10.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 292/59

(1)

Enligt artikel 193 i direktiv 2006/112/EG ska den beskattningsbara person som levererar varor eller tillhandahåller tjänster normalt sett betala mervärdesskatt till skattemyndigheterna.

(2)

Enligt artikel 199a.1 g i direktiv 2006/112/EG får medlemsstaterna föreskriva att den person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt på tillhandahållanden av telekommunikationstjänster är den beskattningsbara person till vilken tillhandahållandet görs (nedan kallat förfarande för omvänd betalningsskyldighet). Nederländerna använder sig inte av denna möjlighet.

(3)

Förekomsten av bedrägerier har nyligen upptäckts inom sektorn för telekommunikationstjänster i Nederländerna. Följaktligen önskar Nederländerna införa omvänd betalningsskyldighet för inhemska tillhandhållanden av telekommunikationstjänster.

(4)

Enligt artikel 199a.1 i direktiv 2006/112/EG, är det endast möjligt att tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet till och med den 31 december 2018 och under en tillämpningsperiod om minst två år. Eftersom villkoret om en tillämpningsperiod om minst två år inte är uppfyllt kan Nederländerna inte tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på grundval av artikel 199a.1 g i det direktivet.

(5)

Nederländerna begärde därför, i en skrivelse till kommissionen av den 11 juli 2017, en avvikelse från artikel 193 i direktiv 2006/112/EG för att kunna tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på tillhandahållanden av telekommunikationstjänster på grundval av artikel 395 i det direktivet.

(6)

Genom en skrivelse av den 5 september 2017 underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 395.2 i direktiv 2006/112/EG, övriga medlemsstater om Nederländernas ansökan. Genom en skrivelse av den 6 september 2017 underrättade kommissionen Nederländerna om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna behandla ansökan.

(7)

Syftet med den begärda avvikelsen är att förhindra mervärdesskattebedrägerier inom sektorn för telekommunikationstjänster. Trots att tillhandahållandet av telekommunikationstjänster är bedrägerikänsligt och noggrant övervakas upptäckte Nederländerna nyligen bedrägerier i systemet med handeln med samtalstid som omfattar flera skenföretag och buffertföretag. Dessa bedrägerier leder till betydande förluster av skatteintäkter.

(8)

På grundval av den information som lämnats av Nederländerna är konventionella metoder för upptäckt och förebyggande av bedrägerier inte effektiva, eftersom de berörda tjänsterna tillhandahålls utanför unionen och inte nämns i något register eller någon förteckning. Utbetalningarna görs via betalningsplattformar på bankkonton utanför unionen, vilket gör det svårare att spåra transaktioner och omöjligt att erhålla information från banker. Nederländerna påpekar att utan ett förfarande för omvänd betalningsskyldighet för de berörda tjänsterna kommer skattebortfallet att öka exponentiellt.

(9)

Nederländerna bör därför bemyndigas att tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på tillhandahållanden av telekommunikationstjänster till och med den 31 december 2018.

(10)

Avvikelsen har ingen negativ inverkan på de delar av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.