Ett så ambitiöst strategiskt mål som Lissabonmålet bör vara ett riktmärke för de olika politikområdena, samtidigt som det garanterar att de olika strategierna för att uppnå målet stämmer överens och är förenliga med varandra. Med andra ord är Lissabonscenariot ett medvetet politiskt val och en strategisk etapp i integrationen, och på det satsar EU och medlemsstaterna sin trovärdighet gentemot allmänheten på samma sätt som de gjorde med inre marknaden och EMU.

3.1.3. Inom ramen för vägvalet i Lissabon bör man som prioriterad målsättning öka deltagandet i arbetslivet för att de ekonomiska, sociala och i synnerhet pensionsrelaterade strategierna skall utvecklas på ett korrekt sätt.

3.1.4. Kommittén är förvånad att kommissionen inte nämner kandidatländerna och vill framhålla att flera av dem kommer att vara EU-medlemmar innan den planerade utvärderingen av resultaten sker år 2005. Det är därför mycket viktigt att kandidatländerna genast engageras i samarbetsprocessen på pensionsområdet.

3.2. Subsidiariteten

3.2.1. Kommittén uppskattar att kommissionen i meddelandet bemödat sig om att respektera subsidiaritetsprincipen på ett så komplicerat och känsligt område som pensioner. Men vi vill ändå upprepa vad vi redan sagt i tidigare yttranden, nämligen att subsidiaritetsprincipen inte enbart styr EU:s och medlemsstaternas behörighetsområden, utan att den även och framför allt är en dynamisk princip som binder samman de olika aktörernas behörighet och ansvarsområden på olika nivåer i den komplicerade institutionella och sociala strukturen inom EU och dess medlemsstater. Kommittén vill med eftertryck framhålla att den konvergens av de sociala trygghetssystemen som har inletts genom den "öppna samordningsmetoden" måste ske under fullt beaktande av subsidiaritetsprincipen med utgångspunkt i självständiga politiska beslut i medlemsstaterna. Det grundläggande ansvaret för beslut i pensionsfrågor åligger i själva verket medlemsstaternas lagstiftare. Men eftersom det rör sig om val som har djupgående effekter på alla medborgares liv bör sådana beslut förberedas genom att man systematiskt involverar de regionala och lokala myndigheterna, arbetsmarknadsparterna och det civila samhällets organisationer, som alla bör kunna delta i utformningen och genomförandet av de olika strategierna, i enlighet med bestämmelser och/eller praxis i de olika medlemsstaterna. Detta behandlas mer i detalj i punkt 3.4 nedan.

3.3. Målen

3.3.1. Merparten av de tio målsättningar som kommissionen föreslår i meddelandet analyseras och utvärderas i underkommitténs yttrande. Följaktligen kommer endast vissa mål eller delar av mål att behandlas i det här yttrandet.

3.3.1.1. Det första målet(6) är universellt till sin natur eftersom det bekräftar att solidariteten ingår som ett oavvisligt värde i den europeiska sociala modellen. Kommittén betonar att det även vid moderniseringen och anpassningen av pensionssystemen är viktigt att bibehålla och förstärka kraftfulla instrument för solidaritet (mellan generationer, mellan människor med arbete och arbetslösa, mellan rika och fattiga) som, även om de förändras med tiden, bör fortsätta att utgöra den sammanhållande väven i vårt samhälle. Detta första mål bör tolkas som möjligheten för alla äldre (inklusive de som inte har kunnat betala avgifter, har fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, är invalidiserade eller handikappade etc.) att ha en värdig levnadsstandard som gör det möjligt för dem att känna sig som en aktiv del av det samhälle och ekonomiska system som de lever i. Det är ett mycket viktigt mål som är inriktat på att skapa social sammanhållning, förverkliga lika rättigheter för alla samhällets medborgare och förhindra risken att äldre marginaliseras.

3.3.1.2. Det andra målet(7) gäller möjligheten att få tillräcklig tilläggspension, där "tillräcklig" bör tolkas som pensionssystemens förmåga att svara på medborgarnas pensionsrelaterade förväntningar och att ge dem möjlighet att ansvarsfullt planera ett rikt och tillfredsställande liv. Medellivslängden har ökat betydligt, men detta innebär nästan alltid att perioden för pensionsutbetalning också blir längre. Det är därför mycket viktigt att kunna bedöma hur länge en person kan förväntas leva ett självständigt liv (sedan han eller hon lämnat arbetslivet), och när han eller hon inte längre kan klara sig utan hjälp av andra. Kommittén betonar att antalet hjälpberoende äldre människor ökar i alla EU:s medlemsstater, och förutom det betydande problemet med ökade vårdkostnader finns det också en risk att dessa människor gradvis blir marginaliserade, vilket bör förhindras.

3.3.1.3. Det tredje(8), fjärde(9) och femte(10) målet analyseras och utvärderas grundligt i det underkommittéyttrande som nämndes i punkt 1.3.

3.3.1.4. Det sjätte(11) och sjunde(12) målet analyseras också i underkommitténs yttrande (se punkt 1.3). Kommittén vill här endast välkomna kommissionens avsikt att förse pensionssystemens andra och tredje grundpelare med lämpliga nationella och europeiska regelverk som kan garantera en korrekt och effektiv förvaltning, vilken i sin tur kan bidra till att trygga de pensionsutbetalningar som systemens medlemmar har rätt till (sjunde målet). När det gäller hur pensionssystemens andra och tredje grundpelare kan bidra till att bevara balansen mellan förvärvsarbetande och pensionstagare och till förmågan att uppnå de sociala målen, noterar kommittén att detta bidrag är värdefullt och nödvändigt. Syftet med systemens första grundpelare, dvs. att ge en universell garanti, bör kvarstå. ESK är inte för att den första pelaren töms på sitt innehåll eller att utbetalningarna förs över till de privata systemen (något som kommissionen för övrigt inte föreslår). Balansen mellan olika system är dock en känslig fråga som bör redas ut på nationell nivå.

3.3.1.5. Beträffande det åttonde målet(13) noterar kommittén att andra anställningsvillkor än fast heltidsanställning åsyftas, dvs. deltidsarbete, visstidsanställning och andra nya former av lönearbete på hel- eller deltid som har blivit allt vanligare under de senaste årtiondena. I princip bör ett rättvist och balanserat pensionssystem inte missgynna dem som har anställningskontrakt av denna nya typ, som byter arbete inom eller utom landet eller som är egenföretagare. Tyvärr fortsätter detta att ske i vissa fall, på grund av en viss stelhet i de befintliga pensionssystemen och på arbetsmarknaden och på grund av ett kvantitativt eller kvalitativt underskott som ännu i dag ofta präglar förhållandet mellan efterfrågan och utbud på arbetsmarknaden. Att minimera risken för förlust av pensionsrättigheter och undanröja hindren för en korrekt användning (inom ett tydligt regelverk) av dessa nya arbetsformer bör utgöra det första steget mot att uppnå lika rättigheter för alla arbetsformer. Det främsta problemet är enligt kommittén hur man också kan ge arbetstagare med atypiska kontrakt, rörliga arbetstagare och egenföretagare möjlighet att planera sitt arbetsliv med viss trygghetsmarginal. I samband med den framtida jämförande analysen vore det bra om man uppmärksammade de bästa metoderna på detta område, exempelvis tillfälliga riskförsäkringar, täckning för obetalda avgifter under arbetslöshetsperioder, skattelättnader under utbildning/omskolning eller under perioder då en arbetstagare inte får någon lön oberoende av hans eller hennes vilja att arbeta etc.

3.3.1.6. Eftersom det nionde målet(14) behandlas i underkommitténs yttrande vill kommittén här betona hur viktigt det tionde målet(15) är. Fram till lite drygt ett årtionde sedan var pensionen ett inslag i livet som människor nästan automatiskt var garanterade när deras yrkesverksamma liv var över. Idag måste man från och med första arbetsdagen eller till och med redan i skolbänken - trots de oundvikliga risker det medför - konkret planera vad man skall göra under återstoden av livet. Förändringar som påverkar denna "livsplan" bör inte påtvingas från en dag till en annan. Följaktligen måste man tillhandahålla utförlig och systematisk information om viktiga trender (demografiska, sociala, ekonomiska etc.) så att alla kan förbereda sig i tid på förändringar i pensionssystemen. Förändringar av pensionssystemen måste även åtföljas av åtgärder som kompenserar arbetstagarna för eventuella negativa effekter av förändringarna; arbetstagarna skall ansvarsfullt kunna utnyttja dessa åtgärder för att kunna fortsätta i stort sett enligt sin ursprungliga livsplan.

3.4. Metoden

3.4.1. Som framgår av meddelandet är det viktigaste målet med metoden att uppnå en stark samverkan och samstämmighet mellan social- och sysselsättningspolitiken och den ekonomiska politiken. Bortsett från att den slutgiltiga behörigheten och det slutgiltiga ansvaret ligger hos nationella lagstiftare och myndigheter kan detta samstämmighetsmål uppnås lättare om arbetsmarknadens parter deltar regelbundet på alla nivåer. Dessa är ju de viktigaste aktörerna i varje utvecklingsprocess i samhället. Utan denna metod är varje pensionsstrategi dömd att misslyckas. Kommittén noterar att kommissionen inte uppmärksammat denna aspekt i tillräckligt hög grad eftersom den endast nämns i två mindre stycken i meddelandet, och erinrar om att man i slutsatserna från Europeiska rådet i Stockholm betonade arbetsmarknadens parters roll vad gäller hanteringen av förändringar.

3.4.2. Arbetsmarknadens parters deltagande bör främjas och/eller stärkas också på områdena sysselsättningspolitik och framför allt ekonomisk politik. Kommissionen föreslår till exempel att man överväger möjligheterna att upprätta reservfonder, men inrättandet av sådana fonder måste där så är möjligt inrymmas i en avtalsmässig och/eller lagstiftande ram som klart definierar sammansättningen, finansieringen, funktionen och användningen av sådana fonder.

3.4.3. Ett socialt samförstånd uppnås inte enbart genom att på ett korrekt och uttömmande sätt informera befolkningen, utan genom att säkerställa ett medvetet och aktivt deltagande av alla berörda organisationer i det civila samhället samt arbetsmarknadens parter. Arbetsmarknadens parter är organisationer vars representationsstruktur bygger på internt deltagande, vilket innebär en utförlig och stadigvarande dialog med medlemmarna. Därför har dessa organisationers mandat för att företräda sina medlemmars intressen ett stort värde.

3.4.4. Framgången med den öppna samordningsmetoden kan därför inte bara tillskrivas utbytet av information och goda metoder mellan förvaltningar och sakkunniga i medlemsländerna och kommissionen och inte heller de lärdomar som härrör från de säkert effektiva och värdefulla insatserna i de olika kommittéerna (kommittén för socialt skydd, kommittén för ekonomisk politik, kommittén för sysselsättning). I några av sina tidigare yttranden(16) har ESK påpekat att allt som rör utvecklingen av social- och välfärdspolitiken skall ske i samråd med arbetsmarknadens parter och de organisationer som företräder de berörda parterna. Varje medlemsstat har sitt eget system för medbestämmande och kommittén vill inte här föreslå att man harmoniserar strukturer och metoder. Emellertid borde en tydlig uppmaning att på djupet engagera alla sociala aktörer uttryckligen inkluderas i meddelandet.

3.4.5. Kommissionen borde uppmana de nationella medlemmarna i ovannämnda kommittéer att upprätta kanaler för information, samråd och deltagande med arbetsmarknadens parter och också beakta problemens regionala och lokala aspekter. Pensionärernas livskvalitet varierar till exempel beroende på om deras lokala omgivning kan erbjuda god kvalitet, kvantitet och tillgänglighet vad gäller social service, hälsovård och allmän infrastruktur. Fördelaktiga villkor för socialt stabila pensionssystem grundas inte bara på parametrar i nationella bestämmelser, utan också på om den lokala nivån anpassas på ett lämpligt sätt.

3.4.6. När man talar om reformer är det första man ska överväga motiven för och därmed det eventuella behovet av förändringar och dessas räckvidd. Också denna bedömning skall göras i samarbete med berörda aktörer. När man sedan skall genomföra tämligen omfattande reformer som skulle kunna innebära märkbara förändringar av bidragssystemet, av villkoren för pensionsrätten och formerna för utbetalningen av pensionerna måste förhandlingsprocessen - i de länder där den utgör praxis, norm eller tradition - vara tillräckligt lång för att samförstånd kring de åtgärder som skall vidtas skall kunna uppnås, men om samförstånd inte kan nås eller om förhandlingarna sträcker sig utöver en rimlig tidsram, skall lagstiftaren emellertid ta sitt ansvar.

3.4.7. Det är dessutom nödvändigt att de scenarier och prognoser som presenteras för parterna är tydliga, välgrundade och väl underbyggda och att det i reformplanerna också på nationell nivå(17) inom en bestämd tidsram företas en kontroll av reformens effekter. Arbetsmarknadens parter skall å sin sida korrekt och utförligt informera sina medlemmar och som redan skett i vissa länder förse dem med medlemsservice för att hjälpa arbetstagarna att lägga upp och planera individuella och kollektiva pensionsmodeller.

3.4.8. Även om det finns en tydlig länk mellan en stabil pensionspolitik och ekonomisk politik och budgetpolitik, är denna inte allenarådande eftersom det finns en rad kopplingar mellan pensionspolitiken och andra politikområden (i praktiken alla). Rent allmänt är det önskvärt att även partiella förändringar av pensionssystemen inte inkluderas i budgetlagstiftningen. Detta skulle oundvikligen medföra att målet med en övergripande stabilitet skulle få en underordnad betydelse till förmån för en enbart ekonomisk stabilitet, och skulle dessutom få den politik som till sin natur är en del av en planering på medellång och lång sikt att framstå som oviss.

4. Indikatorerna

4.1. I meddelandet framhävs behovet att utveckla "lämpliga indikatorer som kan ge jämförbar information om de viktigaste ekonomiska, finansiella och demografiska tendenser som påverkar pensionernas långsiktiga stabilitet, liksom om hur pensionsreformen fortskrider och om dess troliga effekter, samtidigt som utrymme lämnas för mångfalden olika nationella pensionssystem". Kommittén påpekar att man i meddelandet inte nämner vilka slags indikatorer det rör sig om, eftersom undergruppen "Indikatorer" inom kommittén för socialt skydd håller på att behandla frågan, och att kommittén för sysselsättning redan har använt en rad indikatorer i sin rapport från november 2000(18). Kommittén hoppas att de tre kommittéerna (kommittén för socialt skydd, kommittén för ekonomisk politik, kommittén för sysselsättning) har ett nära samarbete för att säkerställa att de indikatorer som kommer att föreslås gör det möjligt att på ett effektivt sätt stödja den öppna samordningsmetoden genom en rad jämförbara uppgifter, som ger en heltäckande bild av de förhållanden och metoder som tillämpas i medlemsstaterna.

4.2. Kommittén betonar särskilt behovet av att utveckla tillräckligt detaljerade indikatorer som möjliggör en verklig bedömning av samtliga effekter av alla analyser och prognoser och erinrar om de kommentarer i frågan som ESK framfört i yttrandet "Förstärkning av kvaliteten i sysselsättnings- och socialpolitik"(19) om högkvalitativa och jämförbara indikatorer och tillförlitlig statistik.

4.3. Vad beträffar till exempel det föreliggande yttrandet och kommentarerna rörande mål 2 föreslår kommittén att man kompletterar indikatorn för medellivslängden med en underindikator kallad "oberoende medellivslängd"(20). Dessutom är uppgifter om pensionärernas livskvalitet(21) och äldre arbetstagares eller handikappades arbets- och livskvalitet viktiga element som är beroende av vissa faktorer som nästan aldrig framgår av statistiken, såsom möjlighet till kommunikation och rörlighet, graden av social integration i boendemiljön, huruvida man äger sin bostad eller ej, säkerhet i närmiljön, tillgänglig service och fritidsaktiviteter etc. Dessa faktorer borde inkluderas i en analys av de nationella systemen, inte bara därför att de möjliggör en bedömning av den sociala stabiliteten i pensionssystemen och de reformer som genomförts och som skall genomföras, utan också för att de har stor betydelse för den ekonomiska stabiliteten i systemen. Kommittén förbehåller sig emellertid rätten att inkomma med ett särskilt yttrande, så snart som dokumentet om indikatorerna (som undergruppen "Indikatorer" inom kommittén för socialt skydd håller på att utarbeta) har offentliggjorts.

Bryssel den 29 november 2001.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) "... vid behov bör den öppna samordningsmetodens hela potential användas, särskilt i fråga om pensionerna, samtidigt som man tar hänsyn till subsidiaritetsprincipen".

(2) "... utarbeta en lägesrapport till Europeiska rådet i Laeken, på grundval av ett meddelande från kommissionen om målen och arbetsmetoderna i fråga om pensioner ...".

(3) KOM(2001) 362 slutlig.

(4) KOM(1999) 347 slutlig, "En samordnad strategi för att modernisera social trygghet".

(5) Den detaljerade listan över de tio målen finns i bilagan till underkommitténs yttrande och behandlas under punkt 3.3.

(6) "Säkerställa att alla äldre har en rimlig levnadsstandard, får ta del av sitt lands ekonomiska välstånd och kan delta aktivt i det offentliga, sociala och kulturella livet."

(7) "Erbjuda alla människor de möjligheter till tilläggspension som krävs för att de skall kunna bibehålla den levnadsstandard de önskar efter att de fått ålders- eller invaliditetspension liksom närstående familjemedlemmars levnadsstandard i händelse av dödsfall."

(8) "Att inom ramen för sysselsättningsstrategin uppnå en hög sysselsättningsnivå så att förhållandet mellan andelen förvärvsarbetande och pensionerade i befolkningen blir så gynnsam som möjligt."

(9) "Säkerställa att pensionssystemen, särskilt systemen för förtids- och invaliditetspensionering, och deras samspel med skatte- och förmånssystemen i högre grad stimulerar äldre att delta i arbetslivet. Säkerställa att arbetstagare inte uppmuntras att ta ut förtidspensionering och inte bestraffas för att de stannar kvar på arbetsmarknaden efter det att de har uppnått normal pensionsålder, samt att pensionssystemen ger bättre möjligheter till gradvis pensionering."

(10) "Att inom ramen för de offentliga finanserna och behovet av att klara av de budgetrelaterade effekterna av att befolkningen blir allt äldre, säkerställa att de offentliga [pensions]utgifterna hålls på en sådan andel av BNP som stabilitets- och tillväxtpakten medger. I detta kan ingå att inrätta särskilda reservfonder om myndigheterna anser detta lämpligt."

(11) "Uppnå rättvis balans mellan aktiva och pensionstagare genom lämpliga anpassningar av avgifts- och skattenivåer liksom pensioner."

(12) "Genom lämpliga regelverk på nationell och europeisk nivå och genom en sund förvaltning, säkerställa att privat finansierade pensionssystem med en ökad effektivitet och kostnadstäckning fortsätter att betala ut de pensioner som de försäkrade har rätt till."

(13) "Säkerställa att pensionssystemen är förenliga med arbetsmarknadens krav på flexibilitet och trygghet, att rörlighet på arbetsmarknaden inom medlemsstaterna och över gränser liksom anställningsförhållanden som avviker från normen inte resulterar i oskäliga förluster av pensionsrättigheter och att pensionssystemen inte missgynnar egenföretagare."

(14) "Genomföra en översyn av pensionssystemen i syfte att undanröja könsdiskriminering och samtidigt vid källan angripa könsrelaterade olikheter i pensionsrättigheterna (t.ex. uppehåll i karriären av familjeskäl, försäkringstekniska faktorer)."

(15) "Göra pensionssystemen mer öppna, förutsebara och anpassningsbara till förändrade omständigheter. Tillhandahålla tillförlitlig och lättförståelig information om de långsiktiga utsikterna för pensionssystemen inklusive bedömning av den verkan som förändringar av åldersfördelning samt sociala och ekonomiska förutsättningar har samt vilka effekter planerade politiska åtgärder har på pensionssystemens utveckling, särskilt med hänsyn till sannolik utveckling av förmåner och avgifter."

(16) ESK:s yttrande om "Meddelande från kommissionen - En samordnad strategi för att modernisera social trygghet", EGT C 117, 26.4.2000.

(17) Vi erinrar om att det i meddelandet fastställs en allmän översyn av det föreslagna systemet år 2005.

(18) Lägesrapport till Ekofin-rådet om den åldrande befolkningens effekter på de allmänna pensionssystemen (EPC/ECFIN/581/00-Rev.1, november 2000).

(19) EGT C 311, 7.11.2001.

(20) En sådan indikator används redan av Eurostat som förser medlemsstaterna med uppgifter om "invaliditetsfri medellivslängd".

(21) Se t.ex. en studie av Merrill Lynch ("Progress Report European Pension Reform", 17.01.01) som tillskriver indikatorn för pensionärernas livskvalitet stor betydelse.