a)

medlemsstaternas förpliktelser och deras åtaganden att upprätthålla vapenembargon som beslutats av Förenta nationerna, Europeiska unionen samt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa,

b)

medlemsstaternas förpliktelser enligt fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, konventionen om biologiska vapen och toxinvapen samt konventionen om kemiska vapen,

c)

medlemsstaternas förpliktelser enligt konventionen om vissa konventionella vapen och relevanta bifogade protokoll,

d)

medlemsstaternas förpliktelser enligt vapenhandelsfördraget,

e)

medlemsstaternas förpliktelser enligt konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring (Ottawakonventionen),

f)

medlemsstaternas åtaganden enligt handlingsprogrammet för att förebygga, bekämpa och utrota alla former av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen,

g)

medlemsstaternas åtaganden enligt den globala ramen för hantering av konventionell ammunition under hela livscykeln,

h)

medlemsstaternas åtaganden inom ramen för Australiengruppen, kontrollsystemet för robotteknik, Zanggerkommittén, gruppen av länder som levererar kärnmaterial, Wassenaar-arrangemanget och Haag-uppförandekoden mot spridning av ballistiska robotar.

—

Efter att ha bedömt mottagarlandets inställning till relevanta principer i internationella instrument som rör de mänskliga rättigheterna, inbegripet människorättssituationen i det landet, ska medlemsstaterna inta följande hållning:

Teknik eller materiel som kan komma att användas för internt förtryck inbegriper i detta sammanhang bl.a. teknik eller materiel där det är bevisat att den tilltänkta slutanvändaren har använt sådan eller liknande teknik eller materiel för internt förtryck, eller när det finns skäl att tro att tekniken eller materielen kommer att användas till andra ändamål eller av annan slutanvändare än vad som uppgivits, och användas för internt förtryck. I linje med artikel 1 ska teknikens eller materielens art beaktas noggrant, särskilt om den är avsedd för interna säkerhetsändamål. Internt förtryck anses inbegripa bl.a. tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, summariska eller godtyckliga avrättningar, försvinnanden, godtyckliga gripanden och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheter och de grundläggande friheter som anges i de relevanta internationella instrument som rör de mänskliga rättigheterna, inklusive den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

—

Efter att ha bedömt mottagarlandets inställning till relevanta principer i internationella instrument som rör internationell humanitär rätt och respekten för internationell humanitär rätt, ska medlemsstaterna

a)

om någon väpnad konflikt pågår eller sannolikt kommer att uppstå mellan mottagarlandet och ett annat land,

b)

om det föreligger något territoriellt krav som mottagarlandet tidigare försökt eller hotat att genomdriva med våld,

c)

om det är sannolikt att den militära tekniken eller krigsmaterielen kommer att användas för något annat än mottagarlandets legitima nationella säkerhets- och försvarsändamål eller utövandet av mottagarlandets naturliga rätt till självförsvar i enlighet med internationell rätt, fastställd i artikel 51 i Förenta nationernas stadga,

d)

att den regionala stabiliteten inte får påverkas negativt på något avgörande sätt.

a)

den möjliga inverkan som den militära teknik eller den krigsmateriel som ska exporteras kan ha på egna, andra medlemsstaters och vänligt sinnade och allierade länders försvars- och säkerhetsintressen, utan att det påverkar deras beaktande av kriterierna om respekt för de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt och om regional fred, säkerhet och stabilitet,

b)

risken för att den berörda militära tekniken eller krigsmaterielen kommer att användas mot deras egna styrkor eller mot styrkor från andra medlemsstater eller vänligt sinnade och allierade länder.

a)

dess stöd till eller uppmuntran av terrorism och internationell organiserad brottslighet,

b)

dess uppfyllande av sina internationella åtaganden, i synnerhet de som rör icke-användning av våld och uppfyllande av internationell humanitär rätt,

c)

dess engagemang för icke-spridning och andra former av vapenkontroll och nedrustning, särskilt undertecknande, ratificering och genomförande av relevanta konventioner om vapenkontroll och nedrustning enligt led b–d i kriterium ett.

a)

Mottagarlandets legitima försvarsintressen och inhemska säkerhetsintressen, inbegripet eventuellt deltagande i Förenta nationernas eller andra fredsbevarande insatser.

b)

Mottagarlandets tekniska förmåga att använda och skydda sådan teknik eller materiel.

c)

Mottagarlandets förmåga att utöva effektiv exportkontroll, inbegripet i de fall då den militära teknik eller den krigsmateriel som ska exporteras inbegriper eller ska införlivas i produkter som sedan exporteras av mottagarlandet.

d)

Risken för att sådan teknik eller materiel kommer att återexporteras till oönskade bestämmelseorter och om mottagarlandet tidigare har respekterat bestämmelser om återexport eller förhandssamtycke till återexport som den exporterande medlemsstaten anser lämpliga att införa.

e)

Risken för att sådan teknik eller materiel kommer att avledas till terroristorganisationer eller enskilda terrorister.

f)

Risken för bakåtkompilering eller icke avsedd tekniköverföring.

g)

Risken för att sådan teknik eller materiel kommer att användas för att kringgå restriktiva åtgärder som antagits av Förenta nationerna eller av Europeiska unionen.

h)

Risken för att konflikter, våld och olaglig verksamhet förvärras på grund av den särskilda karaktären hos den teknik och materiel som ska exporteras, i synnerhet när det gäller risken för avledning av handeldvapen och lätta vapen.