(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Förenade kungarikets utträde ur unionen skulle, i förhållande till de kvarvarande tjugosju medlemsstaterna och i avsaknad av särskilda bestämmelser, innebära ett upphävande av alla rättigheter och skyldigheter som följer av unionsrätten i fråga om marknadstillträde, såsom dessa fastställts i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1072/2009 (3) och (EG) nr 1073/2009 (4).

(3)

Europeiska transportministerkonferensens (nedan kallad CEMT) multilaterala kvotsystem är den enda andra tillgängliga rättsliga ram som skulle kunna utgöra en grund för godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket efter utträdesdagen. På grund av det begränsade antalet tillstånd som är tillgängliga enligt CEMT-systemet och dess begränsade tillämpningsområde när det gäller vilka typer av vägtransporter som omfattas, är systemet för närvarande dock otillräckligt för att fullt ut komma till rätta med behovet av godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket.

(4)

För att förhindra allvarliga störningar, inbegripet när det gäller allmän ordning, är det därför nödvändigt att fastställa en tillfällig uppsättning åtgärder som gör det möjligt för vägtransportörer och bussoperatörer med licens från Förenade kungariket att transportera gods och passagerare på väg mellan Förenade kungarikets territorium och de kvarvarande tjugosju medlemsstaternas territorium, eller från Förenade kungarikets territorium till Förenade kungarikets territorium genom en eller flera medlemsstater. För att säkerställa en korrekt balans mellan Förenade kungariket och de kvarvarande medlemsstaterna bör de rättigheter som således medges underställas villkoret att likvärdiga rättigheter medges och vara underkastade vissa villkor som säkerställer rättvis konkurrens.

(5)

Gibraltar ingår inte i denna förordnings territoriella tillämpningsområde, och hänvisningar i denna till Förenade kungariket inbegriper inte Gibraltar.

(6)

Rätten att utföra transporter inom en medlemsstats territorium eller mellan medlemsstater är ett grundläggande resultat av den inre marknaden och bör, efter att Förenade kungariket har utträtt ur unionen och i avsaknad av specifika bestämmelser om motsatsen, inte längre gälla för vägtransportörer från Förenade kungariket som inte är etablerade i unionen. Det bör dock fastställas tillfälliga utfasningsåtgärder som gör det möjligt för vägtransportörer från Förenade kungariket att genomföra ett begränsat antal ytterligare transporter inom unionens territorium i samband med transporter mellan Förenade kungariket och unionen. Direkt efter ett Förenade kungarikets utträde utan ett avtal om utträde bör sådana åtgärder bidra till att förhindra störningar av trafikflödena, vilka kan förväntas inträffa på grund av ytterligare kontroller av fordon och deras last, och därav följande hot mot den allmänna ordningen. De bör i synnerhet bidra till att minska trycket på gränsövergångarna, som är få till antalet och belägna där sådana störningar är mest sannolika, eftersom fordonen inte behöver återvända omedelbart. Åtgärderna bör vara proportionella och bör inte ge rättigheter i samma utsträckning som vägtransportörer från unionen åtnjuter genom reglerna för den inre marknaden, samt bör progressivt fasas ut i enlighet med denna förordning.

(7)

I avsaknad av särskilda bestämmelser kommer Förenade kungarikets utträde ur unionen också att leda till allvarliga störningar, bland annat när det gäller allmän ordning, i samband med persontransporter på väg. Överenskommelsen om tillfällig internationell persontransport med buss (5) (nedan kallad Interbus-överenskommelsen) är den enda tillgängliga rättsliga ram som utgör en grund för persontransporter med buss mellan unionen och Förenade kungariket efter utträdesdagen. Förenade kungariket kommer att bli en enskild avtalsslutande part i Interbus-överenskommelsen från och med den 1 april 2019. Interbus-överenskommelsen täcker emellertid endast tillfälliga resor och är därför otillräcklig för att bemöta de störningar som uppstår på grund av utträdet, eftersom ett stort antal personer kommer att fortsätta att vilja resa mellan unionen och Förenade kungariket. De avtalsslutande parterna i Interbus-överenskommelsen har förhandlat fram ett protokoll till överenskommelsen som ska gälla för linjetrafik för persontransporter, men detta förväntas inte träda i kraft i tid för att kunna ge en rimlig alternativ lösning på den nuvarande situationen för perioden direkt efter Förenade kungarikets utträde. För linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransporter med buss erbjuder därför inte de nuvarande instrumenten någon lösning för behoven av vägtransporter för passagerare mellan unionen och Förenade kungariket. För att undvika en betydande störning som skulle kunna äventyra den allmänna ordningen är det därför lämpligt att tillåta Förenade kungarikets transportörer att transportera passagerare från Förenade kungariket till unionen och vice versa förutsatt att Förenade kungariket ger åtminstone likvärdiga rättigheter till EU:s transportörer. De rättigheter som denna förordning ger bör endast gälla för en kort tid, så att protokollet till Interbus-överenskommelsen om linjetrafik kan träda i kraft och Förenade kungariket kan ansluta sig till det protokollet.

Gränsöverskridande busstrafik mellan Irland och Nordirland är särskilt viktig för människorna i gränsregionerna, så att man säkerställer de grundläggande förbindelserna mellan samhällena inom den gemensamma resezonen. Att passagerare kan tas upp eller släppas av i regioner på båda sidor om gränsen gör det lättare att bedriva denna trafik. Därför bör bussoperatörer från Förenade kungariket även fortsättningsvis ha rätt att ta upp eller släppa av passagerare i gränsregionerna i Irland i samband med internationella busstransporter för passagerare mellan Irland och Nordirland. Dessa rättigheter bör beviljas för en begränsad tidsperiod (fram till den 30 september 2019) så att det blir möjligt att införa alternativ.

(8)

För att återspegla deras tillfälliga karaktär, och utan att skapa ett prejudikat, bör de åtgärder som föreskrivs i denna förordning begränsas till en kort tidsperiod. När det gäller vägtransporter så sker tidsbegränsningen för att beakta de möjliga arrangemangen för grundläggande förbindelser i CEMT-systemet, utan att det påverkar vare sig eventuella förhandlingar om och ett eventuellt ikraftträdande av ett framtida avtal som omfattar godstransport på väg mellan unionen och Förenade kungariket eller unionens framtida transportregler. När det gäller passagerartransporter med buss sker tidsbegränsningen för att protokollet till Interbus-överenskommelsen om linjetrafik ska hinna träda i kraft och för att Förenade kungariket ska kunna ansluta sig till det protokollet, utan att det påverkar eventuella framtida överenskommelser mellan unionen och Förenade kungariket i frågan.

(9)

I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget går inte denna förordning utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(10)

Denna förordning bör brådskande träda i kraft och tillämpas från och med dagen efter det att fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, om inte ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket har trätt i kraft senast den dagen. Denna förordning bör under alla omständigheter upphöra att gälla den 31 december 2019. Unionen kommer därför att upphöra med utövandet av den behörighet som denna förordning ger efter det datumet. Utan att det påverkar unionens övriga åtgärder, och med förbehåll för att dessa åtgärder efterlevs, kommer denna behörighet i enlighet med artikel 2.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) återigen att utövas av medlemsstaterna efter den tidpunkten. Unionens och medlemsstaternas respektive behörighet med avseende på ingående av internationella avtal på vägtransportområdet bör fastställas i enlighet med fördragen och med beaktande av relevant unionslagstiftning.

(11)

Där så är nödvändigt för att tillgodose marknadens behov, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, i syfte att återställa likvärdigheten mellan rättigheter som unionen beviljar vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket och rättigheter som Förenade kungariket beviljar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen, inklusive rättigheter som Förenade kungariket beviljar på grundval av ursprungsmedlemsstat eller rättigheter som på annat sätt inte är likvärdigt tillgängliga för alla operatörer från unionen, och i syfte att komma till rätta med fall av illojal konkurrens som skadar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen.

(12)

De delegerade akterna bör vara förenliga med proportionalitetsprincipen, och deras innehåll bör därför stå i proportion till de problem som uppstår på grund av underlåtenhet att bevilja likvärdiga rättigheter eller genom orättvisa konkurrensvillkor. Kommissionen bör endast överväga att tillfälligt upphäva tillämpningen av denna förordning i mycket allvarliga fall där Förenade kungariket inte ger några likvärdiga rättigheter till vägtransportörer från unionen eller bussoperatörer från unionen eller om de rättigheter som ges är minimala, eller om konkurrensvillkoren för vägtransportörer från Förenade kungariket eller bussoperatörer från Förenade kungariket skiljer sig så mycket från villkoren för operatörer från unionen att det inte är ekonomiskt lönsamt för operatörer från unionen att tillhandahålla de aktuella tjänsterna.

(13)

Vid antagandet av de delegerade akterna är det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (6). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Det bör säkerställas att sådana delegerade akter inte på ett otillbörligt sätt påverkar den inre marknadens goda funktion.

(14)

För att säkerställa att de rättigheter som Förenade kungariket beviljar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen, som är likvärdiga med de rättigheter som denna förordning ger vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket, är likvärdigt tillgängliga för alla operatörer från unionen, ska tillämpningsområdet för förordningarna (EG) nr 1072/2009 och (EG) nr 1073/2009 tillfälligt utvidgas. Dessa förordningar omfattar redan den del av resan mellan en medlemsstat och ett tredjeland som görs på territoriet för en medlemsstat som passeras på vägen. Det är emellertid nödvändigt att för sådana fall säkerställa att förordning (EG) nr 1072/2009 även gäller för den del av resan som sker på territoriet för den medlemsstat där lastning och lossning sker, och att förordning (EG) nr 1073/2009 gäller för den del av resan som sker på territoriet för den medlemsstat där passagerare tas upp eller släpps av. Syftet med en sådan utvidgning är att säkerställa att operatörer från unionen kan bedriva gränsöverskridande transporter till eller från Förenade kungariket samt även ha extra hållplatser för att bedriva passagerartransport.