10.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/38

(1)

Enligt artikel 126 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målet att ha sunda offentliga finanser, som ett sätt att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning. Stabilitets- och tillväxtpakten omfattar rådets förordning (EG) nr 1467/97 (1), som antogs i syfte att främja en snabb korrigering av alltför stora underskott i de offentliga finanserna.

(3)

Den 27 april 2009 fastslog rådet i enlighet med artikel 104.6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) att det förelåg ett alltför stort underskott i Spanien och utfärdade en rekommendation, i enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget, att korrigera det alltför stora underskottet senast 2012. Sedan dess har rådet utfärdat tre nya rekommendationer till Spanien (den 2 december 2009, den 10 juli 2012 och den 21 juni 2013) på grundval av artikel 126.7 i EUF-fördraget, i vilka fristen för att korrigera det alltför stora underskottet förlängdes till 2013, 2014 respektive 2016. I alla tre rekommendationerna ansåg rådet att Spanien hade vidtagit effektiva åtgärder, men att oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter på den offentliga sektorns finanser hade inträffat (2).

(4)

I enlighet med artikel 126.8 i EUF-fördraget fann rådet i beslut av den 12 juli 2016 att Spanien inte hade vidtagit effektiva åtgärder för att följa rådets rekommendation av den 21 juni 2013.

(5)

Enligt artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1467/97 ska rådet, om en åtgärd från en deltagande medlemsstat inte genomförs eller om den enligt rådets uppfattning visar sig vara otillräcklig, omedelbart fatta ett beslut enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget.

(6)

Kommissionen har uppdaterat sin vårprognos 2016 med tillgänglig information fram till och med den 19 juli 2016. På grundval av detta har prognosen för real BNP-tillväxt för 2016 justerats upp med 0,3 procentenheter jämfört med vårprognosen, till 2,9 %, och nedåt för 2017 (2,3 % mot 2,5 % i våras). Den reala BNP-tillväxten för 2018 beräknas till 2,1 %. Detta ska jämföras med en tillväxt på 3,2 % under 2015. Den ekonomiska tillväxten förväntas därför fortsätta avta men ändå förbli stabil, då den gynnas av reformer som genomförts med anledning av krisen, och av det framgångsrika slutförandet av programmet för ekonomiskt stöd. Återhämtningen åtföljs fortfarande av många nya arbetstillfällen, då man är fortsatt återhållsam med löneökningar och drar fördel av reformerna på arbetsmarknaden. Tillväxten gynnas också av låga oljepriser. Samtidigt förväntas inflationen bli – 0,3 % under 2016. Det finns dock en nedåtrisk i tillväxtprognosen, särskilt från och med 2017, som är kopplad bland annat till resultatet av Förenade kungarikets folkomröstning om dess medlemskap i unionen, vilket har ökat osäkerheten, med potentiella negativa följder för handel och inhemsk efterfrågan.

(7)

Enligt kommissionens uppdaterade vårprognos 2016 beräknas det allmänna underskottet i den offentliga sektorns finanser minska till 4,6 % av BNP under 2016, till 3.3 % av BNP 2017 och till 2,7 % av BNP under 2018 (jämfört med stabilitetsprogrammets mål på 3,6 %, 2,9 % och 2,2 % av BNP under 2016, 2017 respektive 2018, och ett beräknat underskott på 3,9 % av BNP 2016 och 3,1 % av BNP 2017 i vårprognosen). Prognosen för ett högre budgetunderskott beror delvis på att kommissionens uppdaterade prognos inkluderar färre åtgärder för att begränsa utgifterna på central och regional nivå med anledning av kommissionens rekommendation från mars 2016 (0,2 % av BNP) än stabilitetsprogrammets prognos (0,4 % av BNP) eftersom vissa av dessa åtgärder inte ännu har specificerats tillräckligt för att omfattas av kommissionens prognos på grundval av det sedvanliga antagandet om oförändrad politik. Merparten av skillnaden härrör dock från förändringar i företagsbeskattningen som medför lägre förskottsbetalningar från företagen (pagos fraccionados) under 2016. Uteblivna förskottsbetalningar kvantifierades inte i stabilitetsprogrammet och blev uppenbara först i april, vid tidpunkten för den första delbetalningen, som inföll efter vårprognosens brytdatum. Kommissionens uppdaterade vårprognos 2016 beräknar dessa uteblivna betalningar till 0,5 % av BNP 2016. Eftersom de ovannämnda förändringarna leder till en permanent försening av skatteinbetalningen men inte till någon förändring av skattesatsen eller skattebasen, skulle de inte påverka inkomsterna från bolagsskatten i en ny stabil situation (med början 2017). De medför en tillfällig förlust av skatteinkomster under 2016, vilket har behandlats som en engångsföreteelse i den uppdaterade vårprognosen.

För 2017 härrör skillnaderna mellan den uppdaterade vårprognosen och stabilitetsprogrammet från att utgångspositionen är sämre än väntat, och från det faktum att de besparingsåtgärder som vidtogs med anledning av kommissionens rekommendation från mars 2016 inte ännu har specificerats tillräckligt för att beaktas på grundval av det sedvanliga antagandet om oförändrad politik. Det strukturella underskottet förväntas öka med 0,4 % och 0,1 % av BNP under 2016 respektive 2017, och förbli oförändrat 2018. Den beräknade ökningen av det strukturella underskottet under 2016 beror dock delvis på att de nuvarande utsikterna för inflation och nominell BNP-tillväxt är lägre än de som 2016 års budget grundar sig på, vilket påverkade de strukturella skatteinkomsterna negativt utan att anpassa utgifterna.

(8)

Den allmänna offentliga bruttoskuldkvoten växte från 36 % av BNP 2007 till omkring 99 % av BNP 2014. Skuldkvoten var mer eller mindre stabil under 2015, eftersom en nettoförsäljning av finansiella tillgångar kompenserade den negativa verkan av att underskottet ökade snabbare än den nominella BNP-tillväxten. Enligt kommissionens uppdaterade vårprognos 2016 förväntas skuldkvoten nå sin topp 2017 med 100,6 % av BNP, medan skulden enligt vårprognosen skulle nå sin topp med 100,3 % av BNP 2016. Även om Spanien inte förefaller löpa en omedelbar risk att drabbas av finanspolitiska påfrestningar till följd av den höga nivån på skuldkvoten bedöms de risker som är kopplade till skuldsättningens hållbarhet öka betydligt på medellång sikt om budgetläget inte förbättras. På längre sikt torde riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet minska tack vare positiva effekter av minskade åldersrelaterade utgifter.

(9)

Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1467/97 ska rådet, i sitt beslut att förelägga medlemsstaten att vidta åtgärder för att minska underskottet i enlighet med artikel 126.9 i EUF-fördraget, begära att medlemsstaten uppnår årliga budgetmål som, på grundval av den prognos som ligger till grund för föreläggandet som ett riktmärke, motsvarar en årlig förbättring på minst 0,5 % av BNP, sett till det konjunkturrensade saldot utan engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder. Det faktum att det beslutet antas under andra halvåret innebär att det behövs en större finanspolitisk insats för att uppnå en årlig förbättring av det strukturella saldot. Det är också viktigt att komma ihåg att grundscenariot för den nya anpassningsbanan börjar med en försämring på 0,4 % av BNP av det strukturella underskottet, vilket åtminstone delvis är en följd av att inflationen är lägre än förväntat i det scenario som 2016 års budget grundar sig på – en händelse som huvudsakligen ligger utanför regeringens kontroll. Med hänsyn till detta verkar det lämpligt att inte begära ytterligare strukturella åtgärder under 2016.

(10)

Eftersom inga ytterligare strukturella åtgärder bör begäras under 2016 skulle beviljandet av ytterligare ett år för att Spanien ska korrigera sitt alltför stora underskott, vilket är regeln enligt förordning (EG) nr 1467/97, kräva en årlig förbättring av det strukturella saldot under 2017 som skulle ha en alltför negativ inverkan på tillväxten. Det förefaller därför lämpligt att förlänga Spaniens tidsfrist för att åtgärda det alltför stora underskottet med två år.

(11)

Därmed skulle en trovärdig och hållbar korrigeringsstrategi kräva att Spanien når ett allmänt underskott i den offentliga sektorns finanser på 4,6 %, 3,1 % och 2,2 % av BNP 2016, 2017 respektive 2018, vilket motsvarar en försämring av det strukturella saldot på 0,4 % av BNP 2016 och en förbättring med 0,5 % av BNP både 2017 och 2018. Dessa budgetmål beaktar även behovet av att kompensera för de negativa sekundära effekter som budgetkonsolideringen får på de offentliga finanserna genom dess effekter på ekonomin i allmänhet.

(12)

För att uppnå dessa mål anses det nödvändigt med ytterligare strukturella åtgärder med en uppskattad inverkan på 0,5 % av BNP under både 2017 och 2018. Besparingar under 2017 och 2018 skulle bland annat kunna omfatta en minskning av antalet och omfattningen av skatteutgifter, särskilt de reducerade mervärdesskattesatserna, för att uppnå den nödvändiga strukturella insatsen.

(13)

Dessutom skulle en strikt tillämpning av de förebyggande och korrigerande mekanismer som föreskrivs i Spaniens stabilitetslag på alla förvaltningsnivåer bidra till en snabb och hållbar korrigering av det alltför stora underskottet. Detta skulle kunna uppnås genom en ökad automatik i genomförandet. Vidare skulle effekten av stabilitetslagens utgiftsregel på de offentliga finansernas hållbarhet kunna förstärkas genom ytterligare förtydliganden av omfattningen och definitionen av de utgiftskategorier som behövs för dess beräkning, samt genom att man uttryckligen uppmanar offentliga förvaltningar som inte följer utgiftsregeln ordentligt att kompensera för utgiftsöverträdelser under året efter det att de inträffat.

(14)

Spanien bör också vederbörligen uppmärksamma de offentliga finansernas kvalitativa aspekter, inbegripet strategier för offentlig upphandling. Antalet oegentligheter som inverkar på tillämpningen av EU:s lagstiftning om offentlig upphandling som kommissionen uppmärksammats på under de senaste åren har varit betydande. Uppgifterna visar på skillnader i genomförandet av offentlig upphandling mellan upphandlande myndigheter och enheter, och att otillräckliga mekanismer för förhands- och efterhandskontroller hindrar en korrekt och enhetlig tillämpning av lagstiftningen om offentlig upphandling. Spanien utmärker sig genom en låg grad av offentliggörande av meddelanden om upphandling och en relativt stor användning av det förhandlade förfarandet utan föregående meddelande om upphandling, jämfört med övriga medlemsstater. Detta innebär begränsad konkurrens från företag i andra medlemsstater och ofta direkt tilldelning, vilket medför högre offentliga utgifter i allmänhet. Den begränsade användningen av centraliserade eller gemensamma instrument för upphandling förhindrar effektivitetsvinster som skulle bidra till budgetbesparingar. Frånvaron av ett oberoende organ med ansvar för att säkerställa effektivitet och efterlevnad i offentlig upphandling i hela landet hindrar ett korrekt genomförande av reglerna för upphandling och kan skapa utrymme för oegentligheter, vilket i båda fallen har negativa konsekvenser för läget i Spaniens offentliga finanser.

(15)

För att förbättra förutsättningarna för att strategin för finanspolitisk konsolidering ska bli framgångsrik kommer det också att vara viktigt att stödja denna konsolidering med omfattande strukturreformer, i linje med rådets rekommendationer till Spanien inom ramen för den europeiska planeringsterminen 2016, särskilt de som rör korrigeringen av makroekonomiska obalanser.

(16)

Enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget kan rådet, som en del av sitt beslut om förelägganden enligt den artikeln, begära att den berörda medlemsstaten inkommer med rapporter om anpassningssträvandena enligt en särskild tidsplan. Medlemsstatens rapport ska enligt artikel 5.1a i förordning (EG) nr 1467/97 innehålla målen för de offentliga utgifterna och inkomsterna och för de diskretionära åtgärderna på både utgifts- och intäktssidan samt information om de politiska åtgärder som vidtas med anledning av rådets specifika rekommendationer. För att underlätta övervakningen av tidsfristen för efterlevnad av rekommendationerna i detta beslut och tidsfristen för korrigering av det alltför stora underskottet bör Spanien inkomma med en sådan rapport senast den 15 oktober 2016, samtidigt med utkastet till budgetplan för 2017.

(17)

Spanien bör också rapportera till kommissionen och Ekonomiska och finansiella kommittén i enlighet med artikel 10 i rådets förordning (EU) nr 473/2013 (3) och i överensstämmelse med specifikationerna i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 877/2013 (4). Rapporten bör läggas fram för första gången senast den 15 januari 2017 och därefter var tredje månad.