52000PC0438(03)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet av offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel

(framlagda av Komissionen)

MOTIVERING

I. SAMMANFATTNING

Dessa förslag är resultatet av en omarbetning av gemenskapslagstiftningen om

- livsmedelshygien enligt rådets direktiv 93/43/EEG om livsmedelshygien och enligt ett antal rådsdirektiv om folkhälsoproblem samt om produktion och utsläppande på marknaden av produkter av animaliskt ursprung,

- djurhälsoaspekter av utsläppandet på marknaden av produkter av animaliskt ursprung enligt ett antal rådsdirektiv som delvis överlappar direktiven om livsmedelshygien,

- offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung enligt ovannämnda produktspecifika direktiv.

Dessa sammanlagt 17 direktiv har utvecklats stegvis sedan 1964 i takt med den inre marknadens utveckling, dock med hänsyn till att ett gott konsumentskydd krävs. Mängden direktiv och sammanblandningen av olika områden (hygien, djurhälsa, offentliga kontroller) samt existensen av olika hygienordningar för animaliska produkter och andra livsmedel har skapat en komplicerad situation. Denna kan förbättras genom att lagstiftningen omarbetas och genom att livsmedelshygieniska aspekter särskiljs från frågor om djurhälsa och offentliga kontroller.

Huvudsyftet med omarbetningen är att uppnå ett fullgott hälsoskydd för de olika områdena.

Den bärande principen för hela omarbetningen av hygienreglerna är att livsmedelsproducenterna skall ansvara fullt ut för att de produkter som de producerar är säkra som livsmedel. Livsmedelssäkerheten måste garanteras genom analys av faror och kontroller och genom att hygienregler iakttas. Detta står i samklang med de internationellt erkända reglerna i Codex Alimentarius. Dessutom ger omarbetningen möjlighet att tillämpa hygienreglerna på alla nivåer i livsmedelskedjan, från primärproduktionen till slutkonsumenten.

I de fall då omarbetningen av hygienreglerna innebär att livsmedelsproducenterna får skyldigheter som gäller hela livsmedelskedjan har en särskild text föreslagits som definierar de behöriga myndigheternas ansvar för kontroller av produkter av animaliskt ursprung. Dessa kontroller är specifika för varje produktkategori. De skall tillämpas utöver de regler som föreslås i punkt 4 (förslag till förordning om offentliga livsmedels- och foderkontroller) i handlingsplanen i bilagan till kommissionens vitbok om livsmedelshygien.

Produkter av animaliskt ursprung kan överföra patogener (bland annat svinpest samt mul- och klövsjuka) som kan ge utsatta djur svåra sjukdomar. Även om sjukdomarna är ofarliga för människor kan de leda till svåra förluster och begränsningar för de drabbade jordbruksföretagen. Omarbetningen av de veterinära bestämmelserna har gjort det lättare att identifiera dessa problem och definiera de åtgärder som behöver vidtas för att förhindra att djursjukdomar sprids via produkter av animaliskt ursprung. Dessa åtgärder behandlas i ett separat förslag.

Omarbetningen har således utmynnat i förslag till förordningar som behandlar livsmedelshygien, offentlig kontroll och djurhälsoproblem.

Bifogat finns ett direktiv avsett att upphäva den befintliga lagstiftningen för ovannämnda områden.

Med denna samling förslag presenteras ett antal av de viktiga åtgärder som avses i kommissionens vitbok om livsmedelshygien.

II. LIVSMEDELSHYGIEN

1. Hygienregler för alla livsmedel

Direktiv 93/43/EEG om livsmedelshygien grundar sig på följande principer:

- Det övergripande målet är att skydda människors hälsa.

- Analys av faror, riskbedömning och andra metoder skall användas för att identifiera, kontrollera och övervaka kritiska punkter i livsmedelsproduktionen skall användas.

- Mikrobiologiska kriterier och bestämmelser för temperaturkontroll skall antas i enlighet med vedertagna vetenskapliga principer.

- Riktlinjer för god hygienisk sed skall utarbetas.

- Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall vara tillsynsmyndigheter för livsmedelshygienen.

- Personer som driver livsmedelsföretag skall ansvara för att endast livsmedel som inte är skadliga för människors hälsa släpps ut på marknaden.

Tillämpningen av detta direktiv har visat att principerna fortfarande gäller och kan utsträckas till att omfatta alla livsmedel. Det är därför en logisk följd av omarbetningsförfarandet att bestämmelserna i direktiv 93/43/EEG även tillämpas på produkter av animaliskt ursprung som för närvarande faller utanför det direktivets tillämpningsområde.

Samtidigt har bestämmelserna i direktiv 93/43/EEG setts över för att ta hänsyn till den senaste livsmedelshygieniska utvecklingen:

a) HACCP-systemet

För att gemenskapslagstiftningen skall följa de principer för livsmedelshygien som fastställts i Codex Alimentarius föreslås att de HACCP-principer (Hazard Analysis Critical Control Point) införs som föreskrivs i det regelverket. Om det beslutas att principerna skall införas kommer dess tillämpning att vara obligatorisk för alla som driver livsmedelsföretag. Systemet omfattar ett antal logiska steg som skall utföras av aktörerna under hela produktionskedjan för att genom en analys av farorna identifiera kritiska styrpunkter för livsmedelssäkerheten.

Principerna innebär att tillverkarna är skyldiga att dokumentera de kontroller de själva utför. Denna skyldighet är ny och anses vara nödvändig för att de behöriga myndigheterna skall kunna sköta tillsynen på ett effektivt sätt.

Införandet av HACCP kommer att tvinga alla aktörer att ta sitt ansvar. De kommer att bli tvungna att utforma ett särskilt kontrollprogram som innebär att alla tänkbara faror måste identifieras och lämpliga kontrollförfaranden inrättas för varje enskild livsmedelsanläggning. Om kontrollerna visar att problem kan uppstå måste åtgärder vidtas för att korrigera dessa. Systemet måste ses över regelbundet. En korrekt tillämpning av systemet kommer att öka konsumentskyddet.

Egenkontrollprogram används redan inom vissa delar av livsmedelsindustrin. Inom andra sektorer är principen med egenkontroller ny. Systemet med egenkontroller måste vara tillräckligt flexibelt för att ge utrymme för de olika tänkbara förhållanden som kan förekomma i praktiken, särskilt när det gäller små företag. I det syftet kan riktlinjer utarbetas som stöd vid tillämpningen av HACCP-systemet.

b) Mål för livsmedelssäkerheten

För närvarande finns det i den livsmedelshygieniska lagstiftningen för vissa områden, särskilt för animaliska produkter, en detaljerad beskrivning av de åtgärder som skall vidtas för att livsmedelssäkerheten skall garanteras.

Diskussionen om livsmedelssäkerhet idag är inriktad på det mål som måste uppnås för att livsmedelssäkerheten skall vara garanterad, snarare än en detaljerad beskrivning av de åtgärder som måste vidtas för att garantera livsmedelssäkerheten. Detta innebär att livsmedelsproducenterna måste upprätta egna förfaranden för att uppnå det fastställda målet. Fördelarna med ett sådant system är enklare lagstiftning (som kan begränsas till fastställande av mål för att undvika detaljerade beskrivningar av hur målet skall nås) och ökad flexibilitet för livsmedelsproducenterna (som är skyldiga att dokumentera sina vägar att nå de lagstadgade målen).

I ett sådant system är livsmedelssäkerheten resultatet av att allmänna livsmedelshygieniska föreskrifter iakttas, av livsmedelsproducenternas skyldighet att utarbeta förfaranden för att uppnå det livsmedelshygieniska mål som fastställs i lagstiftningen samt av genomförandet av HACCP-systemet.

Kommissionen ser stora fördelar med ett system som grundar sig på den övergripande principen att producenten är ansvarig för att de livsmedel som släpps ut på marknaden är säkra. Eftersom målen för livsmedelssäkerheten skall grunda sig på säkra vetenskapliga rön, måste de utarbetas under en längre tid och med hänsyn till riskhanteringen. Detta är orsaken till att målen för livsmedelssäkerheten inte fastställs i detta förslag, utan presenterar ett förfarande som kommer att göra det möjligt för kommissionen att fastställa dessa mål i framtiden. Under tiden kommer den detaljerade lagstiftningen att fortsätta gälla, men på ett sätt som är anpassat till det faktum att livsmedelsproducenterna är skyldiga att tillämpa HACCP-systemet. Dessa detaljerade regler skulle kunna ses över samtidigt som målen fastställs i de fall detta är möjligt, utan att konsumentskyddet minskar.

c) Spårning av livsmedel och livsmedelsingredienser

De livsmedelslarm som har inträffat under den senaste tiden har visat att det är av yttersta vikt för konsumentskyddet att ursprunget till livsmedel och livsmedelsingredienser går att spåra. I förslaget om livsmedelshygien införs vissa principer som bör göra det möjligt att förbättra spårningen, bland annat följande:

- Livsmedelsföretag skall registreras och tilldelas ett registreringsnummer av den behöriga myndigheten. Produkten måste åtföljas av registreringsnumret till destinationen. I vissa fall, då den behöriga myndigheten innan ett livsmedelsföretag startar sin verksamhet vill ha garantier för att det kommer att uppfylla de livsmedelshygieniska reglerna, krävs det att företaget i fråga är godkänt. I så fall skall godkännandenumret åtfölja produkten.

- Livsmedelsföretagen skall vara skyldiga att se till att ha lämpliga rutiner för att dra tillbaka livsmedel från marknaden om dessa livsmedel utgör en risk för konsumenternas hälsa, samt föra register så att de kan identifiera leverantören av de ingredienser och livsmedel som de använder i sin produktion.

Den komplexa livsmedelskedjan och den ofta komplicerade sammansättningen av livsmedel kan komma att kräva mer detaljerade regler för spårning av livsmedlens väg före och efter tillverkningen. Det föreslås ett förfarande för fastställande av sådana detaljerade regler.

d) Import av produkter till gemenskapen

Bestämmelser föreslås som innebär att livsmedel som importeras till gemenskapen skall uppfylla gemenskapens hygiennormer eller likvärdiga normer.

e) Export av gemenskapsprodukter till icke-medlemsstater

Produkter av animaliskt ursprung som exporteras till icke-medlemsstater får inte utgöra en fara för människors hälsa. Sådana produkter måste därför minst uppfylla de normer som gäller för saluföring inom gemenskapen, utöver de normer som eventuellt har fastställts av den berörda icke-medlemsstaten.

f) Ett synsätt från "jord till bord" och primärproduktionen

Biologiska och kemiska faror kan ha sitt ursprung på jordbruksföretaget. Även om detta problem tas upp i vissa direktiv som omfattar specifika produkter, så har det aldrig diskuterats övergripande. En utökning av de allmänna hygienreglerna föreslås så att de även omfattar hygienen på jordbruksföretaget. På så sätt kommer gemenskapens lagstiftning om livsmedelshygien att omfatta hela livsmedelskedjan, från jordbruk till bord. För att hygienen på jordbruken skall nå tillräckligt hög nivå föreslås att riktlinjerna för god hygienisk sed skall behandla eventuella faror i primärproduktionen samt metoder för att bekämpa dessa faror.

Även om det föreslagna systemet för livsmedelssäkerhet för primärproduktionen är riskbaserat föreskrivs inte något formellt genomförande av HACCP-systemet. Ett sådant system skulle eventuellt kunna införas i ett senare skede när erfarenheten av de nya hygienreglerna visar att det kan tillämpas i praktiken i primärproduktionen.

Livsmedelshygienen kan påverkas av foder. Specifik gemenskapslagstiftning i denna fråga finns redan eller har föreslagits. Det finns därför inget behov av att utöka bestämmelserna om livsmedelshygien med regler om fodersäkerhet.

g) Flexibilitet

Erfarenheter i gemenskapen har visat att det behövs en viss flexibilitet särskilt för små företag, i synnerhet de som är belägna i regioner med vissa geografiska begränsningar (bergsområden, avlägsna öar) samt för tillverkning av traditionella produkter. De bifogade förslagen syftar till att säkerställa sådan flexibilitet genom att åberopa subsidiaritetsprincipen och anmoda medlemsstaterna att se till att dessa företag håller en god hygienisk standard, utan att kompromissa med målen för livsmedelssäkerheten. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna är mest lämpade att avgöra vilka behov som finns på den nivån, och måste ta sitt ansvar i denna fråga.

Tillsammans med de befintliga livsmedelshygieniska principerna utgör dessa ändringar en säker grund för en god hygienisk standard inom livsmedelsbranschen.

2. Hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung

a) Inledning

Redan 1964 stod det klart att folkhälsoskyddet mot faror i samband med konsumtion av produkter av animaliskt ursprung reglerades på olika sätt i de olika medlemsstaterna. Särskilt för kött utnyttjades hälsofrågor, med eller utan berättigande, för att skapa och upprätthålla handelshinder inom gemenskapen och skydda de nationella marknaderna. Frågan var så komplicerad och de möjliga hälsoriskerna så allvarliga att den enda lösningen föreföll vara en fullständig harmonisering av sektorn, i syfte att avlägsna handelshinder och samtidigt upprätthålla ett effektivt konsumentskydd. Detta resulterade i direktiv 64/433/EEG om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen. Problemet löstes därmed, även om det tog flera år att uppnå dagens höga hygiennivå och fria omsättning.

Liknande problem förelåg inom andra sektorer, och samma satsning behövdes för produkter av animaliskt ursprung i allmänhet. Alla sådana produkter är förknippade med potentiella faror för människors hälsa som rättfärdigar en harmonisering av de nationella reglerna och förverkligandet av ett gott hälsoskydd. Genomförandet av den inre marknaden har stimulerat denna process, och en fullständig harmonisering av de hälsoregler som gäller för utsläppande på marknaden av produkter av animaliskt ursprung är nu uppnådd.

Närmare bestämmelser för livsmedelshygien finns i följande texter:

Direktiv 64/433/EEG (färskt kött) Direktiv 71/118/EEG (fjäderfäkött) Direktiv 77/96/EEG (trikinkontroll) Direktiv 77/99/EEG (köttprodukter) Direktiv 89/362/EEG (hygienvillkor för mjölkning) Direktiv 89/437/EEG (äggprodukter) Direktiv 91/492/EEG (levande musslor) Direktiv 91/493/EEG (fiskeriprodukter) Direktiv 91/495/EEG (kaninkött och kött från hägnat vilt) Direktiv 92/45/EEG (viltkött) Direktiv 92/46/EEG (mjölk och mjölkprodukter) Direktiv 92/48/EEG (fiskefartyg)Direktiv 92/118/EEG (gelatin, grodlår och sniglar) Direktiv 94/65/EG (malet kött)

Dessa särskilda regler har bidragit till att ett gott hälsoskydd har kunnat upprätthållas, att en fri omsättning har säkrats inom gemenskapen och att enhetliga förfaranden för import av produkter av animaliskt ursprung från icke-medlemsstater har fastställts, men utan tvekan är reglerna ibland onödigt komplicerade och överlappar varandra genom upprepningar av liknande eller identiska krav. Ibland har direktiven till och med visat sig innehålla motstridiga regler. Alla dessa brister försvårar tolkningen och genomförandet.

Förenklingen av de gällande reglerna för livsmedelshygien för produkter av animaliskt ursprung har skett genom en omarbetning av de olika direktiven. Detta tillvägagångssätt har använts därför att många av de förfaranden och krav som föreskrivs i direktiven är identiska, nästan identiska eller av liknande slag. Genom att dessa föreskrifter sammanförs kan ett gemensamt regelverk friläggas, vilket gör det möjligt att undvika de upprepningar, överlappningar och motsägelser som förekommer i de gällande direktiven. Övriga bestämmelser gäller särskilda produkter och finns samlade i produktspecifika bilagor.

b) Räckvidd

Det fanns ett omedelbart behov av klarlägga och tydligare definiera räckvidden för framtida mer detaljerade hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung.

Detaljhandel

Reglerna i den särskilda livsmedelslagstiftningen anses vara alltför detaljerade för att kunna genomföras på detaljhandelsnivå. Hygienen på denna nivå kommer även i fortsättningen att upprätthållas genom de allmänna hygienreglerna, som ger en tillräcklig livsmedelssäkerhet. Bland annat gäller dessa regler förfaranden för lagrings- och transporttemperaturer, och där så krävs även för mikrobiologiska kriterier. Därigenom kan livsmedelshygienen garanteras kontinuerligt, till exempel kan kylkedjan upprätthållas till dess att konsumenten köper en produkt.

Produktdefinition

De definitioner av produkter av animaliskt ursprung som används i de gällande särskilda reglerna är inte fastställda och tolkade på ett enhetligt sätt. Stor begreppsförvirring råder när det gäller sammansatta produkter som innehåller produkter av både animaliskt och vegetabiliskt ursprung.

Det föreslås att produkter av animaliskt ursprung i framtiden kategoriseras på följande sätt:

- Obearbetade (råa) produkter, till exempel kött, rå mjölk, ägg, fisk och blötdjur.

- Bearbetade produkter, till exempel köttprodukter, äggprodukter och beredd fisk.

Räckvidden för den särskilda hygienlagstiftningen för produkter av animaliskt ursprung skulle definieras på grundval av dessa kategorier.

Man tror att hygienen för sammansatta produkter på ett tillfredsställande sätt kan garanteras om de allmänna hygienreglerna tillämpas, eftersom ingredienser av animaliskt ursprung i dessa produkter skall produceras i enlighet med särskilda hygienregler.

c) Godkännande av anläggningar

Godkännandet av anläggningar för livsmedelsframställning och -hantering utgör en traditionell del av den särskilda livsmedelshygieniska lagstiftningen. Förfarandet innebär att tillsynsmyndigheterna kan se till att alla anläggningar där livsmedel av animaliskt ursprung framställs fungerar i enlighet med fastställda livsmedelshygieniska normer. Endast de anläggningar som har godkänts och registrerats av de behöriga myndigheterna får släppa ut sina produkter på marknaden. Sådana anläggningar kommer att få ett godkännandenummer som skall följa produkterna under saluföringen.

d) Kontrollmärkning

Kontrollmärkningen infördes genom direktiv 64/433/EEG för färskt kött. Kontrollmärkning på kött är ett officiellt intyg på att köttet har producerats och kontrollerats i enlighet med gällande hygienregler. Det kan också göra det möjligt att spåra köttets ursprung tillbaka till ursprungsanläggningen (slakteriet eller styckningsanläggningen) tack vare anläggningens godkännandenummer, som utgör en del av märket. Detta är ett för tillsynsmyndigheterna viktigt verktyg när åtgärder skall vidtas på grund av hygienproblem vid saluföringen av kött.

Genom att andra särskilda hygiendirektiv har antagits för andra produkter av animaliskt ursprung har användningen av kontrollmärket för kontrolländamål utvidgats till att omfatta även dessa produkter. I och med införandet av den systematiska registreringen av livsmedelsföretag samt det faktum att varje livsmedelsföretag måste ges ett registreringsnummer som skall följa produkten minskar behovet av ett kontrollmärke för spårning. Med tanke på att de personer som driver livsmedelsföretag har det främsta ansvaret för livsmedelssäkerheten är behovet av ett officiellt erkännande av frågor om livsmedelssäkerhet genom godkännande av anläggningar och tillämpning av kontrollmärkning mindre trängande. Det krävs därför ytterligare diskussioner om behovet att bibehålla de system för godkännande och kontrollmärkning som för närvarande tillämpas. Under tiden föreslås att principerna om kontrollmärkning bibehålls för animaliska produkter. Situationen kan ses över när andra system för att spåra livsmedels ursprung visar sig mer effektiva.

e) Närmare bestämmelser

En av de främsta invändningarna mot den gällande särskilda livsmedelshygieniska lagstiftningen är att den är alltför normativ, vilket ger ett alltför stelt system som saknar den flexibilitet producenterna behöver för att utveckla nya tekniker. Under samrådsförfarandet visade sig att det inte fanns någon allmän önskan om mindre detaljerade krav. Det föreföll vara allmänt accepterat att särskilda regler också måste vara detaljerade i vissa stycken för att garantera säkra produkter och ett gott konsumentskydd, även om befintliga bestämmelser kunde förenklas.

För att förenkla lagstiftningen har detaljregleringen tagits bort för att förhindra upprepning och i vissa fall där det var berättigat därför att HACCP-förfaranden införs. Genomförandet av HACCP-kraven bör utvisa huruvida det i framtiden finns utrymme för att ytterligare minska detaljregleringen.

Detaljregleringen har också tagits bort i de fall de befintliga föreskrifterna lätt kan ersättas med riktlinjer för god livsmedelshygienisk sed. Vidare utarbetande av sådana riktlinjer måste visa om detaljregler som för närvarande återfinns i rättsligt bindande sammanhang kan ersättas med delar av dessa riktlinjer.

Eftersom det saknas riktlinjer för god livsmedelshygien och även erfarenhet om tillämpningen av HACCP-principerna anses det att avskaffandet av detaljreglering skulle kunna skapa en lucka i lagen och osäkerhet hos många livsmedelsproducenter om vilka förfaranden som skall tillämpas för att garantera en god livsmedelshygien.

I vissa fall, och i syfte att tackla problem i samband med nyligen inträffade utbrott av livsmedelsburna sjukdomar, har de befintliga reglerna till och med skärpts. Nya åtgärder har införts för att minska kontamineringen av slaktkroppar, till exempel kravet på att djur som lämnas till slakt måste vara rena och skyldigheten att använda urtagningstekniker som innebär att tarminnehållet inte kommer i kontakt med slaktkroppen. Nyvunna erfarenheter i vissa medlemsstater samt uppgifter i den vetenskapliga litteraturen visar att sådana åtgärder kan bidra avsevärt till att minska riskerna för produktkontaminering.

f) Mikrobiologiska kriterier

I samband med översynen av den befintliga särskilda lagstiftningen har en granskning företagits i syfte att klarlägga i vilken utsträckning de mikrobiologiska kriterierna behöver uppdateras. Det har därför beslutats att kriterierna skall överlämnas till de vetenskapliga kommittéerna för förnyad granskning. I väntan på beslut i denna fråga föreslås att de befintliga mikrobiologiska kriterierna fortsätter att gälla.

g) Lagrings- och transporttemperaturer

Den gällande särskilda lagstiftningen föreskriver olika temperaturer för lagring och transport av de olika produkter som omfattas av den särskilda livsmedelshygieniska lagstiftningen.

Liksom för de mikrobiologiska normerna bör det bekräftas vetenskapligt att de olika lagrings- och transporttemperaturerna för de olika varorna är berättigade. Vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén har informerats om detta och en arbetsgrupp har upprättats för att granska frågan.

h) Småskaliga produktionsanläggningar

Det förefaller rimligt att småskaliga produktionsanläggningar som levererar till den lokala marknaden eller som återfinns i regioner med särskilda leveransbegränsningar inte alltid behöver uppfylla alla strukturella krav som föreskrivs och att förutsätta att de kan producera säkra livsmedel enligt särskilda regler som är anpassade för småskalig produktion. I dessa förslag föreskrivs därför där så krävs särskilda regler för sådana anläggningars infrastruktur. Dessa särskilda regler måste inte omfatta livsmedelssäkerhet.

i) Import från icke-medlemsstater

Förslaget innehåller ett enhetligt förfarande för att organisera importen från icke-medlemsstater av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel. Förfarandet består huvudsakligen av följande steg:

- Revision eller bedömning av den behöriga myndighetens verksamhet och kontroller på plats för att kontrollera att EU:s krav följs eller att det finns bestämmelser som motsvarar EU:s direktiv.

- Upprättande av en förteckning över icke-medlemsstater som uppfyller gemenskapsnormerna.

- Fastställande av importvillkor och certifieringskrav för varje icke-medlemsstat.

- Upprättande av en förteckning över anläggningar i icke-medlemsstater som uppfyller gemenskapsnormerna.

j) Kvalitet och märkning

I de gällande särskilda hygienreglerna ingår ett antal kvalitetskrav för de berörda produkterna, till exempel för fett- och kollageninnehållet i malet kött samt fryspunkten för mjölk. Samtidigt finns det märkningskrav för dessa kvalitetsaspekter. Även om dessa krav anses som mycket viktiga för konsumentskyddet, anses de inte ha någon direkt betydelse för livsmedelshygienen. Det måste därför undersökas om krav på sådan märkning kan införlivas i någon annan del av gemenskapslagstiftningen. Kvalitetskraven bibehålls i väntan på att särskilda regler införs.

k) Hygienreglerna och BSE

BSE behandlas inte specifikt i hygienreglerna. Skyddsåtgärder som gäller BSE föreskrivs i gemenskapslagstiftningen, och förslag har lagts fram för att lösa detta särskilda problem. Vissa regler har dock skärpts i samband med omarbetningen. Vissa råvaror får inte användas för framställning av exempelvis maskinurbenat kött. Dessa nya åtgärder kommer att ge bättre garantier för skydd mot tänkbara hälsorisker, även i samband med BSE. I allmänhet gäller dock att de föreslagna reglerna gäller utan att detta påverkar mer specifika regler för att förebygga och kontrollera vissa transmissibla spongiforma encefaliter.

III. Djurhälsoregler

Djurhälsoreglerna är utformade för att förhindra spridning av djursjukdomar, till exempel svinpest och mul- och klövsjuka, via produkter av animaliskt ursprung. Dessa särskilda regler ingår i följande rådsdirektiv:

Direktiv 72/461/EEG (färskt kött) Direktiv 80/215/EEG (köttprodukter) Direktiv 91/67/EEG (djur från vattenbruk) Direktiv 91/494/EEG (fjäderfäkött) Direktiv 91/495/EEG (kaninkött och kött från hägnat vilt) Direktiv 92/45/EEG (viltkött) Direktiv 92/46/EEG (mjölk och mjölkprodukter)

När det gäller behovet av att omarbeta djurhälsoreglerna kan liknande iakttagelser göras som när det gäller omarbetningen av hygienreglerna. Eftersom dessa regler inte har någon omedelbar inverkan på konsumenternas hälsa har det bedömts lämpligt att skilja dessa båda aspekter åt. Ett separat förslag läggs därför fram för djurhälsa.

Även inom detta område har en hög skyddsnivå bibehållits. I det bifogade förslaget behandlas särskilt de risker för djurhälsan som produkter av animaliskt ursprung kan innebära samt hur dessa risker kan undvikas. Samma principer som för hygienreglerna föreslås för offentliga kontroller, gemenskapens kontroller och import från icke-medlemsstater.

IV. Offentlig kontroll

1. Kontrollkrav för alla livsmedel och allt foder

Krav för offentliga kontroller har redan fastställts för olika sektorer såsom veterinärmedicin, folkhälsa, djurhälsa, livsmedel och foder. Inriktningen på sektorer har lett till en situation där liknande krav tillämpas på olika sätt i de olika sektorerna, eller så saknas vissa aspekter i en viss sektor, vilket lämnar kryphål i lagstiftningen. För att möta denna situation och i enlighet med kommissionens avsikter i vitboken (åtgärd 4 i bilagan till vitboken) kommer ett förslag att läggas fram om de allmänna kontrollprinciper som måste iakttas vid fastställande om livsmedels- och foderlagstiftningen följs. Förslaget kommer att omfatta alla aspekter i samband med offentlig kontroll av både livsmedels- och fodersäkerheten, i synnerhet ansvaret för de offentliga myndigheterna i medlemsstaterna, åtgärder som skall vidtas när det finns risker för konsumenten, utbildning av kontrolltjänstemän, tillämpning av beredskapsplaner, kontroller av importerade produkter, kommissionens inspektioner, skyddsåtgärder osv.

2. Särskilda kontrollkrav

Även om ett antal allmänna kontrollkrav kan fastställas för alla livsmedel, får man inte glömma att särdragen hos vissa produkter kräver särskilda kontrollkrav. Detta gäller i synnerhet för animaliska produkter, som kan uppvisa faror som är mycket specifika för varutypen.

Detaljerade kontrollförfaranden för kött, till exempel för besiktning före och efter slakt, är mycket tekniska. Vissa av dessa förfaranden har tillämpats i över trettio år utan större förändringar. De har visat sig vara effektiva för att bekämpa vissa sjukdomar som tuberkulos och rots, men för närvarande pågår intensiva diskussioner i syfte att se över dessa traditionella kontrollförfaranden så att de kan anpassas efter de faror som de moderna metoderna för livsmedelsproduktion medför. Diskussionerna gäller särskilt hur man genom moderna kontrollförfaranden kan förhindra spridning av livsmedelsburna infektioner orsakade av exempelvis Salmonella-arter, E. Coli, Listeria och Campylobacter och om utarbetandet av ett riskbaserat system för att bekämpa andra faror.

För att kommissionen skall kunna reagera snabbt när dessa diskussioner har utmynnat i tillämpliga slutsatser har ett separat förslag upprättats där alla förfaranden för detaljkontroller beskrivs. I väntan på resultatet av den vetenskapliga bedömningen föreslås att de befintliga reglerna fortsätter att gälla.

V. Framtida åtgärder

När dessa förslag antas kommer Europeiska unionen att ha en särskild lagstiftning om livsmedelshygien som håller en mycket hög standard med avseende på skyddet av folkhälsan. Den kommer att omfatta många viktiga allmänna krav, av vilka en del kommer att vara nya för aktörerna och tillsynsmyndigheterna. Genomförandet av dessa krav bör följas upp. En annan viktig del i utvecklingen av livsmedelssäkerheten är utarbetandet av riktlinjer för god livsmedelshygienisk sed.

Det föreslås därför att kommissionen noga följer utvecklingen och sammanställer en rapport om genomförandet av systemet med egenkontroller, om upprättandet av riktlinjer för god livsmedelshygienisk sed samt om medlemsstaternas erfarenheter av kontroller och revisioner i samband med tillsynen av att systemet fungerar på avsett sätt.

Kommissionen kommer även att noga följa den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

Det är troligt att det under kommande år kommer att finnas ett behov av att anpassa lagstiftningen på nytt med anledning av ovan beskrivna aspekter. Det skall införas en klausul om översyn för att formalisera detta.

VI. Den externa dimensionen och allmänna överväganden

Under de senaste årtiondena har livsmedelsmarknaden förändrats dramatiskt. Produktionen och handeln inom livsmedelssektorn har internationaliserats allt mer, gemenskapens handel med livsmedel omfattar i stort sett hela världen, och företagen inom gemenskapen söker ständigt nya marknader och produkter i ekonomier i utveckling. Den förändrade marknadssituationen innebär att oron för livsmedelssäkerheten ökar: potentiella faror, till exempel att mikrobiologisk kontaminering av livsmedlen och rester av medicinska produkter eller andra kemiska kontaminanter kan transporteras med livsmedel, utgör nya utmaningar för politiker som skall utveckla lämpliga system för att skydda människors hälsa. Detta återspeglas i internationella överenskommelser och åtaganden och av det faktum att internationella organisationer som upprättar normer, rekommendationer och riktlinjer om hygien för internationell handel med djur och djurprodukter, till exempel Codex Alimentarius och Internationella byrån för epizootiska sjukdomar, har fått en mer framträdande roll.

Kommissionens förslag innebär att denna utmaning antas genom att krav införs för att säkra importerade livsmedels hygieniska kvalitet.

VII. Livsmedelshygien och kommissionens grönbok om livsmedelslagstiftning

I kommissionens grönbok om livsmedelslagstiftning identifierades ett antal principer av vikt för livsmedelshygienen, och berörda grupper anmodades att yttra sig i dessa frågor. En sammanfattning av dessa kommentarer ges nedan. Kommentarerna visar på behovet av att förbättra gemenskapens lagstiftning om livsmedelshygien när det gäller viktiga frågor.

a) Samstämmigheten mellan hygienreglerna

Medlemsstaterna stöder de steg som har tagits för att konsolidera och förenkla de vertikala hygiendirektiven och bedöma förhållandet mellan dessa och de allmänna hygienreglerna för livsmedel som omfattas av det allmänna direktivet om livsmedelshygien, 93/43/EEG. Medlemsstaterna är ense om att det allmänna direktivet om livsmedelshygien bör utgöra grunden för hygienåtgärder när det gäller alla livsmedel, oavsett ursprung, och att HACCP-system alltid skall krävas. Medlemsstaterna är dock även ense om att ytterligare, mer detaljerade bestämmelser är nödvändiga om en produkt utgör en hälsorisk.

De flesta som lämnat synpunkter anser att alla de sju HACCP-principer som Codex Alimentarius-kommissionen tagit fram bör utgöra grunden för gemenskapsåtgärderna, men med möjlighet till flexibilitet för lågriskföretag. Riktlinjer för god hygienisk sed anses vara ett värdefullt redskap, särskilt för mindre företag.

De icke-statliga organisationerna framför i huvudsak samma synpunkter och förespråkar ett riskrelaterat tillvägagångssätt "från jord till bord". Även de icke-statliga organisationerna anser att det allmänna direktivet om livsmedelshygien tillsammans med HACCP bör utgöra grunden för gemenskapsåtgärderna, om så krävs med kompletterande åtgärder i bilagor till en enda text om hygien.

b) Detaljhandel

De som lämnat synpunkter anser att bestämmelserna i det allmänna direktivet om livsmedelshygien, 93/43/EEG, är lämpliga för detaljförsäljning av livsmedel. Flera rekommenderade dock att kommissionen skulle koncentrera sig på att utveckla enkla och ändamålsenliga bestämmelser för temperaturkontroll för denna del av produktionskedjan.

c) Kvalitetsbestämmelser

De flesta ansåg att kvalitetsaspekter inte bör utgöra en del av den livsmedelshygieniska lagstiftningen, eftersom kvalitetsbestämmelser och hygienregler syftar till att uppnå olika mål och därför inte bör behandlas i samma lagtext. Flera medlemsstater anser dock att livsmedelskvalitet är en fråga som har betydelse för konsumentskyddet.

Inte heller de icke-statliga organisationerna anser att kvalitetsfrågor skall behandlas i hygienreglerna. De kvalitetsregler som för närvarande ingår i den livsmedelshygieniska lagstiftningen bör ses över och om så krävs bli föremål för separat lagstiftning.

d) Skyddsklausul

I de få kommentarer som har lämnats av medlemsstaterna förespråkas enhälligt en utökning. Även produkter som är föremål för handel inom gemenskapen bör omfattas.

e) Kontroll och efterlevnad

Medlemsstaterna har lämnat omfattande men disparata kommentarer i denna fråga till kommissionen. Ett land anser att det gällande kontrollsystemet borde inskränkas och att man i framtiden borde koncentrera sig på att verifiera att företagens system för egenkontroll är ändamålsenliga och tillförlitliga. Ett annat land anser att det offentliga övervaknings- och kontrollsystemet för livsmedel inte i någon utsträckning bör ersättas med företagsinterna förfaranden. En medlemsstat välkomnar särskilt att kommissionens kontroller skall fortsätta vara skilda från den offentliga kontroll som de behöriga nationella myndigheterna genomför. Det finns också önskemål om att krav för kvalitetskontroll utformas, bland annat för uppföljning av kontroller och när det gäller kontrollpersonalens kvalifikationer.

Även icke-statliga organisationer har haft många synpunkter på kontrollen och efterlevnaden av gemenskapslagstiftningen. Åtskillnaden av ansvaret för kontroll och efterlevnad mellan de kontroller som utförs av företag, nationella myndigheter och kommissionen välkomnas, förutsatt att respektive ansvarsområde definieras tydligt och att kontrollresultaten offentliggörs.

Konsumentorganisationerna har efterfrågat större öppenhet för det ömsesidiga förtroendets skull.

f) Den externa dimensionen

Regeringarna anser alla att den externa dimensionen av livsmedelssektorn blir allt viktigare. Gemenskapen bör spela en aktiv roll i Codex Alimentarius-förhandlingarna.

De icke-statliga organisationerna understryker den ökade betydelsen av den internationella utvecklingen inom livsmedelssektorn och efterfrågar ett aktivt deltagande från gemenskapens sida.

VIII. Livsmedelshygien och kommissionens vitbok om livsmedelssäkerhet

Förslagen i denna text motsvarar ett antal åtgärder i bilagan till kommissionens vitbok om livsmedelssäkerhet (särskilt åtgärderna 8 och 28). Omarbetningen av gällande lagstiftning leder till ett övergripande och integrerat angreppssätt som omfattar allt livsmedel från jordbruket till försäljningen till kunden. Detta medför att livsmedelslagstiftningen blir mer sammanhängande och medger bättre insyn. Dessutom definieras intressenternas roll i livsmedelskedjan på ett bättre sätt. På så sätt respekteras de grundläggande principerna för livsmedelssäkerheten. Kommissionen anser att en hög nivå kommer att uppnås för folkhälsan och konsumentskyddet genom detta tillsammans med andra förslag, som antingen finns i vitboken om livsmedelssäkerhet eller som redan röstats igenom.

Kommissionen har också för avsikt att se till att den föreslagna politiken kan fortsätta att utvecklas. För det ändamålet har ett antal åtgärder redan vidtagits för att se till att ytterligare riskbedömningar genomförs och att resultaten av dessa undersökningar ingår i framtida gemenskapslagstiftning.

IX. Rättsakternas form

Såsom framgår av kommissionens grönbok om de allmänna principerna för livsmedelslagstiftningen i Europeiska unionen anser kommissionen att gemenskapslagstiftning i form av förordningar innebär ett antal fördelar, till exempel att en enhetlig tillämpning på hela den inre marknaden uppnås samt att gemenskapslagstiftningen blir mer överblickbar och lättare att snabbt anpassa med hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Därför läggs dessa förslag fram i form av förordningar.

2000/0180 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet av offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152.4 b och i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [1],

[1] EGT C , , s. .

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [2],

[2] EGT C , , s. .

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [3],

[3] EGT C , , s. .

i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 251 i fördraget [4], och

[4] EGT C , , s. .

av följande skäl:

(1) I gemenskapens lagstiftning fastställs allmänna regler för genomförande av offentliga kontroller av livsmedel.

(2) Utöver dessa allmänna regler måste det fastställas närmare bestämmelser för offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung för att hänsyn skall tas till särskilda faror för djur- och folkhälsan som sådana produkter kan medföra.

(3) Dessa närmare bestämmelser för offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung måste innefatta alla aspekter som skulle kunna påverka säkerheten för sådana produkter när det gäller djur- och folkhälsan, särskilt krav under primärproduktionen och efterföljande hantering, framställning, bearbetning samt lagring och transport av djur och produkter, besiktningarna före slakt av slaktdjur, djurskyddet, besiktningarna efter slakt av slaktkroppar, iakttagandet av hygienvillkor på anläggningar, behandlingen av produkter av animaliskt ursprung för att undanröja djurhälsorisker och andra åtgärder för att skydda djur- och folkhälsan.

(4) De offentliga kontrollerna måste omfatta de aspekter som har störst betydelse för skyddet av djur- och folkhälsan och de måste bygga på de mest aktuella uppgifter som finns tillgängliga om problem som kan innebära en fara för människors hälsa.

(5) Syftet med offentliga kontroller skall vara att analysera och identifiera potentiella hälsorisker för personer som hanterar eller konsumerar produkter av animaliskt ursprung.

(6) De närmare föreskrifterna för organisationen av de offentliga kontrollerna måste bygga på en korrekt riskanalys samt yttrandet från Vetenskapliga kommittén. För det ändamålet är det nödvändigt att genomföra en riskbedömning av de besiktningar före och efter slakt som för närvarande görs. I väntan på resultatet av denna bedömning skall de nuvarande förfarandena för besiktning fortsätta att tillämpas.

(7) Det måste säkerställas att reglerna för djurs välbefinnande följs, särskilt när det gäller en human slakt av djuren.

(8) I rådets direktiv 89/662 /EEG av den 11 december 1989 om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen i syfte att fullborda den inre marknaden [5], senast ändrat genom Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige, fastställs att det i syfte att säkra den fria rörligheten för varor inom gemenskapen skall genomföras offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung på avsändningsstället och att stickprovskontroller kan utföras i destinationsmedlemsstaten. Om det finns allvarliga skäl att misstänka oegentligheter kan en kontroll dock utföras under transiteringen av varorna.

[5] EGT L 395, 30.12.1989, s. 13.

(9) Gemenskapens lagstiftning om livsmedelssäkerhet måste vila på en gedigen vetenskaplig grund. Därför måste samråd vid behov ske med de vetenskapliga kommittéer för konsumenters hälsa och livsmedelssäkerhet som inrättades genom kommissionens beslut 97/579/EG [6].

[6] EGT L 237, 28.8.1997, s. 18.

(10) De åtgärder som behövs för genomförandet av denna förordning utgör åtgärder med allmän räckvidd enligt artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [7], och de bör antas enligt det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i nämnda beslut.

[7] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I denna förordning fastställs närmare bestämmelser för genomförandet av offentliga kontroller när det gäller djur- och folkhälsa av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel.

Artikel 2

I denna förordning skall de definitioner gälla som fastställs i

- rådets direktiv 89/662/EEG om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen i syfte att fullborda den inre marknaden,

- rådets förordning .../... om fastställande av djurhälsoregler för framställning, utsläppande på marknaden och import av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel,

- Europaparlamentets och rådets förordning .../... om livsmedelshygien.

---

Artikel 3

Utöver de mer allmänna krav om offentlig kontroll av livsmedel som fastställs i gemenskapens lagstiftning skall medlemsstaterna se till att produkter av animaliskt ursprung omfattas av offentliga kontroller enligt denna förordning.

Artikel 4

Enligt förfarandet i artikel 5 och vid behov efter yttrande från den berörda vetenskapliga kommittén skall kommissionen göra följande:

a) Ändringar eller tillägg till bilagorna till denna förordning med hänsyn till vetenskapliga och tekniska framsteg, särskilt när det gäller rutinerna för besiktningar före och efter slakt.

b) Anta de tillämpningsföreskrifter som behövs för att denna förordning skall genomföras på ett enhetligt sätt.

Artikel 5

1. Kommissionen skall biträdas av Ständiga veterinärkommittén, som inrättats genom rådets beslut 68/361/EEG [8].

[8] EGT L 225, 18.10.1968, s. 23.

2. När hänvisning sker till denna punkt skall det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artikel 7.3 och i artikel 8 i det beslutet skall iakttas.

3. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall fastställas till tre månader.

Artikel 6

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2004.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

KONTROLLBESTÄMMELSER SOM GÄLLER ALLA PRODUKTER

1. Offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung skall genomföras på alla produktionsstadier, från primärproduktion till saluföring, särskilt med avseende på följande:

a) Syftet med kontrollerna på jordbruksföretagen skall vara att verifiera att hygien- och djurhälsoregler följs. Dessa kontroller skall kombineras med kontroller av att gemenskapens lagstiftning om djurs välbefinnande, restprodukter och foder följs.

Om regler om hygien, djurs välbefinnande eller restprodukter inte följs, eller om diagnos ställs om sjukdomar som kan smitta människor eller djur, skall lämpliga åtgärder vidtas.

Vid slakt skall den offentliga tjänst som ansvarar för att genomföra besiktning före och efter slakt på slakteriet underrättas om eventuella problem på jordbruksföretaget som kan inverka på livsmedelssäkerheten.

b) Kontroller av anläggningar, för att verifiera eller undersöka om de särskilda hygienregler som fastställs i förordning ...(om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung) följs, särskilt kontroll

- vid behov, av om villkoren för godkännande uppfylls,

- av om kontrollmärkningen och registreringsnumren används korrekt,

- av produkternas hygieniska standard,

- av om temperaturkraven, och i tillämpliga fall de mikrobiologiska kraven, uppfylls.

c) Utan att det påverkar bestämmelserna i rådets direktiv 89/662/EEG skall kontroller genomföras vid saluföring av produkter för att verifiera eller undersöka

- om reglerna för kontrollmärkning följs,

- om kylkedjan är obruten,

- vid behov de dokument som åtföljer sändningen.

d) Alla ytterligare kontroller som krävs för att verifiera att gemenskapslagstiftningen följs.

2. Vid offentliga kontroller skall följande gälla:

a) Den som driver anläggningen, ägaren eller dennes företrädare samt personer som ansvarar för produkterna under saluföringen skall underlätta genomförandet av kontroller, se till att lämpliga förutsättningar föreligger samt tillhandahålla det utrymme och den utrustning som eventuellt krävs.

b) Den behöriga myndigheten skall ha fritt tillträde till anläggningar och infrastrukturer, till exempel jordbruksföretag, fartyg, transportmedel och auktionshallar.

BILAGA II

BESIKTNING AV KÖTT

KAPITEL I: BESTÄMMELSER SOM GÄLLER FÖR ALLT KÖTT

De offentliga kontrollerna skall omfatta besiktning före och efter slakt av djur avsedda för livsmedelsproduktion. Besiktningarna före och efter slakt skall genomföras enligt förfarandena i denna bilaga, i väntan på ett yttrande från den berörda vetenskapliga kommittén om en översyn av bestämmelserna för denna kontroll.

I. KONTROLLFREKVENS OCH ANSVAR

1. De offentliga kontrollerna skall utföras under den officielle veterinärens överinseende och på dennes ansvar. Den officielle veterinären får biträdas av assistenter som under hans ledning och på hans ansvar skall utföra följande arbetsmoment:

a) Vid besiktning före slakt på jordbruksföretaget: insamling av de uppgifter som behövs för att den officielle veterinären skall kunna bedöma ursprungsbesättningens hälsotillstånd och ställa diagnos.

b) Besiktning före slakt på slakteriet, förutsatt att den officiella veterinären faktiskt kan övervaka assistenternas arbete direkt på platsen. I detta fall skall assistenten göra en första kontroll av djuren och hjälpa till med rent praktiska arbetsmoment.

c) Besiktning efter slakt, förutsatt att den officielle veterinären faktiskt kan övervaka assistenternas arbete direkt på platsen.

d) Hälsokontroll av styckat och lagrat kött.

e) Inspektion och övervakning av till exempel godkända anläggningar och transportmedel.

2. För att kunna ge det bistånd som avses ovan skall assistenterna ingå i en besiktningsgrupp under den officiella veterinärens överinseende och ansvar. Assistenterna får inte vara knutna till den anläggning som kontrolleras. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga skall avgöra besiktningsgruppens sammansättning på ett sådant sätt att den officiella veterinären har möjlighet att övervaka den ovan beskrivna verksamheten.

3. Kontrollfrekvensen skall fastställas på grundval av en bedömning av hälsoriskerna. Särskilt följande skall säkerställas:

a) Minst en officiell veterinär är närvarande såväl under besiktningen före slakt på slakteriet som vid besiktningen efter slakt. Medlemsstaterna får begära undantag från detta krav för att ta hänsyn till små och medelstora slakterier. För det ändamålet skall de till kommissionen översända dokumentation som underlag till sin begäran. Denna dokumentation skall innefatta information om kvalifikationerna för de inspektörer som ersätter den officielle veterinären, den typ av slakterier som de kommer att verka på och de förutsättningar under vilka de kommer att utföra sina inspektioner. Kommissionen skall gå igenom dokumentationen och vid behov godkänna begäran i enlighet med förfarandet i artikel 5. Detta godkännande kan komma att innefatta villkor för undantaget.

b) En medlem av besiktningsgruppen är närvarande minst en gång per dag på styckningsanläggningar när köttet hanteras.

c) Alla godkända kylhus och återemballeringsanläggningar med jämna mellanrum besöks av en medlem av besiktningsgruppen.

4. Närmare bestämmelser om det bistånd som avses ovan skall vid behov antas i enlighet med förfarandet i artikel 5.

II. BESIKTNING FÖRE SLAKT

1. Före slakt skall djur genomgå en besiktning. Belysningen måste vara tillräcklig där besiktningen genomförs.

2. Där så anges i denna förordning skall besiktningen före slakt utföras på den anläggning där djuren kommer ifrån.

3. Av besiktningsresultatet skall främst följande framgå:

a) Djuren är korrekt identifierade och kommer inte från en anläggning eller ett område som omfattas av förflyttningsförbud utfärdade av djurhälsoskäl, förutom om detta är tillåtet enligt gemenskapslagstiftningen.

b) Om djuren lider av en sjukdom som kan smitta människor eller djur, uppvisar symtom på en sådan sjukdom eller om deras allmänna tillstånd tyder på att en sådan sjukdom skulle kunna bryta ut.

c) Om djuren visar symtom på en sjukdom eller på nedsatt allmäntillstånd som kan göra köttet otjänligt som livsmedel.

d) Att djurskyddsreglerna har följts.

e) Om de djur som skall slaktas är rena. Om de inte är rena skall den officielle veterinären utfärda instruktioner för att se till att djuren görs rena eller för att på annat sätt hindra att köttet smittas under slakt.

f) Om djuren kommer från en anläggning eller ett område som omfattas av restriktioner utfärdade av djur- eller folkhälsoskäl.

g) Om andra omständigheter föreligger som kan inverka menligt på djurs eller människors hälsa.

h) Om de regler som gäller användningen av veterinärmedicinska produkter har följts.

4. Djur

- som lider av en anmälningspliktig djursjukdom eller en sjukdom som kan överföras till djur eller människor,

- som visar tecken på att ha tillförts eller intagit ämnen som kan göra deras kött skadligt för människors hälsa,

får inte slaktas för att användas som livsmedel. Sådana djur måste avlivas separat och deras kött kasseras på ett hygieniskt sätt.

5. Slakt av djur som misstänks lida av en sjukdom eller visar tecken på ett tillstånd som kan inverka menligt på djurs eller människors hälsa skall uppskjutas. Dessa djur skall vid behov undersökas grundligt så att en diagnos kan ställas. Om en besiktning efter slakt är nödvändig för att ställa en diagnos får veterinären besluta att djuren skall slaktas separat eller efter övriga djur. Djuren skall därefter besiktigas efter slakt, vid behov skall besiktningen kompletteras med provtagning och laboratorietester.

6. Slakt av djur som faller under ett särskilt utrotnings- eller bekämpningsprogram för en särskild sjukdom som brucellos eller tuberkulos eller andra zoonotiska agens som salmonellos, skall utföras under den officielle veterinärens direkta överinseende och på de villkor denne fastställer.

III. BESIKTNING EFTER SLAKT

1. Slaktade djur skall utan dröjsmål genomgå besiktning efter slakt enligt vetenskapliga principer. Inom ramen för besiktningen skall särskilt följande genomföras:

a) En okulär besiktning av det slaktade djuret och tillhörande organ för att upptäcka synlig kontaminering eller andra defekter.

b) Palpation och, om den officielle veterinären bedömer det nödvändigt, snitt i de delar av djurkroppen som på något sätt uppvisar förändringar eller som väcker misstanke av andra skäl.

c) Organoleptisk undersökning.

d) Vid behov laboratorietester, särskilt för att påvisa förekomsten av smittämnen för zoonotiska sjukdomar.

e) Alla åtgärder som bedöms nödvändiga för att fastställa huruvida gemenskapsbestämmelserna iakttas med avseende på veterinärmedicinska produkter och andra kemiska ämnen som används inom jordbruket samt med avseende på restsubstanser.

2. Om det är nödvändigt för att ställa en diagnos eller för att göra ytterligare undersökningar får den officielle veterinären begära ett uppehåll i slaktprocessen.

3. Om ett tillstånd som kan inverka på människors eller djurs hälsa upptäcks vid besiktningen före eller efter slakt får den officielle veterinären begära att de laboratorietester utförs som han anser nödvändiga för att bekräfta diagnosen eller spåra farmakologiskt aktiva ämnen som sannolikt finns närvarande med tanke på sjukdomstillståndets natur.

Om tvivel kvarstår skall ytterligare styckningar och besiktningar göras till dess en definitiv diagnos kan ställas.

4. Lymfknutor som måste skäras av skall undersökas systematiskt genom snitt och okulär besiktning.

5. Vid besiktningen måste försiktighetsåtgärder vidtas så att köttet inte kontamineras genom moment som palpation, avskärning och snittning.

IV. NÖDSLAKT

Kött från djur som nödslaktats skall, förutom det vanliga besiktningsförfarandet efter slakt, genomgå ett provtagningsförfarande för vidare undersökning eller genomgå varje ytterligare undersökning som bedöms vara nödvändig.

V. BESLUT EFTER BESIKTNING

1. När en besiktning före eller efter slakt ägt rum skall den officielle veterinären förklara följande otjänligt som livsmedel:

a) Kött från

- djur som har någon av de sjukdomar som är föremål för restriktioner av djurhälsoskäl, utom om förfaranden har införts enligt gemenskapens regler för att eliminera eventuell djurhälsofara,

- kakektiska djur,

- djur som har slaktats alltför unga.

b) Kött med

- kakexi,

- allmänt utbredd infektionssjukdom,

- sepsis, pyemi, toxemi eller viremi,

- resthalter av förbjudna substanser eller resthalter som överstiger de högsta tillåtna nivåerna i gemenskapen,

- elakartade eller flertaliga tumörer,

- multipla bölder,

- allvarliga skador på olika ställen på slaktkroppen eller i olika inre organ,

- otillräcklig avblodning,

- omfattande infiltrationer av blod eller serum,

- utbredd subkutan eller muskulär parasitinfektion,

- blodutgjutningar,

- i tillämpliga fall, organoleptiska avvikelser,

- avvikelser i fråga om konsistens, särskilt på grund av ödem eller allvarlig utmärgling,

- utbredd sårskada, förorening eller kontaminering.

c) Delar av slaktade djur med begränsade skador eller begränsad kontaminering eller inflammation som inte påverkar det övriga köttets kvalitet.

d) Blod av djur vars kött förklarats otjänligt som livsmedel enligt ovan angivna punkter och blod som förorenats av mag- eller tarminnehållet eller av andra substanser.

e) Slaktkroppar vars slaktbiprodukter inte har genomgått besiktning efter slakt, om inget annat anges i denna förordning.

f) Slaktkroppar av djur som lider av varje annat tillstånd som enligt den officielle veterinärens yrkesmässiga bedömning kan utgöra en fara för folkhälsan.

Den officielle veterinären kan ge instruktioner om att kött endast får användas för ett särskilt ändamål som bearbetning.

VI. FÖRMEDLING AV BESIKTNINGSRESULTAT

Resultaten av besiktningarna före och efter slakt skall antecknas av den officielle veterinären. Om en sjukdom som kan påverka folk- eller djurhälsan upptäcks eller om förekomst av resthalter konstateras skall detta meddelas till det behöriga myndighet som ansvarar för övervakningen av djurens ursprungsanläggning, liksom till den person som ansvarar för djuren i fråga. Ett sådant meddelande innebär att åtgärder omedelbart måste vidtas för att råda bot på situationen.

VII. ASSISTENTERNAS YRKESKVALIFIKATIONER

1. Endast personer som har klarat ett prov anordnat av den behöriga myndigheten i medlemsstaten får utses till assistenter.

2. Endast de kandidater som kan visa att de

a) har följt en teoretisk utbildning på minst 400 timmar, med laborationer och

b) har fått en praktisk utbildning på minst 200 timmar,

skall ha rätt att genomgå ovannämnda prov. Den praktiska utbildningen skall äga rum på slakterier, styckningsanläggningar, kyl- och fryshus och kontrollplatser för kött eller, när det gäller besiktning före slakt, på ett jordbruksföretag.

3. Assistentprovet skall bestå av en teoretisk del och en praktisk del och skall omfatta följande ämnesområden:

a) Beträffande besiktning på jordbruksföretag:

i) Teoretisk del:

- Kännedom om jordbruksnäringen, bland annat organisation, ekonomisk betydelse, produktionsmetoder och internationella handelsförbindelser.

- Anatomi och sjukdomslära.

- Grundläggande kunskaper om sjukdomar, bland annat om virus, bakterier och parasiter.

- Övervakning av sjukdomar, användning av mediciner och vacciner, testning avseende resthalter.

- Hygien- och hälsokontroller.

- Djurskyddet på jordbruksföretagen, under transport och på slakterierna.

- Miljökraven i byggnader, på jordbruksföretag och allmänt.

- Nationella och internationella bestämmelser.

- Konsumentattityder och kvalitetskontroll.

ii) Praktisk del:

- Besök på olika typer av jordbruksföretag där olika uppfödningsmetoder tillämpas.

- Besök på produktionsanläggningar.

- Lastning och lossning av olika typer av fordon.

- Besök på laboratorier.

- Veterinärkontroller.

- Dokumentation.

- Praktisk erfarenhet.

b) Beträffande besiktning på slakterier:

i) Teoretisk del:

- Grundläggande kunskaper i slaktdjurens anatomi och fysiologi.

- Grundläggande kunskaper i slaktdjurens patologi.

- Grundläggande kunskaper i de slaktade djurens patologiska anatomi.

- Grundläggande kunskaper i hygien, särskilt industrihygien, slakt, stycknings-, lagrings- och arbetshygien samt kontroller i samband med kontroller genom HACCP-systemet.

- Kännedom om metoder och förfaranden vid slakt, besiktning, beredning, förpackning, emballering och transport av färskt kött.

- Kännedom om de lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som är av betydelse för deras arbete,

- Provtagningsmetodik.

ii) Praktisk del:

- Identifiering av djuren.

- Besiktning och bedömning av slaktade djur.

- Identifiering av olika djurarter genom undersökning av typiska delar av djuren.

- Identifiering av ett antal delar av slaktade djur i vilka förändringar har ägt rum samt kommentarer till detta.

- Besiktning efter slakt på ett slakteri.

- Hygienkontroll, bland annat avseende kontroll genom HACCP-systemet.

- Provtagning.

- Identifiering av kött.

VIII. ÖVRIGA SKYLDIGHETER UNDER BESIKTNINGAR

Ägaren eller den person som fått i uppdrag att ta hand om djuren skall samarbeta med de tjänstemän som utför besiktningar före och efter slakt. De skall ge tillträde till djur, kött och relevanta dokument som alla skall befinna sig i ett tillstånd som lämpar sig för besiktning. De skall tillhandahålla ytterligare assistans om den officielle veterinären eller hans assistent begär detta. Om de inte samarbetar skall besiktningen skjutas upp till dess att de går med på att göra det i den utsträckning som krävs för besiktningen.

KAPITEL II: KÖTT AV TAMA HOVDJUR

Förutom de allmänna bestämmelserna skall följande gälla:

I. BESIKTNING FÖRE SLAKT

Om besiktningen före slakt utförs på slakteriet skall detta ske inom 24 timmar från det att djuren har anlänt till slakteriet och inom 24 timmar före slakt. Den officielle veterinären får dessutom när som helst begära att få utföra ytterligare besiktningar.

II. BESIKTNING EFTER SLAKT

1. Om så krävs skall besiktningen efter slakt omfatta följande:

- Snitt i vissa organ och lymfknutor samt, beroende på vilka slutsatser som dras under besiktningen, även i livmodern.

- Okulär besiktning eller palpation. Om en sådan tyder på att djuret har skador som skulle kunna kontaminera slaktkropparna, utrustningen, personalen eller arbetslokalerna får de berörda organen inte snittas i slaktlokalen eller någon annan del av anläggningen där färskt kött skulle kunna kontamineras.

2. Besiktningen skall gå till på följande sätt:

A. Nötkreatur äldre än sex veckor

a) Okulär besiktning av skalle och strupe. Anskärning och undersökning av mandibular-, retrofaryngeal- och parotideallymfknutorna (lnn. mandibulares, retropharyngiales et parotidei). Undersökning av de yttre tuggmusklerna, i vilka två snitt skall läggas parallellt med underkäken, och de inre tuggmusklerna, som skall anskäras längs med ett enda plan. Tungan skall lossas så mycket att munhålan och svalget kan undersökas i detalj, och därefter besiktigas okulärt och palperas.

b) Undersökning av luftstrupe. Okulär besiktning och palpation av lungor och matstrupe. Anskärning och undersökning av bronkial- och mediastinallymfknutor (lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). Luftstrupen och huvudbronkerna skall öppnas med ett längssnitt och lungorna skall anskäras vinkelrätt över diafragmalobernas bakre tredjedel. Dessa snitt är endast nödvändiga om lungorna skall användas som livsmedel.

c) Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. Hjärtkamrarna skall öppnas med ett längssnitt varefter skiljeväggen mellan kamrarna genomskärs.

d) Okulär besiktning av mellangärde.

e) Okulär besiktning och palpation av lever och portallymfknutor (lnn. portales). Anskärning av leverns yta mot löpmagen för att undersöka gallgångarna.

f) Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). Palpation och vid behov anskärning av mag- och kröslymfknutor.

g) Okulär besiktning och vid behov palpation av mjälte.

h) Okulär besiktning av njurar och vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (lnn. renales).

i) Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna.

j) Okulär besiktning av könsorgan.

k) Okulär besiktning och vid behov palpation och anskärning av juver med lymfknutor (lnn. supramammarii). Hos kor skall vardera halvan av juvret öppnas med ett långt snitt ända ned till mjölkcisternerna (sinus lactiferes) och juvrets lymfknutor skall anskäras, utom när juvret inte skall användas som livsmedel.

B. Nötkreatur yngre än sex veckor

a) Okulär besiktning av skalle och strupe. Anskärning och undersökning av retrofaryngeallymfknutorna (lnn. retropharyngiales). Besiktning av munhåla och svalg. Palpation av tungan. Tonsillerna skall avlägsnas.

b) Okulär besiktning av lungor, luftstrupe och foderstrupe. Palpation av lungor. Anskärning och undersökning av bronkial- och mediastinallymfknutor (lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). Luftstrupen och huvudbronkerna skall öppnas med ett längssnitt och lungorna skall anskäras vinkelrätt över diafragmalobernas bakre tredjedel. Dessa snitt är endast nödvändiga om lungorna skall användas som livsmedel.

c) Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. Hjärtkamrarna skall öppnas med ett längssnitt varefter skiljeväggen mellan kamrarna genomskärs.

d) Okulär besiktning av mellangärde.

e) Okulär besiktning av lever samt lever- och portallymfknutor (lnn. portales). Palpation och vid behov anskärning av dessa lymfknutor.

f) Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). Palpation och vid behov anskärning av mag- och kröslymfknutor.

g) Okulär besiktning och vid behov palpation av mjälte.

h) Okulär besiktning av njurarna. Vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (lnn. renales).

i) Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna.

j) Okulär besiktning och palpation av navelregion och leder. I tveksamma fall skall navelregionen anskäras och lederna öppnas. Ledvätskan skall undersökas.

C. Svin

a) Okulär besiktning av skalle och strupe. Anskärning och undersökning av mandibularlymfknutorna (lnn. mandibulares). Okulär besiktning av munhåla, svalg och tunga.

b) Okulär besiktning av lungor, luftstrupe och foderstrupe. Palpation av lungor och bronkial- och mediastinallymfknutor (lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). Luftstrupen och huvudbronkerna skall öppnas med ett längssnitt och lungorna skall anskäras vinkelrätt över diafragmalobernas bakre tredjedel. Dessa snitt är endast nödvändiga om lungorna skall användas som livsmedel.

c) Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. Hjärtkamrarna skall öppnas med ett längssnitt varefter skiljeväggen mellan kamrarna genomskärs.

d) Okulär besiktning av mellangärde.

e) Okulär besiktning av lever samt lever- och portallymfknutor (lnn. portales). Palpation av lever med lymfknutor.

f) Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). Palpation och vid behov anskärning av mag- och kröslymfknutor.

g) Okulär besiktning och vid behov palpation av mjälte.

h) Okulär besiktning av njurarna. Vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (lnn. renales).

i) Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna.

j) Okulär besiktning av könsorgan.

k) Okulär besiktning av juver med lymfknutor (lnn. supramammarii). Anskärning av juverlymfknutorna hos suggor.

l) Okulär besiktning och palpation av navelregion och leder hos unga djur. I tveksamma fall skall navelregionen anskäras och lederna öppnas.

D. Får och getter

a) Okulär besiktning av skallen efter avhudning och i tveksamma fall undersökning av strupe, munhåla, tunga samt retrofaryngeal- och parotideallymfknutor. Utan att det påverkar djurhälsobestämmelserna är dessa undersökningar inte nödvändiga om den behöriga myndigheten kan garantera att skallen inklusive tungan och hjärnan inte kommer att användas som livsmedel.

b) Okulär besiktning av lungor, luftstrupe och foderstrupe. Palpation av lungor och bronkial- och mediastinallymfknutor (lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). I tveksamma fall skall dessa organ och lymfknutor anskäras och undersökas.

c) Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. I tveksamma fall skall hjärtat anskäras och undersökas.

d) Okulär besiktning av mellangärde.

e) Okulär besiktning av lever samt lever- och portallymfknutor (lnn. portales). Palpation av lever med lymfknutor. Anskärning av leverns yta mot löpmagen för att undersöka gallgångarna.

f) Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales).

g) Okulär besiktning och vid behov palpation av mjälte.

h) Okulär besiktning av njurarna. Vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (lnn. renales).

i) Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna.

k) Okulär besiktning av juver med lymfknutor.

l) Okulär besiktning och palpation av navelregion och leder hos unga djur. I tveksamma fall skall navelregionen anskäras och lederna öppnas.

E. Tama hovdjur

a) Okulär besiktning av skalle och, efter det att tungan frigjorts, av strupe. Palpation och vid behov anskärning av mandibular-, retrofaryngeal- och parotideallymfknutorna (lnn. mandibulares, retropharyngiales et parotidei). Tungan skall lossas så mycket att munhålan och svalget kan undersökas i detalj, och därefter undersökas okulärt och palperas. Tonsillerna skall avlägsnas.

b) Okulär besiktning av lungor, luftstrupe och foderstrupe. Palpation av lungor. Palpation och vid behov anskärning av bronkial- och mediastinallymfknutor (lnn. bifurcationes, eparteriales et mediastinales). Luftstrupen och huvudbronkerna skall öppnas med ett längssnitt och lungorna skall anskäras vinkelrätt över diafragmalobernas bakre tredjedel. Dessa snitt är endast nödvändiga om lungorna skall användas som livsmedel.

c) Okulär besiktning av hjärtsäck och hjärta. Hjärtkamrarna skall öppnas med ett längssnitt varefter skiljeväggen mellan kamrarna genomskärs.

d) Okulär besiktning av mellangärde.

e) Okulär besiktning, palpation och vid behov anskärning av lever och portallymfknutor (lnn. portales).

f) Okulär besiktning av mag-tarmkanal, krös, mag- och kröslymfknutor (lnn. gastrici, mesenterici, craniales et caudales). Vid behov anskärning av mag- och kröslymfknutor.

g) Okulär besiktning och vid behov palpation av mjälte.

h) Okulär besiktning och palpation av njurarna. Vid behov anskärning av njurar och njurlymfknutor (lnn. renales).

i) Okulär besiktning av lungsäck och bukhinna.

j) Okulär besiktning av könsorgan hos hingstar och ston.

k) Okulär besiktning av juver med lymfknutor (lnn. supramammarii) och vid behov anskärning av juverlymfknutor.

l) Okulär besiktning och palpation av navelregion och leder hos unga djur. I tveksamma fall skall navelregionen anskäras och lederna öppnas.

m) Alla grå och vita hästar skall undersökas avseende melanos och melanomatos i bogmuskler och boglymfknutor (lnn. subrhomboidei) under skulderbladsbrosket efter det att ena bogen lossats. Njurarna skall friläggas och undersökas efter klyvning.

III. SÄRSKILDA KONTROLLER

A. TRIKINOS

Kött från svindjur (tama, hägnat vilt och vilt) och hovdjur skall antingen undersökas med avseende på närvaron av trikiner (Trichinella spp) eller genomgå kylbehandling.

B. DYNT HOS SVIN OCH NÖTKREATUR

En undersökning avseende Cysticercus bovis och Cysticercus cellulosae skall omfatta undersökning av de delar av djuret som sannolikt är infekterade.

När de delar som är otjänliga som livsmedel har avlägsnats skall kött från djur som inte varit angripna av en allmänt utbredd infektion genomgå kylbehandling.

C. ROTS HOS HOVDJUR

En undersökning av rots skall hos hovdjur omfatta en noggrann undersökning av slemhinnorna i luftröret, svalget, näshålan och dess bihålor efter det att huvudet delats i medianplanet och näsans skiljevägg tagits bort.

Följande skall fastställas enligt förfarandet för Ständiga veterinärkommittén och efter yttrande från Vetenskapliga kommittén:

a) De metoder som skall användas vid undersökning avseende de åkommor som behandlas under denna rubrik.

b) Den kylbehandling som kött med trikinos och dynt skall genomgå.

c) De villkor som skall uppfyllas för att undantag skall kunna beviljas för de delar av gemenskapen där epidemiologiska studier har visat att trikinos och rots inte förekommer.

IV. BESLUT OM ATT FÖRKLARA KÖTT OTJÄNLIGT SOM LIVSMEDEL EFTER BESIKTNING FÖRE OCH EFTER SLAKT

1. Förutom fallen i kapitel I.V skall följande produkter anses vara otjänliga som livsmedel:

a) Kött från djur

i) på vilka en eller flera av följande diagnoser har ställts:

- Generell aktinobacillos eller aktinomykos,

- stjälkbakterios och mjältbrand,

- allmänt utbredd tuberkulos,

- allmänt utbredd lymfkörtelinflammation,

- rots,

- rabies,

- stelkramp,

- akut salmonellos,

- akut brucellos,

- svinros,

- botulism.

ii) som uppvisar akuta förändringar till följd av bronkopneumoni, lungsäcksinflammation, bukhinneinflammation, livmoderinflammation, bröstkörtelinflammation, ledinflammation, hjärtsäcksinflammation, tarmkatarr eller meningo-encefalomyelit som har bekräftats genom en närmare besiktning, eventuellt kompletterad med en bakteriologisk analys och en undersökning av förekomsten av restsubstanser med farmakologisk verkan. Om resultaten av dessa särskilda undersökningar är negativa skall slaktkropparna förklaras tjänliga som livsmedel efter avlägsnande av delar som inte är det.

iii) som har följande parasitsjukdomar: allmän sarkocystos, allmänt utbredd dynt, trikinos,

iv) som har dött av annan orsak än slakt, är dödfödda eller ofödda,

v) som var för unga för att slaktas och vars kött visar ödem,

vi) som visar tecken på utmärgling eller långt framskriden anemi,

vii) som reagerar positivt eller oklart på ett tuberkulinprov och hos vilka besiktningen efter slakt påvisat begränsade tuberkulosskador som finns på ett antal organ eller områden på slaktkroppen, Om det visar sig att tuberkulosskadan är begränsad till lymfknutorna i det aktuella organet eller området av slaktkroppen skall dock endast det angripna organet eller området av slaktkroppen förklaras otjänligt som livsmedel.

viii) som reagerar positivt eller tveksamt på brucellos och hos vilka sjukliga förändringar konstaterats som tyder på akut infektion. Även om dessa sjukliga förändringar inte konstaterats skall juver, könsorgan och blod förklaras otjänliga som livsmedel.

b) Delar av slaktkroppar som visar tecken på större blod- eller seruminfiltrationer, bölder eller kontamineringar som är lokalt begränsade.

c) Slaktbiprodukter och inälvor som uppvisar sjukliga förändringar av infektiöst, parasitiskt eller traumatiskt ursprung.

d) Om en slaktkropp eller slaktbiprodukter uppvisar kaseös lymfkörtelinflammation eller någon annan form av varbildning som dock inte är allmänt utbredd eller förenad med utmärgling:

i) Varje organ och tillhörande lymfknuta, om nyss nämnda inflammation eller varbildning uppträder på ytan av eller inuti detta organ eller denna lymfknuta.

ii) I de fall som inte omfattas av led i, själva skadan och området omkring den, i den omfattning som anses vara lämplig med hänsyn till skadans stadium och fortsatta utveckling, varvid det kan antas att en gammal hårt inkapslad skada får anses ha slutat utveckla sig.

e) Kött från renskärning av området kring stickkanalen.

f) Lever och njurar av djur som är äldre än två år och härrör från områden där planer genomförda enligt artikel 5 i direktiv 96/23/EG påvisat allmänt utbredd förekomst av tungmetaller i miljön.

g) Kött med stark könslukt.

2. Följande skall ha särskild märkning och bearbetas:

i) Kött från avelsgaltar.

ii) Kött från icke kastrerade galtar eller svin med kryptorkism eller hermafroditism med en slaktkroppsvikt över 80 kg, utom när anläggningen genom en metod som godkänts enligt förfarandet för Ständiga veterinärkommittén, eller i annat fall genom en metod som godkänts av den berörda behöriga myndigheten, kan garantera att slaktkroppar med en uttalad galtsmitta kan spåras.

V. SÄRSKILDA VILLKOR FÖR SLAKTERIER MED BEGRÄNSAD KAPACITET

a) För att veterinärmyndigheten skall kunna genomföra besiktningen före slakt, antingen på jordbruksföretaget eller omedelbart före slakt på slakteriet, skall slakterier som är belägna i regioner med särskilda geografiska begränsningar eller med leveranssvårigheter samt slakterier som levererar kött lokalt meddela veterinärmyndigheten tidpunkten för slakten samt djurens antal och härkomst.

b) Den officielle veterinären eller en assistent skall utföra besiktningen av köttet efter slakt. Om köttet uppvisar skador eller förändringar skall besiktningen efter slakt utföras av den officielle veterinären. Den officielle veterinären eller en assistent under hans ansvar skall regelbundet övervaka att hygienbestämmelserna i denna förordning följs.

KAPITEL III: KÖTT AV FJÄDERFÄ

Förutom de allmänna bestämmelserna skall följande gälla:

I. BESIKTNING FÖRE SLAKT

1. Slakt av ett parti fjäderfä från en anläggning får endast godkännas om

a) de fåglar som är avsedda för slakt har genomgått en besiktning före slakt på anläggningen och åtföljs av det hälsointyg som avses i punkt V,

b) eller om den officielle veterinären 24-72 timmar före partiets ankomst till slakteriet har fått ett dokument som skall upprättas av den behöriga myndigheten med

- relevant aktuell information om ursprungsbesättningen, framför allt uppgifter från anläggningens register, som gäller det slag av fjäderfä som skall slaktas,

- bevis för att ursprungsanläggningen står under tillsyn av en veterinär som ansvarar för hälsoläget på jordbruksföretaget.

Denna information skall bedömas innan beslut fattas om vilka åtgärder som skall vidtas för fåglar från den berörda anläggningen, särskilt med avseende på besiktning före slakt.

Om de villkor som anges i a eller b inte är uppfyllda får beslut fattas om att

- uppskjuta slakten till dess att ursprungsanläggningen har besiktigats med avseende på de uppgifter som saknas, eller

- tillåta slakt efter utförande av de prover som avses I 2 b.

Eventuella kostnader för tillämpningen av bestämmelserna i denna punkt skall betalas av jordbrukaren enligt regler som den behöriga myndigheten skall fatta beslut om.

När det gäller anläggningar med en årsproduktion av högst 20 000 tamhöns, 15 000 änder, 10 000 kalkoner eller 10 000 gäss eller motsvarande antal fjäderfän av annat slag får besiktningen före slakt utföras på slakteriet. I detta fall måste jordbrukaren lämna en skriftlig försäkran att hans årsproduktion inte överstiger ovan nämnda antal.

2. Besiktningen före slakt på ursprungsgården skall omfatta följande:

a) Kontroll av jordbrukarens register och dokumentation.

b) Övriga undersökningar som behövs för att ställa diagnos om fjäderfäna

i) lider av en sjukdom som kan överföras till människor eller djur eller om enskilda djur eller grupper av djur uppvisar symtom som tyder på att en sådan sjukdom kan finnas,

ii) uppvisar symtom på rubbningar som påverkar allmäntillståndet eller symtom på sjukdom som kan göra köttet otjänligt som livsmedel.

c) Provtagningar vid jämna mellanrum av vatten och foder för att kontrollera att korrekta uppgifter lämnas för de perioder under vilka fodertillsatser eller medicin inte används.

d) Undersökningar beträffande zoonotiska agens.

3. Om en sändning fjäderfän inte med säkerhet kan identifieras och djuren skall genomgå besiktning före slakt på slakteriet skall den officielle veterinären om fjäderfäna uppvisar något av de symptom som anges i 2 b i detta kapitel besiktiga varje transportlåda.

4. Om fjäderfäna inte slaktas inom tre dagar efter utfärdandet av det sundhetsintyg som avses i 1 a gäller att

- ett nytt sundhetsintyg skall utfärdas om fjäderfäna inte har lämnat ursprungsanläggningen, eller

- om fjäderfäna redan finns på slakteriet får slakt av fjäderfäna tillåtas efter bedömning av skälen till fördröjningen, under förutsättning att ett nytt sundhetsintyg har utfärdats, eller efter en ny besiktning av fjäderfäna.

5. För kliniskt friska fjäderfän från en flock som skall slaktas enligt ett program för bekämpning av infektionssjukdomar eller en zoonotisk sjukdom skall slakten ske sist under arbetsdagen eller under sådana förhållanden att andra djur inte kontamineras.

Slakt för livsmedelsändamål skall vara förbjuden om kliniska symtom för följande sjukdomar har fastställts hos djur i en sådan besättning:

a) Ornithos,

b) salmonella.

Slakt är tillåten i slutet av den normala slaktprocessen förutsatt att försiktighetsåtgärder vidtas för att minimera risken att bakterier sprids och för att rengöra och desinficera anläggningarna efter slakt. Kött från sådana fjäderfän måste hanteras som om det hade förklarats otjänligt som livsmedel.

6. På slakterier som är belägna i regioner med särskilda geografiska begränsningar, som har leveranssvårigheter eller som betjänar den lokala marknaden skall följande regler följas:

a) Slakteriet skall meddela veterinärmyndigheten tidpunkten för slakten samt fjäderfänas antal och ursprung.

b) Den officielle veterinären eller en assistent skall vara närvarande vid slakten. Om detta inte är möjligt får köttet inte lämna anläggningen innan besiktningen efter slakt har utförts. Den officielle veterinären eller en assistent för vilken han ansvarar skall regelbundet övervaka att hygienreglerna följs.

c) Den behöriga myndigheten skall övervaka köttets distributionskedja från anläggningen och se till att produkter som förklarats otjänliga som livsmedel märks, används och kasseras på lämpligt sätt.

II. BESIKTNING EFTER SLAKT

1. Den officielle veterinären skall vid besiktning efter slakt göra följande:

a) Undersöka inälvorna och kroppskaviteterna hos ett representativt urval av fjäderfän från varje parti med samma ursprung.

b) Detaljbesiktiga ett slumpmässigt urval av de fjäderfän vars kött vid besiktning efter slakt har bedömts vara otjänligt som livsmedel.

c) Genomföra ytterligare undersökningar som bedöms vara nödvändiga om det finns anledning att misstänka att köttet från fjäderfäna i fråga skulle kunna vara otjänligt som livsmedel.

2. För delvis urtagna fjäderfän vars tarmar avlägsnats omedelbart (effilé) gäller att inälvor och kroppskaviteter skall besiktigas på ett representativt urval av fjäderfän från varje parti efter urtagning. Om avvikelser iakttas på ett antal djur vid denna besiktning skall alla djur som ingår i sändningen besiktigas enligt punkt 1.

3. Vid senarelagd urtagning:

a) Den besiktning efter slakt som avses i punkt 1 skall genomföras senast femton dagar efter slakt, och under denna period skall djuren lagras vid en temperatur av högst 4°C.

b) Senast i slutet av denna period skall urtagning göras på en godkänd anläggning. Slaktkropparna skall då åtföljas av det sundhetsintyg som avses i punkt VI.

c) Fjäderfäköttet får inte kontrollmärkas förrän den urtagning som avses i punkt b har genomförts.

III. BESLUT OM ATT FÖRKLARA KÖTT OTJÄNLIGT SOM LIVSMEDEL EFTER BESIKTNING EFTER SLAKT

Förutom de fall som beskrivs i kapitel I.V skall fjäderfäkött anses vara otjänligt som livsmedel om besiktning efter slakt visar något av följande:

- Systematisk mykos och lokala förändringar i organ som misstänks vara orsakade av sjukdomsframkallande smittämnen som kan överföras till människor eller av toxiner från dessa.

- Kakexi.

- Omfattande mekaniska skador, däribland sådana som förorsakats av omfattande skållning.

- Askites.

- Utbredda subkutana eller muskulära parasitangrepp och allmänt utbrett parasitangrepp.

IV. TEKNISKT BISTÅND

Den behöriga myndigheten får ge personalen på företaget tillstånd att genomföra tekniska moment i samband med besiktningen under den officielle veterinärens direkta överinseende förutsatt att de har fått särskild utbildning av den officielle veterinären. De allmänna kriterierna för sådan utbildning skall fastställas i enlighet förfarandet i artikel 5.

V. FÖRLAGA TILL SUNDHETSINTYG

SUNDHETSINTYG*

för fjäderfä som transporteras från anläggningen till slakteriet

Behörig myndighet: Nr** :

1. Identifiering av fjäderfä

Arter:

Antal fåglar:

2. Fåglarnas härkomst:

Ursprungsanläggningens adress:

Identifiering av fjäderfästall

3. Fåglarnas destination

Fåglarna sänds till följande slakteri:

Transportmedel:

4. Förklaring

Jag förklarar härmed att de fåglar som beskrivs ovan besiktigades före slakt på ovanstående anläggning den (datum) kl. (tid) och då befanns vara friska.

Utfärdat i ....................................... den

(Ort) (Datum)

Stämpel

.................................................. (Veterinärens underskrift)

VI. FÖRLAGA TILL SUNDHETSINTYG

SUNDHETSINTYG

för fjäderfä avsedda för produktion av ank- eller gåsleverpastej ("foie gras") och som bedövats, avblodats och plockats på uppfödningsanläggningen och transporteras till en styckningsanläggning som är utrustad med särskild lokal för urtagning

Behörig myndighet: Nr*:

1. De icke urtagna slaktkropparnas identitet

Arter:

Antal:

2. De icke urtagna slaktkropparnas härkomst

Uppfödningsanläggningens adress:

3. Destination för de icke urtagna slaktkroppar

De icke urtagna slaktkropparna skall transporteras till följande styckningsanläggning:

4. Förklaring

Jag förklarar härmed att de icke urtagna slaktkroppar som beskrivs ovan tillhör fåglar som besiktats före slakt på ovanstående anläggning den (datum) kl. och befunnits vara friska.

Utfärdat i ....................................... den

(Ort) (Datum)

Stämpel

.................................................. (Veterinärens underskrift)

KAPITEL IV: KÖTT AV HARDJUR I HÄGN

I allmänhet skall bestämmelserna för kött av fjäderfän tillämpas i tillämpliga delar. Om besiktningen före slakt inte utförs på ursprungsanläggningen, skall djuren besiktigas inom 24 timmar efter ankomsten till slakteriet. Om det har gått mer än 24 timmar mellan besiktningen före slakt och slakten skall besiktningen upprepas omedelbart före slakt.

KAPITEL V: KÖTT FRÅN HÄGNAT VILT

Förutom de allmänna bestämmelserna skall följande gälla:

I. BESIKTNING FÖRE SLAKT

1. Besiktningen före slakt skall utföras på slakteriet eller på den anläggning varifrån djuren kommer före slakt på anläggningen eller före transport av djuren till slakteriet. I det senare fallet får besiktningen före slakt på slakteriet begränsas till att upptäcka skador som uppkommit under transporten. Dessutom skall djurens identitet kontrolleras.

Om en besiktning före slakt har utförts på ursprungsanläggningen skall ett sundhetsintyg enligt förlagan i punkt III åtfölja djuren. Intyget skall visa att djuren besiktigades på ursprungsanläggningen och befanns vara friska.

2. Om besiktningen före slakt inte utförs på den anläggning varifrån djuren kommer, skall djuren besiktigas inom 24 timmar efter ankomsten till slakteriet. Besiktningen skall upprepas omedelbart före slakt om det har gått mer än 24 timmar mellan besiktningen före slakt och slakten.

Varje djur eller parti djur som skickas till slakt skall identifieras på ett sådant sätt att dess härkomst kan fastställas.

II. BESIKTNING EFTER SLAKT

Kött från arter som är mottagliga för trikinos skall genomgå en undersökning avseende förekomsten av trikiner.

III. FÖRLAGA TILL SUNDHETSINTYG

SUNDHETSINTYG

för levande hägnat vilt som transporteras från uppfödningsanläggningen till slakteriet

Behörig myndighet: Nr*:

I. Identifiering

Djurart:

Antal djur:

Identifikationsmärkning:

II. Djurens härkomst

Ursprungsanläggningens adress:

III. Djurens destination

Djuren skall sändas till följande slakteri:

Transportmedel:

IV. Förklaring

Jag förklarar härmed att de djur som beskrivs ovan besiktigades före slakt på ovan nämnda anläggning den ... (datum) kl..... (tid) och då befanns vara friska.

Utfärdat i ...................................... den

(Ort) (Datum)

Stämpel

.................................................. (Veterinärens underskrift)

KAPITEL V: KÖTT AV VILT

Förutom de allmänna bestämmelserna skall följande gälla:

I. BESIKTNING EFTER SLAKT

1. Kött av vilt skall besiktigas så snart som möjligt efter ankomsten till bearbetningsanläggningen.

2. Vid besiktning efter slakt skall den officielle veterinären utföra följande:

a) Okulär besiktning av slaktkroppen, dess kroppskaviteter och vid behov tillhörande organ i följande syfte:

- Upptäcka avvikelser från det normala. För detta ändamål får diagnosen grundas på uppgifter från jägaren om djurets beteende före nedläggning.

- Kontrollera att djuret inte har dött av någon annan orsak än jakt.

Om resultatet av den okulära besiktningen inte möjliggör någon bedömning skall en mera omfattande besiktning utföras i ett laboratorium.

b) En undersökning avseende organoleptiska avvikelser.

c) Palpation av organ, om detta är nödvändigt.

d) Provtagning för analys av förekomst av restsubstanser och miljömässig kontaminering, om det finns starka skäl att anta att restsubstanser eller kontaminanter förekommer. Om en mera omfattande besiktning utförs på grundval av sådana misstankar skall veterinären vänta till dess att besiktningen är avslutad innan en bedömning görs av alla djur som har nedlagts under en viss jakt, eller en del av djuren, som misstänks uppvisa samma avvikelser.

e) Undersökning av egenskaper som tyder på att köttet utgör en hälsorisk. Detta gäller särskilt följande:

i) Onormalt beteende eller störning i det levande djurets allmäntillstånd enligt jägarens rapport.

ii) Allmänt förekommande tumörer eller varbölder som påverkar olika inre organ eller muskler.

iii) Ledinflammation, orkit, förändringar i lever eller mjälte, inflammation i tarmarna eller umbilikalregionen.

iv) Förekomst av främmande kroppar i kroppskaviteterna, särskilt i buken, tarmarna eller urinen, när lungsäcken eller bukhinnan är missfärgad.

v) Betydande gasbildning i mag- och tarmkanal i samband med missfärgning av de inre organen.

vi) Betydande avvikelser i muskelvävnadernas eller organens färg, konsistens eller lukt.

vii) Gamla öppna frakturer.

viii) Avmagring eller allmänt eller lokalt ödem.

ix) Tecken på att organ nyligen har klibbat samman med lungsäcken eller bukhinnan.

x) Andra tydliga och omfattande förändringar, t.ex. förruttnelse.

3. Om den officielle veterinären så begär skall ryggraden och skallen klyvas på längden.

4. När det gäller småvilt som inte omedelbart efter nedläggningen har blivit urtagna skall den officielle veterinären besiktiga ett representativt urval från samma parti. Om man vid undersökningen finner en sjukdom som kan överföras till människor, eller sådana defekter som avses i punkt 2, skall veterinären genomföra fler kontroller på hela partiet för att fastställa om det måste förklaras otjänligt som livsmedel eller om varje slaktkropp måste undersökas individuellt.

5. I tveksamma fall får den officielle veterinären utföra de ytterligare styckningar och besiktningar av relevanta delar av djurkroppen som kan behövas för en slutgiltig diagnos.

6. När det gäller vildsvin eller andra arter som är mottagliga för trikinos, skall flera prover av kött från varje djur analyseras. Prover skall tas från åtminstone käken och mellangärdets muskulatur, från musklerna i nedre delen av frambenet samt från interkostalmusklerna och tungmusklerna. Proverva skall analyseras med hjälp av metoder som har godkänts i enlighet med förfarandet i artikel 5 och på grundval av ett yttrande från Vetenskapliga veterinärkommittén.

II. BESLUT OM ATT FÖRKLARA KÖTT OTJÄNLIGT SOM LIVSMEDEL EFTER BESIKTNING

Förutom fallen i kapitel I.V skall följande viltkött anses vara otjänligt som livsmedel:

- Kött som uppvisar sjukliga förändringar, bortsett från sådana som har direkt samband med nedläggningen, och lokala missbildningar eller avvikelser, om dessa gör köttet otjänligt som livsmedel eller farligt för människors hälsa,

- Kött som vid besiktning efter slakt uppvisar de egenskaper som förtecknas i punkt I.2 e i detta kapitel.

- Kött med trikinos.

- Kött som uppvisar avvikelser som skulle kunna göra köttet otjänligt som livsmedel.

BILAGA III

LEVANDE MUSSLOR

1. Den behöriga myndigheten skall fastställa positionen och gränserna för upptagningsområden för musslor. Myndigheten skall klassificera godkända upptagningsområden för musslor i tre kategorier efter halten av fekal kontaminering enligt följande:

a) Kategori A-områden: områden från vilka levande musslor avsedda att användas som livsmedel får tas upp. Levande musslor från dessa områden skall uppfylla de villkor som fastställs i punkt IV i detta avsnitt.

b) Kategori B-områden: områden från vilka levande musslor får tas upp men endast släppas ut på marknaden som livsmedel efter behandling i en reningsanläggning eller efter återutläggning.

c) Kategori C-områden: områden från vilka levande musslor får tas upp men släppas ut på marknaden först efter återutläggning under en längre period (minst två månader) .

2. Den behöriga myndigheten skall fastställa ett områdes halt av fekal kontaminering på följande sätt:

- En inventering skall göras av de källor till förorening från människor eller djur som kan påverka upptagningsområdet.

- Mängden organiska föroreningar som släpps ut under olika tider på året skall undersökas och relateras till bland annat säsongsvariationerna i fråga om folkmängd och antal djur i omgivningen, regnmängden och reningen av avfallsvatten.

- Föroreningarnas rörelser skall bestämmas genom batymetri samt genom kartläggning av strömmarna och tidvattencykeln i upptagningsområdet.

- Ett provtagningsprogram för musslor skall upprättas i upptagningsområdet. Programmet skall bygga på granskning av insamlade data och av ett antal prover, med en geografisk spridning av provtagningpunkterna och en provtagningsfrekvens som ger ett så representativt urval som möjligt för analysen av upptagningsområdet.

3. Det offentliga bestämmelserna för hygienkontroll skall omfatta periodisk kontroll av återutläggnings- och upptagningsområden för levande musslor i syfte att

a) förhindra alla oegentligheter beträffande de levande musslornas ursprung, härkomst och destination,

b) kontrollera de levande musslornas mikrobiologiska status i relation till upptagnings- och återutläggningsområden,

c) kontrollera eventuell förekomst av toxinproducerande plankton i vattnet i upptagnings- och återutläggningsområden och av biotoxiner i levande musslor,

d) kontrollera eventuell förekomst av kemisk förorening vars högsta tillåtna halt skall fastställas enligt förfarandet i artikel 5.

För att utföra de kontroller som avses i b, c och d ovan skall planer för provtagning upprättas som i händelse av oregelbundna upptagningsperioder skall tillämpas med jämna mellanrum eller från fall till fall.

4. I provtagningsplaner för upptagnings- och återutläggningsområden måste framför allt följande beaktas:

a) Sannolika variationer av halterna av fekal förorening.

b) Möjliga variationer beträffande förekomsten av plankton som innehåller marina biotoxiner. Provtagning skall ske på följande sätt:

i) Kontroll av plankton: periodisk provtagning för att påvisa förändringar i sammansättning och geografisk fördelning av toxinhaltig plankton. Resultat som ger anledning att misstänka att toxin ansamlas i blötdjurskött skall leda till intensiv provtagning, genom en ökning av antalet provtagningsställen och antalet prov i tillväxt- och fiskevatten.

ii) Regelbundna toxicitetskontroller av de blötdjur från det angripna området som är mest mottagliga för kontaminering.

Blötdjur från området i fråga får inte släppas ut på marknaden förrän ytterligare provtagning har givit tillfredsställande toxicitetsvärden.

c) Möjlig kontaminering av blötdjur.

Om en provtagning visar att utsläppande på marknaden av levande musslor kan utgöra en fara för människors hälsa skall den behöriga myndigheten stänga av upptagningsområdet för de berörda blötdjuren till dess att situationen har åtgärdats.

5. Den behöriga myndigheten skall övervaka de upptagningsområden där upptagning av musslor är förbjuden eller underkastad särskilda villkor, för att se till att hälsovådliga produkter inte släpps ut på marknaden.

6. Ett kontrollsystem skall upprättas med laboratorietester för kontroll av att kraven för slutprodukten uppfylls, särskilt kontroll av att halterna av marina biotoxiner och kontaminanter inte överstiger gränsvärdena och att blötdjurens mikrobiologiska kvalitet inte är hälsovådlig.

7. Den behöriga myndigheten skall göra följande:

a) Fastställa och ajourhålla en förteckning över godkända upptagnings- och återutläggningsområden, med uppgifter om deras position och gränser samt klassificering, från vilka levande musslor får tas upp enligt bestämmelserna i detta avsnitt.

Delge personer som berörs av bestämmelserna i detta avsnitt, till exempel producenter samt upptagare och driftspersonal vid renings- och leveransanläggningar, denna förteckning.

b) Omedelbart underrätta parter som berörs av bestämmelserna i detta avsnitt, särskilt producenter samt upptagare och driftspersonal vid renings- och leveransanläggningar, om ett upptagningsområdes position, gränser eller klassificering ändras eller om området stängs av tillfälligt eller definitivt.

BILAGA IV

FISKERIPRODUKTER

Förutom de allmänna kontrollbestämmelserna skall följande gälla:

1. Offentliga kontroller av fiskeriprodukter skall genomföras vid landning eller före första försäljning i en auktionshall eller på en grossistcentral.

2. De offentliga kontrollerna skall omfatta följande:

a) Kontroller för organoleptisk övervakning.

Stickprover skall göras för kontroll av att produkterna uppfyller de krav på färskhet som fastställs i gemenskapslagstiftningen. Om det råder tvivel om produkternas färskhet skall den organoleptiska undersökningen upprepas.

b) Kemisk analys.

Om den organoleptiska undersökningen visar att det råder tvivel om fiskeriprodukterna är färska får prover tas för laboratorietester för bestämning av den totala mängden flyktiga kvävebaser (TVB-N, Total Volatile Basic Nitrogen).

TVB-N-halterna skall specificeras för varje artkategori enligt förfarandet i artikel 5.

Om den organoleptiska undersökningen ger anledning att misstänka andra tillstånd som skulle kunna påverka människors hälsa, får prover tas för att kontrollera detta.

c) Provtagning för övervakning av histaminhalten för att verifiera att de tillåtna halter som fastställs i gemenskapslagstiftningen inte överskrids.

d) Provtagning för övervakning av kontaminanter.

Fiskeriprodukternas halter av kontaminanter skall övervakas, till exempel tungmetaller och organoklorinerade substanser i vattenmiljön.

e) Vid behov, mikrobiologiska kontroller.

f) Provtagning för att kontrollera att gemenskapens lagstiftning om endoparasiter efterlevs.

Vid behov skall följande fastställas enligt förfarandet i artikel 5 och efter yttrande från Vetenskapliga kommittén:

- Färskhetskriterier för den organoleptiska utvärderingen av fiskeriprodukter, särskilt om sådana kriterier inte fastställts genom gällande gemenskapslagstiftning.

- Analysgränser, analysmetoder och de provtagningsplaner som skall användas för att genomföra ovannämnda offentliga kontroller.

3. Följande skall förklaras otjänligt som livsmedel:

a) Fiskeriprodukter som efter organoleptisk, kemisk, fysisk eller mikrobiologisk undersökning visar sig vara otjänliga som livsmedel.

b) Fisk eller fiskdelar som inte har genomgått den fullständiga undersökning avseende förekomsten av endoparasiter som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen.

c) Fiskeriprodukter vars ätliga delar innehåller kontaminanter som förekommer i vattenmiljön, till exempel tungmetaller och organiska klorföreningar i sådana mängder att det beräknade intaget överstiger det för människan tolerabla dags- eller veckointaget.

d) Giftiga fiskar och fiskeriprodukter som innehåller biotoxiner.

e) Övriga fiskeriprodukter eller delar därav som anses vara farliga för människors hälsa.

BILAGA V

MJÖLK OCH MJÖLKPRODUKTER

Förutom de allmänna kontrollbestämmelserna skall följande gälla:

Besiktning av anläggningar.

Rå mjölk skall komma från anläggningar där de behöriga myndigheterna i medlemsstaten kontrollerar att djur- och folkhälsobestämmelserna för mjölkproduktion följs. Kontrollfrekvensen skall stå i proportion till risken. Dessa besiktningar får kombineras med kontroller som utförs enligt andra gemenskapsbestämmelser.