52000PC0393

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Ett nytt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster för en marknad i snabb förändring

Detta är ett av sex förslag till rättsakter som sammantagna bildar ett nytt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. De sex förslagen är följande:

- Direktiv om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - ett ramdirektiv med övergripande föreskrifter om det nya regelverket för elektronisk kommunikation i Europeiska unionen.

- Direktiv om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - syftar till inrättandet av en inre europeisk marknad för elektroniska kommunikationstjänster genom harmonisering av bestämmelserna för rätten att tillhandahålla sådana tjänster.

- Direktiv om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande utrustning - inrättande av ett regelverk för överenskommelser om tillträde och samtrafik inom EU.

- Direktiv om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - anger de rättigheter som användare har i samband med elektroniska kommunikationstjänster, med betoningen på samhällsomfattande tjänster.

- Direktiv om behandling av personuppgifter och skydd av privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation - uppdatering av det existerande direktivet så att det blir teknikneutralt och kan omfatta nya kommunikationstjänster.

- Förordning om tillträde till accessnät - införande av krav på att tillträde skall ges till accessnätet. Avsett att träda i kraft senast den 31 december 2000, före ikraftträdandet av resten av paketet.

Förutom ovannämnda paket med sex rättsakter har kommissionen också antagit ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i gemenskapen [1], i vilket det formuleras en politik och inrättas ett regelverk i gemenskapen i syfte att harmonisera radiospektrumanvändningen.

[1] KOM(2000).....

Dessa förslag är resultatet av ett omfattande offentligt samråd, däribland genom "Grönboken om konvergens av telekommunikation, media, och informationsteknik och dess följder för lagstiftningen - En strategi för informationssamhället" [KOM(1997) 623] [2], "Grönbok om radiospektrumpolitiken med anknytning till Europeiska gemenskapens politik inom telekom, rundradio, transporter och FoU" [KOM(1998) 596] [3], samt 1999 års kommunikationsöversyn [4], där man tog upp det existerande regelverket samt det offentliga samråd som följde på denna översyn. Meddelandet [5] om resultatet av det senare samrådet offentliggjordes i april i år, och det innehöll ett antal huvudinriktningar för de sex förslagen.

[2] Resultaten av detta samråd är framlagda i kommissionens "Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén - Konvergens av telekommunikation, media och informationsteknik och dess följder för lagstiftningen - Resultat från det offentliga samrådet om grönboken" [KOM(1999) 108].

[3] Resultaten av detta samråd finns sammanfattade i kommissionens "Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Nästa steg i radiospektrumpolitiken - Resultat från det offentliga samrådet om grönboken" [KOM(1999) 538].

[4] Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Mot ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster, 1999 års kommunikationsöversyn [KOM(1999) 539].

[5] Meddelande om resultat av det offentliga samrådet om 1999 års kommunikationsöversyn [KOM (2000) 239].

Det befintliga regelverket togs fram huvudsakligen för att förvalta övergången från monopol till fri konkurrens och är därför inriktat på skapandet av en konkurrensutsatt marknad och nya operatörers rättigheter. Regelverket har varit framgångsrikt vad gäller uppnåendet av dessa mål. Men delvis beroende på den lyckade liberaliseringen på Europanivå håller marknaden nu på att förändras i allt snabbare takt. Detta förutsågs i det existerande regelverket, vilket innehöll krav på att kommissionen skulle se över funktionen hos de direktiv som bildar regelverket mot bakgrund av utvecklingen på marknaden, den tekniska utvecklingen samt förändringar när det gäller efterfrågan hos användare.

I den nya politiska ramen måste man ta hänsyn till denna utveckling, i synnerhet till konvergensen mellan telekommunikations-, rundradio- och IT-sektorerna. Genom denna ram strävar man efter att stärka konkurrensen i alla marknadssegment, samtidigt som man ser till att konsumenternas grundläggande rättigheter är skyddade även fortsättningsvis. Ramen är därför utformad för nya, dynamiska och i hög grad oförutsägbara marknader med betydligt fler aktörer än idag.

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon den 23-24 mars betonades den potential för tillväxt, konkurrens och nya arbetstillfällen som övergången till en digital, kunskapsbaserad ekonomi innebär. I synnerhet betonades betydelsen av att Europas företag och medborgare har tillgång till ett brett utbud av tjänster och en kommunikationsinfrastruktur av världsklass till en överkomlig kostnad. Man belyste även de dynamiska tekniska och marknadsrelaterade förändringarna inom sektorn, som illustreras av den tekniska konvergensen inom sektorerna för telekommunikation, media och informationsteknik samt av framväxten av Internet.

För att åstadkomma rättssäkerhet vid övergången från det nuvarande regelverket till det nya, är avsikten att de fem nya direktiven i listan på föregående sida (dvs. de fem som rör regelverk, auktorisation, tillträde, samhällsomfattande tjänster respektive dataskydd) skall träda i kraft samtidigt. Vid samma tidpunkt är det meningen att motsvarande gamla direktiv skall upphävas.

Syften och mål med det föreliggande förslaget till direktiv

Syftet med detta förslag till ramdirektiv är att inrätta ett harmoniserat regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster inom EU. Med ramdirektivet vill man möta konvergensfenomenet genom att låta direktivet omfatta alla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Ramdirektivet innehåller ett antal principer och mål för tillsynsmyndigheter, liksom en rad uppgifter som har att göra med förvaltning av begränsade resurser (t.ex. radiospektrum och nummertilldelning). Slutligen innehåller det ett antal övergripande föreskrifter som är gemensamma för mer än en rättsakt i paketet.

Sammanfattning av innehållet i förslaget till direktiv

Kapitel I - Tillämpningsområde, mål och definitioner

I artikel 1 fastläggs syftet med och tillämpningsområdet för det nya regelverket: att inrätta ett harmoniserat regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, dvs. det skall omfatta alla satellit- och markbaserade nät, inbegripet både fasta och trådlösa nät (med andra ord det allmänt tillgängliga kopplade telefonnätet, nät som använder Internetprotokollet [IP], kabelteve samt mobila och markbundna nät för rundradiosändningar). Här klargörs att förslaget till direktiv inte omfattar sådana tjänster som sändningsinnehåll och elektronisk handel. Här klargörs också att teleterminalutrustning inte omfattas av det nya regelverket.

I artikel 2 fastläggs definitionerna för det nya regelverket. "Elektroniskt kommunikationsnät", "elektronisk kommunikationstjänst" och "tillhörande utrustning" är de viktigaste nya definitionerna.

Kapitel II - Nationella tillsynsmyndigheter

Detta kapitel omfattar artiklarna 3 - 6, där man fastlägger principer för inrättandet av nationella tillsynsmyndigheter samt fastställer vissa förfaranden som skall gälla för dessa myndigheter (t.ex. samråd och offentliggörande av information).

Artikel 3 (nationella tillsynsmyndigheter) innehåller ett krav på att nationella tillsynsmyndigheter skall vara oberoende instanser samt på att man skall offentliggöra de uppgifter de olika organen ansvarar för i enlighet med nya rättsakterna. Det här kravet skiljer sig inte på något väsentligt sätt från de förpliktelser som de nationella tillsynsmyndigheterna redan har enligt det gamla telekomregelverket. Artikeln innehåller också ett krav på opartiskhet vid beslutsfattandet.

I artikel 4 (rätt att överklaga) fastställs rätten att överklaga beslut, varvid det klargörs att varje överklagande måste riktas till en instans som är oberoende av regeringen. Överklagandeinstansen måste vara i stånd att pröva omständigheterna i ärendet - inte bara huruvida förfarandet följts formellt riktigt -, och den nationella tillsynsmyndighetens beslut skall vara bindande i avvaktan på resultatet av överklagandet.

I artikel 5 (tillhandahållande av information till nationella tillsynsmyndigheter och till kommissionen) fastställs att nationella tillsynsmyndigheter har rätt att inhämta information från marknadsaktörer, men det föreskrivs också att sådan informationsinhämtning skall stå i proportion till sitt syfte och vara berättigad. Enligt artikeln får kommissionen också anmoda de nationella tillsynsmyndigheterna att begära in information för kommissionens syften, t.ex. för användning vid förfaranden i samband med affärstvister. Slutligen ges möjlighet till utväxling av konfidentiell information under förutsättning att den konfidentialitet som gäller för den aktuella informationen iakttas.

I artikel 6 (samråd och öppenhet) fastställs att nationella tillsynsmyndigheter har skyldighet att samråda när de fattar beslut som berör tredje part. Genom artikeln inrättas också ett förfarande som ger kommission möjlighet att kräva att en nationell tillsynsmyndighet måste ändra eller upphäva en åtgärd om den inte är motiverad med hänsyn till regelverket.

Kapitel III - De nationella tillsynsmyndigheternas skyldigheter

Detta kapitel (artiklarna 7-12) omfattar de nationella tillsynsmyndigheternas uppgifter avseende allokering och tilldelning av begränsade resurser (radiospektrum och nummer) och beviljande av ledningsrätter.

I artikel 7 (politiska mål och regleringsprinciper) anges en uppsättning mål och principer för de nationella tillsynsmyndigheterna. Målen och principerna är väsentligen de som formulerades i kommunikationsöversynen och som bekräftades i samrådet, även om två principer (om rättssäkerhet och tillämpning) kommer att realiseras av gemenskapslagstiftningen som helhet snarare än av tillsynsmyndigheter, och de ingår därför inte bland de mål som satts upp för tillsynsmyndigheterna.

I artikel 8 (förvaltning av radiospektrum) anges ett antal skyldigheter som rör allokering och tilldelning av radiospektrum. I synnerhet anges att nationella tillsynsmyndigheter skall förvalta spektrum på ett ändamålsenligt sätt; dessutom införs en rättighet för nationella tillsynsmyndigheter att tillåta handel med frekvenstilldelningar under förutsättning att vissa säkerhetsföreskrifter är uppfyllda.

I artikel 9 (tilldelning av nummer, namn och adresser) anges de skyldigheter som gäller med avseende på nummertilldelning. Viktigt är att man bibehåller den existerande bestämmelse enligt vilken nationella tillsynsmyndigheter måste sörja för att det finns tillräckligt många nummer för alla leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster. Här vidtas åtgärder för harmonisering av nummerresurser där detta krävs för Europaomfattande tjänster. Enligt artikeln skall också de nationella tillsynsmyndigheterna sörja för att alla icke-geografiska nummer (t.ex. frisamtalstjänster och betalteletjänster) kan nås av alla användare i gemenskapen, utom där den uppringda parten har valt att begränsa tillträdet. I det sista stycket anges att medlemsstaterna skall samordna sina ståndpunkter - när det gäller numrering samt namn- och adresstilldelning - i internationella organisationer och forum.

Artiklarna 10 (ledningsrätter) och 11 (samlokalisering och gemensamt utnyttjande av utrustning) omfattar dels beviljande av ledningsrätter, dels system för gemensamt utnyttjande av utrustning och samlokalisering, t.ex. där ledningsrätterna är begränsade av skäl som har att göra med miljö, folkhälsa, den allmänna ordningen eller planering.

I artikel 12 (särredovisning och ekonomisk rapportering) bibehålls de krav som tidigare fanns i samtrafikdirektivet och som innebär dels att företag som har särskilda eller exklusiva rättigheter på andra marknader skall redovisa sådan verksamhet åtskilt från verksamhet i samband med tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, dels att alla leverantörer av allmänt tillgängliga kommunikationsnät och allmänt tillgängliga kommunikationstjänster skall offentliggöra granskade räkenskaper.

Kapitel IV - Allmänna bestämmelser

Kapitel IV omfattar artiklarna 13-25. De bestämmelserna är gemensamma för fler än en rättsakt i regelverket.

I artikel 13 (företag med betydande inflytande på marknaden) definieras begreppet "betydande inflytande på marknaden". I både användardirektivet och tillträdesdirektivet används detta begrepp i samband med att det föreskrivs att nationella tillsynsmyndigheter skall ålägga vissa företag särskilda skyldigheter. Det bör noteras, att även om man använder samma begrepp som i det existerande regelverket, så har det modifierats i detta avsnitt så att begreppet omfattar en dominerande operatör.

I artikel 14 (förfarande i samband med marknadsanalys) anges det förfarande som skall användas av nationella tillsynsmyndigheter när de beslutar om huruvida man skall införa, behålla eller upphäva skyldigheter för särskilda företag. Kommissionen kommer att ta fram riktlinjer för att bistå de nationella tillsynsmyndigheterna när det gäller att definiera marknader och göra en bedömning av graden av konkurrens. Kommissionen kommer också varje år att anta ett beslut med en förteckning över de marknader som har sådana egenskaper som kan motivera förhandsreglering. Nationella tillsynsmyndigheter får inte utan kommissionens medgivande införa sådana skyldigheter på marknader som inte finns med i ovannämnda beslut. Enligt artikeln skall nationella tillsynsmyndigheter göra en bedömning av konkurrensen på en given marknad, i enlighet med riktlinjerna, och endast införa eller behålla skyldigheter där konkurrensen inte är effektiv. I annat fall måste skyldigheterna avlägsnas. Beslut som fattats enligt detta förfarande kommer att behöva anmälas till kommissionen och till andra nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med principen om öppenhet i artikel 6.

Artikel 15 (standardisering) övertar större delen av de bestämmelser i nuvarande regelverk i vilka standardisering ses som en branschledd process, däribland möjligheten att göra tillämpningen av vissa utvalda standarder obligatorisk.

Artikel 16 (harmoniseringsförfaranden) omfattar två förfaranden som rör harmoniseringen av den inre europeiska marknaden. Det första rör framtagning av vägledning från kommissionen (t.ex. rekommendationer) i syfte att ytterligare harmonisera tillämpningen av särskilda skyldigheter enligt det nya regelverket. Genom det andra förfarandet kan kommissionen föreslå bindande harmoniseringsbestämmelser genom att använda kommittéförfaranden där den anser att avvikelser mellan nationella åtgärder utgör ett hinder för den inre europeiska marknaden.

I artikel 17 (lösande av tvister mellan företag) införs ett förfarande för lösande av tvister mellan företag, baserat på det existerande samtrafikdirektivet.

Genom artikel 18 (lösande av tvister som sträcker sig över en eller flera nationsgränser) inrättas ett förfarande som skall tillämpas vid tvister som sträcker sig över en eller flera nationsgränser, både för användare och företag.

Genom artikel 19 (kommitté) inrättas kommunikationskommittén. Vidare fastsläggs de två kommittéförfaranden (ett rådgivande och ett föreskrivande) i överensstämmelse med det nya beslutet om kommittéförfaranden.

Artikel 20 (utbyte av information) omfattar utväxling av information inom ramen för kommittén.

Genom artikel 21 (högnivågrupp för kommunikationsfrågor) inrättas högnivågruppen för kommunikationsfrågor. Här fastställs också dess sammansättning och uppgifter.

I artikel 22 (offentliggörande av information) föreskrivs att medlemsstaterna skall göra information tillgänglig om tillämpningen av detta ramdirektiv och de särskilda rättsakterna.

Artikel 23 (översynsförfarande) innehåller bestämmelser om översyn av detta ramdirektiv och de fem tillhörande särskilda rättsakterna.

Kapitel V - Slutbestämmelser

Artikel 24 (upphävande), artikel 25 (införlivande med nationell lagstiftning), artikel 26 (ikraftträdande) och artikel 27 (adressater) är formella bestämmelser.

2000/0184 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [6],

[6] EGT C

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [7],

[7] EGT C

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [8],

[8] EGT C

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [9], och

[9] EGT C

av följande skäl:

(1) Det nuvarande regelverket för telekommunikation har varit framgångsrikt när det gäller att skapa förutsättningar för effektiv konkurrens inom telekommunikationssektorn under övergången från monopol till fri konkurrens.

(2) Den 10 mars 1999 lade kommissionen fram ett meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Konvergens av telekommunikation, media och informationsteknik och dess följder för lagstiftningen - Resultat från det offentliga samrådet om grönboken. [10]

[10] KOM(1999) 108.

(3) Den 10 november 1999 lade kommissionen fram ett meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Nästa steg i radiospektrumpolitiken - Resultat från det offentliga samrådet om grönboken. [11]

[11] KOM(1999) 538.

(4) Den 10 november 1999 lade kommissionen fram ett meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Mot ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster, 1999 års kommunikationsöversyn. [12] Meddelandet innehöll en översyn av det existerande regelverket för telekommunikation - i enlighet med kommissionens skyldighet enligt artikel 8 i rådets direktiv 90/387/EEG av den 28 juni 1990 om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät [13], ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/51/EG [14]. Det innehöll vidare en rad politiska förslag, att tas upp i det offentliga samrådet, till ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster.

[12] KOM (1999) 539.

[13] EGT L192, 24.7.1990, s. 1.

[14] EGT L 295, 29.10.1997, s. 23.

(5) Den 26 april 2000 lade kommission fram ett meddelande för Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om resultaten av det offentliga samrådet om 1999 års kommunikationsöversyn och vägledning för det nya regelverket. [15] Meddelandet innehöll en sammanfattning av det offentliga samrådet och angav vissa huvudinriktningar för utarbetandet av ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster.

[15] KOM(2000) 239.

(6) Vid Europeiska rådets möte i Lissabon den 23-24 mars 2000 betonades de möjligheter till ökad tillväxt, konkurrenskraft och nya arbetstillfällen som övergången till en digital, kunskapsbaserad ekonomi erbjuder. I synnerhet betonades betydelsen av att Europas företag och medborgare har tillgång till ett brett utbud av tjänster och en kommunikationsinfrastruktur av världsklass till en rimlig kostnad.

(7) Till följd av att sektorerna för telekommunikation, media och informationsteknik konvergerar bör alla överföringsnät och överföringstjänster omfattas av ett enda regelverk. Detta regelverk består av det föreliggande direktivet samt fyra särdirektiv och en förordning: Europaparlamentets och rådets direktiv [../../EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster] [16], Europaparlamentets och rådets direktiv [../../EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande utrustning] [17], Europaparlamentets och rådets direktiv [../../EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster] [18], Europaparlamentets och rådets direktiv [../../EG om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation] [19] samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../... [om tillträde till accessnät] [20] (nedan kallade "särskilda rättsakter"). Det är nödvändigt att särskilja regleringen av överföring från regleringen av innehåll. Innehåll i tjänster som tillhandahålls via elektroniska kommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikationstjänster, till exempel sändningsinnehåll, finansiella tjänster och vissa tjänster som räknas till informationssamhället, omfattas därför inte av detta regelverk. Innehållet i TV-program omfattas av rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television [21], ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG [22]. Att det görs åtskillnad mellan reglering av överföring och reglering av innehåll hindrar inte att man tar hänsyn till sambanden mellan dem.

[16] EGT L

[17] EGT L

[18] EGT L

[19] EGT L

[20] EGT L

[21] EGT L 298, 17.10.1989, s.23.

[22] EGT L 202, 30.7.1997, s. 60.

(8) Detta direktiv omfattar inte utrustning som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse [23], men däremot omfattar det konsumentutrustning som används för digital-TV.

[23] EGT L 91, 7.4.1999, s. 10.

(9) De tjänster som räknas till informationssamhället omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/631/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden. [24]

[24] EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

(10) I enlighet med artikel 14 i fördraget skall den inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet av bland annat elektroniska kommunikationstjänster säkerställs.

(11) I enlighet med principen om åtskillnad mellan myndighetsutövande och operationell verksamhet bör medlemsstaterna i syfte att garantera opartiskhet i beslutsfattandet säkerställa att den nationella tillsynsmyndigheten är oberoende. Detta krav på oberoende påverkar inte medlemsstaternas institutionella självbestämmanderätt och konstitutionella skyldigheter eller principen om neutralitet när det gäller medlemsstaternas egendomsordning i enlighet med artikel 295 i fördraget. De nationella tillsynsmyndigheterna bör ha de resurser i fråga om personal, sakkunskap och ekonomiska medel som krävs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter.

(12) Varje part som berörs av ett beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet bör ha rätt att överklaga beslutet till en oberoende instans som inrättats av medlemsstaten. Överklagandeinstansen bör vara i stånd att pröva omständigheterna i ärendet, och i avvaktan på resultatet av överklagandet bör den nationella tillsynsmyndighetens beslut gälla. Detta överklagandeförfarande påverkar inte juridiska eller fysiska personers rättigheter enligt nationell lagstiftning.

(13) Nationella tillsynsmyndigheter behöver samla in information från marknadsaktörer för att kunna fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Sådan information kan också behöva inhämtas för kommissionens räkning, så att kommissionen kan fullgöra sina skyldigheter enligt gemenskapens lagstiftning. En begäran om information bör stå i proportion till syftet och får inte vara orimligt betungande för företagen. Information som inhämtas av nationella tillsynsmyndigheter bör vara tillgänglig för allmänheten, utom i de fall då informationen är konfidentiell. De nationella tillsynsmyndigheterna bör, i fråga om konfidentialitet i samband med informationsutbyte, ha samma rättigheter och skyldigheter som "behöriga myndigheter" har för det ändamål som avses i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 [25], senast ändrad genom förordning (EG) nr 1216/1999 [26].

[25] EGT 13, 21.2.1962, s. 204/62.

[26] EGT L 148, 15.6.1999, s. 5.

(14) Det är viktigt att nationella tillsynsmyndigheter rådgör med alla berörda parter när det gäller förslag till beslut och att de tar hänsyn till deras synpunkter innan ett slutgiltigt beslut fattas. För att nationella beslut inte skall ha negativa effekter för den inre marknaden eller för andra mål som anges i fördraget, bör de nationella tillsynsmyndigheterna också underrätta kommissionen och andra nationella tillsynsmyndigheter om utkast till vissa beslut för att ge dem möjlighet att yttra sig och vid behov ge kommissionen möjlighet att kräva att besluten ändras eller skjuts upp. Detta förfarande berör varken anmälningsförfarandet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter [27], ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG [28], eller de särskilda befogenheter kommissionen har enligt fördraget i fråga om överträdelser av gemenskapens lagstiftning.

[27] EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.

[28] EGT L 217, 5.8.1998, s. 18.

(15) Nationella tillsynsmyndigheter bör ha en harmoniserad uppsättning mål och principer till stöd för sin verksamhet. Dessa mål och principer bör vara det enda rättesnöret för de åtgärder de nationella tillsynsmyndigheterna vidtar när de utövar sin verksamhet inom ramen för detta regelverk.

(16) Radiospektrum är en väsentlig förutsättning för radiobaserade elektroniska kommunikationstjänster och, i den mån det används för sådana tjänster, måste det därför fördelas och tilldelas av nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med öppet redovisade, icke-diskriminerande och objektiva kriterier. Det är viktigt att fördelning och tilldelning av radiospektrum görs så effektivt som möjligt, så att behovet av att balansera kraven från kommersiell och icke-kommersiell användning av radiospektrum kan tillgodoses. En andrahandsmarknad för radiospektrum kan vara ett effektivt sätt att få till stånd en mer effektiv spektrumanvändning, förutsatt att tillfredsställande skyddsåtgärder vidtas för att skydda allmänhetens intressen, i synnerhet när det gäller behovet av att sörja för öppenhet och rättslig tillsyn av sådana transaktioner. Genom Europaparlamentets och rådets beslut [...] om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i gemenskapen [29] inrättas ett regelverk för harmonisering av radiospektrum, och alla åtgärder som vidtas genom tillämpning av detta direktiv bör syfta till att underlätta det arbete som genomförs inom ramen för det beslutet.

[29] EGT L

(17) Tillträde till nummerresurser på grundval av öppet redovisade, objektiva och icke-diskriminerande kriterier är av avgörande betydelse för att företag skall kunna konkurrera inom sektorn för elektronisk kommunikation. Alla delar av de nationella nummerplanerna bör förvaltas av nationella tillsynsmyndigheter, inklusive punktkoder som används vid nätadresstilldelning. Där det finns ett behov av harmonisering av nummerresurser i gemenskapen, bör detta ombesörjas av kommissionen genom utövande av dess verkställande befogenheter. Slutanvändarnas tillträde till alla nummerresurser i gemenskapen är en avgörande förutsättning för en inre marknad. I detta bör ingå nummer för frisamtalstjänster, betalteletjänster och andra icke-geografiska nummer, utom där den uppringda abonnenten av kommersiella skäl har valt att begränsa tillträdet från vissa geografiska områden. Avgifterna som debiteras uppringare som ringer från ett annat land än den berörda medlemsstaten behöver inte vara desamma som för de uppringare som ringer från den egna medlemsstaten. På grund av nummerkraven i Europa, behovet av att tillhandahålla alleuropeiska och nya tjänster samt globaliseringen och synergieffekterna på marknaden för elektronisk kommunikation är det nödvändigt att gemenskapen harmoniserar de nationella ståndpunkterna, i enlighet med fördraget, inom de internationella organisationer och forum där nummerbesluten fattas.

(18) Det bör finnas snabba och icke-diskriminerande förfaranden för beviljande av ledningsrätter för att man skall kunna skapa förutsättningarna för en sund och effektiv konkurrens. Detta direktiv får inte påverka tolkningen av nationella lagar som reglerar expropriation av egendom.

(19) Gemensamt utnyttjande av utrustning kan vara till nytta av skäl som rör stadsplanering, folkhälsa eller miljö och bör främjas av nationella tillsynsmyndigheter på grundval av frivilliga överenskommelser. Under vissa omständigheter kan det vara lämpligt att föreskriva att gemensamt utnyttjande av en utrustning skall vara obligatoriskt, men sådant obligatoriskt gemensamhetsbruk bör införas för företag endast efter fullständigt offentligt samråd.

(20) Det finns ett behov av förhandsskyldigheter under vissa omständigheter i syfte att säkerställa framväxten av en konkurrensutsatt marknad. Definitionen av betydande inflytande på marknaden - i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät [30], ändrat genom direktiv 98/61/EG [31] - har visat sig fungera väl under de inledande skedena av marknadens öppnandeprocess som tröskelnivå för förhandsskyldigheter, men definitionen behöver nu anpassas för att passa mer komplexa och dynamiska marknader. Av detta skäl baseras definitionen i detta direktiv på begreppet dominerande ställning såsom det är definierat i rättspraxis från Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätt. Med undantag av andra fall, som regleras genom internationella förpliktelser ingångna av gemenskapen och dess medlemsstater, är förhandsskyldigheter, som upprättats för att åstadkomma effektiv konkurrens, berättigade enbart för företag som har finansierat infrastruktur på grundval av särskilda eller exklusiva rättigheter inom områden där det råder rättsliga, tekniska eller ekonomiska hinder för marknadstillträde - framför allt vad gäller anläggning av nätinfrastruktur -, eller för företag som har vertikalt integrerade organisationer och som äger eller driver nätinfrastruktur för leverans av tjänster till kunder och som också tillhandahåller tjänster via denna infrastruktur, som deras konkurrenter absolut måste ha tillträde till.

[30] EGT L 199, 26.7.1997, s. 32.

[31] EGT L 268, 3.10.1998, s. 37.

(21) Det är väsentligt att sådana rättsliga skyldigheter endast införs där konkurrensen inte är effektiv och där åtgärder i nationell och gemenskapsomfattande konkurrenslagstiftning inte är tillräckliga för att lösa problemet. Kommissionen bör därför ta fram riktlinjer på gemenskapsnivå som nationella tillsynsmyndigheter skall följa när de bedömer dels huruvida konkurrensen är effektiv på en viss marknad, dels huruvida ett företag har ett betydande inflytande på marknaden. Dessa riktlinjer kommer också att omfatta frågan om nya, framväxande marknader, där det marknadsledande företaget i kraft av de faktiska förhållandena sannolikt har en betydande marknadsandel men inte bör åläggas otillbörliga skyldigheter. Nationella tillsynsmyndigheter kommer att behöva samarbeta med varandra i de fall då den aktuella marknaden befinns sträcka sig över en eller flera nationsgränser.

(22) Gemenskapen och medlemsstaterna har inom ramen för Världshandelsorganisationen gjort åtaganden i fråga om standarder och om regelverket för telenät och teletjänster.

(23) Standardisering bör förbli en i första hand marknadsdriven process. Det kan dock fortfarande förekomma situationer där det är lämpligt att på gemenskapsnivå kräva att vissa bestämda standarder måste följas i syfte att åstadkomma driftskompatibilitet inom den inre marknaden. På nationell nivå omfattas medlemsstaterna av bestämmelserna i direktiv 98/34/EG. I Europaparlamentets och rådets direktiv 95/47/EG av den 24 oktober 1995 om tillämpning av standarder för sändning av televisionssignaler [32] föreskrivs inte något särskilt sändningssystem för digital-TV och inte heller något särskilt tjänstekrav. Genom gruppen för sändning av digital video (Digital Video Broadcasting Group) har aktörerna på den europeiska marknaden utvecklat en "familj" av system för sändning av televisionssignaler. Dessa system har standardiserats av Europeiska institutet för telestandarder (ETSI, European Telecommunications Standards Institute) och utfärdats som rekommendationer av Internationella teleunionen (ITU, International Telecommunications Union).

[32] EGT L 281, 23.11.1995, s. 51.

(24) Om det uppkommer en tvist mellan företag i en och samma medlemsstat inom ett område som omfattas av detta direktiv eller av de särskilda rättsakterna, bör den part vars intressen har åsidosatts kunna vända sig till den nationella tillsynsmyndigheten för att lösa tvisten. Nationella tillsynsmyndigheter bör kunna förelägga parterna en lösning.

(25) Utöver den rätt till åtgärder som ges i nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning finns ett behov av ett enkelt förfarande för att lösa sådana tvister som sträcker sig över nationsgränser och som därför ligger utanför de enskilda nationella tillsynsmyndigheternas behörighet. Detta förfarande, som kan inledas på begäran av en av parterna i tvisten men med samtycke från alla parter, bör vara lättillgängligt, billigt och öppet för insyn. Om kommissionen beslutar att inrätta en arbetsgrupp med uppgift att bistå kommissionen vid lösandet av tvister som sträcker sig över nationsgränser, bör kommissionen sörja för att medlemmarna i gruppen är oberoende av de parter som är indragna i tvisten.

(26) En enda kommitté bör ersätta kommittén för tillhandahållande av öppna nät (ONP-kommittén), som inrättades enligt artikel 9 i direktiv 90/387/EEG, och tillståndskommittén, som inrättades enligt artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/13/EG av den 10 april 1997 om gemensamma ramar för allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområdet [33].

[33] EGT L 117, 7.5.1997, s. 15.

(27) Nationella tillsynsmyndigheter och nationella konkurrensmyndigheter bör ha rätt att utbyta information i syfte att möjliggöra ett fullvärdigt samarbete.

(28) En högnivågrupp sammansatt av nationella tillsynsmyndigheter bör inrättas. Den primära uppgiften för denna grupp bör vara att biträda kommissionen när det gäller att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv och de tillhörande särskilda rättsakterna i syfte att åstadkomma överensstämmelse mellan medlemsstaterna. Expertgrupper kan komma att inrättas för behandling av bestämda frågor, till exempel konsumentskydd.

(29) Bestämmelserna i detta direktiv bör ses över med jämna mellanrum, främst i syfte att avgöra behovet av modifieringar med hänsyn till den tekniska utvecklingen eller ändrade marknadsvillkor.

(30) I enlighet med artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [34] bör erforderliga åtgärder för genomförandet av det föreliggande direktivet antas enligt det rådgivande förfarandet i artikel 3 eller det föreskrivande förfarandet i artikel 5 i det beslutet beroende på vad som är lämpligt i det enskilda fallet.

[34] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(31) I enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget kan målet att åstadkomma ett harmoniserat regelverk för elektroniska kommunikationstjänster, elektroniska kommunikationsnät och därmed sammanhörande utrustning inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre uppnås på gemenskapsnivå. Detta direktiv begränsas till det minsta antal åtgärder som behövs för att dessa mål skall kunna uppnås och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

(32) Följande direktiv och beslut bör upphävas:

- Direktiv 90/387/EEG,

- Rådets beslut 91/396/EEG av den 29 juli 1991 om införandet av ett gemensamt europeiskt larmnummer [35].

[35] EGT L 217, 6.8.1991, s. 31.

- Rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna nät för förhyrda förbindelser [36] senast ändrat genom kommissionens beslut 98/80/EG [37],

[36] EGT L 165, 19.6.1992, s. 27.

[37] EGT L 14, 20.1.1998, s. 27.

- Rådets beslut 92/264/EEG av den 11 maj 1992 om införandet av ett standardiserat internationellt telefoniprefix i gemenskapen [38],

[38] EGT L 137, 20.5.1992, s. 21.

- Direktiv 95/47/EG,

- Direktiv 97/13/EG,

- Direktiv 97/33/EG,

- Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet [39],

[39] EGT L 24, 30.1.1998, s. 1.

- Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG av den 26 februari 1998 om tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö [40].

[40] EGT L 101, 1.4.1998, s. 24.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE, MÅL OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Tillämpningsområde och mål

Genom detta direktiv inrättas ett harmoniserat regelverk för elektroniska kommunikationstjänster, elektroniska kommunikationsnät och tillhörande utrustning. I direktivet fastställs skyldigheter för nationella tillsynsmyndigheter och inrättas en rad förfaranden som syftar till att åstadkomma en harmoniserad tillämpning av regelverket inom hela gemenskapen.

Detta direktiv och de särskilda rättsakterna påverkar inte de skyldigheter som anges i nationell lagstiftning i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen, eller direkt i gemenskapslagstiftningen, med avseende på sådana tjänster som levereras med hjälp av elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster.

Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 1999/5/EG.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) elektroniskt kommunikationsnät: system för överföring, och i tillämpliga fall utrustning för koppling eller dirigering samt andra resurser som medger överföring av signaler via tråd, via radio, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringssätt, däribland satellitnät, fasta nät (kretskopplade och paketkopplade, inbegripet Internet) och markbundna mobilnät, rundradionät samt kabel-TV-nät, oberoende av vilken typ av information som överförs.

b) elektronisk kommunikationstjänst: tjänster tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring och dirigering av signaler i elektroniska kommunikationsnät, däribland telekommunikationstjänster och överföringstjänster i nät som används för rundradio, men inte tjänster som innebär tillhandahållande eller utövande av redaktionellt ansvar över innehåll som överförs med hjälp av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster.

c) allmänt tillgängligt kommunikationsnät: elektroniskt kommunikationsnät som används helt eller huvudsakligen för att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

d) tillhörande utrustning: sådan utrustning som hör samman med ett elektroniskt kommunikationsnät och/eller en elektronisk kommunikationstjänst, till vilken tillträde är nödvändigt för att det skall vara möjligt att på ett konkurrenskraftigt sätt tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster på lika villkor.

e) nationell tillsynsmyndighet: ett eller flera organ som av en medlemsstat har fått i uppdrag att utföra någon av de regleringsuppgifter som fastställs i detta direktiv och i de särskilda rättsakterna.

f) användare: en fysisk eller juridisk person som använder eller efterfrågar allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

g) konsument: varje fysisk person som använder en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst för ändamål som ligger utanför dennes affärs- eller yrkesverksamhet.

h) samhällsomfattande tjänster: en uppsättning tjänster, definierade i direktivet [om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster], av viss angiven kvalitet vilka är tillgängliga för alla användare oavsett var de befinner sig och till ett rimligt pris med hänsyn till de speciella nationella förhållandena.

i) abonnent: varje fysisk eller juridisk person som har tecknat avtal med en leverantör av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster om tillhandahållande av sådana tjänster.

j) tillhörande särskilda rättsakter: direktivet 2000/.../EG [om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster], direktivet 2000/.../EG [om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande utrustning], direktivet [om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster], direktivet 2000/.../EG [om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation] samt förordningen (EG) nr ... [om tillträde till accessnät].

k) kommunikationskommittén: den kommitté som inrättas enligt artikel 19.

l) högnivågruppen för kommunikationsfrågor: den grupp som inrättas enligt artikel 21.

KAPITEL II

NATIONELLA TILLSYNSMYNDIGHETER

Artikel 3

Nationella tillsynsmyndigheter

1. Medlemsstaterna skall sörja för att alla uppgifter som föreläggs nationella tillsynsmyndigheter i detta direktiv och i de särskilda rättsakterna fullgörs av ett behörigt organ.

2. Medlemsstaterna skall garantera sina respektive nationella tillsynsmyndigheters oberoende genom att säkerställa att de är rättsligt åtskilda från och verksamhetsmässigt oberoende av alla organisationer som tillhandahåller nät, utrustning eller tjänster för elektronisk kommunikation. Medlemsstater som behåller äganderätten till eller kontrollen över företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster skall se till att en fullständig och faktisk organisatorisk åtskillnad görs mellan regleringsverksamheten och sådan verksamhet som har samband med ägande eller kontroll.

3. Medlemsstaterna skall sörja för att nationella tillsynsmyndigheter utövar sina befogenheter på ett opartiskt och öppet redovisat sätt.

4. Medlemsstaterna skall se till att de uppgifter som skall utföras av nationella tillsynsmyndigheter offentliggörs i lättillgänglig form, i synnerhet när sådana uppgifter ges till fler än ett organ. Medlemsstaterna skall dessutom offentliggöra de förfaranden som skall följas i samband med samråd och samarbete mellan sådana myndigheter, och mellan sådana myndigheter och nationella myndigheter som har ansvaret för tillämpningen av konkurrensrätten och nationella myndigheter som har ansvaret för tillämpningen av konsumenträtten, när det gäller frågor som är av gemensamt intresse. Medlemsstaterna skall sörja för att dessa myndigheters uppgifter inte sammanfaller.

5. Nationella tillsynsmyndigheter och nationella konkurrensmyndigheter skall ha rätt att utbyta information. I syfte att underlätta samarbetet och det ömsesidiga informationsutbytet, skall nationella tillsynsmyndigheter ha samma rättigheter och skyldigheter vad gäller konfidentialitet i samband med informationsutbyte som en "behörig myndighet" har, för det ändamål som avses i förordning nr 17.

6. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla nationella tillsynsmyndigheter som tilldelas uppgifter enligt detta direktiv och de särskilda rättsakterna, samt deras respektive ansvarsområden.

Artikel 4

Rätt att överklaga

1. Medlemsstaterna skall sörja för att det på nationell nivå finns ett system enligt vilket en användare eller ett företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller kommunikationstjänster har rätt att överklaga beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet och att de därvid kan vända sig till en instans som är oberoende av regeringen och av den berörda nationella tillsynsmyndigheten. Överklagandeinstansen skall inte bara kunna pröva huruvida det förfarande enligt vilket beslutet har fattats var formellt riktigt, utan också omständigheterna i sak. I avvaktan på resultatet av varje sådant överklagande skall det beslut som fattats av den nationella tillsynsmyndigheten gälla.

2. Medlemsstaterna skall sörja för att beslut som fattats av överklagandeinstanser kan verkställas på ett effektivt sätt.

3. Om överklagandeinstansen inte har domstolskaraktär, skall skriftliga motiveringar av dess beslut alltid lämnas. I sådana fall skall dess beslut kunna prövas av en domstol.

4. Medlemmarna av en sådan överklagandeinstans skall tillsättas och frånträda på samma villkor som gäller för domstolar, tillämpade av den myndighet som tillsätter och avsätter dem, samt bestämmer ämbetsperiodens längd. Åtminstone den medlem som innehar ordförandeskapet i överklagandeinstansen skall ha samma juridiska och yrkesmässiga kvalifikationer som medlemmar av domstolar. Överklagandeinstansen skall fatta sina beslut enligt ett förfarande i vilket båda sidor får yttra sig, och dess beslut skall vara rättsligt bindande genom förfaranden som fastställs av varje medlemsstat för sig.

Artikel 5

Tillhandahållande av information

1. Medlemsstaterna skall sörja för att företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster tillhandahåller all den information som är nödvändig för att nationella tillsynsmyndigheter skall kunna säkerställa att gemenskapslagstiftningen följs. Den information som den nationella tillsynsmyndigheten begär in skall stå i proportion till fullgörandet av denna uppgift. Den nationella tillsynsmyndigheten skall redovisa de skäl som motiverar dess begäran om information.

2. Medlemsstaterna skall sörja för att nationella tillsynsmyndigheter på begäran tillhandahåller kommissionen den information som är nödvändig för att kommissionen skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt fördraget. Den information som kommissionen begär in skall stå i proportion till fullgörandet av dessa uppgifter. Där det är ändamålsenligt skall kommissionen göra information som lämnats till en tillsynsmyndighet tillgänglig för en annan sådan myndighet i samma medlemsstat eller i en annan medlemsstat. Om sådan information är konfidentiell, skall kommissionen och de berörda tillsynsmyndigheterna garantera att konfidentialiteten med avseende på den tillhandahållna informationen bevaras.

3. Medlemsstaterna skall - i överensstämmelse med nationella bestämmelser om allmänhetens tillgång till information och i enlighet med gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning om affärshemligheter - sörja för att de nationella tillsynsmyndigheterna offentliggör sådan information som kan bidra till en öppen och konkurrensutsatt marknad.

4. De nationella tillsynsmyndigheterna skall offentliggöra de villkor som gäller för allmänhetens tillgång till den information som avses i punkt 3, inklusive utförliga riktlinjer och förfaranden för utverkande av sådan tillgång. Varje beslut om att vägra tillgång till information skall motiveras och offentliggöras.

Artikel 6

Samråd och öppenhet

1. När nationella tillsynsmyndigheter avser att vidta åtgärder i enlighet med detta direktiv eller de särskilda rättsakterna, skall medlemsstaterna sörja för att tillsynsmyndigheterna ger berörda parter möjlighet att yttra sig inom en skälig tidsfrist. De nationella tillsynsmyndigheterna skall offentliggöra sina nationella samrådsförfaranden.

2. När en nationell tillsynsmyndighet avser att vidta en åtgärd enligt artikel 8 eller artikel 14.4 och 14.5 i detta direktiv eller artikel 8.2 i direktivet 2000/.../EG [om tillträde och samtrafik med avseende på elektroniska kommunikationsnät och tillhörande utrustning], skall den till kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater överlämna ett preliminärt förslag om åtgärden tillsammans med en motivering. De nationella tillsynsmyndigheterna får yttra sig till den berörda nationella tillsynsmyndigheten inom den samrådsfrist som fastställts enligt punkt 1.

3. Den berörda nationella tillsynsmyndigheten skall ta största möjliga hänsyn till yttrandena från övriga nationella tillsynsmyndigheter och utan dröjsmål överlämna det slutgiltiga förslaget om åtgärden till kommissionen.

4. Åtgärden skall träda i kraft en månad efter att förslaget överlämnats till kommissionen, såvida inte kommissionen meddelar den berörda nationella tillsynsmyndigheten att den hyser allvarliga tvivel om åtgärdens förenlighet med gemenskapslagstiftningen och i synnerhet med bestämmelserna i artikel 7. I sådana fall får åtgärden inte träda i kraft förrän efter ytterligare två månader. Inom denna frist skall kommissionen fatta ett slutgiltigt beslut samt, om nödvändigt, begära att den berörda nationella tillsynsmyndigheten ändrar eller drar tillbaka förslaget om åtgärden. Om kommissionen inte fattar något beslut inom den aktuella fristen, får förslaget om åtgärden antas av den nationella tillsynsmyndigheten.

5. Under exceptionella omständigheter, när en nationell tillsynsmyndighet anser att den måste handla skyndsamt i syfte att trygga konkurrensen och skydda användarnas intressen, får den vidta åtgärder omedelbart utan att följa det förfarande som beskrivs i punkterna 1-4. Tillsynsmyndigheten skall utan dröjsmål underrätta kommissionen och övriga nationella tillsynsmyndigheter om sådana åtgärder tillsammans, med en fullständig motivering. Kommissionen skall kontrollera att åtgärderna är förenliga med gemenskapslagstiftningen och i synnerhet med bestämmelserna i artikel 7. Vid behov skall kommissionen kräva att den nationella tillsynsmyndigheten ändrar eller upphäver åtgärderna.

6. Underlåtenhet från kommissionens sida att vidta åtgärder enligt punkterna 4 och 5 får inte på något sätt påverka eller inskränka dess rätt att handla enligt artikel 226 i fördraget med avseende på ett beslut eller en åtgärd som fattats respektive vidtagits av en nationell tillsynsmyndighet.

KAPITEL III

DE NATIONELLA TILLSYNSMYNDIGHETERNAS SKYLDIGHETER

Artikel 7

Politiska mål och regleringsprinciper

1. Medlemsstaterna skall sörja för att nationella tillsynsmyndigheter, i samband med att de fullgör de regleringsuppgifter som anges i detta direktiv och i de särskilda rättsakterna, vidtar alla rimliga åtgärder som uteslutande syftar till att uppnå de mål som uppställs i punkterna 2-4. Åtgärderna skall stå i proportion till dessa mål.

Medlemsstaterna skall sörja för att nationella tillsynsmyndigheter, i samband med att de fullgör de regleringsuppgifter som anges i detta direktiv och i de tillhörande särskilda rättsakterna och i synnerhet de uppgifter som syftar till att säkerställa en sund konkurrens, i största möjliga utsträckning tar hänsyn till att regleringen skall vara tekniskt neutral, dvs. regleringen får varken föreskriva eller gynna användande av ett visst slag av tekniska lösningar.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall främja en öppen och konkurrensutsatt marknad för elektroniska kommunikationsnät, elektroniska kommunikationstjänster och tillhörande utrustning genom att

a) se till att användarna får maximalt utbyte när det gäller urval, pris, kvalitet och valuta för pengarna,

b) se till att det inte uppstår någon snedvridning eller begränsning av konkurrensen inom sektorn för elektronisk kommunikation,

c) främja ändamålsenliga investeringar i infrastruktur, samt

d) säkerställa en ändamålsenlig allokering och tilldelning av radiospektrum.

3. De nationella tillsynsmyndigheterna skall bidra till utvecklingen av den inre marknaden genom att

a) avlägsna kvarvarande hinder för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät, tillhörande utrustning och elektroniska kommunikationstjänster på det europeiska planet,

b) främja inrättande och utveckling av transeuropeiska nät och driftskompatibilitet hos Europaomfattande tjänster, samt

c) sörja för att företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster inte behandlas olika under lika omständigheter.

4. De nationella tillsynsmyndigheterna skall främja den europeiska allmänhetens intressen genom att

a) sörja för att allmänheten till rimliga kostnader får tillgång till samhällsomfattande tjänster enligt direktivet 2000/.../EG [om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster],

b) sörja för ett gott skydd för konsumenter i deras förhållande till leverantörer, i synnerhet genom att se till att det finns enkla förfaranden för att lösa tvister till en rimlig kostnad,

c) sörja för ett gott skydd av personuppgifter och av privatlivet,

d) kräva öppen redovisning av avgifter och villkor för användning av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster, samt

e) tillgodose behoven hos bestämda samhällsgrupper, i synnerhet hos användare med funktionshinder.

Artikel 8

Förvaltning av radiospektrum

1. Medlemsstaterna skall säkerställa en effektiv förvaltning av radiospektrum för elektroniska kommunikationstjänster inom sitt respektive territorium. De skall se till att den allokering och tilldelning av radiospektrum som utförs av nationella tillsynsmyndigheter är baserad på objektiva, öppet redovisade och icke-diskriminerande kriterier som står i proportion till syftet.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall främja harmoniseringen av radiospektrumanvändningen inom gemenskapen, i linje med behovet av att åstadkomma en ändamålsenlig och effektiv användning av detsamma.

3. De nationella tillsynsmyndigheterna får använda auktioner eller administrativ prissättning på spektrum i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 7.

4. Medlemsstaterna får tillåta företag att handla med rättigheter att använda radiospektrum med andra företag endast när sådana rättigheter att använda radiospektrum har beviljats av nationella tillsynsmyndigheter genom auktionsförfarande. Beslut om att tillåta handel med sådana rättigheter att använda radiospektrum i bestämda frekvensband skall fattas enligt förfarandet i artikel 6.

5. Medlemsstaterna skall sörja för att ett företags avsikt att handla med rättigheter att använda radiospektrum anmäls till den nationella tillsynsmyndighet som har ansvaret för radiospektrumtilldelningen, och att varje försäljningstransaktion äger rum under överinseende av och med samtycke från denna myndighet. De nationella tillsynsmyndigheterna skall se till att berörda parter har kännedom om planerade försäljningar av rättigheter att använda radiospektrum så att de har möjlighet att lämna anbud på sådana användningsrättigheter. De nationella tillsynsmyndigheterna skall sörja för att konkurrensen inte snedvrids som ett resultat av sådana transaktioner. I de fall radiospektrumanvändningen har harmoniserats genom beslutet 2000/.../EG [om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i gemenskapen] eller andra gemenskapsåtgärder, skall sådan handel inte leda till ändrad användning av detta radiospektrum

6. Beslut om att fördela rättigheter att använda spektrum skall fattas enligt förfarandet i artikel 6.

Artikel 9

Tilldelning av nummer, namn och adresser

1. Medlemsstaterna skall sörja för att nationella tillsynsmyndigheter kontrollerar fördelning och tilldelning av alla nationella nummerresurser samt förvaltningen av den nationella nummerplanen. Medlemsstaterna skall se till att erforderliga nummer och nummerserier tillhandahålls för alla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall se till att nummerplaner och nummerförfaranden tillämpas så att alla som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster behandlas lika. Medlemsstaterna skall i synnerhet se till att ett företag som har tilldelats en nummerserie inte diskriminerar andra leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster i fråga om de nummersekvenser som ger tillträde till deras tjänster.

3. Medlemsstaterna skall se till att nationella nummerplaner, och alla senare tillägg och ändringar i dessa offentliggörs, med undantag enbart för inskränkningar som krävs med hänsyn till nationell säkerhet.

4. De nationella tillsynsmyndigheterna skall stödja harmoniseringen av nummerresurserna inom gemenskapen där detta är nödvändigt för att bidra till utvecklingen av alleuropeiska tjänster. All sådan harmonisering skall ske i överensstämmelse med det förfarande som avses i artikel 19.2.

5. De nationella tillsynsmyndigheterna skall se till att användare från andra medlemsstater har tillgång till icke-geografiska nummer inom sina territorier, utom där den uppringda abonnenten av kommersiella skäl har valt att begränsa tillträdet för uppringande från vissa geografiska områden.

6. I syfte att åstadkomma fullständig global driftskompatibilitet mellan tjänster, skall gemenskapen vidta alla nödvändiga åtgärder för att samordna medlemsstaternas ståndpunkter inom internationella organisationer och forum där man fattar beslut om frågor som rör nummer, namn och adresser för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.

Artikel 10

Ledningsrätter

1. Medlemsstaterna skall sörja för att de förfaranden som används för att bevilja rättigheter att installera utrustning på, över eller under offentlig eller privat egendom är tillgängliga för alla som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnät på grundval av öppet redovisade och allmänt tillgängliga villkor som tillämpas utan diskriminering och utan dröjsmål.

2. I de fall där lokala myndigheter har äganderätten till eller kontrollen över företag som driver elektroniska kommunikationsnät och/eller tillhandahåller kommunikationstjänster, skall medlemsstaterna se till att det råder en ändamålsenlig organisatorisk åtskillnad mellan den funktion som har ansvar för beviljande av ledningsrätt och de verksamheter som har samband med ägande eller kontroll.

Artikel 11

Samlokalisering och gemensamt utnyttjande av utrustning

1. Om ett företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät enligt nationell lagstiftning har rätt att installera utrustning på, över eller under offentlig eller privat egendom, eller om det får utnyttja ett förfarande för att expropriera eller använda egendom, skall de nationella tillsynsmyndigheterna främja gemensamt utnyttjande av sådan utrustning och/eller egendom, framför allt i sådana fall där företag inte har tillträde till lönsamma alternativ på grund av behovet av att skydda miljön, folkhälsan eller allmän säkerhet, eller att uppfylla mål som har att göra med fysisk planering.

2. Avtal om samlokalisering eller gemensamt utnyttjande av utrustning skall normalt slutas genom affärsmässiga och tekniska avtal mellan berörda parter. Den nationella tillsynsmyndigheten får ingripa för att lösa tvister i enlighet med artikel 17.

3. Nationella tillsynsmyndigheter får föreskriva gemensamt utnyttjande av utrustning eller egendom (inbegripet fysisk samlokalisering) för ett företag som driver ett elektroniskt kommunikationsnät endast efter en skälig tid med offentligt samråd under vilken alla berörda parter måste ges tillfälle att yttra sig. Sådana föreskrifter om gemensamt utnyttjande får innehålla regler om fördelning av kostnaderna för gemensamt utnyttjande av utrustning och/eller egendom.

Artikel 12

Särredovisning och ekonomisk rapportering

1. Medlemsstaterna skall kräva att företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster, och som har särskilda eller exklusiva rättigheter att tillhandahålla tjänster inom andra sektorer i samma medlemsstat eller i någon annan medlemsstat, skall

a) särredovisa de verksamheter som har samband med tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, i den utsträckning som det skulle ha krävts om verksamheterna i fråga hade bedrivits av juridiskt fristående bolag, så att alla kostnader och intäkter kan detaljredovisas, tillsammans med beräkningsunderlag och specifikationer över de tillämpade tilldelningsmetoder som har att göra med deras verksamheter i samband med tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, inklusive en specificerad uppdelning av kostnader för anläggningstillgångar och organisation, eller

b) organisatoriskt särskilja de verksamheter som har samband med tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster.

En medlemsstat får välja att inte tillämpa kraven i punkt 1 a på företag, vars årsomsättning inom verksamheter som har samband med elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i medlemsstaten är lägre än femtio miljoner euro.

2. Företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster skall på begäran omgående tillhandahålla ekonomisk information med önskad detaljeringsgrad till sina respektive nationella tillsynsmyndigheter. De nationella tillsynsmyndigheterna får offentliggöra sådan information som bidrar till en öppen och konkurrensutsatt marknad, under iakttagande av gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser om affärshemligheter.

3. De ekonomiska rapporterna från företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster skall utarbetas och underställas granskning av en fristående revisor samt offentliggöras. Granskningen skall utföras i enlighet med tillämpliga gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser.

Detta krav skall gälla också för den särredovisning som föreskrivs i punkt 1 a.

KAPITEL IV

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 13

Företag med betydande inflytande på marknaden

1. I de fall där nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med de särskilda rättsakterna skall avgöra huruvida operatörer har ett betydande inflytande på marknaden, skall punkterna 2 och 3 tillämpas.

2. Ett företag skall anses ha ett betydande inflytande på marknaden om det, antingen enskilt eller tillsammans med andra, har en sådan ekonomisk ställning att det i betydande omfattning kan uppträda oberoende av sina konkurrenter, sina kunder och, i sista hand, av konsumenterna.

3. Om ett företag har ett betydande inflytande på en viss marknad, kan det också anses ha ett betydande inflytande på en närliggande marknad, när sambanden mellan de två marknaderna är sådana att inflytandet på en marknad kan överföras till den andra marknaden, varigenom företagets marknadsinflytande stärks.

Artikel 14

Förfarande i samband med marknadsanalys

1. Efter samråd med nationella tillsynsmyndigheter genom högnivågruppen för kommunikationsfrågor skall kommissionen utfärda ett beslut om produkt- och tjänstemarknaderna av betydelse i sammanhanget (nedan benämnt "beslutet"), riktat till medlemsstaterna. Beslutet skall innehålla en förteckning över sådana produkt- och tjänstemarknader inom sektorn för elektronisk kommunikation som är av sådant slag att det kan vara motiverat att införa regleringsskyldigheter enligt de tillhörande särskilda rättsakterna, utan att det påverkar marknader som i vissa fall kan finnas angivna i konkurrenslagstiftningen. Kommissionen skall också offentliggöra riktlinjer om marknadsanalys samt om beräkningen av ett företags betydande inflytande på marknaden (nedan benämnda "riktlinjerna").

Kommissionen får i beslutet ange vilka marknader som är transnationella. På sådana marknader skall de berörda nationella tillsynsmyndigheterna gemensamt utföra marknadsanalysen och i samråd besluta om eventuellt införande av regleringsskyldigheter enligt punkterna 2-5.

De nationella tillsynsmyndigheterna skall först begära och erhålla kommissionens förhandsgodkännande innan de börjar använda marknadsdefinitioner som skiljer sig från dem som finns i beslutet, eller innan de inför sektorspecifika regleringsskyldigheter på andra marknader än dem som anges i beslutet.

Kommissionen skall med jämna mellanrum se över beslutet.

2. Inom två månader efter dagen för antagandet av beslutet eller varje uppdatering av detsamma, skall de nationella tillsynsmyndigheterna analysera de produkt- och tjänstemarknader som förtecknas i beslutet, i överensstämmelse med riktlinjerna. Medlemsstaterna skall sörja för att de nationella konkurrensmyndigheterna är fullt delaktiga i analysen. Den nationella tillsynsmyndighetens analys av respektive marknad skall offentliggöras.

3. I de fall då det enligt artiklarna 16, 25 eller 27 i direktivet 2000/.../EG [om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster], eller artiklarna 7 eller 8 i direktivet 2000/.../EG [om tillträde och samtrafik med avseende på elektroniska kommunikationsnät och tillhörande utrustning] krävs att den nationella tillsynsmyndigheten skall avgöra huruvida skyldigheter skall införas, behållas eller upphävas för företag, skall den nationella tillsynsmyndigheten på grundval av sin marknadsanalys enligt punkt 2 avgöra huruvida en marknad som förtecknas i beslutet faktiskt är konkurrensutsatt inom ett givet geografiskt område i överensstämmelse med riktlinjerna.

4. I de fall då en nationell tillsynsmyndighet kommer fram till slutsatsen att marknaden faktiskt är konkurrensutsatt, får den inte införa sektorspecifika regleringsskyldigheter som anges i de tillhörande särskilda rättsakterna. I de fall då sektorspecifika regleringsskyldigheter redan existerar, skall den upphäva sådana skyldigheter som lagts på företag inom den aktuella marknaden. En skälig uppsägningstid skall iakttas gentemot de parter som berörs av ett sådant upphävande av skyldigheter.

5. Om en nationell tillsynsmyndighet kommer fram till att en marknad som förtecknas i beslutet faktiskt inte är konkurrensutsatt inom ett givet geografiskt område i överensstämmelse med riktlinjerna, skall den införa de sektorspecifika regleringsskyldigheter som anges i de tillhörande särskilda rättsakterna eller bibehålla sådana skyldigheter om de redan existerar.

6. Åtgärder som vidtas i enlighet med punkterna 4 och 5 skall omfattas av det förfarande som anges i artikel 6.

Artikel 15

Standardisering

1. Kommissionen skall upprätta en förteckning över standarder och/eller specifikationer som skall fungera som ett stöd för att främja ett harmoniserat tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät, elektroniska kommunikationstjänster och tillhörande utrustning, och förteckningen skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Vid behov får kommissionen, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 19.2, begära att standarder skall utarbetas av europeiska standardiseringsorgan.

2. Medlemsstaterna skall främja användningen av sådana standarder och/eller specifikationer som anges i punkt 1 för tillhandahållande av tjänster, tekniska gränssnitt och/eller nätfunktioner, i den utsträckning som är absolut nödvändig för att garantera driftskompatibilitet och för att öka användarnas valfrihet.

Så länge standarder och/eller specifikationer inte har offentliggjorts i enlighet med punkt 1 skall medlemsstaterna främja tillämpning av standarder och/eller specifikationer som har antagits av europeiska standardiseringsorgan, t.ex. ETSI eller den gemensamma europeiska standardiseringsorganisationen CEN/Cenelec.

Om sådana standarder och/eller specifikationer saknas, skall medlemsstaterna främja tillämpningen av internationella standarder eller rekommendationer som har antagits av Internationella teleunionen (ITU), Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) eller Internationella elektrotekniska kommissionen (IEC).

Om det finns internationella standarder, skall medlemsstaterna vidta alla rimliga åtgärder för att se till att europeiska standardiseringsorgan, t.ex. ETSI eller CEN/Cenelec, använder dem - eller tillämpliga delar av dem - som grundval för de standarder som de utarbetar, utom i de fall då sådana internationella standarder, eller de tillämpliga delarna av standarderna, inte är ändamålsenliga.

3. Om de standarder och/eller specifikationer som avses i punkt 1 inte har tillämpats på tillfredsställande sätt, så att driftskompatibilitet mellan tjänster i en eller flera medlemsstater inte kan garanteras, kan tillämpningen av dessa standarder och/eller specifikationer göras obligatorisk i enlighet med punkt 4, i den utsträckning som är absolut nödvändig för att garantera sådan driftskompatibilitet och för att öka användarnas valfrihet.

4. Om kommissionen avser att göra tillämpningen av vissa standarder och/eller specifikationer obligatorisk, skall den offentliggöra ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och där begära in offentliga yttranden från alla berörda parter. Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 19.3, göra tillämpningen av de standarder som är av betydelse i sammanhanget obligatorisk genom att ange dem som obligatoriska standarder i den förteckning över standarder och/eller specifikationer som avses i punkt 1.

5. Om kommissionen anser att de standarder och/eller specifikationer som avses i punkt 1 inte längre bidrar till tillhandahållandet av harmoniserade elektroniska kommunikationstjänster, skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 stryka dem från den förteckning över standarder och/eller specifikationer som anges i punkt 1.

6. Om kommissionen anser att de standarder och/eller specifikationer som avses i punkt 4 inte längre bidrar till tillhandahållandet av harmoniserade elektroniska kommunikationstjänster, skall kommissioinen i enlighet med förfarandet i artikel 19.3 stryka dem från den förteckning över standarder och/eller specifikationer som anges i punkt 1.

Artikel 16

Harmoniseringsförfaranden

1. Kommissionen får - i tillämpliga fall enligt förfarandet i artikel 19.2 - utfärda rekommendationer till medlemsstaterna. Medlemsstaterna skall sörja för att de nationella tillsynsmyndigheterna tar största möjliga hänsyn till dessa rekommendationer när de utför sina uppgifter. Om en nationell tillsynsmyndighet väljer att inte följa en rekommendation, skall den offentliggöra sin motivering av detta.

2. Om kommissionen bland annat konstaterar att skillnader i fråga om reglering på nationell nivå skapar hinder för den inre marknaden, eller om högnivågruppen för kommunikationsfrågor bedömer att en bindande harmoniseringsåtgärd är nödvändig, får kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 19.3, anta bindande harmoniseringsåtgärder.

Artikel 17

Lösande av tvister mellan företag

1. Om en tvist uppkommer, inom det område som omfattas av detta direktiv eller de tillhörande särskilda rättsakterna, mellan företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i en medlemsstat, skall den berörda nationella tillsynsmyndigheten, på begäran av en av parterna, inom två månader utfärda ett bindande beslut för att lösa tvisten. Medlemsstaten skall sörja för att alla parter samarbetar fullt ut med den nationella tillsynsmyndigheten.

2. Vid lösandet av en tvist skall den nationella tillsynsmyndigheten bland annat beakta

a) användarintressen,

b) författningsenliga skyldigheter eller restriktioner som gäller för någon av parterna,

c) det önskvärda i att främja nyskapande marknadserbjudanden och att erbjuda användarna ett brett urval av elektroniska kommunikationstjänster på nationell nivå och på gemenskapsnivå,

d) - i tillämpliga fall - tillgången på tekniskt och kommersiellt genomförbara alternativ till de begärda tjänsterna eller den begärda utrustningen,

e) behovet av att bevara de elektroniska kommunikationsnätens integritet och upprätthålla driftskompatibiliteten mellan tjänsterna,

f) arten av den begäran som framställts i förhållande till de resurser som står till buds för att uppfylla den,

g) parternas relativa marknadspositioner,

h) allmänintresset (t.ex. skyddet av miljön, folkhälsan och den allmänna säkerheten),

i) främjandet av konkurrens,

j) behovet av att upprätthålla samhällsomfattande tjänster.

3. Den nationella tillsynsmyndighetens beslut skall offentliggöras. Berörda parter skall ges en fullständig redogörelse för de skäl som beslutet grundar sig på.

4. Det förfarande som anges i punkterna 1-3 skall inte hindra någon av parterna från att väcka skadeståndstalan vid nationella domstolar.

Artikel 18

Lösande av tvister som sträcker sig över en eller flera nationsgränser

1. Förfarandet i punkterna 2-5 kan tillämpas, om en gränsöverskridande tvist uppkommer inom det område som omfattas av detta direktiv eller de särskilda rättsakterna mellan parter i olika medlemsstater, och om tivsten faller utanför en nationell tillsynsmyndighets behörighet.

2. Varje part får hänskjuta tvisten till de berörda nationella tillsynsmyndigheterna. De nationella tillsynsmyndigheterna skall samordna sina insatser för att åstadkomma en lösning av tvisten, i enlighet med artikel 17.2.

3. Om tvisten inte är löst inom två månader från det att den har hänskjutits till de berörda nationella tillsynsmyndigheterna, får endera parten, med samtliga övriga parters samtycke, till kommissionen lämna in en begäran, med kopior till samtliga berörda parter, om beslut i tvistefrågan. Därigenom avstår parterna från att vidta några ytterligare åtgärder enligt nationell lagstiftning.

4. När kommissionen mottar en begäran enligt punkt 3, skall den utreda ärendet, biträdd av en expertgrupp om kommissionen anser det nödvändigt, och utfärda ett beslut inom tre månader. Medlemsstaterna skall sörja för att alla parter genomför beslutet fullt ut.

5. Om inget beslut utfärdas enligt punkt 4, står det parterna fritt att vidta ytterligare åtgärder enligt nationell lagstiftning.

Artikel 19

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som består av företrädare från medlemsstaterna och med en företrädare för kommissionen som ordförande ("kommunikationskommittén").

2. Där det hänvisas till denna punkt skall det rådgivande förfarandet enligt artikel 3 i beslut 1999/468/EG tillämpas med iakttagande av artiklarna 7-8 i det beslutet.

3. Där det hänvisas till denna punkt skall det föreskrivande förfarandet enligt artikel 5 i beslut 1999/468/EG tillämpas med iakttagande av artiklarna 7-8 i det beslutet.

Den period som föreskrivs i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

Artikel 20

Utbyte av information

1. I tillämpliga fall skall kommissionen informera kommunikationskommittén om resultatet av de regelbundna överläggningarna med företrädare för nätoperatörer, tjänsteleverantörer, användare, konsumenter, tillverkare och fackliga organisationer.

2. Kommunikationskommittén skall, med beaktande av gemenskapens politik inom området elektronisk kommunikation, främja informationsutbytet mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen när det gäller läget för och utvecklingen av regleringsverksamheten avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.

Artikel 21

Högnivågrupp för kommunikationsfrågor

1. Härmed inrättas en högnivågrupp för kommunikationsfrågor. Den skall vara rådgivande och handla självständigt.

2. Gruppen skall bestå av företrädare utsedda av de nationella tillsynsmyndigheterna. Gruppen skall själv välja en ordförande. Gruppens sekretariat skall tillhandahållas av kommissionen. Gruppen skall själv fastställa sin arbetsordning, i samförstånd med kommissionen.

3. Vissa av de uppgifter som anges i punkt 4 får utföras av expertgrupper som inrättas för ändamålet. Företrädare för nationella konkurrensmyndigheter och andra relevanta myndigheter skall i förekommande fall inbjudas att delta i gruppens och expertgruppernas arbete.

4. Gruppen och/eller expertgrupperna skall ha följande uppgifter:

a) Granska frågor om tillämpningen av nationella åtgärder som antagits i enlighet med detta direktiv och de tillhörande särskilda rättsakterna i syfte att främja en enhetlig tillämpning av sådana åtgärder i alla medlemsstater.

b) Anta samstämmiga ståndpunkter när det gäller den detaljerade tillämpningen av gemenskapens lagstiftning, i syfte att främja alleuropeiska tjänster.

c) Bistå kommissionen med råd i samband med utarbetandet av beslutet om relevanta produkt- och tjänstemarknader enligt artikel 14.

d) Granska frågor som medlemsstaterna, nationella tillsynsmyndigheter, marknadsaktörer eller användare har ställt till gruppen eller expertgrupperna, och vid behov utarbeta förslag till lösningar.

e) Informera kommissionen om eventuella svårigheter som uppkommer vid tillämpningen av detta direktiv och de särskilda rättsakterna.

f) Godkänna sådan tillämpningspraxis som utarbetats av gruppen eller expertgrupperna eller av andra berörda parter och som skall användas i medlemsstaterna i frågor som rör tillämpningen av gemenskapslagstiftningen inom sektorn.

g) Övervaka och offentliggöra, i förekommande fall med hjälp av en databas, de nationella tillsynsmyndigheternas verksamhet i hela gemenskapen, med betoning på nationella samråd om bestämda regleringsfrågor och efterföljande beslut av de nationella tillsynsmyndigheterna.

5. Gruppen skall underrätta kommissionen om sådana skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftning eller praxis som kan påverka gemenskapens marknad för elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster. Gruppen får, på eget initiativ, lämna yttranden eller rekommendationer i alla frågor som rör elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska tjänster i gemenskapen.

6. Gruppens yttranden och rekommendationer skall lämnas till kommissionen och till kommunikationskommittén. Kommissionen skall informera gruppen om eventuella åtgärder som kommissionen avser att vidta som uppföljning av gruppens yttranden och rekommendationer.

7. Gruppen och expertgrupperna skall ta största möjliga hänsyn till de synpunkter som uttrycks av berörda parter, inbegripet konsumenter, användare, nätoperatörer, tjänsteleverantörer, tillverkare och relevanta sammanslutningar på gemenskapsplanet.

8. Gruppen skall till Europaparlamentet, rådet och kommissionen lämna in en årlig rapport om sin och expertgruppernas verksamhet. Rapporten skall offentliggöras.

Artikel 22

Offentliggörande av information

1. Medlemsstaterna skall sörja för att aktuell information rörande tillämpningen av detta direktiv och de särskilda rättsakterna offentliggörs i en form som garanterar att alla berörda parter lätt kan få tillgång till den. De skall offentliggöra ett meddelande i respektive medlemsstats officiella tidning med uppgift om hur och var informationen offentliggörs. Det första meddelandet av detta slag skall offentliggöras före den 1 januari 2002, och därefter skall ett meddelande offentliggöras närhelst innehållet i meddelandet har ändrats.

2. Medlemsstaterna skall skicka en kopia av alla sådana meddelanden till kommissionen i samband med offentliggörandet. Informationen skall genom kommissionens försorg i tillämpliga fall delges kommunikationskommittén och högnivågruppen för kommunikationsfrågor.

Artikel 23

Översynsförfarande

Kommissionen skall regelbundet granska hur detta direktiv fungerar och rapportera resultatet till Europaparlamentet och rådet, varvid det första rapporteringstillfället skall infalla senast tre år efter ikraftträdandet av detta direktiv. För detta ändamål får kommissionen begära in upplysningar från medlemsstaterna, som skall lämnas utan dröjsmål.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 24

Upphävande

Följande direktiv och beslut upphör att gälla den 1 januari 2002:

1. Direktiv 90/387/EEG.

2. Beslut 91/396/EEG.

3. Direktiv 92/44/EEG, utan att det påverkar artiklarna 3, 4, 6, 7, 8 och 10 i det direktivet.

4. Beslut 92/264/EEG.

5. Direktiv 95/47/EG.

6. Direktiv 97/13/EG.

7. Direktiv 97/33/EG, utan att det påverkar artiklarna 4, 6, 7, 8, 11, 12, och 14 i det direktivet.

8. Direktiv 97/66/EG.

9. Direktiv 98/10/EG, utan att det påverkar artiklarna 16 och 17 i det direktivet.

Artikel 25

Införlivande med nationell lagstiftning

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2001. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv samt texterna till eventuella senare ändringar av dessa bestämmelser.

Artikel 26

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 27

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlaments vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Förteckning över de marknader som skall finnas med i kommissionens första beslut om produkt- och tjänstemarknader (se artikel 14)

1. Marknader som berörs av direktiv [...] om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster

Artikel 16 (reglering av avgifter för slutkunder) och artikel 25.2 (val av operatör)

- Tillhandahållande av anslutning till och bruk av det allmänt tillgängliga telefonnätet i fasta anslutningspunkter

Artikel 27 (förhyrda förbindelser)

- Tillhandahållande av förhyrda förbindelser till slutanvändare

2. Marknader som berörs av direktiv [...] tillträde och samtrafik med avseende på elektroniska kommunikationsnät och tillhörande utrustning

Artikel 7 - Marknader som fastställts enligt det gamla regelverket, där skyldigheterna bör ses över.

Samtrafik (direktiv 97/33/EG, ändrat genom direktiv 98/61/EG)

- Samtalsuppkoppling (access) via det fasta allmänt tillgängliga telefonnätet

- Samtalsförmedling (terminering) via det fasta allmänt tillgängliga telefonnätet

- Transiteringstjänster via det fasta allmänt tillgängliga telefonnätet

- Samtalsuppkoppling via allmänt tillgängliga mobiltelenät

- Samtalsförmedling (terminering) via allmänt tillgängliga mobiltelenät

- Samtrafik i samband med förhyrda förbindelser (samtrafik mellan delförbindelser)

Tillträde till nät och särskilt tillträde till nät (direktiven 97/33/EG och 98/10/EG)

- Tillträde till det fasta allmänt tillgängliga telefonnätet, innefattande tillträde till accessnätet

- Tillträde till allmänt tillgängliga mobiltelenät, innefattande val av operatör

Storskaligt tillhandahållande av förhyrd förbindelsekapacitet (direktiv 92/44/EEG, ändrat genom direktiv 97/51/EG)

- Tillhandahållande i stor skala av kapacitet inom förhyrda förbindelser till andra leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska tjänster

3. Marknader som berörs av förordning [...] om tillträde till accessnät

- Tjänster som levereras via kopparbaserade accessnät

FINANSIERINGSÖVERSIKT

1. Åtgärdens beteckning

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.

2. Berörd budgetpost:

B5-302.

3. Rättslig grund:

Artikel 95 i EG-fördraget.

4. Beskrivning av åtgärden

4.1 Allmänt mål

Hela paketet omfattar förslag till sex rättsakter, varav fem är direktiv och en förordning. De syftar till en modernisering och modifiering av regelverket för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och elektroniska tjänster i gemenskapen. Det nuvarande regelverket togs ursprungligen fram för att styra övergången från monopol till konkurrens och var inriktat på inrättandet av en konkurrensutsatt marknad och rättigheterna hos nytillkommande marknadsaktörer. I den nya politiska ramen måste man ta hänsyn till konvergensen mellan sektorerna för telekommunikation, rundradio och informationsteknik (dvs. det faktum att gränserna mellan sektorerna suddas ut och de smälter samman). Genom den politiska ramen eftersträvar man en ökad konkurrens inom alla marknadssegment, samtidigt som man ser till att konsumenternas grundläggande rättigheter tas till vara även framgent.

De sex förslagen till rättsakter är

- Ramdirektivet - övergripande föreskrifter i det nya regelverket för elektronisk kommunikation i Europeiska unionen.

- Auktorisationsdirektivet - syftar till inrättandet av en inre europeisk marknad för elektroniska kommunikationstjänster genom harmonisering av reglerna för rätten att tillhandahålla sådana tjänster.

- Tillträdes- och samtrafikdirektivet - inrättande av ett regelverk för överenskommelser om tillträde och samtrafik inom EU.

- Direktivet om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter - anger de rättigheter som användare har i samband med elektroniska kommunikationstjänster, med betoning på samhällsomfattande tjänster.

- Direktivet om dataskydd och skydd av privatlivet inom elektronisk kommunikation - uppdatering av det existerande direktivet så att det blir teknikneutralt och kan omfatta nya kommunikationstjänster.

- Förordningen om tillträde till accessnät - syftar till att trygga tillgången till accessnäten för att öka konkurrensen inom området lokala accessnät.

Denna finansieringsöversikt täcker alla dessa sex rättsakter.

4.2 Period som omfattas av åtgärden och bestämmelser om förnyelse

Det finns ingen tidsgräns för tillämpningen av dessa rättsakter.

5. Klassificering av kostnader och intäkter

5.1 Icke-obligatoriska utgifter

5.2 Differentierade anslag

5.3 Förväntade inkomster

Ej tillämpligt.

6. Typ av utgifter eller inkomster

- 100 % bidrag.

- Om åtgärden lyckas ekonomiskt, finns det åtgärder vidtagna för återbetalning av gemenskapens bidrag helt eller delvis- Ej tillämpligt.

- Kommer den föreslagna åtgärden att leda till någon förändring i fråga om intäktsnivån- I så fall, vilken slags förändring och vilken typ av intäkt rör det sig om- Ej tillämpligt.

7. Budgetkonsekvenser

7.1 Metod för att beräkna åtgärdens totala kostnad (samband mellan de enskilda kostnaderna och den totala kostnaden)

Det ansökta budgetbeloppet behövs som stöd till den kommunikationskommitté som skall inrättas enligt artikel 19 i direktivet och den högnivågrupp för kommunikationsfrågor som skall inrättas enligt artikel 21 i ramdirektivet.

Det ansökta beloppet skall täcka kostnaderna för

mötena med kommittén och högnivågruppen, inklusive dess expertgrupper.

Möteskostnaderna uppskattas till 20 000 euro per möte.

7.2 Kostnadernas fördelning mellan åtgärdens olika delar

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (i löpande priser)

>Plats för tabell>

7.3 Driftskostnader för utredningar, experter m.m. som omfattas av del B i budgeten

Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (i löpande priser)

>Plats för tabell>

7.4 Tidsplan över åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden

i miljoner euro

>Plats för tabell>

8. Bestämmelser om bedrägeribekämpning

- Innan kommissionen betalar ut sitt bidrag skall kommissionen kontrollera betalningen av eventuella tjänster med beaktande av tillämpliga kontraktsenliga förpliktelser, ekonomiska principer samt god finansierings- och förvaltningssed. I alla avtal och kontrakt som ingås mellan kommissionen och mottagarna av utbetalningarna skall det finnas med bestämmelser om bedrägeribekämpning.

- Utöver detta får kommissionens berörda enheter eller revisionsrätten genomföra interna eller externa räkenskapsgranskningar i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

9. Analys av kostnadseffektivitet

9.1 Särskilda och kvantifierbara mål. Målgrupp

- Kommunikationskommittén samt högnivågruppen för kommunikationsfrågor med tillhörande expertgrupper utgör ett mycket betydelsefullt inslag i det nya regelverket.

- Målgrupp: På mötena kommer tjänstemän och experter utsända av medlemsstaterna att närvara.

9.2 Skäl för åtgärden

- Behovet av en finansiell insats från gemenskapen, framför allt med hänsyn till subsidiaritetsprincipen.

Gemenskapens finansiella åtagande behövs för den verksamhet som skall bedrivas av en kommunikationskommitté med rådgivande och reglerande uppgifter samt av en högnivågrupp för kommunikationsfrågor med tillhörande expertgrupper.

Den nya kommunikationskommittén ersätter två gamla kommittéer (den kommitté för tillhandahållande av öppna nät som inrättades enligt direktiv 90/387/EEG samt den tillståndskommitté som inrättades enligt direktiv 97/13/EG).

Vidare ger det nya regelverket möjlighet till insats av expertgrupper inom ramen för högnivågruppen för kommunikationsfrågor. Syftet med expertgrupperna är att de skall bidra till att säkerställa en enhetlig tillämpning av det nya regelverket i medlemsstaterna. Man räknar med att vid varje tidpunkt i genomsnitt två expertgrupper kommer att vara i arbete. Varje grupp skall sammanträda fyra-fem gånger årligen.

Det måste avsättas medel för möteskostnaderna.

- Val av arbetsätt och medel

- Fördelar jämfört med alternativa lösningar: Erfarenheterna från de gamla kommittéerna med företrädare för medlemsstaterna har visat värdet av sådana möten när det gäller att åstadkomma ett ordentligt genomförande av regelverket.

- Klargörande jämförelse med liknande åtgärder på gemenskapsplanet eller det nationella planet: baseras på befintliga kommittéer och den kvarvarande särskilda högnivågruppen av tillsynsmyndigheter.

- Förväntade spin-off- och multiplikatoreffekter: bättre kontakt med användare och marknadsaktörer.

- De viktigaste osäkerhetsmomenten som skulle kunna ha inflytande på de konkreta resultaten av åtgärden: De föreliggande bestämmelserna är kommissionens förslag till rättsakter, och förutsättningen är att de blir antagna av Europaparlamentet och rådet.

9.3 Uppföljning och utvärdering av åtgärden

Varje år skall högnivågruppen för kommunikationsfrågor lägga fram en rapport om sin verksamhet för Europaparlamentet och rådet.

10. Administrativa utgifter (avsnitt III del A i budgeten)

Den faktiska tilldelningen av erforderliga administrativa resurser kommer att baseras på kommissionens årliga beslut om fördelning av medel, med hänsyn till vilket antal tjänster och vilka ytterligare medel som beviljas av den budgetansvariga myndigheten.

10.1 Konsekvenser för antalet tjänster

>Plats för tabell>

Vad avser ytterligare tjänster resurser: ange i vilken takt sådana behöver ställas till förfogande.

10.2 Total budgetkonsekvens av ytterligare personal

(euro)

>Plats för tabell>

Om det rör sig om en tidsbegränsad åtgärd, gäller beloppen åtgärdens hela löptid. Om åtgärden inte är tidsbegränsad, avser beloppen 12 månader.

10.3 Ökning av andra administrativa kostnader till följd av åtgärden

(euro)

>Plats för tabell>

Om det rör sig om en tidsbegränsad åtgärd, gäller beloppen åtgärdens hela löptid. Om åtgärden inte är tidsbegränsad, avser beloppen 12 månader.

KONSEKVENSANALYS FÖRSLAGETS KONSEKVENSER FÖR FÖRETAG, SÄRSKILT SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

Beteckning på förslaget:

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster

Dokumentets referensnummer:

Förslaget

1. Varför behövs det, med tanke på subsidiaritetsprincipen, gemenskapslagstiftning på detta område, och vilka är huvudmålen-

Direktivet är en del av ett nytt regelverk som syftar till att säkerställa att sektorn för elektronisk kommunikation fortsätter att utvecklas som en konkurrensutsatt marknad till gagn för alla de företag och privatpersoner i gemenskapen som använder elektroniska kommunikationstjänster.

Det finns ett omfattande stöd för åsikten att det är viktigt att konsolidera den inre marknaden på detta område, och anpassning av existerande gemenskapsregler anses vara det effektivaste sättet att uppnå detta.

Konsekvenser för företagen

2. Vilka påverkas av förslaget-

Det nya regelverket som helhet kommer att leda till ökad konkurrens, innovativa produkter och mer valuta för pengarna, något som företag av alla storlekar kommer att kunna dra nytta av.

De aktörer som tillhandahåller elektroniska nät och elektroniska tjänster och som har ett betydande inflytande på marknaden (baserat på begreppet "dominerande ställning" i konkurrenslagstiftningen), t.ex. företag som tidigare haft en monopolställning, kommer att påverkas mest av förslaget. Skyldigheterna (t.ex. att erbjuda samtrafik och att ge andra företag tillträde till de egna näten) fastläggs i andra direktiv i paketet.

Sådana företag är inte koncentrerade till några särskilda geografiska områden inom gemenskapen.

3. Vilka åtgärder måste företagen vidta för att följa förslaget-

Genom detta förslag läggs skyldigheter i första hand på medlemsstater eller nationella tillsynsmyndigheter. Endast artikeln om särredovisning har en direkt påverkan på företag. I artikeln krävs att företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga kommunikationsnät och/eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster, och som har särskilda eller exklusiva rättigheter att tillhandahålla tjänster inom andra sektorer i samma medlemsstat eller i en annan medlemsstat, måste särredovisa verksamheter som inbegriper elektronisk kommunikation.

4. Vilka ekonomiska verkningar förväntas förslaget få-

Förslaget är utformat så att det skall befrämja tillväxten i sektorn och därmed skapa sysselsättning både inom sektorn och på besläktade marknader.

Genom detta förslag kommer man att se till att den europeiska marknaden för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster även i fortsättningen kommer att erbjuda attraktiva investeringsmöjligheter på global nivå.

Förslaget kommer att leda till ökad konkurrenskraft hos företagen inom sektorn. Genom att företagen blir mer effektiva kommer förslaget dessutom att vara till nytta även för ekonomin som helhet, eftersom alla företag behöver effektiva kommunikationsinfrastrukturer.

5. Innehåller förslaget åtgärder för att ta hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda situation (inskränkningar eller skillnader i kraven, el.dyl.)-

Syftet med detta förslag är i första hand att minska regleringsbördan för alla företag inom sektorn för elektronisk kommunikation. Exempelvis är bördan i samband med individuella tillstånd oproportionerligt tung för små och medelstora företag. Därför är det dessa företag som kommer att vinna mest på att man tar bort individuella tillstånd och i högre grad förlitar sig på allmän auktorisation. Det finns också en särskild åtgärd som är utformad med tanke på de små och medelstora företagens särskilda situation. Enligt artikel 12.1 andra stycket får de nationella tillsynsmyndigheterna möjlighet att inte kräva särredovisning för operatörer som har en omsättning som understiger 50 miljoner euro.

Rådfrågade

6. Förteckning över organisationer som rådfrågats om förslaget och som fört fram särskilda synpunkter.

I 1999 års kommunikationsöversyn från november 1999 [KOM(1999) 539] efterlyste kommissionen synpunkter på många aspekter av dessa förslag. 229 organisationer och privatpersoner svarade. En lista över dessa återfinns på följande webbplats: http://www.ispo.cec.be/infosoc/telecompolicy/review99/comments/comments.html. Huvudinriktningarna bland svaren sammanfattas i ett meddelande om resultaten av det offentliga samrådet [KOM(2000) 239]. Den 28 april skickade man dessutom ut ett arbetsdokument med en sammanfattning av de viktigaste bestämmelserna i detta förslag. 128 organisationer och privatpersoner har lämnat synpunkter på arbetsdokumentet. En lista över dessa återfinns på följande webbplats:

http://www.ispo.cec.be/infosoc/telecompolicy/review99/nrfwd/comments.html.