(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då utträdesavtalet träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter den anmälan, dvs. från och med den 30 mars 2019, såvida inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist. I avsaknad av ett utträdesavtal med Förenade kungariket och en förlängning av den tvåårsperiod som avses i artikel 50.3 i EU-fördraget behöver en ekonomisk uppgörelse med beaktande av de ekonomiska skyldigheter som följer av Förenade kungarikets medlemskap i unionen överenskommas i ett framtida internationellt avtal mellan Förenade kungariket och unionen.

(2)

Denna förordning påverkar inte unionens och Förenade kungarikets respektive skyldigheter från hela perioden för Förenade kungarikets medlemskap i unionen.

(3)

Det är därför nödvändigt att fastställa bestämmelser om förbindelserna mellan unionen, å ena sidan, och Förenade kungariket och dess stödmottagare, å den andra, vad gäller finansieringen och genomförandet av unionens allmänna budget (nedan kallad budgeten) under 2019.

(4)

Fördragen innehåller inte några andra befogenheter än dem i artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 203 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen för antagande av åtgärder för genomförandet och finansieringen av budgeten under 2019 i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen.

(5)

Förenade kungariket och de personer och enheter som är etablerade i Förenade kungariket deltar i ett antal av unionens program och åtgärder på grundval av Förenade kungarikets medlemskap i unionen. Deltagandet sker på grundval av avtal med Förenade kungariket eller personer eller enheter som är etablerade i Förenade kungariket eller beslut till förmån för Förenade kungariket eller fysiska eller juridiska personer i Förenade kungariket, vilka utgör rättsligt bindande åtaganden.

(6)

För många av dessa avtal och beslut kräver reglerna för stödberättigande att stödmottagaren är en medlemsstat eller en person eller enhet som är etablerad i en medlemsstat. Frågan om stödberättigande för Förenade kungariket eller personer eller enheter som är etablerade i Förenade kungariket är i sådana fall kopplad till Förenade kungariket i dess egenskap av medlemsstat. Förenade kungarikets utträde ur unionen innebär således att sådana mottagare inte längre är berättigade till unionsfinansiering enligt avtal och beslut. Detta gäller dock inte i fall där personer eller enheter som är etablerade i Förenade kungariket skulle delta i en åtgärd enligt, och vara föremål för de tillämpliga villkoren i, unionens respektive regler för personer och enheter som är etablerade i ett tredjeland.

(7)

Det skulle vara till fördel för både unionen och dess medlemsstater samt för Förenade kungariket och personer och enheter som är etablerade i Förenade kungariket att genomföra budgeten för 2019, såsom den har antagits för detta år. Det vore också en fördel om de rättsliga åtaganden som undertecknats och som antagits före utträdet kan fortsätta att genomföras under hela 2019.

(8)

Det är därför lämpligt att fastställa villkor, enligt vilka Förenade kungariket och personer och enheter som är etablerade i Förenade kungariket kan fortsätta att vara berättigade till stöd under 2019, med beaktande av de avtal som undertecknats tillsammans med dem och de beslut som antagits med avseende på dem fram till den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket (nedan kallat utträdesdagen). Villkoren skulle vara att Förenade kungariket för kommissionen skriftligen har bekräftat sitt åtagande att fortsätta att betala ett bidrag beräknat på grundval av de beräknade egna medlen från Förenade kungariket i den slutligt antagna budgeten för 2019, att en första utbetalning har gjorts av Förenade kungariket och att Förenade kungariket för kommissionen skriftligen har bekräftat åtagandet, så att unionen kan genomföra fullständiga revisioner och kontroller i överensstämmelse med tillämpliga regler. Med tanke på rättssäkerhetsbehovet är det lämpligt att tillämpa en tidsfrist för uppfyllandet av villkoren. Kommissionen bör anta ett beslut om uppfyllandet av villkoren.

(9)

Villkoret vad gäller bidraget från Förenade kungariket grundar sig på den antagna budgeten för 2019. Det är därför rimligt att ingen medlemsstat, efter antagandet av denna förordning, försätts i en mindre fördelaktig ställning vad gäller deras bidrag än vad som fastställts i den antagna budgeten för 2019. I syfte att säkerställa att denna förordning har en gynnsam effekt på samtliga medlemsstater är det därför lämpligt att dra av ett specifikt belopp från det belopp som Förenade kungariket bidrar med och som ska tas upp i unionens allmänna budget. Ett sådant specifikt belopp bör tillfalla de medlemsstater som annars skulle missgynnas till följd av antagandet av denna förordning, såsom närmare anges i de särskilda praktiska bestämmelserna om fördelning av betalningarna, enligt vilka kommissionen anförtros utbetalningen av det specifika beloppet.

(10)

Så länge de villkor för stödberättigande för Förenade kungariket och personer och enheter som är etablerade i Förenade kungariket enligt denna förordning även fortsättningsvis uppfylls, är det även lämpligt att föreskriva att deras stödberättigande under 2019 inom ramen för villkoren i ansökningsomgångar, anbud, upphandlingar eller någon annan metod som kan leda till finansiering från unionens budget, med undantag för särskilda fall som rör säkerhet och förlusten av Förenade kungarikets medlemskap i Europeiska investeringsbanken, och ge unionens medel till dem. Sådan unionsfinansiering bör begränsas till stödberättigande utgifter under 2019, med undantag för offentliga upphandlingskontrakt som undertecknats före utgången av 2019 med tillämpning av avdelning VII i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (2) (nedan kallad budgetförordningen) och som fortsätter att tillämpas i enlighet med sina villkor, och med undantag för Förenade kungarikets direktstödsordning på jordbruksområdet för ansökningsåret 2019, vilka inte ska vara berättigade till stöd. I överensstämmelse med budgetförordningen ska det i ansökningsomgångar, anbudsinfordringar, projekttävlingar eller andra förfaranden samt i alla resulterande avtal med – eller beslut till förmån för – Förenade kungariket eller personer eller enheter som är etablerade i Förenade kungariket anges villkoren för stödberättigande och för fortsatt stödberättigande med hänvisning till den här förordningen.

(11)

Det är även lämpligt att fastställa att stödberättigande för Förenade kungariket samt personer och enheter etablerade i Förenade kungariket skulle fortsätta under förutsättning att Förenade kungariket fortsätter att betala bidraget för 2019 och att kontroller och granskningar faktiskt kan utföras. Om dessa villkor inte längre är uppfyllda bör kommissionen fatta ett beslut där det fastställs att sådan underlåtenhet föreligger. I ett sådant fall skulle Förenade kungariket och personer och enheter som är etablerade i Förenade kungariket upphöra att vara berättigade till unionsfinansiering.

(12)

Det är också lämpligt att fastställa fortsatt stödberättigande under 2019 för åtgärder inom ramen för vilka medlemsstaterna eller personer eller enheter som är etablerade i medlemsstaterna mottar unionsmedel och vilka är kopplade till Förenade kungariket. Potentiella invändningar från Förenade kungariket mot kontroller och revisioner skulle utgöra en faktor som ska beaktas vid tillämpning av en sund ekonomisk förvaltning vid bedömningen av genomförandet av sådana åtgärder.

(13)

Åtgärderna bör fortsätta att genomföras i enlighet med de relevanta bestämmelserna för sådana åtgärder, inbegripet budgetförordningen. Det är därför nödvändigt att behandla Förenade kungariket som en medlemsstat vid tillämpningen av sådana bestämmelser.

(14)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av att de rör unionens budget och program och åtgärder som genomförs av unionen, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(15)

För att möjliggöra en viss flexibilitet bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på en eventuell förlängning av de tidsfrister som anges i artikel 2.1 första stycket a, b och c samt ändringar i betalningsplanen för månaderna efter augusti 2019. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (3). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Om det föreligger en risk för allvarlig störning av genomförandet och finansieringen av unionens budget under 2019, och om det är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet, bör den delegerade akter träda i kraft så snart som möjligt och bör tillämpas så länge som Europaparlamentet eller rådet inte har några invändningar.

(16)

För att undvika onödiga störningar för mottagare av finansiering inom EU:s utgiftsprogram och andra åtgärder vid tidpunkten för Förenade kungarikets utträde ur unionen, bör denna förordning av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och tillämpas från och med den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på och i Förenade kungariket, såvida inte ett med Förenade kungariket ingånget utträdesavtal har trätt i kraft före den dagen. Förutsatt att en antagen unionsbudget som föreskriver Förenade kungarikets deltagande i dess finansiering på utträdesdagen endast täcker 2019, bör den endast gälla stödberättigande för 2019.