EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32013R0525

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG Text av betydelse för EES

EUT L 165, 18.6.2013, p. 13–40 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (HR)

Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 31/12/2020; upphävd genom 32018R1999

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2013/525/oj

18.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/13


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 525/2013

av den 21 maj 2013

om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG av den 11 februari 2004 om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet (4) fastställdes en ram för övervakning av antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag av växthusgaser i sänkor, utvärdering av framstegen mot att fullgöra åtagandena avseende dessa utsläpp och genomförande av övervaknings- och rapporteringskraven enligt Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad UNFCCC) (5) och Kyotoprotokollet (6) i unionen. Med hänsyn till den internationella utvecklingen avseende UNFCCC och Kyotoprotokollet på senare tid och i framtiden och för att genomföra nya övervaknings- och rapporteringskrav som föreskrivs i unionsrätten, bör beslut nr 280/2004/EG ersättas.

(2)

Beslut nr 280/2004/EG bör ersättas med en förordning med anledning av att unionsrätten har fått ett bredare tillämpningsområde, att ytterligare kategorier av personer omfattas av förpliktelserna, att det införs mer komplexa och mycket tekniska bestämmelser, att det finns ett ökat behov av enhetliga regler som gäller i hela unionen, och för att underlätta genomförandet.

(3)

Slutmålet för UNFCCC är att atmosfärens koncentration av växthusgaser ska stabiliseras på en nivå som skulle förhindra farlig antropogen störning i klimatsystemet. För att det målet ska kunna uppnås bör den övergripande årliga globala ökningen av ytans medeltemperatur inte överskrida 2 °C över de förindustriella nivåerna.

(4)

Det finns ett behov av noggrann övervakning och rapportering och av regelbunden utvärdering av unionens och medlemsstaternas utsläpp av växthusgaser och deras ansträngningar för att ta itu med klimatförändringarna.

(5)

Beslut 1/CP.15 från partskonferensen för UNFCCC (nedan kallat beslut 1/CP.15) och beslut 1/CP.16 från partskonferensen för UNFCCC (nedan kallat beslut 1/CP.16) bidrog väsentligt till framsteg när det gäller att möta utmaningarna från klimatförändringarna på ett balanserat sätt. Dessa beslut innebar nya övervaknings- och rapporteringskrav, som ska uppfyllas vid genomförandet av ambitiösa utsläppsminskningar som unionen och dess medlemsstater har åtagit sig, och tillhandahöll stöd till utvecklingsländerna. I besluten konstaterades också att det är viktigt att anpassningsåtgärder ges samma prioritet som begränsningsåtgärder. Beslut 1/CP.16 kräver också att industriländerna utarbetar strategier eller planer för växthusgassnål utveckling. Sådana strategier eller planer förväntas bidra till utvecklingen av ett växthusgassnålt samhälle och säkerställa en fortsatt stark tillväxt och hållbar utveckling, och en kostnadseffektiv utveckling i riktning mot det långsiktiga klimatmålet, där vederbörlig uppmärksamhet ägnas delmålen. Denna förordning bör underlätta genomförandet av dessa övervaknings- och rapporteringskrav.

(6)

Den uppsättning unionsrättsakter som antogs 2009 och som tillsammans kallas klimat- och energipaketet, i synnerhet Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (7) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (8), utgör ytterligare ett tydligt åtagande av unionen och medlemsstaterna att väsentligt minska sina utsläpp av växthusgaser. Unionens system för att övervaka och rapportera utsläpp bör också uppdateras mot bakgrund av nya krav enligt dessa två rättsakter.

(7)

Enligt UNFCCC ska unionen och dess medlemsstater utveckla, regelbundet uppdatera, offentliggöra och till partskonferensen rapportera nationella inventeringar av antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av alla växthusgaser som inte regleras av 1987 års Montrealprotokoll om ämnen som bryter ned ozonskiktet till Wienkonventionen om skydd av ozonskiktet (9) (nedan kallat Montrealprotokollet), med användande av jämförbar metodik som partskonferensen enats om.

(8)

Enligt artikel 5.1 i Kyotoprotokollet ska unionen och medlemsstaterna införa och upprätthålla ett nationellt system för uppskattning av antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av alla växthusgaser som inte omfattas av Montrealprotokollet, i syfte att säkerställa genomförandet av andra bestämmelser i Kyotoprotokollet. I detta sammanhang bör unionen och medlemsstaterna tillämpa riktlinjerna för nationella system i bilagan till beslut 19/CMP.1 från partskonferensen för UNFCCC i sin funktion som Kyotoprotokollets partsmöte (nedan kallat beslut 19/CMP.1). Beslut 1/CP.16 föreskriver även ett införande av nationella arrangemang för uppskattning av antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av alla växthusgaser som inte omfattas av Montrealprotokollet. Denna förordning bör göra det möjligt att genomföra båda dessa krav.

(9)

Cypern och Malta har införts i bilaga I till UNFCCC enligt beslut 10/CP.17 från partskonferensen för UNFCCC, med verkan från och med den 9 januari 2013, respektive beslut 3/CP15 från partskonferensen för UNFCCC, med verkan från och med den 26 oktober 2010.

(10)

Erfarenheterna från genomförandet av beslut nr 280/2004/EG har visat att det finns ett behov av att öka synergin och samstämmigheten med rapporteringen enligt andra rättsliga instrument, i synnerhet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (10), med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar (11), med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar (12), med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser (13), och med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik (14). Samtidigt som en effektivisering av rapporteringskraven kommer att kräva att enskilda rättsliga instrument ändras, är användningen av enhetliga uppgifter vid rapportering av utsläpp av växthusgaser nödvändig för att säkerställa kvaliteten på utsläppsrapporteringen.

(11)

I den fjärde utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) identifierades en faktor för global uppvärmningspotential (GWP-faktorn) för kvävetrifluorid (NF3) som är ungefär 17 000 gånger så stor som den för koldioxid (CO2). NF3 används i ökande omfattning inom elektronikindustrin för att ersätta perfluorkolväten (PFC) och svavelhexafluorid (SF6). I enlighet med artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionens miljöpolitik bygga på försiktighetsprincipen. Denna princip kräver övervakning av NF3 så att utsläppsnivåerna inom unionen kan bedömas och, om så krävs, begränsningsåtgärder fastställas.

(12)

De uppgifter som nu rapporteras i de nationella växthusgasinventeringarna, de nationella registren och unionsregistren är inte tillräckliga för att det på medlemsstatsnivå ska gå att fastställa de CO2-utsläpp från civil luftfart på nationell nivå som inte omfattas av direktiv 2003/87/EG. Vid införandet av rapporteringsskyldigheter bör unionen inte ålägga medlemsstater och små och medelstora företag bördor som är oproportionerliga i förhållande till de eftersträvade målen. CO2-utsläpp från flygningar som inte omfattas av direktiv 2003/87/EG utgör endast en mycket liten del av de totala utsläppen av växthusgaser, och inrättandet av ett rapporteringssystem för dessa utsläpp skulle vara orimligt betungande mot bakgrund av befintliga krav på sektorn som helhet enligt direktiv 2003/87/EG. Därför bör utsläpp av CO2 från IPCC:s källkategori ”1.A.3.A civil luftfart” behandlas som om de är lika med noll med avseende på tillämpningen av artiklarna 3 och 7.1 i beslut nr 406/2009/EG.

(13)

För att effektiviteten hos åtgärder för övervakning och rapportering om utsläpp av växthusgaser ska kunna säkerställas bör man undvika att ytterligare öka medlemsstaternas befintliga ekonomiska och administrativa bördor.

(14)

Även om utsläpp och upptag av växthusgaser i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) ingår i unionens mål för utsläppsminskningar enligt Kyotoprotokollet, ingår de inte i 20-procentsmålet för 2020 enligt klimat- och energipaketet. Enligt artikel 9 i beslut nr 406/2009/EG ska kommissionen bedöma formerna för att införa utsläpp och upptag från verksamhet i samband med LULUCF i unionens åtagande om utsläppsminskningar, säkerställa varaktighet och miljöintegritet för bidraget från LULUCF, sörja för en korrekt övervakning och bokföring av de berörda utsläppen och upptagen. Enligt den artikeln ska kommissionen även, när så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag så att det kan träda i kraft från och med 2013. Den 12 mars 2012 lämnade kommissionen till Europaparlamentet och rådet ett förslag som ett första steg mot att ta med LULUCF-sektorn i unionens åtagande att minska utsläppen, vilket resulterade i antagandet av beslut nr 529/2013/EU av den 21 maj 2013 om bokföringsregler för utsläpp och upptag av växthusgaser till följd av verksamheter i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk och om information beträffande åtgärder som rör dessa verksamheter (15).

(15)

Unionen och medlemsstaterna bör sträva mot att tillhandahålla den senaste informationen om sina utsläpp av växthusgaser, i synnerhet inom ramen för Europa 2020-strategin och dess angivna tidsgränser. Denna förordning bör göra det möjligt att ta fram sådana uppskattningar på kortast möjliga tid med hjälp av statistisk och annan information, såsom, vid behov, rymdbaserade uppgifter från programmet för Global övervakning för miljö och säkerhet och andra satellitsystem.

(16)

Eftersom kommissionen har meddelat att den avser att föreslå nya krav för övervakning och rapportering av utsläpp från sjötransporter, inklusive ändringar av denna förordning i förekommande fall, bör denna förordning inte föregripa något sådant förslag, och därför bör bestämmelser om övervakning och rapportering av utsläpp från sjötransporter för närvarande inte införas i denna förordning.

(17)

Erfarenheter från genomförandet av beslut nr 280/2004/EG har visat att det finns ett behov av att den information som rapporteras om politiska strategier och åtgärder och prognoser i högre grad ska vara transparent, korrekt, konsistent, fullständig och jämförbar. Enligt beslut nr 406/2009/EG ska medlemsstaterna rapportera sina prognostiserade framsteg när det gäller att fullgöra skyldigheterna enligt det beslutet, inklusive information om nationella styrmedel och åtgärder samt nationella utsläppsprognoser. I Europa 2020-strategin anges en integrerad dagordning för den ekonomiska politiken som kräver att unionen och medlemsstaterna gör ytterligare ansträngningar för att i tid rapportera politiska strategier och åtgärder mot klimatförändringar och deras beräknade inverkan på utsläppen. Inrättandet av nationella system på unions- och medlemsstatsnivå förenat med bättre riktlinjer för rapporteringen bör väsentligen bidra till att dessa mål uppnås. För att säkerställa att unionen uppfyller internationella och interna rapporteringskrav på växthusgasprognoser och för att utvärdera dess framsteg mot att uppfylla internationella och interna åtaganden och skyldigheter bör kommissionen även kunna ta fram och använda uppskattningar av växthusgasprognoser.

(18)

Bättre information från medlemsstaterna behövs för att övervaka deras framsteg mot och åtgärder för en anpassning till klimatförändringar. Denna information behövs för utformningen av en vittomfattande unionstäckande anpassningsstrategi i enlighet med kommissionens vitbok av den 1 april 2009Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram. Rapporteringen av information om anpassningar kommer att göra det möjligt för medlemsstater att utbyta bästa praxis och utvärdera sina behov och sin beredskap när det gäller klimatförändringar.

(19)

Enligt beslut 1/CP.15 har unionen och medlemsstaterna åtagit sig att bidra med betydande klimatfinansiering för att stödja åtgärder för anpassning och begränsning i utvecklingsländer. I enlighet med punkt 40 i beslut 1/CP.16 måste varje i-land som är en part i UNFCCC förbättra rapporteringen om tillhandahållandet av ekonomiskt, tekniskt och kapacitetsbyggande stöd till parter som är utvecklingsländer. En förbättrad rapportering är nödvändig för att identifiera unionens och medlemsstaternas ansträngningar för att uppfylla sina åtaganden. Genom beslut 1/CP.16 upprättades även en ny teknikmekanism som ska förbättra den internationella tekniköverföringen. Denna förordning bör säkerställa rapportering av aktuell information om tekniköverföring till utvecklingsländer, baserad på bästa tillgängliga uppgifter.

(20)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG (16) ändrades direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen. Direktiv 2003/87/EG innehåller bestämmelser om användningen av auktionsintäkter, om rapportering av medlemsstaternas användning av auktionsintäkter och om de åtgärder som vidtas enligt artikel 3d i det direktivet. Direktiv 2003/87/EG, ändrat genom direktiv 2009/29/EG, innehåller nu även bestämmelser om användningen av auktionsintäkter, och det anges att minst 50 % av sådana intäkter bör användas för en eller flera av de åtgärder som avses i artikel 10.3 i direktiv 2003/87/EG. Transparens kring användningen av intäkter från auktionering av utsläppsrätter enligt direktiv 2003/87/EG är avgörande för att underbygga unionens åtaganden.

(21)

Enligt UNFCCC ska unionen och dess medlemsstater utveckla, regelbundet uppdatera, offentliggöra och till partskonferensen överlämna nationella rapporter och tvåårsrapporter i enlighet med de riktlinjer, metoder och format som partskonferensen enats om. Enligt beslut 1/CP.16 krävs förbättrad rapportering av mål vad gäller begränsning och tillhandahållande av ekonomiskt, tekniskt och kapacitetsbyggande stöd till parter som är utvecklingsländer.

(22)

I och med beslut nr 406/2009/EG omvandlades den rådande årliga rapporteringscykeln till en årlig åtagandecykel som kräver en omfattande granskning av medlemsstaternas växthusgasinventeringar inom en kortare tidsram än den nuvarande inventeringsgranskningen enligt UNFCCC, så att det vid behov går att använda flexibla lösningar och tillämpa korrigerande åtgärder vid slutet av varje aktuellt år. För att säkerställa att efterlevnaden av beslut nr 406/2009/EG i god tid utvärderas på ett trovärdigt, konsistent och transparent sätt måste det på unionsnivå upprättas en process för granskning av växthusgasinventeringar som lämnas in av medlemsstaterna.

(23)

Ett antal tekniska aspekter i samband med rapporteringen av utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor, såsom GWP-faktorer, omfattningen av de rapporterade växthusgaserna och de metodologiska riktlinjerna från IPCC som ska användas för att upprätta de nationella växthusgasinventeringarna, diskuteras för närvarande inom UNFCCC-processen. Ändringar av de metodologiska aspekterna i samband med UNFCCC-processen och efterföljande omräkningar av tidsserien för utsläpp av växthusgaser kan ändra nivån på och trenderna för utsläppen av växthusgaser. Kommissionen bör övervaka sådan utveckling på internationell nivå och, där så är nödvändigt, föreslå en ändring av denna förordning för att säkerställa överensstämmelse med de metoder som används i samband med UNFCCC-processen.

(24)

I enlighet med UNFCCC:s nuvarande riktlinjer för rapportering av växthusgaser baseras beräkningen och rapporteringen av metanutsläpp på GWP-faktorer kopplade till ett tidsperspektiv på 100 år. Mot bakgrund av att metan har en hög GWP-faktor och en relativt kort livslängd i atmosfären bör kommissionen undersöka vilka konsekvenser det skulle få för de politiska strategierna och åtgärderna om man antog ett 20-årigt tidsperspektiv för metan.

(25)

Med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 14 september 2011 om ett helhetsbetonat grepp på frågan om antropogena utsläpp av annat slag än koldioxid och av relevans för klimatet, och när det finns ett avtal inom ramen för UNFCCC om att använda godkända och offentliggjorda IPCC-riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp av sotpartiklar, bör kommissionen undersöka vilka konsekvenser det skulle få för de politiska strategierna och åtgärderna och vid behov ändra bilaga I till denna förordning.

(26)

Utsläppen av växthusgaser bör uppskattas med användning av samma metoder över den rapporterade tidsserien. De underliggande aktivitetsdata och emissionsfaktorerna bör erhållas och användas på ett konsistent sätt, vilket säkerställer att förändringar i utsläppstrenderna inte införs som ett resultat av ändringar av uppskattningsmetoder eller antaganden. Omräkningarna av utsläppen av växthusgaser bör utföras i enlighet med överenskomna riktlinjer och med tanke på att förbättra den rapporterade tidsseriens konsistens, korrekthet och fullständighet, och genomförandet av mer detaljerade metoder. Om metoderna eller sättet på vilket underliggande aktivitetsdata och emissionsfaktorer samlas in har ändrats, bör medlemsstaterna på nytt beräkna inventeringarna för den rapporterade tidsserien och utvärdera behovet av omräkningar baserat på de skäl som anges i de överenskomna riktlinjerna, i synnerhet för nyckelkategorier. Denna förordning bör fastställa om och under vilka förhållanden man bör ta hänsyn till effekterna av sådana omräkningar i syfte att fastställa årliga utsläppstilldelningar.

(27)

Luftfarten inverkar på det globala klimatet till följd av sina utsläpp av CO2, liksom genom andra utsläpp, inklusive utsläpp av kväveoxider, och mekanismer som ökad bildning av cirrusmoln. Mot bakgrund av att den vetenskapliga förståelsen för denna inverkan snabbt ökar bör en uppdaterad utvärdering av luftfartens icke CO2-relaterade effekter på det globala klimatet regelbundet genomföras inom ramen för denna förordning. De modeller som används i detta hänseende bör anpassas till den vetenskapliga utvecklingen. Kommissionen kan utifrån sin bedömning av sådana effekter överväga relevanta åtgärdsalternativ för att hantera dem.

(28)

Europeiska miljöbyrån har till uppgift att stödja en hållbar utveckling och bidra till en betydande och mätbar förbättring av Europas miljö genom att i god tid ge beslutsfattare, offentliga institutioner och allmänheten målinriktad, relevant och tillförlitlig information. Europeiska miljöbyrån bör, när så är lämpligt, bistå kommissionen i övervaknings- och rapporteringsarbetet, särskilt inom ramen för unionens inventeringssystem och dess system för politiska strategier och åtgärder och prognoser, genom att utföra en årlig expertgranskning av medlemsstaternas inventeringar, utvärdera de framsteg som medlemsstaterna gör i riktning mot att uppfylla unionens åtaganden om utsläppsminskning, upprätthålla den europeiska klimatanpassningsplattformen med avseende på inverkan av, sårbarhet för och anpassning till klimatförändring samt sprida sund klimatinformation till allmänheten.

(29)

Alla krav på tillhandhållande av information och uppgifter enligt denna förordning bör omfattas av unionens regler för dataskydd och affärshemligheter.

(30)

Information och uppgifter som samlats in enligt denna förordning kan även bidra till utformningen och bedömningen av unionens framtida klimatförändringspolitik.

(31)

Kommissionen bör följa genomförandet av övervaknings- och rapporteringskraven enligt denna förordning och den framtida utvecklingen inom UNFCCC och Kyotoprotokollet för att säkerställa konsistensen. I detta sammanhang bör kommissionen lägga fram ett förslag till lagstiftning för Europaparlamentet och rådet.

(32)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av artiklarna 5.4, 7.7, 7.8, 8.2, 12.3, 17.4, 19.5 och 19.6 i denna förordning bör kommissionen ges genomförandebefogenheter. Med undantag för artikel 19.6 bör dessa befogenheter utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (17).

(33)

I syfte att fastställa harmoniserade rapporteringskrav för övervakning av utsläppen av växthusgaser och annan information som är relevant för klimatförändringspolitiken, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen i syfte att ändra bilagorna I och III till denna förordning, i enlighet med beslut som fattats inom ramen för UNFCCC och Kyotoprotokollet, beakta ändringar av GWP-faktorerna och de inventeringsriktlinjer som man enats om internationellt, fastställa krav på omfattningen av unionens inventeringssystem och upprätta unionsregistret. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(34)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att inrätta en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas en mekanism för att

a)

säkerställa att de uppgifter som unionen och dess medlemsstater rapporterar till UNFCCC-sekretariatet inkommer i tid, är transparenta, korrekta, konsistenta, jämförbara och fullständiga,

b)

rapportera och verifiera information avseende de åtaganden som unionen och dess medlemsstater ingått enligt UNFCCC, Kyotoprotokollet och beslut som fattats i enlighet med detta och utvärdera framsteg när det gäller att uppfylla de åtagandena,

c)

övervaka och rapportera alla antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor i medlemsstaterna av växthusgaser som inte regleras av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet,

d)

övervaka, rapportera, se över och verifiera utsläpp av växthusgaser och annan information enligt artikel 6 i beslut nr 406/2009/EG,

e)

rapportera om användningen av intäkterna från auktionering av utsläppsrätter enligt artikel 3d.1 eller 3d.2 eller artikel 10.1 i direktiv 2003/87/EG, i överensstämmelse med artiklarna 3d.4 och 10.3 i det direktivet,

f)

övervaka och rapportera om åtgärder som medlemsstater vidtar för att på ett kostnadseffektivt sätt anpassa sig till klimatförändringens oundvikliga konsekvenser,

g)

utvärdera medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppfylla skyldigheterna enligt beslut nr 406/2009/EG.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Denna förordning ska tillämpas på

a)

rapportering om unionens och dess medlemsstaters strategier för växthusgassnål utveckling och alla uppdateringar därav i enlighet med beslut 1/CP.16,

b)

utsläpp av de växthusgaser som anges i bilaga I till denna förordning från sektorer och källor och upptag i sänkor som omfattas av nationella växthusgasinventeringar enligt artikel 4.1 a i UNFCCC och som släpps ut på medlemsstaternas territorier,

c)

utsläpp av växthusgaser som omfattas av artikel 2.1 i beslut nr 406/2009/EG,

d)

klimatpåverkan som inte är CO2-relaterad och som är förknippad med utsläpp från civil luftfart,

e)

unionens och dess medlemsstaters prognoser för antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av växthusgaser som inte regleras av Montrealprotokollet, och medlemsstaternas politiska strategier och åtgärder med anledning av detta,

f)

det samlade ekonomiska och tekniska stödet till utvecklingsländer i enlighet med kraven i UNFCCC,

g)

användningen av intäkterna från auktionering av utsläppsrätter enligt artiklarna 3d.1, 3d.2 och 10.1 i direktiv 2003/87/EG,

h)

medlemsstaternas åtgärder för anpassning till klimatförändringarna.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

1.   faktor för global uppvärmningspotential eller GWP-faktor: för en gas, det totala bidraget till den globala uppvärmningen som följer av utsläpp av en enhet av den gasen i förhållande till en enhet av referensgasen, CO2, vilken tilldelas värdet 1,

2.   nationellt inventeringssystem: ett system av institutionella, rättsliga och processrättsliga arrangemang inom en medlemsstat för uppskattning av de antropogena utsläppen från källor och upptag i sänkor av växthusgaser som inte regleras av Montrealprotokollet, och för rapportering och arkivering av inventeringsinformation i enlighet med beslut 19/CMP.1 eller andra relevanta beslut från organ som avses i UNFCCC eller Kyotoprotokollet,

3.   behöriga inventeringsmyndigheter: myndigheter som i enlighet med ett nationellt inventeringssystem har anförtrotts uppgiften att sammanställa växthusgasinventeringen,

4.   kvalitetssäkring: ett planerat system för granskningsförfaranden som ska säkerställa att uppgifternas kvalitetsmål uppfylls och att bästa möjliga uppskattningar och information rapporteras för att stödja kvalitetskontrollprogrammets effektivitet och bistå medlemsstaterna,

5.   kvalitetskontroll: ett system av rutinmässiga tekniska aktiviteter som ska mäta och kontrollera kvaliteten på informationen och uppskattningar som sammanställts i syfte att säkerställa uppgifternas integritet, korrekthet och fullständighet, att identifiera och åtgärda fel och utelämnanden, att arkivera uppgifter och annat material som använts samt att registrera alla kvalitetssäkringsaktiviteter,

6.   indikator: en kvantitativ eller kvalitativ faktor eller variabel som bidrar till en bättre förståelse för framstegen vid genomförandet av politiska strategier och åtgärder och trender för utsläpp av växthusgaser,

7.   tilldelad utsläppsenhet (AAU): en enhet som utfärdats i enlighet med relevanta bestämmelser i bilagan till beslut 13/CMP.1 från partskonferensen för UNFCCC i sin funktion som Kyotoprotokollets partsmöte (beslut 13/CMP.1) eller i andra relevanta beslut från organ som avses i UNFCCC eller Kyotoprotokollet,

8.   sänkkredit (RMU): en enhet som utfärdats i enlighet med relevanta bestämmelser i bilaga I till beslut 13/CMP.1 eller i andra relevanta beslut från organ som avses i UNFCCC eller Kyotoprotokollet,

9.   utsläppsminskningsenhet (ERU): en enhet som utfärdats i enlighet med relevanta bestämmelser i bilagan till beslut 13/CMP.1 eller i andra relevanta beslut från organ som avses i UNFCCC eller Kyotoprotokollet,

10.   certifierad utsläppsminskning (CER): en enhet som utfärdats enligt artikel 12 i Kyotoprotokollet och därav följande krav, liksom de relevanta bestämmelserna i bilagan till beslut 13/CMP.1 eller i andra relevanta beslut från organ som avses i UNFCCC eller Kyotoprotokollet,

11.   tillfällig certifierad utsläppsminskning (tCER): en enhet som utfärdats enligt artikel 12 i Kyotoprotokollet och därav följande krav, liksom de relevanta bestämmelserna i bilagan till beslut 13/CMP.1, eller i andra relevanta beslut från organ som avses i UNFCCC eller Kyotoprotokollet, dvs. krediter som beviljas för upptag av utsläpp som certifierats för ett beskognings- eller återbeskogningsprojekt inom mekanismen för ren utveckling; ersätts när den upphör att gälla i slutet av den andra åtagandeperioden,

12.   långsiktig certifierad utsläppsminskning (lCER): en enhet som utfärdats enligt artikel 12 i Kyotoprotokollet och därav följande krav, liksom de relevanta bestämmelserna i bilagan till beslut 13/CMP.1, eller i andra relevanta beslut från organ som avses i UNFCCC eller Kyotoprotokollet, dvs. krediter som beviljas för långsiktiga upptag av utsläpp som certifierats för ett beskognings- eller återbeskogningsprojekt inom mekanismen för ren utveckling; ersätts när den upphör att gälla i slutet av projektets krediteringsperiod, eller vid neutralisering av koldioxid eller om ingen certifieringsrapport läggs fram,

13.   nationellt register: ett register i form av en standardiserad elektronisk databas vilken innehåller uppgifter om utfärdande, innehav, överföring, förvärv, annullering, återlösen, överflyttning och ersättning av AAU, RMU, ERU, CER, tCER och lCER, eller ändring av datum för när dessa upphör att gälla,

14.   politiska strategier och åtgärder: alla instrument som syftar till att genomföra åtaganden enligt artikel 4.2 a och b i UNFCCC, vilket kan inkludera sådana som inte har begränsning och minskning av utsläpp av växthusgaser som sitt främsta mål,

15.   system för politiska strategier och åtgärder och prognoser: ett system av institutionella, rättsliga och processrättsliga arrangemang som upprättats för rapportering om politiska strategier och åtgärder och prognoser för antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av växthusgaser som inte regleras av Montrealprotokollet i enlighet med artikel 12 i denna förordning,

16.   förhandsbedömning av politiska strategier och åtgärder: en utvärdering av de beräknade effekterna av en politisk strategi eller åtgärd,

17.   efterhandsbedömning av politiska strategier och åtgärder: en utvärdering av de tidigare effekterna av en politisk strategi eller åtgärd,

18.   prognoser utan åtgärder: prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor som utesluter effekterna av alla politiska strategier och åtgärder som har planerats, antagits eller genomförts efter det år som valts som utgångspunkt för den aktuella prognosen,

19.   prognoser med åtgärder: prognoser av antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor som omfattar effekterna, uttryckta som minskningar av utsläpp av växthusgaser, av politiska strategier och åtgärder som har antagits och genomförts,

20.   prognoser med ytterligare åtgärder: prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor där prognoserna omfattar effekterna, uttryckta som minskningar av utsläpp av växthusgaser, av såväl politiska strategier och åtgärder som har antagits och genomförts för att begränsa klimatförändringarna som politiska strategier och åtgärder som planerats för detta syfte,

21.   känslighetsanalys: en undersökning av en modellalgoritm eller ett antagande för att kvantifiera hur känsliga eller stabila modellens utdata är i förhållande till variationer hos indata eller underliggande antaganden; den genomförs genom att man varierar invärdena eller modellekvationerna och observerar hur modellens utdata varierar på motsvarande sätt,

22.   stöd för begränsning av klimatförändringen: stöd för aktiviteter i utvecklingsländer som bidrar till syftet att stabilisera växthusgaskoncentrationerna i atmosfären på en nivå som skulle förhindra farliga antropogena störningar av klimatsystemet,

23.   stöd för anpassning till klimatförändringen: stöd för aktiviteter i utvecklingsländer som är avsedda att göra mänskliga eller naturliga system mindre sårbara för konsekvenserna av klimatförändringar och klimatrelaterade risker, genom att upprätthålla eller öka utvecklingsländernas anpassningsförmåga och återhämtningsförmåga,

24.   tekniska korrigeringar: justeringar av de nationella växthusgasinventeringarnas uppskattningar som görs i samband med granskningen enligt artikel 19 när de inlämnade inventeringsuppgifterna är ofullständiga eller tagits fram på ett sätt som inte överensstämmer med relevanta internationella regler eller riktlinjer, eller unionens regler eller riktlinjer och som är avsedda att ersätta ursprungligen inlämnade uppskattningar,

25.   omräkningar: i enlighet med UNFCCC:s rapporteringsriktlinjer för årliga inventeringar, ett förfarande för att på nytt uppskatta antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor i tidigare inlämnade inventeringar som en följd av ändrad metodik eller ändringar av sättet på vilket emissionsfaktorer och aktivitetsdata erhålls och används; inbegripandet av nya käll- och sänkkategorier eller inbegripandet av nya gaser; eller ändringar i GWP-faktorn för växthusgaserna.

KAPITEL 2

STRATEGIER FÖR VÄXTHUSGASSNÅL UTVECKLING

Artikel 4

Strategier för växthusgassnål utveckling

1.   Medlemsstaterna, och kommissionen på unionens vägnar, ska utarbeta sina strategier för växthusgassnål utveckling i enlighet med de rapporteringsbestämmelser som man enats om internationellt inom ramen för UNFCCC-processen för att bidra till

a)

en transparent och korrekt övervakning av medlemsstaterna faktiska och prognostiserade framsteg, inklusive bidraget från unionens åtgärder, för att uppfylla unionens och medlemsstaternas åtaganden enligt UNFCCC att begränsa eller minska de antropogena utsläppen av växthusgaser,

b)

ett uppfyllande av de åtaganden att minska utsläppen av växthusgaser som medlemsstaterna gjort enligt beslut nr 406/2009/EG och ett uppnående av långsiktiga utsläppsminskningar och förbättringar av upptag i sänkor inom alla sektorer i linje med unionens mål att i samband med nödvändiga minskningar, enligt IPCC, på ett kostnadseffektivt sätt minska utsläppen för industriländerna som grupp med 80 till 95 % fram till 2050, jämfört med nivåerna 1990.

2.   Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen om läget när det gäller genomförandet av respektive strategi för växthusgassnål utveckling senast den 9 januari 2015 eller i enlighet med en tidtabell som man enats om internationellt inom ramen för UNFCCC-processen.

3.   Kommissionen och medlemsstaterna ska göra sina respektive strategier för växthusgassnål utveckling och alla uppdateringar därav offentligt tillgängliga för allmänheten.

KAPITEL 3

RAPPORTERING AV HISTORISKA UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER OCH UPPTAG

Artikel 5

Nationella inventeringssystem

1.   Medlemsstaterna ska inrätta, driva och kontinuerligt försöka förbättra nationella inventeringssystem i enlighet med UNFCCC:s krav på nationella system för att uppskatta antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av de växthusgaser som anges i bilaga I till denna förordning och säkerställa att uppgifterna i deras växthusgasinventeringar inkommer i tid, är transparenta, korrekta, konsistenta, jämförbara och fullständiga.

2.   Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga inventeringsmyndigheter har tillgång till

a)

uppgifter om och metoder som rapporteras för verksamhet och anläggningar enligt direktiv 2003/87/EG i syfte att utarbeta nationella växthusgasinventeringar och i syfte att säkerställa överensstämmelse mellan de rapporterade utsläppen av växthusgaser enligt unionens system för handel med utsläppsrätter och de nationella växthusgasinventeringarna,

b)

när så är relevant, data som samlas in via de rapporteringssystem för fluorerade gaser för de olika sektorerna som inrättats enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 842/2006 för utarbetande av nationella växthusgasinventeringar,

c)

när så är relevant, data om utsläpp, underliggande data och metoder som anläggningar enligt förordning (EG) nr 166/2006 har rapporterat för utarbetande av nationella växthusgasinventeringar,

d)

data som rapporterats enligt förordning (EG) nr 1099/2008.

3.   Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga inventeringsmyndigheter, när så är relevant,

a)

använder sig av rapporteringssystem som inrättats enligt artikel 6.4 i förordning (EG) nr 842/2006 för att förbättra uppskattningen av fluorerade gaser i de nationella växthusgasinventeringarna,

b)

kan genomföra de årliga konsistenskontroller som avses i artikel 7.1 l och m,

4.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa regler för strukturen på, formatet för och rapporteringsprocessen avseende information om nationella inventeringssystem och om krav när det gäller inrättande, drift och funktion vad beträffar nationella inventeringssystem i enlighet med tillämpliga beslut antagna av UNFCCC:s eller Kyotoprotokollets organ eller av organ som inrättats enligt avtal som bygger på eller ersätter de avtalen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

Artikel 6

Unionens inventeringssystem

1.   Ett inventeringssystem inrättas härmed inom unionen för att säkerställa att de nationella inventeringarna med avseende på unionens växthusgasinventering inkommer i tid, är transparenta, korrekta, konsistenta, jämförbara och fullständiga. Kommissionen ska administrera, upprätthålla och kontinuerligt försöka förbättra detta system, som ska inbegripa

a)

ett program för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll, bland annat fastställande av kvalitetsmål och utarbetande av en kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollplan för inventeringen; kommissionen ska bistå medlemsstaterna vid genomförandet av deras program för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll,

b)

ett förfarande, genom samråd med berörd medlemsstat, för uppskattning av data som saknas i dess nationella inventering,

c)

de granskningar av medlemsstaternas växthusgasinventeringar som avses i artikel 19.

2.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 25 med avseende på krav på omfattningen av unionens inventeringssystem för att uppfylla skyldigheterna enligt beslut 19/CMP.1. Kommissionen får inte anta sådana bestämmelser enligt punkt 1 som är mer betungande för medlemsstaterna att följa än bestämmelser i akter som antagits enligt artiklarna 3.3 och 4.2 i beslut nr 280/2004/EG.

Artikel 7

Växthusgasinventeringar

1.   Senast den 15 januari varje år (år X) ska medlemsstaterna fastställa och rapportera följande till kommissionen:

a)

Sina antropogena utsläpp av de växthusgaser som anges i bilaga I till denna förordning och de antropogena utsläppen av växthusgaser som avses i artikel 2.1 i beslut nr 406/2009/EG för år X-2, i enlighet med UNFCCC:s rapporteringskrav. Utan att det påverkar rapporteringen av de växthusgaser som anges i bilaga I till denna förordning ska utsläppen av CO2 från IPCC:s källkategori ”1.A.3.A civil luftfart” anses vara lika med noll enligt artiklarna 3 och 7.1 i beslut nr 406/2009/EG.

b)

Data i enlighet med UNFCCC:s rapporteringskrav om sina antropogena utsläpp av kolmonoxid (CO), svaveldioxid (SO2), kväveoxider (NOx) och flyktiga organiska föreningar, i överensstämmelse med uppgifter som redan rapporterats enligt artikel 7 i direktiv 2001/81/EG och Uneces konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, för år X-2.

c)

Sina antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag av CO2 i sänkor som följer av LULUCF, för år X-2, i enlighet med UNFCCC:s rapporteringskrav.

d)

Sina antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag av CO2 i sänkor som följer av LULUCF-aktiviteter enligt beslut nr 529/2013/EU och Kyotoprotokollet och information om bokföringen av dessa utsläpp av växthusgaser och upptag från LULUCF-aktiviteter i enlighet med beslut nr 529/2013/EU och med artikel 3.3 och 3.4 i Kyotoprotokollet, och tillämpliga beslut för åren mellan 2008 eller andra tillämpliga år och X-2. När medlemsstater bokför bruk av åkermark och bruk av betesmark, förnyelse av vegetation eller dränering och restaurering av våtmarker, ska de dessutom rapportera utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor för varje sådan aktivitet för det relevanta basåret eller den relevanta basperiod som anges i bilaga VI till beslut nr 529/2013/EU och i bilagan till beslut 13/CMP.1. Vid uppfyllande av sin rapporteringsskyldighet enligt denna punkt, och särskilt vid lämnande av information om utsläpp och upptag som är kopplat till deras bokföringsskyldighet enligt beslut nr 529/2013/EU, ska medlemsstaterna lämna information med fullt beaktande av tillämplig vägledning från IPCC om god praxis för LULUCF.

e)

Varje ändring av de uppgifter som avses i leden a–d för åren mellan det relevanta basåret eller den relevanta basperioden och år X-3, med angivande av skälen till dessa ändringar.

f)

Information om indikatorer, såsom anges i bilaga III, för år X-2.

g)

Information från sina nationella register om utfärdande, förvärv, innehav, överföring, annullering, återlösen och överflyttning av AAU, RMU, ERU, CER, tCER och lCER för året X-1.

h)

Sammanfattande information om genomförda överföringar enligt artikel 3.4 och 3.5 i beslut nr 406/2009/EG, för år X-1.

i)

Information om användningen av mekanismen för gemensamt genomförande, mekanismen för ren utveckling och mekanismen för internationell handel med utsläppsrätter enligt artiklarna 6, 12 och 17 i Kyotoprotokollet, eller någon annan flexibel mekanism som följer av bestämmelser i instrument som partskonferensen för UNFCCC eller denna partskonferens i sin funktion som Kyotoprotokollets partsmöte har antagit för att uppfylla sina kvantifierade åtaganden om begränsningar eller minskning av utsläpp enligt artikel 2 i beslut 2002/358/EG och Kyotoprotokollet eller framtida åtaganden inom UNFCCC eller Kyotoprotokollet, för år X-2.

j)

Information om åtgärder som vidtagits för att förbättra inventeringens uppskattningar, i synnerhet inom områden av inventeringen som har varit föremål för justeringar eller rekommendationer efter expertgranskningar.

k)

Faktisk eller uppskattad fördelning av de verifierade utsläpp som rapporteras av anläggningar och verksamhetsutövare enligt direktiv 2003/87/EG till källkategorierna i den nationella växthusgasinventeringen, när så är möjligt, och förhållandet mellan de verifierade utsläppen och de totala rapporterade utsläppen av växthusgaser i dessa källkategorier, för år X-2.

l)

När så är relevant, resultaten av utförda konsistenskontroller mellan utsläpp som rapporterats i växthusgasinventeringarna för år X-2 och de verifierade utsläpp som rapporterats enligt rådets direktiv 2003/87/EG.

m)

När så är relevant, resultaten av utförda konsistenskontroller mellan data som används för att uppskatta utsläppen vid förberedandet av växthusgasinventeringarna för år X-2 och

i)

data som används för att förbereda inventeringar av luftföroreningar enligt direktiv 2001/81/EG,

ii)

data som rapporterats enligt artikel 6.1 i förordning (EG) nr 842/2006,

iii)

energidata som rapporterats enligt artikel 4 i och bilaga B till förordning (EG) nr 1099/2008.

n)

En beskrivning av ändringar som gjorts i deras nationella inventeringssystem.

o)

En beskrivning av ändringar som gjorts i det nationella registret.

p)

Information om deras kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollplan, en allmän osäkerhetsutvärdering, en allmän bedömning av hur fullständiga uppgifterna är och, i förekommande fall, andra aspekter i den nationella inventeringsrapporten om växthusgaser som behövs för att utarbeta unionens inventeringsrapport om växthusgaser.

Under det första rapporteringsåret enligt denna förordning ska medlemsstaten informera kommissionen om sina avsikter att använda sig av artikel 3.4 och 3.5 i beslut nr 406/2009/EG.

2.   Medlemsstaterna ska lämna preliminära uppgifter till kommissionen senast den 15 januari och slutliga uppgifter senast den 15 mars det andra året efter utgången av varje bokföringsperiod som anges i bilaga I till beslut nr 529/2013/EU, som de lämnats i LULUCF-bokföringen för den bokföringsperioden i enlighet med artikel 4.6 i det beslutet.

3.   Senast den 15 mars varje år ska medlemsstaterna översända sin fullständiga och uppdaterade nationella inventeringsrapport till kommissionen. En sådan rapport ska innehålla all den information som anges i punkt 1 och alla efterföljande uppdateringar av den informationen.

4.   Senast den 15 april varje år ska medlemsstaterna lämna nationella inventeringar till UNFCCC-sekretariatet, vilka ska innehålla den information som lämnats till kommissionen i enlighet med punkt 3.

5.   Kommissionen ska, i samarbete med medlemsstaterna, varje år sammanställa en inventering av växthusgaser i unionen och färdigställa en inventeringsrapport om denna, och lämna dessa till UNFCCC-sekretariatet senast den 15 april varje år.

6.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 25 för att

a)

lägga till eller ta bort ämnen i förteckningen över växthusgaser i bilaga I till denna förordning eller lägga till, ta bort eller ändra indikatorer i bilaga III till denna förordning i enlighet med relevanta beslut som antagits av UNFCCC:s eller Kyotoprotokollets organ eller organ som inrättats enligt avtal som bygger på eller ersätter de avtalen,

b)

beakta ändringar av GWP-faktorerna och internationellt godkända inventeringsriktlinjer i enlighet med relevanta beslut som antagits av UNFCCC:s eller Kyotoprotokollets organ eller organ som inrättats enligt avtal som bygger på eller ersätter de avtalen.

7.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa struktur, format och förfarande för medlemsstaternas inlämnande av växthusgasinventeringar enligt punkt 1, i enlighet med relevanta beslut som antagits av UNFCCC:s eller Kyotoprotokollets organ eller organ som inrättats enligt avtal som bygger på eller ersätter de avtalen. Dessa genomförandeakter ska även precisera tidsramarna för samarbete och samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna vid utarbetandet av unionens inventeringsrapport för växthusgaser. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

8.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa struktur, format och förfarande för medlemsstaternas inlämnande av uppskattningar om utsläpp och upptag av växthusgaser i enlighet med artikel 4 i beslut nr 529/2013/EU. Vid antagande av dessa genomförandeakter ska kommissionen se till att unionens och UNFCCC:s tidtabeller för övervakning och rapportering av den informationen är förenliga med varandra. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

Artikel 8

Approximativa växthusgasinventeringar

1.   Medlemsstaterna ska senast den 31 juli varje år (år X), när så är möjligt, till kommissionen lämna in approximativa växthusgasinventeringar för år X-1. Kommissionen ska, baserat på medlemsstaternas approximativa växthusgasinventeringar eller, om en medlemsstat inte har överlämnat sina approximativa inventeringar senast den dagen, baserat på sina egna uppskattningar, årligen sammanställa en approximativ växthusgasinventering för unionen. Kommissionen ska senast den 30 september varje år göra denna information tillgänglig för allmänheten.

2.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa struktur, format och inlämningsförfarande för medlemsstaternas approximativa växthusgasinventering enligt punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

Artikel 9

Förfaranden för att slutföra utsläppsuppskattningar i syfte att sammanställa en inventering för unionen

1.   Kommissionen ska utföra en inledande kontroll av riktigheten av de data som lämnats in av medlemsstaterna enligt artikel 7.1. Den ska sända resultaten av denna kontroll till medlemsstaten inom sex veckor från sista inlämningsdatum. Medlemsstaterna ska senast den 15 mars, tillsammans med den slutliga inlämningen av inventeringen för år X-2, svara på alla relevanta frågor som uppkommer i samband med den inledande kontrollen.

2.   När en medlemsstat inte lämnar in de inventeringsuppskattningar som krävs för att sammanställa inventeringen för unionen senast den 15 mars, får kommissionen, i samråd och nära samarbete med den berörda medlemsstaten, utarbeta uppskattningar för att komplettera de uppgifter som medlemsstaten lämnat in. Kommissionen ska för detta ändamål använda tillämpliga riktlinjer för utarbetande av de nationella växthusgasinventeringarna.

KAPITEL 4

REGISTER

Artikel 10

Upprättande och förande av register

1.   Unionen och medlemsstaterna ska upprätta och upprätthålla register så att de på ett korrekt sätt kan redovisa utfärdande, innehav, överföring, förvärv, annullering, återlösen, överflyttning och i förekommande fall ersättning av AAU, RMU, ERU, CER, tCER och lCER, eller ändring av datumet för när dessa upphör att gälla. Medlemsstaterna kan även använda dessa register för att på ett korrekt sätt redovisa de enheter som avses i artikel 11a.5 i direktiv 2003/87/EG.

2.   Unionen och medlemsstaterna får föra sina register i ett konsoliderat system, tillsammans med en eller flera andra medlemsstater.

3.   De uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel ska göras tillgängliga för den centrala förvaltare som utses i enlighet med artikel 20 i direktiv 2003/87/EG.

4.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25 för att upprätta det unionsregister som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 11

Återlösen av enheter enligt Kyotoprotokollet

1.   Varje år under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod ska medlemsstaterna, efter att de avslutat översynen av sina nationella inventeringar enligt Kyotoprotokollet och löst eventuella genomförandefrågor, återlösa AAU, RMU, ERU, CER, tCER och lCER som motsvarar deras nettoutsläpp under det aktuella året från registret.

2.   Avseende den första åtagandeperiodens sista år enligt Kyotoprotokollet ska medlemsstaterna återlösa enheter från registret före utgången av den ytterligare period för uppfyllande av åtaganden som anges i beslut 11/CMP.1 från partskonferensen för UNFCCC i sin funktion som Kyotoprotokollets partsmöte.

KAPITEL 5

RAPPORTERING AV POLITISKA STRATEGIER OCH ÅTGÄRDER OCH AV PROGNOSER FÖR UTSLÄPP AV ANTROPOGENA VÄXTHUSGASER FRÅN KÄLLOR OCH UPPTAG I SÄNKOR

Artikel 12

Nationella system och unionssystem för politiska strategier och åtgärder och prognoser

1.   Medlemsstaterna och kommissionen ska senast den 9 juli 2015 upprätta, driva och kontinuerligt försöka förbättra nationella system respektive unionssystem för rapportering om politiska strategier och åtgärder och för rapportering om prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor. Dessa system ska inbegripa de relevanta institutionella, rättsliga och processrättsliga arrangemang som upprättats i en medlemsstat och unionen för utvärdering av politiska strategier och för utfärdande av prognoser om antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor.

2.   Medlemsstaterna och kommissionen ska ha som mål att säkerställa att de rapporterade uppgifterna om politiska strategier och åtgärder och prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor enligt artiklarna 13 och 14 inkommer i tid, är transparenta, korrekta, konsistenta, jämförbara och fullständiga, och i förekommande fall att uppgifter, metoder och modeller används och tillämpas och att aktiviteter för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll och känslighetsanalys genomförs.

3.   Kommissionen ska anta genomförandeakter om struktur, format och inlämningsförfaranden för information om nationella system och unionssystem för politiska strategier och åtgärder och prognoser i enlighet med punkterna 1 och 2 i den här artikeln samt artiklarna 13 och 14.1, och i enlighet med relevanta beslut som antagits av UNFCCC:s eller Kyotoprotokollets organ eller organ som inrättats enligt avtal som bygger på eller ersätter de avtalen. Kommissionen ska säkerställa överensstämmelse med internationellt godkända rapporteringskrav och se till att unionens och internationella tidtabeller för övervakning och rapportering av den informationen är förenliga med varandra. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

Artikel 13

Rapportering om politiska strategier och åtgärder

1.   Medlemsstaterna ska senast den 15 mars 2015 och därefter vartannat år till kommissionen överlämna

a)

en beskrivning av sina nationella system för rapportering om politiska strategier och åtgärder, eller grupper av åtgärder, och för rapportering om prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor enligt artikel 12.1, om någon sådan beskrivning inte redan har lämnats, eller information om alla ändringar som gjorts i det systemet när en sådan beskrivning redan har lämnats,

b)

uppdateringar av de strategier för växthusgassnål utveckling som avses i artikel 4 och de framsteg som gjorts med genomförandet av dessa strategier,

c)

information om nationella politiska strategier och åtgärder, eller grupper av åtgärder, och om genomförandet av unionens politiska strategier och åtgärder, eller grupper av åtgärder, som begränsar eller minskar utsläppen av växthusgaser från källor eller ökar upptaget i sänkor, uppdelade på sektorer och efter gas eller grupp av gaser (HFC och PFC) som förtecknas i bilaga I; denna information ska hänvisa till tillämpliga och relevanta nationella strategier eller unionsstrategier och ska inbegripa

i)

den politiska strategins eller åtgärdens syfte och en kort beskrivning av denna politiska strategi eller åtgärd,

ii)

typen av instrument för den politiska strategin,

iii)

läget vad gäller genomförandet av den politiska strategin eller åtgärden eller gruppen av åtgärder,

iv)

indikatorer för att övervaka och utvärdera framsteg som gjorts över tiden, om sådana indikatorer används,

v)

i förekommande fall, kvantitativa uppskattningar av effekterna av utsläpp från källor, och upptag i sänkor av växthusgaser uppdelade efter

resultaten av förhandsbedömningarna av effekterna av enskilda eller grupper av politiska strategier och åtgärder för begränsning av klimatförändringar; uppskattningarna ska göras för de fyra kommande åren som slutar med 0 eller 5, omedelbart efter rapporteringsåret, med en åtskillnad mellan utsläpp av växthusgaser som omfattas av direktiv 2003/87/EG och de som omfattas av beslut nr 406/2009/EG,

resultaten av efterhandsbedömningarna av effekterna av enskilda eller grupper av politiska strategier och åtgärder för begränsning av klimatförändringar, med åtskillnad mellan utsläpp av växthusgaser som omfattas av direktiv 2003/87/EG och de som omfattas av beslut nr 406/2009/EG,

vi)

i förekommande fall, uppskattningar av de beräknade kostnaderna för och fördelarna med politiska strategier och åtgärder, liksom uppskattningar, när så är lämpligt, av de verkliga kostnaderna för och fördelarna med politiska strategier och åtgärder,

vii)

i förekommande fall, alla hänvisningar till bedömningarna och de tekniska rapporter som ligger till grund för dessa och som avses i punkt 3,

d)

den information som avses i artikel 6.1 d i beslut nr 406/2009/EG,

e)

information om i vilken utsträckning medlemsstatens åtgärd utgör en betydande del av de insatser som vidtas på nationell nivå samt i vilken utsträckning den beräknade användningen av mekanismen för gemensamt genomförande, mekanismen för ren utveckling och mekanismen för internationell handel med utsläppsrätter är supplementär till nationella åtgärder i enlighet med tillämpliga bestämmelser i Kyotoprotokollet och beslut som har fattats i enlighet med detta.

2.   En medlemsstat ska meddela kommissionen alla ändringar av den information som rapporteras enligt denna artikel under rapporteringsperiodens första år, senast den 15 mars året efter den föregående rapporteringen.

3.   Medlemsstaterna ska i elektronisk form offentliggöra alla relevanta bedömningar av kostnaderna för och effekterna av nationella politiska strategier och åtgärder, om sådana föreligger, och all relevant information om genomförandet av unionens politiska strategier och åtgärder som begränsar eller minskar utsläppen av växthusgaser från källor eller ökar upptagen i sänkor tillsammans med alla befintliga tekniska rapporter som ligger till grund för dessa bedömningar. Dessa bedömningar bör inbegripa beskrivningar av de modeller och metodologiska tillvägagångssätt som använts, definitioner och underliggande antaganden.

Artikel 14

Rapportering om prognoser

1.   Medlemsstaterna ska senast den 15 mars 2015 och därefter vartannat år till kommissionen rapportera nationella prognoser för antropogena utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor, uppdelade efter gas eller grupp av gaser (HFC och PFC) som förtecknas i bilaga I, och efter sektor. Prognoserna ska inbegripa kvantitativa uppskattningar för de fyra kommande åren som slutar med 0 eller 5, omedelbart efter rapporteringsåret. De nationella prognoserna ska ta hänsyn till alla politiska strategier och åtgärder som antagits på unionsnivå och ska inbegripa

a)

prognoser utan åtgärder, om sådana finns tillgängliga, prognoser med åtgärder, och, i förekommande fall, prognoser med ytterligare åtgärder,

b)

totala växthusgasprognoser och separata uppskattningar för de beräknade utsläppen av växthusgaser för utsläppskällorna som omfattas av direktiv 2003/87/EG och av beslut nr 406/2009/EG,

c)

effekten av politiska strategier och åtgärder som fastställts enligt artikel 13; där sådana politiska strategier och åtgärder inte inbegrips ska detta tydligt anges och förklaras,

d)

resultaten från känslighetsanalysen av prognoserna,

e)

alla relevanta hänvisningar till bedömningen och de tekniska rapporter som ligger till grund för de prognoser som avses i punkt 4.

2.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen alla betydande ändringar av den information som rapporteras enligt denna artikel under rapporteringsperiodens första år, senast den 15 mars året efter den föregående rapporteringen.

3.   Medlemsstaterna ska rapportera de mest aktuella prognoserna som finns att tillgå. När en medlemsstat inte lämnar in fullständiga uppskattningar av prognoserna senast den 15 mars vartannat år, och kommissionen har fastställt att brister i uppskattningarna inte kan åtgärdas av den medlemsstaten när de väl konstaterats genom kommissionens kvalitetssäkrings- eller kvalitetskontrollförfaranden, får kommissionen i samråd med den berörda medlemsstaten utarbeta de uppskattningar som krävs för att sammanställa unionens prognoser.

4.   Medlemsstaterna ska i elektronisk form offentliggöra sina nationella prognoser för utsläpp av växthusgaser från källor och upptag i sänkor tillsammans med relevanta tekniska rapporter som ligger till grund för dessa prognoser. Dessa prognoser bör inbegripa beskrivningar av de modeller och metodologiska tillvägagångssätt som använts, definitioner och underliggande antaganden.

KAPITEL 6

RAPPORTERING OM ÖVRIG INFORMATION SOM ÄR RELEVANT FÖR KLIMATFÖRÄNDRINGEN

Artikel 15

Rapportering om nationella anpassningsåtgärder

Medlemsstaterna ska senast den 15 mars 2015 och därefter vart fjärde år, anpassat till tidpunkten för inlämning av rapporter till UNFCCC, till kommissionen överlämna information om sin nationella anpassningsplanering och sina nationella anpassningsstrategier, och en beskrivning av genomförda eller planerade åtgärder för att underlätta en anpassning till klimatförändringarna. Denna information ska innefatta huvudsakliga målsättningar och den konsekvenskategori för klimatförändringen som behandlats, såsom översvämning, förhöjning av havsvattennivån, extrema temperaturer, torka och andra extrema väderförhållanden.

Artikel 16

Rapportering om finansiellt och tekniskt stöd till utvecklingsländer

1.   Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen för att ge unionen och medlemsstaterna möjlighet att i god tid och på ett samstämmigt sätt rapportera om stöd som getts till utvecklingsländer i enlighet med relevanta bestämmelser i UNFCCC, när det är tillämpligt, inklusive gemensamma format som man enats om inom ramen för UNFCCC, och för att säkerställa rapportering senast den 30 september varje år.

2.   Medlemsstaterna ska, när det är relevant eller tillämpligt enligt UNFCCC, bemöda sig om att tillhandahålla information om finansflöden baserade på de så kallade Rio-markörerna avseende stöd för begränsning av och anpassning till klimatförändringen som introducerades av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd, och metodologisk information angående genomförande av Rio-markörernas klimatförändringsmetodologi.

3.   När information om mobiliserade privata finansiella flöden rapporteras ska den omfatta information om de definitioner och metodologier som använts för att fastställa uppgifterna.

4.   I enlighet med beslut som antagits av UNFCCC:s eller Kyotoprotokollets organ eller organ som inrättats enligt avtal som bygger på eller ersätter de avtalen, ska information om lämnat stöd omfatta information om stöd till begränsning, anpassning, kapacitetsuppbyggnad och tekniköverföring och, om möjligt, information om huruvida de finansiella resurserna är nya och kompletterande.

Artikel 17

Rapportering om användning av auktionsintäkter och projektkrediter

1.   Medlemsstater ska senast den 31 juli varje år (år X) för år X-1 till kommissionen lämna

a)

en detaljerad motivering som avses i artikel 6.2 i beslut nr 406/2009/EG,

b)

information om användning av de intäkter som under år X-1 har genererats av medlemsstaten genom auktionering av utsläppsrätter i enlighet med artikel 10.1 i direktiv 2003/87/EG, bland annat information om sådana intäkter som har använts för ett eller flera av de syften som anges i artikel 10.3 i det direktivet, eller det ekonomiska värde som motsvarar dessa intäkter, och de åtgärder som vidtagits enligt den artikeln,

c)

information om den av medlemsstaten angivna användningen av alla intäkter som har genererats av medlemsstaten genom auktionering av utsläppsrätter för luftfart i enlighet med artikel 3d.1 eller 3d.2 i direktiv 2003/87/EG; denna information ska lämnas i enlighet med artikel 3d.4 i det direktivet,

d)

den information som anges i artikel 6.1 b i beslut nr 406/2009/EG och information om hur deras riktlinjer för förvärv bidrar till att få till stånd ett internationellt avtal om klimatförändringar,

e)

information om tillämpningen av artikel 11b.6 i direktiv 2003/87/EG när det gäller vattenkraftprojekt med en produktionskapacitet som överstiger 20 MW.

2.   Auktionsintäkter som inte har betalats ut vid den tidpunkt då en medlemsstat inlämnar en rapport till kommissionen i enlighet med denna artikel ska kvantifieras och rapporteras i rapporter för de efterföljande åren.

3.   Medlemsstaterna ska offentliggöra rapporterna till kommissionen enligt denna artikel. Kommissionen ska på ett lättillgängligt sätt offentliggöra aggregerad information för hela unionen.

4.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa struktur, format och inlämningsförfaranden för medlemsstaternas rapportering av information enligt denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

Artikel 18

Tvåårsrapporter och nationella rapporter

1.   Unionen och medlemsstaterna ska inlämna tvåårsrapporter i enlighet med beslut 2/CP.17 från partskonferensen för UNFCCC (nedan kallat beslut 2/CP.17), eller efterföljande relevanta beslut som antas av UNFCCC:s organ, och nationella rapporter till UNFCCC:s sekretariat i överensstämmelse med artikel 12 i UNFCCC.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen tillhandahålla kopior av de nationella rapporter och de tvåårsrapporter som lämnas in till UNFCCC:s sekretariat.

KAPITEL 7

EXPERTGRANSKNING PÅ UNIONSNIVÅ AV UTSLÄPP AV VÄXTHUSGASER

Artikel 19

Granskning av inventeringen

1.   Kommissionen ska genomföra en omfattande granskning av de nationella inventeringsdata som inlämnats av medlemsstaterna enligt artikel 7.4 i denna förordning för att fastställa den årliga utsläppstilldelning som föreskrivs i artikel 3.2 fjärde stycket i beslut nr 406/2009/EG för tillämpning av artiklarna 20 och 27 i denna förordning och med syfte att övervaka hur det går för medlemsstaterna att uppfylla målet för minskning eller begränsning av utsläpp av växthusgas enligt artiklarna 3 och 7 i beslut nr 406/2009/EG under de år då en omfattande granskning genomförs.

2.   Kommissionen ska med utgångspunkt i data som har rapporterats för år 2013 genomföra en årlig granskning av de nationella inventeringsdata som har inlämnats av medlemsstaterna enligt artikel 7.1 i denna förordning och som är relevanta för att övervaka medlemsstaternas minskning eller begränsning av utsläppen av växthusgas enligt artiklarna 3 och 7 i beslut nr 406/2009/EG och alla andra mål för minskning eller begränsning av växthusgaser som har fastslagits i unionslagstiftningen. Medlemsstaterna ska delta fullt ut i denna process.

3.   Den omfattande granskning som avses i punkt 1 ska inbegripa

a)

kontroller för att verifiera att inlämnade uppgifter är transparenta, korrekta, konsistenta, jämförbara och fullständiga,

b)

kontroller för att upptäcka fall där inventeringsdata tas fram på ett sätt som inte är konsistent med UNFCCC:s vägledande dokumentation eller unionsreglerna, och

c)

i förekommande fall, en beräkning av de nödvändiga tekniska korrigeringarna i samråd med medlemsstaterna.

4.   De årliga granskningarna ska inbegripa de kontroller som avses i punkt 3 a. När medlemsstaterna så begär i samråd med kommissionen eller när man vid dessa kontroller identifierar aspekter av stor betydelse, såsom

a)

rekommendationer från tidigare unions- eller UNFCCC-granskningar som inte har genomförts, eller frågor som inte har besvarats av en medlemsstat, eller

b)

överskattningar eller underskattningar som rör en nyckelkategori i en medlemsstats inventering,

ska den årliga granskningen av den berörda medlemsstaten även omfatta de kontroller som avses i punkt 3 b för att de beräkningar som avses i punkt 3 c ska kunna göras.

5.   Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa tidsplan och aktiviteter för den omfattande respektive årliga granskning som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel, bland annat de uppgifter som anges i punkterna 3 och 4 i denna artikel och för att säkerställa samråd med medlemsstaterna avseende slutsatserna från granskningarna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.

6.   Kommissionen ska genom en genomförandeakt fastställa den totala mängd utsläpp för det relevanta året som framgår av de korrigerade inventeringsuppgifterna för varje medlemsstat efter det att den relevanta granskningen har slutförts.

7.   De uppgifter för varje medlemsstat som förtecknats i register upprättade i enlighet med artikel 11 i beslut nr 406/2009/EG och artikel 19 i direktiv 2003/87/EG ska vid det datum som infaller fyra månader efter dagen för offentliggörandet av en genomförandeakt som har antagits i enlighet med punkt 6 i denna artikel, vara relevanta för tillämpningen av artikel 7.1 i beslut nr 406/2009/EG. Detta inbegriper ändringar av sådana uppgifter som framkommer som ett resultat av att medlemsstaten använder sig av de flexibla lösningarna i enlighet med artiklarna 3 och 5 i beslut nr 406/2009/EG.

Artikel 20

Hantering av omräkningarnas effekter

1.   När den omfattande granskningen av inventeringsuppgifter med avseende på år 2020 har slutförts enligt artikel 19, ska kommissionen, i enlighet med den formel som anges i bilaga II, beräkna summan av effekterna av de omräknade växthusgasutsläppen för varje medlemsstat.

2.   Kommissionen ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 27.2 i denna förordning, bland annat använda den summa som avses i punkt 1 i den här artikeln när den ger förslag på mål för minskning eller begränsning av utsläpp för varje medlemsstat under perioden efter 2020, i enlighet med artikel 14 i beslut nr 406/2009/EG.

3.   Kommissionen ska genast offentliggöra resultaten av de beräkningar som har gjorts enligt punkt 1.

KAPITEL 8

RAPPORTERING OM FRAMSTEG NÄR DET GÄLLER UNIONENS ÅTAGANDEN OCH INTERNATIONELLA ÅTAGANDEN

Artikel 21

Rapportering om framsteg

1.   Kommissionen ska, i syfte att fastställa om det har gjorts tillräckliga framsteg, baserat på information som rapporterats enligt denna förordning och i samråd med medlemsstaterna, årligen bedöma de framsteg som har gjorts av unionen och dess medlemsstater för att uppfylla följande:

a)

Åtaganden enligt artikel 4 i UNFCCC och artikel 3 i Kyotoprotokollet, som närmare har fastställts i beslut som har antagits av partskonferensen för UNFCCC eller av partskonferensen för UNFCCC i sin funktion som Kyotoprotokollets partsmöte. Denna bedömning ska baseras på den information som rapporterats i enlighet med artiklarna 7, 8 och 10 samt 13–17.

b)

Skyldigheter enligt artikel 3 i beslut nr 406/2009/EG. Denna bedömning ska baseras på den information som rapporterats i enlighet med artiklarna 7, 8, 13 och 14.

2.   Kommissionen ska vartannat år bedöma luftfartens totala inverkan på det globala klimatet, inbegripet genom icke CO2-relaterade utsläpp eller effekter, baserat på de utsläppsdata som har tillhandahållits av medlemsstaterna i enlighet med artikel 7, samt, i förekommande fall, förbättra den bedömningen med hänvisning till vetenskapliga framsteg och flygtrafikdata.

3.   Kommissionen ska senast den 31 oktober varje år, i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1 och 2, överlämna en rapport som sammanfattar slutsatserna av bedömningarna till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 22

Rapport om tilläggsperioden för att uppfylla åtagandena enligt Kyotoprotokollet

Unionen och varje medlemsstat ska överlämna en rapport till UNFCCC-sekretariatet om den tilläggsperiod för uppfyllande av de åtaganden som avses i punkt 3 i beslut 13/CMP.1, då den perioden löper ut.

KAPITEL 9

SAMARBETE OCH STÖD

Artikel 23

Samarbete mellan medlemsstaterna och unionen

Medlemsstaterna och unionen ska samarbeta och säkerställa full samordning med avseende på skyldigheter enligt denna förordning beträffande

a)

sammanställandet av en inventering av växthusgaser i unionen och utarbetandet av unionens rapport om denna, i enlighet med artikel 7.5,

b)

utarbetandet av unionens nationella rapporter enligt artikel 12 i UNFCCC och unionens tvåårsrapport i enlighet med beslut 2/CP.17 eller efterföljande beslut som antas av UNFCCC:s organ,

c)

gransknings- och efterlevnadsförfaranden enligt UNFCC och Kyotoprotokollet i överensstämmelse med varje tillämpligt beslut enligt UNFCCC eller Kyotoprotokollet, liksom unionens förfarande för granskning av medlemsstaternas växthusgasinventeringar enligt artikel 19 i denna förordning,

d)

alla justeringar i enlighet med artikel 5.2 i Kyotoprotokollet, eller till följd av unionens granskningsförfarande enligt artikel 19 i denna förordning, eller andra ändringar av inventeringar och inventeringsrapporter som har lämnats in eller ska lämnas in till UNFCCC-sekretariatet,

e)

sammanställandet av unionens approximativa inventering av växthusgaser i enlighet med artikel 8,

f)

rapporteringen om återlösen av AAU, RMU, ERU, CER, tCER och lCER efter den tilläggsperiod som avses i punkt 14 i beslut 13/CMP.1 för uppfyllande av åtaganden i enlighet med artikel 3.1 i Kyotoprotokollet.

Artikel 24

Europeiska miljöbyråns roll

Europeiska miljöbyrån ska bistå kommissionen i dess arbete för efterlevnad av artiklarna 6–9, 12–19 samt 21 och 22 i enlighet med sitt årliga arbetsprogram. Detta ska inbegripa hjälp med att

a)

sammanställa unionens inventering av växthusgaser och att utarbeta unionens rapport om inventeringen av växthusgaser,

b)

genomföra kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfaranden inför utarbetandet av unionens inventering av växthusgaser,

c)

ta fram uppskattningar av uppgifter som inte har rapporterats i de nationella inventeringarna av växthusgaser,

d)

genomföra granskningarna,

e)

sammanställa unionens approximativa inventering av växthusgaser,

f)

sammanställa den information som har rapporterats av medlemsstater om politiska strategier och åtgärder och prognoser,

g)

genomföra kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollförfaranden för den information som har rapporterats av medlemsstater om prognoser, politiska strategier och åtgärder,

h)

utarbeta uppskattningar för uppgifter om prognoser som inte har rapporterats av medlemsstaterna,

i)

sammanställa uppgifter som har utarbetats av kommissionen inför den årliga rapporten till Europaparlamentet och rådet,

j)

sprida information som har insamlats inom ramen för denna förordning, inbegripet att upprätthålla och uppdatera en databas avseende medlemsstaternas begränsningspolitik och begränsningsåtgärder, och den europeiska klimatanpassningsplattformen med avseende på inverkan, sårbarhet och anpassning till klimatförändring.

KAPITEL 10

DELEGERING

Artikel 25

Delegeringens utövande

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6, 7 och 10 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 8 juli 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6, 7 och 10 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6, 7 och 10 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har några invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller på rådets initiativ.

KAPITEL 11

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 26

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté för klimatförändringar. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 27

Granskning

1.   Kommissionen ska regelbundet granska om övervaknings- och rapporteringsbestämmelser enligt denna förordning överensstämmer med framtida beslut med avseende på UNFCCC och Kyotoprotokollet eller annan unionslagstiftning. Kommissionen ska regelbundet även bedöma om utvecklingen inom ramen för UNFCCC ger upphov till en situation där skyldigheterna enligt denna förordning inte längre är nödvändiga, inte står i proportion till de motsvarande fördelarna, behöver anpassas eller inte överensstämmer med eller dubblerar rapporteringskraven enligt UNFCCC, och ska, om det är lämpligt, lägga fram ett förslag till lagstiftning inför Europaparlamentet och rådet.

2.   Kommissionen ska senast i december 2016 undersöka om användningen av IPCC:s riktlinjer från 2006 om nationella växthusgasinventeringar, eller en avsevärd förändring av de metoder som används inom ramen för UNFCCC vid fastställande av växthusgasinventeringar, leder till differenser som är större än 1 % i en medlemsstats totala växthusgasutsläpp enligt artikel 3 i beslut nr 406/2009/EG, och får se över medlemsstaternas årliga utsläppstilldelning i enlighet med fjärde stycket i artikel 3.2 i beslut nr 406/2009/EG.

Artikel 28

Upphävande

Beslut nr 280/2004/EG ska upphöra att gälla. Hänvisningar till det upphävda beslutet ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.

Artikel 29

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 21 maj 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. CREIGHTON

Ordförande


(1)  EUT C 181, 21.6.2012, s. 169.

(2)  EUT C 277, 13.9.2012, s. 51.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 mars 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 22 april 2013.

(4)  EUT L 49, 19.2.2004, s. 1.

(5)  Rådets beslut 94/69/EG av den 15 december 1993 om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EGT L 33, 7.2.1994, s. 11).

(6)  Rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta (EGT L 130, 15.5.2002, s. 1).

(7)  EUT L 140, 5.6.2009, s. 136.

(8)  EUT L 140, 5.6.2009, s. 63.

(9)  Rådets beslut 88/540/EEG av den 14 oktober 1988 om ingående av Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 297, 31.10.1988, s. 8).

(10)  EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.

(11)  EUT L 33, 4.2.2006, s. 1.

(12)  EGT L 309, 27.11.2001, s. 22.

(13)  EUT L 161, 14.6.2006, s. 1.

(14)  EUT L 304, 14.11.2008, s. 1.

(15)  Se sidan 80 i detta nummer av EUT.

(16)  EUT L 8, 13.1.2009, s. 3.

(17)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.


BILAGA I

VÄXTHUSGASER

Koldioxid (CO2)

Metan (CH4)

Dikväveoxid (N2O)

Svavelhexafluorid (SF6)

Kvävetriodlurid (NF3)

Fluorkolväten (HFC):

HFC-23 CHF3

HFC-32 CH2F2

HFC-41 CH3F

HFC-125 CHF2CF3

HFC-134 CHF2CHF2

HFC-134a CH2FCF3

HFC-143 CH2FCHF2

HFC-143a CH3CF3

HFC-152 CH2FCH2F

HFC-152a CH3CHF2

HFC-161 CH3CH2F

HFC-227ea CF3CHFCF3

HFC-236cb CF3CF2CH2F

HFC-236ea CF3CHFCHF2

HFC-236fa CF3CH2CF3

HFC-245fa CHF2CH2CF3

HFC-245ca CH2FCF2CHF2

HFC-365mfc CH3CF2CH2CF3

HFC-43-10mee CF3CHFCHFCF2CF3 eller (C5H2F10)

Perfluorkolväten (PFC):

PFC-14, Perfluorometan, CF4

PFC-116, Perfluoroetan, C2F6

PFC-218, Perfluoropropan, C3F8

PFC-318, Perfluorocyklobutan, c-C4F8

Perfluorocyklopropan c-C3F6

PFC-3-1-10, Perfluorobutan, C4F10

PFC-4-1-12, Perfluoropentan, C5F12

PFC-5-1-14, Perfluorohexan, C6F14

PFC-9-1-18, C10F18


BILAGA II

Summan av effekterna av omräknade växthusgasutsläpp från en medlemsstat enligt artikel 20.1

Summan av effekterna av omräknade växthusgasutsläpp från en medlemsstat ska beräknas enligt följande formel:

Formula

Där

ti, är medlemsstatens årliga utsläppstilldelning för år i enligt artikel 3.2 fjärde stycket och artikel 10 i beslut nr 406/2009/EG, antingen enligt vad som fastställs 2012 eller, om det är tillämpligt, enligt vad som fastställs 2016 på grundval av den granskning som genomförts i enlighet med artikel 27.2 i denna förordning och enligt artikel 3.2 i beslut nr 406/2009/EG,

ti,2022 är medlemsstatens årliga utsläppstilldelning för år i enligt artikel 3.2 fjärde stycket och artikel 10 i beslut nr 406/2009/EG som det skulle ha beräknats om granskade inventeringsuppgifter som inlämnades 2022 hade använts som indata,

ei,j är medlemsstatens växthusgasutsläpp för år i som fastställts i enlighet med akter som antagits av kommissionen till följd av artikel 19.6 efter expertgranskningen av inventeringen år j.


BILAGA III

FÖRTECKNING ÖVER ÅRLIGA INDIKATORER

Tabell 1:   Förteckning över prioriterade indikatorer  (1)

Nr

Nomenklatur i Eurostats indikatorer för energieffektivitet

Indikator

Täljare/nämnare

Riktlinjer/definitioner (2)  (3)

1

MACRO

Total koldioxidintensitet i förhållande till BNP, t/miljoner euro

Totala koldioxidutsläpp, kt

Totala koldioxidutsläpp (utom LULUCF) såsom rapporterats i gemensamma rapporteringsformatet

BNP, miljarder euro (EG95)

Bruttonationalprodukt i fasta priser 1995 (källa: nationalräkenskaperna)

2

MACRO B0

Energirelaterad koldioxidintensitet i BNP, t/miljoner euro

Koldioxidutsläpp från energiförbrukning, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen (IPCC källkategori 1A, sektorinriktad strategi)

BNP, miljarder euro (EG95)

Bruttonationalprodukt i fasta priser 1995 (källa: nationalräkenskaperna)

3

TRANSPORTER C0

Koldioxidutsläpp från personbilar, kt

 

Koldioxidutsläpp från förbränning av fasta bränslen för all transportverksamhet med personbilar (bilar som huvudsakligen är utformade för persontransport och som har en kapacitet på högst 12 personer; viktindelningen efter bruttovikt får högst vara 3 900 kg – IPCC källkategori 1A3bi).

Antal kilometer med personbilar, Mkm

 

Antal fordonskilometer med personbilar, Mkm (källa: transportstatistik)

Observera: Aktivitetsdata bör om möjligt stämma överens med utsläppsdata.

4

INDUSTRI A1

Energirelaterad koldioxidintensitet för industrin, t/miljoner euro

Koldioxidutsläpp från industrin, kt

Utsläpp från förbränning av fasta bränslen i tillverkningsindustrin, byggverksamhet, utvinning av mineral (förutom kolgruvor och råpetroleum- och naturgasutvinning), inbegripet förbränning för el och värmeproduktion (IPCC källkategori 1 A2). Energi som används för industrins transporter bör inte inkluderas här utan i transportindikatorerna. Utsläpp från maskiner som inte är avsedda att användas på väg och andra mobila maskiner i industrin bör inkluderas i denna sektor.

Bruttoförädlingsvärde för hela industrin, miljarder euro (EG95)

Bruttoförädlingsvärde i fasta priser 1995 i tillverkningsindustrin (Nace 15-22, 24-37), byggverksamhet (Nace 45) och utvinning av mineraler (förutom kolgruvor och råpetroleum- och naturgasutvinning) (Nace 13-14) (källa: nationalräkenskaper).

5

HUSHÅLL A.1

Specifika koldioxidutsläpp för hushållen, t/bostad

Koldioxidutsläpp från hushållens förbrukning av fossila bränslen, kt

Koldioxidutsläpp från hushållens förbränning av fossila bränslen (IPCC källkategori 1 A4b).

Bestånd av permanentbostäder, 1 000

Bestånd av permanentbostäder

6

TJÄNSTER A0

Koldioxidintensitet i den kommersiella och institutionella sektorn, t/miljoner euro

Koldioxidutsläpp från förbrukning av fossila bränslen i den kommersiella och institutionella sektorn, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen i kommersiella och institutionella byggnader i de offentliga och privata sektorerna (IPCC källkategori 1A4a). Energi som används för tjänstesektorns transporter bör inte inkluderas här utan i transportindikatorerna.

Bruttoförädlingsvärde för tjänstesektorn, miljarder euro (EG95)

Bruttoförädlingsvärde i fasta priser 1995 för tjänstesektorn (Nace 41, 50, 51, 52, 55, 63, 64, 65, 66, 67, 70, 71, 72, 73, 74, 75, 80, 85, 90, 91, 92, 93, 99) (källa: nationalräkenskaper)

7

ENERGIOMVANDLING B0

Specifika koldioxidutsläpp för offentliga kraftverk och egenproducenter (kraftverk), t/TJ

Koldioxidutsläpp från offentliga värmekraftverk och egenproducenter (värmekraftverk), kt

Koldioxidutsläpp från all förbränning av fossila bränslen för bruttoel- och värmeproduktion av offentliga kraftvärmeverk och värmekraftverk och egenproducenter (kraftvärmeverk och värmekraftverk). Utsläpp från värmeverk får inte inkluderas.

Alla produkter – produktion från offentliga kraftvärmeverk och egenproducenter (kraftvärmeverk), PJ

Bruttoel som produceras och eventuell värme som säljs till tredje parter (värmekraftverk) av offentliga kraftvärmeverk och värmekraftverk och egenproducenter (kraftvärmeverk och värmekraftverk). Produktion från värmeverk inkluderas inte. Offentliga kraftvärmeverk producerar el (och värme) för försäljning till tredje parter som sin huvudverksamhet. De kan vara privat- eller offentligägda. Egenproducenter (kraftvärmeverk) producerar el (och värme) helt eller delvis för egen användning som en verksamhet som stöder deras huvudsakliga verksamhet. Bruttoelproduktionen mäts vid utgången av huvudtransformatorn, dvs. förbrukningen av el i hjälpanläggningarna och i transformatorerna inkluderas. (källa: energibalansen)


Tabell 2:   Förteckning över ytterligare prioriterade indikatorer  (4)

Nr

Nomenklatur i Eurostats indikatorer för energieffektivitet

Indikator

Täljare/nämnare

Riktlinjer/definitioner (5)

1

TRANSPORTER D0

Koldioxidutsläpp från godstransport på väg, kt

 

Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen för all transportverksamhet med lätta lastbilar (fordon med en totalvikt på högst 3 900 kg som huvudsakligen är utformade för transport av lätt gods eller som har särskilda egenskaper som fyrhjulsdrift för körning i terrängen – IPCC källkategori 1A3bii) och tunga lastbilar (fordon med en totalvikt som överstiger 3 900 kg och som huvudsakligen är utformade för transport av tungt gods – IPCC källkategori 1A3biii utom bussar).

Godstransport på väg, Mtkm

 

Antal transporterade tonkilometer med lätta och tunga lastbilar på väg. En tonkilometer är godstransport på väg av ett ton gods under en kilometer. (källa: transportstatistik).

Observera: Aktivitetsdata bör om möjligt stämma överens med utsläppsdata.

2

INDUSTRI A1.1

Total koldioxidintensitet – järn och stålindustrin, t/miljoner euro

Totala koldioxidutsläpp från järn och stål, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen vid tillverkning av järn och stål inbegripet förbränning för el och värmeproduktion (IPCC källkategori 1A2a), från produktionsprocessen för järn och stål (IPCC källkategori 2C1) och från produktionsprocessen för ferrolegeringar (IPCC källkategori 2C2).

Bruttoförädlingsvärde för hela järn- och stålindustrin, miljarder euro (EG95)

Bruttoförädlingsvärde i fasta priser 1995 vid framställning av järn och stål samt ferrolegeringar (Nace 27.1), tillverkning av järn- och stålrör (Nace 27.2), annan primärbearbetning av järn och stål (Nace (27.3), gjutning av järn (Nace 27.51) och gjutning av stål (Nace 27.52) (källa: nationalräkenskaperna).

3

INDUSTRI A1.2

Energirelaterad koldioxidintensitet – kemiska industrin, t/miljoner euro

Energirelaterade koldioxidutsläpp för kemiska industrin, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen vid tillverkning av kemikalier och kemiska produkter inbegripet förbränning för el- och värmeproduktion (IPCC källkategori 1A2c).

Bruttoförädlingsvärde för kemiska industrin, miljarder euro (EG95)

Bruttoförädlingsvärde i fasta priser 1995 vid tillverkning av kemikalier och kemiska produkter (Nace 24) (källa: nationalräkenskaper).

4

INDUSTRI A1.3

Energirelaterad koldioxidintensitet – glas-, lergods- och byggnadsmaterialindustrin, t/miljoner euro

Energirelaterade koldioxidutsläpp för glas, lervaror och byggnadsmaterial, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av bränslen vid tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter (Nace 26), inklusive förbränning för el- och värmeproduktion.

Bruttoförädlingsvärde för glas-, lergods- och byggnadsmaterialindustrin, miljarder euro (EG95)

Bruttoförädlingsvärde i fasta priser 1995 vid tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter (Nace 26) (källa: nationalräkenskaper).

5

INDUSTRI C0,1

Specifika koldioxidutsläpp för järn- och stålindustrin, t/t

Totala koldioxidutsläpp från järn och stål, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen vid tillverkning av järn och stål inbegripet förbränning för el och värmeproduktion (IPCC källkategori 1A2a), från produktionsprocessen för järn och stål (IPCC källkategori 2C1) och från produktionsprocessen för ferrolegeringar (IPCC källkategori 2C2).

Framställning av syrgasstål, kt

Framställning of syrgasstål (Nace 27) (källa: produktionsstatistik).

6

INDUSTRI C0.2

Specifika energirelaterade koldioxidutsläpp för cementindustrin, t/t

Energirelaterade koldioxidutsläpp från glas, lervaror och byggnadsmaterial, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av bränslen vid tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter (Nace 26) inklusive förbränning för el- och värmeproduktion.

Tillverkning av cement, kt

Tillverkning av cement (Nace 26) (källa: produktionsstatistik).


Tabell 3:   Förteckning över ytterligare indikatorer

Nr

Nomenklatur i Eurostats indikatorer för energieffektivitet

Indikator

Täljare/nämnare

Riktlinjer/definitioner

1

TRANSPORTER B0

Specifika dieselrelaterade koldioxidutsläpp för personbilar, g/100km

Koldioxidutsläpp för dieseldrivna personbilar, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av diesel för all transportverksamhet med personbilar (bilar som huvudsakligen är utformade för persontransport och som har en kapacitet på högst 12 personer; viktindelningen efter bruttovikt får högst vara 3 900 kg – IPCC källkategori 1A3bi endast diesel).

Antal kilometer för dieseldrivna personbilar, miljoner km

Antal fordonskilometer för alla dieseldrivna personbilar med tillstånd att använda vägar som är öppna för offentlig trafik (källa: transportstatistik).

2

TRANSPORTER B0

Specifika bensinrelaterade koldioxidutsläpp för personbilar, g/100km

Koldioxidutsläpp för bensindrivna personbilar, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av bensin för all transportverksamhet med personbilar (bilar som huvudsakligen är utformade för persontransport och som har en kapacitet på högst 12 personer; viktindelningen efter bruttovikt får högst vara 3 900 kg – IPCC källkategori 1A3bi endast bensin).

Antal kilometer för bensindrivna personbilar, miljoner km

Antal fordonskilometer för alla bensindrivna personbilar med tillstånd att använda vägar som är öppna för offentlig trafik (källa: transportstatistik).

3

TRANSPORTER C0

Specifika koldioxidutsläpp för personbilar, t/pkm

Koldioxidutsläpp från personbilar, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av fasta bränslen för all transportverksamhet med personbilar (bilar som huvudsakligen är utformade för persontransport och som har en kapacitet på högst 12 personer; viktindelningen efter bruttovikt får högst vara 3 900 kg – IPCC källkategori 1A3bi).

Persontransport med bilar, Mpkm

Antal personkilometer för transport med personbilar. En personkilometer är transport av en resenär en kilometer (källa: transportstatistik).

Observera: Aktivitetsdata bör om möjligt stämma överens med utsläppsdata.

4

TRANSPORTER E1

Specifika flygtransportutsläpp, t/passagerare

Koldioxidutsläpp från inrikes flygtransport, kt

Koldioxidutsläpp från inrikes flygtransport (kommersiell, privat, jordbruk, etc.), inbegripet starter och landningar (IPCC källkategori 1A3aii). Användningen av bränsle för marktransport på flygplatserna ska undantas. Även bränsle för stationär förbränning vid flygplatserna ska undantas.

Inrikes flygpassagerare, miljoner

Antal personer, utom medlemmar av flyg- och kabinbesättningarna som är i tjänst, som gör en flygresa (endast inrikesflyg) (källa: transportstatistik).

Observera: Aktivitetsdata bör om möjligt stämma överens med utsläppsdata.

5

INDUSTRI A1.4

Energirelaterad koldioxidintensitet – livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustrin, t/miljoner euro

Energirelaterade koldioxidutsläpp för livsmedelsindustrin, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen vid tillverkning av livsmedels-, dryckes- och tobaksprodukter inbegripet förbränning för el- och värmeproduktion (IPCC källkategori 1A2e).

Bruttoförädlingsvärde – livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustrin, miljoner euro (EG95)

Bruttoförädlingsvärde i fasta priser 1995 vid livsmedels- och dryckesvaruframställning (Nace 15) och tobaksvarutillverkning (Nace 16) (källa: nationalräkenskaper).

6

INDUSTRI A1.5

Energirelaterad koldioxidintensitet – papperstillverkning och grafisk produktion, t/miljoner euro

Energirelaterade koldioxidutsläpp för papperstillverkning och grafisk produktion, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen vid tillverkning av massa, papper och pappersprodukter och förlagsverksamhet, grafisk produktion och reproduktion av inspelningar inklusive utsläpp från förbränning för el- och värmeproduktion (IPCC källkategori 1A2d).

Bruttoförädlingsvärde – papperstillverkning och grafisk produktion, miljoner euro (EG95)

Bruttoförädlingsvärde i fasta priser 1995 vid massa-, pappers- och pappersvarutillverkning (Nace 21) och förlagsverksamhet, grafisk produktion och reproduktion av inspelningar (Nace 22) (källa: nationalräkenskaper).

7

HUSHÅLL A0

Specifika koldioxidutsläpp från hushållens rumsuppvärmning, t/m2

Koldioxidutsläpp för rumsuppvärmning i hushåll, kt

Koldioxidutsläpp från bränsleförbränning för rumsuppvärmning i hushåll.

Yta för permanentbostäder, miljoner m2

Totalyta för permanentbostäder.

8

TJÄNSTER B0

Specifika koldioxidutsläpp för den kommersiella och den institutionella sektorn för rumsuppvärmning, kg/m2

Koldioxidutsläpp från kommersiell och institutionell rumsuppvärmning, kt

Koldioxidutsläpp från fossil bränsleförbränning för rumsuppvärmning i kommersiella och institutionella byggnader i de offentliga och privata sektorerna.

Yta för tjänstebyggnader, miljoner m2

Totalyta för tjänstebyggnader (Nace 41, 50, 51, 52, 55, 63, 64, 65, 66, 67, 70, 71, 72, 73, 74, 75, 80, 85, 90, 91, 92, 93, 99).

9

ENERGIOMVANDLING D0

Specifika koldioxidutsläpp för offentliga kraftverk, t/TJ

Koldioxidutsläpp från offentliga värmekraftverk, kt

Koldioxidutsläpp från all förbränning av fossila bränslen för bruttoel- och värmeproduktion av offentliga värmekraftverk och kraftvärmeverk (IPCC källkategorier 1A1ai och 1A1aii). Utsläpp från värmeverk får inte inkluderas.

All output från offentliga värmekraftverk, PJ

Bruttoel som produceras och eventuell värme som säljs till tredje parter (värmekraftverk) av offentliga värmekraftverk och kraftvärmeverk. Produktion från värmeverk får inte inkluderas. Offentliga kraftvärmeverk producerar el (och värme) för försäljning till tredje parter som sin huvudverksamhet. De kan vara privat- eller offentligägda. Bruttoelproduktionen mäts vid utgången av huvudtransformatorn, dvs. förbrukningen av el i hjälpanläggningarna och i transformatorerna ska inkluderas (källa: energibalansen).

10

ENERGIOMVANDLING E0

Specifika koldioxidutsläpp för egenproducenter (kraftverk), t/TJ

Koldioxidutsläpp från egenproducenter (kraftverk), kt

Koldioxidutsläpp från all förbränning av fossila bränslen för bruttoel- och värmeproduktion av värmekraftverk och kraftvärmeverk och egenproducenter (värmekraftverk).

All output från egenproducent (värmekraftverk), PJ

Bruttoel som produceras och eventuell värme som säljs till tredje parter (kraftvärmeverk) av egenproducenter (värmekraftverk och kraftvärmeverk). Egenproducenter (kraftvärmeverk) producerar el (och värme) helt eller delvis för egen användning som en verksamhet som stöder deras huvudsakliga verksamhet. Bruttoelproduktionen mäts vid utgången av huvudtransformatorn, dvs. förbrukningen av el i hjälpanläggningarna och i transformatorerna ska inkluderas (källa: energibalansen).

11

ENERGIOMVANDLING

Kolintensitet för den totala elproduktionen, t/TJ

Koldioxidutsläpp från klassisk elproduktion, kt

Koldioxidutsläpp från all förbränning av fossila bränslen för bruttoel- och värmeproduktion av offentliga kraftvärmeverk och värmekraftverk ochegenproducenter (kraftvärmeverk och värmekraftverk). Utsläpp från värmeverk får inte inkluderas.

All output från offentliga kraftverk och egenproducenter (kraftverk), PJ

Bruttoel som produceras och eventuell värme som säljs till tredje parter (kraftvärmeverk) av offentliga värmekraftverk och kraftvärmeverk och egenproducenter (värmekraftverk och kraftvärmeverk). El producerad från förnybara källor och kärnkraft inkluderas (källa: energibalansen).

12

TRANSPORTER

Kolintensitet för transport, t/TJ

Koldioxidutsläpp från transport, kt

Koldioxidutsläpp från fossila bränslen för all transportverksamhet (IPCC källkategori 1A3).

Total slutlig energiförbrukning från transport, PJ

Inkluderar total slutlig energiförbrukning för transport från alla energikällor (inklusive biomassa och elförbrukning) (källa: energibalansen).

13

INDUSTRI C0.3

Specifika energirelaterade koldioxidutsläpp för pappersindustrin, t/t

Energirelaterade koldioxidutsläpp för industrin för papperstillverkning och grafisk produktion, kt

Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen vid tillverkning av massa, papper och pappersprodukter och förlagsverksamhet, grafisk produktion och reproduktion av inspelningar inklusive utsläpp från förbränning för el- och värmeproduktion (IPCC källkategori 1A2d).

Papperstillverkning, kt

Papperstillverkning (Nace 21) (källa: produktionsstatistik).

14

INDUSTRI

Koldioxidutsläpp från industrisektorn, kt

 

Utsläpp från förbränning av fasta bränslen i tillverkningsindustrin, byggverksamhet, utvinning av mineral (förutom kolgruvor och råpetroleum- och naturgasutvinning) inbegripet förbränning för el och värmeproduktion (IPCC källkategori 1A2). Energi som används för industrins transporter bör inte inkluderas här utan i transportindikatorerna. Utsläpp från maskiner som inte är avsedda att användas på väg och andra mobila maskiner i industrin bör inte inkluderas i denna sektor.

Total slutlig energiförbrukning från industrin, PJ

 

Inkluderar total slutlig energiförbrukning för industrin från alla energikällor (inklusive biomassa och elförbrukning) (källa: energibalansen).

15

HUSHÅLL

Koldioxidutsläpp från hushållen, kt

 

Koldioxidutsläpp från hushållens förbränning av fossila bränslen (IPCC källkategori 1A4b).

Total slutlig energiförbrukning från hushållen, PJ

 

Inkluderar total slutlig energiförbrukning för hushållen från alla energikällor (inklusive biomassa och elförbrukning) (källa: energibalansen).


(1)  Medlemsstaten ska rapportera täljaren och nämnaren om de inte finns med i gemensamma rapporteringsformatet.

(2)  Medlemsstaterna bör följa dessa riktlinjer. Om de inte till fullo kan följa dessa riktlinjer eller om täljaren och nämnaren inte är helt och hållet konsistenta bör medlemsstaten tydligt ange detta.

(3)  Hänvisningen till IPCC:s källkategorier avser IPCC:s ändrade riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser (1996).

(4)  Medlemsstaten ska rapportera täljaren och nämnaren om de inte finns med i gemensamma rapporteringsformatet.

(5)  Medlemsstaterna bör följa dessa riktlinjer. Om de inte till fullo kan följa dessa riktlinjer eller om täljaren och nämnaren inte är helt och hållet konsistenta bör medlemsstaten tydligt ange detta.


BILAGA IV

JÄMFÖRELSETABELL

Beslut nr 280/2004/EG

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2.1

Artikel 4.1

Artikel 2.2

Artikel 2.3

Artikel 4.3

Artikel 3.1

Artikel 7.1 och 7.3

Artikel 3.2

Artiklarna 13.1 och 14.1

Artikel 3.3

Artikel 12.3

Artikel 4.1

Artikel 6

Artikel 4.2

Artikel 4.3

Artikel 24

Artikel 4.4

Artikel 5.1

Artikel 5.1

Artikel 21.1

Artikel 5.2

Artikel 21.3

Artikel 5.3

Artikel 5.4

Artikel 5.5

Artikel 22

Artikel 5.6

Artikel 5.7

Artikel 24

Artikel 6.1

Artikel 10.1

Artikel 6.2

Artikel 10.3

Artikel 7.1

Artikel 7.2

Artikel 11.1 och 11.2

Artikel 7.3

Artikel 8.1

Artikel 23

Artikel 8.2

Artikel 7.4

Artikel 8.3

Artikel 9.1

Artikel 26

Artikel 9.2

Artikel 9.3

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 28

Artikel 12

Artikel 29


Uttalanden från kommissionen

”Kommissionen noterar att artikel 10 i dess ursprungliga förslag har strukits. För att förbättra uppgifternas kvalitet och insynen när det gäller utsläpp av koldioxid och annan klimatrelevant information på sjötransportområdet samtycker kommissionen dock till att i stället ta upp denna fråga i samband det kommande initiativet för övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp från sjöfarten vilket kommissionen förbinder sig att anta första halvåret 2013. Kommissionen avser att föreslå en ändring av denna förordning i det sammanhanget.”

”Kommissionen noterar att det kan komma att krävas kompletterande bestämmelser om inrättande, underhåll och ändring av unionens system för politiska strategier, åtgärder och prognoser samt förberedelse av approximativa växthusgasinventeringar i syfte att säkerställa att förordningen fungerar väl. Från och med början av 2013 kommer kommissionen att undersöka frågan i nära samarbete med medlemsstaterna och, vid behov, lägga fram ett förslag till ändring av förordningen.”


Top