(1)

Genom förordning (EG) nr 2603/2000 (3) införde rådet slutgiltiga utjämningstullar på import av visst slags polyetentereftalat (nedan kallat PET-plast) med ursprung i bl.a. Indien (nedan kallat den ursprungliga undersökningen).

(2)

Genom förordning (EG) nr 1645/2005 (4) ändrade rådet nivån på de utjämningsåtgärder som gäller för import av PET-plast från Indien, efter en påskyndad översyn enligt artikel 20 i grundförordningen.

(3)

Genom förordning (EG) nr 193/2007 (5) införde rådet en slutgiltig utjämningstull för ytterligare fem år, efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(4)

Genom förordning (EG) nr 1286/2008 (6) och genomförandeförordning (EU) nr 906/2011 (7) ändrade rådet därefter utjämningsåtgärderna, efter partiella interimsöversyner i enlighet med artikel 19 i grundförordningen.

(5)

År 2012 avslutades en annan partiell interimsöversyn utan att de gällande åtgärderna enligt rådets genomförandeförordning (EU) nr 559/2012 (8) ändrades.

(6)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 461/2013 (9) införde rådet en slutgiltig utjämningstull för ytterligare fem år, efter en andra översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(7)

Genom genomförandeförordning (EU) 2015/1350 (10) ändrade rådet utjämningsåtgärderna, efter två partiella interimsöversyner i enlighet med artikel 19 i grundförordningen.

(8)

Genom beslut 2000/745/EG (11) godtog kommissionen ett minimiimportpris av tre exporterande tillverkare i Indien. Genom genomförandebeslut 2014/109/EU (12) återtog kommissionen sitt godtagande av åtagandena på grund av en förändring i de omständigheter under vilka åtagandena godtagits.

(9)

De åtgärder som för närvarande är i kraft är den slutgiltiga utjämningstull som infördes genom förordning (EU) nr 461/2013, i dess ändrade lydelse enligt genomförandeförordning (EU) 2015/1350 (nedan kallade de gällande åtgärderna). De består av en specifik utjämningstull vars tullsats är 0–74,60 euro/ton för individuellt namngivna indiska tillverkare medan den övriga tullsatsen är 69,40 euro/ton för import från alla övriga tillverkare.

(10)

I september 2016 begärde en indisk exporterande tillverkare, Dhunseri Petrochem Limited (nedan kallad DPL), att kommissionen skulle ändra den förordning varigenom de gällande åtgärderna infördes, på grund av en ändring av företagets namn. Av begäran framgick emellertid att DPL hade startat ett samriskföretag med Indorama Ventures Public Company Limited (nedan kallat IVL), vilket resulterade i följande struktur:

(11)

Mot denna bakgrund ansåg kommissionen att det fanns tillräcklig bevisning för att omständigheterna när det gäller subventionering av DPL och dess närstående bolag hade ändras väsentligt, att dessa förändringar var av bestående natur och att åtgärderna därför borde ses över.

(12)

Kommissionen tillkännagav i sitt meddelande av den 6 juli 2017 (13) beslutet att på eget initiativ inleda en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 19 i grundförordningen, begränsad i omfattningen till en undersökning av subventioneringen av DPL och dess närstående bolag i Indien. Syftet med översynen var att fastställa subventionsnivån för företagets nya struktur.

(13)

En annan indisk exporterande tillverkare, Reliance Industries Limited (nedan kallad Reliance) lade fram en begäran om en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 19 i grundförordningen. Begäran begränsades till en undersökning av subventioneringen av Reliance.

(14)

Reliance lade fram tillräcklig bevisning för att en fortsatt tillämpning av åtgärderna på deras nuvarande nivå inte längre var nödvändig för att motverka den utjämningsbara subventioneringen. Företaget hävdade i synnerhet att den allmänna subventionsnivån hade minskat på grund av att fokusproduktsystemet och fokusmarknadssystemet inte längre tillämpades och att de belopp som var tillgängliga för sökanden inom ramen för andra system, t.ex. systemet med förhandstillstånd och tullrestitutionssystemet, hade minskat.

(15)

Efter att ha fastställt att begäran innehöll tillräcklig bevisning tillkännagav kommissionen den 6 juli 2017 (14) att en partiell interimsöversyn skulle inledas i enlighet med artikel 19 i grundförordningen, begränsad i omfattning till en undersökning av subventioneringen av Reliance.

(16)

I båda tillkännagivandena om inledande meddelade kommissionen att man i undersökningarna även skulle bedöma lämpligheten att ändra tullnivån för import av visst slags polyetentereftalat (PET) med ursprung i Indien för ”alla övriga företag” i Indien.

(17)

Med tanke på att båda interimsöversynerna gäller samma produkt som översynen gäller, samma ursprungsland och samma undersökningsperiod, och eftersom båda åtgärderna omfattas av samma förfarande ansågs det lämpligt att genomföra båda översynerna i samma rättsakt.

(18)

Kommissionen underrättade officiellt Dhunseri, dess närstående företag och Reliance (nedan kallade de berörda exporterande tillverkarna), branschorganisationen för unionstillverkare, importörer och användare i unionen som man visste var berörda samt företrädarna för exportlandet om att en partiell interimsöversyn hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandena om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(19)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som ansågs nödvändiga för undersökningen översände den ett frågeformulär till berörda exporterande tillverkare och de indiska myndigheterna, och fick svar inom den fastställda tidsfristen.

(20)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för att kunna avgöra frågan om subventionering. Kommissionen gjorde kontrollbesök på plats hos IVDPIL i Kolkata (Indien), vid MPPL:s huvudkontor i Delhi, vid MPPL:s fabrik i Karnal, hos Reliance i Mumbai och hos de indiska myndigheterna i New Delhi (generaldirektoratet för utrikeshandel och handelsministeriet).

(21)

Undersökningen av subventionering omfattade perioden från och med den 1 april 2016 till och med den 31 mars 2017 (nedan kallad översynsperioden).

(22)

Den 25 juli 2018 underrättades de indiska myndigheterna och andra berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att föreslå att ändra de tullsatser som är tillämpliga på Dhunseri och Reliance. De gavs även en rimlig tidsfrist för att lämna synpunkter. Alla inlagor och synpunkter beaktades enligt vad som beskrivs nedan.

(23)

Reliance noterade att meddelandet lämnades mer än 12 månader efter att undersökningen inletts och hänvisade till artikel 11.11 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, i vilket det anges att undersökningar ska avslutas inom ett år, förutom under särskilda omständigheter, och till artikel 22.1 i grundförordningen, i vilken det anges att översyner ska utföras snabbt och normalt ska slutföras inom tolv månader efter inledandet. På grundval av detta begärde Reliance att undersökningen, i avsaknad av särskilda omständigheter eller motiveringar från kommissionen, skulle avslutas utan skyddsåtgärder.

(24)

Vad gäller tidsfrister noterar kommissionen att den nuvarande översynen omfattas av artikel 21.4 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, i vilken det anges att översyner av utjämningstullar normalt ska slutföras inom tolv månader efter inledandet av översynen och hänvisar inte till några särskilda omständigheter som krävs för att berättiga att en undersökning pågår längre än tolv månader. På samma sätt innehåller artikel 22.1 i grundförordningen inte någon hänvisning till några särskilda omständigheter som krävs för att berättiga att en undersökning pågår längre än tolv månader. De nuvarande översynerna utförs inom den tidsfrist på 15 månader som fastställs i artikel 22.1 i grundförordningen. Påståendet avvisades därför.

(25)

Den produkt som är föremål för översyn är polyetentereftalat (PET) med en viskositetskvot på minst 78 ml/g, enligt ISO-standard 1628–5, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3907 61 00 och har sitt ursprung i Indien (nedan kallad den produkt som översynen gäller).

(26)

Undersökningen visade att den produkt som översynen gäller har samma fysikaliska och kemiska egenskaper och användningsområden som den produkt som tillverkas och saluförs på den inhemska marknaden i Indien. De produkter som saluförs på hemmamarknaden och på exportmarknaden anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(27)

Undersökningen bekräftade att DPL startat ett samriskföretag med IVL. I detta samriskföretag överförde DPL hela sin produktionsanläggning för PET-plast till ett nytt företag, IVDPIL, den 1 april 2016 och förvärvade 50 % av aktierna i det företaget, medan resterande 50 % förvärvades av Indorama Ventures Global Services Limited, ett dotterbolag till IVL. DPL upphörde därmed att vara en exporterande tillverkare av den produkt som översynen gäller från och med det datumet.

(28)

Undersökningen bekräftade även att DPL förvärvat 50 % av MPPL, en indisk tillverkare av PET-plast som tidigare inte exporterade den produkt som översynen gäller till unionen och som därför inte har tilldelats någon individuell utjämningstull vid tidigare undersökningar gällande PET-plast med ursprung i Indien. Resterande 50 % av MPPL tillhör Indorama Ventures Global Services Limited.

(29)

Den 12 maj 2017 bytte IVDPIL namn till IVL Dhunseri Petrochem Industries Private Limited (nedan kallad IDIPL) och MPPL överförde alla sina tillgångar, skulder och förpliktelser samt all sin personal till IDIPL. Den 4 december 2017 godkände Kolkatas högsta domstol denna överföring.

(30)

DPL, IDIPL (tidigare IVDPIL) och MPPL kallas hädanefter Dhunseri-koncernen. Syftet med den partiella interimsöversynen var därför att fastställa den subventionsnivå som skulle gälla för Dhunseri-koncernen. I det syftet samlades uppgifter om IDIPL och MPPL (som fortfarande fungerade som en separat exporterande tillverkare av den produkt som översynen gäller under översynsperioden) för att beräkna subventionsprocentsatsen för hela Dhunseri-koncernen eftersom denna procentsats gäller för koncernens slutliga struktur där MPPL:s anläggning införlivats i IDIPL.

(31)

På grundval av de subventioner som undersöktes vid de föregående översynerna, de uppgifter som lämnades av de indiska myndigheterna och de berörda exporterande tillverkarna samt svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande åtgärder:

(32)

De subventioner som specificeras i ovanstående skäl baseras på följande policydokument och lagstiftning.

(33)

Systemet med förhandstillstånd, tullkreditsystemet, systemet med tillstånd för tullfri import, systemet med exportorienterade företag/särskilda ekonomiska zoner, systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror, fokusmarknadssystemet, fokusproduktsystemet, incitamentsystemet för ökad export, systemet med varuexport från Indien och SHIS-systemet grundar sig på Foreign Trade (Development and Regulation) Act nr 22 från 1992, som trädde i kraft den 7 augusti 1992 (nedan kallad lagen om utrikeshandel). Enligt lagen om utrikeshandel får de indiska myndigheterna göra tillkännagivanden om export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument om utrikeshandelspolitiken som utfärdas av handelsministeriet vart femte år och uppdateras regelbundet.

(34)

Systemet med förhandstillstånd, systemet med tillstånd för tullfri import, systemet med exportorienterade företag/särskilda ekonomiska zoner, systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror och systemet med varuexport från Indien baseras på Foreign Trade Policy 2015–2020 (nedan kallat FTP 15–20) som är relevant för översynsperioden. De förfaranden som de indiska myndigheterna tillämpar för FTP 15–20 beskrivs också närmare i deras förfarandehandbok, (Handbook of Procedures, Volume I, nedan kallad HOP I 15–20). Förfarandehandboken uppdateras regelbundet.

(35)

Tullkreditsystemet, fokusmarknadssystemet, fokusproduktsystemet, incitamentsystemet för ökad export och SHIS-systemet, som baserades på det föregående Foreign Trade Policy-dokumentet som var relevant för perioden 2009–2014 (nedan kallat FTP 09–14), har inte förnyats inom ramen för FTP 15–20 som nämns i skäl 34.

(36)

Tullrestitutionssystemet är baserat på avsnitt 75 i tullagen (Customs Act) från 1962, på avsnitt 37 i lagen om central punktskatt (Central Excise Act) från 1944, avsnitten 93A och 94 i skattelagen (Financial Act) från 1994 och på Customs, Central Excise Duties and Service Tax Drawback Rules (reglerna om tullar, centrala punktskatter och restitution av skatt på tjänster) från 1995. Restitutionssatserna offentliggörs regelbundet.

(37)

Exportkreditsystemet grundar sig på avsnitten 21 och 35A i lagen om bankverksamhet (Banking Regulation Act) från 1949, enligt vilka Indiens centralbank får ge landets affärsbanker instruktioner i fråga om exportkrediter.

(38)

Systemet med inkomstskattestimulanser för forskning och utveckling grundar sig på lagen om inkomstskatt (Income Tax Act) från 1961, som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act).

(39)

Systemet för ränteutjämning grundar sig på cirkulärskrivelse DBR.Dir.BC.No 62/04.02.001/2015–16 av den 4 december 2015 gällande ett ränteutjämningssystem för exportkrediter i rupie före och efter leverans (Interest Equalisation Scheme on Pre- and Post-Shipment Rupee Export Credit).

(40)

Delstaten Gujarats system för att stimulera kapitalinvesteringar förvaltas av delstatsregeringen i Gujarat och grundar sig på delstatens politik för industrin 2015.

(41)

Haryanas delstatsregerings företagsfrämjande politik förvaltas av delstatsregeringen i Haryana och fastställdes i den företagsfrämjande politiken – 2015 som tillkännagivits av departementet för industri och handel vid delstatsregeringen i Haryana.

(42)

Gujarats system för befrielse från elektricitetsskatt baseras på Gujarats lag om elektricitetsskatt (Gujarat Electricity Duty Act) från 1958 avsnitt 3.2 vii och viii) i dess lydelse efter ändringar som sker från tid till annan och offentliggörs i Gujarats officiella tidning.

(43)

Delstaten Maharashtras stimulanssystem baseras på resolution nr PSI-2013/(CR-54)/IND-8 från Maharashtras delstatsregering.

(44)

Västbengalens incitamentsystem förvaltas av Västbengalens delstatsregering och fastställdes av det västbengaliska ministeriet för handel och industri i tillkännagivande nr 309 – CI/O/ADN/GEN-INC/512 av den 12 september 2014.

(45)

Undersökningen visade att följande system antingen har avslutats eller inte utnyttjades av de två berörda exporterande producenterna: tullkreditsystemet, systemet med tillstånd för tullfri import, exportkreditsystemet, systemet med exportorienterade företag/särskilda ekonomiska zoner, fokusmarknadssystemet, fokusproduktsystemet, systemet med inkomstskattestimulanser för forskning och utveckling, incitamentsystemet för ökad export, systemet för ränteutjämning, SHIS-systemet, delstaten Gujarats system för att stimulera kapitalinvesteringar, Haryanas delstatsregerings företagsfrämjande politik, delstaten Maharashtras stimulanssystem och Västbengalens incitamentsystem.

(46)

Kommissionen fann att bara en av de exporterande tillverkare som omfattas av de aktuella översynerna utnyttjade denna åtgärd under översynsperioden för ett mycket litet antal exporttransaktioner. Samma företag använde tullrestitutionssystemet, som tas upp nedan i avsnitt 3.4, för större delen av sina exporttransaktioner. Eftersom systemet med förhandstillstånd och tullrestitutionssystemet inte kan utnyttjas samtidigt för samma exporttransaktioner, konstaterade kommissionen att systemet med förhandstillstånd knappt användes under översynsperioden och beslutade att inte göra någon beräkning av de förmåner som erhållits enligt detta system för föreliggande översyner.

(47)

Kommissionen fastställde att berörda exporterande tillverkare använde sig av tullrestitutionssystemet under översynsperioden.

(48)

Den rättsliga grund som var tillämplig under översynsperioden var restitutionsreglerna för tull och centrala punktskatter (Custom & Central Excise Duties Drawback Rules) från 1995 (nedan kallade 1995 års restitutionsregler), i dess ändrade lydelse från 2006 (15). Efter översynsperioden ersattes denna rättsliga grund av restitutionsreglerna för tull och centrala punktskatter (Custom & Central Excise Duties Drawback Rules) från 2017 (16) (nedan kallade 2017 års restitutionsregler) som trädde i kraft den 1 oktober 2017. Regel 3.2 i 1995 års restitutionsregler gäller beräkningsmetoden för detta tullrestitutionssystem. Regel 12.1 a ii) i nämnda restitutionsregler gäller den deklaration som måste lämnas in för att kunna utnyttja systemet. Dessa regler står oförändrade i 2017 års restitutionsregler och motsvarar regel 3.2 respektive regel 13.1 a ii.

(49)

Vidare innehåller cirkulärskrivelse nr 24/2001 (17) specifika instruktioner om genomförandet av regel 3.2 och den deklaration som exportörer måste visa upp enligt regel 12.1 a ii.

(50)

Enligt regel 4 i 1995 års restitutionsregler kan centralregeringen ändra tullrestitutionsbelopp eller tullrestitutionssatser som fastställs enligt regel 3. Regeringen har gjort ett antal ändringar, varav de senaste som innehöll revideringar av tullrestitutionssatserna är meddelande nr 110/2015 – CUSTOMS (N.T.) av den 16 november 2015 (18) och meddelande nr 131/2016 – CUSTOMS (N.T.) av den 31 oktober 2016 (19). Till följd av detta var tullrestitutionssatsen för den produkt som översynen gäller under översynsperioden 1,9 % av fob-värdet fram till den 14 november 2016 och 1,5 % efter detta datum.

(51)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(52)

Enligt detta system har alla företag som exporterar stödberättigade produkter rätt att ta emot en kontant summa som motsvarar en procentandel av det deklarerade fob-värdet för det exporterade materialet. I regel 3.2 i restitutionsreglerna för tull och centrala punktskatter anges hur stödets storlek ska beräknas:

(53)

Med andra ord baserade de indiska myndigheterna det återbetalningsbara beloppet på branschomfattande genomsnittsvärden för relevanta tullar som betalats på importerade råvaror och en genomsnittlig förbrukning i branschen som inhämtats från vad de indiska myndigheterna anser vara representativa tillverkare av de stödberättigade exporterade produkterna. Indiens myndigheter uttrycker det återbetalningsbara beloppet som en procentandel av det genomsnittliga exportvärdet av de stödberättigade exporterade produkterna.

(54)

Indiens myndigheter använder denna procentandel för att beräkna den summa som alla exportörer som omfattas av detta system har rätt till. Beloppet för detta system bestäms av de indiska myndigheterna för varje produkt. Beloppet för den produkt som översynen gäller under översynsperioden var 1,9 % av fob-värdet fram till den 14 november 2016 och 1,5 % efter detta datum, såsom förklaras i skäl 50.

(55)

För att kunna beviljas förmåner inom ramen för detta system måste ett företag exportera. Vid den tidpunkt då uppgifter om transporten matas in i tullservern anges det att exporten äger rum inom ramen för tullrestitutionssystemet och tullrestitutionsbeloppet fastställs oåterkalleligen. Efter det att fraktföretaget har lämnat in ett generellt exportmeddelande (Export General Manifest) och tullkontoret på ett tillfredsställande sätt har jämfört detta dokument med uppgifterna på fraktsedeln, är alla villkor uppfyllda för att godkänna utbetalningen av restitutionsbeloppet antingen genom en direktutbetalning till exportörens bankkonto eller en växel.

(56)

Exportören måste också styrka sina exportintäkter genom ett bankintyg om att exporten har utförts (Bank Realisation Certificate). Detta dokument kan lämnas efter det att restitutionsbeloppet har betalats ut, men de indiska myndigheterna kommer att återkräva det utbetalade beloppet om exportören inte lämnar in bankintyget inom en angiven tidsfrist.

(57)

Restitutionsbeloppet kan användas för alla syften, och enligt indiska redovisningsprinciper är det möjligt att periodisera tullrestitutionsbeloppet och bokföra det som en inkomst i affärsredovisningen, efter det att exportåtagandet har uppfyllts.

(58)

Enligt relevanta lagar och administrativa instruktioner ska den indiska tulladministrationen inte kräva något bevis på att den exportör som begär tullrestitution ska ha ådragit sig eller kommer att ådra sig en tullavgift för import av de råvaror som krävs för tillverkning av den exporterade produkten (20). Vid kontrollbesöket hos de indiska myndigheterna bekräftade dessa att företag som anskaffade alla råvaror som ingår i den exporterade PET-plasten på hemmamarknaden ändå skulle kunna dra nytta av hela tullrestitutionssatsen enligt regel 3.2 som nämns ovan. Denna undersökning har också visat att detta i praktiken har varit fallet för en samarbetande exportör som utnyttjade förmånerna enligt tullrestitutionssystemet trots att exportören inte hade importerat en enda enhet av de huvudsakliga råvaror (renad tereftalsyra och monoetylenglykol) som används för produktion av den produkt som översynen gäller.

(59)

Tullrestitutionssystemet innebär att subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen beviljas. Det så kallade tullrestitutionsbeloppet är ett ekonomiskt bidrag från Indiens myndigheter i form av uteblivna intäkter (dvs. de påstådda importtullar som samlas in av Indiens myndigheter och som återbetalas eller avskrivs). Det finns inga restriktioner för användandet av dessa medel. Dessutom ger tullrestitutionsbeloppet en förmån till exportören eftersom det förbättrar dennes likviditet genom de alltför stora importtullar som Indiens myndigheter återbetalar eller avskriver.

(60)

Tullrestitutionsbeloppet för export bestäms av de indiska myndigheterna för varje produkt. Trots att subventionen kallas för tullrestitution har systemet inte alla de egenskaper som tillskrivs ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii) i grundförordningen, och systemet uppfyller inte heller de regler som fastställs i led i) i bilaga I, bilaga II (definition av och regler om restitutionssystem) och bilaga III (definition av och regler om restitutionssystem som tillåter substitution) till grundförordningen. Den kontanta betalningen till exportören är inte nödvändigtvis knuten till faktiska betalningar av importtullar på råvaror och är ingen tullkredit för att avräkna importtullar på tidigare eller framtida import av råvaror. Det har vidare inte införts något system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av de exporterade produkterna och till vilka mängder.

(61)

De indiska myndigheternas betalning efter exportörers export är knuten till exportresultatet och anses följaktligen vara selektiv och utjämningsbar enligt artikel 4.4 a i grundförordningen.

(62)

Mot bakgrund av ovanstående konstateras det att tullrestitutionssystemet är utjämningsbart.

(63)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknade kommissionen storleken på subventionen som den förmån som konstaterats för mottagaren under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system. Vid denna tidpunkt blir de indiska myndigheterna förpliktade att erlägga det kontanta beloppet, vilket utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling som innehåller uppgift om bl.a. storleken på det belopp som ska beviljas för exporttransaktionen i fråga. Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen det lämpligt att förmånerna inom ramen för tullrestitutionssystemet beräknas i förhållande till summan av de belopp som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för detta program under översynsperioden.

(64)

Dhunseri-koncernen noterade att förmånerna inom ramen för tullrestitutionssystemet minskades från 1,9 % till 1,5 % under översynsperioden och hävdade att denna minskning var av bestående karaktär genom att hänvisa till den nedåtgående trenden för tullrestitutionssatsen, som minskades från 5,5 % under 2011 till 1,5 % under översynsperioden. Därför hävdade företaget att tullrestitutionssystemet, om utjämningstull tillämpas, endast bör utjämnas baserat på en tullrestitutionssats på 1,5 %.

(65)

Dock har kommissionen noterat att det i artikel 5 i grundförordningen fastställs att ”[s]torleken på utjämningsbara subventioner ska beräknas i förhållande till den förmån som mottagaren konstateras få under den tid som subventionsundersökningen avser”. Såsom nämnts tidigare var tullrestitutionssatsen under översynsperioden 1,9 % av fob-värdet fram till den 14 november 2016 och 1,5 % efter detta datum. Kommissionen anser därför att de faktiska tullrestitutionssatserna under översynsperioden bör användas. Detta argument avvisades därför.

(66)

Reliance hävdade att den förmån som beräknats på grundval av tullrestitutionssystemet bör begränsas till den alltför stora förmånen, eftersom detta bör betraktas som ett tullrestitutionssystem enligt artikel 3.1 a ii) i grundförordningen, men gav ingen ytterligare grund till stöd för anspråket. Såsom förklarats i skäl 60 drog kommissionen slutsatsen att tullrestitutionssystemet inte utgör någon godkänd tullrestitution. Vad gäller Reliance drog kommissionen slutsatsen under kontrollen på plats att Reliance hade utnyttjat tullrestitutionssystemet trots att företaget inte hade importerat någon av de relevanta råvarorna (monoetylenglykol och renad tereftalsyra) under översynsperioden. Därför avvisades anspråket på grundval av den tillgängliga informationen eftersom det totala belopp som beviljats Reliance representerar den alltför stora förmånen.

(67)

MPPL förklarade att de använde renad tereftalsyra (PTA) och monoetylenglykol (MEG) för att tillverka PET-plast och att båda råvarorna kom från en enda inhemsk leverantör som enligt köpeavtalet fakturerade MPPL en ”avgift för beräknad tull”. På grundval av detta påstod MPPL att man betalade importtull på råvaror som ingår i den exporterade produkten och att beräkningarna enligt tullrestitutionssystemet därför bör begränsas till alltför stora förmåner. Kommissionen noterade i detta avseende att MPPL underlät att tillhandahålla bevis på att ”avgiften för beräknad tull” motsvarade någon faktisk betalning av importtull. Påståendet avvisades därför.

(68)

IDIPL uppgav att MEG, en av de två råvaror som används av företaget för att tillverka PET-plast, var helt importerad och att importtull betalats på dessa importer. IDIPL tillhandahöll även en beräkning av en påstådd alltför stor tulleftergift, på grundval av den betalade tullen på MEG som ingick i PET-plast som exporterats under översynsperioden, och hävdade att subventioneringsgraden borde fastställas enbart på basis av den alltför stora tulleftergiften. Trots avsaknaden av ett system eller förfarande för att avgöra vilka insatsvaror och vilka mängder av dem som förbrukades vid tillverkningen av de exporterade produkterna, genomförde kommissionen en kontroll av påståendet i enlighet med bilaga II.5 till grundförordningen. Vid kontrollen bekräftades att all MEG som förbrukats vid produktionen av PET-plast hade importerats och att de importtullar som rapporterats i påståendet faktiskt betalats för MEG som ingick i den PET-plast som exporterats under översynsperioden. På grundval av detta accepterade kommissionen påståendet och beräknade subventionsnivån på enbart den alltför stora tulleftergiften.

(69)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelade kommissionen dessa subventionsbelopp över den totala exportomsättningen för den produkt som översynen gäller under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(70)

Den subventionsmarginal som fastställdes av kommissionen inom ramen för detta system under översynsperioden uppgick till 0,38 % för Dhunseri-koncernen och 1,67 % för Reliance.

(71)

Reliance uppgav att kommissionen gjort fel genom att identifiera tullrestitutionssystemet som en subvention och som ett system som omfattas av artikel 3.1 a i och uppgav att kommissionen dessutom hade agerat i strid med detta fastställande genom att bekräfta en annan exportörs alltför stora tulleftergift. Reliance påstod att kommissionen behandlade de olika parterna på olika sätt vid beräkning av storleken på den alltför stora tulleftergiften och, särskilt i fallet med Reliance, utjämnade hela förmånen från tullrestitutionssystemet i stället för att begränsa utjämningen till endast den alltför stora tulleftergiften.

(72)

Detta påstående är ogrundat. Såsom förklaras ovan stämmer det att systemet, trots att subventionen kallas för tullrestitution, inte har alla de egenskaper som tillskrivs ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i artikel 3.1 a ii) i grundförordningen. Systemet följer inte heller de regler som fastställts i bilaga I led i, bilaga II och bilaga III till grundförordningen eftersom den kontanta betalningen till exportören inte kopplas till faktiska betalningar av importtull på råvaror och inte är någon tullkredit för att avräkna importtullar på tidigare eller framtida importer av råvaror. Samma arbetssätt och regler tillämpades på samtliga företag (Reliance och Dhunseri-koncernen) eftersom kommissionen försökte få en förståelse för huruvida företagen verkligen importerade några av de relevanta råvarorna under översynsperioden och om de betalade importtullar på sådana importer. På grundval av den tillgängliga informationen beräknade kommissionen därefter den alltför stora tulleftergiften för de två företagen. Företagens respektive situationer ser ut på följande sätt: IDIPL (ingår i Dhunseri-koncernen) påstod och styrkte att en av de två huvudsakliga råvaror som användes för tillverkning av PET-plast var helt importerad och att importtull hade betalats. Kommissionen genomförde en kontroll som visade att påståendet stämde. Kommissionen använde dessa fakta för att beräkna subventionsnivån för den alltför stora tulleftergiften. Reliance uppmanades att inkomma med samma bevisning som IDIPL, men underlät att göra detta. För Reliance bestod därför den alltför stora tulleftergiften av hela den summa som mottogs från Indiens myndigheter. Eftersom skillnaden mellan de två exporterande tillverkarna motiveras på grundval av skillnaden i tillgängliga uppgifter avvisades därför påståendet.

(73)

Reliance påstod även att bevisbördan låg på fel part, då man ansåg att den exporterande tillverkaren ålades bördan att fastställa storleken på en alltför stor tulleftergift.

(74)

Kommissionen är dock av en annan åsikt. Det erinras om att undersökningsprocessen baseras på svar på frågeformulär och kontrollbesök. Information som kopplas till hur stor nivån är på de importtullar som faktiskt betalats (eller inte betalats) av ett visst företag är en faktauppgift och ska rapporteras av företaget. Reliance inkom inte med dessa uppgifter i sitt svar på det frågeformulär som avses i skäl 19 när intresserade parter uppmanades att tillhandahålla all relevant information kopplad till beräkningen av subventionsnivån. Eftersom kommissionen saknade dessa uppgifter samlades uppgifter in proaktivt för att kunna fastställa en tullrestitution som eventuellt var alltför stor under kontrollbesöket på plats hos Reliance i december 2017. Först fastställdes det att Reliance inte betalade importtull på sina två huvudsakliga råvaror som ingick i exporterad PET-plast, nämligen renad tereftalsyra och monoetylenglykol. Kommissionen undersökte vidare om importtullar betalades på råvaror som användes för att producera renad tereftalsyra, monoetylenglykol eller andra råvaror i föregående led som användes för att producera renad tereftalsyra eller monoetylenglykol. Det verkade dock som om Reliance, som är ett integrerat petrokemiskt företag, importerade råolja och tillverkade alla mellanprodukter som ledde till produktion av PET-plast internt. Kommissionen inhämtade därefter tillämplig importtull på råolja, vilken visade sig vara 0 % enligt en utställning som tillhandahållits av Reliance under kontrollbesöket. Baserat på denna information verkade det som om hela tullrestitutionsbeloppet utgjorde en alltför stor tulleftergift. Reliance tillhandahöll inte någon beräkning som kunde kontrolleras och som skulle ha pekat på något annat under resten av undersökningen. Reliance tillhandahöll inte några uppgifter som skulle ha möjliggjort en beräkning av en alltför stor tulleftergift trots att de uppmanats att göra det vid flera tillfällen. Kort sagt samlade kommissionen proaktivt in de uppgifter som krävdes för att beräkna subventionsnivån enligt tullrestitutionssystemet och trots flera uppmaningar underlät Reliance att tillhandahålla faktauppgifter som företaget har i sin ägo och som skulle ha berättigat beräkningen av en lägre nivå på den alltför stora tulleftergiften än hela tullrestitutionsbeloppet. Påståendet avvisades därför.

(75)

Reliance påstod att den enda uppmaning från kommissionen att tillhandahålla uppgifter som skulle ha möjliggjort ett fastställande av storleken på den alltför stora tulleftergiften gjordes vid den tidpunkt då uppgifterna meddelades. Kommissionen konstaterar dock att Reliance uppmanades att svara på ett frågeformulär och att tillhandahålla uppgifter om alltför stora tulleftergifter under kontrollbesöket, såsom förklaras i skäl 74. Även detta påstående avvisades därför.

(76)

Reliance noterade att kommissionen inte har tillgängliggjort någon kontrollrapport och påstod att avsaknaden av denna rapport hindrade företaget från att försvara sina intressen på rätt sätt vad gäller tullrestitutionssystemet, med tanke på att kommissionen omvände bevisbördan vid beräkningen av förmånsbeloppet inom ramen för tullrestitutionssystemet.

(77)

Såsom förklaras ovan anser kommissionen att det är upp till den exporterande tillverkaren att visa att importtullar har betalats på råvaror som ingår i exporterade produkter för vilka Indiens myndigheter återbetalat sådana importtullar som enligt utsago har betalats. Det är kommissionens ansvar att beräkna subventionernas storlek på grundval av den tillgängliga informationen. I detta avseende noterar kommissionen att relevanta faktorer som använts för att fastställa subventioneringens storlek inom ramen för tullrestitutionssystemet enligt den metod som förklaras i skäl 69 kontrollerades på grundval av Reliance svar på frågeformuläret. Kontrollen av tullrestitutionssystemet utfördes parallellt med kontrollen av systemet med varuexport från Indien eftersom de två systemen är mycket lika. Flera exportfakturor och relaterade dokument kontrollerades. Denna information finns även tillgänglig för Reliance i form av uppdragsutställningar. Vid kontrollbesöket fann kommissionen att värdet på de exportvaror som Reliance skickat in inom tullrestitutionssystemet inte stämde överens med värdet på exportvarorna inom systemet med varuexport från Indien. Denna skillnad förklarades av Reliance i en av uppdragsutställningarna. Skillnaden påverkade dock inte beräkningen av subventionernas storlek. Ingen annan skillnad upptäcktes under kontrollbesöket i fråga om de dokument som Reliance lämnat in i förhållande till tullrestitutionssystemet. All information som behövdes för att intresserade parter skulle kunna utöva sin rätt till försvar meddelades dessa parter i enlighet med detta, inklusive Reliance, i ett tidigt stadium av undersökningen. Därför anser kommissionen att Reliances rätt till försvar respekterades under den underliggande undersökningen. Skäl 74 visar även att kommissionen inte omvände bevisbördan utan, tvärtom, proaktivt samlade in de uppgifter som krävdes för att beräkna förmånsbeloppet inom ramen för tullrestitutionssystemet. Påståendet avvisas därför.

(78)

Såsom förklaras ovan har alla berörda ekonomiska aktörer behandlats enligt samma regler efter en noggrann bedömning av deras konkreta, faktiska situation. IDIPL upprepade påståendet att MPPL under översynsperioden fakturerades och betalade en avgift för beräknad tull till sin inhemska leverantör av renad tereftalsyra och monoetylenglykol i enlighet med sina avtal. IDIPL påstod att summan av avgiften för beräknad tull skulle dras av från den totala förmånen inom tullrestitutionssystemet. IDIPL angav vidare att mekanismen för en avgift för beräknad tull utgör ett verkställande av ett politiskt beslut att föra över importtull som tagits ut från leverantören av råvaror till efterföljande led på marknaden.

(79)

Vad beträffar detta påstående kan kommissionen bekräfta att det kommersiella kontraktet mellan MPPL och dess leverantör innehåller en avgift för beräknad tull i formeln för att beräkna priset på råvarorna. Detta i sig är dock inte något bevis på att en tullavgift verkligen betalats av den inhemska leverantören, eftersom formeln är resultatet av en kommersiell förhandling där det inte nödvändigtvis beaktas om tullavgifter faktiskt betalats eller inte. IDIPL tillhandahöll inga bevis på att de råvaror de köpt skulle ha importerats av leverantören och, om de importerades, att tullavgiften skulle ha betalats. Av den anledningen avvisades påståendet.

(80)

Indiens myndigheter inkom med uppgifter om att ett tullrestitutionssystem enligt WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder inte nödvändigtvis medför eftergifter/undantag/anstånd i fråga om importtull som betalats på insatsvaror, utan det kan även medföra eftergifter av indirekta skatter. På grundval av detta påstod Indiens myndigheter att kommissionen hade begått ett grundläggande fel genom att karaktärisera tullrestitutionssystemet som ett otillåtligt tullrestitutionssystem eftersom det kan utnyttjas även i avsaknad av betalning av importtullar.

(81)

Vad gäller detta noterade kommissionen att trots att Indiens myndigheter lägger fram en rättslig grund vad gäller eftergifter av indirekta skatter, ger de inga bevis på att sådana indirekta skatter faktiskt betalats eller skulle betalas på råvaror som används vid produktion av exporterad PET-plast av berörd part, och inte heller på att skatterna, om de betalades, inte återbetalats genom en annan skattemekanism som inte är relaterad till tullrestitutionssystemet. Under undersökningen gav ingen berörd part information om indirekta skatter i anslutning till tullrestitutionssystemet som skulle påverka nivån på den alltför stora tulleftergiften, trots att de vid flera tillfällen uppmanades att tillhandahålla information för att möjliggöra beräkningen av en alltför stor tulleftergift inom tullrestitutionssystemet. Påståendet avvisades därför.

(82)

Indiens myndigheter påstår vidare att tullrestitutionssystemet innehåller en kontrollmekanism för att övervaka förbrukningen av insatsvaror vid tillverkningen av den exporterade produkten.

(83)

Till stöd för sitt påstående hänvisar Indiens myndigheter till några bestämmelser i restitutionsreglerna och i tullmanualen, enligt vilka granskningar och kontroller utförs, men myndigheterna underlåter att visa att man genom tullrestitutionssystemet inför ett system eller ett förfarande för att bekräfta vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av den exporterade produkten och i vilka mängder enligt betydelsen i bilaga II.4. Påståendet avvisades därför.

(84)

Därefter påpekades att avsaknaden av ett system eller förfarande för kontroll enligt betydelsen i bilaga II.4 inte hade någon betydelse för fastställandet av subventionsbeloppen enligt skäl 70, eftersom kommissionen beräknade den alltför stora tulleftergiften på grundval av information från de undersökta företagen. Indiens myndigheter hävdade att kommissionen hade en skyldighet att vara proaktiva vad gäller beräkningen av den alltför stora tulleftergiften.

(85)

Skäl 74 visade att kommissionen var proaktiv i sitt sökande efter information vilket gjorde det möjligt att fastställa huruvida en del av tullrestitutionsbeloppet inte utgjorde en alltför stor tulleftergift. Vidare underlät Indiens myndigheter att utföra någon ytterligare granskning, trots att man uppmanades till detta, på grundval av de faktiska transaktioner som gjorts av berörda exporterande tillverkare. Påståendet var därför irrelevant.

(86)

Kommissionen konstaterade att berörda exporterande tillverkare erhöll skattelättnader enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror som kunde fördelas till den produkt som översynen gäller under översynsperioden.

(87)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror beskrivs närmare i kapitel 5 i FTP 15–20 och i kapitel 5 i HOP I 15–20.

(88)

Tillverkande exportörer, exporterande handlare som ”har anknytning till” stödjande tillverkare samt tjänsteleverantörer är stödberättigade enligt denna åtgärd.

(89)

På villkor att ett företag gör ett exportåtagande får det importera kapitalvaror (nya och begagnade kapitalvaror som är högst tio år gamla) med en nedsatt tullsats. På ansökan och mot betalning av en avgift utfärdar de indiska myndigheterna i detta syfte en licens inom ramen för detta system. Systemet innebär att en reducerad importtullsats tas ut på samtliga kapitalvaror som importeras inom ramen för systemet. För att exportåtagandet ska anses vara fullgjort måste företaget använda de importerade kapitalvarorna för att tillverka en viss mängd varor avsedda för export under en viss period. Enligt FTP 15–20 kan kapitalvaror importeras med en tullsats på 0 % inom ramen för systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror. Det exportåtagande som uppgår till sex gånger det insparade tullbeloppet måste uppfyllas inom en period på högst sex år.

(90)

Innehavaren av en licens enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kan också anskaffa kapitalvarorna på hemmamarknaden. I detta fall kan den inhemska tillverkaren av kapitalvarorna utnyttja rätten till tullfri import av sådana delar som behövs för att tillverka kapitalvarorna. Alternativt kan den inhemska tillverkaren utnyttja förmånen av den leverans likställd med export som anses ha ägt rum i fråga om leverans av kapitalvaror till en innehavare av en licens enligt detta system.

(91)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. Tullsänkningen utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom den innebär en minskning av de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Den innebär också att exportören beviljas en förmån motsvarande beloppet på den nedsatta tullen.

(92)

Systemet är vidare rättsligt sett knutet till exportresultat, eftersom licenserna i fråga inte kan erhållas utan ett exportåtagande. Systemet anses följaktligen vara selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(93)

Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror kan inte betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med artikel 3.1 a ii) i grundförordningen. Kapitalvaror omfattas i enlighet med led i) i bilaga I till grundförordningen inte av denna typ av godkända system, eftersom de inte förbrukas vid tillverkningen av exportprodukterna.

(94)

I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen beräknade kommissionen subventionsbeloppet på grundval av beloppet av obetalda tullar på importerade kapitalvaror, fördelat över en period som motsvarar en normal avskrivningstid för sådana kapitalvaror i den ifrågavarande industrin. Subventionsbeloppet för översynsperioden beräknades därefter genom division av den totala summan obetalda tullar med avskrivningsperioden. Det på så sätt beräknade beloppet, som kan hänföras till översynsperioden, har justerats genom att ränta har lagts till för denna period för att återspegla förmånens fulla värde över tiden. För detta ändamål ansågs marknadsräntan i Indien under översynsperioden vara lämplig.

(95)

Ingen av de indiska exporterande tillverkarna begärde något avdrag av avgifter man ådragit sig för att erhålla subventionen från det totala subventionsbeloppet, såsom de har rätt till enligt artikel 7.1 a.

(96)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelade kommissionen detta subventionsbelopp över exportomsättningen för den produkt som översynen gäller under översynsperioden (nämnare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(97)

Den subventionsmarginal som fastställdes av kommissionen inom ramen för detta system under översynsperioden uppgick till 0,11 % för Dhunseri-koncernen och 0,45 % för Reliance.

(98)

IDIPL hävdade att den anläggning och de maskiner som importerats enligt systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror användes för att tillverka PET-plast, både för inhemsk försäljning och exportförsäljning, och påstod därför att nämnaren i skäl 96 bör vara företagets totala försäljning i stället för exportomsättningen för PET-plast.

(99)

I detta sammanhang konstaterar kommissionen att även om detta ogrundade påstående skulle vara korrekt, gäller artikel 7.2 och den nämnare som valts i skäl 96 är berättigad, eftersom systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror beror på exportresultatet och inte beviljades genom hänvisning till tillverkade, framställda, exporterade eller transporterade kvantiteter. Påståendet avvisades därför.

(100)

Det konstaterades att båda de berörda exporterande tillverkarna erhöll förmåner enligt systemet med varuexport från Indien under översynsperioden.

(101)

En närmare beskrivning av systemet med varuexport från Indien finns i kapitel 3 i FTP 15–20 samt i kapitel 3 i HOP I 15–20.

(102)

Systemet trädde i kraft den 1 april 2015.

(103)

Alla exporterande tillverkare och exporterande handlare kan komma i fråga för detta system.

(104)

Stödberättigade företag kan utnyttja systemet med varuexport från Indien genom att exportera vissa produkter till vissa länder som ingår i grupp A (traditionella marknader, inbegripet samtliga EU-medlemsstater), grupp B (nya marknader och fokusmarknader) och grupp C (övriga marknader). De länder som omfattas av varje grupp och produktförteckningen med motsvarande belöningssatser anges i tabellerna 1 och 2 i tillägg 3 B i FTP 15–20.

(105)

Förmånen ges i form av en tullkredit som motsvarar en procentsats av exportens fob-värde.

(106)

När systemet med varuexport från Indien trädde i kraft i april 2015 ingick inte den produkt som översynen gäller i tillägg 3 B och var därmed inte berättigat till förmåner enligt systemet. Den 29 oktober 2015, genom offentligt tillkännagivande nr 44/2015–2020, blev dock export av PET-plast till länder i grupp A och B berättigat till förmåner enligt systemet med varuexport från Indien på 2 % av exportens fob-värde. Genom offentligt tillkännagivande nr 06/2015–2020 blev exporter till länder i grupp C berättigade till samma förmån på 2 % den 4 maj 2016.

(107)

Vissa typer av export omfattas inte av systemet, t.ex. export av importerade eller omlastade varor, leverans likställd med export, export av tjänster och exportomsättning hos företag som omfattas av systemet med särskilda ekonomiska zoner/exportorienterade företag.

(108)

Tullkrediterna inom systemet med varuexport från Indien får överföras fritt och gäller under en period om 18 månader från och med utfärdandedagen. De kan användas för i) betalning av importtullar på insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror, ii) betalning av punktskatter på inhemsk upphandling av insatsvaror eller andra varor inbegripet kapitalvaror och betalning, iii) betalning av tjänsteskatt vid tjänsteupphandling.

(109)

En ansökan om förmåner inom systemet med varuexport från Indien måste inges online på generaldirektoratet för utrikeshandels webbplats. Relevant dokumentation (fraktsedlar, bankintyg om att betalning erhållits och lossningsbevis) måste inges med den elektroniska ansökan. Relevant regional myndighet i Indien utfärdar tullkrediten efter att ha granskat dokumenten. Så länge som exportören tillhandahåller dokumentationen i fråga har inte den regionala myndigheten någon bestämmanderätt när det gäller beviljandet av tullkrediter.

(110)

Systemet med varuexport från Indien innebär att subventioner beviljas i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen. En kredit inom ramen för systemet utgör ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna, eftersom krediten i slutändan kommer att användas för att avräkna importtullar som betalats på kapitalvaror, vilket minskar de tullinkomster som de indiska myndigheterna annars skulle ha fått. Dessutom ger en kredit inom ramen för systemet en förmån till den exportör som inte omfattas av betalning av dessa importtullar.

(111)

Systemet med varuexport från Indien är vidare rättsligt knutet till exportresultat och betraktas därför som selektivt och utjämningsbart enligt artikel 4.4 första stycket led a i grundförordningen.

(112)

I enlighet med artiklarna 3.2 och 5 i grundförordningen beräknade kommissionen storleken på den utjämningsbara subventionen som den förmån som konstaterats för mottagaren under översynsperioden. I detta avseende ansågs det att mottagaren erhåller förmånen vid den tidpunkt då exporttransaktionen sker enligt detta system. Vid denna tidpunkt utfärdar de indiska myndigheterna en tullkredit som den exporterande tillverkaren bokför som en kortfristig fordran som denne när som helst kan avräkna. Detta utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a ii) i grundförordningen. De indiska myndigheterna kan inte längre påverka beviljandet av subventionen när tullmyndigheterna väl utfärdat en exporthandling. Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen det lämpligt att förmånerna inom ramen för systemet med varuexport från Indien beräknas som summan av de belopp som förvärvats i samband med exporttransaktioner inom ramen för systemet under översynsperioden.

(113)

I enlighet med artikel 7.2 och 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp över exportomsättningen för den produkt som översynen gäller under översynsperioden (täljare), eftersom subventionen är knuten till exportresultat och inte beviljades på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(114)

Den subventionsmarginal som fastställdes av kommissionen inom ramen för detta system under översynsperioden uppgick till 1,90 % för Dhunseri-koncernen respektive 1,93 % för Reliance.

(115)

Indiens myndigheter påstod att systemet med varuexport från Indien inte är utjämningsbart eftersom 1) systemet är i linje med bestämmelserna i punkterna g–h i bilaga I läst tillsammans med bestämmelserna i bilaga II i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder och 2) tullkrediter är kreditnoter som enbart ger en förmån till innehavaren när krediten utnyttjas för att avräkna importtullar.

(116)

Vad gäller det första skälet lade de indiska myndigheterna inte fram någon bevisning. Endast påståendet att det grundläggande syftet med systemet med varuexport från Indien skulle vara att tillhandahålla exportörer stöd för att avräkna infrastrukturella brister och tillhörande kostnader/skatter och att ge lika villkor räcker inte för att visa att detta system är, i enlighet med bestämmelserna i punkterna g–h i bilaga I, läst tillsammans med bestämmelserna i bilaga II till WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. I fråga om det andra skälet erinras det om, såsom förklarats i skäl 108, att en tullkredit, så snart den levererats från de indiska myndigheterna till förmånstagaren inom systemet med varuexport från Indien, när som helst kan användas för att avräkna vissa tullar eller skatter, eller säljas vidare till en annan aktör, eftersom tullkrediter kan överföras fritt. Därför anses det att de indiska myndigheterna tillhandahåller förmånstagaren inom systemet med varuexport från Indien en förmån vid den tidpunkt då tullkrediten levereras. Detta verkar också vara den tolkning som används inom indiska redovisningsprinciper eftersom det ekonomiska värdet av tullkrediterna bokförs som en kortfristig fordran så snart tullkrediten levererats av Indiens myndigheter, såsom förklaras i skäl 112, och inte vid den tidpunkt då den faktiskt används för att avräkna en tull eller skatt. Påståendet avvisades därför.

(117)

Kommissionen fann att ett företag utnyttjade denna åtgärd under översynsperioden. Undersökningen fastställde dock att den förmån som erhölls var försumbar, och denna åtgärd analyserades därför inte vidare.

(118)

Kommissionen erinrar om att subventionernas storlek, som fastställts för DPL och Reliance genom genomförandeförordning (EU) 2015/1350, var 3,2 % respektive 6,2 %, vilket innebar utjämningstullar på 35,69 EUR/ton respektive 69,39 EUR/ton.

(119)

Under de aktuella partiella interimsöversynerna fann kommissionen att mängden utjämningssubventioner uttryckt som andel av värdet var 2,3 % för Dhunseri-koncernen och 4 % för Reliance. Såsom förklaras i skälen 27–30 fastställdes subventionsnivån för Dhunseri-koncernen, såsom rapporteras i tabellen nedan, genom sammanslagning av uppgifter från IDIPL och MPPL, de två exporterande tillverkarna av PET-plast inom koncernen under undersökningsperioden.

Tabell

Nivåer för de enskilda utjämnade subventionerna

(120)

De utjämningsåtgärder som för närvarande är i kraft består av en specifik tull. På grundval av de subventionsnivåer som beskrivs i tabellen ovan fastställde därför kommissionen följande specifika utjämningstullar: 18,73 EUR/ton för Dhunseri-koncernen och 29,21 EUR/ton för Reliance.

(121)

I enlighet med skäl 16 ovan bedömde kommissionen behovet av att ändra tullsatsen för alla övriga företag i Indien, vilket är 69,40 EUR/ton. I detta avseende erinras det om att den högsta gällande tullsatsen mot indiska exporterande tillverkare, som uppgår till 74,60 EUR/ton, införts mot Pearl Engineering Polymers Ltd, en tillverkare som inte omfattades av de nuvarande översynerna. Eftersom den högsta tullsatsen inte ändras i de nuvarande översynerna var det inte befogat med någon ändring av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag” i Indien.

(122)

I enlighet med artikel 19.4 i grundförordningen undersöktes om de omständigheter som rör subventioneringen förändrades väsentligt under översynsperioden och om de ändrade omständigheterna var av bestående karaktär.

(123)

Kommissionen fastställde att de berörda exporterande tillverkarna fortsatte att erhålla utjämningsbara subventioner från de indiska myndigheterna under översynsperioden, dock i olika nivåer.

(124)

Vad gäller Reliance var de viktigaste subventionerna i fråga om subventionsnivåer under översynsperioden tullrestitutionssystemet och systemet med varuexport från Indien. Det finns inga tecken på att dessa subventioner kommer att upphöra under överskådlig framtid. Båda subventionerna ger en förmån som beräknas som en fast procentandel av exporternas fob-värde och det finns inga indikationer på att de respektive subventionsnivåerna kommer att ändras inom en nära framtid.

(125)

Vad gäller tullrestitutionssystemet minskade de indiska myndigheterna subventionsnivån flera gånger under de senaste sju åren då det sjönk från 5,5 % av fob-värdet under 2011 till 3,9 % under 2012, 3,0 % under 2013, 2,4 % under 2014, 1,9 % under 2015 och slutligen 1,5 % under översynsperioden. Enligt webbplatsen för centralstyrelsen för punktskatter och tull (21) har nivån inte ändrats sedan dess.

(126)

Vad gäller systemet med varuexport från Indien har den nivå på 2 % av fob-värdet som blev tillämplig på PET-plast i oktober 2015, såsom förklaras i skäl 106, varit fortsatt oförändrad sedan dess, enligt webbplatsen för generaldirektoratet för utrikeshandel (22).

(127)

Vad gäller systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror förväntas ingen betydande förändring av subventionsnivån efter översynsperioden antingen eftersom a) det inte fanns några indikationer på några viktiga planerade importer av kapitalvaror eller b) eftersom alla förmåner som tilldelats enligt denna subvention sprids ut över ett stort antal år som motsvarar avskrivningstiden för kapitalvarorna (mellan 18 och 25 år i Indien).

(128)

Systemet med förhandstillstånd var Reliances största källa till subventioner under den senaste interimsöversyn som nämns i skäl 7, vilket slogs fast i genomförandeförordning (EU) 2015/1350. Såsom beskrivs i skäl 46 ovan användes systemet med förhandstillstånd knappt alls under undersökningsperioden för den nuvarande översynen eftersom de flesta exporter omfattades av tullrestitutionssystemet, som inte kunde användas tillsammans med systemet med förhandstillstånd. Systemet med förhandstillstånd är fortsatt tillgängligt, och det kan inte uteslutas att Reliance börjar använda det igen i framtiden, men detta skulle automatiskt leda till en minskning av de förmåner som erhålls från tullrestitutionssystemet, eftersom varje exporttransaktion endast kan dra nytta av en av de två subventionerna.

(129)

I enlighet med skälen 125–128 fann man inga belägg för att utjämningssystemen kommer att avslutas eller att deras subventionsnivåer kommer att öka eller minska i framtiden. På grundval av detta drog kommissionen slutsatsen att de omständigheter som ledde till Reliances nya subventionsnivå är av bestående karaktär.

(130)

Under undersökningsperioden för den nuvarande interimsöversynen fick Reliance mindre subventioner än under den senaste interimsöversyn som nämns i skäl 7, vilket slogs fast i genomförandeförordning (EU) 2015/1350, eftersom de subventionsnivåer som konstaterades minskade från 6,2 % till 4 %. På grundval av skäl 129 är det även troligt att Reliance kommer att fortsätta att ta emot subventioner på ett belopp som är mindre än vad som fastställts i genomförandeförordning (EU) 2015/1350. Kommissionen drog därför slutsatsen att fortsättningen av de befintliga åtgärderna skulle resultera i en tullnivå som är högre än den skadevållande, utjämningsbara subventioneringen. Nivån på de gällande åtgärderna bör därför ändras för att avspegla den nya situationen.

(131)

Vad gäller Dhunseri-koncernen fastställdes i skälen 27–30 i undersökningen att koncernens struktur ändrats betydligt. Framför allt ägde koncernen två PET-anläggningar under översynsperioden, jämfört med en enda under föregående interimsöversyn. Omorganiseringen, som utfördes inom ramen för ett partnerskap med IVL, involverade flera juridiska åtgärder under en period på nästan två år och slutfördes med största sannolikhet när den godkändes av högsta domstolen i Kolkata i december 2017. Kommissionen ansåg därför att förändringen av strukturen var av bestående karaktär. Slutsatsen blev därför att de gällande åtgärderna bör ändras för att avspegla den nya situationen, även mot bakgrund av de tidigare slutsatserna om den aktuella (och lägre) subventionsnivå som man funnit under dessa översyner.

(132)

Såsom förklarats i skäl 120 utgörs de ändrade åtgärderna av specifika tullar. De specifika tullarna beräknas på grundval av uppgifter från översynsperioden och ligger därför kvar på samma nivå oavsett hur exportpriset utvecklas.

(133)

Som kontrast till att subventionerna ger de största subventionsbeloppen under den ursprungliga undersökningen, ger dock de två huvudsakliga subventionssystemen (tullrestitutionssystemet och systemet med varuexport från Indien) ekonomiska fördelar under översynsperioden som är direkt proportionerliga i förhållande till exportpriset. Dessa två subventioner står för 97 % respektive 89 % av den totala subventioneringen av Dhunseri-koncernen och Reliance under översynsperioden. Detta betyder att storleken på de utjämningsbara subventionerna ökar automatiskt i linje med en ökning av exportpriset. Därför verkar specifika tullar inte på lämpligt sätt balansera den faktiska subventionsnivån som de två exporterande tillverkarna drog nytta av.

(134)

På grundval av detta ansåg kommissionen, i motsats till den ursprungliga undersökningen, att specifika tullar inte längre nödvändigtvis är den mest lämpliga form av åtgärder med tanke på dessa omständigheter. Man kan dock inte räkna med någon förändring av åtgärdernas form inom ramen för de nuvarande interimsöversynerna, eftersom en sådan förändring skulle behöva gälla alla indiska exporterande tillverkare, medan de nuvarande interimsöversynerna endast omfattar t fastställandet av subventionsnivån för två exporterande tillverkare. Därför har kommissionen beslutat att bibehålla åtgärdernas nuvarande form.

(135)

Efter utlämnandet av uppgifter inkom IDIPL med ett prisåtagande. Åtagandet tillbakavisades eftersom subventionernas art skapar en situation där tillämpningen av åtaganden om ett minimiimportpris skulle ha lett till ökad subventionering. Detta förklaras av att subventioneringens nivå inom tullrestitutionssystemet och systemet med varuexport från Indien, som gemensamt utgör 95 % av subventioneringen, beror på fob-värdet av de produkter som exporteras inom ramen för dessa system. Strukturen för den koncern som IDIPL tillhör skulle dessutom ha gjort en effektiv övervakning av företaget praktiskt omöjlig.

(136)

Denna förordning överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättades genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.