(1)

Genom rådets förordning (EEG) nr 2737/90 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på 33 % på import av volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina eller det berörda landet) (de ursprungliga åtgärderna). Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas nedan för den ursprungliga undersökningen. Genom kommissionens beslut 90/480/EEG (3) godtog Europeiska kommissionen (kommissionen) åtaganden som gjorts av två stora exportörer avseende den produkt som är föremål för åtgärder.

(2)

Efter det att de två berörda kinesiska exportörerna dragit tillbaka sina åtaganden ändrade rådet förordning (EEG) nr 2737/90 genom rådets förordning (EG) nr 610/95 (4) så att den slutgiltiga tullen på 33 % blev tillämplig även på volframkarbid och smält volframkarbid som dessa exporterade till unionen.

(3)

Genom rådets förordning (EG) nr 771/98 (5) förlängdes de ursprungliga åtgärderna med ytterligare en femårsperiod till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång.

(4)

Genom rådets förordning (EG) nr 2268/2004 (6) förlängde rådet de ursprungliga åtgärderna med ytterligare en femårsperiod, till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång.

(5)

Genom rådets förordning (EG) nr 1275/2005 (7) ändrade rådet definitionen av produktomfattningen till att även omfatta volframkarbid blandad med metallpulver.

(6)

Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 287/2011 (8) förlängde rådet åtgärderna med ytterligare en femårsperiod till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (9).

(7)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/942 (10) förlängde kommissionen antidumpningsåtgärderna för import av volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver med ursprung i Kina med ytterligare en femårsperiod till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen (den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång).

(8)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (11) mottog kommissionen en begäran om en översyn (begäran) i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(9)

Begäran om en översyn ingavs den 25 februari 2022 av Global Tungsten & Powders spol. s.r.o., H.C. Starck Tungsten GmbH, Tikomet Oy, Treibacher Industrie AG, Umicore Specialty Powders France och Wolfram Bergbau und Hütten AG (sökandena) såsom företrädare för unionsindustrin för volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver, i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Begäran motiverades med att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning och återkommande skada för unionsindustrin.

(10)

Kommissionen fastslog efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång och inledde därför den 1 juni 2022 en översyn vid giltighetstidens utgång av import av volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver med ursprung i Kina på grundval av artikel 11.2 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (12) (tillkännagivandet om inledande).

(11)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2021 (översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2018 till och med utgången av översynsperioden (skadeundersökningsperioden).

(12)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen sökandena och andra kända unionstillverkare, kända tillverkare i Kina och de kinesiska myndigheterna, kända importörer, användare samt intresseorganisationer som såvitt känt är berörda om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att delta.

(13)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(14)

En användare hördes.

(15)

Synpunkter mottogs från tre kinesiska tillverkare, nämligen Chongyi Zhangyuan Tungsten Co., Ltd. (Zhangyuan Tungsten), Guangdong Xianglu Tungsten Co., Ltd. (Xianglu Tungsten) och Xiamen Golden Egret Special Alloy (H.C.) Co., Ltd. (Golden Egret). Sökandena reagerade även på de tre kinesiska tillverkarnas påståenden.

(16)

Kommissionen noterade att dessa kinesiska tillverkare lämnade in sina ansökningar nästan tre månader efter det att parternas tidsfrist för att lämna synpunkter på begäran hade löpt ut, utan någon motivering (dvs. den 26 september 2022). Kommissionen behandlade dock undantagsvis dessa påståenden i den mån det var möjligt.

(17)

Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret hävdade att begäran inte innehöll någon bevisning till stöd för sannolikheten för återkommande dumpning.

(18)

Kommissionen höll inte med om denna bedömning och ansåg att kraven för att inleda en undersökning var uppfyllda. Analysen av begäran visade att det fanns tillräcklig bevisning i det inledande skedet som pekade på att dumpning sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om de antidumpningsåtgärder som är tillämpliga på import från Kina skulle upphöra att gälla. Sökandena lade fram bevisning för att även om importen från Kina hade minskat sedan 2018 utgjorde den fortfarande en betydande andel av den totala importen och av unionsmarknaden. Sökandena grundade sin analys inte bara på den outnyttjade kapaciteten i Kina, utan även på Kinas illojala prissättning på andra marknader. För exportpriset användes tre metoder i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, nämligen det genomsnittliga kinesiska importpriset på Taric-nivå, det genomsnittliga exportpriset på en likvärdig kinesisk produkt som offentliggjorts i den offentligt tillgängliga Argus Metal Report och det genomsnittliga kinesiska exportpriset till alla tredjeländer. Dessa tre metoder befanns vara tillräckligt väl underbyggda för att uppfylla den rättsliga normen i inledningsskedet. Påståendena om att begäran inte innehöll tillräcklig bevisning avvisades därför.

(19)

Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret hävdade att begäran saknade bevisning för den övergripande snedvridningen av volframsektorn och insatspriserna i Kina. Enligt dessa tre exporterande tillverkare ledde det statliga ägandet i sig inte automatiskt till snedvridning av marknaden. Vidare hävdade de tre kinesiska tillverkarna att påståendet i begäran om statlig närvaro, kontroll, statliga begränsningar och statligt ingripande, som påstås leda till snedvridning av priserna, var spekulativt. De tre kinesiska exporterande tillverkarna hävdade dessutom att begäran inte innehöll tillräcklig bevisning för att råvarupriserna snedvridits genom statligt ingripande. De hävdade även att följande två påståenden i begäran var motsägelsefulla: i) Att Kina kontrollerade över 60 % av världens reserver av volframmalm, stod för 80 % av världens produktion, införde exportrestriktioner och beviljade licenser till statsägda företag. ii) Att Kina trots detta fortfarande deltog i anbudsförfarandet på unionens metallskrotsmarknader för att driva upp priserna på metallskrot till eller över de kinesiska priserna på ammoniumparavolframat. Slutligen hävdade dessutom de tre kinesiska exporterande tillverkarna att Kina åtnjöt en naturlig konkurrensfördel i form av reserver av volfram och att i) exportrestriktioner och licenser som beviljats statsägda företag gynnade unionsmarknadens försörjning eftersom de skyddar stabiliteten hos och tillgången till leveranser, ii) de var avsedda att skydda och säkra mineraltillgångar i Kina och iii) exportlicenser beviljades oberoende av huruvida de stödmottagande företagen var statsägda eller inte.

(20)

I detta avseende noterade kommissionen att enligt artikel 2.6a d i grundförordningen får unionsindustrin, när den lämnar in en begäran om översyn i enlighet med artikel 11 i grundförordningen, stödja sig på bevisningen i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om betydande snedvridningar i Kinas ekonomi i samband med undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder när den uppfyller beviskraven i artikel 5.9 i grundförordningen för att motivera beräkningen av normalvärdet. Sökandena lade också fram bevisning för att de kinesiska myndigheterna ingriper i volframkarbidsektorn och att dessa ingripanden leder till betydande snedvridningar i allmänhet och när det gäller specifika produktionsfaktorer och kostnader för volframkarbidtillverkare. Ingen av de tre kinesiska exporterande tillverkarna lade fram några uppgifter som kunde ha ifrågasatt denna bevisning. Dessa parter förklarade inte heller närmare på vilket sätt de två påståenden som nämns i skäl 19 var motsägelsefulla. Kommissionen ansåg därför att sökandena i begäran lade fram tillräcklig bevisning om snedvridningarna inom volframsektorn och råvarupriserna för att motivera inledandet av den aktuella översynen. Dessa påståenden avvisades därför.

(21)

Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret hävdade också att begäran inte innehöll tillräcklig bevisning för att styrka förekomsten av kringgående och att sökandenas påstående om kringgående genom import av något modifierade produkter inte var underbyggt.

(22)

Även om kommissionen inte har konstaterat något kringgående från kinesiska exporterande tillverkares sida i den mening som avses i artikel 13 i grundförordningen, har detta inte varit ett viktigt skäl för inledandet av den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång. Kommissionen undersökte begäran på grundval av den produktomfattning som definieras i de åtgärder som redan var i kraft, och detta påstående avvisades därför.

(23)

Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret hävdade att det inte fanns någon bevisning i begäran till stöd för påståendet att Kinas outnyttjade kapacitet uppgick till 18 000 ton.

(24)

Kommissionen noterade att begäran innehöll uppgifter om en produktionskapacitet i Kina på 80 000 ton på grundval av rapporten om utvecklingen av Kinas volframindustri 2020 som offentliggjorts av China Tungsten Industry Association (13). Sökandena uppskattade också efterfrågan i Kina till 30 000 ton på grundval av unionsindustrins marknadskännedom. Sökandena kom fram till den outnyttjade kapaciteten i Kina genom att dra av efterfrågevolymen i Kina och den totala kinesiska exportvolymen från produktionskapaciteten. Kommissionen analyserade också den outnyttjade kapaciteten under undersökningens gång (se avsnitt 4.1), vilket ledde till större volymer än vad sökandena ursprungligen beräknat i begäran. Den potentiella underskattningen av den outnyttjade kapaciteten i ansökan innebar inte att kommissionen saknade tillräcklig bevisning för den sannolika skadan, eftersom detta endast var en av flera faktorer som kommissionen bedömde.

(25)

Den 4 maj 2023 lämnade sökandena en korrigering avseende den beräkning av den outnyttjade kapacitet i Kina som angavs i begäran om översyn. Det förklarades att på grund av ett skrivfel (vid beräkningen av outnyttjad kapacitet använde sökandena oavsiktligt prisuppgifter i stället för volymuppgifter) underskattade sökandena den outnyttjade kapaciteten i Kina genom att inledningsvis uppskatta den outnyttjade kapaciteten till 18 102 ton i stället för 41 348 ton.

(26)

Den 7 juni 2023 hävdade Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret att unionsindustrin hade lämnat reviderade uppgifter om exportvolymen från Kina av volframkarbid. De uppgav att sökandena i samband med revideringen av uppgifterna inte angav informationskällan och huruvida de HS-nummer som användes även omfattade andra typer av närstående produkter. Företaget hävdade vidare att de reviderade uppgifterna underskattade exportvolymen och överskattade den inhemska efterfrågan och att de reviderade uppgifterna vilseledde kommissionen och andra berörda parter när det gäller den stora outnyttjade kapaciteten i Kina.

(27)

Kommissionen noterade att sökandena inte ändrade de uppgifter som rapporterats i begäran om översyn avseende kinesisk export av volframkarbid, utan endast korrigerade ett skrivfel. Påståendet i skäl 26 är därför felaktigt i sak och avvisades därför.

(28)

I samma inlaga av den 7 juni 2023 ifrågasatte Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret äktheten och tillförlitligheten hos de uppgifter som sökandena använde för beräkningen av den outnyttjade kapaciteten i begäran om översyn. De uppgav särskilt att begäran om översyn inte angav någon officiell källa till uppgifterna om den kinesiska efterfrågan på 30 000 ton. De hävdade vidare att den källa till uppgifterna om produktionskapaciteten i Kina som sökandena använde i begäran om översyn inte var autentisk och tillförlitlig eftersom den kom från ett företag och inte från en branschorganisation, och därför borde kommissionen bortse från den. Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret bad kommissionen att i stället använda de uppgifter som enligt dem hade rapporterats av China Tungsten Industry Association om förbrukningen i Kina av volframkarbid och som de inkluderade i en tabell i sin inlaga.

(29)

Kommissionen noterade att Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret tog upp påståendet om källan till uppgifterna om den kinesiska efterfrågan och produktionskapaciteten för volframkarbid i Kina i begäran om översyn tio månader efter tidsfristen för parterna att lämna synpunkter på begäran. Även om källan till de uppgifter som lämnades den 7 juni 2023 om förbrukningen av volframkarbid i Kina påstods vara China Tungsten Industry Association lämnade Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret dessutom ingen bevisning till stöd för detta i sin inlaga. Påståendet avvisades därför.

(30)

De tre kinesiska exporterande tillverkarna hävdade vidare att det fanns bevisning, vilken de lade fram i sin inlaga, som visade att de kinesiska volframtillverkarnas viktigaste exportdestinationer var Japan och Sydkorea, som stod för mer än 60 % av den kinesiska exporten av volframkarbid (med undantag för 2020 som påverkades av covid-19-relaterade restriktioner). Dessutom ökade exportvolymerna till Japan och Sydkorea återigen avsevärt efter 2020. De tre exporterande tillverkarna hävdade därför att det var rimligt att förutse att Kinas export av volframkarbid till Japan och Sydkorea kommer att fortsätta att upprätthålla en stark tillväxttrend utöver ökningen på den kinesiska inhemska marknaden. De kinesiska exporterande tillverkarna hävdade också att detta stod i skarp kontrast till importen från Kina till unionen, eftersom unionsmarknaden endast utgjorde en andel av den kinesiska exporten jämfört med andra kinesiska exportmarknader.

(31)

Kommissionen noterade att de tre kinesiska exporterande tillverkarnas argument om framtida exporttrender till Japan och Sydkorea inte stöddes av någon bevisning och därför var rent spekulativa. Kommissionen ansåg att sökandena lade fram tillräcklig bevisning i fråga om export till andra tredjelandsmarknader. Dessa argument avvisades därför. Samma exporterande tillverkare hävdade att begäran inte innehöll tillräcklig bevisning för att skadan sannolikt skulle återkomma. De hävdade särskilt att det inte fanns någon bevisning i begäran till stöd för sökandenas påståenden om att det utan åtgärderna inte skulle ha varit möjligt att utveckla sekundära råvaror (dvs. skrot) och skapandet av olika affärsmodeller (normala avtal eller direkt affärsverksamhet kontra förädlingsavtal eller omvandlingsverksamhet).

(32)

I sin begäran beskrev sökandena två olika huvudsakliga affärsmodeller för unionsindustrin, dvs. normala avtal eller direkt affärsverksamhet (unionsindustrin köper råvarorna) och förädlingsavtal eller omvandlingsverksamhet (köparen av volframkarbiden fortsätter att äga råvarorna och betalar en förädlingsavgift till unionstillverkarna för omvandlingen av råvarorna till volframkarbid). Sökandena lade dessutom fram tillräcklig bevisning för båda affärsmodellernas lönsamhet. Även om lönsamheten för affärsmodellen med direkt affärsverksamhet var positiv under den period som begäran avsåg minskade den avsevärt mellan 2018 och 2020, medan lönsamheten för affärsmodellen medomvandlingsverksamhet förbättrades trots att den förblev negativ under hela den period som begäran gällde. Sökandena lade också fram bevisning för att unionsindustrins försäljning av volframkarbid tillverkad av skrot på unionsmarknaden utgjorde en betydande andel av den totala försäljningsvolymen i unionen, i syfte att minska beroendet av import av råvaror från Kina och bidra till EU:s gröna agenda genom återvinningsverksamhet.

(33)

Enligt den bevisning som lämnades i begäran skulle dessutom de volymer av den berörda produkten från Kina som skulle komma in på unionsmarknaden om det inte fanns några åtgärder sannolikt öka på grund av den outnyttjade kapaciteten i det berörda landet. Sökandena lade fram tillräcklig bevisning för att produktionskapaciteten i Kina har ökat med mer än 50 % sedan den senaste översynen vid giltighetstidens utgång och att landet skulle kunna tillgodose sin inhemska försörjning av volframkarbid mer än två gånger om. Om åtgärderna tillåts upphöra att gälla skulle de kinesiska importpriserna kunna underskrida unionsindustrins priser och leda till återkommande skada för unionsindustrin.

(34)

Kommissionen ansåg därför att bevisningen i begäran rörande sannolikheten för återkommande skada var tillräcklig bevisning vid tidpunkten för begäran som rimligen var tillgänglig för sökandena Påståendet avvisades därför.

(35)

De tre exporterande tillverkarna hävdade vidare att antidumpningsåtgärder skulle ha fått avsedd verkan. De uppgav särskilt att importen från Kina minskade jämfört med den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, medan unionsindustrins försäljningsvolymer och marknadsandelar och importen från andra tredjeländer ökade. Skadan fortsatte därför inte. Det var inte heller sannolikt att skadan skulle återkomma, eftersom importen från Kina fortfarande var alltför låg och, vilket framgår av svaren på stickprovsförfarandet, unionsmarknaden inte var en viktig exportmarknad för kinesiska exporterande tillverkare. De ansåg att det faktum att unionsindustrin hävdade att dess konkurrenssituation hade försämrats inte var förenligt med åtgärdernas effektivitet.

(36)

När det gäller dessa påståenden noterade kommissionen att syftet med antidumpningsåtgärder är att undanröja de handelssnedvridande verkningarna av skadevållande dumpning och att återställa en effektiv konkurrens genom att ha en positiv inverkan på unionsindustrins tillstånd. Det faktum att unionsindustrin inte led väsentlig skada under den period som omfattas av begäran utesluter inte att sådan skada kan återkomma om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Vid bedömningen av väsentlig skada måste dessutom inte alla skadefaktorer uppvisa en försämrad trend, utan unionsindustrins tillstånd som helhet måste beaktas. Enbart det faktum att unionsindustrins marknadsandel ökade gör det således inte möjligt att dra slutsatsen att den inte lidit väsentlig skada. I punkt 4.2 i tillkännagivandet om inledande klargörs dessutom att sökandena hävdade att det var sannolikt att skadan från Kina skulle återkomma och inte att skadan skulle fortsätta. Sökandena har för detta ändamål lagt fram tillräcklig bevisning för att den nuvarande importen till unionen av den produkt som översynen gäller från det berörda landet sannolikt skulle öka om åtgärderna upphör att gälla, eftersom Kina har outnyttjad produktionskapacitet.

(37)

Sökandena lade dessutom fram bevisning för att unionsmarknaden, även om importen från Kina hade minskat under perioden för begäran, fortfarande var den fjärde huvudsakliga exportdestinationen för den berörda produkten för Kina, även med gällande åtgärder. Enligt den bevisning som framlades i begäran och som analyserats av kommissionen skulle dessutom de volymer av den berörda produkten från Kina som skulle komma in på unionsmarknaden om det inte fanns några åtgärder sannolikt öka på grund av den outnyttjade kapaciteten i det berörda landet. Som nämnts ansåg kommissionen att bevisningen i begäran rörande sannolikheten för återkommande skada var tillräcklig bevisning vid tidpunkten för begäran som rimligen var tillgänglig för sökandena. Detta påstående avvisades därför.

(38)

De tre exporterande tillverkarna hävdade att unionsindustrins försämrade situation inte kunde tillskrivas den kinesiska exporten. I synnerhet hävdade de i) att unionsindustrins produktion, kapacitetsutnyttjande och försäljningspris ändrades i linje med förbrukningen, ii) att den totala minskningen av försäljningspriset i viss var mån kopplad till de minskade produktionskostnaderna och inte till pristrycket från den kinesiska exporten, iii) att omvandlingsverksamhetens resultat inte påverkades av importen från Kina samt iv) att unionsindustrins lönsamhet ökade när importen från Kina låg på sin lägsta nivå.

(39)

Kommissionen erinrade om att sökandenas bevisning i begäran inte pekade på väsentlig skada, utan på sannolikheten för återkommande skada om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Det är därför inte nödvändigt att undersöka orsakssambandet under översynsperioden i detta fall. Kommissionen ansåg också att det, såsom förklaras i skäl 37, fanns tillräcklig bevisning i begäran för att det var sannolikt att den skada som exporten från Kina orsakade skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Dessa påståenden var därför felaktiga och avvisades.

(40)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(41)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av representabilitet i fråga om tillverkningens storlek och försäljningsvolymen på den öppna marknaden i unionen under översynsperioden samt geografiskt läge. Tre unionstillverkare ingick i detta urval. De unionstillverkarna som ingick i urvalet svarade för över 69 % av den uppskattade totala volymen av unionens tillverkning och 59 % av den uppskattade totala försäljningsvolymen i unionen, och de säkerställde även en geografisk spridning. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen uppmanade kommissionen berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom. Därför bekräftades det preliminära urvalet. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(42)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(43)

Sex företag lämnade de begärda uppgifterna och gick med på att ingå i urvalet. Alla var dock användare och ombads således att fylla i frågeformuläret för användare. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande avseende icke-närstående importörer inte var nödvändigt.

(44)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Kinas beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(45)

Tre exporterande tillverkare i det berörda landet lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Med beaktande av det begränsade antalet exporterande tillverkare beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt. Inga synpunkter lämnades.

(46)

Kommissionen skickade ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(47)

Kommissionen uppmanade de tre exporterande tillverkare som svarade på stickprovsförfarandet, de tre unionstillverkare som ingick i urvalet samt kända användare att fylla i de relevanta frågeformulären. Samma frågeformulär, tillsammans med frågeformuläret för icke-närstående importörer, hade också gjorts tillgängligt online (14) på dagen för inledandet. Dessutom skickade kommissionen ett frågeformulär till sökandena.

(48)

Svar på frågeformulären mottogs från sökandena, de tre unionstillverkare som ingick i urvalet och sju användare. Ingen av de tre kinesiska exporterande tillverkare som lämnade uppgifter för urvalsförfarandet besvarade frågeformuläret. De kinesiska myndigheterna besvarade inte heller frågeformuläret.

(49)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg var nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. Kommissionen gjorde kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen (15):

(50)

Den 7 juni 2023 underrättade kommissionen alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för dess avsikt att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver med ursprung i Kina (det slutliga utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter. Synpunkter inkom från Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret samt från Betek GmbH & Co. KG (Betek). Sökandena reagerade också på synpunkterna från Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret samt från Betek.

(51)

På dagen för det slutliga utlämnandet av uppgifter, dvs. den 7 juni 2023, inkom även Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret med ytterligare synpunkter på begäran om översyn. Dessa synpunkter behandlas också i denna förordning.

(52)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter gavs berörda parter möjlighet att bli hörda i enlighet med punkt 5.8 i tillkännagivandet om inledande. Ett hörande om det slutliga utlämnandet av uppgifter hölls med Betek och unionsindustrin.

(53)

På grundval av synpunkterna på det slutliga utlämnandet av uppgifter beslutade kommissionen att i samband med denna undersökning inte genomföra en omstrukturering av Taric-numren och varubeskrivningarna enligt KN-nummer 3824 30 00, som ursprungligen föreslogs i det slutliga utlämnandet av uppgifter. På grund av frågans komplexitet och tekniska karaktär krävdes ytterligare analyser som inte kunde göras inom den föreskrivna tidsfristen för översynen vid giltighetstidens utgång. Den 30 juni 2023 underrättade kommissionen alla berörda parter om detta beslut genom en notering i ärendehandlingarna.

(54)

Den produkt som översynen gäller är densamma som i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, nämligen volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver, vilka för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2849 90 30 och ex 3824 30 00 (Taric-nummer 3824300010) (den produkt som översynen gäller).

(55)

Volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver är föreningar av kol och volfram som framställs genom värmebehandling. Den produkt som översynen gäller är en mellanprodukt och används som grundmaterial vid produktion av komponenter i hårdmetall, som skärverktyg och slitstarka komponenter i cementerad karbid, friktionsfasta höljen, borrspetsar för oljeborrning och gruvbrytningsverktyg, samt i präglings- och skärverktyg för dragning och smidning av metaller.

(56)

Under skadeundersökningsperioden tillverkades den produkt som översynen gäller i unionen antingen av ”nya” eller ”primära” råvaror (som, från tidigare till senare led, utgörs av volframmalm, anrikad volframmalm och andra intermediära föreningar, nämligen ammoniumparavolframat och volframoxid – WO3), enligt en process som kallas nyproduktion, eller av ”sekundära” råvaror, dvs. skrot, i en process som kallas materialåtervinningstillverkning. Hårdmetallskrotet genereras i hårdmetallföretags tillverkningsprocesser, under tillverkningen av verktyg, och hos slutanvändare av hårdmetallprodukter. Inom volframkarbidindustrin kan skrot återvinnas genom kemisk återvinning eller genom en zinkgenereringsprocess.

(57)

Nyproduktionen och den kemiska återvinningen har samma produktionsprocess. Den enda skillnaden ligger i utgångspunkten för processen: medan nyproduktionen kan inledas på alla nivåer i produktionsprocessen (dvs. från malmen, som är de ursprungliga produkterna i tidigare led, eller från mellanprodukter i senare led, dvs. anrikad volframmalm, ammoniumparavolframat och volframoxid), omvandlar den kemiska återvinningen i det första steget alltid skrotet till ammoniumparavolframat.

(58)

Zinkgenereringsprocessen baseras däremot på reaktionen mellan zink och den mindre mängd kobolt som finns i skrotet i en ugn. I zinkgenereringsprocessen bestämmer kvaliteten på insatsvaran (dvs. det skrot som används) kvaliteten på utprodukten (dvs. volframkarbid). Såsom konstaterades i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång (16) har volframkarbid som erhålls från zinkgenereringsprocessen emellertid liknande fysiska och kemiska egenskaper och liknande användningsområden som volframkarbid som tillverkas genom nyproduktion eller från skrot genom den kemiska återvinningsprocessen.

(59)

Den typ av volframkarbid som köps in och säljs vid handelstransaktioner identifieras på grundval av dess ”kvalitet”, dvs. på grundval av kornstorleken, från grov kvalitet till ultrafin kvalitet och nanokvalitet.

(60)

Den produkt som berörs av denna undersökning är den produkt som översynen gäller, vilken har sitt ursprung i Kina (den berörda produkten).

(61)

Såsom fastställdes i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång bekräftar denna översyn vid giltighetstidens utgång att följande produkter har både samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(62)

Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(63)

Technogenia S.A.S. (Technogenia), en användare som gav sig till känna inom de fastställda tidsfristerna men inte besvarade frågeformuläret, hävdade att den enda kända tillverkaren av smält volframkarbid i unionen upphörde med sin tillverkning 2022 och att smält volframkarbid därför inte längre tillverkades i unionen. Eftersom inköpet av smält volframkarbid utgjorde en betydande andel av omsättningen och det inte fanns några alternativa råvaror begärde denna användare att kommissionen skulle upphäva antidumpningsåtgärderna mot smält volframkarbid från Kina. Kina tillverkar fortfarande smält volframkarbid.

(64)

Kommissionen erinrade om att vid en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen är undersökningen begränsad till att fastställa huruvida åtgärderna bör utvidgas eller inte på grundval av de villkor som anges i denna artikel, medan eventuella ändringar av gällande åtgärder, inbegripet deras omfattning, endast kan undersökas inom ramen för en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen.

(65)

Kommissionen erinrade dock om att smält volframkarbid ingår i antidumpningsåtgärdernas produktomfattning sedan den ursprungliga undersökningen och också omfattades av de ursprungliga åtgärderna. Behovet av att fortsätta att inkludera smält volframkarbid i produktomfattningen bedömdes flera gånger av kommissionen i flera översyner vid giltighetstidens utgång (17).

(66)

I samband med den aktuella undersökningen bekräftade unionsindustrin att det vid tidpunkten för undersökningen inte längre fanns någon tillverkning av smält volframkarbid i unionen. Den aktuella undersökningen bekräftade dock också att volframkarbid och smält volframkarbid är delvis utbytbara (volframkarbid och smält volframkarbid är utbytbara vid ythärdning och ytbeläggning men inte utbytbara vid tillverkning av cementerad karbid, där endast volframkarbid används) och att smält volframkarbid därför inte kan uteslutas från produktomfattningen även om en översyn vid giltighetstidens utgång lagligen skulle tillåta ett sådant undantag. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(67)

Som framgår av skäl 48 samarbetade ingen av de kinesiska exportörerna/tillverkarna i undersökningen. Kommissionen meddelade därför de kinesiska myndigheterna den 12 augusti 2022 att den på grund av det obefintliga samarbetet kunde komma att tillämpa artikel 18 i grundförordningen med avseende på slutsatserna beträffande Kina. Kommissionen fick inte in några synpunkter eller någon begäran om ingripande av förhörsombudet i detta avseende.

(68)

I enlighet med artikel 18 i grundförordningen grundades därför avgörandena beträffande sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning på tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifterna i begäran om översyn, uppgifter från unionstillverkarna och uppgifter i tillgänglig statistik, dvs. från artikel 14.6-databasen och databasen Global Trade Atlas (GTA) (18).

(69)

Under översynsperioden fortsatte importen av volframkarbid från Kina. Enligt Eurostat motsvarade importen av volframkarbid från Kina omkring 2,2 % av unionsmarknaden under översynsperioden, jämfört med en marknadsandel på 5,3 % under den ursprungliga undersökningen och 8,9 % under den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång. I absoluta tal minskade importnivån sedan den tidigare översynen men låg ändå på betydande nivåer över den miniminivå som anges i artikel 5.7 i grundförordningen. Kommissionen drog slutsatsen att en sådan importvolym var tillräckligt representativ för att undersöka om dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(70)

Mot bakgrund av den tillräckliga bevisning som fanns när undersökningen inleddes, och som när det gäller Kina tydde på att det förekom betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, inledde kommissionen undersökningen på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen.

(71)

För att erhålla den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för undersökningen av de påstådda betydande snedvridningarna skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna. I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen. Inget svar på frågeformuläret inkom från de kinesiska myndigheterna, och inga synpunkter angående tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen lämnades inom den angivna tidsfristen. Därefter informerade kommissionen den 12 augusti 2022 de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av betydande snedvridningar i Kina.

(72)

I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen kunde komma att behöva välja ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke snedvridna priser eller referensvärden, och föreslog för detta ändamål Turkiet och Ryssland på grundval av uppgifterna i begäran. Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra potentiellt lämpliga länder i enlighet med de kriterier som anges i artikel 2.6a första strecksatsen i grundförordningen.

(73)

Den 9 mars 2023 informerade kommissionen berörda parter, genom en notering i ärendehandlingarna, om de relevanta källor som den avsåg att använda för att fastställa normalvärdet, med Turkiet som representativt land. Kommissionen informerade också de berörda parterna om att den, eftersom den inte kunde identifiera några tillverkare av volframkarbid med lättillgängliga finansiella uppgifter i lämpliga representativa länder, skulle fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på grundval av uppgifter från företag verksamma inom industrisektorn för andra metaller än järn som offentliggjorts av den turkiska centralbanken, i enlighet med begäran om översyn. Sektorn för andra metaller än järn ansågs vara den allmänna kategorin för den produkt som översynen gäller.

(74)

I sina synpunkter på noteringen hävdade sökandena att kommissionen borde beakta uppgifter om referenspriser från Fastmarkets eller Argus i Europa i stället för de uppgifter från Argus Metal som erhållits från National Minerals Information Center of the U.S. Geological Survey. De begärde vidare att avskrivningar, reservdelar och övrigt (dvs. förbrukningsvaror som syror, vätskor eller gaser samt underhållskostnader och kostnader för avfall) skulle beaktas vid beräkningen av förbrukningsvaror. Vad gäller direkt och indirekt arbetskraft begärde sökandena att kostnaden skulle beräknas för varje personalkategori. Dessa synpunkter har behandlats i skälen 124–125, 128–129 och 134.

(75)

I noteringen redogjorde kommissionen för de viktigaste produktionsfaktorerna. Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade identifierade kommissionen de viktigaste produktionsfaktorerna på grundval av uppgifterna i begäran.

(76)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.

(77)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen gäller dock att om det ”fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden” och ”ska omfatta ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”.

(78)

Såsom förklaras i det följande konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av det bristande samarbetet från de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkarna var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(79)

I en nyligen genomförd undersökning rörande volframsektorn i Kina (19) konstaterade kommissionen att det förekommer betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.

(80)

I den undersökningen konstaterade kommissionen att det förekommer ett betydande statligt inflytande i Kina, vilket leder till en snedvridning av en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (20). Kommissionen drog bland annat slutsatsen att volframsektorn inte bara till betydande del utgörs av företag som ägs av de kinesiska myndigheterna i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen (21), utan att de kinesiska myndigheterna dessutom är i en position där de kan påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen (22). Kommissionen fann dessutom att statens närvaro och ingripande på finansmarknaderna och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har en ytterligare snedvridande effekt på marknaden. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser koncentreras till sektorer som de kinesiska myndigheterna har utsett till strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att resurserna fördelas enligt marknadskrafterna (23). Kommissionen drog dessutom slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten inte fungerar som den ska i den mening som avses i artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen, vilket ger upphov till snedvridningar särskilt när insolventa företag hålls flytande och i samband med fördelningen av markanvändningsrättigheter i Kina (24). På samma sätt fann kommissionen snedvridningar av lönekostnaderna inom volframsektorn i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen (25) samt snedvridningar på finansmarknaderna i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, särskilt vad gäller tillgången till kapital för företag i Kina (26).

(81)

På samma sätt som i den tidigare undersökningen avseende volframsektorn i Kina granskade kommissionen i denna undersökning huruvida det, på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, skulle vara lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna i Kina. Kommissionen gjorde detta på grundval av den bevisning som finns tillgänglig i ärendehandlingarna, inbegripet bevisningen i begäran, samt arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om betydande snedvridningar i Kinas ekonomi i samband med undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder (27) (rapporten), som bygger på offentligt tillgängliga källor. Analysen omfattade en undersökning av det betydande statliga inflytandet i den kinesiska ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn för volframkarbid. Kommissionen kompletterade vidare dessa belägg med sina egna undersökning av de kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten av betydande snedvridningar i Kina, vilket den även funnit i sina tidigare undersökningar i detta avseende.

(82)

I begäran (28) hävdades det att den kinesiska ekonomin i sin helhet starkt påverkas av olika heltäckande ingripanden från de kinesiska myndigheterna eller andra offentliga myndigheter på flera förvaltnings- och marknadsnivåer, vilket innebär att inhemska priser och kostnader för den kinesiska volframindustrin inte kan användas i denna undersökning.

(83)

I begäran lämnades exempel på omständigheter som visade på förekomst av snedvridningar enligt artikel 2.6a b första till sjätte strecksatsen i grundförordningen. Med hänvisning till kommissionens tidigare undersökning inom volframsektorn (29), till rapporten och till ytterligare källor hävdade sökandena följande: 1) Den kinesiska staten för en interventionistisk ekonomisk politik med mål som sammanfaller med det kinesiska kommunistpartiets politiska dagordning snarare än att återspegla de rådande ekonomiska villkoren på den fria marknaden (30). 2) Särskilt den kinesiska volframindustrin är föremål för omfattande statliga ingripanden och kontroller samt en stor andel statsägda företag. I den ytterligare begäran anges att de kinesiska myndigheterna fastställer årliga utvinningskvoter och produktionskvoter för statsägda företag och överför dessa kvoter till statsägda företag på lägre nivå, privata företag och mellan kinesiska och utländska aktörer (31). De kinesiska volframtillverkarna är vidare organiserade i China Tungsten Industry Association, som är en del av China Non-Ferrous Metals Industry Association, som i sina stadgar understryker att den följer partiriktlinjer och partipolitik och således utövar kontroll över volframindustrin (32). China Tungsten Industry Association kontrollerar också aktivt produktionen och påverkar anbudsförfaranden för inköp av anrikad volframmalm (33).

(84)

I begäran vidareutvecklas olika exempel på vägledande planer som visar den höga graden av statliga ingripanden i volframindustrin. För det första nämns i begäran den 13:e femårsplanen, som ger industriella aktörer i uppdrag att vidareutveckla högtemperaturlegeringsmaterial, främja en ökning av produktions- och exportkapaciteten inom icke-järnmetallindustrin och direkt påverka produktionsprocessen inom icke-järnmetallindustrin (34). Den 14:e femårsplanen främjar ytterligare optimering och strukturell anpassning av råvaruindustrierna, inklusive icke-järnmetallindustrin (35). I den 13:e femårsplanen för icke-järnmetaller nämns volfram som en av de industrier som stöds av de kinesiska myndigheterna, beskrivs inrättandet av en grupp av ledarföretag och icke-järnmetallprodukter som kan integreras i utländska leveranskedjor för produkter i mellan- till högprissegmentet samt främjas innovation genom att subventioner beviljas för industrisektorn (36). Den 13:e femårsplanen för icke-järnmetaller innehåller också mer kvantitativa mål och föreskriver en strikt statlig kontroll av produktionskapaciteten för icke-järnmetaller, beskriver den inhemska reservkapaciteten för volframmalm, fastställer målet att förbättra produktionsbegränsningar, anpassar och kontrollerar kontrollindikatorerna för utvinningsvolymen för volfram, planerar förvaltningen av sällsynta jordartsmetaller inbegripet volfram samt stärker de övergripande kontrollindikatorerna för viktiga sällsynta material (37). Icke-järnmetallindustrierna definieras också som främjade industrier inom ramen för initiativet Made in China 2025 och stöds därmed genom olika statliga medel och bankmedel avsedda för att stödja de främjade industrierna (38).

(85)

I begäran framhålls också statens ingripande i utvalda provinser, såsom Hebei, Jiangxi och Hunan. I den 13:e femårsplanen för mineraltillgångar anges volfram i en förteckning över strategiska mineraler. De kinesiska myndigheterna konsoliderar resursbaserna för volfram i södra Jiangxi och Hunan för att stabilisera utvinningsverksamhetens omfattning och begränsa den totala utvinningsvolymen av volframmalm, fastställer procentmål för medelstora till stora gruvor och stabiliserar nivån på den inhemska effektiva volframförsörjningen (39). I Hebeis utvecklingsplan 2016 för den nya materialindustrin fastställs vidare målet att skapa industrikedjor i Hebei, inbegripet en särskild kedja för volframindustrin (40). I den 14:e femårsplanen för icke-järnmetallindustrin i Jiangxi anges volframindustrin, inklusive industrin för volframkarbidpulver, som en nyckelindustri att utveckla (41). Slutligen ingår volfram också i förteckningen över produkter som omfattas av exporttullar, exportlicenskrav och statlig handel (42).

(86)

Såsom konstaterades i kommissionens tidigare undersökning av volfram förekommer ett betydande statligt inflytande på den kinesiska volframmarknaden och betydande snedvridningar av olika produktionsfaktorer. Detta inbegriper betydande kontroll över olika aspekter av ekonomin, såsom energipriser, markägande, löner, finanser och kreditbetyg. I begäran anges att de primära och sekundära råvarorna i Kina är snedvridna, med hänvisning till kommissionens senaste slutsatser om snedvridningar inom kimröksindustrin (43). I begäran anges vidare att gas främst produceras och kontrolleras i Kina av statsägda företag och att gaspriserna regleras och kontrolleras av den nationella utvecklings- och reformkommissionen (44). Den nationella utvecklings- och reformkommissionen reglerar vidare de inhemska elpriserna och genomför en differentierad elprispolitik som uppmuntrar berättigade användare att ingå direkta avtal med elproduktionsföretag. I begäran anges som exempel det vägledande yttrandet om att skapa en utmärkt marknadsmiljö, främja strukturanpassning och omvandling av icke-järnmetallindustrin och öka förmånerna, som fastställer det fortsatta målet att föra en politik för differentierade elpriser som gynnar olika industrier (45). På motsvarande sätt ägs all mark i Kina av staten, och regeringen fördelar den enligt specifika politiska mål och ekonomiska planer (46).

(87)

Dessutom beskrivs i begäran att lönekostnaderna i vissa branscher, t.ex. volfram, snedvrids av bristen på kollektiva organisationsrättigheter för arbetstagare och arbetsgivare samt Kinas underlåtenhet att ratificera Internationella arbetsorganisationens konventioner. Fackföreningar är inte oberoende av statliga myndigheter och kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är rudimentära. I begäran påpekas dessutom att systemet för registrering av hushåll begränsar rörligheten för arbetstagare (47).

(88)

Tillgång till finansiering beviljas också av institutioner som genomför politiska mål eller är knutna till staten. Kinesiska banker fullgör t.ex. en uttrycklig rättslig skyldighet att bedriva sin verksamhet i enlighet med nationella ekonomiska och sociala utvecklingsbehov och under ledning av statens industripolitik. Till följd av detta är tillgången på och kostnaden för kapital inte lika för alla aktörer på marknaden, vilket leder till en snedvridning av utlåningen till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och viktiga industrisektorer (48). Begäran pekar också på en studie från IMF som visar att kreditbetygen är snedvridna, eftersom kinesiska kreditbetyg systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg (49).

(89)

I begäran hävdas dessutom att de snedvridningar som orsakats av staten har lett till prissignaler som inte är resultatet av fria marknadskrafter (50). Kinas lånekostnader har hållits artificiellt låga för att stimulera investeringstillväxt (51), och kreditbetygen påverkas ofta av företagets strategiska betydelse för regeringen och styrkan i eventuella underförstådda garantier från regeringen (52). Till följd av detta har problem med osäkra fordringar hanterats genom överföring av skulder, bildande av så kallade zombieföretag eller genom överföring av äganderätten till skulden (53).

(90)

De kinesiska myndigheterna lämnade inga synpunkter eller någon bevisning som stöder eller motbevisar bevisningen i ärendehandlingarna, däribland rapporten och den ytterligare bevisning som lämnats av sökandena, om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller lämpligheten i att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(91)

Särskilt inom sektorn för den produkt som översynen gäller står de kinesiska myndigheterna fortfarande för en betydande del av ägandet i den mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen.

(92)

Undersökningen bekräftade att China Minmetals Co. (54), ett statsägt företag under SASAC, innehar flera av de största kinesiska företag som tillverkar volframkarbid, nämligen Zhuzhou Cemented Carbide Group Co., Ltd. (55), Xiamen Golden Egret Special Alloy Co., Ltd. (56) och Zigong Cemented Carbide Group Co., Ltd (57). Zhuzhou Cemented Carbide Group innehas av China Minmetals genom det mellanliggande företaget China Tungsten Advanced Materials Co. Ltd. (58), medan Xiamen Golden Egret Special Alloy innehas genom det mellanliggande företaget Xiamen Tungsten Co., Ltd. (59). När det gäller direkta snedvridningar har China Minmetals i sin årsrapport för 2021 (60) uppgett ett allmänt finansiellt statligt bidrag på 38,7 miljoner renminbi (61) samt ett bidrag från den centrala finansfonden till stöd för zombieföretag på 46,8 miljoner renminbi (62). I Xiamen Tungstens årsrapport för 2022 noteras ett statligt finansiellt bidrag på 300,3 miljoner renminbi (63). I en offentlig artikel på China Minmetals webbplats understryks dessutom det kinesiska kommunistpartiets närvaro i företaget genom följande uppgift: ”China Minmetals partiorganisation följer noggrant andan i den nationella konferensen om partiuppbyggnad vid statsägda företag, [...] är starkt inriktad på att gemensamt stärka partiets ledarskap tillsammans med förbättrad bolagsstyrning, [...] bygga upp ett system av moderna statsägda företag med kinesiska särdrag [och] [...] effektivt främja en djupgående integrering av partibyggande arbete med produktionsverksamhet.” (64)

(93)

Med tanke på att det kinesiska kommunistpartiets ingripanden i det operativa beslutsfattandet har blivit normen även i privata företag (65) och att partiet gör anspråk på att styra praktiskt taget alla aspekter av landets ekonomi leder statens inflytande genom partiets strukturer inom företagen dessutom i praktiken till att ekonomiska aktörer kontrolleras och övervakas politiskt av regeringen, med tanke på hur långt stats- och partistrukturerna har vuxit samman i Kina. Den privatägda volframkarbidtillverkaren OKE Carbide (66) har till exempel i sin halvårsrapport för 2022 (67) uppgett statliga bidrag på 44,7 miljoner renminbi (68).

(94)

Detta gäller även China Tungsten Industry Association (CTIA) och China Nonferrous Metals Industry Association (CNIA). Enligt artikel 3 i deras stadgar följer CTIA och CNIA ”det kinesiska kommunistpartiets övergripande ledning [och] accepterar den affärsvägledning, tillsyn och ledning som utövas av enheterna med ansvar för registrering och förvaltning, enheterna med ansvar för partibyggande samt relevanta administrativa avdelningar med ansvar för att leda industrin” (69).

(95)

Undersökningen har vidare bekräftat att de kinesiska myndigheterna påverkar priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen och har fastställt att det finns personliga förbindelser mellan tillverkare av volframkarbid och det kinesiska kommunistpartiet. Till exempel innehar styrelseordförandena i Zhuzhou Cemented Carbide Group Co., Ltd. samtidigt posten som biträdande sekreterare i partikommittén (70). På samma sätt innehar styrelseordförandena för Xiamen Golden Egret Special Alloy Co., Ltd. posten som sekreterare i partikommittén (71). Det kinesiska kommunistpartiets inblandning i Xiamen Golden Eagles arbete genom partikommittén framgår även av bolagsordningen för dess holdingbolag, det statsägda företaget Xiamen Tungsten Co., Ltd., i vilken anges att ”partiorganisationen har en ledande och politisk nyckelroll och anger riktningen, hanterar den övergripande situationen och säkerställer genomförandet” (72) och att ”om företagets partikommitté finner att styrelsen och ordförandens ledningsgrupp avser att fatta ett beslut som inte är förenligt med partiets linje, principer, politik och nationella lagar och andra författningar eller som kan skada statens intressen, allmänintresset eller företagets och dess anställdas legitima rättigheter och intressen, är det nödvändigt att utarbeta ett yttrande för att upphäva eller skjuta upp beslutet” (73).

(96)

Dessutom förekommer en politik som diskriminerar till förmån för inhemska tillverkare eller på annat sätt inverkar på marknaden i den mening som avses i artikel 2.6a b tredje strecksatsen i grundförordningen inom sektorn för den produkt som översynen gäller. Vid undersökningen identifierades policydokument som visade att industrin gynnas av statliga riktlinjer och ingripanden i fråga om den produkt som översynen gäller som en del av volframsektorn.

(97)

Volframindustrin fortsätter att betraktas som en nyckelindustri av de kinesiska myndigheterna. Detta bekräftas i de många planer, direktiv och andra dokument där volfram omnämns och som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå. De senaste kinesiska policydokumenten om volframsektorn bekräftar att de kinesiska myndigheterna fortfarande anser att sektorn är viktig och att den har för avsikt att ingripa i sektorn för att forma den i linje med regeringspolitiken. Detta exemplifieras av meddelandet från ministeriet för naturresurser om kontroll av de totala utvinningsmängderna och den första omgången indikatorer för sällsynta jordartsmetaller och volframmalm 2023 (74), där man uppmanar till ”en förstärkt kontroll och förvaltning av den totala utvinningsmängden” (75) och vidare anger att ”ministeriet för industri och informationsteknik och ministeriet för naturresurser har tilldelat kvoter till alla företagsgrupper som utvinner sällsynta jordartsmetaller för att kontrollera den totala utvinningsmängden för sällsynta jordartsmetaller”. (76) I dokumentet anges vidare specifika fördelningar av volfram: ”År 2023 fastställs kontrollindikatorn för total utvinning i den första omgången för anrikad volframmalm (65 % volframtrioxid) till 63 000 ton.” (77) I meddelandet från ministeriet för naturresurser om kontroll av de totala utvinningsmängderna och den första omgången indikatorer för sällsynta jordartsmetaller och volframmalm 2022 (78) specificeras också produktionen av volfram och det hävdas att ”år 2022 fastställdes den nationella kontrollindikatorn för total utvinning för anrikad volframmalm (65 % volframtrioxid) till 109 000 ton, varav den viktigaste utvinningsindikatorn var 81 170 ton och den övergripande indikatorn för utnyttjande var 27 830 ton” (79). Vidare anges i den 14:e femårsplanen för utveckling av råvaruindustrin (80) att ”inhemska mineralresurser kommer att utvecklas rationellt” och att ”åtgärder kommer att vidtas för att optimera den förvaltningsmekanism som är tillämplig på de årliga kontrollindikatorerna för total utvinning och på ett rimligt sätt reglera utvinningen av sällsynta jordartsmetaller, volfram och andra mineraltillgångar” (81) och ”stödja dominerande företag för att upprätta återvinningsbaser och industriområden för stålskrot i stor storlek samt förnybar aluminium, koppar, litium, nickel, kobolt, volfram och molybden” (82).

(98)

Liknande exempel på de kinesiska myndigheternas avsikt att övervaka och vägleda utvecklingen inom volframsektorn kan också ses i olika kinesiska provinser, t.ex. Jiangxi, där man i provinsens 14:e femårsplan om högkvalitativ utveckling av icke-järnmetaller (83) anger att ”under den 14:e femårsplanen kommer den genomsnittliga årliga ökningen av rörelseintäkterna för icke-järnmetallindustrin i Jiangxi att ligga på omkring tio procent. När det gäller rörelseintäkter kommer de att uppgå till mer än en biljon renminbi för icke-järnmetallindustrin omkring 2023, och för industrin för volfram, sällsynta jordartsmetaller och andra strategiska resurser kommer de att uppgå till mer än 100 miljarder renminbi fram till 2025” (84), medan ”koncentrationsnivån för koppar, volfram, sällsynta jordartsmetaller och andra viktiga industrier kommer att öka ytterligare” (85). I femårsplanen ägnas också ett helt avsnitt åt utvecklingen av volfram (86) i syfte att utveckla ”nanofint, ultrafint och ultragrovt volframpulver och volframkarbidpulver, ammoniumparavolframat med hög renhetsgrad, volframpulver med hög renhetsgrad samt volframmålmaterial osv.” (87).

(99)

I Henans 14:e femårsplan för utveckling av en tillverkningsindustri av hög kvalitet (88) planerar man på liknande sätt att ”utvidga industrikedjan för djupbearbetning av volfram, molybden, titan och zirkonium och främja utvidgningen till produkter i de högre pris- och marknadssegmenten” (89).

(100)

Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inklusive produktionen av de huvudsakliga råvaror som används i tillverkningen av volfram. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.

(101)

Det har inte framkommit någon bevisning i den aktuella undersökningen om att diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad av konkurs- och egendomsrätten i enlighet med artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen inom sektorn för den produkt som översynen gäller inte skulle påverka tillverkarna av den produkt som översynen gäller.

(102)

Volframsektorn påverkas även av snedvridna lönekostnader i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen. Dessa snedvridningar påverkar sektorn både direkt (vid tillverkningen av volfram eller den huvudsakliga insatsvaran) och indirekt (när det gäller tillgången till insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina) (90).

(103)

Ingen bevisning har heller lagts fram i den aktuella undersökningen som visar att sektorn för den produkt som översynen gäller inte påverkas av det statliga inflytandet i finanssystemet i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen. Det betydande statliga inflytandet i det finansiella systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.

(104)

Kommissionen erinrar slutligen om att det krävs ett antal insatsvaror för att tillverka volframkarbid. När tillverkare av volframkarbid köper/ingår avtal om dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka redovisas som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som påverkas av snedvridningarna för finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av det planeringssystem som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(105)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för volframkarbid som inte kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas till följd av det betydande statliga inflytandet på deras prisbildning, i enlighet med beskrivningen i delarna I och II i rapporten. Det statliga inflytande som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Det innebär till exempel att en insatsvara som i sig tillverkades i Kina genom en kombination av en rad produktionsfaktorer är utsatt för betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för insatsvarorna och så vidare.

(106)

Valet av representativt land grundar sig på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:

(107)

Såsom förklaras i skäl 73 utfärdade kommissionen en notering om de relevanta källor som skulle användas för att fastställa normalvärdet. I denna notering beskrivs de faktiska omständigheter och den bevisning som ligger till grund för de berörda kriterierna. I noteringen informerade kommissionen berörda parter om sin avsikt att betrakta Turkiet som ett lämpligt representativt land i det föreliggande ärendet, om förekomsten av betydande snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen bekräftades.

(108)

När det gäller motsvarande kostnader för tillverkning och försäljning av den produkt som översynen gäller i ett lämpligt representativt land föreslogs det i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång att Ryssland eller Turkiet skulle väljas som representativt land.

(109)

Enligt sökandena tillverkas volframkarbid i Brasilien, Kanada, Kina, Israel, Japan, Ryssland, Sydkorea och Förenta staterna. Av dessa länder utgör endast Brasilien och Ryssland högremedelinkomstländer enligt Världsbankens klassificering. Kommissionen identifierade vidare Sydafrika som ett högremedelinkomstland med produktion av volframkarbid. Kommissionen betraktade inte Ryssland som ett lämpligt representativt land med tanke på den senaste geopolitiska och ekonomiska utvecklingen. Sydafrika och Brasilien uteslöts på grund av att offentliga uppgifter inte fanns tillgängliga.

(110)

Kommissionen sökte därefter efter länder med tillverkning av produkter i samma allmänna kategori och/eller sektor som den produkt som översynen gäller. Såsom sökandena nämnt tillhör tillverkningen av den produkt som översynen gäller sektorn för icke-järnmetaller. Relevanta offentliga uppgifter för tillverkare inom denna sektor fanns tillgängliga för Ryssland och Turkiet.

(111)

Kommissionen övervägde vidare om det skulle vara möjligt att använda de viktigaste produktionsfaktorerna för volframkarbid från lämpliga representativa länder.

(112)

Enligt begäran är produktionsprocessen för volframkarbid identisk globalt och ämnet tillverkas av primära (eller nya) råvaror, dvs. malm eller sekundära råvaror, dvs. volframkarbidskrot. Beroende på integrationen i tidigare led kan tillverkarna dock inleda processen antingen med hjälp av primära material, ammoniumparavolframat eller volframoxid.

(113)

Kommissionen beslutade att inleda sina beräkningar av normalvärdet på grundval av kostnaden för ammoniumparavolframat, dvs. det huvudsakliga materialet, med beaktande av uppgifterna i begäran och med tanke på att det är det första tillverkningssteget oavsett råvarornas ursprung. Ammoniumparavolframat står för mer än 90 % av den totala tillverkningskostnaden för den produkt som översynen gäller.

(114)

I enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen sökte kommissionen tillgång till importprisuppgifter för ammoniumparavolframat i alla länder i högremedelinkomstklassen på grundval av HS-nummer 2841 80. Enligt GTA importerades ammoniumparavolframat till Argentina, Brasilien, Malaysia, Ryssland, Thailand, Turkiet och Sydafrika. Importvolymerna i alla dessa länder var dock mycket små och ansågs därför inte vara representativa för fastställandet av ett tillförlitligt referenspris. Importen till Argentina kom dessutom uteslutande från Kina. Merparten av importen till Ryssland (mer än 75 %) och Sydafrika (97 %) kom också från Kina. Eftersom det inte fanns tillräckligt med representativa uppgifter för något av de nämnda länderna beslutade kommissionen att använda ett internationellt referensvärde för dessa insatsvaror i enlighet med artikel 2.6a a andra strecksatsen, baserat på priser från Argus Metals International.

(115)

Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen att Turkiet hade lättillgängliga detaljerade uppgifter om arbetskrafts-, energi-, försäljnings- och administrationskostnader och om andra allmänna kostnader samt vinst för ett högremedelinkomstland. Kommissionen ansåg därför att Turkiet var ett lämpligt representativt land i den mening som avses i artikel 2.6a i grundförordningen.

(116)

Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på huruvida Turkiet var ett representativt land.

(117)

Efter noteringen lämnade ingen berörd part några synpunkter på valet av Turkiet som representativt land.

(118)

Slutligen var det, med tanke på den bristande samarbetsviljan och på att Turkiet fastställts som ett lämpligt representativt land på grundval av alla ovanstående faktorer, inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen sista meningen i grundförordningen.

(119)

I och med den bristande samarbetsviljan, och i enlighet med vad som föreslogs i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, samt eftersom Turkiet uppfyllde kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen, valde kommissionen Turkiet som lämpligt representativt land.

(120)

I noteringen förtecknade kommissionen produktionsfaktorerna, exempelvis råvaror, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använde vid tillverkningen av den produkt som översynen gäller. Kommissionen uppgav också att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, skulle använda GTA och de internationella referenspriser från Argus Metals International som offentliggjorts av National Minerals Information Center of the U.S. Geological Survey för att fastställa den icke-snedvridna kostnaden för största delen av de två produktionsfaktorerna, särskilt råvarorna. Kommissionen angav dessutom att den skulle använda uppgifterna från det turkiska statistikinstitutet för att fastställa icke snedvridna kostnader för arbetskraft, el- och gasleverantörer i Turkiet.

(121)

Slutligen uppgav kommissionen att den för att fastställa försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst skulle använda den information om genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för företag som är verksamma inom industrisektorn för andra metaller än järn som offentliggörs av den turkiska centralbanken, såsom anges i skäl 73.

(122)

Med beaktande av alla uppgifter som grundar sig på begäran och den efterföljande information som samlats in under förfarandet beslöts att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:

Tabell 1

Produktionsfaktorer för volframkarbid

(123)

För att fastställa det icke snedvridna priset på den huvudsakliga råvaran ammoniumparavolframat levererad på plats vid en tillverkare i ett representativt land noterade kommissionen att importen av ammoniumparavolframat till Turkiet var obetydlig och därför inte kunde anses vara representativ, såsom förklaras i skäl 114. Kommissionen använde det vägda genomsnittliga importpriset baserat på de internationella referenspriserna från Argus Metals International, som erhållits från National Minerals Information Center of the U.S. Geological Survey (93). I detta fall erinrade kommissionen om att det i samband med en översyn vid giltighetstidens utgång inte finns något behov av att omberäkna tullarna, även om referensvärdet kan omfatta import från snedvridna källor, utan enbart av att fastställa sannolikheten för dumpning. Kommissionen ansåg därför att det var lämpligt att använda priserna från Argus Metals International som referensvärde i detta fall.

(124)

Efter noteringen begärde sökandena att få använda uppgifter från Fastmarkets eller Argus för priser på ammoniumparavolframat i Europa i stället för de uppgifter från Argus Metal som erhållits från National Minerals Information Center of the U.S. Geological Survey. De hävdade att ammoniumparavolframat i Turkiet främst handlas enligt Fastmarkets noteringar för Europa (i vidare bemärkelse) och inte de amerikanska.

(125)

Kommissionen konstaterade att det i begäran enbart lämnades en sammanfattning av de genomsnittliga priserna på ammoniumparavolframat för den period som begäran avsåg, eftersom man inte hade fått något tillstånd från upphovsrättsinnehavaren Fastmarkets att använda uppgifterna under undersökningen. Med tanke på att de uppgifter som används enligt artikel 2.6a a i grundförordningen måste vara offentligt tillgängliga grundade kommissionen beräkningen av normalvärdet på referensvärdet för ammoniumparavolframat baserat på priser från Argus Metals International som erhållits från National Minerals Information Center of the U.S. Geological Survey. Kommissionen noterade också att skillnaden mellan referensvärdet från Fastmarkets och U.S. Geological var liten. Skillnaden i beräkningen av dumpningsmarginalen skulle därför ha varit liten (1 %).

(126)

Normalt sett bör även de inhemska transportkostnaderna läggas till dessa importpriser. Med tanke på att översyner vid giltighetstidens utgång är inriktade på att fastställa huruvida dumpningen fortsatte under översynsperioden eller kunde återkomma, snarare än på att fastställa dess exakta omfattning, beslutade kommissionen att inte var nödvändigt med några justeringar för inhemska transporter i detta fall. Sådana justeringar skulle endast resultera i en höjning av normalvärdet och därmed av dumpningsmarginalen.

(127)

För att fastställa referensvärdet för arbetskraftskostnader använde kommissionen den senaste statistik som offentliggjorts av det turkiska statistikinstitutet (94). Detta institut offentliggör detaljerad information om arbetskraftskostnader inom olika ekonomiska sektorer i Turkiet. Kommissionen fastställde referensvärdet baserat på arbetskostnader per timme för 2020 eller näringsgren Stål- och metallframställning enligt Nace-kod C.24 i Nace rev. 2. Värdena justerades ytterligare för inflation med hjälp av det inhemska producentprisindexet (95) för att spegla kostnaderna under översynsperioden.

(128)

Efter noteringen hävdade unionsindustrin att en detaljerad uppdelning av personaltyper borde användas för beräkningen av dumpningen.

(129)

Kommissionen avvisade denna synpunkt eftersom det turkiska statistikinstitutet inte lämnar någon sådan detaljerad uppdelning, detta är en översyn vid giltighetstidens utgång och att det, såsom konstateras ovan, inte är nödvändigt att beräkna dumpningens exakta omfattning.

(130)

För att fastställa referenspriset för el och gas använde kommissionen de priser för företag (industrianvändare) i Turkiet som offentliggjorts av Turkiets statistikinstitut (96). Referensvärdet fastställdes på grundval av det el- och gaspris som offentliggjordes den 31 mars 2022. Det pris som avses är genomsnittet för 2021. Kommissionen använde uppgifterna om el- och gaspriserna för industrin i motsvarande förbrukningsintervall, exklusive mervärdesskatt.

(131)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet innehålla ”ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.

(132)

För att fastställa ett icke snedvridet värde för tillverkningsomkostnader, och eftersom de kinesiska tillverkarna inte var samarbetsvilliga, förlitade sig kommissionen på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. På grundval av uppgifterna från sökandena fastställde kommissionen därför kvoten mellan tillverkningsomkostnaderna och de totala tillverkningskostnaderna. Denna procentsats tillämpades sedan på det icke snedvridna värdet för tillverkningskostnaden för att erhålla det icke snedvridna värdet för tillverkningsomkostnaderna.

(133)

För att fastställa ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst förlitade sig kommissionen på de senaste tillgängliga finansiella uppgifterna för företag verksamma inom industrisektorn för andra metaller än järn som offentliggörs av den turkiska centralbanken (97). Såsom nämns i skäl 121 anses denna sektor vara samma allmänna kategori som den produkt som översynen gäller. Kommissionen använde försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader på 9,50 % och en vinst på 6,61 % av kostnaden för sålda varor.

(134)

Efter noteringen mottogs synpunkter från unionsindustrin om att reservdelar och andra råvaror samt värdeminskning av tillverkningsomkostnaderna borde beaktas. Kommissionen beaktade dessa synpunkter i dumpningsberäkningen såsom beskrivs i skäl 137.

(135)

På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(136)

Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Eftersom de exporterande tillverkarna inte samarbetade förlitade sig kommissionen på de uppgifter som sökandena lämnade i begäran om användningen av de två huvudsakliga råvarorna för tillverkningen av den produkt som översynen gäller. När det gäller arbetskraft och energi förlitade sig kommissionen på de uppgifter som lämnats av en unionstillverkare.

(137)

När de icke snedvridna tillverkningskostnaderna hade fastställts lade kommissionen till tillverkningsomkostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Tillverkningsomkostnaderna fastställdes på grundval av uppgifter som lämnats av sökandena. Försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst fastställdes på grundval av de senaste tillgängliga finansiella uppgifterna för företag verksamma inom industrisektorn för andra metaller än järn som offentliggjorts av den turkiska centralbanken (98) (se avsnitt 3.3.2). Kommissionen lade till följande punkter till de icke snedvridna tillverkningskostnaderna:

(138)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet per produkttyp från fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(139)

Såsom nämns i skäl 48 grundades exportpriset, på grund av de kinesiska exporterande tillverkarnas bristande samarbetsvilja, på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, dvs. på uppgifter från Eurostat.

(140)

Exporten från Kina skedde enligt både förfarandet för aktiv förädling och det normala systemet. Såsom visas i skäl 191 ansågs exporten enligt det normala systemet, som endast utgjorde 0,3 % av unionsmarknadens andel under översynsperioden, vara försumbar och därför användes endast exportpriset enligt förfarandet för aktiv förädling i beräkningarna som rimligen tillgängliga uppgifter om det pris som skulle tas ut i avsaknad av åtgärder. Kommissionen fastställde exportpriset på grundval av tillgänglig statistik, nämligen Eurostats databas Comext. Eftersom priserna i Comext bokförs på cif-nivå (kostnad, försäkring och frakt) fastställdes nivån från fabrik på grundval av bevisningen i begäran avseende transportkostnader, hantering och sjöfrakt.

(141)

Kommissionen jämförde normalvärdet, som fastställts i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, och det ovan fastställda exportpriset från fabrik.

(142)

På grundval av detta konstaterades dumpningsmarginalen vara betydande (68 %). Det fastslogs därför att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(143)

Eftersom dumpning konstaterats förekomma under översynsperioden undersökte kommissionen i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna tilläts upphöra att gälla. Kommissionen ansåg att priserna enligt förfarandet för aktiv förädling var rimligen tillgängliga uppgifter om det pris som skulle tas ut i avsaknad av åtgärder. Följande ytterligare faktorer analyserades: 1) Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina. 2) Reserver av volframmalm och exportskatt på anrikad volframmalm. 3) unionsmarknadens attraktionskraft och exportpriserna till tredjeländer.

(144)

På grund av den bristande samarbetsviljan hos kinesiska exporterande tillverkare och de kinesiska myndigheterna grundade kommissionen sin bedömning på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, nämligen de uppgifter som lämnats i begäran om översyn, offentligt tillgängliga uppgifter och information från GTA-databasen.

(145)

Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret hävdade att frågan huruvida en marknad är attraktiv inte är en nödvändig rättslig norm som ska beaktas i en översyn vid giltighetstidens utgång, eftersom en dynamisk och fritt konkurrensutsatt marknad fortfarande är attraktiv för alla ekonomiska aktörer.

(146)

Såsom anges i skälen 156–163 undersöker kommissionen under rubriken ”unionsmarknadens attraktionskraft” om det är sannolikt att de kinesiska exporterande tillverkarna skulle öka sin export av volframkarbid till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla, och om denna export skulle ske till dumpade priser. Detta är helt i linje med det rättsliga testet i artikel 11.2 i grundförordningen och detta påstående avvisades därför.

(147)

I begäran lämnar sökandena uppgifter om produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet för volframkarbid i Kina. Enligt den rapport om utvecklingen av Kinas volframindustri 2020 som offentliggjorts av China Tungsten Industry Association (99) uppgick produktionskapaciteten i Kina till 80 000 ton. Sökandena uppskattade efterfrågan i Kina till 30 000 ton på grundval av sin marknadskännedom. Efter avdrag för Kinas export till alla länder beräknades den outnyttjade kapaciteten till 18 000 ton. Under undersökningen klargjorde dock sökandena att de i sin beräkning oavsiktligt använt priskolumnen i stället för volymkolumnen och att den korrekta outnyttjade kapaciteten i Kina därför var omkring 41 000 ton.

(148)

Kommissionen beräknade också den outnyttjade kapaciteten för volframkarbid i Kina under översynsperioden. Enligt den rapport om utvecklingen av Kinas volframindustri 2021 som offentliggjorts av China Tungsten Industry Association (100) uppgick produktionskapaciteten för volframkarbid i Kina till 90 000 ton. Produktionen av volframkarbid i Kina uppskattades till omkring [30 000–35 000] ton på grundval av Roskills rapport om utsikterna för volfram fram till 2030 (101) och med hänsyn till att omkring 60 % av volframproduktionen används för att tillverka volframkarbid (102). Dessa uppskattningar resulterar i en outnyttjad kapacitet på [55 000–60 000] ton eller [61–67 %]. Med tanke på att förbrukningen på den öppna marknaden i unionen uppgick till 15 101 ton (se tabell 4) under översynsperioden var den kinesiska outnyttjade kapaciteten mer än 3,5 gånger förbrukningen i unionen på den öppna marknaden.

(149)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret sitt påstående att den källa som användes för produktionskapaciteten för volframkarbid i Kina enligt skäl 148 inte var tillförlitlig, och tillhandahöll en webblänk till China Tungsten Industry Association.

(150)

Kommissionen noterade att Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret inte lämnade några uppgifter om produktionskapaciteten för volframkarbid i Kina. Kommissionen sökte på den webbplats som tillhandahållits av den kinesiska tillverkaren och kunde inte hitta några uppgifter om produktionskapaciteten för volframkarbid i Kina. I stället konstaterade kommissionen, på grundval av Roskills Tungstens rapport om prognosen fram till 2030 (103), att den kinesiska produktionskapaciteten för volframkarbid 2021 uppskattades till [50 000–75 000] ton per år uttryckt i volfram eller [53 000–80 000] ton volframkarbid (104), Utgående från den produktionsvolym som anges i skäl 148, och som inte ifrågasattes av Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret, uppgick den outnyttjade kapaciteten för volframkarbid i Kina fortfarande till [23 000–45 000] ton, vilket motsvarar mer än 1,5 gånger unionens förbrukning på den öppna marknaden under översynsperioden, vilket fortfarande ansågs vara betydande.

(151)

Kommissionen jämförde också produktionskapaciteten för volframkarbid i Kina under översynsperioden med kapaciteten under den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång och noterade en betydande ökning. Produktionskapaciteten uppskattades till 42 000–50 000 ton under den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, men den uppskattas till 90 000 ton under översynsperioden i den nuvarande undersökningen. Detta ger en ökning med mer än 80 %, trots en redan befintlig outnyttjad kapacitet på 12 000–20 000 under den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, utan att det finns något som tyder på att denna ökade kapacitet skulle kunna absorberas av den kinesiska inhemska marknaden eller någon tredjelandsmarknad. Denna situation kommer i förlängningen att leda till en ännu större outnyttjad kapacitet som skulle kunna riktas till unionsmarknaden.

(152)

Kommissionen noterade vidare betydande outnyttjad kapacitet i de kinesiska exporterande tillverkarnas svar inom ramen för stickprovsförfarandet. De tre exporterande tillverkarna rapporterade totalt en produktionsvolym på 13 500 ton under översynsperioden, jämfört med en total produktionskapacitet på 17 800 ton. Detta resulterar i en outnyttjad kapacitet på 30 %.

(153)

Överskottskapacitet är ett incitament för att fortsätta exportera till dumpade priser. Det står klart att de kinesiska exportörerna måste utnyttja alla befintliga möjligheter att öka produktionen för att dra full nytta av de betydande investeringar som de har gjort i sin befintliga kapacitet. Det mest uppenbara sättet är att ta sig in på en öppen global marknad, och mycket sannolikt till dumpade priser, vilket fortfarande är fallet i den aktuella undersökningen.

(154)

På grundval av ovanstående omständigheter och överväganden drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska exporterande tillverkarna har betydande outnyttjad kapacitet som sannolikt skulle användas för export av volframkarbid till dumpade priser till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(155)

Kina kontrollerar mer än 55 % av världens reserver av volframmalm (105) och tar samtidigt ut en exportavgift på 20 % på anrikad volframmalm (106). Denna begränsning leder till en hög tillgång till råvaror på den kinesiska marknaden, vilket gör det möjligt för de kinesiska exporterande tillverkarna att snabbt fylla på sin outnyttjade kapacitet som nämns i skäl 151.

(156)

Kommissionen undersökte om det var sannolikt att de kinesiska exporterande tillverkarna skulle öka sin exportförsäljning till dumpade priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Kommissionen analyserade därför prisnivån för kinesisk export till tredjelandsmarknader och jämförde den med prisnivån för kinesisk export till unionen. De kinesiska exportvolymerna och unionsmarknadens attraktionskraft fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen och på grundval av GTA-uppgifter och uppgifter i begäran.

(157)

Kommissionen använde uppgifterna från GTA-databasen och fokuserade på de tre viktigaste exportmarknaderna för Kina, nämligen Japan, Sydkorea och Förenta staterna, som står för omkring 75 % av Kinas totala export. Under översynsperioden låg det genomsnittliga priset på kinesisk export till unionen av produkter som omfattas av Kinas varukod 2849 9020 på en liknande nivå som det genomsnittliga exportpriset till de tre viktigaste tredjelandsmarknaderna. På landsnivå var dock de kinesiska exportpriserna till Tyskland högre än det kinesiska exportpriset till Sydkorea och det kinesiska exportpriset till Nederländerna var högre än det kinesiska exportpriset till Japan. Detta visar att vissa marknader i unionen är mer lönsamma än två av de tre största kinesiska exportmarknaderna för den berörda produkten. Kommissionen beaktade inte den kinesiska exporten enligt det kinesiska varukoden 3824 3000 under analysen, eftersom den även kunde omfatta andra produkter än den berörda produkten och det genomsnittliga priset därför inte enbart skulle gälla volframkarbid.

(158)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret att kommissionen bortsåg från den information som de lämnat om utvecklingen av den kinesiska exporten av volframkarbid till andra tredjeländer på grundval av ITC:s handelskarta (107). De upprepade att på grundval av dessa uppgifter skulle den kinesiska exporten till andra tredjeländer, snarare än exporten till unionsmarknaden, öka ytterligare. Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret hävdade att kommissionen inte förklarat varför dessa uppgifter inte beaktades.

(159)

Det ska klargöras att kommissionen inte bortsåg från uppgifterna i ITC:s handelskarta som sådana. Såsom förklaras i skäl 157 använde kommissionen uppgifter från GTA-databasen, som i likhet med ITC:s handelskarta visade att de viktigaste exportmarknaderna för Kina var Japan och Sydkorea och att exporten till dessa marknader ökade mellan 2019 och 2021. Kommissionen höll dock inte med om slutsatsen att denna trend nödvändigtvis skulle fortsätta i framtiden i en sådan utsträckning att den skulle kunna absorbera den stora outnyttjade kapacitet som finns tillgänglig i Kina. Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret lade inte fram någon bevisning till stöd för detta påstående och bortsåg från kommissionens slutsatser att unionsmarknaden är en attraktiv marknad för kinesisk export om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Med tanke på den stora outnyttjade kapaciteten i Kina är det därför mycket sannolikt att en stor del av denna skulle riktas till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Detsamma gäller för den påstått ökande förbrukningen i Kina. Den exporterande tillverkaren har inte lagt fram någon bevisning för den nuvarande förbrukningen i Kina eller för att den framtida inhemska efterfrågan sannolikt skulle absorbera den betydande outnyttjade kapaciteten i Kina. Påståendet avvisades därför.

(160)

I sina synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter invände Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret mot kommissionens slutsats i skäl 157 att exportpriserna till vissa länder i unionen verkade vara mer lönsamma än priserna till de två största kinesiska exportmarknaderna. De hävdade att varje marknad har olika konkurrensförhållanden, medan priserna återspeglar utvecklingen av efterfrågan och utbud.

(161)

Det är riktigt att priserna påverkas av efterfrågan och utbudet på en viss marknad. Denna slutsats förändrar dock inte det faktum att priserna i vissa länder i unionen är högre än priserna på de viktigaste kinesiska exportmarknaderna och att unionsmarknaden, särskilt marknaden i vissa medlemsstater, därför är en mer attraktiv marknad i jämförelse. Detta påstående avvisades därför.

(162)

Det erinras om att volframkarbid är en viktig mellanprodukt för ett stort antal sektorer i unionen, däribland hygienartiklar och papper till maskiner, järnvägsvagnar, tåg och flygplan, och därför utgör en integrerad del av den industriella värdekedjan i unionen. Volframkarbidens betydelse tyder på en stor marknadspotential för kinesiska exporterande tillverkare. Det är värt att notera att även med de gällande åtgärderna fortsatte den kinesiska exporten till unionen till dumpade priser.

(163)

På grundval av ovanstående, och särskilt med tanke på nivån på de kinesiska exportpriserna till unionen jämfört med andra exportmarknader och volframkarbidens nyckelroll inom många sektorer av den inre marknaden, skulle kinesiska exportörer ha ett starkt incitament att fortsätta exportera till dumpade priser till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla, även med tanke på att andra exportmarknader inte skulle kunna absorbera den betydande mängden kinesisk volframkarbid.

(164)

Med tanke på den betydande outnyttjade kapaciteten i Kina och med beaktande av bevisen för unionsmarknadens attraktionskraft drog kommissionen slutsatsen att om åtgärderna skulle upphöra att gälla var det sannolikt att de kinesiska exporterande tillverkarna skulle aktivera den outnyttjade kapaciteten och sannolikt till och med omdirigera export från tredjeländer till unionsmarknaden till dumpade priser och i betydande volymer.

(165)

Mot bakgrund av slutsatserna om fortsatt dumpning under översynsperioden och om den sannolika utvecklingen av exporten om åtgärderna skulle upphöra att gälla, drog kommissionen slutsatsen att det var mycket sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om antidumpningsåtgärderna på import från Kina upphörde att gälla.

(166)

Den likadana produkten tillverkades av nio tillverkare, tillhörande sju grupper, i unionen under skadeundersökningsperioden. Sju av dessa tillverkare har tillverkning för och försäljning på den öppna marknaden, och de två återstående tillverkarna tillverkar volframkarbid huvudsakligen som insatsvara för sina produkter i senare led (företagsintern användning). Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(167)

Den totala tillverkningen i unionen under översynsperioden fastställdes till 17 026 ton. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av kontrollerade makrodata i det svar på frågeformuläret som lämnats av sökandena. Såsom anges i skäl 41 valdes tre unionstillverkare ut till urvalet, vilka svarar för mer än 69 % av unionens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten.

(168)

Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret hävdade att eftersom unionsindustrin bestod av två marknadssegment (dvs. nyproduktions- och återvinningssegmenten) och eftersom flera återvinningstillverkare, däribland en sammanslutning, samarbetade i undersökningen och motsatte sig upphävandet av åtgärderna, borde kommissionen göra två separata skadeanalyser, en för varje segment.

(169)

I detta avseende erinrade kommissionen om att definitionen av unionsindustrin i artikel 4.1 i grundförordningen avser den likadana produkten. Efter att i skäl 61 ha fastställt att den likadana produkten motsvarar definitionen av den produkt som översynen gäller noterade kommissionen att den likadana produkten som tillverkas genom nyproduktion och den likadana produkten som tillverkas genom återvinning har identiska fysiska och kemiska egenskaper och samma användning. Den enda skillnaden är råvaran: för nyproduktion är råvaran volframmalm eller efterföljande mellanprodukter (anrikad volframmalm, ammoniumparavolframat, volframoxid), medan råvaran för återvinningstillverkning utgörs av skrot från använda hårdmetallverktyg som innehåller volframkarbid. Slutprodukten är exakt densamma. De påstådda marknadssegmenten, som baseras på skillnader i produktionsprocess och råvaror, motsvaras inte av skillnader i slutresultatet. Det fanns därför ingen anledning att segmentera marknaden och genomföra olika skadeanalyser. Denna begäran avvisas följaktligen.

(170)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret sina synpunkter som beskrivs i skäl 168, dvs. att unionsindustrin skulle bestå av två marknadssegment (nyproduktions- och återvinningssegmenten) och att kommissionen borde göra två separata skadeanalyser, en för varje segment. De hävdade särskilt att skillnaden i råvaror för nyproduktionsprocesser och återvinningstillverkningsprocesser påverkade kostnaderna och de finansiella indikatorerna och kunde motivera en marknadssegmentering trots att volframkarbid som tillverkas genom nyproduktion och volframkarbid som tillverkas genom återvinning är likadana produkter. De begärde också närmare uppgifter om den inverkan som kostnaden för respektive råvara hade på de två produktionsprocesserna.

(171)

Skillnaden i råvaror motsvarade emellertid inte en skillnad i produktion och därför var en marknadssegmentering mellan nyproduktion och återvinningstillverkning inte motiverad. De finansiella indikatorer som beskrivs i avsnitt 5.5 omfattar båda produktionsprocesserna. Detta påstående avvisades därför.

(172)

Som nämns i skäl 166 tillverkar några av unionstillverkarna huvudsakligen den produkt som översynen gäller för företagsintern användning som primär råvara för tillverkning av olika produkter i senare led i förädlingskedjan, och därför analyserades förbrukningen på den företagsinterna och den öppna marknaden separat.

(173)

Skillnaden mellan den företagsinterna och den öppna marknaden är relevant för skadeanalysen, eftersom produkter avsedda för företagsintern användning inte är utsatta för direkt konkurrens från importerade produkter. Tillverkning som är avsedd för den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den produkt som översynen gäller och priserna är fria marknadspriser.

(174)

Kommissionen fastställde den totala förbrukningen i unionen (företagsintern och på den öppna marknaden) på grundval av kontrollerade makrodata i svaren på frågeformuläret från sökandena (för unionsindustrins totala försäljning på unionsmarknaden) och uppgifter från Eurostat (för importen till unionen). Uppgifter om den totala förbrukningen i unionen presenteras i intervaller i tabellen nedan för att skydda konfidentialiteten för uppgifter om företagsintern förbrukning, som under skadeundersökningsperioden endast härrörde från två unionstillverkares verksamhet, såsom anges i skäl 180.

(175)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukningen i unionen (ton)

(176)

Förbrukningen i unionen minskade med 29 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 37 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade förbrukningen i unionen med 3 % under skadeundersökningsperioden.

(177)

Trenden för förbrukningen i unionen berodde enligt sökandena på att unionens efterfrågan på den produkt som översynen gäller under 2018 låg över industrins genomsnitt på medellång till lång sikt. Förbrukningen i unionen 2018 utgjorde toppen av den ökande förbrukning som observerades i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång (108). Efter den ökade förbrukningen 2018 minskade efterfrågan i unionen med 23 % 2019. Under 2020 ledde de restriktioner som infördes i samband med covid-19-pandemin till en ytterligare, om än tillfällig, minskning av efterfrågan på den produkt som översynen gäller. I synnerhet var flera stora användare av den produkt som översynen gäller, särskilt aktörer inom bygg- och fordonssektorn, tvungna att tillfälligt begränsa eller lägga ned sin tillverkning. Under översynsperioden började efterfrågan återhämta sig i linje med lättnaderna i de åtgärder som vidtogs i samband med covid-19-pandemin. Under hela översynsperioden gynnades unionsmarknaden av återhämtningen av efterfrågan och av återinsättningen i lager. I detta avseende rapporterade sökandena att problem med logistiken och försörjningskedjan (såsom brist på containrar och förseningar i kusthamnar) gav upphov till oro för försörjningstryggheten och därmed ledde till ytterligare anskaffning i form av lagring eller buffertlagring. Förbrukningen i unionen nådde dock inte nivåerna före pandemin.

(178)

På grundval av de kontrollerade makrouppgifterna i det svar på frågeformuläret som sökandena lämnat för unionsindustrins hela verksamhet (företagsinterna och öppna marknader) fastställde kommissionen att omkring [8–10] % av unionens sammanlagda tillverkning under översynsperioden var avsedd för företagsintern användning.

(179)

På den öppna marknaden tillverkar unionsindustrin dessutom enligt normala avtal (unionsindustrin köper råvaran) och enligt förädlingsavtal (köparen av volframkarbid förblir ägare till råvarorna och betalar en bearbetningsavgift till unionstillverkarna för omvandlingen av råvarorna till volframkarbid). Förädlingsavtalen används för återvinningsverksamhet eftersom kunderna levererar skrot till unionsindustrin för bearbetning. Under översynsperioden tillverkades 96 % av den totala produktionsvolymen enligt normala avtal, medan resten av tillverkningen (4 %) tillverkades enligt förädlingsavtal.

(180)

Kommissionen fastställde den företagsinterna förbrukningen i unionen på grundval av den företagsinterna användningen på unionsmarknaden av alla kända tillverkare i unionen. Under skadeundersökningsperioden hade endast två unionstillverkare företagsintern användning, och därför presenteras uppgifterna i tabellen nedan i intervall för att bevara konfidentialiteten för den berörda unionstillverkarens uppgifter. Den företagsinterna förbrukningen i unionen uppvisade följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 3

Företagsintern förbrukning (i ton)

(181)

Den företagsinterna förbrukningen i unionen minskade med 16 % mellan 2018 och 2020 och ökade därefter med 11 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade den företagsinterna förbrukningen med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(182)

Den företagsinterna förbrukningen i unionen uppvisade en något annorlunda trend än den totala förbrukningen i unionen. Covid-19-pandemin hade mindre inverkan på unionstillverkarnas interna förbrukning, som uppvisade en liten ökning under 2020 jämfört med 2019.

(183)

Kommissionen fastställde förbrukningen på unionens öppna marknad på grundval av a) den fria försäljningsvolymen i unionen för alla kända unionstillverkare, och b) den totala importvolymen till unionen enligt uppgifter från Eurostat. Förbrukningen på den öppna marknaden i unionen uppvisade följande utveckling beräknad på denna grundval:

Tabell 4

Förbrukning på den öppna marknaden (i ton)

(184)

Förbrukningen på den öppna marknaden i unionen minskade med 30 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 40 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade förbrukningen på den öppna marknaden i unionen med 2 % under skadeundersökningsperioden.

(185)

Trenden för förbrukningen på den öppna marknaden i unionen följde den övergripande trenden för förbrukningen i unionen.

(186)

Kommissionen har fastställt importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen fastställdes också på grundval av importuppgifter från Eurostat och förbrukningen i unionen. Importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Importvolym och marknadsandel

(187)

Importen från Kina minskade med 59 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 14 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade importen från Kina med 53 % under skadeundersökningsperioden.

(188)

Marknadsandelen för importen från Kina minskade med 2,4 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(189)

Importen från Kina följde trenden för efterfrågan i unionen. Nivåerna för 2021 nådde inte upp till 2018 års nivåer, eller ens 2019 års nivåer. Enligt sökanden var det flera faktorer som ledde till att återhämtningen i importen under 2021 inte nådde större volymer: i) De fortsatta restriktionerna, som påverkade leveranskedjorna och sjöfarten från Kina. ii) Användarnas oro över försörjningstryggheten för leveranser från Kina. Marknadsandelen för importen från Kina uppvisade i stället en konsekvent nedåtgående trend, trots att importpriserna konsekvent sänktes, såsom framgår av tabell 7, eftersom förbrukningen i unionen ökade i större omfattning än den kinesiska importvolymen under översynsperioden.

(190)

Den berörda produkten importerades från Kina både enligt det normala importsystemet och inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, enligt nedan:

Tabell 6

Importvolym och marknadsandel per importsystem

(191)

Under skadeundersökningsperioden skedde nästan all import från Kina inom ramen för förfarandet för aktiv förädling. Importen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling minskade med 62 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 14 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade importen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling från Kina med 56 % under skadeundersökningsperioden. Importen från Kina enligt det normala importsystemet var försumbar under hela skadeundersökningsperioden, med en marknadsandel på mellan 0,1 % och 0,3 %.

(192)

Importen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling från Kina följde den allmänna trenden för importen från Kina och återspeglade trenden för förbrukningen i unionen. Importen enligt det normala systemet ökade redan 2020, men dess volym påverkade inte den allmänna trenden för importen från Kina på grund av dess försumbara volym.

(193)

Kommissionen fastställde priserna för importen från Kina på grundval av uppgifter från Eurostat. Eftersom importvolymerna från Kina enligt det normala importsystemet var försumbara beaktades de inte vid fastställandet av det genomsnittliga importpriset och vid beräkningen av prisunderskridandet. Prisunderskridandet för importen fastställdes på grundval av svaren på frågeformuläret från de unionstillverke som ingick i urvalet och uppgifter från Eurostat.

(194)

Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 7

Importpriser för förfarandet vid aktiv förädling (euro/ton)

(195)

Det genomsnittliga priset på den berörda produkt som importerades inom ramen för förfarandet för aktiv förädling minskade totalt sett med 16 % under skadeundersökningsperioden.

(196)

På grund av de kinesiska exporterande tillverkarnas bristande samarbetsvilja kunde kommissionen inte kontrollera orsakerna till denna trend. Den noterade dock att den nedåtgående trenden var konsekvent under hela skadeundersökningsperioden.

(197)

På grundval av de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga användarna och de importsystem som användes för import från Kina skedde all import från Kina av den produkt som översynen gäller enligt normala avtal enligt definitionen i skäl 32. För att jämförelsen skulle bli rättvis bortsåg man därför vid beräkningen av prisunderskridandet från unionsindustrins försäljning inom ramen för förädlingsavtal. Såsom nämns i skäl 191 var importen enligt det normala systemet därtill försumbar under skadeundersökningsperioden, och den räknades därför bort. Beräkningen av prisunderskridandet grundades därför endast på importpriserna enligt förfarandet för aktiv förädling. Beräkningen tog dessutom hänsyn till det faktum att zinkgenererat metallpulver inte importerades från Kina under översynsperioden och därför uteslöts.

(198)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(199)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen under översynsperioden för de unionstillverkare som ingick i urvalet. Det visade en viktad genomsnittlig underskridandemarginal på 7 % för importen från det berörda landet på unionsmarknaden.

(200)

Importen av den produkt som översynen gäller från andra tredjeländer än Kina kom huvudsakligen från Förenta staterna, Sydkorea och Indien. Mängden och pristendensen grundas på uppgifter från Eurostat och omfattar samtliga importsystem (det normala systemet, förfarandet för aktiv förädling och förfarandet för passiv förädling). Den största delen av importen från tredjeländer sker enligt det normala systemet.

(201)

Den (sammanlagda) importvolymen till unionen samt marknadsandelen och prisutvecklingen för import från andra tredjeländer av den produkt som översynen gäller utvecklades på följande sätt:

Tabell 8

Import från andra tredjeländer än Kina

(202)

Den totala importen från alla tredjeländer utom Kina minskade med 44 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 16 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade importen från tredjeländer utom Kina med 35 % under skadeundersökningsperioden. Denna trend följde den allmänna trenden för förbrukningen i unionen. Marknadsandelen för denna import minskade från 15,3 % 2018 till 10,1 % under översynsperioden, medan importpriserna minskade med 3 % under skadeundersökningsperioden.

(203)

Importen från Indien följde inte denna allmänna trend och ökade något under skadeundersökningsperioden, men låg kvar på en lägre nivå än importen från Kina under översynsperioden. Marknadsandelen för denna import minskade med 0,4 procentenheter mellan 2020 och översynsperioden, medan den totalt sett ökade med 0,7 procentenheter under skadeundersökningsperioden. De genomsnittliga indiska importpriserna var i genomsnitt lägre än de kinesiska importpriserna under skadeundersökningsperioden. De låga importpriserna från Indien kunde förklaras av att en viss importvolym från Indien i själva verket var närstående försäljning mellan en indisk tillverkare av volframkarbid och en användare i unionen, båda närstående en unionstillverkare, och att dessa priser därför sannolikt inte var marknadsmässiga. Det finns inga andra kända tillverkare av volframkarbid i Indien.

(204)

Bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation omfattade en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som påverkade unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(205)

Såsom nämns i skäl 41 användes ett stickprovsförfarande för att bedöma unionsindustrins ekonomiska situation.

(206)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret som lämnats av sökandena och som avsåg alla unionstillverkare. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(207)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(208)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(209)

Den totala produktionen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(210)

Uppgifterna i tabellen ovan omfattar både produktion enligt normala avtal och förädlingsavtal, för nyproducerade produkter och återvinningsprodukter.

(211)

Produktionsvolymen minskade med 33 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 42 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade tillverkningsvolymen med 5 % under skadeundersökningsperioden.

(212)

Produktionstendensen följde konsumtionstrenden. Utöver kommentarerna i skäl 177 noterade kommissionen att vissa unionstillverkare under 2020 helt upphörde med sin tillverkning under vissa perioder.

(213)

Produktionskapaciteten förblev i stort sett stabil mellan 2018 och 2020 och ökade därefter med 2 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt minskade produktionskapaciteten med 2 % under skadeundersökningsperioden.

(214)

Produktionskapacitetens utveckling beror på att unionstillverkarna under skadeundersökningsperioden investerade i små kapacitetsökningar, särskilt återvinningskapacitet, som fick genomslag 2021. Kapaciteten beror dessutom på vilken blandning av olika kvaliteter som produceras: Det behövs mer kapacitet för att producera grovkornig kvalitet, medan det behövs mindre kapacitet för att producera mer finkornig kvalitet.

(215)

Kapacitetsutnyttjandet minskade med 33 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 40 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade kapacitetsutnyttjandet med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(216)

Kommissionen noterade att unionsindustrins outnyttjade kapacitet inte rakt av motsvarade skillnaden mellan produktion och produktionskapacitet. Andra produkter härrörde från de olika produktionsstegen före den slutliga omvandlingen av volframmetallpulver till volframkarbid, särskilt ammoniumparavolframat, volframoxid och volframmetallpulver. Beroende på priserna på dessa produkter och affärsmässiga överväganden avsätts därför alltid en viss del av kapaciteten för dessa andra produkter. Den outnyttjade kapacitet som framgår av uppgifterna i tabell 9 är därför något överskattad.

(217)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Försäljningsvolym och marknadsandel

(218)

Unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 26 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 44 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett ökade unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(219)

Unionsindustrins marknadsandel på unionsmarknaden ökade med 7,5 procentenheter under skadeundersökningsperioden och nådde 87,6 % under översynsperioden.

(220)

Trenden för unionsindustrins försäljningsvolym följde den trend för förbrukningen i unionen som anges i skäl 177. Försäljningsvolymen under översynsperioden var dock högre än 2018, i motsats till förbrukningen och tillverkningen i unionen där nivåerna under översynsperioden låg något under nivåerna 2018. Detta kan bero på den faktor som anges i skäl 189, nämligen att användarna var oroliga för störningar i leveranskedjan i samband med leveranser från utlandet och därför föredrog att köpa från unionsindustrin. Unionsindustrin ökade sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden, medan importen från Kina och importen från andra tredjeländer än Kina minskade sin marknadsandel.

(221)

På unionens öppna marknad kom 3 % av unionsindustrins försäljning från bearbetningsavtal och 97 % från normala avtal.

(222)

Under skadeundersökningsperioden återhämtade sig unionsindustrin för den likadana produkten nästan till 2018 års produktionsnivåer och den ökade sin försäljning i unionen och antalet anställda. Tillverkningen och försäljningen följde trenden för förbrukningen i unionen, som under översynsperioden nästan återhämtade sig till 2018 års nivåer. Ökningen av antalet anställda mellan 2020 och översynsperioden följde dessutom den återhämtade förbrukningen. Faktorer som logistikproblem och användarnas oro över försörjningstryggheten gynnade inköp från unionsindustrin jämfört med import från tredjeländer under översynsperioden, såsom förklaras i skäl 189. Som en följd av detta ökade unionsindustrins marknadsandel med 7,5 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(223)

Tillverkningen under översynsperioden låg dock fortfarande under 2018 års nivåer och unionsindustrins investeringar under översynsperioden var fortfarande 21 % lägre än 2018 års nivå. Sammantaget med den minskade lönsamheten och det minskade kassaflödet visade detta att unionsindustrins ekonomiska situation fortfarande måste förbättras.

(224)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades enligt följande under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Sysselsättning och produktivitet

(225)

Antalet anställda i unionsindustrin ökade något, med 0,3 % mellan 2018 och 2019, förblev stabilt 2020 och ökade sedan med 3 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett ökade antalet anställda i unionsindustrin med 3 % under skadeundersökningsperioden.

(226)

Ökningen av antalet anställda mellan 2020 och översynsperioden följde förbrukningen i unionen, men det stabila antalet anställda mellan 2019 och 2020 berodde på statliga stödåtgärder på grund av covid-19-pandemin.

(227)

Till följd av produktionsminskningen mellan 2018 och 2020 minskade produktiviteten med 33 % mellan 2018 och 2020. Därefter ledde den ökade tillverkningen mellan 2020 och översynsperioden till att produktiviteten ökade med 42 % under översynsperioden jämfört med 2020, trots det ökade antalet anställda under samma period. Totalt sett minskade produktiviteten med 6 % under skadeundersökningsperioden till följd av den totalt sett blygsamma minskningen av tillverkningen under skadeundersökningsperioden.

(228)

Den dumpningsmarginal som fastställdes under översynsperioden låg betydligt över miniminivån. Samtidigt utgjorde importen under översynsperioden 2,2 % av förbrukningen på den öppna marknaden i unionen. Storleken på de faktiska dumpningsmarginalerna hade därför ganska begränsad inverkan på unionsindustrin.

(229)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet till icke-närstående kunder i unionen för både normala avtal och förädlingsavtal, justerade till nivån från fabrik, på följande sätt:

Tabell 12

Försäljningspriser och tillverkningskostnader i unionen (normala avtal och förädlingsavtal) (euro/ton)

(230)

Det genomsnittliga försäljningspriset per enhet för unionsindustrins normala avtal och förädlingsavtal minskade med 17 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 4 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade det genomsnittliga försäljningspriset per enhet med 13 % under skadeundersökningsperioden.

(231)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet följde förbrukningstrenden. Dessutom följde det prisutvecklingen för den huvudsakliga råvaran för den likadana produkten, dvs. ammoniumparavolframat, för vilken priset sjönk mellan 2018 och 2020 och därefter ökade under översynsperioden jämfört med 2020.

(232)

Unionsindustrins tillverkningskostnad per enhet för såväl normala avtal som förädlingsavtal ökade något med 2 % mellan 2018 och 2019, minskade sedan med 10 % mellan 2019 och 2020 och ökade därefter igen med 0,3 % under översynsperioden jämfört med 2020. Produktionskostnaden per enhet minskade totalt sett med 8 % under skadeundersökningsperioden.

(233)

Ökningen av tillverkningskostnaden per enhet mellan 2018 och 2019 berodde på lägre produktion, medan minskningen mellan 2019 och 2020 berodde på minskade råvarukostnader.

(234)

För att fastställa det prisunderskridande som rapporterats i skäl 199 använde kommissionen dessutom de vägda genomsnittliga försäljningspriserna för de unionstillverkare som ingick i urvalet till icke-närstående kunder i unionen enligt enbart normala avtal, exklusive zinkgenererat metallpulver, justerat till nivån från fabrik, eftersom all import från Kina skedde enligt normala avtal. På denna grundval kunde under skadeundersökningsperioden endast två av de unionstillverkare som ingick i urvalet beaktas vad gäller prisunderskridandet, och därför presenteras uppgifterna i tabellen nedan i intervall för att bevara konfidentialiteten för den berörda unionstillverkarens siffror. Under skadeundersökningsperioden utvecklades trenden på följande sätt:

Tabell 13

Försäljningspriser enligt normala avtal i unionen (euro/ton)

(235)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet enligt normala avtal minskade med 15 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 8 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade det genomsnittliga försäljningspriset per enhet enligt normala avtal med 8 % under skadeundersökningsperioden.

(236)

Unionsindustrins tillverkningskostnad per enhet enligt normala avtal ökade med 9 % mellan 2018 och 2019 och minskade sedan med 15 % under översynsperioden jämfört med 2019. Produktionskostnaden per enhet enligt normala avtal minskade totalt sett med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(237)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsindustrin utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(238)

Unionsindustrins genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd ökade något med 3 % mellan 2018 och 2019, minskade sedan med 11 % mellan 2019 och 2020 och ökade därefter igen med 10 % under översynsperioden jämfört med 2020. Sammantaget ökade den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd något, med 5 % under skadeundersökningsperioden.

(239)

Minskningen av unionsindustrins genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd mellan 2019 och 2020, trots stabiliteten i antalet anställda, berodde på statliga stödåtgärder på grund av covid-19-pandemin. Ökningen mellan översynsperioden och 2020 berodde på inflationsjusteringar, anställning av personal inom FoU och produktionspremier.

(240)

Unionsindustrins lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 15

Lagerhållning

(241)

Unionsindustrins lagerhållning minskade med 20 % mellan 2019 och 2018 och ökade sedan med 42 % under översynsperioden jämfört med 2019. Totalt sett ökade lagerhållningen med 14 % under skadeundersökningsperioden.

(242)

Unionsindustrins höga lagerhållning under 2020 följde den låga förbrukningen, medan den höga lagerhållningen under översynsperioden speglade den ökade tillverkningen.

(243)

Unionsindustrins lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 16

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(244)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att uttrycka bruttovinsten före skatt (beräknad som skillnaden mellan omsättningen och kostnaden för sålda varor) för all försäljning av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Unionsindustrin var lönsam under skadeundersökningsperioden och hade en varierande lönsamhetsnivå. Unionsindustrins lönsamhet minskade med 83 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 285 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade lönsamheten med 33 % under skadeundersökningsperioden.

(245)

Mellan 2019 och 2021 var lönsamheten lägre än det vinstmål på 10 % som fastställdes i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång (109). Industrin kännetecknas av en hög andel fasta kostnader i samband med produktionsprocessen, eftersom ugnar inte kan stängas av. Kommissionen drog därför slutsatsen att ett vinstmål på minst 10 % fortfarande var giltigt och faktiskt uppnåddes under skadeundersökningsperioden, 2018.

(246)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Nettokassaflödet minskade med 66 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 153 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade nettokassaflödet med 14 % under skadeundersökningsperioden. Nettokassaflödet följde utvecklingen i unionsindustrins lönsamhet.

(247)

Unionsindustrins investeringar minskade med 41 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 34 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade investeringarna med 21 % under skadeundersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden överskred unionsindustrins investeringar 43 miljoner euro. Investeringar gjordes för att förbättra återvinningsprocessen med nya produktionsprocesser, förbättra produktions- och FoU-kapaciteten för mer finkorniga produkter och utveckla ytterligare råvarukapacitet för att minska sitt beroende av råvaruleverantörer från tredjeländer. Investeringar för att utöka produktionskapaciteten gjordes främst under 2018 och 2019 och visade sin effekt under 2021, vilket framgår av tabell 9. Investeringar gjordes också i nya högteknologiska ugnar och för att spara energi.

(248)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Unionsindustrins räntabilitet var positiv under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins räntabilitet minskade med 86 % mellan 2018 och 2020 och ökade sedan med 322 % under översynsperioden jämfört med 2020. Totalt sett minskade räntabiliteten med 42 % under skadeundersökningsperioden.

(249)

På grund av de gällande antidumpningstullarna håller unionsindustrins situation på att förbättras.

(250)

Under skadeundersökningsperioden minskade importen från Kina med 53 %. Särskilt importen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling från Kina minskade med 56 %. Även priset på importen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling från Kina minskade dock med 16 % under skadeundersökningsperioden.

(251)

Priset på importen från Kina inom ramen för förfarandet för aktiv förädling var något högre än unionens priser under perioden mellan 2018 och 2020 (3 % 2018, 3 % 2019 och 4 % 2020). Detta förklarar varför importvolymen från Kina konsekvent minskade under samma period mellan 2018 och 2020. Under översynsperioden blev emellertid de kinesiska priserna inom ramen för förfarandet för aktiv förädling 7 % lägre än unionspriserna. Detta sammanföll med en ökning av importvolymen från Kina med 14 % under översynsperioden jämfört med 2020.

(252)

Försäljningsvolym, marknadsandel och antal anställda ökade totalt sett under skadeundersökningsperioden, eftersom unionsindustrin lyckades anpassa sig till en ökning av förbrukningen.

(253)

Produktionen och kapacitetsutnyttjandet minskade dock något totalt sett.

(254)

Skadeindikatorerna för unionsindustrins ekonomiska resultat (lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet) var positiva under hela skadeundersökningsperioden, även om alla hade en övergripande nedåtgående trend.

(255)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin under översynsperioden inte lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(256)

I skäl 255 drar kommissionen slutsatsen att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada under översynsperioden. Kommissionen bedömde därför, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, om det var sannolikt att den skada som ursprungligen vållats av den dumpade importen från Kina skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(257)

I detta avseende undersökte kommissionen i) produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, ii) unionsmarknadens attraktionskraft, iii) de sannolika prisnivåerna på importen från Kina i avsaknad av antidumpningsåtgärder och iv) deras sannolika inverkan på unionsindustrin.

(258)

Såsom förklaras i skälen 147–154 har Kina en betydande produktionskapacitet för den berörda produkten på cirka 90 000 ton och en outnyttjad kapacitet på [56 000–60 000] ton. En sådan outnyttjad kapacitet motsvarar mer än 3,5 gånger förbrukningen på unionens öppna marknad under översynsperioden.

(259)

I avsaknad av antidumpningsåtgärder skulle den outnyttjade kapaciteten sannolikt användas för tillverkning för export till unionen, eftersom den är en attraktiv marknad för kinesiska exporterande tillverkare, såsom beskrivs i skälen 156–163. Det finns inte heller något som tyder på att efterfrågan på den produkt som översynen gäller skulle öka på marknaderna i tredjeländer och Kina, medan förbrukningen i unionen uppvisade en kraftig återhämtning sedan 2020. Importen från Kina kommer därför sannolikt att återkomma till unionsmarknaden i betydande mängder om åtgärderna tillåts upphöra att gälla.

(260)

Som en indikation på den prisnivå vid vilken det är sannolikt att den berörda produkten kommer att importeras till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla togs hänsyn till de kinesiska exportpriserna till unionen under översynsperioden. Såsom anges i skäl 191 skedde nästan all import till unionen under översynsperioden inom ramen för förfarandet för aktiv förädling. På grundval av detta skulle priserna inom ramen för förfarandet för aktiv förädling utan antidumpningstullar och inräknat tullar fortfarande underskrida unionsindustrins priser med i genomsnitt 2 %. Eftersom de kinesiska importpriserna fortsatte att vara lägre än unionsindustrins priser är det därför sannolikt att den kinesiska importen skulle öka utan de nuvarande åtgärderna.

(261)

Med tanke på den stora outnyttjade kapaciteten är det sannolikt att de kinesiska importvolymerna kommer att öka avsevärt och utöva ett betydande pristryck på unionsmarknaden. Enligt detta scenario är det mycket sannolikt att unionsindustrin inte kommer att kunna upprätthålla sina nuvarande prisnivåer utan kommer att tvingas sänka sina priser och anpassa dem till de kinesiska importpriserna.

(262)

Även om unionsindustrin sannolikt kommer att förbli lönsam när den anpassar sina priser med 2 %, skulle en sådan lönsamhetsnivå inte vara hållbar på medellång och kort sikt, eftersom den (till stor del) skulle ligga under vinstmålet på 10 %. Detta scenario tar dock inte hänsyn till den minskade försäljningsvolym för unionsindustrin som sannolikt kommer att bli fallet om åtgärderna avslutas, såsom förklaras i skäl 163. Faktum är att unionsindustrin behöver en viss vinstnivå för att kunna fortsätta att investera för att förbättra tillverkningsprocessen för återvinning, med tanke på svårigheterna med att anskaffa nya råvaror, för att kontinuerligt förbättra produktions- och FoU-kapaciteten för mer finkorniga produkter och utveckla ytterligare råvarukapacitet i syfte att minska sitt beroende av tredjelandsleverantörer av råvaror.

(263)

Kommissionen tog också hänsyn till att de kinesiska exporterande tillverkarna kan sänka sina priser till unionen, samtidigt som de fortfarande säljer över denna prisnivå till andra tredjeländer. På grundval av den betydande outnyttjade kapaciteten i Kina och det faktum att undersökningen inte gav några bevis för att denna outnyttjade kapacitet skulle kunna absorberas av andra tredjelandsmarknader eller den inhemska kinesiska marknaden finns det ett starkt incitament för de kinesiska exporterande tillverkarna att sänka prisnivåerna ännu mer (dvs. under priserna enligt förfarandet för aktiv förädling) för att vinna marknadsandelar i unionen. Detta kommer att vara möjligt eftersom Kina, såsom anges i skäl 155, kontrollerar 60 % av världens reserver av volframmalm och samtidigt tar ut en exportavgift på 20 % på anrikad volframmalm. Dessutom omfattar de kinesiska priserna från översynsperioden också en tillfällig ökning av kostnaderna för sjöfrakt på grund av störningar i leveranskedjan till följd av covid-19-pandemin. Enligt detta scenario kommer de stora volymerna billig volframkarbid att utöva ett betydande pristryck på unionsindustrin, som kommer att behöva sänka sina priser ytterligare för att kunna fortsätta att sälja på unionsmarknaden. Samtidigt kommer dock unionsindustrin också att förlora försäljningsvolymer eftersom den inte kommer att kunna sänka sina priser till samma låga nivå som de kinesiska exportpriserna. Unionsindustrin kommer därför att reagera med en kombination av strategier i form av pris- och volymminskningar.

(264)

I detta sammanhang beaktade kommissionen två huvudsakliga faktorer. För det första är unionsindustrin kapitalintensiv och kännetecknas av höga fasta kostnader eftersom det inte går att stänga av ugnar. För det andra har prissänkningar på grund av denna kostnadsstruktur större inverkan på lönsamheten än minskade försäljningsvolymer, eftersom en minskning av försäljningsvolymen kan absorberas så länge de fasta kostnaderna täcks.

(265)

Mot denna bakgrund analyserade kommissionen, liksom i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång (110), för det första scenariot med en minskning av försäljningsvolymen med 25 %. Detta scenario kommer sannolikt att inträffa på kort sikt. Under översynsperioden skulle en sådan minskning uppgå till 4 250 ton eller endast [10–13] % av den kinesiska outnyttjade kapaciteten. Vid unionsindustrins mest sannolika reaktion i form av en blandning av pris- och volymminskningar skulle unionsindustrin ha blivit förlustbringande (redan 2 % leder till förlust beräknat på grundval av priserna enligt förfarandet för aktiv förädling) under översynsperioden.

(266)

För det andra analyserade kommissionen scenariot med en minskning av försäljningsvolymen med 50 %. Detta scenario kommer sannolikt att inträffa på medellång sikt (2–3 år), särskilt när det gäller tillämpningar av produkter med grov kvalitet och produkter med lägre förädlingsvärde, där användarna kommer att tvingas köpa den billigare produkt som berörs i stället för den likadana produkten. Under översynsperioden skulle en sådan minskning uppgå till 8 500 ton eller [21–26] % av Kinas outnyttjade kapacitet. Vid en blandad reaktion på pris- och volymminskningar skulle unionsindustrin ha blivit förlustbringande (redan 16 % leder till förlust beräknat på grundval av priserna enligt förfarandet för aktiv förädling).

(267)

Mot bakgrund av ovanstående kommer en minskning av försäljningspriset till en nivå under importpriset enligt förfarandet för aktiv förädling från översynsperioden i kombination med minskade försäljningsvolymer att innebära att unionsindustrin blir förlustbringande. På medellång sikt är det sannolikt att de unionstillverkare som inte är integrerade i senare led kommer att tvingas att avveckla sin verksamhet, eftersom de på den fria marknaden kommer att bli direkt exponerade för pristrycket nedåt från den dumpade lågprisimporten från Kina. I stället kommer de unionstillverkare som är integrerade i senare led att fortsätta att sälja volframkarbid till närstående användare till lägre priser. På längre sikt är det sannolikt att även de unionstillverkare som är integrerade i senare led kommer att upphöra med sin verksamhet, eftersom de inte kommer att kunna konkurrera med detta tryck på lång sikt, då deras närstående användare också kommer att välja att köpa volframkarbid från Kina.

(268)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att avsaknaden av åtgärder med all sannolikhet skulle leda till en betydligt ökad dumpad import från Kina till skadevållande priser och att väsentlig skada sannolikt skulle återkomma.

(269)

I sina synpunkter på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret att bevisningen inte föreföll styrka kommissionens slutsats om å ena sidan sannolikheten för återkommande skada, mot bakgrund av unionsindustrins överlag positiva tillväxt, å andra sidan importpriserna, importmängden och de kinesiska exportörernas marknadsandel.

(270)

Bedömningen av sannolikheten för återkommande skada grundades på de faktorer som beskrivs i skälen 257–267, såsom i) produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, ii) unionsmarknadens attraktionskraft, iii) de sannolika prisnivåerna för importen från Kina i avsaknad av antidumpningsåtgärder och iv) deras sannolika inverkan på unionsindustrin, och alltså inte på de faktorer som Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret föreslagit. Påståendet avvisades därför.

(271)

Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret hävdade också att mer än tre årtionden av skydd gav intrycket att sannolikheten för återkommande skada föreföll konstant för unionsindustrin.

(272)

Kommissionen höll inte med om detta påstående. I den aktuella undersökningen fastställdes återkommande skada på grundval av de faktorer som anges i skäl 257. Huruvida åtgärderna har varit i kraft under en lång tidsperiod har ingen inverkan på analysen av sannolikheten för återkommande skada, som görs vid tidpunkten för varje översyn vid giltighetstidens utgång. Påståendet avvisades därför.

(273)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna klart skulle strida mot unionens intressen som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, däribland unionsindustrins, importörernas, användarnas och råvaruleverantörernas. Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna sina synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(274)

Inledningsvis bör påpekas att den produkt som översynen gäller har betydelse för ett antal industrier i unionen. Volframkarbid är nödvändig för tillverkning av maskiner, särskilt inom bil- och luftfartssektorerna, för maskiner inom byggsektorn, särskilt för infrastruktur som vägar, motorvägar och järnvägsspår, samt för gruv- och borrverktyg. Volframkarbid används dessutom i säkerhets- och försvarstillämpningar. Alla dessa tillämpningar tyder på att flera värdekedjor är beroende av kontinuerlig och frekvent tillgång till slitagedelar eller ytbeläggningar av volframkarbid för att hålla maskiner och verktyg i funktion.

(275)

Det bör vidare erinras om att införandet av åtgärder i de tidigare undersökningarna inte ansågs strida mot unionens intresse. Dessutom bör det noteras att den aktuella undersökningen är en översyn vid giltighetstidens utgång och alltså är en analys av en situation där antidumpningsåtgärder redan förekommer, vilket gör det möjligt att bedöma om de gällande antidumpningsåtgärderna har en eventuell negativ påverkan på de berörda parterna.

(276)

Därför undersöktes om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt dumpning och återkommande skada, fanns tvingande skäl som skulle leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(277)

Såsom nämns i skäl 166 tillverkades den likadana produkten under översynsperioden av nio unionstillverkare som tillhör sju grupper. Av dessa fanns sex sökande som tillhörde fem grupper. Dessutom samarbetade Nashira Hardmetals S.r.l. (Nashira) som användare i undersökningen, på grund av den utbredda användningen av den produkt som översynen gäller i företagets tillverkning. Merparten av unionsindustrin deltog därför aktivt i undersökningen.

(278)

Med tanke på de slutsatser om unionsindustrins situation som anges i skälen 249–255 och i enlighet med argumenten i skälen 256–268 för sannolikheten för att skadan skulle återkomma drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin troligen skulle få erfara en allvarlig försämring av sin ekonomiska situation om antidumpningstullarna skulle tillåtas upphöra. Åtgärderna har visat sig vara nödvändiga för att behålla tillverkningen av volframkarbid i unionen, eftersom unionsindustrin inte skulle ha kunnat stå emot trycket från stora volymer av dumpad import av volframkarbid från Kina som säljs på unionsmarknaden till priser under unionsindustrins nivåer.

(279)

Fortsatta åtgärder skulle gynna unionsindustrin, eftersom de nuvarande åtgärderna har minskat den direkta konkurrensen från illojalt prissatt volframkarbid från Kina. De nuvarande åtgärderna har gjort det möjligt för unionens tillverkare av volframkarbid att göra stora investeringar för att förnya produktionsprocessen och öka återvinnings- och råvarukapaciteten, i syfte att minska beroendet av import från Kina och bidra till den cirkulära ekonomin, som ingår i agendan för den europeiska gröna given (111).

(280)

Om åtgärderna däremot skulle upphävas kommer detta sannolikt att ha en negativ inverkan på unionsindustrin. Det skulle allvarligt hota livskraften hos unionsindustrin, som skulle kunna tvingas att lägga ned sin verksamhet, vilket skulle minska de tillgängliga försörjningskällorna och konkurrensen på unionsmarknaden. Om unionstillverkarna upphör med sin tillverkning kommer unionens tillverkare av hårdmetallverktyg och maskindelar främst att vara beroende av import av råvaror från tredjeländer, och i första hand från Kina, som inte bara är världens ledande tillverkare av volfram utan också äger merparten av världens reserver.

(281)

Inga importörer samarbetade i undersökningen.

(282)

Avsaknaden av svar kan, såsom sökandena angav i begäran, bero på att importörerna i allmänhet handlar med många olika metaller och har alternativa leverantörer av volframkarbid utöver unionen och Kina, såsom Israel, Ryssland, Japan, Sydkorea och Förenta staterna.

(283)

I linje med resultaten från tidigare undersökningar fanns det ingen bevisning för att importörerna inte skulle kunna fortsätta att anskaffa sina leveranser från Kina eller för att det fanns stora svårigheter att hitta andra källor.

(284)

På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att importörerna inte har några tvingande skäl som talar emot bibehållandet av de befintliga åtgärderna.

(285)

Vid inledandet kontaktades 54 kända importörer/användare och fick en länk till frågeformuläret på kommissionens webbplats. Nio av dessa användare gav sig till känna inom de fastställda tidsfristerna (däribland Nashira, som också tillverkade mindre volymer av den likadana produkten, såsom nämns i skäl 277). De använde volframkarbid bland annat för att framställa cementerad karbid för att tillverka hårdmetallverktyg för olika industrier såsom bil-, maskin- och rymdindustrin.

(286)

Svar på frågeformuläret mottogs från sju av dessa nio användare (tre av de sju är närstående).

(287)

Ytterligare tio användare gav sig till känna före utlämnandet av uppgifter. Dessa användare framförde sin ståndpunkt om huruvida de befintliga åtgärderna borde fortsätta att gälla, men besvarade inte frågeformuläret. Dessutom framförde en annan användare sin ståndpunkt före utlämnandet av uppgifter, men eftersom användaren inte bekräftade huruvida detta var konfidentiellt och inte tillhandahöll någon icke-konfidentiell sammanfattning av ståndpunkten, beaktades den inte.

(288)

Bland de sju användare som besvarade frågeformuläret motsatte sig fem att åtgärderna skulle fortsätta: Betek, Gühring, Konrad Friedrichs och G-ELIT samt Höganäs Germany GmbH (Höganäs). Nashira stödde däremot fortsatta åtgärder, medan Saar-Hartmetall und Werkzeuge GmbH (Saar-Hartmetall) i allmänhet var positivt inställd till antidumpningsåtgärder men hävdade att företaget, i egenskap av ett mindre företag, drabbades i högre grad än större företag av antidumpningsåtgärder.

(289)

Av de tio användare som lämnade sin ståndpunkt före meddelandet av uppgifter, men som inte besvarade frågeformuläret, ställde sig dessutom sex bakom fortsatta åtgärder: Ceratizit Austria GmbH, Ceratizit Luxembourg S.à r.l., AB Sandvik Coromant, Seco Tools AB, Dormer Pramet s.r.o. och Hyperion Materials Technologies (Hyperion). På grundval av offentlig information var fem av dessa användare närstående unionsindustrin. Fyra motsatte sig däremot fortsatta åtgärder: Fabricación Metales Duros S.A.L., Atlas Diamant GmbH, Abitzsch Präzisionsnormteile GmbH och Oerlikon Metco WOKA GmbH.

(290)

De fem användarna, som var närstående till unionsindustrin, hävdade att volfram var en strategisk råvara och att volframkarbid var den grundläggande ingrediensen i hårdmetallverktyg och maskindelar som användes i stor utsträckning inom industri- och byggsektorerna i unionen. De hävdade vidare att eftersom verktygen och delarna var förbrukningsvaror skulle en stabil försörjning av volframkarbid för att tillverka nya verktyg och delar vara avgörande för unionsindustrins övergripande värdekedja och unionens ekonomi i stort. De hävdade att unionens volframkarbidindustri hade en nyckelroll när det gäller att säkerställa stabila leveranser.

(291)

Hyperion stödde också fortsatta åtgärder på grund av unionsindustrins roll när det gäller att säkerställa försörjningstryggheten på unionsmarknaden, utöver hållbarhet, cirkulär ekonomi och miljöhänsyn.

(292)

Saar-Hartmetall hävdade att om åtgärderna upphävdes skulle användarna på kort sikt gynnas av låga importpriser från Kina och unionsindustrin skulle tvingas ut från marknaden. På medellång till lång sikt skulle dock kinesiska tillverkare av den berörda produkten bli dominerande på marknaden och kunna sätta priser i unionen. Hyperion hävdade dessutom att minskningen eller nedläggningen av unionsindustrins tillverkning skulle leda till problem med försörjningstryggheten för volframkarbid på unionsmarknaden. Såsom covid-19-pandemin visade var anskaffning på långa avstånd från Kina sårbar, och därför måste lokal anskaffning i unionen fortsätta att vara ett hållbart alternativ.

(293)

De fyra användare som motsatte sig fortsatta åtgärder och som inte besvarade frågeformuläret hävdade att antidumpningstullar på volframkarbid skulle försvaga deras globala konkurrenskraft.

(294)

Betek, Gühring Group, Höganäs, Nashira och Saar-Hartmetall (de samarbetsvilliga användarna) köpte en mängd av den produkt som översynen gäller motsvarande 22,9 % av förbrukningen på den öppna marknaden i unionen under översynsperioden. De köpte den produkt som översynen gäller från unionsindustrin, Kina och andra tredjeländer. Merparten av deras import från Kina importerades inom ramen för förfarandet för aktiv förädling. Andra tredjeländer som levererade volframkarbid till de samarbetsvilliga användarna under undersökningsperioden var bland annat följande: Israel, Ryssland, Japan och Vietnam.

(295)

Undersökningen visade att omsättningen från försäljningen av produkter innehållande volframkarbid för de samarbetsvilliga användarna utgjorde mellan 24 % och 100 % av deras totala omsättning under översynsperioden. Några av användarna ingick i vertikalt integrerade grupper och sålde vissa produkter som tillverkades till andra företag i koncernen, medan andra var oberoende enheter. De oberoende enheterna sålde verktyg i cementerad karbid både på unionsmarknaden och utanför unionen. För försäljningen utanför unionen köptes en betydande del av den volframkarbid som användes som råvara från Kina inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, och därför betalades inga importtullar.

(296)

De samarbetsvilliga användarna tillverkade ett stort antal produkter som innehöll den produkt som översynen gäller. Betydelsen av kostnaderna för volframkarbid varierade avsevärt mellan användarna. Enligt uppgifter från olika användare utgjorde volframkarbid mellan 13 % och 71 % av kostnaderna för produkter som innehåller volframkarbid och mellan 7 % och 22 % av företagets totala kostnader för alla tillverkade produkter. Vissa användare lämnade kostnadssiffror för representativa produkttyper som de valde, medan andra tillhandahöll kostnader för hela företaget. Analysen gjordes därför på grundval av de uppgifter som kommissionen hade tillgång till för var och en av de två jämförelserna.

(297)

De samarbetsvilliga användarna var i allmänhet lönsamma under översynsperioden, både för företaget som helhet och för produkter som innehåller den berörda produkten. Lönsamheten på företagsnivå utgjorde mellan 1 % och 7 % av den totala omsättningen, medan lönsamheten för produkter som innehåller den produkt som översynen gäller utgjorde mellan 3 % och 6 % av omsättningen från försäljning av produkter som innehåller den produkt som översynen gäller.

(298)

En av de samarbetsvilliga användarna, Höganäs, hävdade att företaget på grund av de gällande antidumpningsåtgärderna tvingades konkurrera med företag som tillverkar färdiga produkter utanför unionen, med tillgång till billigare råvaror. Till följd av detta blev företaget tvunget att acceptera lägre marginaler än användare i tredjeländer.

(299)

Kommissionen noterade att undersökningen, såsom påpekas i skäl 297, visade att användarna i allmänhet kunde uppnå en viss vinst under översynsperioden. Mot denna bakgrund är argumentet att användare i andra länder påstås generera större vinster än användare i unionen inte i sig tillräckligt för att dra slutsatsen att åtgärderna uppenbart strider mot unionens intresse. Påståendet avvisades därför.

(300)

Om åtgärderna bibehölls hävdade Gühringkoncernen, som motsatte sig åtgärderna, att den skulle förlora marknadsandelar för sina produkter i cementerad karbid, eftersom den skulle få en konkurrensnackdel gentemot konkurrenter utanför unionen, som skulle kunna köpa kinesisk volframkarbid utan att betala antidumpningstullarna. Företaget hävdade att den huvudsakliga kostnaden för dess produkter utgjordes av råvarorna (dvs. volframkarbid), som inte kan ersättas av en annan råvara. Det skulle inte heller vara möjligt att absorbera högre råvarukostnader och den enda möjligheten att undvika att förlora marknadsandelar skulle vara att flytta produktionsanläggningar utanför unionen.

(301)

Fortsatta åtgärder skulle begränsas till ett bibehållande av den antidumpningstullsats som fastställdes i den ursprungliga undersökningen genom att samma tullsats bibehålls. Användarna skulle därför inte drabbas av högre råvarukostnader än de har för närvarande. Kommissionen noterade att undersökningen, såsom påpekas i skäl 297, visade att användarna i allmänhet var lönsamma under översynsperioden. När det gäller användarnas påstående om omlokalisering noterade kommissionen att användarna inte flyttat huvuddelen av sin produktion, trots att åtgärderna tillämpades, och att det inte fanns några bevis för att ett upphävande av åtgärderna skulle förhindra att användare flyttade till Kina eller andra tredjeländer. Dessa påståenden avvisades därför.

(302)

Saar-Hartmetall hävdade att unionsindustrin i ett scenario med fortsatta åtgärder skulle överleva, men att användare som tillverkar hårdmetallverktyg inte skulle vara konkurrenskraftiga i fråga om mer materialintensiva produkter och produkter som inte kräver särskilt tekniskt kunnande.

(303)

Kommissionen noterade att åtgärderna hittills inte hindrat användarna från att bearbeta den berörda produkten utan tullar, eftersom den allra största delen av importen skedde inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, dvs. utan tullar. Såsom anges i tabell 7 betalade användarna antidumpningstullar endast för 38 ton som importerades enligt det normala systemet under översynsperioden. Dessutom verkar detta handelsmönster inte nödvändigtvis bero på åtgärderna: Såsom påpekas i skäl 274 har volframkarbid en rad olika tillämpningar inom många industrier i alla länder, vilket innebär att hårdmetallverktyg tillverkade av volframkarbid sannolikt är globala produkter som tenderar att exporteras från unionen. Detta påstående avvisades därför.

(304)

Undersökningen visade att trots de gällande antidumpningsåtgärderna kunde det stora antal användare som lämnade synpunkter fortsätta sin verksamhet i unionen genom inköp från unionsindustrin, import inom ramen för förfarandet för aktiv förädling från Kina utan betalning av antidumpningstullar och import från andra källor av volframkarbid. Under översynsperioden betalades antidumpningstullar i själva verket endast på 38 ton volframkarbid enligt det normala systemet. Dessutom var användarna i allmänhet lönsamma, trots de gällande antidumpningsåtgärderna. Flera användare, både närstående och icke-närstående till unionsindustrin, båda sådan som deltog i tillverkningen av den likadana produkten och sådana som inte gjorde det, stödde dessutom bibehållandet av åtgärderna. Därför drog kommissionen slutsatsen att de gällande åtgärderna inte har någon betydande negativ inverkan på användarna.

(305)

Två företag och en sammanslutning inom återvinningsindustrin i tidigare led gav sig till känna och uttryckte sitt stöd för fortsatta åtgärder. De två företagen var RS-Recycling GmbH och PA Metals Recycling OHG, medan sammanslutningen var European Recycling Industries’ Confederation (EuRIC). En annan leverantör gav sig till känna och lämnade in en inlaga, men eftersom den inte bekräftade huruvida inlagan var konfidentiell och inte tillhandahöll en icke-konfidentiell sammanfattning, beaktades den inte.

(306)

De två ovannämnda företagen och intresseorganisationen hävdade att de gjorde betydande investeringar i återvinning av volfram och annan metallskrot och att utvecklingen av cirkulära ekonomier och hållbara värdekedjor hade blivit allt viktigare mot bakgrund av unionens miljömål och de globala miljömålen. De hävdade vidare att Kina hade världens största reserver av volfram och att de kinesiska myndigheterna tenderade att hålla priserna på volframprodukter baserade på primära råvaror låga för att avskräcka från användning av sekundära råvaror. De hävdade därför att om åtgärderna tilläts upphöra att gälla och den dumpade importen av volframkarbid från Kina (som huvudsakligen tillverkas av primära råvaror) återupptogs, skulle unionen förlora en viktig del av sin cirkulära värdekedja, vilket skulle utsätta unionens återvinningsföretag för risken att gå i konkurs och motverka unionens ansträngningar att skapa hållbara och cirkulära leveranskedjor.

(307)

På denna grund drog kommissionen slutsatsen att det ligger i leverantörernas intresse att bibehålla de gällande antidumpningsåtgärderna.

(308)

De exporterande tillverkarna Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret hävdade att unionsmarknaden hade nära sammanlänkade marknadsaktörer, med långvariga affärsförbindelser, vilket skulle ha avskräckt berörda parter från att öppet kommentera åtgärderna. De hävdade att unionsmarknaden var en väl skyddad och självförsörjande marknad, utan behov av att diversifiera försörjningskällorna eller ha konkurrens, och att den dominerades av inflytelserika aktörer på bekostnad av användare och importörer. De uppgav att vissa användares oro över prissättning och lönsamhet innebar att kostnaderna och priserna på unionsmarknaden fastställdes på mycket högre nivåer än i andra länder.

(309)

Det erinras om att det finns sju grupper av unionstillverkare på marknaden som använder olika tillverkningsprocesser och olika råvaror. Såsom anges i skälen 56–58 använder vissa av unionstillverkarna endast nya råvaror och vissa använder både nya råvaror och skrot. De sju grupperna av unionstillverkare är oberoende av och konkurrerar med varandra på unionsmarknaden. Undersökningen har dessutom visat att det finns andra försörjningskällor på unionsmarknaden, såsom påpekas i skäl 294. Slutligen noterade kommissionen att Nashira, en ny unionstillverkare, kommit in på marknaden jämfört med den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång – när sex grupper av unionstillverkare var verksamma på marknaden. Detta visade att unionsmarknaden fortfarande var dynamisk och att inträdeshindren kunde övervinnas. Påståendet avvisades därför.

(310)

Sedan 2011 har volfram konsekvent klassificerats som en kritisk råvara för unionen (112). Kommissionen har i sitt förslag till en europeisk rättsakt om kritiska råvaror begärt att den fortsatt ska vara uppförd på unionens förteckning över kritiska råvaror (113).

(311)

I sitt förslag till en europeisk rättsakt om kritiska råvaror tog kommissionen dessutom upp volfram som en strategisk råvara, ett begrepp som omfattar råvaror av stor betydelse för en teknik som stöder den gröna och den digitala omställningen samt försvars- och rymdmålen (114).

(312)

Den uppmärksamhet som unionen ägnade leveranskedjan för volfram fick dessutom ytterligare bekräftelse genom att volfram inkluderades bland konfliktmineralerna i förordningen om konfliktmineraler (115). Det innebär att det vid import av volfram krävs tillbörlig aktsamhet av unionsimportörerna, för att säkerställa att handeln med volfram inte används för att finansiera väpnade grupper, bidra till tvångsarbete och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna och stödja korruption och penningtvätt i politiskt instabila områden.

(313)

Med tanke på det komplexa regelverket för leveranskedjan för volfram och den strategiska betydelsen av volfram ligger det därför i unionens intresse att behålla produktion av volframkarbid i unionen, främja återvinning för att minska förbrukningen av primära råvaror och minska det relativa importberoendet.

(314)

Höganäs, som motsatte sig bibehållandet av åtgärderna, hävdade att företaget var tvunget att betala antidumpningstullen på volframkarbid, men att det inte togs ut någon antidumpningstull på produkterna i senare led.

(315)

Nashira, som är både tillverkare och användare och var positivt till att åtgärderna skulle fortsätta, hävdade också att företaget hade stark konkurrens från kinesiska tillverkare av hårdmetallverktyg, som ofta var vertikalt integrerade och som också tillverkade volframkarbid och, i vissa fall, ägde volframgruvor. Nashira hävdade vidare att antidumpningsåtgärderna mot volframkarbid inte var tillräckliga för att skydda och stabilisera volframmarknaden i Europa och föreslog att antidumpningsåtgärder skulle införas även för volframbaserade produkter enligt nummer 8207 och 8209.

(316)

Kommissionen noterade att den nuvarande undersökningen endast omfattar volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver. I samband med den aktuella undersökningen kan produktomfattningen inte ändras. Dessa påståenden avvisades därför.

(317)

Zhangyuan Tungsten, Xianglu Tungsten och Golden Egret hävdade att antidumpningsåtgärderna för den berörda produkten har varit i kraft för länge och att deras fortsatta tillämpning därför var omotiverad.

(318)

Kommissionen erinrade om att i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen måste åtgärderna bibehållas om den skadevållande dumpningen fortsätter eller återkommer och åtgärderna uppenbarligen inte strider mot unionens intresse som helhet. Samtliga villkor uppfylldes i den aktuella undersökningen. De berörda parterna har heller inte framfört något specifikt skäl när det gäller unionens övergripande intresse som tydligt skulle tala mot fortsatta åtgärder. Kommissionen har därför inget annat val än att införa antidumpningsåtgärder. Detta argument avvisas därför.

(319)

Technogenia hävdade att det inte längre fanns något unionsintresse till stöd för antidumpningsåtgärder mot smält volframkarbid, eftersom unionsindustrin upphört att tillverka ämnet.

(320)

Undersökningen visade visserligen att smält volframkarbid inte längre tillverkas på unionsmarknaden, men smält volframkarbid och volframkarbid är delvis utbytbara (se skäl 66). Dessutom konstaterade kommissionen att det finns alternativa källor och att smält volframkarbid kan importeras från Kanada utan antidumpningstullar. Påståendet avvisades därför.

(321)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl som rör unionens intresse mot att bibehålla de gällande åtgärderna på import av volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver med ursprung i Kina.

(322)

På grundval av kommissionens slutsatser om fortsatt dumpning, återkommande skada och unionens intresse bör antidumpningsåtgärderna på volframkarbid, smält volframkarbid och volframkarbid blandad med metallpulver från Kina bibehållas.

(323)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen, enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (116), motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(324)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.