Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32018D1547

    Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1547 av den 15 oktober 2018 om fastställande av specifikationer för de centrala åtkomstpunkternas anslutning till in- och utresesystemet och för en teknisk lösning som underlättar medlemsstaternas insamling av uppgifter för att generera statistik om åtkomsten till uppgifter i in- och utresesystemet för brottsbekämpningsändamål

    C/2018/6629

    EUT L 259, 16.10.2018, p. 35–38 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    Legal status of the document In force

    ELI: http://data.europa.eu/eli/dec_impl/2018/1547/oj

    16.10.2018   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    L 259/35


    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2018/1547

    av den 15 oktober 2018

    om fastställande av specifikationer för de centrala åtkomstpunkternas anslutning till in- och utresesystemet och för en teknisk lösning som underlättar medlemsstaternas insamling av uppgifter för att generera statistik om åtkomsten till uppgifter i in- och utresesystemet för brottsbekämpningsändamål

    EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

    med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

    med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser, om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011 (1), särskilt artikel 36 l, och

    av följande skäl:

    (1)

    Genom förordning (EU) 2017/2226 inrättades in- och utresesystemet som ett system för elektronisk registrering av tidpunkt och plats för in- och utresa för tredjelandsmedborgare som beviljas inresa för kortare vistelse på medlemsstaternas territorium samt för beräkning av längden på denna tillåtna vistelse.

    (2)

    Målet för in- och utresesystemet är att förbättra förvaltningen av de yttre gränserna, förhindra irreguljär invandring och underlätta hanteringen av migrationsströmmar. In- och utresesystemet bör framför allt bidra till identifiering av personer som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för längden på den tillåtna vistelsen på medlemsstaternas territorium. In- och utresesystemet bör dessutom bidra till att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.

    (3)

    I förordning (EU) 2017/2226 fastställs villkor för åtkomst till uppgifter i in- och utresesystemet för att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott. Både medlemsstaterna och Europol bör begära åtkomst till uppgifter i in- och utresesystemet genom de s.k. centrala åtkomstpunkterna, dvs. ett organ eller en enhet som genom nationell rätt har anförtrotts myndighetsutövning och på ett effektivt sätt bör kunna verifiera att villkoren för att begära åtkomst till in- och utresesystemet är uppfyllda i varje enskilt fall. De centrala åtkomstpunkterna bör behandla begäranden om åtkomst till uppgifter i in- och utresesystemet i syfte att förhindra, upptäcka eller utreda terroristbrott och andra grova brott, samt skicka uppgifterna till den begärande operativa enheten. För att möjliggöra dessa uppgiftsbehandlingsoperationer bör varje medlemsstat ansluta sina centrala åtkomstpunkter till det enhetliga nationella gränssnittet. Även Europol bör ansluta sin centrala åtkomstpunkt till in- och utresesystemet och ansvara för denna anslutning.

    (4)

    Enligt förordning (EU) 2017/2226 bör Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1077/2011 (2), ha ansvaret för att utveckla och sköta den operativa förvaltningen av in- och utresesystemet.

    (5)

    Enligt förordning (EU) 2017/2226 ska kommissionen anta de åtgärder som är nödvändiga för in- och utresesystemets utveckling och tekniska genomförande. I artikel 36.1 i förordning (EU) 2017/2226 hänvisas det i detta sammanhang särskilt till antagande av specifikationer för de centrala åtkomstpunkternas anslutning till in- och utresesystemet och för en teknisk lösning som underlättar medlemsstaternas insamling av uppgifter för att generera statistik om åtkomst till uppgifter i in- och utresesystemet för brottsbekämpningsändamål.

    (6)

    På grundval av dessa åtgärder bör Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa därefter kunna fastställa utformningen av in- och utresesystemets fysiska arkitektur, inbegripet dess kommunikationsinfrastruktur och tekniska specifikationer för systemet, samt utveckla systemet.

    (7)

    Det är i detta sammanhang därför nödvändigt att anta åtgärder om specifikationer för de tekniska lösningar som ska användas för att ansluta medlemsstaternas centrala åtkomstpunkter till det enhetliga nationella gränssnittet och för att ansluta Europols centrala åtkomstpunkt till in- och utresesystemet. Det bör även antas specifikationer för en teknisk lösning som underlättar uppgiftsinsamling för att generera den statistik som medlemsstater är skyldiga att ta fram om åtkomsten till uppgifter i in- och utresesystemet för brottsbekämpningsändamål.

    (8)

    Den tekniska lösning som väljs för in- och utresesystemets genomförande bör ta hänsyn till vikten av en bättre integrering av unionens nuvarande och framtida gränsförvaltningssystem samt till dessa systems interoperabilitet. Dessa tekniska lösningar bör vara skalbara och kunna vidareutvecklas för att vid behov kunna omfatta ytterligare funktioner, hantera ett större antal operationer och lagra fler uppgifter.

    (9)

    I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltog Danmark inte i antagandet av förordning (EU) 2017/2226, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark. Eftersom förordning (EU) 2017/2226 utgör en utveckling av Schengenregelverket anmälde Danmark den 30 maj 2018 i enlighet med artikel 4 i detta protokoll sitt beslut att genomföra förordning (EU) 2017/2226 i sin nationella lagstiftning. Danmark är därför enligt internationell rätt skyldigt att genomföra detta beslut.

    (10)

    Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (3). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

    (11)

    Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (4). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

    (12)

    När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (5), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i rådets beslut 1999/437/EG (6).

    (13)

    När det gäller Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (7), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (8).

    (14)

    När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (9), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1.A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (10).

    (15)

    När det gäller Cypern, Bulgarien, Rumänien och Kroatien kräver driften av in- och utresesystemet att passiv åtkomst till VIS har beviljats och att alla bestämmelser i Schengenregelverket som avser SIS har fått verkan i enlighet med relevanta rådsbeslut. Dessa villkor kan endast uppfyllas när verifieringen i enlighet med tillämpligt Schengenutvärderingsförfarande har slutförts framgångsrikt. Därför bör in- och utresesystemet endast drivas av de medlemsstater som uppfyller dessa villkor när systemet tas i drift. Medlemsstater som vid driftsstarten inte har tagit in- och utresesystemet i drift bör anslutas till in- och utresesystemet i enlighet med det förfarande som anges i förordning (EU) 2017/2226 så snart som alla dessa villkor är uppfyllda.

    (16)

    Europeiska datatillsynsmannen avgav sitt yttrande den 23 april 2018.

    (17)

    De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för smarta gränser.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    Artikel 1

    Anslutning av central(a) åtkomstpunkt(er) i varje medlemsstat

    Vid tillämpning av artiklarna 31 och 32 i förordning (EU) 2017/2226 ska de centrala åtkomstpunkter som avses i artikel 29.3 i förordning (EU) 2017/2226 ha åtkomst till in- och utresesystemet för att behandla begäranden från operativa enheter på utsedda myndigheter.

    I enlighet med artikel 38.1 a och c i förordning (EU) 2017/2226 ska varje medlemsstat ansluta sin(a) central(a) åtkomstpunkt(er) till det enhetliga nationella gränssnittet i enlighet med de tekniska specifikationer som avses i artikel 37.1 i förordning (EU) 2017/2226.

    Artikel 2

    Anslutning av Europols centrala åtkomstpunkt

    Vid tillämpning av artikel 33 i förordning (EU) 2017/2226 ska Europols centrala åtkomstpunkt, som avses i artikel 30.2 i förordning (EU) 2017/2226, ha åtkomst till in- och utresesystemet för att behandla begäranden från Europols utsedda myndighet, som avses i artikel 30.1 i förordning (EU) 2017/2226.

    I enlighet med artikel 38.7 i förordning (EU) 2017/2226 ska Europol ansluta sin centrala åtkomstpunkt till ett särskilt enhetligt gränssnitt i enlighet med de tekniska specifikationer som avses i artikel 37.1 i förordning (EU) 2017/2226.

    Artikel 3

    Uppgiftsinsamling för att generera den statistik som avses i artikel 72.8 i förordning (EU) 2017/2226

    För att underlätta insamlingen av de uppgifter som behövs för att generera den statistik som medlemsstaterna och Europol är skyldiga att ta fram enligt artikel 72.8 i förordning (EU) 2017/2226 ska en teknisk lösning via eu-LISA erbjudas de centrala åtkomstpunkter som avses i artiklarna 29.3 och 30.2 i den förordningen. Användning av denna lösning ska vara frivillig. Om den används ska varje medlemsstat och Europol ansvara för det nationella införandet av denna lösning och av teknisk och operativ hantering. Lösningen ska göra det möjligt att samla in följande statistiska uppgifter för varje begäran om åtkomst till in- och utresesystemet:

    a)

    Utsedd myndighet, centrala åtkomstpunkter och den begärande operativa enhet som avses i artikel 29.5 i förordning (EU) 2017/2226.

    b)

    Flagga som informerar om en begäran har lett till en positiv matchning.

    c)

    Flagga som anger om sökningen gjordes i identifieringssyfte eller för in- eller utreseuppgifter.

    d)

    Flagga som informerar om sökningen gjordes enligt de förfaranden för brådskande ärenden som avses i artikel 31.2 och artikel 32.2 andra stycket i förordning (EU) 2017/2226 samt flagga som informerar om sökningens brådskande karaktär inte godtogs i samband med den centrala åtkomstpunktens efterhandsverifiering.

    e)

    Typen av terroristbrott eller grov brottslighet enligt definitionerna i artikel 3.1.24 och 3.1.25 i förordning (EU) 2017/2226 som föranledde sökningen.

    f)

    Skäl som uppgetts för att styrka misstanken om att den berörda personen omfattades av förordning (EU) 2017/2226, vilka ska anges med hjälp av ett värde i en kodtabell där det under ”övrigt” även finns ett fritextfält.

    g)

    Skäl som uppgetts för att inte inleda sökningar i andra medlemsstaters automatiska fingeravtrycksidentifieringssystem enligt beslut 2008/615/RIF i enlighet med artikel 32.2 b i förordning (EU) 2017/2226, vilka ska anges med hjälp av ett värde i en kodtabell där det under ”övrigt” även finns ett fritextfält.

    Denna information ska lagras lokalt av den centrala åtkomstpunkten/de centrala åtkomstpunkterna) för att underlätta den generering av statistik som avses i artikel 72.8 i förordning (EU) 2017/2226.

    Uppgifter som förs in i den tekniska lösningen ska användas av varje medlemsstat eller Europol för att generera den statistik som avses i artikel 72.8 i förordning (EU) 2017/2226.

    Artikel 4

    Ikraftträdande och tillämplighet

    Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

    Utfärdat i Bryssel den 15 oktober 2018.

    På kommissionens vägnar

    Jean-Claude JUNCKER

    Ordförande


    (1)  EUT L 327, 9.12.2017, s. 20.

    (2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1077/2011 av den 25 oktober 2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 286, 1.11.2011, s. 1).

    (3)  Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

    (4)  Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

    (5)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

    (6)  Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

    (7)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

    (8)  Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

    (9)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

    (10)  Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).


    Top