12.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/3

(1)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) inledde den 13 februari 2016 en undersökning till följd av ett klagomål som ingavs den 4 januari 2016 av Defence Committee of the seamless pipes and tubes industry of the European Union (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av den likadana produkten. Klagomålet innehöll bevis för dumpning av den nämnda produkten och därav följande väsentlig skada. Detta ansågs vara tillräckligt för att motivera att en undersökning inleds.

(2)

Kommissionen införde den 12 november 2016 en provisorisk antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn (annat än gjutjärn) eller stål (annat än rostfritt stål), med runt tvärsnitt, med en ytterdiameter av mer än 406,4 mm, med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet) genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1977 (2) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull).

(3)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa en provisorisk antidumpningstull hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade unionstillverkare, kinesiska exporterande tillverkare och en intresseorganisation för kinesiska tillverkare skriftliga synpunkter. De parter som så önskade gavs tillfälle att bli hörda.

(4)

Kommissionen beaktade de berörda parternas synpunkter, och ändrade där så var lämpligt de preliminära undersökningsresultaten i enlighet med dessa.

(5)

Kommissionen informerade alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avser att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutgiltiga meddelandet av uppgifter. Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(6)

I skälen 7–9 i förordningen om provisorisk tull efterlyste kommissionen kommentarer om representativiteten hos en av unionstillverkarna i urvalet.

(7)

En kinesisk exporterande tillverkare hävdade att den enda unionstillverkaren borde tas bort ur stickprovet eftersom dess uppgifter skulle snedvrida resultaten för hela industrin. En andra kinesisk exporterande tillverkare framhöll att Vallourec var det största företaget i urvalet, och därmed var det oklart huruvida urvalet var representativt för unionsindustrin. Klaganden hävdade att de kinesiska tillverkarna i ökande utsträckning också konkurrerar i skräddarsydda produkter och produkter i det högre marknadssegmentet. Klaganden påpekade även att olje- och gasprodukter huvudsakligen exporteras utanför unionen, så denna skillnad i produktutbudet spelar endast en liten roll på unionsmarknaden.

(8)

Kommissionen begärde ytterligare uppgifter och gjorde ytterligare ett kontrollbesök på plats hos unionstillverkaren. Resultaten visade att unionstillverkaren tillverkar ett större antal produkttyper än övriga unionstillverkare i urvalet, men detta bredare produktutbud, inbegripet rör för elproduktion, olja, gas och byggnadsverksamhet, ingick i produktdefinitionen. Både unionstillverkarna och de kinesiska tillverkarna är involverade i både råvaruprodukter och produkter i det högre marknadssegmentet. Den specifika unionstillverkaren representerar en stor del av unionens produktion. Kommissionen drog därför slutsatsen att unionstillverkaren ingår i unionsindustrin, och att det inte finns någon anledning att utesluta den från urvalet. Varje otillbörlig påverkan av detta företags särskilda situation i skadebilden behandlades genom kostnadsanpassningar och viktning, som förklaras i skälen 81, 84 och 146.

(9)

Intresseorganisationen för kinesiska exporterande tillverkare upprepade sina tidigare synpunkter mot att undersökningen inleds, däribland metoden för fastställande av ett preliminärt stickprov innan förfarandet inleds. Den hävdade också att klagomålet var ogrundat, av låg kvalitet och vilade på antaganden, produktdefinitionen var alltför bred och samlade alltför olika produkter, liksom alltför många konfidentiella uppgifter.

(10)

Kommissionen erinrade om att det preliminära urvalet av företag var öppet för synpunkter från de berörda parterna. Synpunkterna från den kinesiska intresseorganisationen mottogs först efter tidsfristens utgång, då urvalet redan hade bekräftats. Argumentet avvisades därför. Vad gäller övriga yrkanden påpekade kommissionen att vid tidpunkten för klagomålet var det inte nödvändigt att förete samma bevis för dumpning och skada som skulle vara nödvändig för att införa åtgärder. Yrkanden som gällde konfidentiella bilagor till klagomålet undersöktes och berättigandet till konfidentialitet bekräftades. Under alla omständigheter mottog den kinesiska intresseorganisationen ett detaljerat svar på sina yrkanden mot att förfarandet inleds.

(11)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande stickprovsmetoden, bekräftades de preliminära undersökningsresultaten i skälen 10–13 i förordningen om provisorisk tull.

(12)

Som nämns i skäl 14 i förordningen om provisorisk tull ansökte tre exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet om en individuell dumpningsmarginal med stöd av artikel 17.3 i grundförordningen. Efter offentliggörandet av de provisoriska åtgärderna beslutade dock två av dem att dra tillbaka sin begäran om enskild undersökning. Den enda exporterande tillverkare som bekräftade sin ursprungliga begäran om enskild undersökning var Zhejiang Gross Seamless Steel Tube Co., Ltd.

(13)

Inga formulär för ansökan om marknadsekonomisk status lämnades in av någon av de exporterande tillverkarna under undersökningen. Undersökningsresultaten i skäl 15 i den förordningen om provisorisk tull bekräftades därför.

(14)

Utöver de enkäter och besök som beskrivs i skälen 16 och 17 i förordningen om provisorisk tull riktade kommissionen ytterligare frågor till klaganden och den enda unionstillverkaren för att utföra kontroller avseende skada och orsakssamband som anges i förordningen om provisorisk tull. En kinesisk exporterande tillverkare mottog dessutom ett frågeformulär för enskild undersökning.

(15)

Kontrollbesök gjordes på plats hos följande parter:

(16)

Sammanslutningen av kinesiska exporterande tillverkare kritiserade startpunkten för skadeundersökningsperioden (2012) och ansåg att år 2011 skulle ha varit en lämpligare startpunkt. Det hävdades att importen från Kina till EU av den berörda produkten minskade mellan 2011 (46 657 ton) och 2012 (39 195 ton). Resultatet blev att 2012 som basår visar en ökning av importen under skadeundersökningsperioden (till 42 539 ton), medan 2011 som basår skulle innebära en minskning av importen från Kina. Den begärde ytterligare förklaring till valet av 2012.

(17)

Kommissionen erinrar om att skadeundersökningsperioden har fastställts i enlighet med standardpraxis. Som förklaras i skäl 18 i förordningen om provisorisk tull omfattar skadeundersökningsperioden tre hela kalenderår som föregår undersökningsperioden. Det finns ingen grund för att välja en annan period. Denna synpunkt tillbakavisades därför. Under alla omständigheter omfattar de uppgifter som samlats in från berörda parter endast skadeundersökningsperioden. Därför var det möjligt att fastställa skadeindikatorer endast för perioden 2012–2015. Därav uppgifterna om importvolymerna från Kina eftersom 2011 inte låter kommissionen dra slutsatser om den övergripande utvecklingen av unionsindustrins situation. Med tanke på den minskade lönsamheten sedan 2012 som beskrivs i skälen 91 och 92 skulle inkluderande av år 2011 i skadeundersökningsperioden ha uppvisat en ännu kraftigare negativ utveckling för unionsindustrins situation.

(18)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade en kinesisk exporterande tillverkare och intresseorganisationen av kinesiska exporterande tillverkare att i skäl 59 (motsvarande skäl 47 i det allmänna meddelandet av uppgifter) kommissionens förklaring till skillnaderna i exportvolym inte grundades på någon bevisning.

(19)

Kommissionen klargjorde att skäl 59 inte gällde begäran om att inkludera år 2011 i undersökningsperioden, utan hänvisade i stället till en annan kommentar från en annan berörd part som hade åberopat en bristande jämförelse med en tidigare undersökning av samma produkt. Påståendena från den kinesiska intresseorganisationen av exporterande tillverkare gällande undersökningsperioden behandlades i skäl 17.

(20)

Eftersom inga synpunkter hade lämnats beträffande undersökningsperioden bekräftades skäl 18 i förordningen om provisorisk tull.

(21)

En kinesisk exporterande tillverkare hävdade att produktdefinitionen var alltför bred, eftersom den också inbegriper produkttyper av legerat stål vars kostnader respektive priser skiljer sig betydligt från den berörda standardprodukten. Tillverkaren begärde att de produkttyper som tillverkades av legeringar och höglegerat stål (3) undantas från produktdefinitionen.

(22)

Intresseorganisationen för kinesiska exporterande tillverkare ansåg att produktdefinitionen sammanför tre olika marknadssegment: a) Olja/gas, b) kraftverk och c) byggnadsverksamhet, och att skadan borde ha bedömts separat för varje segment. Organisationen ansåg att den produkt som är avsedd för ett marknadssegment är skyldig att uppfylla specifika industriella standarder och kan därför inte användas i ett annat segment. Som bevis för detta hänvisade den till praxis i Kanada och Förenta staterna där antidumpningsundersökningar skiljer på ledningar och rör som tillverkas för olje- eller gassektorn och ledning och rör som tillverkas för andra sektorer.

(23)

Vad gäller det senare påståendet hävdade en berörd part att deras export till unionen endast hänför sig till byggsektorn.

(24)

Vad gäller det första påståendet rörande legeringar och höglegerat stål noterade kommissionen att definitionen av den berörda produkten omfattar ett brett urval av produkttyper som delar samma eller liknande grundläggande tekniska och fysiska egenskaper. Kommissionen tog hänsyn till skillnaderna mellan produkttyperna och sörjde för en rättvis jämförelse. Ett unikt produktkontrollnummer (PCN) tilldelades varje produkttyp som tillverkades och såldes av de kinesiska exporterande tillverkarna och varje produkttyp som tillverkades och såldes av unionsindustrin. Produktkontrollnumret bestämdes av produktens viktigaste egenskaper, i detta fall produkttyp, ytterdiameter, rörväggens tjocklek, släckning och härdning, längd, rörände och provning. De produkttyper som importerades från Kina jämfördes för varje produktkontrollnummer med de produkter som tillverkades och såldes av unionsindustrin och som hade samma eller liknande egenskaper. Den första egenskapen (produkttyp) skilde mellan ickelegerat, legerat och höglegerat stål. Därför beaktades skillnaderna i kostnader och priser som uppstår till följd av legerat stål och höglegerat stål i jämförelserna. Enligt rättspraxis (4), när man ska fastställa om produkter är likadana så att de utgör en del av samma produkt, måste det bedömas huruvida de har samma tekniska och fysiska egenskaper, och har samma grundläggande slutanvändningar och samma förhållande mellan pris och kvalitet. I detta avseende bör utbytbarheten och konkurrensen mellan dessa produkter också bedömas. Undersökningen visade att alla produkttyper är gjorda av stål med hjälp av tillverkningsprocesser som krävs för att tillverka sömlösa rör, och använder därmed liknande maskiner, så att tillverkarna kan ställa om mellan olika varianter av produkten beroende på efterfrågan. Även om alla produkttyper inte är direkt utbytbara konkurrerar tillverkarna för order som omfattar ett brett spektrum av produkttyper. Dessutom tillverkas och säljs dessa produkttyper av både unionsindustrin och de kinesiska exporterande tillverkarna som använder liknande produktionsmetoder.

(25)

Vad gäller det andra påståendet om marknadssegment motiveras inte på vilken grund produkttyper från det ena eller andra marknadssegmentet bör uteslutas från produktdefinitionen. Inte heller förklaras varför en separat skadebedömning bör utföras per segment. Definitionen av den berörda produkten, som omfattar sömlösa rör med en ytterdiameter av mer än 406,4 millimeter, ifrågasattes varken efter tillkännagivandet om att en undersökning ska inledas eller i svaren på frågeformuläret och kontrollbesöken. Som förklaras i skäl 24 är produktkontrollnumret baserat på grundläggande fysiska och tekniska egenskaper, inte på den potentiella slutliga användningen eller marknadssegment. Under alla omständigheter har undersökningen visat att både de kinesiska exporterande tillverkarna och unionstillverkarna konkurrerar i samtliga tre segment. Dessutom beräknas tullsatserna för varje kinesisk exporterande tillverkare på grundval av ett vägt genomsnitt för varje produkttyp. Därför skulle den totala tull som ska betalas förbli densamma för en viss produktsammansättning. Medan vissa produkttyper skulle erhålla lägre marginaler och andra högre, skulle summan av alla marginaler vara lika med det vägda genomsnittet av alla produkttyper.

(26)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter bestreds produktdefinitionen av en kinesisk exporterande tillverkare och av den kinesiska intresseorganisationen av exporterande tillverkare. De hävdade att på grund av olika krav på standarder, legeringsämneshalt och slutanvändning, var produkterna för olje- och gassegmenten annorlunda och inte utbytbara med produkter från de två andra segmenten. Produktkontrollnumret påstods inte kunna tillåta rimliga jämförelser mellan produkttyper, eftersom produktdefinitionen inte var utförd på ett korrekt sätt. Vad gäller de tillverkare som byter fokus mellan produktsegment ansåg dessa att svårigheterna i de två andra segmenten därför var ett resultat av marknadskrafter och inte relaterade till import från Kina. De hävdade dessutom att unionstillverkarnas ändrade inriktning mot andra segment var en kommersiell strategi som med nödvändighet innebar minskade intäkter, på grund av lägre försäljningspriser i övriga segment jämfört med olje- och gasprodukter.

(27)

Kommissionen hänvisade till skäl 24 i vilket den drog slutsatsen att, medan vissa produkttyper inte var direkt utbytbara, främst beroende på olika krav för standarder och råvaror, delade de inte desto mindre samma eller liknande grundläggande tekniska och fysiska egenskaper. Vad gäller den ändrade inriktningen till andra segment ifrågasatte kommentarerna från de berörda parterna inte tillverkarnas förmåga att byta inriktning från ett segment till ett annat. Kommentarerna bekräftade därmed slutsatserna i skäl 24 att produkterna för olika segment tillverkades av samma tillverkare, med liknande maskiner, och att tillverkarna kan byta mellan olika varianter. Kommissionen drog därför slutsatsen att produktdefinitionen var korrekt och därmed att jämförelser mellan produkttyper var möjliga på grundval av produktkontrollnumret. Den drog därför slutsatsen att dessa påståenden inte motsade undersökningens resultat.

(28)

Kommissionen drog därför slutsatsen att alla typer av den berörda produkten har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper. Som en följd avvisades argumenten ovan och bekräftades resultaten i skälen 19–22 i förordningen om provisorisk tull.

(29)

Som nämns i skälen 24–28 i förordningen om provisorisk tull valdes Mexiko som lämpligt jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Kina i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen.

(30)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna hävdade en berörd part att Sydkorea bör betraktas som ett bättre jämförbart land, eftersom kostnaderna för produktion och tillverkningsprocessen i koreanska stålverk ligger mycket närmare kostnaderna för kinesiska stålverk. Det hävdades också att det finns avsevärda skillnader i kostnader och teknik i tillverkningsprocessen mellan vissa av de kinesiska exporterande tillverkarna och tillverkaren i det jämförbara landet eller unionstillverkarna. Den kinesiska produktionsprocessen påstås vara mer avancerad och vissa anpassningar bör göras i syfte att säkerställa en rättvis jämförelse.

(31)

Det bör noteras att den berörda produkten utgör en nischmarknad och därför är det ett relativt litet antal tillverkare som kan tillverka den. Dessutom är samarbetet med tillverkare i det jämförbara landet frivilligt. Även om CISA ansåg att Sydkorea skulle vara ett lämpligare val av jämförbart land föreslog den inte en specifik koreansk tillverkare som var villig att samarbeta. Det erinras om att kommissionen på det preliminära stadiet begärde samarbete med 13 företag i 8 länder. Trots att ett företag i Sydkorea var bland dessa företag besvarade det specifika företaget aldrig begäran. På grundval av internetsökningar och webbplatser för 41 tillverkare av stålprodukter i Sydkorea konstaterades att endast tre av dem tillverkar sömlösa rör. Två av dessa tillverkade av rör med liten diameter som inte är den berörda produkten och den enda tillverkaren i Sydkorea som tillverkade den berörda produkten använde en produktionsteknik som inte är jämförbar med den produktionsteknik som huvudsakligen användes av de kinesiska tillverkarna. De bevis som framkommit under undersökningen visar att Sydkorea främst producerar sömlösa rör med låg diameter, som inte är den undersökta produkten, eller använder sig av en produktionsteknik som inte är jämförbar med den som används av de kinesiska företag som tillverkar den berörda produkten. Kommissionen drog därför slutsatsen att Sydkorea inte kunde anses vara ett lämpligt jämförbart land.

(32)

Även om en rad olika tillverkningsprocesser existerar bland de kinesiska tillverkarna är den som används av den mexikanska tillverkaren en av de processer som används av de kinesiska tillverkarna. Likheterna i tillverkningsprocesserna mellan Mexiko och Kina stödde vidare slutsatsen att Mexiko utgjorde ett lämpligt jämförbart land för denna undersökning.

(33)

Den berörda parten lade inte fram tillräckliga bevis för att förklara och kvantifiera skillnaderna i kostnader mellan dess påstått avancerade produktionsteknik och den teknik som används i Mexiko. Den lämnade inte in någon information om kostnader för en specifik kinesisk tillverkare, eller för sektorn i Kina, eller hänvisade till någon annan tillverkare som använder liknande tillverkningsprocesser, som skulle ha gjort det möjligt för kommissionen att bedöma de påstådda skillnaderna mellan den teknik som används i Kina och den samarbetsvilliga mexikanska tillverkaren och, i förekommande fall, inverkan av Mexikos lämplighet som jämförbart land. Ingen samarbetsvilja visades dessutom från Sydkorea. Exportörens påstående avvisades därför. Kommissionen bekräftade således Mexiko som enda tillgängliga lämpliga jämförbara land.

(34)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade en kinesisk exporterande tillverkare att kommissionen okritiskt godtog Mexiko som jämförbart land enbart därför att detta val tjänade dess syfte att hitta höga dumpningsmarginaler.

(35)

Det specifika påståendet var ett enkelt konstaterande och den berörda parten underbyggde inte sitt påstående eller gav några bevis för att Mexiko inte skulle vara ett lämpligt jämförbart land. Under alla omständigheter erinrar kommissionen om att, på grundval av domstolens dom (C-338/10), där den kan samarbeta med en exporterande tillverkare i ett land med marknadsekonomi, är kommissionen tvungen att använda det landet. Exportörens påstående avvisades därför.

(36)

Närmare uppgifter om beräkning av normalvärdet anges i skälen 29–37 i förordningen om provisorisk tull.

(37)

En kinesisk exporterande tillverkare hävdade att de flesta uppgifter för fastställandet av dumpningsmarginalen har hållits omotiverat konfidentiella. Parten kommenterade särskilt det faktum att normalvärdet för den samarbetsvilliga tillverkaren inte lämnades ut.

(38)

Enligt artikel 19.1 i grundförordningen är konfidentiell information sådan information vars offentliggörande kan orsaka: 1) en betydande fördel för en konkurrent eller 2) skada för den person som lämnar uppgifterna eller för en person från vilken informationen har erhållits. Eftersom uppgifter om försäljning och kostnader av naturen är konfidentiella har i förordningen om provisorisk tull uppgifter om vinst, försäljning och allmänna och administrativa kostnader angivits för tillverkaren i det jämförbara landet i form av procentuella intervaller, och på så sätt visat transparens i möjligaste mån, utan att bryta mot sekretessen. Tillverkaren i det jämförbara landet begärde och motiverade sekretessbehandling av sina försäljnings- och kostnadsuppgifter vars offentliggörande skulle kunna skada företagets konkurrensställning. Offentliggörande av normalvärdet skulle dessutom kunna ge en konkurrent möjlighet att rekonstruera priser och kostnader för tillverkaren i det jämförbara landet. Påståendet avvisades därför.

(39)

Eftersom inga övriga synpunkter inkommit beträffande normalvärdet bekräftas slutsatserna i skälen 29–37 i förordningen om provisorisk tull.

(40)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade en kinesisk exporterande tillverkare, Zhejiang Gross Seamless Steel Tube Co., Ltd (nedan kallad Gross) att kommissionen använde ett enda konstruerat normalvärde för de 27 produkttyper som Gross exporterade under undersökningsperioden, utan att åtskilja olika typer av stål och kostnader för härdning i tillverkningsprocessen. Det specifika påståendet grundade sig på en läsning och tolkning av enskilda delar i det allmänna meddelandet av uppgifter genom att avskilja deras innebörd från betydelsen av hela dokumentet.

(41)

Här erinrade kommissionen om att detaljerna i dumpningsberäkningen anges i skälen 44–47 i förordningen om provisorisk tull och omnämns i skäl 41 i det allmänna meddelandet av uppgifter. Skäl 44 i förordningen om provisorisk tull nämner precis att kommissionen genomförde jämförelsen av normalvärdet och exportpriset för varje produkttyp enskilt, och använde aldrig ett normalvärde för alla produkttyper. De produkttyper som användes för jämförelsen definierades i de frågeformulär som sändes till tillverkaren i det jämförbara landet, de kinesiska exporterande tillverkarna och unionstillverkarna. Stålsort, härdning och andra egenskaper specificerades och beaktades för beräkningen av produktionskostnader och konstruktionen av normalvärdet för varje produkttyp separat, genom korrekt anpassning för varje egenskap. Eftersom påståendet grundade sig på en misstolkning av det allmänna meddelandet av uppgifter avvisades det.

(42)

Gross hävdade också att kommissionen bör undanta från dess exportförsäljning de produkttyper som TAMSA (den mexikanska tillverkaren i det jämförbara landet) inte tillverkar.

(43)

Kommissionens praxis till följd av WTO:s avgöranden i fallet Europeiska gemenskaperna –– Slutgiltiga antidumpningsåtgärder för vissa fästdon av järn eller stål från Kina  (5) är att ett normalvärde bör konstateras eller konstrueras för alla produkttyper som exporteras av den exporterande tillverkaren. Påståendet avvisades därför.

(44)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på exportpriset, bekräftades skälen 38 och 39 i förordningen om provisorisk tull.

(45)

Närmare uppgifter om den metod som använts vid jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset för de exporterande tillverkarna i urvalet anges i skälen 40–43 i förordningen om provisorisk tull.

(46)

Det erinras om att i Kina återbetalas mervärdesskatten endast delvis vid export. För att säkerställa att normalvärdet och exportpriset uttrycktes på samma skattemässiga nivå justerades normalvärdet uppåt med den del av den mervärdesskatt som togs ut på exporten av sömlösa rör med stor diameter, vilken inte återbetalades till de kinesiska exporterande tillverkarna. Den specifika icke återbetalningsbara mervärdesskatten var 8 % för alla produkttyper.

(47)

I detta hänseende hävdade klagandena att den återbetalningsbara mervärdesskatten i Kina inte var densamma för alla produkttyper. För rör som används inom olje- och gasprospektering var den återbetalningsbara mervärdesskatten 13 % och för de övriga produkttyperna var den 9 %. Klaganden hävdade att dumpningsmarginalerna borde räknas om i enlighet med detta och begärde en bekräftelse på att den specifika mervärdesskatten verkligen erlagts innan den återbetalas.

(48)

Eftersom mervärdesskatten i Kina var densamma för alla produkttyper på 17 %, var därför den icke återbetalningsbara mervärdesskatten för rör och ledningar som används för olje- och gasprospektering 4 % och för de övriga produkttyperna 8 %.

(49)

Kommissionen reviderade därför anpassningarna för företag som redovisat den faktiska återbetalda mervärdesskatten för varje transaktion i sina svar på frågeformuläret. De specifika exporterande tillverkarna var Yangzhou Lontrin Steel Tube Co., Ltd och Hengyang Valin MPM Co., Ltd Dumpningsmarginalerna för dessa företag räknades om i enlighet med detta. Omräkningen som beaktar de specifika icke-återbetalningsbara mervärdesskattesatserna ledde till något lägre dumpningsmarginaler. Dumpningsmarginalerna för övriga företag i urvalet förblev vid den preliminära nivån.

(50)

Under kontrollbesöken bekräftades det att mervärdesskatten faktiskt erlades innan den återbetalades.

(51)

Närmare uppgifter om dumpningsberäkningen anges i skälen 44–47 i förordningen om provisorisk tull.

(52)

När det gäller de exporterande tillverkarna i urvalet ledde de mer exakta anpassningarna av mervärdesskatten till de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av cif-priset vid unionens gräns, exklusive tull, som följer:

För den enda exporterande tillverkare som hade begärt individuell undersökning, Zhejiang Gross Seamless Steel Tube Co., Ltd, fastställdes den slutgiltiga dumpningsmarginalen i det allmänna meddelandet av uppgifter till 66,0 %.

(53)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade en kinesisk exporterande tillverkare (Zhejiang Gross Seamless Steel Tube Co., Ltd (nedan kallad Gross)) att dess dumpningsmarginal (66,0 %) inte får överskrida dumpningsmarginalerna för Yangzhou Chengde Steel Pipe Co., Ltd, (nedan kallad Chengde) och Yangzhou Lontrin Steel Tube Co., Ltd (nedan kallad Lontrin) som var 45,4 % respektive 39,9 %. Detta grundade sig på två sammanhängande överväganden: i) antagandet att det normalvärde som användes i beräkningen av dumpningsmarginaler var detsamma för de tre kinesiska exportörerna och ii) det faktum att, enligt kinesisk handelsstatistik på tullkodexnivå, var det genomsnittliga exportpriset per enhet för Gross högre än priserna hos Chengde respektive Lontrin.

(54)

Vad gäller det antagande som görs av Gross erinrade kommissionen om att beräkningen av dumpningsmarginalen inte grundade sig på ett genomsnittligt normalvärde för varje exporterande tillverkare, utan på normalvärdet för varje produkttyp som exporterades till unionsmarknaden av denna exporterande tillverkare. Därmed var den produktsammansättning som exporterades avgörande för beräkningen av den viktade genomsnittliga dumpningsmarginalen. Eftersom de tre exporterande tillverkarna inte exporterade samma produktsammansättning under undersökningsperioden är det antagande som gjordes av Gross inte korrekt. De exportpriser per enhet som användes för att beräkna dumpningsmarginalen grundade sig dessutom på de faktiska exporttransaktionerna och inte på statistiska uppgifter. Samtidigt fastställdes exportpriserna per enhet på produkttypnivå vilket inte motsvarade den tullkodexnivå som Gross använde i sitt påstående. Eftersom påståendet grundade sig på inkorrekta antaganden och otillräckliga fakta avvisades det. Rättelsen av vissa skrivfel som uppdagades under granskningen av beräkningarna av dumpningsmarginalem ledde till en minskning av den slutgiltiga dumpningsmarginalen från 66,0 % till 52,3 %.

(55)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande unionsindustrin, bekräftas härmed skälen 49–51 i förordningen om provisorisk tull.

(56)

Kommentarerna till skäl 52 i förordningen om provisorisk tull som gäller urvalet i unionsindustrin har behandlats ovan tillsammans med kommentarer till skälen 7–9 i förordningen om provisorisk tull.

(57)

I frånvaro av kommentarer beträffande unionsförbrukningen bekräftas slutsatserna i skäl 53 i förordningen om provisorisk tull.

(58)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter bestred en kinesisk exporterande tillverkare importvolymen för 2012 i skäl 54 i förordningen om provisorisk tull, och hävdade att volymen skilde sig från de uppgifter som använts i en tidigare avslutad undersökning som gällde samma produkt.

(59)

Kommissionen klargjorde att klagomålet i den tidigare undersökningen lämnades in i december 2012. Därför innehöll det inte importvolymerna för hela 2012, men grundade sig i stället på andra halvåret 2011 och första halvåret 2012. De uppgifter som användes i skäl 54 i förordningen om provisorisk tull återspeglade Eurostats uppgifter för hela perioden 2012–2015. Påståendet avvisades därför.

(60)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade en kinesisk exporterande tillverkare och intresseorganisationen av kinesiska exporterande tillverkare att kommissionens förklaring i skäl 59 inte behandlade deras påstående att 2011 skulle ha varit ett lämpligare år för att inleda undersökningsperioden.

(61)

Kommissionen klargjorde att skäl 59 hänvisade till ett annat påstående från en annan berörd part. Påståendet som gällde undersökningsperioden behandlades i skäl 17.

(62)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter på importvolymerna, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 54 och 55 i förordningen om provisorisk tull.

(63)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter upptäcktes ett skrivfel i skälen 56–58 i importstatistiken och skäl 105 i förordningen om provisorisk tull.

(64)

Resultaten i skäl 56 i förordningen om provisorisk tull ändrades därför enligt följande:

Tabellen nedan visar det genomsnittliga priset på import från Kina:

(65)

Resultaten i skäl 57 i förordningen om provisorisk tull ändrades därför enligt följande:

De genomsnittliga importpriserna fastställdes på grundval av Eurostats importstatistik. De genomsnittliga importpriserna från Kina förblev relativt stabila under skadeundersökningsperioden. Importpriserna var något lägre år 2014 än under föregående år, men under 2015 ökade priserna till sin ursprungliga nivå.

(66)

Resultaten i skäl 58 i förordningen om provisorisk tull ändrades därför enligt följande:

De genomsnittliga importpriserna beror dock på produktsammansättningen, särskilt stålsorten, som inte är synlig i handelsstatistiken. Medan det genomsnittliga exportförsäljningspriset för alla kinesiska exporterande tillverkare var 1 099 euro/ton under undersökningsperioden, var det genomsnittliga exportförsäljningspriset för de kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet 1 102 euro/ton, från 946 euro/ton till 1 444 euro/ton.

(67)

Eftersom det inte inkommit några synpunkter beträffande importpriser, bekräftades de ändrade skälen 56–59 i skälen 64–66 i förordningen om provisorisk tull.

(68)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter begärde en kinesisk exporterande tillverkare och intresseorganisationen för kinesiska exporterande tillverkare ytterligare motivering för avskaffandet av två kriterier hos produktkontrollnumren (PCN) vid fastställandet av prisunderskridande och skademarginaler. De hävdade att avskaffandet av dessa två kriterier kan ha lett till omotiverat höga skademarginaler. De begärde också förtydliganden om varför produktkontrollnummer 214NN och 215NN som exporterades från Kina inte var i linje med unionstillverkarnas försäljning i unionen.

(69)

I linje med den information som ges till de exporterande tillverkarna i det preliminära meddelandet av uppgifter, klargjorde kommissionen att ingen tillräcklig matchning kunde konstateras genom att använda det fullständiga produktkontrollnumret som består av sju kriterier. Produktkontrollnumret förenklades genom avskaffandet av produktegenskaperna ”släckning och härdning” och ”provning”. Som ett resultat av förenklingen matchade på det preliminära stadiet 62 % till 99 % av exporten från de kinesiska exporterande tillverkarna de produkttyper som såldes i unionen av unionsindustrin. I motsats till vad som påstods säkerställde den högre matchningsandelen att slutsatserna om skada drogs på representativ grund snarare än utifrån ett fåtal transaktioner. Till följd av de kinesiska exporterande tillverkarnas synpunkter anpassade kommissionen metoden för jämförelse. Importpriserna för de återstående produkttyper som inte såldes av unionsindustrin jämfördes med ett konstruerat försäljningspris i unionen som grundades på det genomsnittliga försäljningspriset i unionen för den närmaste gruppen av produkttyper, dvs. dem som delar samma första PCN-egenskap. Resultatet blev att 100 % av exporten från de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet matchades mot unionsförsäljningen. Marginalerna för prisunderskridande varierade mellan 15,2 % och 29,1 %.

(70)

Vad gäller vissa produktkontrollnummer klargjorde kommissionen att skälet till frånvaron av matchning av denna exportförsäljning i det preliminära skedet var avsaknad av unionsförsäljning av denna produkttyp med en väggtjocklek över 30 mm. På det slutgiltiga stadiet inkluderades även dessa produkttyper i prisjämförelsen i enlighet med den anpassade metod som förklaras ovan.

(71)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter begärde en kinesisk exporterande tillverkare ytterligare klargörande om dess enskilda skademarginal i jämförelse med övriga kinesiska exporterande tillverkare, på grundval av en prisjämförelse av tullstatistik. För det andra, den exporterande tillverkaren bestred förenklingen av PCN-koden genom avskaffandet av två egenskaper, och hävdade att förenklingen inte var motiverad och kan ha lett till en jämförelse på olika nivåer. Den begärde i stället att kommissionen skulle justera de fysiska egenskaperna för härdning av vissa produkttyper genom att ta bort genomsnittskostnaden för härdning från definitionen av underskridande priser. För det tredje påpekade samma tillverkare att unionens försäljningspriser inte följde logiska mönster när det gällde längd och väggens tjocklek. För det fjärde begärde den också ett klargörande om källan till det konstruerade unionsförsäljningspriset som fastställts för de produkttyper för vilka ingen unionsförsäljning hade konstaterats.

(72)

Vad gäller det första påståendet förklarade kommissionen att prisjämförelserna görs på grundval av varje produkttyp. Av detta skäl följer resultatet inte nödvändigtvis det genomsnittliga prismönstret på tullkodexnivå, eftersom produktsammansättningarna inom samma tullkodex inte är identiska för två olika exporterande tillverkare. Vad gäller det andra påståendet godtog kommissionen begäran om justering. Därför omräknades skademarginalen för denna exporterande tillverkare för de produkttyper som omfattas av begäran. Det konstaterades att härdning gällde mindre än 5 % av unionens försäljningsvolym för de berörda produkterna. Kostnaden för härdning på grundval av tillgängliga uppgifter befanns vara mellan 30 och 60 euro/ton. Effekten av justeringen på den kinesiska exporterande tillverkarens skademarginal var lägre än 0,2 %. Vad gäller det tredje påståendet om prismönster klargjorde kommissionen att unionens genomsnittliga försäljningspriser fastställdes på grundval av kontrollerade transaktioner hos unionstillverkarna i urvalet. Priserna berodde på de specifika marknadsvillkoren vid tidpunkten för varje transaktion. För det fjärde, vad gäller källan till det konstruerade försäljningspriset klargjorde kommissionen, i enlighet med den information som angavs i dokumenten om meddelande av uppgifter, att försäljningspriset per enhet var konstruerat som det genomsnittliga försäljningspriset i unionen för de produkttyper som har samma PCN-egenskap.

(73)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter bestred en andra kinesisk exporterande tillverkare unionens konstruerade försäljningspris. Den hävdade att, i stället för att konstruera unionens försäljningspris på grundval av unionens försäljningspris för alla produkter i samma kategori, enligt förklaringen i skäl 69, borde unionens försäljningspris ha fastställts till det genomsnittliga försäljningspris i unionen bara för de produkttyper som exporterats av den enskilde kinesiska exporterande tillverkaren.

(74)

Kommissionen påpekade att en sådan metod skulle ha lett till olika försäljningspriser i unionen för samma PCN, beroende på produktsammansättningen hos varje enskild exporterande tillverkare. En sådan metod skulle därför inte garantera lika behandling av alla kinesiska exporterande tillverkare. Resultat som stöder sig på färre produkttyper skulle också vara mindre representativa än resultat som grundar sig på alla de produkttyper som säljs i unionen. Exportörens påstående avvisades därför.

(75)

Den kinesiska exporterande tillverkaren ifrågasatte användningen av unionens försäljningspriser vid beräkningen av prisunderskridande i skäl 60 och för beräkningen av nivån för undanröjande av skada i skälen 138–140 i förordningen om provisorisk tull. Den hävdade att metoden är felaktig eftersom det genomsnittliga resultatet i unionsindustrin troligen inte är identiskt med den specifika vinsten för varje produktkontrollnummer. Den hävdade att jämförelsen i stället ha gjorts på grundval av kostnaderna.

(76)

Kommissionen påpekade att användning av kostnaderna i unionsindustrin i stället för priserna, som den kinesiska exporterande tillverkaren hävdade, skulle ha lett till en mindre rättvisande jämförelse. Detta beror på att en jämförelse baserad på kostnader inte skulle kunna anpassas till handelsledet, eftersom handelsled bara beaktas utan hänsyn till specifika försäljningstransaktioner, dvs. direktförsäljning till slutanvändare. En kostnadsbaserad beräkning skulle däremot ha varit baserad på produktionskostnaderna, och alltså ha grupperat alla produkter tillsammans. Importen från Kina sker via handlare. Direkt försäljning till slutanvändare innebär vanligtvis ytterligare skräddarsydda krav, vilket förklaras i skäl 61 i förordningen om provisorisk tull. En kostnadsbaserad beräkning skulle därför ha lett till en jämförelse mellan olika typer av transaktioner och produkter med varandra. I motsats till vad som hävdas ledde beaktande av handelsled till lägre skademarginaler, eftersom högkostnadsförsäljning direkt till slutanvändarna inte ingick i beräkningen.

(77)

Klaganden ifrågasatte uteslutandet av den direkta försäljningen till slutanvändare i skäl 61 i förordningen om provisorisk tull. Klaganden hävdade att även om försäljningen av kinesiska produkter faktiskt sker genom distributörer omfattar denna försäljning även skräddarsydda och högvärdiga produkter. Enligt klaganden finns det därför ingen anledning att utesluta direkt försäljning till slutanvändare från jämförelsen.

(78)

Kommissionen noterade att både unionsindustrin och de kinesiska exportörerna i huvudsak säljer genom handlare. Kommissionen ansåg därför att jämförelsen av priser i samma handelsled, som beskrivs i skälen 60–61 i förordningen om provisorisk tull, är den mest exakta tillgängliga metoden för att jämföra importpriserna från Kina med de mest liknande transaktionerna i unionsförsäljningen.

(79)

Detta ledde till att slutsatserna i skälen 60–62 i förordningen om provisorisk tull bekräftades.

(80)

I skälen 8 och 107 i förordningen om provisorisk tull belystes de höga kostnaderna hos en unionstillverkare i urvalet. Detta undersöktes närmare efter införandet av de provisoriska åtgärderna.

(81)

För det första undantogs effekterna av extraordinära avskrivningar hos en unionstillverkare från unionstillverkningens lönsamhet. De extraordinära avskrivningarna i årsredovisningen rörde vissa tillgångars värdeminskning efter sjunkande försäljning i olja- och gassegmenten utanför unionen. Dessa uppgick sammanlagt till ungefär 1 400 miljoner euro för gruppen under perioden 2014–2015. En andel av avskrivningarna hade påverkat värdet av produktionstillgångarna för den berörda produkten i Europa och hade registrerats som en produktionskostnad. Denna del av avskrivningen gjorde därför att unionsförsäljningen framstod som mer förlustbringande än den skulle ha varit med en vanlig kostnadsstruktur i unionsförsäljningen. Därför inkluderades inte denna värdeminskning i unionsförsäljningens kostnader. Resultatet var att den genomsnittliga kostnaden för försäljningen i unionen minskade med 60–80 euro per ton under 2014 och 2015.

(82)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter begärde en kinesisk exporterande tillverkare ett klargörande om huruvida kommissionen hade undersökt avskrivningarna hos alla fyra unionstillverkare i urvalet och hur avskrivningarna hade fördelats på den berörda produkten.

(83)

Kommissionen klargjorde att den beaktat regelbundna avskrivningar hos alla fyra unionstillverkare i urvalet. I de fall där tillgångarna användes för att tillverka även andra produkter än den berörda produkten beaktades endast en andel av den totala avskrivningen som motsvarade den berörda produktens andel av volymen som den berörda produktens kostnad. Justeringen som förklaras i skäl 81 ändrade inte effekten av de regelbundna avskrivningarna. Den gällde endast de extraordinära avskrivningarna för en unionstillverkare under 2014 och 2015.

(84)

För det andra undantogs fasta kostnader för den outnyttjade reservkapaciteten hos denna unionstillverkare som ingick i urvalet från unionens lönsamhet. Från 2012 till 2015 förlorade den en betydande del (20 %–40 %) av försäljningen (huvudsakligen avsedd för export). Kapaciteten minskades inte för att återspegla dessa förluster, utan bibehölls, och är tillgänglig för att användas när efterfrågan återvänder. Därför inkluderades inte kostnaderna för denna reservkapacitet i unionsförsäljningens kostnader.

(85)

Kommissionen gjorde en bedömning av huruvida det skulle vara rimligt att göra samma anpassning för övriga unionstillverkare i urvalet. Den konstaterade att övriga unionstillverkare också hade förlorat exportförsäljning, dock i mindre utsträckning, medan kapaciteten förblev stabil. För konsekvensens skull gjorde kommissionen samma anpassning av kostnaderna för alla unionstillverkare i urvalet, vilket dock endast hade en liten inverkan (högst 0,5 procentenheter av skademarginalen).

(86)

Resultatet var att den genomsnittliga kostnaden för försäljningen i unionen minskade med 30–100 euro per ton under 2014 och 2015.

(87)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter begärde en kinesisk exporterande tillverkare mer information om kostnadernas justering, deras uppdelning och justeringens effekt. För det andra hävdade tillverkaren att de offentliggjorda finansiella rapporterna för en av unionstillverkarna i urvalet visade finansiella resultat som var annorlunda än de kostnader och den lönsamhet som redovisats i det slutgiltiga meddelandet av uppgifter.

(88)

Vad gäller meddelandet om kostnadsjustering påpekade kommissionen att den totala effekten av justeringen av kostnaderna för 2014 och 2015 angavs i skäl 86. Kommissionen klargjorde att kostnadsjusteringen beaktade alla fasta kostnader, inbegripet allmänna omkostnader, indirekt arbetskraft, avskrivningar samt försäljnings-, allmänna och administrativa utgifter. På grund av den kommersiellt känsliga arten av kostnadsuppgifter för enskilda unionstillverkare kunde kommissionen inte offentliggöra en detaljerad uppdelning av kostnaderna. Kommissionen offentliggjorde i stället effektens räckvidd. Vad gäller det andra påståendet påpekade kommissionen att de offentliggjorda finansiella rapporterna avsåg resultat för hela gruppen och för alla produkter. Undersökningens resultat gällde däremot den specifika unionsförsäljningen av den berörda produkten. Uppgifterna om kostnader och lönsamhet från de två källorna var därför olika, eftersom de inte gällde samma verksamhetsbredd.

(89)

Anpassningarna minskar andelen fasta utgifter som anslås för unionsförsäljning, och minskar därmed förlusterna i unionsförsäljningen under 2014 och 2015.

(90)

Som ett resultat av kostnadsanpassningarna reviderade kommissionen de slutsatser som anges i skäl 79 i förordningen om provisorisk tull enligt följande:

Under samma period förblev unionsindustrins kostnader ganska stabila, om man undantar effekterna av de extraordinära kostnaderna och reservkapaciteten. Stabila kostnader i kombination med sjunkande försäljningspriser ledde till att industrin gick med förlust från 2013.

(91)

Kommissionen reviderade dessutom de slutsatser som anges i skäl 80 i förordningen om provisorisk tull enligt följande:

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionstillverkarnas kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga på följande sätt:

(92)

Kommissionen reviderade dessutom de slutsatser som anges i skäl 88 i förordningen om provisorisk tull enligt följande:

Som visas ovan minskade unionsindustrins tillverkning och därmed sysselsättningen under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin har förlorat försäljningsvolym och marknadsandel medan importen från Kina underskred unionspriserna, vilket sätter press på priserna. Detta ledde till att försäljningspriserna minskade. Framför allt har industrin börjat gå med förlust: Lönsamheten försämrades under skadeundersökningsperioden och nådde sämst resultat under undersökningsperioden.

(93)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter begärde klaganden ytterligare förtydliganden om fastställande av skadeindikatorerna i situationer där samma produktionslinje också kan användas för att tillverka rör med mindre diameter som anges i skälen 68–70 i förordningen om provisorisk tull.

(94)

Kommissionen klargjorde att kapacitetsutnyttjandet har fastställts på grundval av användningen av den totala kapaciteten för alla produkter i samma produktionslinjer. För alla övriga skadeindikatorer har endast den berörda produkten beaktats.

(95)

Klaganden hävdade att verkningarna av den dumpning som bedöms i skäl 76 i förordningen om provisorisk tull bör anses vara betydande. Klaganden begärde också ett klargörande om slutsatsen att ingen dumpning hade konstaterats i skäl 77 i förordningen om provisorisk tull.

(96)

Kommissionen klargjorde att mot bakgrund av de höga dumpningsmarginalerna och den betydande volymen och marknadsandelen och väsentligt lägre priser på import från Kina, är dumpningsmarginalens storlek en skadevållande faktor som inverkar på unionsindustrin enligt artikel 3.5 i grundförordningen. Kommissionen klargjorde också att skäl 77 hänvisar till det faktum att kommissionen inte tidigare konstaterade dumpning för den berörda produkten under skadeundersökningsperioden. Medan en tidigare undersökning inleddes 2013 avslutades den därefter utan slutsatsen att dumpning hade ägt rum under skadeundersökningsperioden eller tidigare.

(97)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter ifrågasatte en kinesisk exporterande tillverkare resultaten i skäl 79 i förordningen om provisorisk tull, särskilt varför de genomsnittliga kostnaderna för sålda varor ökade med 8 % under skadeundersökningsperioden, och om denna ökning berodde på endast en unionstillverkare, huruvida detta återspeglar skadan för unionsindustrin i sin helhet.

(98)

Kommissionen noterade att efter justeringen av kostnaderna som förklaras i skälen 81 och 84 har den genomsnittliga kostnaden för sålda varor i huvudsak varit stabil under skadeundersökningsperioden. Samtidigt minskade det genomsnittliga priset för försäljningen i unionen med 14 %, såsom framgår av skälen 78 och 79 i förordningen om provisorisk tull. Detta ledde till förluster för unionsindustrin från 2013 och framåt. Man måste därför fastslå att unionsindustrin som helhet har lidit skada till följd av sjunkande försäljningspriser.

(99)

Sammanslutningen av kinesiska exporterande tillverkare begärde ytterligare klargöranden av arbetskostnaderna i skäl 87 i förordningen om provisorisk tull och om effekterna av de allmänna omkostnaderna på unionsindustrins resultat.

(100)

Kommissionen klargjorde att det sammanlagda antalet anställda minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden, som framgår av skäl 75 i förordningen om provisorisk tull, och den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd minskade med 8 %, som framgår av skäl 87 i förordningen om provisorisk tull. Denna minskning i genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd beror delvis på lönesänkningar och delvis på en minskning av antalet arbetade timmar. De färre arbetstimmarna per anställd återspeglas också i den genomsnittliga produktionen per anställd, vilka har minskat med 13 %, som visas i skäl 75 i förordningen om provisorisk tull. Resultatet är att den övergripande effekten av arbetskraftskostnader per ton har varit i stort sett stabil under skadeundersökningsperioden, och kan därför inte anses ha varit en betydande skadevållande faktor.

(101)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter om unionsindustrins ekonomiska situation, och efter ändringar i skälen 79, 80 och 88, bekräftas de övriga slutsatserna i skälen 63–89 i förordningen om provisorisk tull.

(102)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter kommenterade intresseorganisationen av kinesiska exporterande tillverkare att enligt skäl 56 i förordningen om provisorisk tull var toppen för kinesiska importpriser till unionen år 2014, medan utvecklingen av skadeindikatorerna för unionsindustrin under samma år inte har en direkt koppling till importens utveckling från Kina.

(103)

Sammanslutningen av kinesiska exporterande tillverkarna ifrågasatte också slutsatsen i skäl 94 i förordningen om provisorisk tull. Den bestred att det fanns ett orsakssamband mellan importen från Kina och unionsindustrins förluster. För det första hävdade den att unionsindustrins svårigheter började långt före 2013, vilket framgår av det tidigare antidumpningsklagomålet som inlämnades 2012. För det andra kan ökningen av importen från Kina inte anses ha varit betydande. För det tredje förklaras inte effekten av den minskade importen från Kina under 2013. För det fjärde borde skadeanalysen inte inriktas på ett visst år. För det femte utvecklades unionsindustrins försäljningspriser positivt under 2014, trots den ökade importen från Kina. I allmänhet hävdade den att unionsindustrins förluster har varierat för mycket för att etablera ett samband med importvolymerna från Kina. Skadan för unionsindustrin måste därför ha orsakats av andra faktorer än importen från Kina.

(104)

Intresseorganisation för kinesiska exporterande tillverkare hävdade också att skadeanalysen borde ha gjorts separat för vart och ett av de tre segmenten inom produktdefinitionen (olja och gas, elproduktion och mekanik/byggverksamhet). I övrigt påstods att skillnaderna mellan produkter och priser inte möjliggjorde en riktig jämförelse. Importen från Kina berörde främst segmentet mekanik/byggverksamhet, medan unionstillverkarna har varit förhållandevis mer involverade i kraftgenerering och olje- och gassegmenten.

(105)

En kinesisk exporterande tillverkare kommenterade att enligt handelsstatistiken förblev det genomsnittliga priset från Kina stabilt under skadeundersökningsperioden. Därför kan prisunderskridande från importen från Kina inte ha orsakat sjunkande försäljningsvolymerna för unionsindustrin.

(106)

Samma exporterande tillverkare ifrågasatte också importpriserna från Kina och andra länder i skäl 105 i förordningen om provisorisk tull. Tillverkaren påpekade att de låga genomsnittliga importpriserna från Kina inte återspeglar de högre priserna hos de kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet.

(107)

Kommissionen höll med om att inte alla skadeindikatorer visar en korrelation år från år med utvecklingen av importen från Kina. Effekterna fördröjs dock från ett år till nästa eftersom priser och affärsförbindelser anpassar sig till ökad illojal konkurrens. Eftersom importen från Kina sker genom handlare har undersökningen av de icke-närstående importörerna visat att det finns en betydande eftersläpning mellan tidpunkten för beställning av produkter från Kina och leverans till slutanvändaren, som beror på produktionstid, transport, lagring av handlaren och slutlig leverans. Den samlade effekten av lågprisimporten kan därför endast observeras under hela skadeundersökningsperioden. Ingen av parterna har bestridit resultaten i skäl 62 i förordningen om provisorisk tull att importen från Kina kom till unionsmarknaden till priser som väsentligt underskred unionsindustrins priser. Det har inte heller bestridits att importen från Kina ökade i absoluta tal under skadeundersökningsperioden, i ett sammanhang där unionens konsumtion minskade, vilket ledde till en ännu större ökning i relativa termer.

(108)

Vad gäller segmenten påpekade kommissionen att de relevanta skillnaderna mellan produkttyperna återspeglas i produktkontrollnumret (PCN) som garanterar att endast jämförbara produkter jämförs med varandra. Segmentens huvudsakliga kriterier åtskiljs genom produktkontrollnumret: Legerat stål och höglegerat stål (elproduktionssegmentet), icke legerat stål (byggnadsverksamhet) och de specifika produktkategorier av rör, foderrör, produktionsrör och borrör (olja- och gassegmentet). Dessutom, vilket förklaras i skäl 25, även om separata skademarginaler skulle ha fastställts för varje segment, skulle de totala tullarna som ska betalas för en viss produktsammansättning ha förblivit identiska.

(109)

Vad gäller handelsstatistiken observerar kommissionen att denna inte tar hänsyn till produktsammansättningen, som förklaras i skäl 58 i förordningen om provisorisk tull. De genomsnittliga priserna kan därför representera olika produkter under olika år. Prisunderskridandet mellan 15,1 % och 30,2 % i skäl 62 i förordningen om provisorisk tull har däremot fastställts genom att jämföra priserna på samma produkttyper och inte de övergripande genomsnitten. Därför beaktas de olika produktsammansättningarna hos de kinesiska exporterande tillverkarna när deras individuella skademarginaler fastställs.

(110)

Därför bekräftas härmed slutsatserna i skälen 91–95 i förordningen om provisorisk tull.

(111)

I enlighet med skäl 114 i förordningen om provisorisk tull undersökte kommissionen ytterligare de orsaker som har lett till en betydande minskning av unionsindustrins lönsamhet.

(112)

Som begärdes i skäl 98 i förordningen om provisorisk tull tillhandahöll klaganden uppgifter som visar att den globala förbrukningen av sömlösa rör minskade med mer än 10 % under skadeundersökningsperioden. Minskningen har varit koncentrerad till de oljeproducerande regionerna på grund av ett dödläge i olje- och gasborrning som orsakas av de låga oljepriserna. Elproduktionssegmentet och det mekaniska segmentet har däremot inte påverkats direkt av svårigheterna i olja- och gassegmentet, men de har ändå haft en indirekt effekt. Enligt unionsindustrin har producenterna i avsaknad av efterfrågan på olja och gas försökt att sälja till andra segment i stället, vilket har medfört ett ökat konkurrenstryck även i de andra segmenten.

(113)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter begärde de kinesiska exporterande tillverkarna och deras intresseorganisation, utöver procentsatserna i skäl 96 i förordningen om provisorisk tull, unionsindustrins exportstatistik. De hävdade också att de svaga exportresultaten, särskilt i olja- och gassegmenten, har orsakat den skada som unionsindustrin lidit. De hävdade att effekten av förlorad försäljning har varit viktigare än den relativt måttliga ökningen av importen från Kina till unionen. De ansåg att orsaken bakom unionsindustrins förluster är den produktivitetsminskning som är resultatet av lägre produktionsvolymer.

(114)

Kommissionen anger nedan de begärda exportvolymerna:

(115)

Som synes minskade unionsindustrins exportförsäljning med 31 % under skadeundersökningsperioden. Exportminskningen var således större än den globala minskningen av förbrukningen. Som nämns i skäl 96 i förordningen om provisorisk tull minskade också unionsförsäljningen under skadeundersökningsperioden, så att exportandelen förblev hög, med 56 % av all försäljning under undersökningsperioden. Övriga resultat som anges i skälen 96 och 97 i förordningen om provisorisk tull bekräftades.

(116)

Kommissionen drog slutsatsen att den minskade exportförsäljningen inverkade negativt på unionsindustrins ekonomiska situation och bidrog till skadan. Minskade försäljningsvolymer ledde till ett lägre kapacitetsutnyttjande och ökade därmed omkostnadernas tyngd för all försäljning, även försäljningen i unionen. Den svaga exportutvecklingen var därför en bidragande faktor till den skada som unionsindustrin lidit genom att öka kostnaderna för unionsförsäljningen. På grund av unionstillverkarnas kostnadsanpassningar som anges i skälen 81 och 84 avlägsnades effekterna av denna faktor till stor del från beräkningen av skademarginalen. I den mån som effekten inte fullt ut skulle ha avlägsnats av anpassningarna skulle eventuella återstående effekter på nivån för skademarginalen ha varit endast marginella.

(117)

Exportresultatet kan inte förklara den skada som följer av ökningen av importen från Kina till priser som underskred unionsindustrins priser, och därigenom pressat unionsindustrins priser. I avsaknad av den dumpade importen skulle unionstillverkarna kunna ha sålt sina produkter på unionsmarknaden till icke-skadevållande priser. Därför bröt inte exportens utveckling orsakssambandet mellan den kinesiska importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(118)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter, bekräftas slutsatserna i skälen 99 och 100 i den preliminära förordningen.

(119)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter kommenterade en kinesisk exporterande tillverkare att ökningen av importen från Kina under skadeundersökningsperioden var 3 344 ton. Samtidigt minskade förbrukningen i unionen med 18 212 ton och importen från andra tredjeländer ökade med 9 711 ton, av vilka importen från Japan ökade med 3 535 ton. Det påpekades att alla dessa faktorer har haft en större inverkan än ökningen av importen från Kina.

(120)

Kommissionen höll med om att den minskade förbrukningen och ökningen av importen från andra länder kan ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit genom en minskning av unionsindustrins försäljningsvolymer.

(121)

Dessa faktorer kan dock inte förklara ökningen av importen från Kina till priser som underskrider unionsindustrins priser. Importen från Kina ökade i en situation där förbrukningen i unionen minskade. I synnerhet, som framgår av skälen 101–105 i förordningen om provisorisk tull, var priserna på importen från andra länder högre än priserna på importen från Kina, deras genomsnittliga priser ökade under skadeundersökningsperioden och deras marknadsandel förblev liten. Importen från tredjeländer kan därför inte ha orsakat sjunkande försäljningspriser i unionen. Den skada som vållats av importen från tredjeländer både på priser och volymer skulle, i förekommande fall, vara marginell. Dessa faktorer bröt därför inte orsakssambandet mellan importen från Kina och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Under alla omständigheter återspeglas, i den mån dessa faktorer har haft mer än en marginell inverkan, de i den justering för outnyttjad kapacitet som anges i skälen 84 och 85.

(122)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter bestred en kinesisk exporterande tillverkare handelsstatistiken i skäl 105 i förordningen om provisorisk tull, och hävdade att importpriserna från länder andra än Kina och Japan var abnormt höga. Den kinesiska exporterande tillverkaren påstod att det underliggande skälet var underrapportering av importvolymer, vilket resulterade i höga genomsnittspriser. Därför påstod den att avgörandena om orsakssammanband var bristfälliga eftersom de inte beaktade de förment högre volymerna och lägre importpriserna från tredjeländer.

(123)

Kommissionen klargjorde att uppgifterna i skäl 105 i förordningen om provisorisk tull grundade sig på offentliga uppgifter från Eurostat. Kommissionen kompletterade uppgifterna i form av en mer övergripande tabell med närmare uppgifter om import från Förenta staterna och import från alla andra länder än Kina, Japan och Förenta staterna. Den rättade också skrivfel som upptäckts efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter. Resultaten i skäl 105 i förordningen om provisorisk tull ändrades därför enligt följande:

På grundval av ovanstående dras slutsatsen att effekten av denna import inte är sådan att den bryter orsakssammanbandet mellan kinesisk import och den skada som vållats unionsindustrin.

(124)

Importstatistiken visade att importen från Förenta staterna hade ett särskilt högt enhetspris under undersökningsperioden. Importpriserna från återstående tredjeländer var huvudsakligen i linje med unionspriserna och förblev relativt stabila över tiden. De höga genomsnittliga importpriserna återspeglade därmed variationerna i importpriserna från Förenta staterna. Kommissionen noterade att ingen bevisning lagts fram för påståendet att importstatistiken var felaktig. Under alla omständigheter, mot bakgrund av de relativt höga priserna i Förenta staterna också under föregående år och deras lilla marknadsandel, även om statistiken rörande Förenta staterna var felaktig, vilket den kinesiska exporterande tillverkaren påstod, skulle detta inte ändra slutsatserna i skäl 121 om att importen från tredjeländer inte bröt orsakssambandet mellan importen från Kina och den skada som vållats unionsindustrin.

(125)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter bekräftas slutsatserna i skälen 101–106 i förordningen om provisorisk tull.

(126)

I skälen 107–110 i förordningen om provisorisk tull granskade kommissionen mer utförligt situationen hos en av unionstillverkarna i urvalet.

(127)

De genomsnittliga kostnaderna för denna unionstillverkare var faktiskt högre än kostnaderna hos övriga unionstillverkare. Detta förklaras av de många produkter än övriga produkter från unionstillverkare, inbegripet en större andel dyrare legerade och höglegerade stålprodukter. Unionstillverkaren säljer också skräddarsydda produkter direkt till slutkonsumenterna i distributörernas ställe. Denna försäljning sker normalt till högre priser.

(128)

Unionstillverkaren visade att vissa av de kinesiska exporterande tillverkarna har erhållit det nödvändiga kvalitetsgodkännandet för att tillhandahålla även de viktigaste produkterna i unionen, och konkurrerade därför i det högre marknadssegmentet i unionen för samma projekt som unionstillverkaren, vilket pressade dess försäljningspriser i unionen.

(129)

Under skadeundersökningsperioden förlorade unionstillverkaren produktionsvolymer snabbare än övriga unionstillverkare, främst på export, vilket ledde till att de fasta kostnaderna ökade i omfattning. Extraordinära avskrivningar vidtogs för att återspegla svårigheterna på olje- och gasmarknaderna. Slutligen påverkades också unionsförsäljningens lönsamhet av sjunkande försäljningspriser i unionen.

(130)

Även om en del av unionstillverkarens förluster berodde på minskade försäljningsvolymer och därmed lågt kapacitetsutnyttjande, konstaterade kommissionen också att en del av dess ekonomiska förluster berodde på lägre priser på unionsmarknaden. Det finns därmed ett orsakssamband mellan dumpad import från Kina som underskrider unionens priser och den skada som vållats unionstillverkaren. Detta orsakssamband, som påverkar unionens försäljningspriser, bryts inte av unionstillverkarens specifika kostnader under 2014–2015.

(131)

Som förklaras i skälen 81, 84, 85, 90 och 91, justerades unionstillverkarens kostnader och unionsförsäljningens lönsamhet beräknades på nytt. Justeringarna avlägsnade till stor del effekten av exportförsäljningen och de avskrivningar som rör den specifika situationen på olje- och gasmarknaderna. I den mån som effekten inte fullt ut skulle ha avlägsnats av anpassningarna skulle eventuella återstående effekter på nivån för skademarginalen ha varit endast marginella. Även efter kostnadsjusteringarna påverkades unionstillverkarens lönsamhet negativt av prisunderskridande i unionen.

(132)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter, som förklaras i skäl 26, påstod en kinesisk exporterande tillverkare och intresseorganisationen för kinesiska exporterande tillverkare att de svårigheter som unionsindustrin mött i andra segment än olja och gas berodde på marknadskrafter och inte på import från Kina. De hävdade också att unionstillverkarna hade valt affärsstrategin att byta från olja och gasprodukter till segment med lägre priser, vilket inverkade negativt på lönsamheten.

(133)

Kommissionen noterade att den dumpade importen från Kina hade underskridit unionspriserna i hela produktdefinitionen, inte bara i olje- och gassegmenten. Den skada som vållats av importen från Kina var således inte begränsad till ett särskilt segment. I avsaknad av dumpad import som underskred unionspriserna skulle unionsindustrin ha kunnat ta ut högre priser i alla segment, oavsett unionstillverkarnas inriktning. I den utsträckning som ett byte till andra segment var en orsak till skada berodde det på exportutvecklingen och lägre förbrukning, vilka båda bedömdes ovan som andra potentiella skadefaktorer, med slutsatsen att dessa faktorer inte kunde bryta orsakssammanbandet mellan dumpad import från Kina och den skada som vållats unionsindustrin. Påståendet avvisades därför.

(134)

Kommissionen drog slutsatsen att de andra orsakerna till skada, både enskilt och tillsammans, inte bröt orsakssammanbandet mellan den dumpade importen från Kina och den skada som vållats unionsindustrin. Detta beror på att den dumpade importen tydligt vållade skada genom att underskrida unionspriserna och därmed pressa försäljningspriserna på unionsmarknaden.

(135)

De andra skadeorsakerna rörde däremot inte underskridandet av unionens försäljningspriser och deras ackumulerade effekt var marginell. Den skada som vållats av sjunkande försäljningsvolymer saknade samband med unionspriserna och dess effekt var högst marginell efter kostnadsjusteringar för unionstillverkarna. Importen från tredjeländer var liten och skedde till höga och stigande priser. Därför orsakade de ingen prispress och deras effekt, om den fanns, var marginell. En unionstillverkares specifika kostnadsstruktur hanterades via kostnadsjusteringar, och alla eventuella effekter efter kostnadsjusteringarna var som mest marginell.

(136)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade en kinesisk exporterande tillverkare att den allmänna löne- och kostnadsnivån i Kina var lägre än i unionen, vilket förklarade varför de kinesiska priserna var lägre än unionspriserna. Det hävdades att prisunderskridandet därför var ett normalt fenomen, och att jämförelser mellan unionspriser och importpriser inte var rättvisande.

(137)

Kommissionen påpekade att antidumpningstullar endast tas ut i situationer där exportpriserna underskrider normalvärdet. De argument som gäller generellt lägre kostnader var därför inte relevanta.

(138)

Efter det slutgiltiga meddelandet om uppgifter bestred ytterligare en kinesisk exporterande tillverkare och den kinesiska intresseorganisationen av exporterande tillverkare avgörandena om orsakssamband. De hävdade att importen från Kina inte kunde förklara variationerna i unionsindustrins lönsamhet. De påstod att andra orsaker än importen från Kina hade orsakat den skada som vållats unionsindustrin. De hävdade att kostnadsjusteringarna inte kan ersätta orsaksanalysen.

(139)

Kommissionen noterade att det var kostnadsjusteringarna som bestämde unionsindustrins faktiska kostnader, vilket förklaras i skälen 81, 84, 85 och 86. För det andra noterade kommissionen att de argument som togs upp efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter inte ifrågasatte slutsatsen att importen från Kina ökade under skadeundersökningsperioden i en situation med sjunkande förbrukning i unionen. Argumenten motsade heller inte slutsatsen att importen från Kina underskred unionspriserna, vilket vållade unionsindustrin skada. Kommissionen bedömde i detalj i skälen 111–135 de övriga faktorer som bidrog till den skada som vållats unionsindustrin. Den ackumulerade resultattillskrivningsanalysen av övriga faktorer i skälen 134 och 135 visade att de andra faktorerna, både enskilt och tillsammans, inte bröt orsakssambandet mellan dumpad import från Kina som underskred unionspriserna och den skada som vållats unionsindustrin, och att ingen skada som kan tillskrivas andra faktorer har tillskrivits den dumpade importen. Påståendena avvisades därför.

(140)

Orsakssambandet mellan dumpningen och skadan har därför inte brutits, även med en bedömning av den sammantagna effekten av de andra faktorer som eventuellt kan ha bidragit till skadan. De slutsatser som beskrivs i skäl 115 i förordningen om provisorisk tull bekräftades således.

(141)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter bestred en kinesisk exporterande tillverkare slutsatserna i skäl 124 i förordningen om provisorisk tull, enligt vilket det finns flera alternativa leveranskällor. Detta påstående har emellertid inte bevisats. Undersökningens resultat visar att flertalet icke närstående importörer redan köper från andra leverantörer.

(142)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter bekräftades slutsatserna i skälen 116–132 i förordningen om provisorisk tull.

(143)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en kinesisk exporterande tillverkare att vinstmålet på 5,7 % som används för att fastställa nivån för undanröjande av skada som anges i skäl 137 i förordningen om provisorisk tull inte hade uppnåtts under normala konkurrensförhållanden. Påståendet underbyggdes dock inte och specificerade inte vilken metod eller vinstnivå som i stället borde ha använts. Påståendet avvisades därför.

(144)

Klaganden hävdade att den lämpliga vinstnivån borde vara 15 %, eftersom importen från Kina fanns redan 2012. Den föreslog vinstuppgifter från åren före 2012 för att stödja en sådan nivå.

(145)

Kommissionen noterade att metoden för att preliminärt fastställa vinstmålet på grundval av år 2012 föreslogs i klagomålet, och att den nivån grundade sig på kontrollerade uppgifter från unionstillverkarna. Unionstillverkarna tillhandahöll inga historiska vinstuppgifter från åren före 2012 som kunde kontrolleras. Påståendet avvisades därför och slutsatserna i skälen 134–137 i förordningen om provisorisk tull bekräftades vad gäller metoden för att fastställa vinstmålet på grundval av år 2012.

(146)

På det preliminära stadiet bestämde i stor utsträckning produkterna med höga priser den genomsnittliga lönsamheten, eftersom beräkningen grundade sig på försäljningsvärdet. Merparten av unionsförsäljningen och importen från Kina gäller dock råvaror med låga priser. Den metod som grundar sig på försäljningsvärdet överdriver därför vikten av dyra produkter jämfört med deras faktiska andel på unionsmarknaden. Av dessa skäl, i syfte att beräkna nivån för undanröjande av skada, fastställdes unionstillverkarnas vikter för att motsvara deras andel av försäljningsvolymen, i motsats till försäljningsvärdet.

(147)

Den viktade genomsnittliga lönsamheten är som följer:

(148)

Därför ändrades vinsten för år 2012 från 5,7 % till 4,7 %. Målvinsten sattes därför till 4,7 %.

(149)

Unionsindustrins viktade lönsamhet under undersökningsperioden och målvinsten används för att beräkna de icke-skadevållande priserna i enlighet med skälen 139–140 i förordningen om provisorisk tull.

(150)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter ifrågasatte en kinesisk exporterande tillverkare beräkningen av målpriset per enhet. Den hävdade att målpriset per enhet borde vara 4,7 % högre än unionens försäljningspriser, medan skillnaden i det slutgiltiga meddelandet om uppgifter mellan de två priserna hade varit 9 %.

(151)

Kommissionen klargjorde att skillnaden mellan unionens försäljningspris och målpriset per enhet består av den genomsnittliga förlusten (– 3,9 %) och målvinsten (4,7 %). Dessa procenttal beräknas på grundval av unionens försäljningspriser, som förklaras i skäl 139 i förordningen om provisorisk tull. Dessa belopp leder till en skillnad på 9 % när de uttrycks som en procentandel av importens cif-värden.

(152)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter hänvisade en andra kinesisk exporterande tillverkare till den offentliggjorda årsredovisningen för en unionstillverkare i urvalet, och hävdade att unionstillverkaren hade varit lönsam under 2014, och trots förluster under 2015 kunde betraktas som lönsam om kostnaderna justerades genom att ta bort tillgångarnas värdeminskning, minska kostnaderna för sålda varor i linje med försäljningen och att minska försäljningen och de allmänna och administrativa kostnaderna i linje med försäljningen. På denna grundval hävdade den kinesiska exporterande tillverkaren att unionsindustrin var lönsam under perioden 2013–2015, och därför bör beräkningen av skademarginalen inte inkludera någon målvinst och inte heller beakta unionsindustrins förluster.

(153)

Kommissionen noterade att de finansiella resultaten i årsredovisningen hänvisade till resultaten för hela gruppen och alla produkter, medan undersökningens resultat specifikt gällde unionsförsäljningen av den berörda produkten. Därför kunde lönsamheten för unionsförsäljningen av den berörda produkten inte beräknas på grundval av den offentliggjorda redovisningen, eftersom de inte omfattade samma verksamhet.

(154)

Kommentarerna som gäller metoden för att fastställa nivån för undanröjande av skada behandlades i skälen 75–78. Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter bekräftades slutsatserna i skälen 138–141 i förordningen om provisorisk tull.

(155)

Med tanke på de slutsatser som nåtts beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse samt i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas på import av den berörda produkten på skademarginalens nivå i enlighet med regeln om lägsta tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen har jämfört skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullbeloppet bör fastställas till en nivå som motsvarar de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(156)

På grundval av det ovanstående föreslås följande slutgiltiga antidumpningstullsatser, uttryckta i priset cif vid unionens gräns, före tull:

(157)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i de berörda länderna och har tillverkats av de rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten tillverkad av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings operativa del, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(158)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen (6). Begäran ska innehålla alla relevanta uppgifter som gör det möjligt att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som gäller för det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det, kommer ett meddelande om namnbytet att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(159)

För att minimera risken för att åtgärderna kringgås på grund av skillnaden i tullsatser krävs särskilda åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de individuella utjämningstullarna. De företag som har individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura bör bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(160)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(161)

Med tanke på de dumpningsmarginaler som konstaterats och nivån på den skada som vållats unionsindustrin, bör de belopp som säkrats genom den provisoriska antidumpningstullen som införts genom förordningen om provisorisk tull, tas ut slutgiltigt i samma utsträckning som beloppen i den slutgiltiga antidumpningstullen.

(162)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättades genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.

i)

inte exporterade de varor som beskrivs i artikel 1.1 med ursprung i Kina under undersökningsperioden (1 januari–31 december 2015),

ii)

inte är närstående någon exportör eller tillverkare som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning, och att

iii)

tillverkaren antingen faktiskt exporterat de aktuella varorna eller åtagit sig en oåterkallelig avtalsenlig förpliktelse om att exportera en betydande mängd till unionen efter undersökningsperiodens utgång,