(1)

Genom rådets förordning (EU) nr 1308/2013 upphävs och ersätts förordning (EG) nr 1234/2007 (3). Förordning (EU) nr 1308/2013 del II avdelning I kapitel II avsnitt 4 innehåller bestämmelser om nationella stödprogram inom vinsektorn och ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter avseende dessa. För att säkra att stödprogrammen inom vinsektorn fungerar smidigt inom den nya rättsliga ramen måste vissa regler antas genom sådana akter. Dessa rättsakter bör ersätta de relevanta tillämpningsföreskrifterna i kommissionens förordning (EG) nr 555/2008 (4).

(2)

Utöver en anpassning av de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 555/2008 till förordning (EU) nr 1308/2013 del II avdelning I kapitel II avsnitt 4 syftar denna förordning till förenkling och förtydligande av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 555/2008 i syfte att minska felnivån och att anpassa bestämmelserna till de faktiska förfarandena och insatserna. Dessutom syftar denna förordning till att i största möjliga utsträckning begränsa den administrativa bördan för aktörerna och de nationella förvaltningarna.

(3)

I avdelning V i förordning (EU) nr 1306/2013 fastställs regler om kontrollsystem och sanktioner och kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter om villkor för helt eller delvis återkallande av stöd och om innehållande av hela eller delar av stödet i de fall då stödmottagaren inte uppfyller stödvillkoren eller inte fullgör åtaganden eller andra skyldigheter som rör kriterierna för stödberättigande för direktstöd eller landsbygdsstöd. För att förtydliga vad som bör betalas ut då en godkänd insats endast genomförs till viss del bör det fastställas särskilda regler i denna förordning.

(4)

I rättssäkerhetens intresse bör vissa termer som används i denna förordning och i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1150 (5) definieras. Det bör särskilt fastställas vilka aktörer som kan komma i fråga för stöd inom ramen för varje enskild åtgärd. För att skapa synergieffekter kan sammanslutningar av producentorganisationer som inte är formellt erkända komma i fråga för stöd även om sammanslutningen endast är tillfällig i enlighet med bestämmelserna i tillämplig nationell lagstiftning.

(5)

För att säkerställa att stödåtgärderna genomförs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör kriterierna för stödberättigande fastställas för varje åtgärd liksom de prioriteringskriterier som bör tillämpas för att ge företräde till vissa stödmottagare eller insatser i syfte att säkra att de viktigaste målen för varje åtgärd uppnås.

(6)

I artikel 45 i förordning (EU) nr 1308/2013 föreskrivs stöd för säljfrämjande åtgärder. I rättssäkerhetens intresse bör det definieras vilka informationsinsatser och säljfrämjande insatser som omfattas och vilka åtgärder som är stödberättigande. Insatserna och åtgärderna får under inga omständigheter stå i strid med medlemsstaternas folkhälsovårdsmyndigheters ståndpunkt och bör genomföras i enlighet med den nationella lagstiftningen i det tredjeland där de genomförs.

(7)

För att säkerställa att informationsinsatserna och de säljfrämjande insatserna blir så effektiva som möjligt bör de vara öppna för alla aktörer och former av sammanslutningar av aktörer. Stödet bör inte begränsas till de offentligrättsliga organen i en medlemsstat. För att motverka att det genomförs säljfrämjande insatser avseende enskilda varumärken i unionen bör enskilda aktörer inte få stöd för informationsinsatser i medlemsstaterna.

(8)

För att säkerställa att största möjliga antal aktörer kan komma i fråga för stöd och att informationsinsatserna och de säljfrämjande insatserna blir så diversifierade som möjligt, bör stödet begränsas till en period på tre år för en och samma mottagare i ett och samma tredjeland eller på en och samma marknad i tredjeland. Om det på grundval av uppgifter om en informationsinsats faktiska effekter och det faktiska marknadsgenomslaget kan påvisas att det finns behov av en förlängning bör medlemsstaterna ha möjlighet att tillåta förlängning med högst två år.

(9)

För att främja synergier vad gäller stöd till informationsinsatser i medlemsstaterna ska företräde ges till insatser som omfattar flera medlemsstater eller regioner eller flera skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar.

(10)

När det gäller stöd för säljfrämjande insatser i tredjeländer bör företräde ges åt nya säljfrämjande åtgärder, som inriktas på aktörer som inte tidigare har beviljats stöd inom stödordningen och aktörer som vill öppna nya marknader i tredjeländer. För att sörja för att det vin som importeras från unionen får största möjliga genomslag på marknaderna i de tredjeländer där det ännu inte är vanligt att importera vin från unionen, bör medlemsstaterna få prioritera aktörer som inriktar sig på framväxande marknader i tredjeländer.

(11)

Det bör definieras vilka kostnader som kan komma i fråga för stöd för omstrukturering och omställning av vingårdar, inbegripet kostnader för röjning och för att kompensera för inkomstbortfall vid återplantering av fytosanitära skäl, dvs. endast kostnader för återplantering efter obligatoriska fytosanitära åtgärder på vissa villkor.

(12)

När det gäller stöd för grön skörd bör medlemsstaterna tillåtas att tillämpa begränsningar i fråga om sorter, särskilda miljömässiga och fytosanitära risker och den metod som ska användas för genomförandet av åtgärden, så att genomförandet kan anpassas efter de särskilda behov som följer av marknadssituationen och de villkor som råder på arealer planterade med vinstockar, samtidigt som hänsyn tas till konsekvenserna av de olika metoderna för grön skörd. Det bör emellertid fastställas vissa villkor för att se till att åtgärden fungerar väl. Dessutom bör det fastställas en längsta varaktighet för stödet för att se till att det inte blir ett permanent sätt att få avkastning för produkterna i stället för att släppa ut dem på marknaden.

(13)

Det måste fastställas regler avseende stöd för gemensamma fonder. Reglerna bör syfta till att förhindra missbruk och innehålla begränsningar, både avseende varaktighet och i ekonomiska termer. För att uppmuntra användningen av stödåtgärden är det lämpligt att föreskriva samma bidragsnivå för alla medlemsstater.

(14)

Det bör fastställas vissa villkor för stödet för skördeförsäkring. Det är särskilt lämpligt att tillåta undantag från regeln om att utbetalningarna måste göras i sin helhet till stödmottagarna, samt att under vissa förutsättningar tillåta att stöd betalas ut till mellanhänder i syfte att undvika onödiga administrativa bördor, förutsatt att detta inte snedvrider konkurrensen på försäkringsmarknaden.

(15)

Det bör fastställas vilka åtgärder och kostnader som kan komma i fråga för stöd när det gäller investeringar och innovation. Det är särskilt lämpligt att tillåta att forsknings- och utvecklingscentra deltar i innovationsinsatser och att prioritera insatser där dessa deltar. Branschorganisationer bör också tillåtas att vara stödmottagare inom ramen för innovationsinsatser. När det gäller stöd för investeringar och för innovation inom vinsektorn är det viktigt att av tydlighetsskäl specificera att rena ersättningsinvesteringar inte kan betraktas som stödberättigande utgifter, så att det säkerställs att stödet uppfyller syftet med åtgärden, bland annat en bättre anpassning till efterfrågan på marknaden och ökad konkurrenskraft.

(16)

Bortskaffandet av biprodukter från vinframställning omfattas av de regler som anges i artiklarna 21, 22, 23.1 och 23.2 i förordning (EG) nr 555/2008. I de fall då bortskaffandet sker genom destillation av biprodukter kan godkända destillatörer beviljas stöd enligt artikel 52 i förordning (EU) nr 1308/2013. Det är i detta hänseende lämpligt att klargöra vad som avses med råalkohol och utesluta användning av alkohol som framställts för livsmedels- och dryckesindustrin, i syfte att undvika snedvridning av konkurrensen.

(17)

Det bör fastställas regler för att se till att tydliga avgränsande kriterier införs i stödprogrammen för att utesluta att de åtgärder eller insatser som finansieras inom ramen för den samlade marknadsordningen även får stöd från andra fonder. Reglerna bör göra det möjligt för medlemsstaterna att inom stödprogrammet fastställa de avgränsningar som de anser lämpligast, under förutsättning att det är möjligt att i förhand tydligt definiera vilken fond som ska finansiera en viss åtgärd eller insats för vilken en viss aktör ansöker om stöd.

(18)

När det gäller stöd för omstrukturering och grön skörd bör medlemsstaterna ges en marginal för egen bedömning när de beslutar om räckvidd och stödnivåer, bland annat i form av förenklade metoder för kostnadsersättning, bidrag in natura och högsta stödnivåer, inom de begränsningar som fastställs i förordning (EU) nr 1308/2013 del II avdelning I kapitel II avsnitt 4 och de bestämmelser som antas i enlighet därmed. Det bör fastställas gemensamma regler i detta avseende.

(19)

När det gäller stöd till säljfrämjande åtgärder och innovation är det lämpligt att anta regler för stödberättigande och beräkning av personalkostnader och administrativa kostnader, för att säkra en enhetlig tillämpning på EU-nivå.

(20)

För att säkra att samtliga kostnader som uppstår och slutligen bärs av stödmottagaren vid genomförandet av en stödberättigande insats, och i enlighet med den regel om bidragsberättigande som är tillämplig på andra EU-fonder enligt vad som föreskrivs i artikel 69.3 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (6), bör icke-återbetalningsbar mervärdesskatt kunna komma i fråga för stöd, förutsatt att vissa villkor uppfylls. Dessa villkor bör fastställas.

(21)

För att säkerställa att de medel som har avsatts för stödprogrammen utnyttjas är det lämpligt att föreskriva förskottsutbetalning. I synnerhet är det nödvändigt att fastställa i vilka fall förskottsutbetalning får göras och att föreskriva att förskottsbetalning endast får göras på villkor att en säkerhet ställts.

(22)

Det bör också anges att inget stöd ska betalas ut till producenter som har otillåtna planteringar eller områden som planterats med vinstockar utan tillstånd.

(23)

För att skydda unionens ekonomiska intressen, bör det anges att stöd kan betalas ut till stödmottagarna först efter att de slutgiltiga kontrollerna har gjorts, med undantag för förskottsbetalningar för vilka en säkerhet måste ställas.

(24)

Det bör vara möjligt att på vissa villkor ändra de insatser som stödmottagarna har anmält och som godkänts av den behöriga myndigheten. Full flexibilitet bör medges när det gäller mindre ändringar i enlighet med vad som föreskrivs av medlemsstaten. Finansiella överföringar mellan åtgärder som ingår i en godkänd insats bör få förekomma inom vissa gränser utan förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten.

(25)

Den allmänna regeln bör vara att stödet betalas ut efter det att de godkända insatserna genomförts fullt ut. Det är dock lämpligt att avvika från den allmänna regeln när det gäller omstrukturering och grön skörd, då dessa är arealbaserade åtgärder. För dessa åtgärder, bör det fastställas regler för beräkning av det belopp som ska betalas eller det belopp som ska återkrävas av det belopp som redan utbetalats för den del av åtgärden som inte har genomförts.

(26)

När det gäller omstrukturering och grön skörd bör det klargöras i vilka fall mätningen av ytan ska uppfylla särskilda krav. I alla andra fall bör medlemsstaterna åläggas att införa lämpliga kontrollmetoder för att fastställa i vilken omfattning insatsen faktiskt genomförts.

(27)

Det bör fastställas bestämmelser för fall av force majeure och andra exceptionella omständigheter för att säkerställa att producenterna behandlas rättvist.

(28)

Av tydlighets- och rättssäkerhetsskäl bör de bestämmelser i förordning (EG) nr 555/2008 som ersätts genom den här förordningen och genomförandeförordning (EU) 2016/1150 utgå. Förordning (EG) nr 555/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(29)

Det bör antas bestämmelser för att säkra en smidig övergång från de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 555/2008 till den här förordningen och genomförandeförordning (EU) 2016/1150.