52000PC0151

Ändrat förslag till RÅDETS FÖRORDNING om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn

(framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget)

MOTIVERING

1. Bakgrund

Den 4 maj 1999 antog kommissionen förslaget till rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn [1]. Förslaget tillkom på grund av att Amsterdamfördraget trädde i kraft, vilket innebar att det civilrättsliga samarbetet blev en del av gemenskapens behörighetsområde, och återgav innehållet i den konvention som undertecknades av medlemsstaterna den 28 maj 1998 på grundval av artikel K 3.2 c i Maastrichtfördraget. Konventionen har inte trätt i kraft.

[1] KOM(1999) 220, EGT

Förslaget överlämnades till rådet, Europaparlamentet samt Ekonomiska och sociala kommittén. Den sistnämnda avgav sitt yttrande vid sammanträdet 20-21 oktober 1999. Genom en skrivelse av den 14 juli 1999 samrådde rådet med Europaparlamentet i enlighet med artikel 67 i EG-fördraget.

Parlamentets beredning av förslaget ägde rum i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (ansvarigt för betänkandet) och i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (yttrande). Efter att ha mottagit yttrandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden antog utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor sitt betänkande den 11 november 1999. Vid plenarsammanträdet den 17 november 1999 antog Europaparlamentet sitt yttrande [2], där man godkände kommissionens förslag med vissa ändringar och uppmanade kommissionen att beakta dessa ändringar i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

[2] EGT C

2. Det ändrade förslaget

I detta ändrade förslag beaktas merparten av Europaparlamentets ändringar. I förslaget ingår också ändringar som har att göra med händelseutvecklingen sedan ursprungsförslaget antogs. Slutligen har medtagits vissa ändringar som rådet gjort och som kommissionen kan godta.

2.1. Europaparlamentets ändringar

2.1.1. Ändringar som godtagits i sin helhet

Kommissionen godtar parlamentets ändringsförslag 1, 3-8, 14-18 och 20 och tar med dem fullt ut i förslaget enligt följande:

- Skäl 18 om bestämmelserna i den nordiska äktenskapskonventionen från 1931 ändras för att ta hänsyn till ändringsförslag 1 om upprätthållande av ickediskrimineringsprincipen.

- Den tyska versionen av skäl 5 i förslaget till förordning ändras (ändringsförslag 3).

- Skäl 10 ändras (ändringsförslag 4). Kommissionen delar Europaparlamentets åsikt att begreppet "föräldraansvar" måste kunna bli föremål för en självständig tolkning.

- Skäl 20 om rådets befogenhet att ändra bilagorna utgår (ändringsförslag 5). Det åligger kommissionen att ändra bilagorna.

- Skäl 22 ändras och ett nytt skäl 23 införs (ändringsförslag 6 och 7). Skäl 22 får en ny lydelse eftersom Förenade kungariket och Irland har meddelat sin önskan att delta i antagandet av förordningen.

- I artikel 11 införs en ny punkt 4 (ändringsförslag 8). I den nya punkten fastställs vid vilken tidpunkt talan skall anses ha väckts vid tillämpning av reglerna om litispendens. Tillägget motsvarar den bestämmelse som införts i förslaget till förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [3].

[3] KOM(1999) 348.

- En ny punkt införs i artikel 17 (ändringsförslag 13). Härigenom främjas den fria rörligheten för personer.

- Artiklarna 21 och 26 ändras (ändringsförslag 14-18). Förteckningen över domstolar och rättsmedel som angavs i dessa artiklar återfinns nu i bilagorna I-III.

- Den nya artikel 43 (tidigare 45) ändras (ändringsförslag 20). Det finns ingen anledning att bilagorna skall ändras av rådet när det endast rör sig om en hänvisning till medlemsstaternas helt interna bestämmelser. I den nya punkt 1 anges att bilagorna skall ändras av kommissionen.

2.1.2. Delvis godtagna förslag

Vissa av Europaparlamentets ändringsförslag kan godtas delvis eller efter vissa ändringar enligt följande:

- Skäl 12 ändras (ändringsförslag 2). En hänvisning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn införs enligt Europaparlamentets förslag. Däremot godtas inte hänvisningen till de medlarinsatser som gjorts av Europaparlamentets talman, eftersom syftet med ingressen till en rättsakt endast är att motivera rättsaktens bestämmelser.

- I artikel 12 införs en ny punkt (ändringsförslag 9) med ett välbehövligt förtydligande av utsträckningen i tiden av interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder som vidtagits enligt artikel 12. Det är nödvändigt att precisera att åtgärder av detta slag upphör att gälla när en domstol som är behörig enligt förordningen har meddelat en dom [4]. I motsats till vad som anges i ändringsförslag 9 är det emellertid inte nödvändigt att domen som meddelats av en domstol som är behörig att pröva målet i sak "har vunnit laga kraft". Det räcker att domen erkänns (eller verkställs) med tillämpning av förordningen. Interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder upphör för övrigt att gälla endast om den dom i sakfrågan som meddelats av behörig domstol gäller samma sak.

[4] Se professor Alegría Borrás rapport, punkt 59.

- Artikel 15.1 b och 15.2 c ändras (ändringsförslag 10). Orden "på rätt sätt (...) i tillräckligt god tid" ersätts med orden "i rätt tid (...) eller på ett sådant sätt som krävs". Detta gör att förslaget överensstämmer med motsvarande formuleringar i förslaget till förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område [5]. Däremot har de sista orden i ändringsförslaget inte tagits med. Enligt dessa skulle erkännande av en dom inte kunna vägras om en utebliven svarande "inte har överklagat domen trots att denne givits möjlighet därtill". En sådan bestämmelse, som är helt logisk och acceptabel på privaträttens område, kan inte användas inom det känsliga familjerättsliga området där svaranden måste ha "otvetydigt (...) godtagit domen".

[5] KOM(1999) 348.

2.1.3. Avvisade ändringsförslag

- Ändringsförslag 11 avvisas. Ett beaktande av "barnets bästa" skulle kräva ett sådant beslut i sak som är förbjudet enligt förordningen. Den medlemsstat som skall erkänna domen får på sin höjd kontrollera att erkännande inte strider mot den statens grundläggande processrättsliga regler (eventuellt att barnet skall höras).

- Ändringsförslag 12 avvisas. Om ändringen accepterades skulle det innebära att en äldre dom automatiskt verkställdes i strid med en nyare dom som meddelats av en behörig domstol och där hänsyn tagits till ändrade förhållanden i barnets personliga situation. Detta vore en alltför stelbent lösning.

- Ändringsförslag 19 avvisas. Ändringen skulle införa en regel om översättning av domen som inte hör hemma i en rättsakt om domstols behörighet och erkännande av domar. Dessutom strider den föreslagna ändringen mot bestämmelserna i förslaget till rättsakt om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur [6].

[6] KOM(1999) 219.

2.2. Ändringar för att ta hänsyn till institutionella förändringar sedan ursprungsförslaget antogs

I skrivelser av den 2 augusti respektive 5 juli 1999 meddelade Förenade kungariket och Irland att de önskar delta i antagandet av förordningen. Beslutet får konsekvenser för förordningsförslaget och därför föreslås ändringar för att beakta att Förenade kungariket och Irland kommer att vara bundna av förordningen.

Vissa av dessa ändringar har föreslagits av Europaparlamentet och beaktats i detta sammanhang (skäl 22).

Övriga ändringar är följande:

- Artikel 2.1 a femte strecksatsen och 2.1 b ändras för att ta hänsyn till att begreppen "hemvist" ("domicil") och "medborgarskap" är likställda i Förenade kungarikets och Irlands rättsordningar. En ny punkt 2 har tillfogats där begreppet "domicil" definieras. Artiklarna 7 och 8 ändras på motsvarande vis.

- Artikel 10 ändras för att ta hänsyn till att rådet nått politisk enighet om att omvandla förslaget till direktiv om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur [7] till ett förslag till förordning.

[7] KOM(1999) 219.

- En ny punkt läggs till i artikel 19 för att ta hänsyn till att begreppet "ordinära rättsmedel" (punkt 1) inte förekommer i Irland och Förenade kungariket. I artikel 20 tillfogas en ny punkt för att beakta registreringsförfarandet i Förenade kungariket.

- Bilagorna I-III kompletteras med en uppräkning av behöriga domstolar och rättsmedel i Förenade kungariket och Irland.

2.3. Ändringar för att beakta rådets arbete

Kommissionen accepterar vissa av rådets ändringar som är av enbart teknisk art. Det gäller följande ändringar:

- I det ändrade förslaget hänvisas inte bara till artikel 61 c i EG-fördraget, utan även till artikel 67.1.

- Skäl 4 ändras för att ta hänsyn till att endast "vissa" nationella regler om domstols behörighet och erkännande av domar kan försvåra den fria rörligheten för personer och skapa hinder för en väl fungerande inre marknad.

- Skäl 6 kompletteras med en hänvisning till ändringar som införts för att säkerställa konsekvens med motsvarande bestämmelser i förslaget till förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Vidare tillfogas en fotnot med en hänvisning till det nummer av EGT där rådets akt av den 28 maj 1998 och Alegría Borrás förklarande rapport offentliggjordes.

- I skäl 10 ersätts orden "gemensamma barn" med orden "barn till båda makarna".

- I artikel 20 införs en uttrycklig hänvisning till kravet på delgivning av ursprungsdomen.

- Bestämmelserna om ändring av avgöranden som medger verkställighet (artiklarna 25-27 i ursprungsförslaget) och om ändring av beslut om vägrad verkställighet (artiklarna 28 och 29 i ursprungsförslaget) överförs till nya artiklar 25-27. Artiklarna 28 och 29 i ursprungsförslaget tas bort. Det medför ingen ändring i sak.

- Artiklarna 31 och 32 (33 och 34 i ursprungsförslaget) ändras för att ta hänsyn till att ett intyg införs efter förebild av det som föreskrivs i förslaget till förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Två nya bilagor införs (bilagorna IV och V) med standardformulär för erkännande- och verkställighetsansökan för domar i äktenskapsmål respektive om föräldraansvar.

- I artikel 40 (42 i ursprungsförslaget) införs en särskild bestämmelse för att ta hänsyn till de internationella åtaganden som Italien och Spanien gjort gentemot Heliga Stolen. Motsvarande bestämmelse återfanns för Italiens del i en förklaring som fogats till konventionen av den 28 maj 1998.

- I artikel 43 (45 i ursprungsförslaget) införs en ny punkt 2 som gör det möjligt för kommissionen att uppdatera eller ändra standardformulären i bilagorna IV och V med användning av det rådgivande förfarande som anges i artikel 3 i beslut 1999/468/EG. En ny artikel 44 har också införts med en hänvisning till detta förfarande.

- Slutligen har artikel 45 (46 i ursprungsförslaget) om förordningens ikraftträdande ändrats för att ta hänsyn till att medlemsstaterna måste hinna införa tillämpningsföreskrifter för förordningen.

1999/0110 (CNS)

Ändrat förslag till RÅDETS FÖRORDNING om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c och artikel 67.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [8],

[8] EGT C

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [9],

[9] EGT C

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [10],

[10] EGT C

och av följande skäl:

(1) Unionen har som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. I syfte att gradvis upprätta ett sådant område skall gemenskapen bland annat besluta om åtgärder på området för civilrättsligt samarbete som behövs för att den inre marknaden skall fungera väl.

(2) En väl fungerande inre marknad kräver att den fria rörligheten för civilrättsliga domar förbättras och påskyndas.

(3) Detta område omfattas av det civilrättsliga samarbetet enligt artikel 65 i fördraget.

(4) Olikheterna mellan vissa nationella regler i fråga om domstolsbehörighet och erkännande av domar försvårar den fria rörligheten för personer och skapar hinder för en väl fungerande inre marknad. Det är därför lämpligt att anta bestämmelser som gör det möjligt att göra reglerna om domstols behörighet i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar mer enhetliga och därmed förenkla förfarandena och få till stånd ett snabbt och enkelt erkännande och verkställandet av domar.

(5) I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen såsom de kommer till uttryck i artikel 5 i fördraget kan målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför bättre uppnås på gemenskapsnivå. Denna förordning begränsas till vidtagandet av minsta antal åtgärder för att dessa mål skall kunna uppnås och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

(6) Rådet enades genom en akt av den 28 maj 1998 [11] om en konvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och rekommenderade medlemsstaterna att ansluta sig till denna enligt sina respektive konstitutionella regler. Konventionen trädde inte i kraft. Det är viktigt att bygga vidare på konventionen. I denna förordning återges alltså till största delen sakinnehållet i konventionen. Denna förordning innehåller emellertid vissa bestämmelser som är nya i förhållande till konventionen av den 28 maj 1998 för att säkerställa konsekvens i förhållande till vissa aspekter i instrumentet om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar.

[11] EGT C 221, 16. 7. 1998, s. 1. Professor Alegría Borrás förklarande rapport finns på sidan 27 i denna EGT.

(7) För att uppnå målet om fri rörlighet för domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar inom gemenskapen är det nödvändigt och lämpligt att det gränsöverskridande erkännandet av domstolsbehörighet och av domar i mål om upplösning av äktenskap och om ansvar för gemensamma barn regleras genom en gemenskapsrättsakt som är bindande och direkt tillämplig.

(8) Tillämpningsområdet för denna förordning bör avse "civilrättsliga förfaranden" och andra, icke-judiciella, förfaranden som är tillåtna i äktenskapsmål i vissa stater, dock inte förfaranden av rent religiös natur. Det bör därför anges att uttrycket "domstol" omfattar de myndigheter, judiciella eller ej, som är behöriga i äktenskapsmål.

(9) Denna förordning bör endast omfatta förfaranden för upplösning eller annullering av det äktenskapliga bandet i egentlig mening och därav följer att erkännande av domar inte avser frågor om skulden till äktenskapets upplösning, makarnas förmögenhet, underhållsplikt och andra eventuella åtgärder som är förenade därmed, även om de har samband med de förfaranden som nämns ovan.

(10) Vid förfaranden om föräldraansvar som har nära anknytning till förfaranden om äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap är de barn som berörs barn till båda makarna.

(11) De kriterier för behörighet som införts grundar sig på principen att det skall finnas en verklig anknytning mellan den berörde och den medlemsstat som utövar behörigheten. Beslutet om att införa vissa kriterier motiveras av att dessa redan finns i olika nationella rättsordningar och att de accepteras av övriga medlemsstater.

(12) En av de risker som måste beaktas när det gäller skyddet av barn till båda makarna vid kris i äktenskapet, är att en av föräldrarna för bort barnet till ett annat land. Barnens grundläggande intressen måste skyddas, och detta bör ske i överensstämmelse med Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. Därför behålls det lagliga hemvistet som behörighetskriterium för de fall då det faktiskt har skett en förändring av hemvistet till följd av ett olagligt bortförande eller ett olagligt kvarhållande.

(13) Denna förordning hindrar inte att domstolarna i en medlemsstat i brådskande fall vidtar interimistiska åtgärder eller säkerhetsåtgärder mot personer eller tillgångar i denna stat.

(14) Begreppet "dom" avser endast positiva beslut, det vill säga sådana som har lett till äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap. Sådana handlingar som har upprättats eller registrerats som officiella handlingar (actes authentiques) i ursprungsmedlemsstaten och som är verkställbara där jämställs med sådana beslut som definierats ovan.

(15) Erkännande och verkställande av domar som meddelats av medlemsstaternas behöriga domstolar bör vila på principen om ömsesidigt förtroende. Därför har grunderna för att vägra erkänna domar reducerats till ett minimum. Det måste dock finnas möjligheter till överklagande för att säkerställa respekten för rättsordningens grunder (ordre public) i den mottagande medlemsstaten och för svarandens och berörda parters rättigheter för att undvika att domar som är oförenliga erkänns.

(16) Den mottagande medlemsstaten bör inte få ompröva domstolens behörighet i ursprungsmedlemsstaten eller beslutet i sakfrågan.

(17) Det bör inte krävas något förfarande för att uppdatera civilståndshandlingar i en medlemsstat efter det att ett slutligt avgörande i det avseendet har meddelats i en annan medlemsstat.

(18) Bestämmelserna i konventionen från 1931 som slutits av de nordiska länderna bör kunna tillämpas med de begränsningar som framgår av denna förordning och med upprätthållande av principen om ickediskriminering.

(19) Spanien, Italien och Portugal har ingått konkordat innan dessa frågor infördes i fördraget, och det bör undvikas att dessa medlemsstater bryter mot sina internationella åtaganden i förhållande till Heliga stolen.

(20) Medlemsstaterna bör ha frihet att sinsemellan avtala om tillämpningen av förordningen om gemenskapsbestämmelser saknas.

(21) Kommissionen bör senast fem år efter ikraftträdandet av denna förordning granska tillämpningen av förordningen för att vid behov föreslå nödvändiga ändringar.

(22) Förenade kungariket och Irland har i enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som är bifogat Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(23) Danmark deltar i enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen inte i antagandet av denna förordning och är därför inte bundet av den och omfattas inte av dess tillämpning.

(24) Enligt artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [12] bör de åtgärder som behövs för genomförandet av denna förordning antas enligt det rådgivande förfarandet i artikel 3 i nämnda beslut.

[12] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Kapitel I Tillämpningsområde

Artikel 1

1. Denna förordning skall tillämpas på

a) civilrättsliga förfaranden om äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap,

b) civilrättsliga förfaranden om föräldraansvar för makarnas gemensamma barn i samband med ett sådant förfarande som avses i a.

2. Andra förfaranden som officiellt erkänns i en medlemsstat skall betraktas som likvärdiga med rättsliga förfaranden. Uttrycket "domstol" omfattar samtliga behöriga myndigheter i medlemsstaterna.

Kapitel II Domstols behörighet

AVSNITT 1 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 2 Äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap

1. Behörighet att ta upp frågor om äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap tillkommer domstolarna i den medlemsstat

a) på vars territorium

- makarna har sitt hemvist, eller

- makarna senast hade sitt hemvist om en av dem fortfarande är bosatt där, eller

- svaranden har sitt hemvist, eller

- om ansökan är gemensam, någondera maken har sitt hemvist, eller

- käranden har sitt hemvist om han har varit bosatt där i minst ett år omedelbart innan ansökan gjordes, eller

- käranden har sitt hemvist om han har varit bosatt där i minst sex månader omedelbart innan ansökan gjordes och han är medborgare i den berörda medlemsstaten eller har "domicil" där,

b) i vilken båda makarna är medborgare, eller, för Förenade kungariket och Irland, inom vilken båda makarna varaktigt har "domicil".

2. Vid tillämpningen av denna förordning skall begreppet "domicil" ges samma innebörd som det har enligt rättsordningarna i Förenade kungariket och Irland.

Artikel 3 Föräldraansvar

1. De domstolar i en medlemsstat som på grundval av artikel 2 utövar behörighet angående en ansökan om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap är behöriga att ta upp en fråga som rör föräldraansvaret för makarnas gemensamma barn när barnet har sitt hemvist i den medlemsstaten.

2. När barnet inte har sitt hemvist i den medlemsstat som avses i punkt 1, är domstolarna i den staten behöriga att ta upp en sådan fråga, om barnet har sitt hemvist i någon av medlemsstaterna och

a) åtminstone en av makarna har föräldraansvar för barnet, och

b) dessa domstolars behörighet har godtagits av makarna och är till barnets bästa.

3. Den behörighet som följer av punkterna 1 och 2 upphör så snart

a) beslutet att bevilja eller avslå en ansökan om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskapet har blivit slutgiltigt, eller

b) i de fall där den fråga som rör föräldraansvar ännu inte har avgjorts vid den under a avsedda tidpunkten, ett slutgiltigt beslut har fattats i den frågan, eller

c) de under a och b avsedda förfarandena har avslutats av något annat skäl.

Artikel 4 Bortförande av barn

De behöriga domstolarna enligt artikel 3 skall utöva sin behörighet i enlighet med Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, särskilt artiklarna 3 och 16 i denna.

Artikel 5 Genkäromål

Den domstol vid vilken ett mål pågår på grundval av artiklarna 2-4 skall även ha behörighet att ta upp ett genkäromål, om det omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.

Artikel 6 Omvandlande av beslut om hemskillnad till äktenskapsskillnad

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2 är den domstol i en medlemsstat som har meddelat dom på hemskillnad även behörig att omvandla denna dom till en dom på äktenskapsskillnad, om den medlemsstatens lag medger det.

Artikel 7 Den exklusiva karaktären av behörighet enligt artiklarna 2-6

Talan mot en make som

a) har sitt hemvist på en medlemsstats territorium, eller

b) är medborgare i en medlemsstat, eller har domicil i en medlemsstat i den mening som avses i artikel 2.2

får väckas vid en annan medlemsstats domstolar endast i enlighet med artiklarna 2-6.

Artikel 8 Behörighet i övriga fall

1. När ingen medlemsstats domstol är behörig enligt artiklarna 2-6, skall behörigheten i varje medlemsstat bestämmas enligt den statens egen lag.

2. Mot en svarande som inte har sitt hemvist på en medlemsstats territorium och som inte heller är medborgare i medlemsstaten eller har domicil i den medlemsstaten i den mening som avses i artikel 2.2 får varje medlemsstats medborgare som har sitt hemvist på en annan medlemsstats territorium, liksom medborgarna i den staten, åberopa de behörighetsregler som gäller där.

AVSNITT 2 PRÖVNING AV BEHÖRIGHETSFRÅGAN OCH AV FRÅGAN OM MÅLET KAN TAS UPP

Artikel 9 Prövning av behörighetsfrågan

Om talan som väcks vid en domstol i en medlemsstat avser ett fall som domstolen inte är behörig att ta upp enligt denna förordning, och en domstol i en annan medlemsstat är behörig enligt denna förordning, skall domstolen självmant förklara sig obehörig.

Artikel 10 Prövning av frågan om målet kan tas upp

1. Om en svarande inte går i svaromål, skall den behöriga domstolen förklara målet vilande till dess att det har klarlagts att svaranden har kunnat ta emot stämningsansökan eller en motsvarande handling i tillräckligt god tid för att kunna förbereda sitt svaromål, eller att alla nödvändiga åtgärder i detta syfte har vidtagits.

2. I stället för bestämmelserna i punkt 1 gäller bestämmelserna i artikel 19 i rådets förordning (EG) nr ..../.... av den .... om delgivning i medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur [13], om stämningsansökan skulle ha översänts till utlandet i enlighet med den förordningen.

[13] EGT L.....,s....

När de bestämmelser i förordningen som det hänvisas till i punkt 2 inte är tillämpliga, gäller bestämmelserna i artikel 15 i Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, om stämningsansökan skulle ha översänts till utlandet i enlighet med den konventionen.

AVSNITT 3 LITISPENDENS OCH MÅL SOM HAR SAMBAND MED VARANDRA

Artikel 11

1. Om talan väcks vid domstolar i olika medlemsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter skall, till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, den domstol vid vilken talan väckts senare självmant låta handläggningen av målet vila.

2. Om talan om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap väcks vid domstolar i olika medlemsstater och målen inte avser samma sak men gäller samma parter skall, till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, den domstol vid vilken talan väckts senare självmant låta handläggningen av målet vila.

3. När det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, skall den domstol vid vilken talan väckts senare självmant avvisa talan till förmån för den domstolen.

I detta fall har den part som väckt den senare talan rätt att väcka sin talan vid den domstol där talan först väckts.

4. Talan skall anses ha väckts vid en domstol i den mening som avses i artikel 11 vid den tidpunkt då

a) stämningsansökan eller motsvarande handling ingivits till domstolen förutsatt att sökanden inte därefter underlåtit att vidta de åtgärder som åvilar denne beträffande delgivning av motparten eller,

b) om delgivning av motparten skall ske före det att handlingen inges till domstol, då delgivningsmyndigheten erhållit handlingen, förutsatt att sökanden inte därefter underlåtit att vidta de åtgärder som åvilar denne beträffande att inge handlingen till domstol.

AVSNITT 4 INTERIMISTISKA ÅTGÄRDER OCH SÄKERHETSÅTGÄRDER

Artikel 12

1. Bestämmelserna i denna förordning hindrar inte att domstolarna i en medlemsstat i brådskande fall vidtar interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, mot personer eller tillgångar i denna stat i enlighet med medlemsstatens lagstiftning, även om en domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak enligt denna förordning.

2. Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som vidtagits i enlighet med punkt 1 och som rör frågor inom denna förordnings tillämpningsområde upphör att gälla så snart en dom om samma sak har meddelats av en domstol som är behörig att pröva målet i sak enligt denna förordning och domen har erkänts eller verkställts med tillämpning av denna förordning.

Kapitel III Erkännande och verkställighet

Artikel 13 Innebörden av begreppet dom

1. I denna förordning förstås med "dom" varje avgörande rörande äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap som har meddelats av en domstol i en medlemsstat, liksom varje avgörande i frågor som rör makars föräldraansvar som har meddelats i samband med ett sådant äktenskapsmål, oavsett dess rubricering, såsom "dom", "förordnande" eller "beslut".

2. Bestämmelserna i detta kapitel skall även gälla fastställande till belopp av rättegångskostnader som hänför sig till förfaranden som omfattas av denna förordning liksom verkställighet av varje sådant förordnande om rättegångskostnader.

3. Vid tillämpningen av denna förordning skall sådana handlingar som har upprättats eller registrerats som officiella handlingar (actes authentiques) och som är verkställbara i en medlemsstat liksom sådana förlikningar som har ingåtts inför en domstol under ett pågående mål och som är verkställbara i den medlemsstat där förlikningen ingicks erkännas och förklaras vara verkställbara under samma förutsättningar som de domar som anges i punkt 1.

AVSNITT 1 ERKÄNNANDE

Artikel 14 Erkännande av en dom

1. En dom som har meddelats i en medlemsstat skall erkännas i de andra medlemsstaterna utan att något förfarande behöver anlitas.

2. I synnerhet, och utan att det påverkar tillämpningen av punkten 3, skall inget särskilt förfarande behöva anlitas för att uppdatera uppgifter om civilstånd i relevanta register i en medlemsstat på grundval av en i en annan medlemsstat meddelad dom på äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap, om denna dom inte kan överklagas enligt lagen i den medlemsstaten.

3. En berörd part kan, genom att anlita de förfaranden som föreskrivs i avsnitt 2 och 3 i detta kapitel, få fastställt att domen skall erkännas eller inte erkännas.

4. Om frågan huruvida en dom skall erkännas uppkommer som en prejudiciell fråga vid en domstol i en medlemsstat, får den domstolen avgöra frågan om erkännande.

Artikel 15 Skäl för att vägra erkännande

1. En dom på äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap skall inte erkännas

a) om ett erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där domen görs gällande (ordre public),

b) om domen har meddelats mot en utebliven svarande och denne inte i rätt tid har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling, eller på ett sätt som krävs för att kunna förbereda sitt svaromål, såvida det inte kan fastställas att svaranden otvetydigt har godtagit domen,

c) om domen är oförenlig med en dom som har meddelats mellan samma parter i den medlemsstat där domen görs gällande,

d) om domen är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en annan medlemsstat eller i ett tredje land mellan samma parter, såvida den först meddelade domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den medlemsstat där domen görs gällande.

2. En dom som rör makars föräldraansvar och som har meddelats i samband med ett äktenskapsmål på det sätt som avses i artikel 13 skall inte erkännas,

a) om ett erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där domen görs gällande (ordre public), med hänsyn tagen till barnets bästa,

b) om domen i strid med grundläggande rättegångsregler i den medlemsstat där den görs gällande har meddelats utan att barnet har fått möjlighet att komma till tals, såvida det inte är fråga om ett brådskande fall,

c) om domen har meddelats i utevaro och den uteblivne inte i rätt tid har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling, eller på ett sådant sätt som krävs för att kunna förbereda sitt svaromål, såvida det inte kan fastställas att den uteblivne otvetydigt har godtagit domen,

d) om en person begär det och hävdar att domen hindrar honom att utöva sitt föräldraansvar, om domen har meddelats utan att personen i fråga har fått möjlighet att yttra sig,

e) om domen är oförenlig med en senare dom om föräldraansvar som har meddelats i den medlemsstat där domen görs gällande, eller

f) om domen är oförenlig med en senare dom om föräldraansvar som har meddelats i en annan medlemsstat eller i det tredje land barnet har sitt hemvist, såvida den sist meddelade domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den medlemsstat där domen görs gällande.

Artikel 16 Förbud mot omprövning av ursprunglig domstols behörighet

Domstolens behörighet i ursprungsmedlemsstaten får inte omprövas. En prövning av huruvida en dom strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) enligt artikel 15.1 a och 15.2 a får inte avse behörighetsreglerna i artiklarna 2-8.

Artikel 17 Olikheter i tillämplig lag

Erkännande av en dom på äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap får inte vägras på den grunden att lagen i den medlemsstat där domen görs gällande inte tillåter äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap under samma omständigheter.

Om en medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i denna förordning är skyldig att erkänna en äktenskapsskillnad, så får ingen av makarna hindras att ingå nytt äktenskap med hänvisning till att denna äktenskapsskillnad inte erkänns av en medlemsstat där makarna är medborgare.

Artikel 18 Förbud mot omprövning i sak

En dom får aldrig omprövas i sak.

Artikel 19 Vilandeförklaring av mål

Om det vid en domstol i en medlemsstat görs gällande att en dom som har meddelats i en annan medlemsstat skall erkännas, får domstolen låta handläggningen av målet vila om ändring i domen har sökts genom anlitande av ordinära rättsmedel.

Om det vid en domstol i en medlemsstat görs gällande att en dom som har meddelats i Irland eller Förenade kungariket skall erkännas, får domstolen låta handläggningen av målet vila om verkställighet av domen har uppskjutits i ursprungsmedlemsstaten på grund av att ändring i domen har sökts.

AVSNITT 2 VERKSTÄLLIGHET

Artikel 20 Verkställbara domar

En dom om utövande av föräldraansvar över parternas gemensamma barn, som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbar i den staten och som har delgivits, skall verkställas i en annan medlemsstat sedan domen på ansökan av part förklarats vara verkställbar där.

I Förenade kungariket skall sådana domar dock verkställas i England och Wales, i Skottland eller Nordirland sedan domen, på ansökan av part, har registrerats för verkställighet i den delen av Förenade kungariket.

Artikel 21 Lokala domstolars behörighet

1. Ansökan skall göras vid den domstol som återfinns i förteckningen i bilaga I.

2. Den lokala behörigheten såvitt avser en ansökan om verkställighet skall bestämmas efter hemvistet för den person mot vilken verkställighet begärs eller efter hemvistet för ett barn som ansökan avser.

Om det inte finns något hemvist som avses i första stycket i den medlemsstat där verkställighet begärs skall den lokala domstolens behörighet bestämmas efter den plats där verkställighet skall ske.

3. I fråga om sådana förfaranden som avses i artikel 14.3 skall den lokala domstolens behörighet bestämmas enligt den interna lagen i den medlemsstat där frågan om erkännande väcks.

Artikel 22 Verkställighetsförfarande

1. Förfarandet vid ansökan regleras av lagen i den medlemsstat där verkställighet begärs.

2. Sökanden skall uppge en delgivningsadress inom den domstols domkrets där ansökan görs. Om lagen i verkställighetsstaten inte föreskriver en sådan delgivningsadress, skall sökanden i stället utse ett ombud i saken.

3. De handlingar som anges i artiklarna 31 och 32 skall bifogas ansökan.

Artikel 23 Domstolens avgörande

1. Den domstol som prövar ansökningen skall avgöra frågan snarast. I detta skede av förfarandet skall motparten inte ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

2. Ansökningen får avslås endast på någon av de i artikel 15 angivna grunderna.

3. En dom får aldrig omprövas i sak.

Artikel 24 Underrättelse om ett avgörande

En behörig domstolstjänsteman skall snarast, på det sätt som föreskrivs i verkställighetsmedlemsstaten, underrätta sökanden om det avgörande som har meddelats med anledning av ansökningen.

Artikel 25 Ändring av avgöranden

Båda parter får söka ändring av beslutet i anledning av ansökan om verkställighetsförklaring. Ansökan skall göras vid den domstol som återfinns i förteckningen i bilaga II. Ansökan om ändring skall handläggas enligt bestämmelserna för kontradiktoriska förfaranden.

Om ansökan om ändring görs av den som ansökt om verkställighetsförklaring, skall motparten höras av den domstol som handlägger ansökningen om ändring. Om denne undlåter att inställa sig, skall bestämmelserna i artikel 10 tillämpas.

Ansökan om ändring av verkställighetsförklaringen skall ges in inom en månad efter delgivningen av denna. Om motparten har hemvist i en annan medlemsstat än den där verkställighetsförklaringen meddelades, skall fristen för att söka ändring vara två månader och löpa från den dag då beslutet delgavs honom, antingen personligen eller i hans bostad. Fristen får inte förlängas på grund av långt avstånd.

Artikel 26 Instansordning och rättsmedel

Mot ett avgörande som meddelats med anledning av att ändring har sökts får talan endast föras enligt de förfaranden som avses i bilaga III.

Artikel 27 Vilandeförklaring av mål

Den domstol som handlägger ansökan om ändring enligt artikel 25 eller 26 får, på begäran av den mot vilken verkställighet sökts, låta handläggningen av målet vila om talan mot domen har förts i ursprungsmedlemsstaten genom anlitande av ordinära rättsmedel eller om fristen för sådan talan ännu inte har löpt ut. I sistnämnda fall får domstolen bestämma en tid inom vilken sådan talan skall föras.

Om domen meddelades i Irland eller Förenade kungariket skall varje form av överklagande som står till buds i ursprungsmedlemsstaten anses som en sådan talan mot domen med anlitande av ordinära rättsmedel som avses i första stycket.

Artikel 28 Delvis verkställighet

1. Om en dom omfattar flera yrkanden och verkställighet inte kan medges för alla, skall domstolen medge verkställighet beträffande ett eller flera av dem.

2. Sökanden kan begära att domen verkställs delvis.

Artikel 29 Rättshjälp

Om sökanden i ursprungsmedlemsstaten helt eller delvis hade rättshjälp eller var befriad från kostnader och avgifter, skall han vid det förfarande som avses i artiklarna 21-24 vara berättigad till rättshjälp eller kostnads- och avgiftsbefrielse i största möjliga utsträckning enligt lagen i verkställighetsmedlemsstaten.

Artikel 30 Säkerhet, borgen eller deposition

Ingen säkerhet, borgen eller deposition, oavsett dess benämning, får krävas av den som i en medlemsstat begär verkställighet av en dom som har meddelats i en annan medlemsstat, på den grunden att han är utländsk medborgare eller inte har sitt hemvist i verkställighetsmedlemsstaten.

AVSNITT 3 GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 31 Handlingar

1. En part som gör gällande att en dom skall erkännas eller inte erkännas eller som ansöker om en verkställighetsförklaring skall ge in

a) en kopia av domen som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet skall kunna fastställas,

b) ett sådant intyg som avses i artikel 34, utan att detta påverkar bestämmelserna i artikel 35.

2. När det rör sig om en tredskodom eller ett annat avgörande som har meddelats mot en utebliven svarande skall den part som ansöker om erkännande eller verkställighet dessutom ge in

a) originalet eller en bestyrkt kopia av den handling som visar att stämningsansökan eller motsvarande handling har delgivits den uteblivna parten, eller

b) en handling som visar att svaranden otvetydigt har godtagit domen.

Artikel 32 Andra handlingar

Den behöriga domstolen eller myndigheten i en medlemsstat där en dom har meddelats skall på begäran av någon berörd part utfärda ett intyg på standardformuläret i bilaga IV (domar i äktenskapsmål) eller bilaga V (domar i mål om föräldraansvar).

Artikel 33 Avsaknad av handlingar

1. Om de i artikel 31.1 b eller 31.2 angivna handlingarna inte har givits in, kan domstolen bestämma en tid inom vilken de skall ges in, godta likvärdiga handlingar eller, om tillgängliga uppgifter kan anses tillräckliga, befria sökanden från skyldigheten att ge in dem.

2. Om domstolen begär det, skall en översättning av handlingarna ges in. Översättningen skall vara bestyrkt av en person som är behörig till det i någon av medlemsstaterna.

Artikel 34 Legalisering eller annat liknande förfarande

Ingen legalisering eller annat liknande förfarande får krävas i fråga om de handlingar som anges i artikel 31, 32 och 33.2 eller i fråga om fullmakt för ombud i saken.

Kapitel IV Övergångsbestämmelser

Artikel 35

1. Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas endast på rättsliga förfaranden som har inletts, på officiella handlingar (actes authentiques) som har upprättats eller registrerats och på förlikningar som har ingåtts inför en domstol under ett pågående mål efter förordningens ikraftträdande.

2. Domar som efter denna förordnings ikraftträdande har meddelats i mål och ärenden som har anhängiggjorts före den dagen skall dock erkännas och verkställas enligt bestämmelserna i kapitel III, om domstolen har grundat sin behörighet på bestämmelser som överensstämmer antingen med de bestämmelser som anges i kapitel II eller med bestämmelser i en konvention som gällde mellan ursprungsmedlemsstaten och den medlemsstat där domen görs gällande vid tiden för målets eller ärendets anhängiggörande.

Kapitel V Allmänna bestämmelser

Artikel 36 Förhållandet till konventionerna

1. Med de begränsningar som följer av artiklarna 35 och 38 och punkt 2 i denna artikel skall denna förordning, för medlemsstaterna, ersätta sådana vid denna förordnings ikraftträdande gällande konventioner som ingåtts av två eller flera medlemsstater och som avser frågor som regleras i denna förordning.

2. Finland och Sverige har rätt att avge en förklaring om att konventionen av den 6 februari 1931 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap skall gälla, helt eller delvis, i förbindelserna mellan dem i stället för bestämmelserna i denna förordning. Dessa förklaringar skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning som bilaga till förordningen. Dessa medlemsstater får när som helst förklara att de avstår från att åberopa hela eller delar av förklaringen.Principen om ickediskriminering på grund av nationalitet mellan unionens medborgare skall iakttas.

Bestämmelser om domstols behörighet skall, i varje framtida överenskommelse mellan de medlemsstater som anges i första stycket rörande frågor som regleras av denna förordning, vara i linje med de behörighetsregler som anges i denna förordning.

En dom meddelad av en domstol i en sådan nordisk stat som har avgivit en förklaring enligt första stycket skall erkännas och verkställas i de övriga medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna i kapitel II, om domstolen har grundat sin behörighet på en bestämmelse som har en motsvarighet i kapitel III.

3. Medlemsstaterna skall tillställa kommissionen

a) en kopia av i första och tredje stycket avsedda överenskommelser eller förslag till sådana och sådana enhetliga lagar som införlivar dessa överenskommelser,

b) en kopia av varje uppsägning eller ändring av sådana överenskommelser eller av sådan enhetlig lagstiftning.

Artikel 37 Förhållandet till vissa multilaterala konventioner

När det gäller en fråga som omfattas av denna förordning skall förordningen, i förbindelserna mellan de medlemsstater som har tillträtt den, gälla framför följande konventioner:

- Haagkonventionen av den 5 oktober 1961 om myndigheters behörighet och tillämplig lag i frågor till skydd för underåriga.

- Luxemburgkonventionen av den 8 september 1967 om erkännande av domar rörande äktenskaps giltighet.

- Haagkonventionen av den 1 juni 1970 om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader.

- Europeiska konventionen av den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn.

- Haagkonventionen av den 19 oktober 1996 om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn, under förutsättning att barnet har sitt hemvist i en medlemsstat.

Artikel 38 Tillämpningens räckvidd

1. De överenskommelser och konventioner som anges i artikel 36.1 och artikel 37 skall fortsätta att gälla beträffande frågor på vilka denna förordning inte är tillämplig.

2. De skall fortsätta att gälla beträffande domar som har meddelats och handlingar som har upprättats eller registrerats som officiella handlingar (actes authentiques) före denna förordnings ikraftträdande.

Artikel 39 Överenskommelser mellan medlemsstater

1. Två eller flera medlemsstater får sinsemellan sluta avtal eller träffa uppgörelser för att komplettera bestämmelserna i denna förordning eller för att underlätta deras tillämpning.

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna

a) en kopia av dessa förslag till avtal, ochb) varje uppsägning eller ändring av dessa avtal.

2. Under inga omständigheter får dessa avtal eller uppgörelser avvika från kapitel II och III.

Artikel 40 Fördrag med Heliga stolen

1. Denna förordning skall gälla utan att det påverkar tillämpningen av det den 7 maj 1940 i Vatikanstaten undertecknade internationella fördraget (konkordatet) mellan Heliga stolen och Portugal.

2. En dom rörande äktenskaps ogiltighet som meddelats i enlighet med det fördrag som anges i föregående punkt skall erkännas i medlemsstaterna enligt villkoren i kapitel III.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall även gälla för följande internationella fördrag (konkordat) med Heliga stolen:

- Laterankonkordatet av den 11 februari 1929 mellan Italien och Heliga stolen, ändrat genom den överenskommelse och det tilläggsprotokoll som undertecknades i Rom den 18 februari 1984.

- Överenskommelsen av den 3 januari 1979 mellan Heliga stolen och Spanien om rättsliga frågor.

4. Erkännande av domar som avses i punkt 2 får i Italien och Spanien underkastas samma förfaranden och kontroller som är tillämpliga på kyrkliga domstolars domar meddelade i överensstämmelse med de internationella fördrag som ingåtts med Heliga stolen och som nämns i punkt 3.

5. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna

a) en kopia av de överenskommelser som anges i punkterna 1 och 3,

b) varje uppsägning eller ändring av dessa överenskommelser.

Artikel 41 Medlemsstater med två eller flera rättssystem

Med avseende på en medlemsstat inom vilken två eller flera rättssystem eller regelverk beträffande frågor som omfattas av denna förordning tillämpas i olika territoriella enheter skall

a) en hänvisning till hemvist i medlemsstaten avse hemvist inom en territoriell enhet,

b) en hänvisning till medborgarskap avse anknytning till den territoriella enhet som utpekas av lagen i medlemsstaten,

c) en hänvisning till den myndighet i en medlemsstat som mottagit en ansökan om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap avse den myndighet inom en territoriell enhet som har mottagit en sådan ansökan, och

d) en hänvisning till reglerna i den anmodade medlemsstaten avse reglerna i den territoriella enhet där en fråga om behörighet, erkännande eller verkställighet uppkommer.

Kapitel VI Slutbestämmelser

Artikel 42 Översyn

Senast fem år efter ikraftträdandet av denna förordning skall kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning, särskilt artiklarna 36, 39 och 40 i denna. Denna rapport skall vid behov åtföljas av förslag till anpassning av förordningen.

Artikel 43 Ändring av bilagorna

1. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla lagar och andra författningar som ändrar de behöriga domstolar och myndigheter som anges i bilagorna I och II eller de rättsmedel som anges i bilaga III. Kommissionen skall på motsvarande sätt anpassa respektive bilaga.

2. Uppdatering och tekniska ändringar i standardformulären i bilagorna IV och V skall ske enligt artikel 44.

Artikel 44

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. När hänvisning sker till denna punkt skall det rådgivande förfarandet i artikel 3 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artikel 7.3 i det beslutet skall iakttas.

Artikel 45 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Den är tillämplig från och med den 1 januari 2001.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA I

Den ansökan som avses i artikel 21 skall göras till följande behöriga domstolar eller myndigheter:

- I Belgien vid Tribunal de première instance eller Rechtbank van eerste aanleg eller Erstinstanzliche Gericht.

- I Förbundsrepubliken Tyskland vid Familiengericht.

- I Grekland vid ÌoíoìåëÝò Ðñùôoäéêåßo.

- I Spanien vid Juzgado de Primera Instancia.

- I Frankrike hos rättens ordförande vid Tribunal de grande instance.

- I Irland vid High Court.

- I Italien vid Corte d'appello.

- I Luxemburg hos rättens ordförande vid Tribunal d'arrondissement.

- I Österrike vid Bezirksgericht.

- I Nederländerna hos rättens ordförande vid Arrondissementsrechtbank.

- I Portugal vid Tribunal de Comarca eller Tribunal de família.

- I Finland vid tingsrätt.

- I Sverige vid Svea hovrätt.

- I Förenade kungariket:

a) I England och Wales vid High Court of Justice.

b) I Skottland vid Court of Session.

c) I Nordirland vid High Court of Justice.

BILAGA II

Ansökan om ändring som avses i artikel 25 skall göras till följande domstolar i medlemsstaterna:

- I Belgien vid Tribunal de première instance eller Rechtbank van eerste aanleg eller Erstinstanzliche Gericht.

- I Förbundsrepubliken Tyskland vid Oberlandesgericht.

- I Grekland vid Eöåôåßo.

- I Spanien vid Audiencia Provincial.

- I Frankrike vid Cour d'appel.

- I Irland vid High Court of Justice.

- I Italien vid Corte d'appello.

- I Luxemburg vid Cour d'appel.

- I Nederländerna vid Arrondissementsrechtbank.

- I Österrike vid Bezirksgericht.

- I Portugal vid Tribunal da Relação.

- I Finland vid hovrätt.

- I Sverige vid Svea hovrätt.

- I Förenade kungariket:

a) I England och Wales vid High Court of Justice.

b) I Skottland vid Court of Session.

c) I Nordirland vid High Court of Justice.

Bilaga III

Talan mot beslut enligt artikel 26 får endast föras

- i Belgien, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna genom kassationsbesvär,

- i Tyskland genom Rechtsbeschwerde,

- i Irland genom överklagande som avser en rättsfråga till Supreme Court,

- i Österrike genom Revisionsrekurs,

- i Portugal genom ett recurso restrito à matéria de direito (överklagande som avser en rättsfråga),

- i Finland genom överklagande till Högsta domstolen,

- i Sverige genom överklagande till Högsta domstolen, och

- i Förenade kungariket genom ett enda överklagande som avser en rättsfråga.

BILAGA IV

Intyg enligt artikel 34 om domar i äktenskapsmål

1. Ursprungsmedlemsstat

2. Domstol eller myndighet som utfärdat intyget

2.1. Namn

2.2. Adress

2.3. Tfn, fax, e-postadress

3. Äktenskap

3.1. Maka

3.1.1. Namn

3.1.2. Födelseland och födelseort

3.1.3. Födelsedatum

3.2. Make

3.2.1. Namn

3.2.2. Födelseland och födelseort

3.2.3. Födelsedatum

3.3. Land och dag för vigsel

3.3.1. Land

3.3.2. Dag

4. Domstol som meddelat domen

4.1. Domstolens typ

4.2. Domstolsort

5. Dom

5.1. Datum

5.2. Referensnummer

5.3. Domens typ

5.3.1. Äktenskapsskillnad

5.3.2. Annullering av äktenskap

5.3.3. Hemskillnad

5.4. Rör det sig om en tredskodom-

5.4.1. Nej

5.4.2. Ja [14]

[14] De handlingar som avses i artikel 33.2 skall bifogas.

6. Namnen på de parter som beviljats rättshjälp

7. Kan domen fortfarande överklagas enligt lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten-

7.1 Nej

7.2. Ja

8. Rättsverkan

8.1. Äktenskapsskillnaden får rättsverkan den [15]

[15] Om annan än den som anges i punkt 5.1.

8.2. Hemskillnaden får rättsverkan den

Utfärdat i ....................... den..............

Namnteckning och/eller stämpel

Bilaga V

Intyg enligt artikel 34 om domar om föräldraansvar

1. Ursprungsmedlemsstat

2. Domstol eller myndighet som utfärdat intyget

2.1. Namn

2.2. Adress

2.3. Tfn, fax, e-postadress

3. Föräldrar

3.1. Moder

3.1.1. Namn

3.2. Fader

3.2.1. Namn

4. Domstol som meddelat domen

4.1. Domstolens typ

4.2. Domstolsort

5. Dom

5.1. Datum

5.2. Referensnummer

5.3. Rör det sig om en tredskodom-

5.3.1. Nej

5.3.2. Ja [16]

[16] De handlingar som avses i artikel 33.2 skall bifogas.

6. Barn som omfattas av domen [17]

[17] Om antalet barn som omfattas av domen är fler än fyra skall ett andra formulär användas.

6.1. Namn och födelsedatum

6.2. Namn och födelsedatum

6.3. Namn och födelsedatum

6.4. Namn och födelsedatum

7. Namnen på de parter som beviljats rättshjälp

8. Intyg om verkställighet och delgivning

8.1. Kan domen verkställas enligt ursprungsmedlemsstatens lagstiftning-

8.1.1. Ja

8.1.2. Nej

8.2. Har domen delgivits motparten-

8.2.1. Ja

8.2.1.1. Partens namn

8.2.1.2. Delgivningsdatum

8.2.2. Nej

Utfärdat i ....................... den..............

Namnteckning och/eller stämpel