52001AE1473

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Ett program för skydd av barn på Internet"

(2002/C 48/06)

Den 28 februari 2001 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 23.3 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om "Ett program för skydd av barn på Internet".

Sektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som ansvarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 6 november 2001. Föredragande var Ann Davison.

Vid sin 386:e plenarsession den 28-29 november 2001 (sammanträdet den 28 november) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 112 röster för och 3 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. I ett flertal av sina yttranden hänvisar Ekonomiska och sociala kommittén till behovet av skydd av barn på Internet. Efter kommitténs första yttrande i ärendet som utarbetades av Jocelyn Barrow 1997, har Internetanvändningen i många europeiska länder ökat enormt. Man räknar med ca 100 miljoner Internetanvändare(1). Risken för att utsättas för skadligt innehåll ökar i samma omfattning som de uppenbara fördelarna med Internet. Utöver olaglig användning av Internet för spridning av barnpornografi, börjar man även i Europa, i likhet med i USA, uppdaga fall där pedofiler, som använder Internet som kontaktverktyg, försökt föra bort barn och i vissa fall även lyckats.

1.2. Kommittén uppmanar därför samtliga aktörer, nationella myndigheter, Internetbranschen, utbildningsmyndigheter, innehållsleverantörer, föräldraföreningar och de användargrupper som samarbetar med föräldrar att göra de kraftansträngningar som är nödvändiga för att skapa ett effektivt skydd för barn, och säkerställa ett stort utbud av lämpliga webbplatser för barn. Kommitténs initiativ för skydd av barn på Internet syftar till att komplettera och stärka EU:s Internethandlingsplan och öka medvetenheten om denna hos de intressegrupper inom näringsliv och samhälle som kommittén representerar.

1.3. Barn kan dra stora fördelar av Internet. De använder Internet för kommunikation, nöje, utbildning och för att inhämta information. På grund av den ökande Internetanvändningen i Europa har problem liknande dem i USA dock även börjat dyka upp på olika håll i EU. Pedofiler har utnyttjat anonymiteten på Internet och utgett sig för att vara barn och på så sätt lyckats stämma träff med barnen, vilket i många fall lett till våldtäkter. Det är ofta genom chattrum som pedofilerna kommer i kontakt med sina offer. Genom de åtal som nyligen väckts, under svensk ledning, mot nätverksmedlemmar i barnpornografiska kretsar runtom i EU har man uppmärksammat de nya möjligheterna till missbruk via Internet. Polisen rapporterar att tusentals barn missbrukas genom att de exponeras på foton och videofilmer som visas på Internet. Förutom brottlig verksamhet visar undersökningar dessutom att barn, genom att bara surfa på nätet ett par minuter, mycket lätt får tillgång till skadligt material(2).

1.4. Pornografi: Ca 30 % av alla träffar på Internet och ca 50000-60000 webbplatser är kopplade till pornografi. De som sprider mjukpornografi riktar sig vanligen inte till barn - barn är naturligtvis inga bra kunder eftersom de inte kan betala, men det är mycket lätt att få tillgång till dessa webbplatser.

1.4.1. Vissa pornografiska webbplatser tar ut mycket höga avgifter, och den varningstext som visas kan mycket lätt ignoreras av barn. I vissa länder, men inte alla, varnar telebolagen sina abonnenter om räkningarna är mycket höga. Ofta har då räkningarna redan hunnit överstiga 200 EUR.

1.5. Hasardspel: Det finns knappast någon lagstiftning om hasardspel på Internet, även om vissa länder, exempelvis Frankrike, inte tillåter hasardspel med pengar på Internet. För många webbplatser som erbjuder hasardspel för nöjes skull eller i pengasyfte finns ingen åldersgräns. När en användare väl besökt en spelsajt kommer webbannonser för andra webbplatser upp på skärmen. Undersökningar i Grekland visar att det har förekommit att barn använt sina föräldrars kreditkort på spelsajter, och undersökningar som gjorts i Österrike och Storbritannien avslöjar att barnen själva är mycket oroade över spelandet på Internet(3).

1.6. Våld: I två auktoritativa rapporter från USA har man analyserat 1000 olika undersökningar som gjorts under en period på över 30 år. Av rapporterna drar man den slutsatsen att barn påverkas negativt av våld i media, vilket tar sig uttryck i aggressivitet, desensibilisering och rädsla. Av rapporterna framgår att man i de flesta av dessa undersökningar drar samma slutsats, nämligen att mediavåld leder till våld i verkligheten(4). Beträffande rasism och främlingsfientlighet - se yttrandet om datorrelaterad brottlighet(5).

1.6.1. Ändå kan barn få tillgång till våldsamma dataspel och videofilmer via Internet utan att deras föräldrar är medvetna om det. En webbplats visar bilder på riktiga mord- och självmordsoffer. Enligt finska domstolsutslag är detta fullkomligt lagligt. En webbplats som försvarar den vita rasens överlägsenhet har en webbplats för barn, och på en webbplats för fotbollshuliganer anordnas slagsmålstillfällen.

1.7. Även tobaks- och alkoholreklam för barn på Internet utgör ett problem.

2. Kommitténs tidigare yttranden

2.1. Kommittén stöder en så bred tillgång till Internet som möjligt och utbildning om Internetanvändning. I sitt yttrande om "e-Europe: ett informationssamhälle för alla" av den 24 januari 2001(6) drog kommittén följande slutsats: "Vid programtidens slut skall ingen europeisk medborgare, oavsett utbildningsnivå, och inget europeiskt företag, oavsett storlek, kunna hävda att det inte funnits tillfälle eller möjlighet att bli väl förtrogen med informationssamhället". Kommittén efterlyser här dels en modernisering av skolorna för att utnyttja det nya verktyget, dels stöd till regioner som släpar efter i utvecklingen.

2.2. ESK anser att Internetreglering måste vara situationsanpassad, välavvägd och icke-diskriminerande och inkräkta så litet som möjligt på de grundläggande principerna om privatlivets helgd och yttrandefrihet. Kommittén anser dock att viss reglering är nödvändig för att skydda minderåriga, kvinnor och etniska minoriteter, och av den praktiska anledningen att det av ett antal undersökningar som gjorts framgår att skadligt och olagligt material på Internet avskräcker konsumenter från att använda Internet. I sitt yttrande om "skyddet av minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de audiovisuella tjänsterna och informationstjänsterna" från 1998(7) uttryckte kommittén sin oro över att bristen på "skydd för minderåriga mot olagligt och skadligt material" hindrade konsumenter från att använda Internet(8).

2.3. I sitt yttrande från 1997 om "grönboken om skyddet av minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de audiovisuella tjänsterna och informationstjänsterna(9)" ansåg kommittén att "man borde grunda någon form av europeiskt självreglerande organ som skulle underlyda/styras av något internationellt organ. Detta självreglerande organ skulle ha till uppgift att handlägga anmälningar om olagligt eller skadligt material samt att spåra lagöverträdare, kräva att stötande material avlägsnas samt, ifall lagöverträdare vägrar samarbeta, att vidta åtgärder mot dessa".

2.4. År 1998 efterlyste ESK följande:

- Användning av klassningssystem och mjukvara för filtrering.

- Utbildnings- och informationsinitiativ.

- En europeisk (eller till och med en internationellt accepterad) ram för uppförandekodexar, riktlinjer och åtgärder på gräsrotsnivå, till exempel direktlinjer och barnombudsmän.

2.5. Efter dessa yttranden antog EU en handlingsplan om ett säkrare Internet som återspeglar dessa idéer. Trots det ansåg ESK i det nyligen utarbetade yttrandet om "principer och riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik i den digitala eran(10)" att det blir allt svårare att skydda minderåriga i den digitala tidsåldern och att en strängare hållning när det gäller standarder och mekanismer därför skall intas, till exempel på följande sätt:

- Det skulle vara möjligt att placera en mekanism för skydd av minderåriga i TV-apparater och datorer och med den ange skyddsnivå. Skyddsmekanismerna skulle dessutom kunna avlägsnas eller anpassas till olika omständigheter.

- Information om skyddssystem och klassning när det gäller lämplighet för barn/mänsklig värdighet bör finnas på Internetsidor, i broschyrer och på musmattor på försäljningsställen.

- Obligatorisk klassning av program/innehåll.

- Användning av domännamn för en utbyggnad av klassningssystemet för film så att det kan användas även på Internet.

- Som positiva exempel och förebilder kan populära kvalitetsprogram av den typ som förekommer i tyska 'Kinder Kanal' framhållas.

2.6. I sitt yttrande om bekämpning av datorrelaterad brottslighet(11) argumenterade kommittén mot anonymitet på Internet och efterlyste ett internationellt förvaltningsorgan för Internet med utbredd medverkan från de offentliga myndigheterna.

3. EU:s handlingsplan för ett säkrare Internet(12)

3.1. Den 25 januari 1999 antog kommissionen, delvis som en reaktion på kommitténs arbete, en flerårig handlingsplan om främjande av ett säkrare Internet genom bekämpning av olagligt och skadligt material på globala nätverk.

3.2. Handlingsplanen för ett säkrare Internet omfattar följande fyra åtgärdsområden:

- Skapa en säkrare miljö

- Skapa ett nätverk av direktlinjer på EU-nivå som konsumenter kan använda för att anmäla misstankar om barnpornografi(13).

- Främja självreglering och uppförandekodexar.

- Utveckla filtrerings- och utvärderingssystem

- Demonstrera fördelarna med frivilliga filtrerings- och utvärderingssystem, t.ex. Icra.

- Underlätta internationella avtal om utvärderingssystem.

- Uppmuntra informationskampanjer

- Ta fram underlag för informationsåtgärder.

- Främja genomförandet av omfattande informationsåtgärder.

- Stödåtgärder

- Bedömning av rättsliga följder.

- Samordning med liknande internationella initiativ.

- Utvärdering av effekterna av gemenskapsåtgärder.

3.3. Underlaget för att använda denna breda strategi har stärkts i och med resultaten från en mycket viktig studie som utförts av Bertelsmann-stiftelsen med sakkunniga från universitetsvärlden.

Handlingsplanen har gett resultat. Med hjälp av direktlinjerna kunde man till exempel spåra ett pedofilnätverk. Direktlinjer eller andra system för anmälning av barnpornografi finns nu i samtliga medlemsstater, med undantag av Grekland och Portugal.

3.4. Genom upplysningsåtgärder som sponsras genom handlingsplanen för ett säkrare Internet och som syftar till att informera föräldrar och barn, exempelvis de bifogade råden till föräldrar och barn, uppmanas barn att inte stämma träff med "främlingar" på nätet. Filtrerings- och utvärderingsmekanismer som bygger på Internet Content Rating Associations modell (Icra) finns tillgängliga utan kostnader för konsumenter.

3.5. Genom handlingsplanen har en rad filtreringssystem lyfts fram. Icra grundar sig på webbplatsleverantörernas egna bedömning av webbplatsen på basis av vissa kriterier, bland annat beträffande sex, nakenbilder och hasardspel. Kriterierna bygger på global verksamhet inom organisationen Platform for Internet Content Selection (PIC).

3.6. Konsumenterna bestämmer själva vilken typ av webbplatser de vill undvika när de inför systemet i datorn. Webbläsaren eller någon annan mjukvara avläser rubrikerna och det går inte att komma åt webbplatserna utan lösenord. Leverantörerna av system för utnyttjande av och program för anslutning till Internet måste å det bestämdaste uppmanas att snabbt utveckla och i sina program integrera för ändamålet avpassade intelligentare filtreringssystem som inte otillbörligen blockerar tillträdet till vissa vetenskapliga webbplatser eller till uppslagsverk som exempelvis behandlar ämnen som biologi eller sexualkunskap.

3.7. Det finns även andra system. Man kan köpa ett mjukvaru- eller ISP-paket som kategoriserar webbsidor eller som använder nyckelord eller bilder för att på ett effektivt sätt analysera innehållet på webbplatsen. Vissa mjukvaruprogram kan registrera all aktivitet, däribland konversationer i chattrum, kontrollera barns e-postlistor och hindra utskick av vissa uppgifter, exempelvis kreditkortsnummer.

3.8. Fördelen med Icra-systemet är att konsumenterna, tack vare handlingsplanen för ett säkrare Internet, har tillgång till det utan extra kostnader och att det redan är installerat på de största webbläsarna.

3.9. Inga av dessa program kan dock hindra att material läggs ut på nätet. Det enda programmen gör är att skapa möjligheter för den enskilde individen att själv avgöra vilket material som får eller inte får visas på deras eller deras barns skärmar.

4. ESK:s förslag till program för skydd av barn på Internet

4.1. I FN:s barnkonvention(14), som nästan alla stater skrivit under, fastställs behovet av att "uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som är till skada för barnets välfärd".

4.2. Olaglig verksamhet

4.2.1. Det tar för lång tid att ställa personer som ägnar sig åt barnpornografi inför rätta. Polisen klarar bara att spåra ett mycket litet antal av de tusentals barn som förekommer i barnpornografiska sammanhang på Internet. Polismyndigheterna behöver tillräcklig personalstyrka, relevant utbildning när det gäller Internetrelaterad brottslighet och effektivt, internationellt samarbete. Både Europol och Interpol måste stärkas. Telejourer måste inrättas och göras kända i alla medlemsstater, och de måste få en informationsbudget som motsvarar deras väsentliga roll. Polisens specialister på området måste förses med material och dataprogram som är anpassade till den undersökning de bedriver och som är av modernaste snitt för att de skall kunna arbeta på lika villkor.

4.2.2. Definitionerna av vad som tillhör privatlivet (t.ex. rätten att begränsa användningen av personlig ekonomisk information) och vad som måste vara spårbart kommer troligtvis att ändras efter terrordåden i USA. Polisens möjligheter att (med vederbörligt tillstånd) få tillgång till potentiellt misstänkt material som lagts ut på Internet skulle då förbättras. Personer som tillhandahåller material på Internet bör vara skyldiga att uppge en verklig, icke-virtuell adress, och man bör se över användningen av blockering av nummerpresentation på Internet.

4.2.3. Den befintliga lagstiftningen bör förtydligas och moderniseras så att den omfattar brott som att locka eller lura barn till sammanträffanden. Mot denna bakgrund välkomnar kommittén inrättandet av Europeiskt forum för datorrelaterad brottslighet, och föreslår att ett liknande forum eller en insatsgrupp inrättas för att undersöka de centrala frågorna när det gäller barn och Internet (inklusive frågan om skadligt innehåll) och möjligheterna att behandla dem i samverkan med arbetet mot datorrelaterad brottslighet.

4.2.4. Internet får inte utgöra ett område som inte omfattas av lagar. Straff eller sanktioner måste vara exakta och definitionen av dem måste gemensamt godkännas på europeisk nivå och så vitt det är möjligt även globalt. Detta oersättliga redskap för kommunikation mellan människor och kulturer, för studier och utbildning, fritidsaktiviteter och ekonomiskt utbyte måste fortsätta att utgöra ett utrymme för yttrande- och åsiktsfrihet, för fri handel och fritt näringsliv, där det skrivna ordet och privatlivet värnas. Varje åtgärd som syftar till att inskränka grundläggande rättigheter skall strikt avvägas och motiveras av försvaret av vitala samhällsintressen, som till exempel sökandet efter och gripandet av fysiska eller juridiska personer som gjort sig skyldiga till straffbara handlingar eller brott som bestraffas enligt strafflagstiftningen.

4.3. Ökad medvetenhet

4.3.1. En del av lösningen är att föräldrar blir mer medvetna om vad deras barn kan få se på Internet, och att föräldrarna ställer upp vettiga regler. Föräldrarna har huvudansvaret för sina barn, men Internet är emellertid ett ovanligt exempel eftersom barn känner till mer om denna företeelse än sina föräldrar (ofta vet barnen till och med mer än sina lärare), och de praktiska konsekvenserna av denna kunskap blir så omfattande. Därför måste man på allvar ta itu med uppgiften att utbilda föräldrar och lärare. De som tillhandahåller innehållet måste också vara medvetna om att barn i allmänhet är ensamma när de använder Internet, och därför visa utgivaransvar.

4.3.2. Den del av Internethandlingsplanen som gäller en höjning av medvetenheten är mycket viktig. EU bör dessutom låta den ingå i planeringen på området livslångt lärande, t.ex. i initiativen e-Europe och e-learning. Medlemsstaterna bör utbyta erfarenheter om goda metoder. I Portugal har man t.ex. startat ett pilotprogram som innebär att minibussar utrustade med datorer besöker skolor så att föräldrar kan få undervisning av sina barn i hur man använder Internet.

4.3.3. Företags-, fackförenings-, lärar-, konsument- och familjeorganisationer kan alla bidra till utbildningen av barn och föräldrar. Kommittén vill uppmuntra föräldrar och vårdnadshavare att ha reglerna för Internetanvändning (t.ex. de som bifogas nedan) synliga vid datorn. Internetleverantörer bör låta reglerna synas tydligt på hemsidan, på musmattor osv. Eftersom det finns pedofiler som söker kontakt med barn via Internet är det mycket viktigt att barn lär sig att inte stämma träff med någon de först lär känna på Internet, om inte föräldrarna kan följa med dem och om inte mötet äger rum på offentlig plats.

4.4. Skadligt innehåll

4.4.1. Eftersom t.o.m. en sexåring utan större problem kan få tillgång till t.ex. pornografi är det desto viktigare att fastställa vad som är skadligt innehåll och att tillhandahålla skydd(15).

4.4.2. Sådant innehåll som uppmuntrar till våld, sexuellt våld eller rashets är särskilt skadligt. Det finns rapporter om rasistiska webbplatser som t.o.m. har särskilda sidor för barn och information om hur man tillverkar bomber eller begår självmord. Kommittén vill föreslå att definitionen av vad som är olagligt innehåll utvidgas. I Frankrike har man t.ex. förbjudit rasistiska webbplatser. Kommittén har i sitt yttrande om datorrelaterad brottslighet påpekat behovet av en tillnärmning av lagar och påföljder i kampen mot sekter, rasistiska idéer, sexism, och - mer allmänt - mot främjandet av pornografi och våld.

4.4.3. Utmaningen består i att tillämpa reglerna på webbplatser som finns på andra sidan jordklotet, särskilt anonyma webbplatser. Det franska förbudet har dragits inför domstol i USA. Det behövs en konvention eller ett internationellt avtal som fastställer att användarens lag skall tillämpas. I detta avseende välkomnar kommittén Europarådets arbete.

4.4.4. När det gäller skadligt men inte olagligt innehåll stöder kommittén förfaranden för "meddelanden och anteckningar" i kombination med effektivare förfaranden för märkning och filtrering. Ett organ för övervakning av standarden skulle vara mottagare för klagomål på webbplatser och det organet skulle (om klagomålen anses befogade) anmoda Internetleverantörer och de ansvariga för sökmotorerna att spärra tillgången till webbplatsen, på samma sätt som man i dag hanterar klagomål när det gäller stötande reklam i vissa medlemsländer.

4.4.5. Ekonomiska och sociala kommittén konstaterar med besvikelse att endast en mycket liten del av Internetinnehållet har genomgått märkning. De frivilliga insatserna har inte räckt till, och nu måste de olika staterna gripa in med piska och morot för att se till att klassning tillämpas i stor skala.

4.4.6. EU bör göra en långsiktig och offentlig insats för att alla de som tillhandahåller innehåll skall förse materialet med märkning som minst ligger på den nivå som föreslagits av Internet Content Rating Association (Icra). De som inte genomför klassningen skall och bör frysas ut från marknaden eftersom innehållet inte kan hanteras av filtersystemen. Alla datorer som säljs för användning i hemmen bör ha förinstallerad programvara som ger skydd för barn. Förinställningarna bör vara sådana att de ger en hög säkerhetsnivå som sedan kan minskas eller tas bort av konsumenten. Till programmen bör finnas lättbegriplig information på försäljningsstället om grundläggande säkerhet på Internet samt om filtrering och klassning av materialet. Billiga och okomplicerade metoder att anpassa systemen på äldre datorer måste tas fram. Program för tillförlitlighet på Internet bör automatiskt kräva klassning av webbplatser som läggs ut.

4.4.7. Den moderna familjen liknar visserligen inte gårdagens, men det är ändå föräldrarnas ansvar att övervaka sina barns användning av Internet när så är möjligt. Föräldrarna måste dock få hjälp, i synnerhet med att förstå de tekniska möjligheterna att skydda barnen från både skadligt material och personer som med ont uppsåt söker kontakt med barn. Det finns t.ex. "inhägnade områden" (förteckningar över bra webbplatser som är lämpliga för barn), förteckningar med syfte att förhindra tillgången till de värsta webbplatserna samt klassningssystem som gör det möjligt för föräldrarna att själva ställa in sina önskemål. Det finns undersökningar som visar på begränsningarna i de nuvarande systemen, och mer arbete måste till för att de skall bli effektiva och lätta att använda.

4.4.8. Det finns också stor anledning för utgivare/Internetleverantörer att stödja föräldrarna och skydda de barn vars föräldrar inte kan göra det. Alla Internetleverantörer (utom de få som specialiserar sig på vuxna) bör informera om barnvänliga sökmotorer och platser med information om webbsidor som är särskilt lämpade för barn. Goda metoder måste spridas. I den nya, digitala tidsåldern måste vi bibehålla EU:s tradition av public service.

4.5. Betallinjer

Det bör vara möjligt att få tillgång till våldsspel och annat våldsmaterial endast om det finns en giltig beställning från en vuxen, och det bör inte heller vara möjligt att ladda ner material via en betallinje om inte någon vuxen har gett sitt skriftliga tillstånd. I USA finns erfarenheter som man kan bygga på när det gäller krav på bekräftelse från vuxna för inköp via Internet. Precis som i Frankrike borde telefonbolagen via brev eller e-post snabbt varna sina abonnenter så fort faktureringar på avvikande belopp dyker upp på deras konto.

4.6. Chattrum

4.6.1. Internetleverantörer som tillåter barn på webbplatsen och som har chattrum på Internet eller andra chattkanaler bör också tillhandahålla och främja möjligheten till övervakad chattning särskilt avsedd för barn. Information om hur man chattar på ett säkert sätt bör visas väl synligt nära eller i chattområdet, och det bör finnas mekanismer som gör det möjligt att notera misstänkt uppträdande mot barn så att det kan inrapporteras och behandlas snabbt. De som övervakar chattrummen bör vara kontrollerade och godkända på samma sätt som andra vuxna som övervakar barn.

4.6.2. Internetleverantörernas arbetsmetoder bör förändras så att samtal i chattrum registreras och lagras, något som redan sker när det gäller telefontjänster via betalnummer. Chattsamtalen bör dessutom kopplas till deltagarnas identiteter. Kostnaderna för detta behöver inte bli stora om man använder lagringsutrymmet bättre genom programvara för komprimering av data.

4.7. Säljfrämjande åtgärder och reklam

EU bör säkerställa att reklam på Internet inte drar fördel av att barn är impulsiva och oerfarna. Dessutom bör de restriktioner som finns i fråga om reklam för tobak och alkohol tillämpas också på Internet.

5. Slutsatser

5.1. Ekonomiska och sociala kommittén vill betona att Internet innebär fördelar för barn. Kommittén pekar på behovet av att överföra public service-kulturen till det nya mediet och att i stor omfattning skapa nytt material för barn. Samtidigt måste man med förnyad kraft slå ner på de stora mängderna skadligt innehåll.

5.2. Kommittén oroas av att polisen inte kan spåra flertalet barn som utnyttjats i samband med barnpornografi på Internet. ESK välkomnar kommissionens avsikter att stärka samarbetet på detta område. Särskilt Europol och Interpol bör förstärkas.

5.3. Kommittén stöder Internethandlingsplanen och skulle vilja att större resurser satsades på den. Planen behöver dock stöttas genom lagstiftning och nya organ i vissa avseenden samt genom kraftfulla åtgärder från alla stater, Internetleverantörer och intressegrupper inom näringsliv och samhälle. Kommittén godtar inte att normala regler lämnas utan avseende i den nya mediamiljön.

Bryssel den 28 november 2001.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Göke Frerichs

(1) NUA Internet Surveys (http://www.nua/ie).

(2) I juli 1999 hävdade till exempel vart femte barn att de någon gång påträffat otrevlig information och att de inte berättat det för någon av rädsla för att inte längre få använda Internet.

(3) Forskning inom ramen för EU:s Internethandlingsplan som utförts av European Research into Consumer Affairs, EKATO, Grekland och LAK, Österrike (se bilaga 3).

(4) American Academy of Paediatrics, American Psychiatric Association, American Psychological Association, American Medical Association och American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, "Gemensam rapport om nöjesvåldets effekter på barn", toppmöte på kongressnivå om folkhälsa den 26 juli 2000; "Barn, våld och media", en rapport till föräldrar och politiska beslutsfattare, senatkommittén för juridiska frågor, senator Orrin G. Hatch, Utah, ordförande i kommittén för juridiska frågor, utarbetad av en majoritetsgrupp i kommittén för juridiska frågor, den 14 september 1999.

(5) EGT C 311, 7.11.2001.

(6) EGT C 123, 25.4.2001, s. 36.

(7) EGT C 214, 10.7.1998, s. 25.

(8) En brittisk studie visar att 70 % av alla föräldrar "förfäras" över tanken på att deras barn tar del av oönskat material på nätet, NOP juli 2000.

(9) EGT C 287, 22.9.1997, s. 11.

(10) EGT C 116, 20.4.2001, s. 30.

(11) EGT C 311, 7.11.2001.

(12) http://europa.eu.int/ISPO/iap/index.html.

(13) Anmälan kan göras till någon av följande e-postadresser: melding@stopline.at i Österrike, gpj@gpj.be i Belgien, redbarnet@redbarnet.dk i Danmark, contact@afa-france.com i Frankrike, hotline@jugendschutz.net eller hotline@fsm.de i Tyskland, report@hotline.ie i Irland, crimino@unige.it i Italien, meldpunt@meldpunt.org i Nederländerna, acpi@eresmas.net i Spanien, rb-hotline@telia.com eller minor@press.rb.se i Sverige och report@iwf.org.uk i Storbritannien. Portugal har en webbplats på www.pgr.pt/english/index.htm.

(14) "Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till skydd mot ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt eller hindra barnets utbildning eller äventyra barnets hälsa eller fysiska, psykiska, andliga, moraliska eller sociala utveckling". FN:s konvention om barnets rättigheter, 1989, artikel 32.1.

(15) http://europa.eu.int/ISPO/iap/index.html